FAKTA

Längd: 7 tim 3 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr.

Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra, Mimi Ndiweni, Eamon Farren, MyAnna Buring, Wilson Radjou-Pujalte, Adam Levy.

Nyckelord: Trollkarlar, hovintriger, krig.

Releasedatum: 20 december 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den första säsongen av THE WITCHER utgör en helt okej början till en fantasyserie med potential. Serien har synts i princip överallt på sistone, och den har jämförts med såväl GAME OF THRONES som andra tittarfavoriter. Men frågan återstår: förtjänar serien all hajp?

 

Mitt svar är: nja. Serien är definitivt överskattad. Tillräckligt roande för att skapa nyfikenhet och bibehålla intresse genom avsnitten, men överskattad icke desto mindre. Jag har två primära klagomål: följdriktighet och karaktärer. Säsongen är nämligen väldigt rörig. Handlingen saknar en tydlig riktning och kräver att tittaren redan har viss kunskap om THE WITCHER för att hänga med ordentligt. Lägg sedan till ett antal oannonserade tidshopp, så förvirras allt ytterligare. Det sistnämnda känns särskilt onödigt, eftersom det inte hade skadat serien att ha en tydligare struktur.

 

Gällande karaktärerna, hade jag velat lära känna dem bättre. För de är allihop så intressanta, men det känns som att vi bara skrapar på ytan och aldrig kommer dem särskilt nära. De känns inte heller tillräckligt anknutna till varandra, vilket ger en väldigt segmenterad upplevelse.

 

Men THE WITCHER är absolut inte dålig. Trots att jag anser att den har fått alldeles för mycket lovord, tyckte jag om serien. Kameraarbetet är sjukt snyggt. Musiken är fantastisk. Och skådespelarna imponerar stort. Det finns tillräckligt mycket som är bra med den för att göra mig nyfiken på fortsättningen, särskilt nu när jag vet vad jag har att förvänta mig. I grund och botten är tanken god, det är bara utförandet som blir lite halvtaskigt ibland.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Nyckelord: Maktkamp, drakar, hovintrig.

Premiärdatum: 2 december 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser GAME OF THRONES säsong 8. Den första säsongen blev jag förfärad: det var inte alls vad jag hade önskat eller förväntat mig. Men andra gången… jag ska inte påstå att säsongen har blivit bättre, men jag har försonats mer med mina tankar och såg avsnitten mer objektivt. Och fast jag fortfarande har synpunkter och anser att de tidigare säsongerna är överlägsna, så tycker jag inte längre att den är dålig.

 

Det som händer i den åttonde säsongen av GAME OF THRONES är bra. Ärligt, jag tycker att serien går i rätt riktning. Mitt problem är emellertid att den tar sig till sitt slutmål alldeles för fort. Säsongen hade behövt vara längre – helt uppdelad i två säsonger – för att på ett mer omsorgsfullt sätt verkställa sina idéer. Nu känns allt påskyndat, och en del logiska luckor uppstår på grund av oadresserade tidshopp och simplifieringar. Genvägar tas för att spara tid, vilket gör att vi går miste om såväl trovärdighet som scener som hade gett ett bättre sammanhang.

 

 

I slutändan kan jag ändå acceptera den åttonde säsongen av GAME OF THRONES. Ja, den lider av stressyndrom och har mycket förlorad potential. Ja, jag hade velat se mer av händelsernas efterföljder. Men skådespelarna är bra, karaktärerna intressanta och handlingen spännande. Så ta ett djupt andetag, förvänta dig inte för mycket och ta dig tid att se hur tidernas mest populära fantasyserier slutar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 12 tim 16 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck.

Skådespelare: Lennie James, Alycia Debnam-Carey, Maggie Grace, Colman Domingo, Danay Garcia, Garret Dillahunt, Austin Amelio, Alexa Nisenson, Karen David, Jenna Elfman.

Nyckelord: Zombier, post-apokalyps, överlevnad.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är förvånansvärt spännande. Till en början, i alla fall. Min relation med serien är mycket upp och ner: vissa säsonger har jag älskat, andra har jag hatat. Och den här faller någonstans mittemellan. Det är kul att återse karaktärerna och jag gillar hur den skiljer sig från originalserien när det kommer till såväl stil som innehåll.

 

Det finns emellertid aspekter som jag stör mig på. För det första: skurkarna. Skurkarna är väldigt bleka och gör inte något intryck. Det är inte de som skapar spänning, utan karaktärernas kamp för överlevnad och den överhängande faran orsakad av zombier och de katastrofliknande förhållandena. Skurkarna… är mest bara där. De känns aldrig som ett hot. Jag har även kritik att rikta mot säsongens dokumentärliknande avsnitt. Några avsnitt i säsong fem är filmade med skakig kamera och intervjuer för att efterlikna dokumentärer. Och dessa är sjukt tråkiga. De bidrar inte med något utan fyller mest ut ett tomrum. Det är utdraget, långsamt och extremt onödigt. Och tyvärr drar det ner helheten.

 

För övrigt stör jag mig på att få karaktärer lär sig av sina misstag. Jag tycker också att det blir lite väl mycket såpopera framåt slutet. Fokus går från överlevnad till relationsdraman och fåniga intriger, och jag gick från att sitta som på nålar till att himla med ögonen. Det kändes billigt och inte alls passande i den här typen av serie.

 

 

Överlag tycker jag trots allt att den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är bra. Ojämn story, lite riktningslös, men ändå rätt spännande.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 tim 49 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Maria Avgeropoulos, Lindsey Morgan, Paige Turco, Henry Ian Cusick, Richard Harmon, Christopher Larkin, Tasya Teles, Adina Porter, Luisa d'Oliveira, Tati Gabrielle.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Trots att den femte säsongen av THE 100 är den som jag gillar minst, är det svårt att inte tycka om den. En intressant handling, ett fantastiskt foto och grymma actionsekvenser är bara några anledningar till att den är värd att se. Att sen återse alla karaktärerna efter en lång paus, är som att återvända hem. Jag har saknat dem mer än jag vill erkänna. Särskilt Octavia, som är bad-ass as fuck!

 

Så vad gjorde att jag fastnade mindre för den här säsongen än de tidigare? Mestadels beror det på att den känns som en brygga. Jag upplever att det som händer och de karaktärer som introduceras är medel för att kunna ge serien en nystart. Och det är smart. Serien skapar förutsättningar för en spektakulär fortsättning. Konsekvensen blir emellertid att säsongen som sådan gör mindre intryck. Den är inte riktigt lika spännande, inte riktigt lika ”wow” som sina föregångare.

 

Överlag är den femte säsongen av THE 100 bra. Jag var intresserad rakt igenom, men upplevde inte samma hjärtpumpande intensitet som jag har gjort förut. Jag ser emellertid stor potential i fortsättningen och är riktigt taggad över att se vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 43 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Johnny Galecki, Jim Parsons, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar, Melissa Rauch, Mayim Bialik, Kevin Sussman,.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Den tolfte säsongen av THE BIG BANG THEORY är också den sista, och det är med en bitterljuv känsla som jag tar farväl till serien. Det känns underligt att den plötsligt är borta, efter alla dessa år. Men trots att jag redan saknar de charmiga karaktärerna, vet jag djupt inom mig att det var dags. För bortsett från några småfniss här och där, är det främst min sentimentalitet och nostalgi för serien som gör att jag uppskattar avsnitten i den här säsongen.

 

Misstolka mig inte, den tolfte säsongen är inte dålig. Tvärt om så är den varm och lättsam och så där lagom småputtrig. En enkel och tillfredsställande må bra-serie. Men jag kan inte undgå att jämföra den med säsongerna från seriens början. Du vet, de som fick oss att skratta så högt att det hördes ända ut på gatan? De som skilde sig åt från mängden och stack ut med sin intelligens? Den tolfte säsongen underhåller, men den fick mig aldrig att skratta. Serien har blivit som ”alla andra” slentriala komedier, vilket inte innebär att den är dålig men att humorn numera faller rätt platt. Det är främst den redan etablerade kärleken för karaktärerna som gör avsnitten värda att se, och trots att mitt hjärta sväller över av lycka när jag ser avsnitten kan min hjärna inte undgå att poängtera att nej, det jag ser är egentligen inte särskilt bra.

 

Överlag är den tolfte säsongen av THE BIG BANG THEORY helt okej. Lite urblekt foto och lata handlingsspår, men har du följt serien så här långt ska du självfallet se hur allting avslutas. Och tro mig, om du är ett äkta TBBT-fan kommer inte ett öga lämnas torrt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 9 tim 58 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, thriller.

Skådespelare: Jason Bateman, Laura Linney, Julia Garner, Sofia Hublitz, Skylar Gaertner, Jason Butler Harner, Peter Mullan, Lisa Emery, Jordana Spiro.

Releasedatum: 21 juli 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Alla pratar om OZARK. Det har blivit serien som tagit över hajpen efter den sedan länge nedlagda BREAKING BAD. Och visst förstår jag varför. Serien är härligt atmosfärisk, med spännande handling och förvånansvärt brutalt våld. Skådespelarna är lysande, fotot sjukt snyggt och redan vid första avsnittet finns något som verkligen drar in tittaren och skapar ett beroende. Alla hyllningar är alltså befogade. Ändå finns en gnagande känsla inom mig att något saknas.

 

Det är svårt att sätta fingret på vad, för den första säsongen av OZARK är verkligen bra. Men den är också stundtals långsam och händelselös, och hade i mina ögon lätt kunnat kortas ner. Det är främst detta som hindrar den från att bli ett mästerverk i mina ögon, och när eftertexterna för sista avsnittet börjar rulla kan jag inte undgå att tänka att säsongen hade potential till att bli så mycket mer.

 

Överlag är den första säsongen av OZARK bra. Jag förstår definitivt all hajp och jag kommer definitivt att se fortsättningen. För mig personligen lämnade den dock en del att önska, och fast jag uppskattade att titta på säsongen upplever jag att serien som helhet är något överskattad.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 7 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare.

Skådespelare: Mahershala Ali, Carmen Ejogo, Stephen Dorff, Scoot McNairy, Mamie Gummer, Ray Fisher, Brett Cullen, Michael Rooker, Gareth Williams.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

I den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE följer vi vår protagonist i tre olika paralleller: vid tiden för det centrala brottet, tio år efteråt samt trettiofem år efter. Det är ett intressant upplägg, och jag gillar hur de olika parallellerna vävs samman av de detaljer som avslöjas i vardera del. Serien håller en lågmäld men spänd ton, och som tittare vill man desperat veta vad som har hänt.

 

 

Det blir tydligt redan vid första scenen att det här är en påkostad och genomtänkt produktion. Allt från musiken och fotot, till kostymer och manus utstrålar professionalitet. Det stärks dessutom ytterligare av den starka ensemblen skådespelare. I täten ser vi Mahershala Ali, som är inget mindre än enastående. Han spelar samma roll under tre olika tider och gör ett lysande arbete med att porträttera den utveckling som sker hos karaktären.

 

Den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE är emellertid väldigt karaktärsfokuserad, och som följd blir tempot lidande. Serien rör sig långsamt framåt och det är inte alltid som det händer särskilt mycket. Faktum är att några avsnitt mest känns som utfyllnad, och hade kunnat komprimeras bort. Det känns inte heller som att säsongen har en ordentlig klimax. Vi får ett avslöjande,  och ett spännande sådant, men det sker ingen direkt stegring inför det vilket gör att avslutet känns någorlunda platt.

 

 

Som helhet är den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE bra. Långsam men tillfredsställande. Det som är frustrerande är just att se den potential som finns för att göra något ännu mer engagerande.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 10 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: JD Pardo, Clayton Cardenas, Sarah Bolger, Michael Irby, Carla Baratta, Richard Cabral, Raoul Max Trujillo, Antonio Jaramillo, Danny Pino, Edward James Olmos, Frankie Loyal.

Releasedatum: 26 augusti 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

De flesta har hört talas om tv-serien SONS OF ANARCHY. Själv var jag ett stort fan, och sedan serien lades ner har abstinensen gjort sig känna. MAYANS M.C. är här för att fylla det tomrummet. Det är en spinoff på SONS, och precis som moderserien följer den en grupp motorcykelknuttar som bedriver illegal verksamhet. Frågan är: lyckas den plocka upp facklan och fortsätta franchisen med värdighet, eller ger den originalserien dåligt rykte?

 

Alltså. SONS OF ANARCHY är alltid SONS OF ANARCHY, och det skulle till mycket om spinoffen överklassade den. Det är bara inte möjligt. Med det sagt, är den första säsongen av MAYANS M.C. en lovande början på en ny serie i samma anda. Den har ett intressant handlingsspår och en del riktigt spännande scener, likaså överraskningsmoment som fick mig att hoppa till av förvåning.

 

Det som jag stör mig på gällande MAYANS M.C. är emellertid karaktärerna. De är långt ifrån lika välutvecklade och komplexa som de i SONS. Jag har förståelse för att detta är en helt ny serie och det tar tid att etablera sig, precis som att jag har förståelse att de här nya karaktärerna inte är ämnade att fylla skorna efter de gamla. Ändå kan jag inte undgå att sakna Jax, Gemma, Opie, Clay och de andra.

 

Överlag tycker jag att den första säsongen av MAYANS M.C. är fullt acceptabel. Inget wow, men med potential att bli en riktigt bra serie. Visst känns det lite som att Sutter försöker mjölka ur succén efter SONS, men i det här fallet kan han faktiskt få göra det.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 3 min.

Antal avsnitt: 21 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY FALLS är verkligen en barnserie i egen klass. Jag önskar att jag hade sett den här serien när jag växte upp! Den innehåller underbara karaktärer, som har så där härligt udda och färgstarka personligheter. Den har intressanta mysterier och spännande upplösningar. Och min personliga favorit: den levererar inspirerande samhällskritik med ett leende på läpparna. Även som vuxen är det lätt att bara luta sig tillbaka och njuta.

 

Just den andra säsongen av GRAVITY FALLS, är mörkare än den första. Den innehåller mer action, fler övernaturliga monster och fler konfrontationer med protagonisternas fiender. Och det funkar bra, men jag personligen föredrar lättsamheten hos den första säsongen. Den var roligare och… mer magisk? Med det sagt är inte den här säsongen dålig – långt ifrån! – men skulle jag välja mellan dem så skulle jag hellre titta på föregångaren.

 

Den andra säsongen av GRAVITY FALLS nådde definitivt mina förväntningar. Det här är en serie jag rekommenderar såväl barn som vuxna.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 7 hr 37 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi, kriminalare.

Skådespelare: Andy Samberg, Stephanie Beatriz, Terry Crews, Melissa Fumero, Joe Lo Truglio, Andre Braugher, Dirk Blocker, Joel McKinnon Miller, Chelsea Peretti.

Releasedatum: 1 oktober 2014.

Distributör: Universal.

 

 

 

 

 

Brooklyn nine nine är en väldigt omtalad serie. Både kritiker och vänner har lovordat den. Det var därför med höga förhoppningar som jag satte igång den första säsongen. Men det som jag såg, var inte riktigt det som jag hade förväntat mig.

 

Jag kan inte påstå att den första säsongen av Brooklyn nine nine är dålig. Det är den inte. Den är smårolig, charmig och ärligt talat rätt kreativ. Men det tog mig väldigt lång tid att vänja mig vid serien. Humorn är överdriven. Trovärdigheten låg. Och karaktärerna är så pass stereotypiska och excentriska att de nästan blir karikatyrer. Ju mer som jag tittade, desto mer vande jag mig och lärde mig att uppskatta den annorlunda stilen. Och när säsongen var slut kände jag till och med ett sug efter att se fortsättningen. Men till en början hatade jag den. Verkligen hatade. Jag kände sådan tristess att jag var nära att stänga av tv:n.

 

Allt som allt var den första säsongen av Brooklyn nine nine okej. Det är en serie som är svår att komma in i, men som – om den ges ordentligt med tid och tålamod – skulle kunna bli en ny favorit.

 

BETYG: 5,5/10.

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Premiärdatum: 15 april 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Herrejävlar vad besviken jag är. Game of thrones har varit min favoritserie i många år, men nu – efter seriefinalen – är jag inte bara bitter. Nej, bitter räcker inte för att beskriva den smärta som jag känner av att se Game of thrones förfalla. Jag är förbannad.

 

Logiska luckor, klyschor och ett manus som ignorerar det mesta som har byggts upp i tidigare säsonger. Är det något som du förknippar Game of thrones med? Det gjorde jag inte heller, men den åttonde säsongen gör det svårt att låta bli.

 

Manuset överlag känns väldigt lat, men framför allt väldigt slarvigt genomfört. Det känns som att skaparna har haft väldigt bråttom med att få klart säsongen. Allt känns påskyndat. Händelserna stressas fram, scener nödvändiga för att ge sammanhang slopas och gigantiska tidshopp adresseras aldrig. Genvägar tas hela tiden och som tittare är det svårt att förstå hur händelse A plötsligt ledde till händelse B. Särskilt besviken är jag över Den långa natten och Daenerys livsöde. Båda parallellerna hade potential till att bli briljanta, men bristen på följdriktig uppladdning och ordentliga efterföljder skapar världens antiklimax. Säsongen borde ha haft fler avsnitt och händelserna getts mer tid.

 

 

Den åttonde och sista säsongen av Game of thrones är ett sorgligt kapitel i franchisens historia. Och då menar jag inte att jag berördes av serien, utan att mitt hjärta krossades brutalt i småbitar av hur mediokert utfört alltsammans är. På sin höjd tyckte jag om ”The bells”, men precis som resterande avsnitt lider det av ett extremt stressyndrom. Det känns som att skaparna helt enkelt var angelägna om ett snabbt avslut, oavsett kvalité, och tyvärr är det så man förstör en av tv-historiens bästa serier.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 5 hr 49 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Mary-Louise Parker, Hunter Parrish, Alexander Gould, Kevin Nealon, Justin Kirk, Elizabeth Perkins.

Releasedatum: 19 augusti 2009.

Distributör: Sony Pictures.

 

 

 

 

Den fjärde säsongen av Weeds är lite av en besvikelse. Inte för att serien någonsin har varit en stor favorit, men jag har uppskattat humorn och den lättsamma stämningen. Men lite av den varmhjärtade känslan har försvunnit.

 

 

För det första upplever jag att karaktärerna utvecklas åt fel håll. Nancy blir mer odräglig. Silas och Shane blir skitstövlar. Och Celia går från att rolig till riktigt irriterande. Utöver detta kan jag inte undgå att känna mig smått uttråkad av säsongen. Det händer saker – men jag kom på mig själv med att aldrig riktigt bry mig. Det känns sällan som att det står något viktigt på spel. Istället ger den fjärde säsongen av Weeds upplevelsen att vad som än händer så kommer det att lösa sig, vilket gör att mitt engagemang sjunker.

 

Som helhet är den fjärde säsongen av Weeds okej. Den är inte dålig, men gjorde så pass lågt intryck att jag med stor sannolikt kommer att glömma bort den snart.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 54 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Äventyr, historisk fiktion, fantasy.

Skådespelare: Travis Fimmel, Katheryn Winnick, Gustaf Skarsgård, Alexander Ludwig, Alysas Sutherland, John Kavanagh, Alex Høgh Andersen, Maude Hirst, Jasper Pääkkönen, Linus Roache.

Releasedatum: 7 augusti 2017.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

 

Vikings har sedan tv-seriens början gjort mig likgiltig. Det är en helt okej serie, men den saknar det där lilla extra. Den fjärde säsongens avslutande del är inget undantag. Alltsammans hålls på en neutral mellan-nivå: skådespelarna är duktiga men inte överväldigande, avsnitten spännande utan att chockera, händelserna emotionella men inte riktigt berörande. Det är som att känslorna finns där i bakgrunden, men inte når ända vägen fram.

 

I den fjärde säsongens andra volym händer emellertid några saker som får mig att hoppas på seriens fortsättning. Karaktärer som jag aldrig riktigt har gillat försvinner, och ett löfte om ett nytt, fräscht koncept utlovas. Nu finns potential för serien att få nytt liv. Frågan är bara om Vikings tar vara på den chansen.

 

Som helhet är Vikings säsong 4 volym 2 okej. Lite utdragen och innehållslös ibland, men likaså småspännande.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 hr 20 min.

Antal avsnitt: 20 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2012.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Gravity falls är härlig. Det är en animerad äventyrskomedi marknadsförd gentemot barn, men som passar minst lika bra för vuxna. Faktum är att jag – som är 23 år gammal – tyckte att serien var riktigt rolig.

 

Det absolut bästa med serien är karaktärerna. Dipper, Stan, Soos… de är allesammans charmiga och intressanta att följa. Favoriten är emellertid Mabel. Jisses, vilken fantastiskt färgstark personlighet hon har! Hon är så där härligt udda, och jag älskar att hon inte tar sig själv på för stort allvar. Det är oftast hon som bidrar med humor, och ärligt talat en stor dos inspiration.

 

Något annat som jag tycker om med den första säsongen av Gravity falls, är att den är ”lagom” magisk. Jag gillar att den kretsar kring vardagliga problem, men integrerar en liten dos magi i det hela, snarare än tvärt om. Vi får se karaktärerna handskas med kärleksbekymmer, girighet och att växa upp – fast med inslag av gnomer och andra mytiska fenomen. Det bidrar med viss mystisk eskapism, utan att det någonsin blir för fånigt eller svårt att relatera till.

 

Som helhet är jag glatt överraskad. Gravity falls visade sig vara en lyckad kombination av spänning och humor, och det finns ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta följa serien.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 5 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 7 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Samuel Fröler, Ebba Hultkvist, Sten Ljunggren, Helena Brodin, Göran Engman, Tove Nordin.

Releasedatum: 9 april 2003.

 

 

 

 

Den tredje säsongen av Skärgårdsdoktorn är mysig. Det finns inget bättre ord att beskriva serien med. Vyn av Stockholms gröna skärgård och enkelt plingande musik gör att den vibrerar av sommar och värme. Det är vackert, gemytligt och så där härligt sentimentalt. 

 

Handlingen är enkel och lätt att hänga med i. De medicinska fallen är allvarliga med forna mått, men bär inte alls den stressiga dramatik som vanligtvis syns i moderna serier. Det gör att Skärgårdsdoktorn vidmakthåller en känsla av lugn, även när den är som mest ”rafflande”. Det hela blir emellertid lite långrandigt att strecktitta på. Eftersom tonen är väldigt lågmäld och pluttinuttig, framstår serien i längden som något händelselös. Med alla moderna serier har vi trots allt blivit vana vid fart och fläkt, vilket kontrasterar starkt mot vad Skärgårdsdoktorn står för.

 

Allt som allt är den tredje säsongen av Skärgårdsdoktorn bra. Jag föredrar emellertid att se avsnitten utspritt under en längre tid, då de liknar varandra och därför riskerar att tröttnas på.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 15 hr 5 min.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Hayden Panettiere, Clare Bowen, Charles Esten, Jonathan Jackson, Sam Palladio, Lennon Stella, Maisy Stella, Connie Britton, Chris Carmack, David Alford.

Releasedatum: 9 oktober 2017.

 

 

 

 

 

 

Den femte säsongen av Nashville är lite av en besvikelse. I början av serien var jag eld och lågor över allt som hände. Alla intriger och allt drama… det passade mig perfekt. Men med tiden har hjärtat i serien successivt gått upp i rök.

 

Innan jag går in på vad som gjorde mig missnöjd med säsongen, vill jag poängtera att den inte var dålig. Skådespelarna är duktiga, musiken bra (särskilt ”Sanctuary”, ”All of me”, "My favorite hurricane" och ”Saved”) och handlingen tillräckligt intressant för att jag ska vilja fortsätta följa serien. Men. Serien känns inte lika nyanserad och komplex längre. Istället upplever jag den som repetitiv, mer rättfram och blekare än tidigare. Nashville har alltid haft klichéer och logiska luckor, men de har varit lätta att bortse ifrån, då det har funnits annat som kompenserat. Men nu framträder de på ett helt annat sätt. Detta eftersom det inte händer lika mycket. Inte heller har jag samma intresse för karaktärerna längre, då det som en gång gjorde dem gripande inte längre finns kvar.

 

Nu låter jag väldigt negativ, vilket kan ge fel bild. Den femte säsongen av Nashville är bra. Jag kan bara inte undgå att bli lite frustrerad, eftersom jag vet att serien har varit så mycket bättre.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 16 hr 25 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Kriminalare, action.

Skådespelare: Mark Harmon, Pauley Perrette, Sean Murray, Wilmer Valderrama, Maria Bello, Emily Wickersham, Brian Dietzen, Duane Henry, Rocky Carroll, David McCallum.

Releasedatum: 11 februari 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Jag är ambivalent inställd gentemot den femtonde säsongen av NCIS. Säsongen är helt okej att slötitta på, men jag kan inte undgå att jämföra med hur serien en gång var. På ”den gamla goda tiden”, så att säga.

 

 

Mitt största problem med säsongen är att den inte sticker ut. Faktum är att avsnitten är ganska intetsägande, och få av dem gör intryck. Det blir aldrig tråkigt att se på, men alltsammans känns överlag ”meh”. Det känns lite som att serien följer en given mall, vilket gör att kriminalfallen aldrig blir riktigt rafflande. Och i de få fall där avsnitten faktiskt fångar upp tittarens engagemang (exempelvis i säsongens början och slut), känns det som att alltsammans löses för enkelt. Spänningen tilltar, men tonar sedan ut i en antiklimax då det sällan blir några efterföljande konsekvenser. Jag vill att händelserna ska få påtagliga följder, inte att de snabbt glöms bort.

 

En annan aspekt är karaktärerna. Det är egentligen inget fel på dem, men även här kan jag inte undgå att jämföra med seriens början. Kate, Ziva, Tony, Abby… de var allesammans härligt färgstarka karaktärer. De bidrog med humor och charm och hade en unik förmåga att verkligen få tittaren att känna. Men med dem borta har också seriens hjärta och själ försvunnit. Flera nya skådespelare har tillkommit sedan dess, men de känns bleka i jämförelse. Maria Bello, Emily Wickersham, Brian Dietzen och Duane Henry är inte dåliga skådisar, men de har en tendens att spela över och leverera sina repliker krystat. De känns helt enkelt inte lika äkta som de gamla favoriterna, och som en följd blir deras karaktärer slätstrukna.

 

 

Allt som allt är den femtonde säsongen av NCIS bra, det ska jag inte skjuta under stolen. Problemet är emellertid att serien behöver kämpa för att hålla sig uppe. Det okreativa manuset och de uttryckslösa karaktärerna är tecken på att den har några år på nacken och börjar få slut på idéer. Som jag känner nu, behöver serien studsa tillbaka snabbt som attan för att behålla mig som engagerad tittare. Annars är det bästa att den läggs ner, så att det positiva minnet av NCIS bevaras.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 hr 19 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, drama, fantasy.

Skådespelare: André Holland, Melanie Lynskey, Bill Skarsgård, Jane Levy, Sissy Spacek, Caleel Harris, Scott Glenn, Adam Rothenberg, Noel Fisher, Ann Cusack, Terry O'Quinn.

Releasedatum: 4 februari 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

De första avsnitten av Castle rock är briljanta. Jag var så himla imponerad, och övertygad om att Castle rock skulle landa på platsen som en av årets bästa serier. Säsongen baseras på ett hopplock av berättelser av skräckboksförfattaren Stephen King, och var precis så brutal och mystisk som jag önskat mig. Den suggestiva stämningen tillsammans med den gåtfulla premissen höll mig bokstavligen klistrad till skärmen. Och alltsammans var så där lagom kusligt: ängsligt utan att bli läskigt.

 

Men trots att säsongen började fantastiskt, märkte jag av att mitt intresse successivt började avta. För varje avsnitt som gick blev serien lite sämre. Och när jag väl var inne på den andra halvan av Castle rock, hade mitt engagemang halverats. Även nu, när jag har tittat klart på säsongen, är det oklart varför det blev så. Jag gillar ju intrigerna, skådespelarna och den allmänna känslan som serien sänder ut. Men något saknas: det lilla extra verkligen griper tag; komplexitet hos karaktärerna; mer tempo. Framåt säsongens slut kändes det lite som att avsnitten gick på tomgång. Det gör mig faktiskt rätt ledsen, för jävlar vad jag älskade serien till en början! Men i slutändan kändes alltsammans mest… meh.

 

Allt som allt är den första säsongen av Castle rock bra. Faktum är att de första avsnitten är enastående. Men trots att de senare avsnitten är ojämna, blir serien aldrig dålig. Jag hade bara förväntat mig mer baserat på den starka inledningen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 9 hr 48 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Brian Cox, Kieran Culkin, Sarah Snook, Alan Ruck, Matthew Macfadyen, Hiam Abbass, Nicholas Braun, Peter Friedman, Jeremy Strong, Rob Yang.
Releasedatum: 12 november 2018.

Distributör: Warner bros.

 

Makt, politik, pengar. Allt finns inom denna dysfunktionella dynasti som leds av en åldrande patriark, vars fyra vuxna barn alla är lika ivriga att efterträda honom.

 

 

 

 

 

Den första säsongen av Succession fångade min uppmärksamhet direkt. Från första minuten satt jag fängslad, helt säker på att det här skulle bli en ny favoritserie. Det var någon med seriens stämning, som tillsammans med de professionella skådespelarna, snygga fotot och genomtänkta manuset grep tag i mig. Att serien sen visade sig vara proppad till breddarna med maktspel och intriger, var ytterligare plus.

 

 

Men efter några avsnitt började serien bli lite enformig att titta på. Kvalitén förblev hög, men det kändes lite som en transportsträcka: jag inväntade hela tiden att något större skulle hända. Från att ha älskat de första, spännande avsnitten, kände jag plötsligt ett sting av oengagemang. Framåt slutet blev jag mer intresserad igen, men tomgången i mitten hann sätta sitt spår.

 

Som helhet är Succession en proffsig och välgjord serie. Den utstrålar en aura av kraft och ambition. Säsongen innehåller emellertid några utfyllnadsavsnitt som drar ner helheten. Succession hade potential till att bli en ny favorit, men nöjer sig med att vara ”bra”.

 

BETYG: 6/10.