FAKTA

Längd:4 tim 19 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, psykologisk thriller.

Skådespelare: Laura Carmichael, Jessica De Gouw, Michael Dorman, Ryan Corr, Cariba Heine, Elizabeth Alexander, Henry McWilliam, Michael Sheasby.

Nyckelord: Psykisk ohälsa, kidnappning av barn, polisjakt.

Releasedatum: 22 april 2020.

Distributör: TV4play.

 

 

 

THE SECRET SHE KEEPS är en psykologisk thriller som baseras på boken med samma namn av Michael Robotham. Det är en gripande och väldigt intressant serie, som känns väldigt nära i tid. Serien fokuserar nämligen på teman som influencers, näthat, ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa, utöver själva premissen kring en kvinna som kidnappar ett spädbarn för att på så sätt bygga upp en ”perfekt familj” (detta är ingen spoiler). Det är atmosfäriskt, spännande och något obehagligt att se.

 

Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att serien är något förutsägbar, saknar djup ibland och att trovärdigheten går att ifrågasätta. Men de sakerna störde mig inte så pass mycket att jag inte kunde njuta av det jag såg.

 

Överlag är THE SECRET SHE KEEPS en fascinerande och underhållande serie. Jag tyckte helt enkelt om den, men det blev ingen ny favorit. Jag vill emellertid läsa boken!

 

BETYG: 6,5/10

Längd: 2 tim 31 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Johan Glans, Anders Jansson, Jenny Skavlan, Michael Segerström, Boel Larsson.

Nyckelord: Präster, livet i kyrkan, kristendomen.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: TV4.

 

 

 

 

 

HALVVÄGS TILL HIMLEN är en sån där småputtrig och mild serie som jag varken ogillar eller tycker om. Inget är direkt dåligt, men inget sticker heller ut.

 

 

Skådespelarna, med Johan Glans i täten, gör ett så där lagom charmigt intryck men det är aldrig riktigt att man fastnar för deras karaktärer. De är för karikatyriska för att faktiskt väcka några känslor. Och när det kommer till själva humorn så skulle jag ljuga om jag skrev att jag inte fnissade några gånger. Däremot kan jag inte påstå att jag skrattade. Skämten är inte tillräckligt nytänkande för att framkalla några starkare reaktioner.

 

Överlag är den andra säsongen av HALVVÄGS TILL HIMLEN småtrevlig och så där lagom, typiskt svenskt. Serien håller sig inom ramarna och är skön att slappna av till efter en hård dag på jobbet, men är inget man minns några dagar efteråt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 27 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Yvette Nicole Brown, Alison Brie, Donald Glover, Jim Rash, Ken Jeong, Chevy Chase

Nyckelord: Komvuxutbildning, vänskap, filmparodier.

Releasedatum: 9 november 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Den femte säsongen av COMMUNITY är bra, men inte lika bra som sina föregångare. Kvar finns kreativiteten, de snyggt integrerade filmreferenserna, de duktiga skådespelarna och den lättsamma tonen. Avsnitten är underhållande och bjuder på en del skratt.

 

Men säsongen är inte lika klockren. Den femte säsongen har fler utfyllnadsavsnitt än vanligt, upprepar en del handlingsspår och har inte lika självklara skämt. Det är fortfarande roligt, men inte lika roligt.

 

Överlag är den femte säsongen av COMMUNITY bra. Har du sett de fyra första säsongerna ska du självfallet även se denna. Bered dig bara på att kvalitén inte är lika i topp.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 5 tim 25 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Josefine Frida Pettersen, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Iman Meskini, Marlon Valdés Langeland, Ulrikke Falch, Ina Svenningdal, Thomas Hayes.

Nyckelord: Norsk serie, vänskap, relationsdrama.

Releasedatum: 13 december 2016.

Distributör: DailyMotions.

 

 

 

 

Den andra säsongen av SKAM är bra. Bättre än den första. De inspirerande vänskapsrelationerna och fina skådespelarna gör serien härlig att titta på. Extra kul är det också att säsongen fokuserar på Noora. Hennes självständighet och mod att stå upp för sig själv och sina vänner har sedan länge gjort henne till en favorit. Josefine Frida Petterson som spelar henne är dessutom riktigt duktig.

 

Men fast jag verkligen tycker om säsongen, förstår jag samtidigt inte varför serien blivit sådan sensation. Ja, den är bra, men i mina ögon inte mycket mer än så. Och fast den andra säsongen enligt mig är bättre än den första och behandlar en del riktigt tuffa ämnen på snyggt sätt, kan jag inte undgå att känna att något saknas. Ibland känns serien så överdriven och påskyndad, som om viktiga delar klippts bort. Det var flera gånger som jag satt som på nålar och väntade på att särskilda saker skulle hända eller sägas, för att sedan få reda på att det gjorts eller sagts mellan scenerna, så att säga. Jag vill se mer mindre av allt drama, och mer av konsekvenserna det medför. Avsaknaden av det blev väldigt antiklimatiskt, och jag får upplevelsen att SKAM har så mycket mer potential än vad som utnyttjas.

 

Överlag… ja, SKAM är en bra serie. Jag kommer att fortsätta titta på den. Men jag är inte riktigt på hajp-tåget om att det är en ”åh-så-fantastisk-och-världsomvälvande-serie”. Bra och mysig, men inte mer.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 3 tim 30 min.

Antal avsnitt: 11 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Ulrikke Falch, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ina Svenningdal, Marlon Langeland, Herman Tømmeraas, Thomas Hayes.

Nyckelord: Norsk serie, vänskap, relationsdrama.

Releasedatum: 25 september 2015.

Distributör: DailyMotions.

 

 

 

 

Jag måste vara en av de sista personerna i Norden som tittar på SKAM. Men bättre sent än aldrig, eller hur?

 

Jag tycker att den första säsongen av SKAM är bra. Inte ”wow”, inte ”OMG alla måste se den!”. Men den har fångat min uppmärksamhet och gjort mig intresserad av att se vidare. Den främsta anledningen till det är den lättsamma stämningen, de värdefulla budskapen och de härliga karaktärerna. De är lätta att relatera till och trots vissa karikatyriska drag blir de aldrig stereotyper. Ingen tilldelas en stämpel, inget är svart eller vitt, utan alla existerar i en gråzon och varje handling får en förklaring. Därtill är vänskapen mellan de fem tjejerna inspirerande att följa. Att se hur de stöttar och oroar sig varandra är oerhört glädjande.

 

Överlag tycker jag hittills om serien. Något intetsägande och förenklad ibland, men allt som allt trevlig. Jag ser fram emot att se fortsättningen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 35 min.

Antal avsnitt: 4 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck, fantasy.

Skådespelare: Richard Armitage, Alejandra Raynoso, Rila Fukushima, Theo James, Adetokumboh M'Cormack, Jaime Murray, Bill Nighy, Gildart Jackson, Barbara Steele.

Nyckelord: Vampyrer, demoner, krig, anime.

Releasedatum: 7 juli 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Tv-serien CASTLEVANIA är inspirerad av tv spels-franchisen med samma namn, och följer Dracula på hans hämndresa efter att hans fru har blivit levande bränd på bål. Det var en serie som jag gav mig in i utan någon form av förkunskap, och som jag inte förväntade mig mycket utav. Men jag är glatt överraskad.

 

 

Den första säsongen av CASTLEVANIA fångade verkligen mitt intresse. Den är visserligen kort och har som främsta syfte att ställa upp spelpjäserna, så att säga. Men den gjorde verkligen intryck, och lämnar efter sig ett löfte om en ännu bättre fortsättning. Vackert animerad, med intressant handling och förvånansvärt mycket spänning, höll den mitt engagemang från början till slut. Jag blev dessutom riktigt häpen över graden av brutalitet. Det är en rå produktion, med många blodiga strider innehållande såväl tortyr som lemlästning. Och personligen gillar jag det, men jag förstår att det inte är en serie för alla.

 

Överlag tycker jag om den första säsongen av CASTLEVANIA. Något rörig, men med ett överraskande emotionellt djup som jag förutspår vidareutvecklas i nästkommande säsong. Jag är mycket nyfiken över att se vart alltsammans leder, och kommer absolut titta vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 48 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Kristen Bell, William Jackson Harper, Jameela Jamil, D'Arcy Carden, Manny Jacinto, Ted Danson.

Nyckelord: Livet efter döden, himmelriket.

Releasedatum: 19 september 2016.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Jag är glatt överraskad av den första säsongen av THE GOOD PLACE. Den annorlunda stilen och öppenhjärtiga atmosfären visade sig vara precis det jag behövde efter några tuffa jobbveckor. Visst är det som sker fånigt och dumt, men det görs medvetet och är en del av seriens charm.

 

 

THE GOOD PLACE är en serie som utstrålar må bra-känslor. Färgglada miljöer, överdrivet glättiga skådespelare, knäppa karaktärer, torra skämt och mängder med bisarra händelser resulterar i såväl glädje som skratt. Skådespelarna gör bra ifrån sig, och premissen känns ny och fräsch. Jag gillar dessutom hur serien gör narr av klyschor och förmedlar goda moraliska budskap på ett härligt satiriskt sätt. Det är kul, tankeväckande och lättsamt.

 

Den första säsongen av THE GOOD PLACE är långt ifrån det bästa som jag sett, men icke desto mindre njöt jag av upplevelsen. Det blev några fniss här och där, och jag är absolut nyfiken på att se vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 4 tim 36 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, psykologisk thriller.

Skådespelare: Joanne Froggatt, Ioan Gruffudd, Zoë Tapper, Richie Campbell, Shelley Conn, Danny Webb, Jamie Flatters, Warren Brown, Oliver Maltman.

Nyckelord: Våldtäkt, mysterium.

Releasedatum: 23 oktober 2017.

Distributör: SVT Play.

 

 

 

LIAR, även kallad ORD MOT ORD, är en brittisk psykologisk serie som fått väldigt blandad kritik. Och jag förstår både de som har gett ris och ros. Jag gillade serien. Premissen med att vi inte vet om vem av de båda inblandade som ljuger är för det första väldigt spännande. Att sitta och komma på teorier om vem som är skyldig och varför höll mig minst sagt engagerad. Sen är dessutom avsnitten vackert atmosfäriskt filmade, och skådespelarna riktigt bra. Särskilt Joanne Froggatt, som har en fantastisk förmåga att få fram en emotionell komplexitet och skörhet hos sin karaktär. Därtill tas flera viktiga teman upp, däribland våldtäkt, och de hanteras på ett himla snyggt och tankeväckande sätt.

 

 

Med det sagt, gör LIAR en del misstag. Ett av dem är att avslöja för tidigt vem det är som ljuger, vilket gör att mystiken försvinner alldeles för snabbt. Därtill är avsnitten lite lustigt klippta, med pauser mellan scenerna vilket snarare blir ”hack” och stör rytmen något. Mitt största problem är emellertid manuset, som hade behövt finslipas lite till, då en del dialoger känns styltiga och avsnitten innehåller lite väl många sammanträffanden. Samtidigt finns en oönskad distans till sidkaraktärerna, vilket gör att man aldrig riktigt bryr sig om dem. Sist men inte minst är jag besviken på slutet. Det kommer väldigt abrupt, känns påskyndat och blir ett lite för bekvämt sätt att skapa brygga till nästa säsong.

 

Nu låter det som att jag inte tycker om LIAR, och så är inte fallet. Det är en spännande serie, som trots brister höll mig fängslad rakt igenom. Frågan är om det är tillräckligt för att jag ska plocka upp fortsättningen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 16 tim 20 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Kriminalare, polisserie.

Skådespelare: Mark Harmon, Sean Murray, Wilmer Valderrama, Emily Wickersham, Maria Bello, Brian Dietzen, Diona Reasonover, Rocky Carroll, David McCallum.

Nyckelord: Mordgåtor, skjutningar, hemliga agenter.

Releasedatum: 17 januari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

Den sextonde säsongen av NCIS är bra. Det är roligt att återse karaktärerna, och det var med tung sentimentalitet som jag under första avsnittet insåg att jag har saknat dem. Med det sagt, tror jag inte att serien någonsin kommer att återgå till sin forna glans. Säsongen har en del riktigt spännande avsnitt och blir aldrig tråkig att titta på, men sticker överlag inte heller ut. Det är samma mönster och liknande fall som vi får se, om och om igen. Och att sträcktitta på det ger en ofrånkomlig känsla av ”meh”.

 

Vidare tycker jag att de ”nya” skådespelarna (vid det här laget kan de kanske inte räknas som nya längre) är duktiga, men de känns fortfarande som skådespelare. Det ordinarie startfältet utgjorde seriens hjärta och själ. De hade sina egna färgstarka personligheter och gjorde intryck. De kändes som verkliga individer. Och hur bra de ”nya” än är, så känns de fortfarande som människor som intar en roll.

 

I sin helhet tycker jag att den sextonde säsongen av NCIS är bra. Jag underhölls av de flesta avsnitten och ser fram emot att se vidare. Samtidigt kan jag inte undgå att känna att det är dags att lägga ner.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 3 tim 38 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Ida Hallquist, Mia Skäringer, Björn A. Ling, Tomas Tjerneld, Johan Östling, Sussie Ericsson, Bengt Alsterlind, Lotta Tejle.

Nyckelord: Familjeliv, vardagsproblem, arbetarklass, nyförälder.
Releasedatum: 20 oktober 2017.

Distributör: C More/TV4 Play.

 

 

 

 

Jag såg den första säsongen av ACK VÄRMLAND för fyra år sedan, och minns att jag älskade den. Jag ansåg att den hade störtskön humor och ett härligt satiriskt koncept. Men den här säsongen gjorde mig besviken.

 

 

Visst är säsongen småmysig och charmig. Men det känns som att allt som var dåligt med den första säsongen har behållits och förvärrats. Karaktärerna är påfrestande karikatyrer, för överdrivna för att vara möjliga att relatera till. Skämten är barnsliga. Och manuset faller rätt platt. Skådespelarna gör sitt bästa utifrån det material som de har och är bedårande, men jag tror att de själva hade roligare under inspelningen än vad vi tittare har nu i efterhand. Det blir några småfniss åt deras tafatthet, men inte mycket mer än så.

 

Överlag är den andra säsongen av ACK VÄRMLAND okej. Trevlig att slötitta på efter en stressig dag på jobbet, men inget som man minns långt efteråt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 3 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr.

Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra, Mimi Ndiweni, Eamon Farren, MyAnna Buring, Wilson Radjou-Pujalte, Adam Levy.

Nyckelord: Trollkarlar, hovintriger, krig.

Releasedatum: 20 december 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den första säsongen av THE WITCHER utgör en helt okej början till en fantasyserie med potential. Serien har synts i princip överallt på sistone, och den har jämförts med såväl GAME OF THRONES som andra tittarfavoriter. Men frågan återstår: förtjänar serien all hajp?

 

Mitt svar är: nja. Serien är definitivt överskattad. Tillräckligt roande för att skapa nyfikenhet och bibehålla intresse genom avsnitten, men överskattad icke desto mindre. Jag har två primära klagomål: följdriktighet och karaktärer. Säsongen är nämligen väldigt rörig. Handlingen saknar en tydlig riktning och kräver att tittaren redan har viss kunskap om THE WITCHER för att hänga med ordentligt. Lägg sedan till ett antal oannonserade tidshopp, så förvirras allt ytterligare. Det sistnämnda känns särskilt onödigt, eftersom det inte hade skadat serien att ha en tydligare struktur.

 

Gällande karaktärerna, hade jag velat lära känna dem bättre. För de är allihop så intressanta, men det känns som att vi bara skrapar på ytan och aldrig kommer dem särskilt nära. De känns inte heller tillräckligt anknutna till varandra, vilket ger en väldigt segmenterad upplevelse.

 

Men THE WITCHER är absolut inte dålig. Trots att jag anser att den har fått alldeles för mycket lovord, tyckte jag om serien. Kameraarbetet är sjukt snyggt. Musiken är fantastisk. Och skådespelarna imponerar stort. Det finns tillräckligt mycket som är bra med den för att göra mig nyfiken på fortsättningen, särskilt nu när jag vet vad jag har att förvänta mig. I grund och botten är tanken god, det är bara utförandet som blir lite halvtaskigt ibland.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Nyckelord: Maktkamp, drakar, hovintrig.

Premiärdatum: 2 december 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser GAME OF THRONES säsong 8. Den första säsongen blev jag förfärad: det var inte alls vad jag hade önskat eller förväntat mig. Men andra gången… jag ska inte påstå att säsongen har blivit bättre, men jag har försonats mer med mina tankar och såg avsnitten mer objektivt. Och fast jag fortfarande har synpunkter och anser att de tidigare säsongerna är överlägsna, så tycker jag inte längre att den är dålig.

 

Det som händer i den åttonde säsongen av GAME OF THRONES är bra. Ärligt, jag tycker att serien går i rätt riktning. Mitt problem är emellertid att den tar sig till sitt slutmål alldeles för fort. Säsongen hade behövt vara längre – helt uppdelad i två säsonger – för att på ett mer omsorgsfullt sätt verkställa sina idéer. Nu känns allt påskyndat, och en del logiska luckor uppstår på grund av oadresserade tidshopp och simplifieringar. Genvägar tas för att spara tid, vilket gör att vi går miste om såväl trovärdighet som scener som hade gett ett bättre sammanhang.

 

 

I slutändan kan jag ändå acceptera den åttonde säsongen av GAME OF THRONES. Ja, den lider av stressyndrom och har mycket förlorad potential. Ja, jag hade velat se mer av händelsernas efterföljder. Men skådespelarna är bra, karaktärerna intressanta och handlingen spännande. Så ta ett djupt andetag, förvänta dig inte för mycket och ta dig tid att se hur tidernas mest populära fantasyserier slutar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 12 tim 16 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck.

Skådespelare: Lennie James, Alycia Debnam-Carey, Maggie Grace, Colman Domingo, Danay Garcia, Garret Dillahunt, Austin Amelio, Alexa Nisenson, Karen David, Jenna Elfman.

Nyckelord: Zombier, post-apokalyps, överlevnad.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är förvånansvärt spännande. Till en början, i alla fall. Min relation med serien är mycket upp och ner: vissa säsonger har jag älskat, andra har jag hatat. Och den här faller någonstans mittemellan. Det är kul att återse karaktärerna och jag gillar hur den skiljer sig från originalserien när det kommer till såväl stil som innehåll.

 

Det finns emellertid aspekter som jag stör mig på. För det första: skurkarna. Skurkarna är väldigt bleka och gör inte något intryck. Det är inte de som skapar spänning, utan karaktärernas kamp för överlevnad och den överhängande faran orsakad av zombier och de katastrofliknande förhållandena. Skurkarna… är mest bara där. De känns aldrig som ett hot. Jag har även kritik att rikta mot säsongens dokumentärliknande avsnitt. Några avsnitt i säsong fem är filmade med skakig kamera och intervjuer för att efterlikna dokumentärer. Och dessa är sjukt tråkiga. De bidrar inte med något utan fyller mest ut ett tomrum. Det är utdraget, långsamt och extremt onödigt. Och tyvärr drar det ner helheten.

 

För övrigt stör jag mig på att få karaktärer lär sig av sina misstag. Jag tycker också att det blir lite väl mycket såpopera framåt slutet. Fokus går från överlevnad till relationsdraman och fåniga intriger, och jag gick från att sitta som på nålar till att himla med ögonen. Det kändes billigt och inte alls passande i den här typen av serie.

 

 

Överlag tycker jag trots allt att den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är bra. Ojämn story, lite riktningslös, men ändå rätt spännande.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 8 tim 49 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Maria Avgeropoulos, Lindsey Morgan, Paige Turco, Henry Ian Cusick, Richard Harmon, Christopher Larkin, Tasya Teles, Adina Porter, Luisa d'Oliveira, Tati Gabrielle.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Trots att den femte säsongen av THE 100 är den som jag gillar minst, är det svårt att inte tycka om den. En intressant handling, ett fantastiskt foto och grymma actionsekvenser är bara några anledningar till att den är värd att se. Att sen återse alla karaktärerna efter en lång paus, är som att återvända hem. Jag har saknat dem mer än jag vill erkänna. Särskilt Octavia, som är bad-ass as fuck!

 

Så vad gjorde att jag fastnade mindre för den här säsongen än de tidigare? Mestadels beror det på att den känns som en brygga. Jag upplever att det som händer och de karaktärer som introduceras är medel för att kunna ge serien en nystart. Och det är smart. Serien skapar förutsättningar för en spektakulär fortsättning. Konsekvensen blir emellertid att säsongen som sådan gör mindre intryck. Den är inte riktigt lika spännande, inte riktigt lika ”wow” som sina föregångare.

 

Överlag är den femte säsongen av THE 100 bra. Jag var intresserad rakt igenom, men upplevde inte samma hjärtpumpande intensitet som jag har gjort förut. Jag ser emellertid stor potential i fortsättningen och är riktigt taggad över att se vidare.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 43 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Johnny Galecki, Jim Parsons, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar, Melissa Rauch, Mayim Bialik, Kevin Sussman,.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Den tolfte säsongen av THE BIG BANG THEORY är också den sista, och det är med en bitterljuv känsla som jag tar farväl till serien. Det känns underligt att den plötsligt är borta, efter alla dessa år. Men trots att jag redan saknar de charmiga karaktärerna, vet jag djupt inom mig att det var dags. För bortsett från några småfniss här och där, är det främst min sentimentalitet och nostalgi för serien som gör att jag uppskattar avsnitten i den här säsongen.

 

Misstolka mig inte, den tolfte säsongen är inte dålig. Tvärt om så är den varm och lättsam och så där lagom småputtrig. En enkel och tillfredsställande må bra-serie. Men jag kan inte undgå att jämföra den med säsongerna från seriens början. Du vet, de som fick oss att skratta så högt att det hördes ända ut på gatan? De som skilde sig åt från mängden och stack ut med sin intelligens? Den tolfte säsongen underhåller, men den fick mig aldrig att skratta. Serien har blivit som ”alla andra” slentriala komedier, vilket inte innebär att den är dålig men att humorn numera faller rätt platt. Det är främst den redan etablerade kärleken för karaktärerna som gör avsnitten värda att se, och trots att mitt hjärta sväller över av lycka när jag ser avsnitten kan min hjärna inte undgå att poängtera att nej, det jag ser är egentligen inte särskilt bra.

 

Överlag är den tolfte säsongen av THE BIG BANG THEORY helt okej. Lite urblekt foto och lata handlingsspår, men har du följt serien så här långt ska du självfallet se hur allting avslutas. Och tro mig, om du är ett äkta TBBT-fan kommer inte ett öga lämnas torrt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 9 tim 58 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, thriller.

Skådespelare: Jason Bateman, Laura Linney, Julia Garner, Sofia Hublitz, Skylar Gaertner, Jason Butler Harner, Peter Mullan, Lisa Emery, Jordana Spiro.

Releasedatum: 21 juli 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Alla pratar om OZARK. Det har blivit serien som tagit över hajpen efter den sedan länge nedlagda BREAKING BAD. Och visst förstår jag varför. Serien är härligt atmosfärisk, med spännande handling och förvånansvärt brutalt våld. Skådespelarna är lysande, fotot sjukt snyggt och redan vid första avsnittet finns något som verkligen drar in tittaren och skapar ett beroende. Alla hyllningar är alltså befogade. Ändå finns en gnagande känsla inom mig att något saknas.

 

Det är svårt att sätta fingret på vad, för den första säsongen av OZARK är verkligen bra. Men den är också stundtals långsam och händelselös, och hade i mina ögon lätt kunnat kortas ner. Det är främst detta som hindrar den från att bli ett mästerverk i mina ögon, och när eftertexterna för sista avsnittet börjar rulla kan jag inte undgå att tänka att säsongen hade potential till att bli så mycket mer.

 

Överlag är den första säsongen av OZARK bra. Jag förstår definitivt all hajp och jag kommer definitivt att se fortsättningen. För mig personligen lämnade den dock en del att önska, och fast jag uppskattade att titta på säsongen upplever jag att serien som helhet är något överskattad.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 7 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare.

Skådespelare: Mahershala Ali, Carmen Ejogo, Stephen Dorff, Scoot McNairy, Mamie Gummer, Ray Fisher, Brett Cullen, Michael Rooker, Gareth Williams.

Releasedatum: 2 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

I den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE följer vi vår protagonist i tre olika paralleller: vid tiden för det centrala brottet, tio år efteråt samt trettiofem år efter. Det är ett intressant upplägg, och jag gillar hur de olika parallellerna vävs samman av de detaljer som avslöjas i vardera del. Serien håller en lågmäld men spänd ton, och som tittare vill man desperat veta vad som har hänt.

 

 

Det blir tydligt redan vid första scenen att det här är en påkostad och genomtänkt produktion. Allt från musiken och fotot, till kostymer och manus utstrålar professionalitet. Det stärks dessutom ytterligare av den starka ensemblen skådespelare. I täten ser vi Mahershala Ali, som är inget mindre än enastående. Han spelar samma roll under tre olika tider och gör ett lysande arbete med att porträttera den utveckling som sker hos karaktären.

 

Den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE är emellertid väldigt karaktärsfokuserad, och som följd blir tempot lidande. Serien rör sig långsamt framåt och det är inte alltid som det händer särskilt mycket. Faktum är att några avsnitt mest känns som utfyllnad, och hade kunnat komprimeras bort. Det känns inte heller som att säsongen har en ordentlig klimax. Vi får ett avslöjande,  och ett spännande sådant, men det sker ingen direkt stegring inför det vilket gör att avslutet känns någorlunda platt.

 

 

Som helhet är den tredje säsongen av TRUE DETECTIVE bra. Långsam men tillfredsställande. Det som är frustrerande är just att se den potential som finns för att göra något ännu mer engagerande.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 10 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: JD Pardo, Clayton Cardenas, Sarah Bolger, Michael Irby, Carla Baratta, Richard Cabral, Raoul Max Trujillo, Antonio Jaramillo, Danny Pino, Edward James Olmos, Frankie Loyal.

Releasedatum: 26 augusti 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

De flesta har hört talas om tv-serien SONS OF ANARCHY. Själv var jag ett stort fan, och sedan serien lades ner har abstinensen gjort sig känna. MAYANS M.C. är här för att fylla det tomrummet. Det är en spinoff på SONS, och precis som moderserien följer den en grupp motorcykelknuttar som bedriver illegal verksamhet. Frågan är: lyckas den plocka upp facklan och fortsätta franchisen med värdighet, eller ger den originalserien dåligt rykte?

 

Alltså. SONS OF ANARCHY är alltid SONS OF ANARCHY, och det skulle till mycket om spinoffen överklassade den. Det är bara inte möjligt. Med det sagt, är den första säsongen av MAYANS M.C. en lovande början på en ny serie i samma anda. Den har ett intressant handlingsspår och en del riktigt spännande scener, likaså överraskningsmoment som fick mig att hoppa till av förvåning.

 

Det som jag stör mig på gällande MAYANS M.C. är emellertid karaktärerna. De är långt ifrån lika välutvecklade och komplexa som de i SONS. Jag har förståelse för att detta är en helt ny serie och det tar tid att etablera sig, precis som att jag har förståelse att de här nya karaktärerna inte är ämnade att fylla skorna efter de gamla. Ändå kan jag inte undgå att sakna Jax, Gemma, Opie, Clay och de andra.

 

Överlag tycker jag att den första säsongen av MAYANS M.C. är fullt acceptabel. Inget wow, men med potential att bli en riktigt bra serie. Visst känns det lite som att Sutter försöker mjölka ur succén efter SONS, men i det här fallet kan han faktiskt få göra det.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 3 min.

Antal avsnitt: 21 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY FALLS är verkligen en barnserie i egen klass. Jag önskar att jag hade sett den här serien när jag växte upp! Den innehåller underbara karaktärer, som har så där härligt udda och färgstarka personligheter. Den har intressanta mysterier och spännande upplösningar. Och min personliga favorit: den levererar inspirerande samhällskritik med ett leende på läpparna. Även som vuxen är det lätt att bara luta sig tillbaka och njuta.

 

Just den andra säsongen av GRAVITY FALLS, är mörkare än den första. Den innehåller mer action, fler övernaturliga monster och fler konfrontationer med protagonisternas fiender. Och det funkar bra, men jag personligen föredrar lättsamheten hos den första säsongen. Den var roligare och… mer magisk? Med det sagt är inte den här säsongen dålig – långt ifrån! – men skulle jag välja mellan dem så skulle jag hellre titta på föregångaren.

 

Den andra säsongen av GRAVITY FALLS nådde definitivt mina förväntningar. Det här är en serie jag rekommenderar såväl barn som vuxna.

 

BETYG: 6/10