FAKTA

Författare: Julie Kagawa.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, dödsfall.

Nyckelord: Formbytare, japansk mytologi, demoner.

Serie: Shadow of the Fox #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 454 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: HQ Young Adult.

 

 

 

 

Den här boken skulle utgöra en riktigt bra anime-serie! SHADOW OF THE FOX är rik i kultur och atmosfär, och jag älskar de färgstarka beskrivningarna av de olika mytologiska varelserna och traditionerna. Boken kändes ibland som en japansk saga. Fast med mer action.

 

Jag avgudade dessutom karaktärerna. De är roliga. Charmerande. Och har en underbar kamratskap mellan sig. Jag uppskattade dessutom hela utgångspunkten med att protagonisten inte befunnit sig utanför templet tidigare, och därför såväl missförstår saker som kolliderar med andras livsstilar.

 

Jag tror du förstår att jag verkligen tyckte om boken.

 

Med det sagt, finns saker som störde mig. Först och främst: infodumpningen. Till exempel innehåller boken en del forcerade dialoger som är konstruerade i uppenbart syfte att ge information till läsaren. Jag skulle ha föredragit att ha visats sådant som klanskillnader och dylikt, snarare än att bara få det återberättat. För det andra upplevde jag själva berättelsen som något förutsägbar och enkel, och jag blev lite besviken på den sista fjärdedelen av boken.

 

Men överlag är SHADOW OF THE FOX en underhållande bok, och jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Ruth Dugdall.

Svensk titel: –

Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Självskadebeteende, anorexia, självmordstankar, misshandel, dödsfall, våldtäkt, panikångest, grooming.

Nyckelord: Psykisk ohälsa, brottsmysterium.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 353 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Thomas & Mercer.

 

 

 

 

Det här är en mörk psykologisk thriller. Gripande, men inte helt i min smak.

 

Det som jag gillade var främst hur Dugdall valde att skildra svåra ämnen som ätstörningar och självskadebeteende. Det är gjort på ett oerhört tankeväckande och berörande sätt, som varken känns förskönat eller överdramatiserat. Jag blev fascinerad av hur institutet sköttes, och genuint skrämd av hur långt vissa av tjejerna där ibland valde att gå för att förlora vikt. Jag behöver säkert inte nämna att den här boken är extremt triggande, och jag behövde själv lägga ifrån mig boken ibland på grund av det.

 

Jag upplevde dock språket och bokens disposition som något oraffinerad. Jag var inte helt tagen av ordvalen, och frustrerades av den ryckiga berättarstilen - med konstanta tidshopp fram och tillbaka. Det hindrade mig från att fokusera och gjorde att handlingen kändes rörig. Vidare brydde jag mig inte mycket om tillbakablickarna, utan längtade ofta tillbaka till nutiden.

 

Förövrigt hade jag velat se lite mer komplexitet och nyansering vad gäller karaktärerna. Jag upplever dessutom slutet som förutsägbart.

 

Med det sagt, uppskattade jag ändå boken. Jag fann den oerhört fascinerande och kände ett konstant drag att ta reda på vart allt skulle leda. Jag såg helt enkelt bara mer potential än vad som utnyttjades. Men kommer jag läsa mer av Dugdall i framtiden? Absolut.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Ta-Nehisi Coates.

Originaltitel: The Water Dancer.

Genre: Magisk realism, historisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Drunkningsolycka, rasism, slaveri, svält.

Nyckelord: Frihetskamp, magiska krafter.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 406 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Norstedts.

 

 

 

 

Det här är en väldigt kontroversiell åsikt, men jag tyckte inte om VATTENDANSAREN.

 

Den fångade aldrig mitt intresse. Trots att jag såg potential och träffades av vissa sceners intensitet, blev jag aldrig intresserad av det som försiggick. Detta på grund av flera anledningar.

 

1. Det utsmyckade språket. Det finns så många metaforer och så många onödiga detaljer att själva berättelsen skuggas över. Jag kunde ibland läsa ett stycke och helt glömma vad som hände för att fokuset låg på annat.

 

2. De underutvecklade karaktärerna. Vi får inte veta mycket om dem och jag kunde inte relatera till protagonisten.

 

3. Tempot. Herregud så långsamt!

 

4. Den magiska realismen. Jag hade föredragit om VATTENDANSAREN varit renodlad, historisk fiktion utan fantastiska element. Det tog bort allvarligheten och passade helt enkelt inte med berättelsen.

 

Överlag så förstår jag varför många tycker om den här boken. Men den var inte för mig.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Sylvain Neuvel.

Svensk titel: –

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Terrorattack, dödsfall, gisslansituation, PTSD.

Nyckelord: Invandring, tillhörighetstest, likabehandling.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 108 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: St. Martin's Press.

 

 

 

 

Alltså, på riktigt. Varför har inte fler läst den här?

 

The Test var en vild resa. Mörk, intensiv och riktigt, riktigt tung. Tänk dig ett avsnitt av Black Mirror med en karaktär som Negan från The Walking Dead, och du förstår grejen.

 

Hela premissen är väldigt spekulativ, men icke-desto mindre skrämmande nära i framtid. Den är packad med satiriska kommentarer, diskussioner om manipulation och insikter om likabehandling. The Test visar en grundlig förståelse av mänskligt beteende och utmanar läsarens syn på moral. Överlag är det en väldigt grå-zonad bok som väcker många politiska och obehagliga frågor om vår framtid.

 

Allt som allt är det här en bok som förtjänar att läsas av fler. Med en deciliter smärta, en matsked mind-fuckery och ett kryddmått tårar stal (och krossade) den mitt hjärta.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Tricia Levenseller.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatikt innehåll: Mord, sexuella övergrepp, prostitution.

Nyckelord: Fiender till älskare, hovintriger.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 326 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Feiwel and Friends.

 

 

 

Det här är inte en perfekt bok.

 

Den innehåller onödig utfyllnad. Den har ett tyngre fokus på romantik än jag önskade. Den använder en av mina mest hatade troper: att skurken förklarar sina motiv och handlingar mot slutet. Den är inte särskilt trovärdig. Och allt löses något för lätt och fluffigt.

Men bryr jag mig? Icke.

 

Det här var en så charmig bok. Underhållande och med snabbt tempo. Jag älskar Levensellers sätt att skriva, och sidorna flög förbi.

 

En av sakerna som jag älskade var protanositen. Jag gillar verkligen hennes moraliskt tvivelaktiva attityd, hennes listighet och hennes självsäkerhet. Jag gillar att hon aldrig är rädd att säga vad hon tycker, och att hon skiter fullständigt i vad andra tycker. Jag älskar helt enkelt att hon är en uppenbar Slytherin.

 

Allt som allt är THE SHADOWS BETWEEN US en mycket underhållande bok. Den är inte revolutionerande på något sätt, och inte lika bra som WARRIOR OF THE WILD, men definitivt värd att läsa om du gillar den klassiska från-fiender-till-älskare tropen!

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Kate DiCamillo.

Originaltitel: Beverly, right here.

Genre: Realistisk fiktion.

Traumatikt innehåll: Dödsfall av djur, sexuella övergrepp.

Nyckelord: Vänskap, rymma hemifrån.

Serie: Three rancheros #3.

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 220 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Lilla piratförlaget.

 

 

 

Det är något visst med DiCamillos språk, som gör alla hennes böcker så behagliga att läsa. Hon skriver med sån elegans och finess att du direkt slukas upp av hennes ord.

 

Den här boken är inget undantag. Man kommer snabbt in i den och sidorna flyger förbi. Karaktärerna är charmiga, vänskaperna vackra och den generella känslan är mysig, som en varm filt.

 

Jag gillar dessutom de tankeväckande teman som adresseras, och förvånades av det tunga fokuset på existentiella frågor. Frågor som "vilka är vi?" och "varför gör vi det vi gör?" är ganska ovanliga att tackla i middle grade-böcker.

 

Så ja, jag gillade boken. Men som vuxen hade jag svårt att helhjärtat älska den. Handlingen är helt enkelt för enkel, och jag upplevde många av händelserna som för otrovärdiga.

 

Överlag är Här är Beverly en bra bok. Inte den bästa som jag läst av DiCamillo (kan något på riktigt slå Sagan om Despereaux?), men absolut fullt acceptabel.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Alex Michaelides.

Svensk titel: Den tysta patienten.

Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Mord, självmordsförsök, självskadebeteende, otrohet, sexuella övergrepp, droganvändning.

Nyckelord: Mentalsjukhus, terapi, motivutredning.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 339 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Orion.

 

 

 

Min ursprungliga reaktion efter att ha läst ut THE SILENT PATIENT var "det här var en bra bok". Visst, jag hade några problem med den, men överlag var det en lättsam och underhållande läsning.

 

Språket är gripande. Kapitlen är korta och intelligent disponerade. Och mysteriet bakom Alicias tystnad var mer än tillräckligt för att fånga upp mitt intresse.

 

Så... vad finns det att inte gilla?

 

Efter att ha tänk i några dagar, har de problem som jag hade med boken växt och förökat sig. Jag frågade mig konstant: Varför gjorde person A så där? Hur kunde person B komma undan med det där? Om X hände, varför hände då inte detta? Och någonstans där bland reflektionerna insåg jag att jag inte längre älskade boken.

 

Boken är för inkonvekvent, och har för många händelser som helt enkelt inte hänger ihop. Det kunde vara karaktärer som gjorde något slumpmässigt eller lata logiska luckor. Och tvisten? Inte värd hajpen. Efter att ha hört alla prata gott om den såg jag mycket fram emot att se vad det var som skulle hända. Särskilt eftersom jag gillade uppbyggnaden och mysteriet. Men avslöjandet kändes varken unikt eller häpnadsväckande. Tvärtom så kändes det billigt och lägligt; det enkla sättet att avsluta boken med ett "bang".

 

Jag står fast vid min initiella tanke kring boken. Den är bra. Jag underhölls och ser fram emot att läsa mer av Michaelides i framtiden. Med det sagt anser jag också att THE SILENT PATIENT är överhajpad, och ju mer jag reflekterar över den desto fler problem hittar jag.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Neil Gaiman.

Originaltitel: Stardust.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Styckning av djur, mord.

Nyckelord: Älvland, häxor, äventyr.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 220 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1997).

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

 På grund av hans nyckfulla berättarstil, har Gaiman inte varit en författare jag alltid uppskattat. Men till min förvåning tyckte jag om Stardust.

 

Jag gillade premissen, världsuppbyggnaden, språket och strukturen överlag. Det hela var väldigt lätt att ta till sig.

 

Som du sannolikt vet, finns en film (2007) baserad på boken med bland annat Claire Danes och Michelle Pfeffer i huvudrollerna. Det var en stor favorit för mig när jag var yngre, och på grund av det kunde jag inte undgå att jämföra de båda. Trots att de har samma handling och karaktärer, är de väldigt olika. Där filmen är rolig och snabb, är boken mer vuxen och utforskande. Och ärligt talat kan jag inte påstå att jag gillar den ena framför den andra: de är bra på olika sätt.

 

Jag blev dock väldigt förvånad över mörkret och våldet i boken. Djur flås och styckas, strupar skärs av och fridfulla varelser dödas på brutala sätt. Detta kom lite som en chock, för jag minns filmen som barnvänlig och nästan komisk. Med det sagt uppskattade jag ändå denna oväntade vändning. Jag skulle dock inte rekommendera boken till alltför unga läsare.

 

Slutligen vill jag nämna, att fast boken aldrig blir tråkig, har jag några klagomål. Tempot är rätt långsamt, och jag upplever slutet som påskyldat. Allt löses och accepteras väldigt enkelt, och efter allt vi varit med om tillsammans med karaktärerna känns det något antiklimatiskt och icke-övertygande.

 

Med det sagt uppskattade jag Stardust som bok, och jag kommer sannolikt att läsa om den i framtiden.

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Oath breaker.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, mordförsök, eldsvåda.

Nyckelord: Andevandring, tala med djur, överlevnad, vildmark.

Serie: Vargbröder #5.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 311 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2008).

Bokförlag: Semic.

 

 

Ondskans schaman är vad jag skulle kalla en ”typisk” Vargbröder-bok. Den sticker inte i mina ögon ut från resten av böckerna, varken på gott eller på ont.

 

Boken är utan tvekan bra. Underhållande, spännande, snabbläst. Pavers språk är enkelt att ta till sig och det är uppenbart att hon varit noggrann vad gäller efterforskningar kring överlevnad, stenåldern och dylikt.

 

Med det sagt är Ondskans schaman nog den bok som jag gillar minst i serien. Detta för att den kändes något mer påskyndad och något mindre trovärdig än tidigare delar. Dessutom har jag verkligen gillat premisserna för föregående böcker, medans denna kändes lite mer trivial.

 

Men som sagt – en bra bok. Det här är en så himla underskattad serie och även när den är ”som sämst” så är den långt ifrån dålig.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction.

Traumatiskt innehåll: Seriemord, dödsfall.

Nyckelord: Mordmysterium, polisutredning, tidsresor.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 125 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 2017).

Bokförlag: Orion.

 

 

 

Snapshot är en väldigt unik kriminalare med tunga scifi-element. Premissen är riktigt intressant, och ärligt - Brandon Sanderson är GUD när det kommer till kreativitet och världsbygge. Hela konceptet med snapshottar är riktigt fascinerande och jag älskade att lära om hur de fungerade och om avvikelser. Allt var helt enkelt så himla coolt och olikt allt annat jag tidigare läst.

 

Men. Jag behövde mer.

 

Boken är bara runt hundra sidor lång och går inte särskilt djupt in på saker. Och det är helt enkelt inte möjligt för karaktärer och handling att utvecklas ordentligt på så kort tid. Boken är fortfarande bra, men kunde ha blivit fantastisk med lite mer tid och ansträngning.

 

Överlag tyckte jag att boken var bra. Konceptet är toppen, men boken hade behövt vara längre och mer välutvecklad för att verkligen bli spännande. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Marie Aubert.

Originaltitel: Kan jeg bli med deg hjem.

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Sexuellt våld, övergrepp, ofrivillig barnlöshet, otrohet, prostitution, adoption.

Nyckelord: Novellsamling, relationer.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 102 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2016).

Bokförlag: Wahlström & Wistrand.

 

 

 

 

 

Det här är den andra boken som jag läser av den norska författaren Marie Aubert. Den första var "Vuxna människor": en bok jag älskade av hela mitt hjärta. "Får jag följa med dig hem" är definitivt bra. Men inte lika bra som hennes andra bok.

 

Det här är en novellsamling bestående av 9 korta berättelser om skam och relationer, och om känslan av att känna sig trasig. Några av novellerna är riktigt bra och tankeväckande, och fick mig att känna mig djupt skakad men hel på samma gång. Andra noveller var ganska meh.

 

Det som kännetecknar samlingen överlag är att den är välskriven och genomtänkt. Och trots att den inte svepte mig av golvet så som "Vuxna människor" gjorde, uppskattade jag den överlag.

 

Allt som allt anser jag att "Får jag följa med dig hem" en stadig läsning. Inte fantastisk, inte dålig, men stadig. Jag kommer gladerligen plcoka upp vad än Aubert skriver i framtiden. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

 

 

Det är en söt och viktig bok. Handlingen må vara enkel, men den sveper om dig likt en varm kram.

 

Jag älskar karaktären George; hennes självmedvetenhet och hennes entusiasm över livets enkla glädjeämnen. Och jag älskar hennes vän Kelly, och ville bara krama om henne för att hon var så accepterande och stöttande.

 

Jag uppskattade dessutom att Gino förklarade hela konceptet med transpersoner på ett sånt sätt att även unga barn kan förstå vad det innebär.

 

Det jag tycker kunde ha hanterats bättre är berättelsens fokus. För många sidor centrerar runt skolpjäsen, och det känns ibland som temat med att Geroge kämpar med att vara transperson hamnar i skymundan. Jag upplevde också att Gino var något över-pedagogisk, och att det inte lämnade mycket plats till en stark story.

 

Överlag tycker jag att George är en bra bok. Den är snabbläst och kan absolut uppskattas av alla åldrar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Scott Lynch.

Svensk titel: Locke Lamoras lögner.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Stöld, barnarbete, slaveri, spindlar, hajattacker, dödsfall, tortyr, grafisk våld.

Nyckelord: Tjuvar, kupp, maktspel, hämnd.
Serie: Gentleman Bastards #1.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 530 sidor.

Publiceringsår: 2007 (org. 2006).

Bokförlag: Gollancz.

 

 

Wow. Bara... wow.

 

Den här boken är ren perfektion. Genomtänkt, underhållande och spännande, med fenomenala karaktärer och en komplex handling som fick mig att sitta som på nålar. Jag kan bokstavligen inte rekommendera boken tillräckligt.

 

Karaktärerna är fantastiska. Djupa och komplexa, och med ett underbart kamratskap till varandra. Deras vänskap är platonisk men värmde mig djupt in på själen, och deras lojalitet berörde mig djupt. Jag älskade också det faktum att Locke och hans gäng hamnar i gråzonen för gott och ont: att de har en känsla för moral men är långt ifrån goda människor. Det fick mig att ifrågasätta det faktum att jag gillade dem, och bidrog med ytterligare exaltering.

 

Vad gäller handlingen så är den både oförutsägbar, actionpackad och oerhört intelligent. Jag lurades tillsammans med Lockes offer, och älskar att jag aldrig kunde gissa vad som skulle hända härnäst. Jag är dessutom väldigt svag när det kommer till kupper och dödliga spel, och herregud! Det är allt jag har att säga.

 

Jag kan inte förneka att det tog mig lång tid att komma in i boken. Lynch har ett väldigt unikt sätt att skriva och det tog mig mer än 200 sidor innan jag valt mig vid hans sätt att disponera berättelsen. Han hoppar fram och tillbaka mellan tidslinjer väldigt ofta, och kunde plötsligt inflika med en lång tillbakablick mitt i en actionscen. Men jag vande mig och efter att ha insett att allt utförts på ett mycket medvetet - och smart - sätt, började jag till och med att älska det.

 

Med nyanserade karaktärer, intelligenta komplotter, brutala möten och en av de mest komplexa kupperna jag läst om, blev The lies of Locke Lamora snabbt en ny favorit.

 

BETYG: 9/10