ABOUT TIME
Regissör: Richard Curtis.
Genre: Drama, komedi, romantik.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy, Lydia Wilson, Lindsay Duncan, Margot Robbie, Tom Hollander, Joshua McGuire, Vanessa Kirby, Tom Hughes.
Releasedatum: 12 februari 2014.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
När Tim är 21 år, berättar hans pappa att alla män i släkten har förmågan att leva om sitt förflutna. Han kan återgå till vilket ögonblick som helst i sitt liv, och göra saker annorlunda. Han bestämmer sig för att använda det för att vinna Marys hjärta. Han blir dock varse att vägen till sann kärlek är svår, även om man har förmågan att försöka om och om igen.
RECENSION
About time är extraordinär. Det räcker inte att beskriva den som vacker eller underhållande. About time är den sortens film som frambringar genuin tacksamhet. Den sortens film som känns ärofylld att ta del utav. Den höll mig paralyserad, fastklistrad vid skärmen likt en besatt, och fick mig att känna. Jag skrattade, jag grät, och för första gången på länge kände jag mig… hel.
Om du bad mig att beskriva About time med ett ord, skulle jag välja ”mänsklig”. Trots att övermänskliga aspekter som tidsresor är en del av filmen, ger den en ärlig skildring av vad som är viktigt i livet. Den fick mig att reflektera över mina egna relationer, och vilja värdesätta nuet än vad jag gör idag. Den kärleksfulla stämningen fick mig också att känna mig tillfreds inombords. Filmen berör ända in till själen och är ljuvligt sockersöt, utan att någonsin bli så där äckligt sötsliskig. Alltsammans är magnifikt komponerat, och såväl manus och foto, som skådespelare och musik samspelar oerhört väl.
About time är en himla fin film. Det är en av få filmer som verkligen fått mig att känna. Den berörde mig djupt, samtidigt som den skänkte mig ett inre lugn. About time har lite av allt: humor, tragedi och moraliska dilemman. Men framför allt kärlek. Det är den sortens film som fick mig att andas ”wow” när eftertexterna började rulla.
BETYG: 8,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
CRAZY RICH ASIANS
Regissör: Jon M. Chu.
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 2 timmar.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Constance Wu, Michelle Yeoh, Henry Golding, Gemma Chan, Lias Lu, Awkwafina, Nico Santos, Jimmy O, Yang, Ken Jeong, Sonoya Mizuno, arry Shum Jr.
Releasedatum: 11 februari 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
En New York-bo följer med sin pojkvän till hans bästa väns bröllop i Singapore. Där möter hon hans familj för första gången... och inser att familjen kan vara ännu mer galen än kärleken.
RECENSION
Crazy rich asians är baserad på romanen med samma namn, skriven av Kevin Kwan. Det första intrycket är det är en enkel men underhållande film, med lättsam aura och ett hållfast engagemang. Men med tiden synliggörs fler lager, och komplexitet tillkommer. Crazy rich asians är inte bara mysig och rolig: den är träffande. Med fyllig atmosfär, vibrerande färger och ett rent utav drömskt sceneri gör filmen intryck. Det är vackert, påkostat och så där härligt ostigt att man inte kan undgå att beröras och må bra.
Något som Crazy rich asians ska ha en eloge för är sin representation av minoriteter. Inte bara får vi en intressant inblick i den asiatiska kulturen. Det är också uppfriskande att höra asiatiska tolkningar av populära låtar och att se en helasiatisk ensemble skådespelare. Och vilka skådespelare sen! De är fantastiska. Särskilt huvudrollsinnehavaren Wu, stödjande skådespelaren Yeoh och den alltid lika charmiga Awkwafina som bidrar med varm humor. De porträtterar sina roller perfekt, och utstrålar sån värme, kämpaglöd och auktoritet att det är svårt att undgå att inspireras. Här behövs ingen prins på en vit springare. Nej. De starka, kvinnliga karaktärerna är intelligenta och drivna och står upp för sig själva: något som är en frisk fläkt inom genren.
Crazy rich asians är inte fulländad. Den har klyschor, logiska luckor och ett förutsägbart händelseförlopp. Men filmen gör det som få filmer klarar av: använder sina brister till sin fördel. Den skämtar om sina fel och förlöjligar sina troper. När en scen som är typisk för genren dyker upp, omfamnar Crazy rich asians klyschan och tillför något nytt. Resultatet blir en film som förmedlar sorglöshet och lycka. Mycket bra jobbat, måste jag säga. Jag hoppas att även efterföljarna filmatiseras.
BETYG: 7/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
Submergence
Regissör: Wim Wenders.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Alicia Vikander, James McAvoy, Alexander Siddig, Reda Kateb, Jannik Schümann, Godehard Giese.
Releasedatum: 2018-10-15.
Distributör: Universal Sony.
Hon förbereder sig för ett djuphavsprojekt. Han arbetar som spion och ska snart resa iväg för att stoppa ett terrordåd. Efter att de skilts åt tillfångats James av jihadister. Danielle, tusentals meter under vattenytan, slits mellan kärleken till James och rädslan att hans intresse har svalnat, eftersom hon inte fått kontakt med honom.
En behaglig stämning. Vackra vyer. Briljanta skådespelare. Vad finns det att inte gilla? Tyvärr ligger alla gobitar på ytan, och analyserar man Submergence lite mer på djupet finns mycket att sakna.
Jag fastnade snabbt vid den avslappnade och stillsamma tonen som Submergence utstrålade. Dessvärre omvandlades den efter en tid till att bara kännas… tråkig. Tempot är väldigt långsamt och det händer inte mycket under filmens gång. Skådespelarnas insatser känns därtill lite teatriska, och jag övertygades aldrig av Danielles och James känslor för varandra.
Svårast hade jag emellertid för handlingen, som är för tunn och spretig för min smak. Vi får följa två eller tre olika paralleller som helt enkelt inte klaffar med varandra. Sen känns det som att Submergencesaknar ett avslut; en klimax. Filmen slutar utan att det egentligen har hänt något nämnvärt, vilket gör att hela upplevelsen känns rätt intetsägande. Det är jättesynd, för Submergence hade sådan potential, men i slutändan föll alltsammans platt.
Allt som allt är Submergence ett drama med bra utgångsläge, men som saknar det exalterande narrativet som krävs för att verkligen gripa tag.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
Ödets makt
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ben Affleck, Sandra Bullock, Maura Tierney, Steve Zahn, Blythe Danner, Ronny Cox.
Inspelningsår: 1999.
Två dagar återstår till bröllopet när Bens flygplan halkar av banan och lämnar honom strandsatt i New York. Mot bättre vetande liftar han med den lättsinniga Sarah. De råkar ut för missöden och en attraktion för dem samman.
Ödets makt var inte riktigt en film i min smak, av flera anledningar. För det första tycker jag inte om konceptet. Filmen handlar i princip om en man som försöker avgöra om han ska vara otrogen mot sin fästmö eller inte, vilket enligt mig sänder helt fel signaler. Därtill är nästan alla karaktärerna i filmen odrägliga, och samtliga har en orealistiskt negativ syn på äktenskap. Det finns ingenting tilltalande hos dem.
På vägen till sitt bröllop blir Ben förälskad i Sarah.
Vidare känns inte manuset särskilt genomtänkt. Händelserna sker sporadiskt och saknar sammanhang, och helt ärligt blir det rätt tråkigt. Ödets makt räknas som komedi men det finns inget roligt med filmen. Den har ingenting viktigt att säga och det genomförandet gör den platt.
Allt som allt är Ödets makt en film som du kan skippa utan att ha missat något.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 0 - 2,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Becoming Jane
Regissör: Julian Jarrold.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anne Hathaway, James McAvoy, Julie Walters, James Cromwell, Maggie Smith, Laurence Fox.
Inspelningsår: 2007.
Jane Austen lyste upp världen med sina ord. Men hennes liv var också fyllt av passion. När hon var tjugo förälskade hon sig i Tom, och deras förhållande var lika romantiskt som i hennes stora litterära verk. Och precis som i hennes romaner stod valet mellan pengar och kärlek.
Jag är besviken på Becoming Jane. Jag hade väntat mig ett mysigt, romantiskt drama i klass med Stolthet och fördom, men denna film är långt ifrån lika självklar.
Jane vill kunna leva på sina romaner.
Trots att skådespelarna är duktiga fastnade jag inte för karaktärerna. De är ytligt gestaltade och som tittare får man inte lära känna dem ordentligt. Därtill är tempot riktigt långsamt. Det händer inte mycket alls, och efter ett tag kom jag på mig själv med att distraheras av annat. Jag blev helt enkelt uttråkad.
Att välja mellan kärlek och pengar är inte lätt.
Becoming Jane är inte en dålig film, men jag hade väntat mig mer. Den utmärker sig inte ur mängden kostymdraman utan håller sig bekvämt inom ramen och blir på så sätt en film man lätt glömmer.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
Fifty Shades Freed
Regissör: James Foley.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jamie Dornan, Dakota Johnson, Eric Johnson, Eloise Mumford, Rita Ora, Arielle Kebbel.
Releasedatum: 11 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
I hopp om att ha lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, lever det nygifta paret ett liv i överflöd. Men i samma stund som Ana går in i rollen som Mrs. Grey och den ovana känslan av stabilitet får Christian att börja slappna av, dyker nya hot upp som äventyrar deras lyckliga slut innan det ens har börjat.
Jag är kluven när det kommer till Fifty Shades Freed. Det är den sämsta delen i trilogin. Dialogen är krystad, mycket av hettan har försvunnit och händelserna är nästintill parodiska. Filmen är också förvånansvärt lång i förhållande till vad som händer. En del scener känns rätt onödiga, faktiskt. Samtidigt störde jag mig på att de stora, ”viktiga” delarna skyndas förbi, medan de mindre betydelsefulla hamnar i strålkastarljuset. Det blir ett skevt fokus, vilket som följd gör att spänningen uteblir.
Anastacia och Christian gifter sig.
Samtidigt kan jag inte undgå att tycka att de här filmerna är trevliga att titta på. Det är något med den idylliska bilden av ett liv i överflöd som helt enkelt ger en mysig tittarupplevelse. Därtill är musiken helt okej, medan fotot och scenografin är riktigt snyggt.
Kommer paret att få sitt lyckliga slut?
Som helhet är Fifty Shades Freed en okej avslutning på trilogin. Det är knappast ett mästerverk, men en lättsam och småputtrig tittarupplevelse. Trots filmens många brister är jag rätt säker på att jag kommer att se den igen.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
Gifta på låtsas
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 1 hr 40 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Gérard Depardieu, Andie MacDowell, Bebe Neuwirth, Gregg Edelman, Robert Prosky, Ethan Phillips.
Inspelningsår: 1990.
"Brontë och George måste vara gifta. Brontës kommande hyresvärd godkänner bara äkta par. Georges kommer att slängas ut ur USA om han inte kan gifta sig med en amerikan. Vigseln tar tre minuter i Rådhuset, och de behöver inte träffas förrän skilsmässan om ett år. Men det visar sig att invandrarverket gör hembesök för att se att det inte är en bluff. Nu måste de spela nygifta."
Gifta på låtsas är en sån där film som är riktigt trevlig att se, men som man snabbt glömmer bort efteråt. Det är egentligen inget med filmen som är unikt. Den enkla berättelsen har vi sett förut, och i det stora hela är det en rätt så typisk romantisk komedi. Lättsam, smårolig och definitivt mysig. Men inget speciellt.
Brontë och George måste låtsas vara gifta.
Filmen flyter på bra och gör inte direkt några fel. Det enda jag reagerade på var det förutsägbara händelseförloppet, samt att vissa scener är rätt så överdrivna. Dessutom blev jag inte riktigt övertygad om kemin mellan Brontë och George, och den successivt växande förälskelsen mellan dem kändes inte trovärdig.
Brontë gillar inte att ljuga för sin bästa vän.
Allt som allt är Gifta på låtsas en halvbra film, en sådan där myspys-rulle som man underhålls av men sedan aldrig tänker på igen.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Pretty in pink
Regissör: Howard Deutch.
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 1 hr 33 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Molly Ringwald, Harry Dean Stanton, Jon Cryer, Annie Pots, James Spader, Andrew McCarthy.
Inspelningsår: 1986.
"Hon är en high school-tjej från fel stadsdel. Han är den rike snyggingen som bjuder henne på balen. Men när deras romans växer hotas den av grupptryckets plågsamma verklighet."
Jag känner mer rätt neutralt inställd till Pretty in pink. Jag ställer mig inte till dem som anser att filmen är ett mästerverk, men tycker inte heller att den är dålig. Den mest är.
Andie drömmer om det perfekta livet.
Det jag tycker om är den mysiga stämningen. Det är en klassisk 80-talsfilm, vilket ger en väldigt tilltalande atmosfär. Det är dessutom roligt att se de numera välkända skådespelarna i sina unga år. Exempelvis syns både Jon Cryer från Two and a half men och James Spader från The Blacklist i rollerna.
Det jag tycker mindre om är att filmen inte har mycket till handling. Den är dessutom klyschig, och bjuder egentligen inte på något som vi inte har sett förut. Jag tycker också att konceptet är lite överdrivet. Det pratas hela tiden om att huvudpersonen Andie är fattig och att paret möter grupptryck, men det är inget som man märker i filmen. Andie har både hus, bil och husdjur och det så kallade ”grupptrycket” handlar egentligen bara om två personer som inte stöttar relationen. Jag tycker alltså att det var mycket liv kring ingenting.
Duckie har varit förälskad i Andie länge.
Som helhet är Pretty in pink okej. En småmysig film, som inte gör särskilt stort intryck.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Can't buy me love
Regissör: Steve Rash.
Genre: Romantik, komedi.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Patrick Dempsey, Amanda Peterson, Courtney Gains, Tina Caspary, Seth Green, Dennis Dugan.
Inspelningsår: 1987.
"När skolans populäraste tjej hamnat i knipa räddar Ronny henne. Som betalning måste hon låtsas vara Ronnys flickvän, då han hoppas att populariteten ska smitta av sig. Men planen spricker när Ronny blir så cool att både hans gamla kompisar och förälskelse hamnar ute i kylan."
Can’t buy me love är en tonårsfilm för dig som tycker om klassiska 80-talskomedier. Som förväntat är filmen klyschig, förutsägbar och rätt fånig – men det stora hjärtat gör det lätt att förlåta tillkortakommandena. Can’t buy me love är nämligen söt som socker och hur mysig som helst.
Cindy övertygar klasskamraterna att Ronny är hennes pojkvän.
Hela filmen vibrerar av en glädjande må bra-känsla. Tonen är lättsam, handlingen är lätt att ta till sig och karaktärerna charmar sig in i tittarens hjärta. Det är dessutom himla kul att se Patrick Dempsey i sån ung ålder. Han är mest känd för sin insats i tv-serien Grey’s Anatomy, och det är roligt att ta del utav en film från början av hans karriär. Trots att han är betagande redan här, var det knappt jag kände igen honom.
De simulerade känslorna blir snart riktiga.
Som helhet är Can’t buy me love en underhållande familjefilm, med fint budskap om att vara sig själv. Tycker du om 80-talskomedier lär du älska denna.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Pretty Woman
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Richard Gere, Julia Roberts, Ralph Bellamy, Jason Alexander, Laura San Giacomo.
Inspelningsår: 1990.
"Edward är på visit i Los Angeles. En kväll möter han Vivian, och eftersom hon både är vacker och intelligent erbjuder Edward henne rollen som hans sällskapsdam. För Vivian öppnas en ny värld av flärd och vackra kläder, och för Edwad öppnar sig en annan – kärlekens."
Åh, vad jag tyckte om Pretty woman! Vilken mysig och hjärtevärmande film! Jag hade hört mycket gott om den, men inte riktigt vågat lita på omdömena eftersom känslor gentemot äldre filmer ofta baseras på en stor dos nostalgi, och inte nödvändigtvis på att filmen i sig håller idag. Men efter att nu ha sett den själv, förstår jag varför Pretty woman har blivit en klassiker.
Prostituerade Vivian erbjuds följa med Edward hem.
Pretty woman underhöll mig verkligen, främst tack vare skådespelarnas utstrålning. Julia Roberts är hur charmig som helst! Hon känns fullständigt naturlig i sin roll och är alldeles bedårande. Även Richard Gere är väldigt intagande, och deras romans förmedlar en känsla av äkta kemi. Som tittare tror jag på karaktärernas känslor för varandra, då skådespelarna med hela sina väsen utstrålar en övertygande passion.
Det dröjer inte länge innan det omaka paret förälskar sig.
Visst är Pretty woman klyschig, förutsägbar och inte särskilt trovärdig. Jag kan också förstå varför vissa kritiker har kallat den för kvinnoförnedrande. Det finns många brister att hitta om man tar på sig rätt glasögon. Men helt ärligt väljer jag att bortse från dessa. Pretty woman ingav en sån härlig må bra-känsla att jag helt enkelt inte besvärar mig med att överanalysera vad den kan och inte kan säga med sin gestaltning.
Edward fängslas av Vivians fria personlighet.
Som helhet är Pretty woman en riktigt härlig film med bra musik, charmanta karaktärer och en lagom dos drömlik romantik.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Eat pray love
Genre: Drama, romantik, biografi.
Längd: 2 hr 25 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Julie Roberts, Javier Bardem, Richard Jenkins, James Franco, Viola Davis, Mike O'Malley
Releasedatum: 10 december 2014.
"När Liz Gilbert ställs inför ett vägskäl i livet reser hon till Italien, Indien och Bali för att hitta mening och lycka."
Eat pray love baseras på den självbiografiska romanen med samma namn, av Elizabeth Gilbert. I huvudrollen syns Julia Roberts, som jag personligen tycker mycket om. Det var mycket tack vare hennes medverkan som jag förväntade mig en riktigt härlig myspys-film. Vilket jag inte fick.
Liz lämnar allt bakom sig för att resa.
Det här hade kunnat vara en bra film om manuset bättre. Som det är nu fastnade jag inte alls för karaktärerna, särskilt inte osympatiska Liz. Dessutom är Eat pray love alldeles för utdragen och händelselös för att hålla tittarens intresse. Filmen hade lätt kunnat vara en timme kortare. Handlingen gav mig ingenting och jag saknar innehåll som faktiskt engagerar. Eat pray love är kort och gott tråkig.
Det visar sig att kärleken finns runt hörnet.
Det enda som jag fastnade för var det snygga fotot och de vackra miljöerna. Kameran utnyttjar det naturliga ljuset, och tillsammans med fylliga färger och fagra vyer gör det Eat pray love till en mycket fin film att titta på. Men att den är estetiskt tilltalande kompenserar inte alls för ihåligheten.
Liz försöker hitta en balanserad livsstil.
Som helhet är Eat pray love en besvikelse. Jag såg fram emot en inspirerande må bra-film, men fick istället ett riktigt sömnpiller.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
The Big Sick
Genre: Komedi, romantik, drama, biografi.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Kumail Nanjiani, Zoe Kazan, Holly Hunter, Ray Romano, Anupam Kher, Zenobia Shroff, Adeel Akhtar.
Releasedatum: 5 februari 2018.
Distributör: Universal Sony.
"Det är komplicerat att övervinna uråldriga traditioner och höga förväntningar i Kumails familj. Föräldrarnas önskan är att han utbildar sig till advokat och gifter sig med en välutbildad tjej av pakistanskt ursprung. Istället blir han ståuppkomiker och kär i Emily."
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag gillar respektive ogillar med The Big Sick. Filmen tar inte direkt några risker, utan kör med säkra kort. Det gör att man aldrig riktigt överraskas. Därtill är den för lång och det händer inte tillräckligt mycket i förhållande till speltiden. Ändå finns något som håller kvar intresset.
Kumail förälskar sig i amerikanska Emily.
Filmens stämning är lättsamt, och trots att den tar upp en del allvarliga och komplexa ämnen så är det en mysig tittarupplevelse. Jag gillar kulturkrockarna och tycker att det var riktigt intressant att ta del utav Kumails pakistanska kultur. Filmen uppmanar tittaren se världen på ett annorlunda sätt, vilket väckte många tankar.
Men The Big Sick är rätt slätstruken, och för att vara komedi är den förvånansvärt… inte rolig. Därtill stördes jag av den lite hackiga klippningen. The Big Sick innehåller nämligen en del abrupta vändningar. Som tittare hinner man inte riktigt landa i det som händer förrän man rycks ur det.
Kumail lär känna Emilys föräldrar efter att hon blivit sjuk.
Som helhet är The Big Sick okej. Jag hade emellertid förväntat mig mer och i det stora hela så gav den inte mig särskilt mycket.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
While you were sleeping
Regissör: Jon Turteltaub.
Genre: Romantik, komedi
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Sandra Bullock, Bill Pullman, Peter Gallagher, Peter Boyle, Jack Warden, Glynis Johns.
Inspelningsår: 1995.
"Lucy är singel och jobbar på tunnelbanan i Chicago. En dag ser hon hur en man, som hon är hemligt förälskad i, blir rånad. Hon räddar honom, men han hamnar i koma. Mannens familj tror att Lucy är hans fästmö, och när hon faller för hans bror blir situationen ohållbar."
While you were sleeping, som i Sverige kallas Medan du sov, är en helmysig romantisk komedi. Det tar ett litet tag för filmen att komma igång, men när man väl är insatt i det som händer är det omöjligt att slita sig. Det var länge sedan jag såg en film som fick mig att må så bra. While you were sleeping har en hjärtevärmande humor och en underbar atmosfär som värmer ända in på själen. Charmanta skådespelare bidrar med mycket hjärta, och den obesvärade känslan gör att filmen passar alla i familjen.
Lucy räddar en man från att bli påkörd av tåget.
While you were sleeping är inte en film utan brister, men i ärlighetens namn är dessa tillkortakommanden bagateller. Handlingen är inte särskilt originell, trovärdigheten brister på sina ställen och filmen innehåller en rad klyschor som vi har sett förut. Dessutom bygger hela konceptet på bristande kommunikation, vilket jag personligen brukar störa mig på. Men i While you were sleeping fungerar det, och mysfaktorn är så pass hög att jag inte ens bryr mig om alla så kallade ”fel”.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Everything Everything
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Amandla Stenberg, Nick Robinson, Anika Noni Rose, Ana de la Reguera, Taylor Hickson.
Releasedatum: 6 november 2017.
"Hur skulle det kännas om du inte kunde röra vid något i världen omkring dig 18-åriga Maddie lider av en extremt ovanlig sjukdom som gör att hon inte kan lämna det hermetiskt slutna hemmet. Men grannkillen Olly låter inte det stoppa dem."
Besvikelsen är stor efter att ha sett Everything everything. Jag hade förväntat mig en kraftfull kärleksberättelse, men fick istället en uttryckslös och ärligt talat rätt tråkig film. Det känns som att handlingen aldrig riktigt sätter fart, och dramat fick mig inte att känna.
Maddie har varit instängd i sitt hus i 17 år.
Mitt största problem med filmen är att den har potential till att beröra, men håller sig på en så pass ytlig nivå att tittaren inte känner något alls. Inget utforskas särskilt djupt, vilket gör att innehållet känns klyschigt och opersonligt. Protagonisten förälskar sig vid första ögonkastet, parallellen med pojkvännens våldsamma far skyndas förbi och vändningen i slutet saknar kraft. Det är egentligen hela filmen i ett nötskal: den ser snygg ut, men har inget som gör intryck.
Maddie är redo att offra allt för Olly.
Allt som allt är Everything everything okej, men berättelsen gör sig helt enkelt inte bra som film. Allt känns på något sätt reserverat, oäkta och alldeles för enkelt.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
Tulip Fever
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 45 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Alicia Vikander, Dane DeHaan, Christoph Waltz, Holliday Grainger, Tom Hollander, Matthew Morrison, Kevin McKidd, Zach Galifianakis, Judi Dench.
Releasedatum: 20 november 2017.
Distributör: Universal Sony.
"Den välbärgade handelsmannen Cornelis försöker att skapa den ultimata familjelyckan med sin yngre fru Sophia. När de inte lyckas få barn anlitar Cornelis en ung lovande konstnär att måla deras porträtt som ett arv till eftervärlden: ett ödesdigert beslut som resulterar i oväntad passion, svek och lögner."
Tulip Fever har bedömts hårt. Visst är det inte ett mästerverk, men jag tycker att mycket av filmens kritik har varit oförtjänt. Personligen tycker jag mycket om den.
Sophia förälskar sig i konstnären Jan Van Loos.
Jag förstår varför Tulip Fever har kritiserats. Vissa repliker är krystade, handlingen har många klyschor och karaktärerna är ibland riktigt dumma. Att paret dessutom förälskar sig vid första ögonkastet får deras relation att känns ytlig. Vidare upplevs inte Vikander och DeHaan särskilt hängivna sina roller, och insatserna känns på något sätt reserverade.
Den utåt sett hårda Cornelis har ett mjukt hjärta.
Men om bristerna ses bortom, lämnas man med ett lågmält men vackert kostymdrama om svek och passion. Stämningen är spänd, och den skickliga kombinationen av spänning och humor griper tag. Tulip Fever levererar också några dramatiska vändningar som jag inte hade räknat med, och fast insatsernas kvalitet varierar är det roligt att se så många välkända skådespelare i en och samma film.
Gerrit är inte den mest tillförlitliga vännen.
Allt som allt är Tulip Fever i mitt tycke en bra film. Visst har den brister, men ser man bortom dem så återstår ett underhållande och spännande drama som både berör och roar.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
När äventyret väntar
Serie: Systrarna och kärleken #2.
Längd: 269 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
"Fanny är rebellen som balanserar på lagens gräns. Christopher är den ensamstående pappan som alltid är korrekt och perfekt. När de möts är det något som sprakar, som skulle kunna leda till djupare känslor. Men ska Fanny våga släppa sin rädsla för relationer?"
När äventyret väntar är en härligt lättsam må bra-bok. Berättelsen har en behaglig rytm och det gripande språket gör att sidorna flyger förbi. Den är lite mer förutsägbar än När drömmen slår in då den följer en rätt typisk romance-mall: med oönskade känslor, ett besvärligt förflutet och ett lyckligt slut. Ändå är det svårt att lägga ifrån sig boken förrän sista sidan är läst.
Men jag hade velat lära känna karaktärerna mer ordentligt. Jag tycker om dem, men känner inte riktigt med dem. De är lite för ytliga och stereotypiska, och hade behövt mer komplexitet för att gå från att kännas som fiktiva personer till verkliga individer.
Allt som allt är När äventyret väntar bra, och jag ser fram emot att läsa mer av Sofia Fritzson i framtiden.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;
Runaway bride
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Julia Roberts, Richard Gere, Joan Cusack, Hector Elizondo, Rita Wilson.
Inspelningsår: 1999.
"Reporten Ike får höra talas om Maggie, en kvinna känd för att ha övergett tre män vid altaret. Fascinerad av historien reser Ike till Maggies hemstad för att söka sanningen. När han dyker upp är datum redan bestämt för bröllop nummer fyra, och staden håller andan."
Runaway bride är okej, men jag hade förväntat mig mer. Skådespelarna är charmiga och vissa scener underhåller, men som helhet känns filmen rätt platt. Den är ärligt talat inte särskilt fängslande. Handlingen är fånig, klyschorna hopar sig och trovärdigheten ligger i botten. Det är dessutom väldigt lätt att förutse vad som kommer att hända.
Maggie och bästa vännen försöker undvika Ike.
Fast filmen har några minnesvärda scener är den som helhet rätt tråkig. Dramat är utdraget och transportsträckorna mellan de intressanta delarna är långa. Dessutom hade jag svårt för karaktärerna. Ike är omogen och Maggie upplevs som likgiltig inför sina medmänniskor, vilket gör det svårt att sympatisera för dem båda. Därtill känns inte deras relation äkta, då de förälskar sig i varandra för snabbt och helt saknar kemi till varandra.
Allt som allt är Runaway bride… överskattad. Filmen är okej, men inte mer än så.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
Definitely, Maybe
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ryan Reynolds, Rachel Weisz, Isla Fisher, Elizabeth Banks, Abigail Breslin, Derek Luke.
Inspelningsår: 2008.
"Will ligger i skilsmässa när hans dotter Maya börjar fråga ut honom om hans liv innan äktenskapet. Will berättar om sina romantiska lyckträffar och missöden, och Maya lägger ihop bitarna och börjar förstå att kärleken inte alltid är så enkel."
Jag har hört mycket gott om Definitely, maybe men förstår ärligt talat inte varför den är så omtalad. Faktum är att jag tyckte att den var rätt tråkig och intetsägande. Filmen håller sig inom ramen för det typiska romantiska dramat och jag upplevde inte att den var tillräckligt originell för att gripa tag. Klyschorna hopar sig på varandra, och intresset svalnade relativt snabbt. Det beror förstås också på själva konceptet, då jag tyckte att det kändes underligt att en pappa berättar om sina tidigare flickvänner och låter sin dotter gissa vem som är hennes mamma…
Will berättar för sin dotter om sina tidigare flickvänner.
Filmen är dock rätt småputtrig och har några hjärtevärmande scener. Dessutom är skådespelarna minst sagt kompetenta. Men som helhet var det inte tillräckligt. Det känns som att något saknas, och jag hade helt enkelt svårt att engagera mig helhjärtat.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
View from the top
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 23 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Gwyneth Paltrow, Christina Appelgate, Mark Ruffalo, Candice Bergen, Joshua Malina.
Inspelningsår: 2003.
"Donna kommer från fattiga förhållanden men har höga ambitioner: hon vill bli glamorös flygvärdinna i första klass. Hon är beredd att bera allt för att få sin dröm uppfylld, men det blåser kyliga vindar där uppe, och vägen mot målet visar sig vara turbulent."
View from the top är fylld med konflikter, och är således en mycket ojämn komedi. Exempelvis anstränger sig inte filmen för att bygga upp en trovärdig romans, fast romansen i sig är en stor del av dramat. Som resultat saknar View from the top trovärdighet och sannolik kausalitet. Ändå lyckas den underhålla.
Donna vill arbeta i första klass.
View from the top är nämligen rätt charmerande. Det är en söt, romantisk komedi som helt enkelt roar, utan att väcka några direkta skratt. Dessutom är stämningen mysig, och fast filmen inte levererar något nytt hålls intresset rakt igenom. Som helhet är det en småfånig men ändå trevlig komedi.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
Sense and sensibility
Genre: Romantik, drama.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emma Thompson, Kate Winslet, Hugh Grant, Alan Rickman, Imelda Staunton, Hugh Laurie.
Inspelningsår: 1995.
"När rika Mr. Dashwood dör, går förmögenheten till hans son och hans fru och tre döttrar lämnas fattiga. De måste flytta, och de två äldsta syskonen behöver hitta kärleken för att klara sig."
Sense and sensibility är ett utsökt kostymdrama. Lättsam stämning, passionerade skådespelare och vackert foto gör filmen oerhört mysig att titta på. Dessutom låter det viktorianska samhället tittaren att drömma sig bort. Det är fascinerande att följa den annorlunda livsstilen, och det är svårt att inte bli hopplöst förälskad i de raffinerade gentlemännens försynthet.
Syskonen Dashwood förlorar sitt hem när fadern dör.
Något som jag tycker väldigt mycket om med Sense and sensibility är hur väl den bygger upp intimitet. Nu för tiden används naken- och sexscener i nästan alla romantiska filmer, trots att det egentligen inte visar mer än åtrå. Men i Sense and sensibility får vi inte se någon fysisk kontakt mellan karaktärerna. Ändå förmedlas den djupaste passionen, och kärleken glöder hetare än i många andra filmer. Detta tack vare skådespelarnas utomordentliga prestationer och det faktum att vi får lära känna karaktärerna så väl, att det räcker med längtansfulla ögonkast för att hjärtat ska ta ett extra skutt.
Finns det ett lyckligt slut för alla?
Som helhet utstrålar Sense and sensibility sån värme att det är svårt att inte le genom hela filmen. Det är dessutom riktigt roligt att se så många begåvade kändisar i början av deras karriärer.
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
