FAKTA

Regissör: Stephen Gaghan.

Genre: Äventyr, komedi, familj.

Längd: 1 tim 37 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Robert Downey Jr. Antonio Banderas, Michael Sheen, Jim Broadbent, Jessie Buckley, Harry Collett, Emma Thompson, Rami Malek, John Cena, Octavia Spender, Tom Holland, Ralph Fiennes, Selena Gomez.

Nyckelord: Kommunicera med djur, kungligt uppdrag.

Releasedatum: 15 juni 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

Efter att ha förlorat sin fru håller sig den excentriska Dr. Dolittle bakom de höga murarna på Dolittle Manor med endast sina exotiska djur som sällskap. Men när drottningen blir allvarligt sjuk tvingas Dolittle motvilligt bege sig till en mystisk ö på jakt efter ett botemedel.

 

 

Det här var inte en film för mig. Söta karaktärer, några små fniss och duktiga röstskådespelare döljer inte det faktum att DOLITTLE är en osammanhängande smörja. Barnsliga skämt, ett tråkigt händelseförlopp och en förvånansvärt likgiltig huvudrollsinnehavare gör att filmen inte gör intryck. 

 

 

Därtill är handlingen extremt ostrukturerad och rörig. Skaparna vill få med för mycket av allt, och det finns ingen logisk tanke eller struktur bakom händelserna. Resultatet är att DOLITTLE känns som ett tidigt – och ofärdigt – utkast snarare än en avslutad film.

 

Jag tror starkt att DOLITTLE går hem hos unga barn, men jag som vuxen underhölls väldigt lite. Ekorren är lite söt, och de animerade djurens uppförstorade reaktioner fick mig ibland att dra på smilbanden, men annars satt jag mest och gäspade. Jag föredrar versionen med Eddie Murphy. Alla dar’ i veckan.

 

BETYG: 4/10

FAKTA
Regissör: Dennis Dugan.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 26 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Adam Sandler, Christopher McDonald, Julie Bowen, Frances Bay, Carl Weathers, Allen Covert, Robert Smigen, Bob Barker, Richard Kiel.

Nyckelord: Golf, överdriven humor.

Releasedatum: 15 april 2004.

Distributör: Universal.

 

 

 

 

Precis som många andra tittare, har jag överlag väldigt svårt för Adam Sandler. Men till och med han har sina gyllene studenter ibland. HAPPY GILMORE är ett praktexempel på det. Det är en klassisk Adam Sandler-film. Lättsam. Avslappnad. Charmig. Och så där absurt fånig, men på ett härligt sätt. Det som händer är överdrivet och ofta rent utav dumt, men det får mig att le och må bra.

 

Så visst, trovärdigheten brister. Ja, det mesta hänger inte ihop särskilt väl ur en logisk synvinkel. Men det är en kul och trevlig film att se. Så länge man inte övertänker saker och ting, är HAPPY GILMORE definitivt värd att se när du vill glömma allt annat för en stund.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Michael Fimognari.

Genre: Romantisk komedi, ungdomsfilm.

Längd: 1 tim 42 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Lana Condor, Noah Centineo, Jordan Fisher, Anna Cathcart, Janel Parrish, Ross Butler, Madeleine Arthur, Emilija Baranac, Holland Taylor, Trezzo Mahoro.

Nyckelord: Relationsproblem, triangeldrama, gymnasiedrama.

Releasedatum: 12 februari 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

TO ALL THE BOYS: P.S. I STILL LOVE YOU är den efterlängtade efterföljaren till TO ALL THE BOYS I’VE LOVED BEFORE, skriven av författaren Jenny Han. Det är en söt och mysig film. Du vet, så där härligt varm och fluffig? Stämningen är lättsam, skådespelarna duktiga och humorn bidrar till att den allmänna upplevelsen blir trevlig och charmerande. Jag gillar den, och kan absolut tänka mig att se den igen.

 

 

Med det sagt, är P.S. I STILL LOVE YOU inte lika klockren som första filmen. Den saknar lite av originaliteten, familjekänslan och kemin, och väljer att ta enkla utvägar istället för att gå in på mer komplext territorium. Jag är dessutom besviken över att John Ambrose hamnar så mycket i bakgrunden. Han får inte alls lika mycket tid i ”strålkastarljuset” som i boken, och framstår aldrig som någon konkurrens till Peter. Det känns snarare underligt att Lara Jean hamnar i ett så förvirrat känsloläge, då det aldrig riktigt blir en seriös romans mellan dem. John känns som ett trivialt sidospår, och jag saknar känslan av ”konflikt”. I boken gillade jag nästan John mer än Peter, och jag älskade hur han fick Lara Jean att växa. Men här minns jag knappt vem han är.

 

 

Överlag är TO ALL THE BOYS: P.S. I STILL LOVE YOU en bra film. Inte lika bra som sin föregångare, och inte lika bra som boken, men helt klart godkänd. Den är småputtrig att se, och precis det jag behöver efter en hård arbetsdag. Jag önskar bara att den hade fått mig att känna lite mer.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Kyle Newacheck.

Genre: Mörk komedi.

Längd: 1 tim 37 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Luke Evans, Terence Stamp, Gemma Arterton, David Walliams, Dany Boon, John Kani, Adeel Akhtar, Ólafur Darri Ólafsson.

Nyckelord: Mordmysterium, parodi, Agatha Christie, puzzelgåta.

Releasedatum: 28 augusti 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

MURDER MYSTERY är en mörk komedi, uppenbar influerad av Agatha Christies välkända verk både när det kommer till upplägg som direkta referenser. Och ärligt talat är jag förvånad. Jag hade förväntat mig en överdriven och töntig B-film – och ja, det är det också – men jag underhölls faktiskt. Jag gillar den parodiska tolkningen av puzzelgåtor och fastnade för att lista ut vem mördaren egentligen var. Skådespelarna är (för det mesta) bra och jag kom på mig själv med att skratta ett flertal gånger. MURDER MYSTERY är en film som inte tar sig själv på för stort allvar, och det kräver att även tittaren ser den med en glimt i ögat.

 

 

Med det sagt, finns absolut möjlighet till förbättring. För det första: Adam Sandler. Bort! Hans överexcentriska kroppsspråk, klassiskt fåniga Sandler-skämt och allmänt irriterande personlighet sänkte filmen rejält. MURDER MYSTERY hade varit mycket bättre om någon annan spelat rollen. För det andra störde jag mig lite på de stereotypiska karaktärerna. Tro mig, jag förstår att det var ett medvetet val att göra alla till karikatyrer, men som resultat saknar de komplexitet och jag brydde mig aldrig vad som hände med dem. Lite mer originalitet hade skapat mer känsla.

 

Överlag… är jag ändå nöjd. MURDER MYSTERY må vara lat och klyschig, men det är en lättsmält och förvånansvärt underhållande film som medverkar till att kvällen blir så där lagom mysig. Det är inte en film som jag kommer att se igen, men inte heller en film som jag ångrar.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Luke Snellin.

Genre: Romantisk komedi.

Längd: 1 tim 33 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Isabela Merced, Shameik Moore, Odeya Rush, Liv Hewson, Mitchell Hope, Kiernan Shipka, Matthew Noszka, Joan Cusack.

Nyckelord: Kändisliv, olycklig kärlek, vänskap, vinter.

Releasedatum: 8 november 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

LET IT SNOW baseras på boken med samma namn av John Green, Mauren Johnson och Lauren Myracle. Jag läste boken när den släpptes 2016, och tyckte att den var mysig men utan något viktigt att säga. Filmen är snäppet sämre.

 

Något som jag tyckte om med boken, var det faktum att vi följer tre karaktärer i separata berättelser. Vi följer var och en från början till slut, innan vi går vidare till nästa. Och alltsammans knyts ihop i slutet. Det var ett annorlunda och spännande upplägg, som filmen tyvärr frångått från. Inte nog med att det tar bort det som gjorde boken originell, det resulterade dessutom i ytligare karaktärer och en mycket spretigare handling.

 

Ärligt talat känns LET IT SNOW som en typisk romcom för ungdomar. Den går efter en uttjatad, klysch-fylld formalia. Filmen är inte per-se dålig, men den har ingenting eget. Inget överraskar. Dialogerna är ostiga, karaktärerna bleka och alltsammans känns bara väldigt förutsägbart och… meh. Det enda som egentligen sticker ut är aluminium-tanten som spelas av Joan Cusack, men tyvärr har hon så pass lite skärmtid att det inte kan kompensera för resten. 

 

 

Överlag är jag väldigt neutralt inställd till LET IT SNOW. Den var fick mig inte att känna något. Filmen är inte dålig, men långt ifrån minnesvärd. Sanningen är att jag redan nu – dagen efter som jag sett filmen – har glömt bort i princip allt med den.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Chris Foggin.

Genre: Drama, komedi, biografi.

Längd: 1 tim 51 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: James Purefoy, Meadow Nobrega, David Hayman, Maggie Steed, Sam Swainsbury, Dave Johns, Daniel Mays, Noel Clarke, Christian Brassington, Vahid Gold.

Nyckelord: Fiskeby, pojkband, artistliv.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: Scanbox.

 

 

 

 

Jag är förvånad. Jag hade inte förväntat mig att tycka om FISHERMAN’S FRIENDS. Och kan du verkligen klandra mig? En verklighetsbaserad film om ett gäng sjungande gubbar låter inte direkt lockande. Men den överraskar genom att vara en solid må bra-film. Karaktärerna är småcharmiga, miljön gemytlig och relationsbanden riktigt fina. Jag gillade att se en film om ”den enkla vardagen” och tyckte att inslagen med sjömansmusik var lite kul. Överlag var filmen inte alls vad jag förväntat mig, utan mycket bättre.

 

Med det sagt är FISHERMAN’S FRIENDS inte en ny favorit. Mitt främsta problem med filmen är längden. Med en speltid på närmare två timmar töjs handlingen ut för mycket, och det blir lite utdraget. Som resultat kände jag mig inte lika investerad som jag borde ha gjort. Sen är det lite ledsamt att filmen inte utnyttjar hela sin potential. Det mesta görs nämligen halvhjärtat. Humor finns, men det blir aldrig särskilt roligt. Tragedier och konflikter finns där, men jag blir aldrig särskilt berörd. Och den romantiska aspekten känns rent utav överflödig. Med de aspekterna fixade skulle FISHERMAN’S FRIENDS ha kunnat bli riktigt bra.

 

Överlag är FISHERMAN’S FRIENDS helt okej. Rätt bra faktiskt, och överraskande mysig. Jag tror inte att jag kommer att se filmen igen, men är förvånansvärt glad över att ha sett den.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Dennie Gordon.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Amanda Bynes, Colin Firth, Kelly Preston, Eileen Atkins, Anna Chancellor, Jonathan Pryce.

Releasedatum: 21 januari 2004.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

WHAT A GIRL WANTS är en romantisk komedi i klassisk 2000-talsanda. På gott och ont. Ibland är det helt enkelt härligt att se den här typen av film. Du vet en sån där mysig och charmig chicklit, perfekt att slötitta på? Jag gillar protagonistens attityd och underhålls av kulturkrocken som hon hamnar i. Det är lättsamt och behagligt och trivsamt, helt enkelt.

 

Detta är emellertid långt ifrån en högkvalitativ film. Precis som med de flesta romcoms från den här tiden, är WHAT A GIRL WANTS väldigt, väldigt klyschig. Det är en vandrande stereotyp, med fler förutsägbara ”vändningar” än vad jag kan räkna till. Det är den typen av film som får mig att sucka djupt och himla med ögonen. Så beroende på humör, så kan det här vara helt fel typ film att se.

 

Som helhet är WHAT A GIRL WANTS en bra film. Eller kanske inte bra, men underhållande och angenäm att ta del av.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Robert Budreau.

Genre: Biografi, komedi, drama.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Bea Santos, Mark Rendall.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

Stockholmssyndromet blev ett begrepp efter Norrmalmstorgs-dramat 1973. Lars plan är att få loss en miljon dollar från Kreditbanken, få ut vännen Gunnar från fängelset och dra iväg i en flyktbil av samma märke som Steve McQueen körde i Bullitt. En av gisslan, den gifta tvåbarnsmamman Bianca, börjar sympatisera med Lars när hon inser att han innerst inne har ett gott hjärta.

 

 

 

STOCKHOLM är en verklighetsbaserad film om hur det första fallet av allmänt kända ”stockholmssyndromet” uppstod. Trots ett kontroversiellt ämne är det en lättsam film, och den fångar snabbt tag i tittarens intresse. Ena halvan av mig älskar verkligen det jag ser. Skådespelarna är fantastiska och trots att en del sekvenser minst sagt är absurda går det inte att neka underhållningsnivån. Att filmen sen utspelas i Sverige under 70-talet, ger den en härligt nostalgisk prägel.

 

Samtidigt känns själva stilen lite oplanerad. Det känns som att STOCKHOLM vill för mycket, och därför har en hand inne i alla kakburkar. Den kan inte riktigt bestämma sig för om den ska vara rolig komedi eller spännande thriller, och som resultat blir den varken eller. Den blir aldrig ”haha”-rolig eller ”shit, jag kissar på mig”-spännande, utan ett mer fisljummet mellanting: en kombination mellan fars, drama och romantisk thriller. Filmen är bra, men hade kunnat bättre om den vetat på vilket ben den skulle stå.

 

Överlag tycker jag om STOCKHOLM. Filmen är välgjord och tveklöst underhållande. Men kommer jag se den igen? Antagligen inte.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Michelle Johnston.

Genre: Komedi, romantik.

Längd: 1 tim 22 min.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Laura Marano, Gregg Sulkin, Isabella Gomez, Barclay Hope, Garfield Wilson, Johannah Newmarch, Kiera Klassen, Lillian Doucet-Roche.
Releasedatum: 15 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Fast jag vet att jag borde, kan jag inte ogilla A CINDERELLA STORY: CHRISTMAS WISH. Det är en sån typ av film som är så dålig att den blir rolig att se på. Den fick mig att skratta och känna mig allmänt mysig. Men faktum är att filmen ändå är kass.

 

A CINDERELLA STORY: CHRISTMAS WISH hör hemma hos Nickelodeon. Den är extremt klyschig, förutsägbar och äckligt glättig. Skådespelarna överspelar, humorn är barnslig och allt ser väldigt billigt ut. Därtill är koreografin stel, dansnumren skrattretande och sången så pass auto-tunad att jag ryser i kroppen av helt fel anledningar. Lägg dessutom till bleka karaktärer, stelt levererade repliker och ett dumt manus, så har du A CINDERELLA STORY: CHRISTMAS WISH i ett nötskal. Trots att det låter hårt, känns det som att jag inte tar i tillräckligt. Kärleksintresset Nick känner för sjutton gubbar inte igen sin förälskelse på grund av att hon har alvöron och en rosa peruk på sig när de arbetar tillsammans, och om inte det sätter ribban för dumhet vet jag inte vad som gör det.

 

Överlag är A CINDERELLA STORY: CHRISTMAS WISH extremt dålig, men ändå skrattretande underhållande.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Regissör: Danny Boyle.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 1 tim 51 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Himesh Patel, Lily James, Sophia Di Martino, Ed Sheeran, Kate McKinnon, Ellise Chappell.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

YESTERDAY är en sån där lagom småputtrig romantisk komedi. Med en kreativ premiss, varm humor och ett smått satiriskt budskap är det helt klart en film värd att se. Skådespelarna är duktiga, stämningen mysig och trots att det inte blev några asgarv för min del fick filmen mig att må bra.

 

Det finns emellertid saker som jag stör mig på, och som drar ner YESTERDAY som helhet. För det första är karaktärerna lite för enkla, och jag hade gärna velat se dem utvecklas lite mer för att få publiken att verkligen fastna. För det andra är tempot ibland rätt långsamt, och en del av klyschorna som filmen innehåller är rätt påfrestande. Vissa scener är äckligt glättiga och förutsägbara, vilket tyvärr påverkar upplevelsen negativt. Detta handlar emellertid bara om korta snuttar här och där, och om man tittar på det stora hela så är filmen charmig och härligt annorlunda.

 

Allt som allt är YESTERDAY en harmlös romantisk komedi, med flera sköna hits från The Beatles. Om du behöver en djupsinnig handling och komplexa karaktärer, är det inte en film för dig. Men om du istället är ute efter att se en lättsam och smått komisk hyllning till den klassiska popgruppen, rekommenderar jag YESTERDAY varmt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Vince Marcello.

Genre: Romamtisk komedi.

Längd: 1 tim 45 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Joey King, Joel Courtney, Jacob Elordi, Carson White.

Releasedatum: 11 maj 2018.
Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Jag är inte imponerad av THE KISSING BOOTH. Faktum är att jag anser att det är en av årets mest överskattade filmer. Filmen har dykt upp överallt på sociala medier och hyllats till skyarna, men ärligt talat förstår jag inte hajpenn. Som bäst är THE KISSING BOOTH medioker.

 

 

Romantiska tonårskomedier faller mig precis i smaken. Det är sött, lättsamt och avslappnande att se på. Men det måste vara rätt typ av romantisk komedi. Och THE KISSING BOOTH är inte det. Klyschor, förutsägbara vändningar och krystade dialoger gjorde att det kröp i min kropp av obehag. Allt kändes uppstyltat och konstlat. Skådespelarna saknar kemi så som handlingen saknar originalitet, och karaktärerna är vandrande stereotyper. Och det är inte nog med det. Karaktärerna är dessutom riktigt dumma. Jag gillade ingen av dem.

 

Låt oss börja med kärleksintresset: Noah. Han har inga attraktiva egenskaper alls. Han är nedlåtande, kontrollerande och slåss ofta. Dessutom är han den typen av idiot som påstår att tjejen ”ber om det” om hon blir sexuellt trakasserad när hon har en kort kjol på sig. Härlig typ va? Sen har vi hans bror, Lee, som dessutom är bästa kompis med protagonisten. Även han är extremt kontrollerande och har bland annat infört regler om vem Elle får dejta. Sen lackar han ur när Elle bryter mot reglerna, vilket är helt obefogat. Nu kanske du tänker att han reagerade så på grund av en hemlig förälskelse? Nope. Han är bara en sån där underbart avundsjuk typ, som både vill äta kakan och ha den kvar.

 

Sist men inte minst har vi huvudpersonen, Elle. Kanske är hon den dummaste av de alla. Inte nog med att hon accepterar skit från såväl Lee som Noah. Hon försöker dessutom konstant få deras bekräftelse, väljer att gå på dejt med en kille som trakasserat henne sexuellt och visar sig naken för en grupp killar enbart för att göra sin förälskelse avundsjuk. En annan höjdpunkt är när hon, efter ett bråk, gör en för- och nackdel-lista med anledningar till att dejta Noah. Nackdelarna som hon listar är: Lee förbjuder det, dum motorcykel, är kontrollerande, allt vi gör är att bråka, han är en player. Fördelarna hon listar är: bra kyssare, luktar gott. Ändå går hon tillbaka till honom. Är det bara jag som tycker att det är skevt?

 

Som du förstår var detta inte en film för mig. Visst är den småmysig, men jag blev alldeles för frustrerad av både karaktärerna och handlingen för att faktiskt luta mig tillbaka och underhållas av det som jag såg. THE KISSING BOOTH är i sin helhet en väldigt omogen romantisk komedi, som inte alls förtjänar hajpen.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: F. Gary Gray.

Genre: Science fiction, action, komedi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chris Hemsworth, Tessa Thompson, Kumail Nanjiani, Liam Neeson, Emma Thompson, Rebecca Ferguson, Rafe Spall, Lauren och Larry Bourgeois.

Releasedatum: 28 oktober 2019.
Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Starka skådespelarprestationer, påkostade effekter och häftiga gadgetar gör MEN IN BLACK: INTERNATIONAL till en minnesvärd och lagom underhållande actionkomedi. Jag har faktiskt inte sett någon av de tidigare MEN IN BLACK-filmerna, men ämnar göra det efter denna. Det var helt enkelt en kul film. Tempot är högt, karaktärerna härligt kaxiga och de läckra actionsekvenserna kombineras skickligt med inslag av lättsam humor. Jag gillar’t.

 

 

Det finns dock några saker som jag störde mig på. För det första är MEN IN BLACK: INTERNATIONAL väldigt klyschig och förutsägbar. Filmen har vändningar, men alla är enkla att se komma långt innan de faktiskt äger rum. För det andra är handlingen lite väl enkel, på gränsen till tunn. Och hur slående effekterna och actionscenerna än är, går det inte att bära upp en film enbart på det. MEN IN BLACK: INTERNATIONAL hade behövt lite mer komplexitet, lite mer originalitet och betydligt mer intrycksfulla skurkar.

 

Överlag tycker jag om MEN IN BLACK: INTERNATIONAL. Det är en enkel film, ja, men en skitbra popcorn-rulle som definitivt underhåller för stunden.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Sean Anders.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 58 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Moner, Gustavo Escobar, Julianna Gamiz, Octavia Spencer, Ti Notaro, Tom Regura, Margo Martindale, Joan Cusack.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Instant family är inget mästerverk. Det är en relativt klassisk komedi, som inte tar för sig något utöver det vanliga. Manuset är något platt, handlingen saknar komplexitet och humorn är stundtals för skruvad. Men det finns något behagligt med filmens enkelhet. Den lättsamma tonen och det okomplicerade händelseförloppet gör Instant family trevlig att se på, och överlag är jag förvånansvärt nöjd.

 

Instant family är en fin må bra-film om föräldraskap och värdet av en familj. Jobbiga ämnen som drogmissbruk och föräldralöshet tas upp, men hamnar aldrig i sånt fokus att komedin blir ett tungt drama. Istället hålls allt på en gladlynt och relativt sorglös nivå, vilket gör filmupplevelsen mysig. Både Wahlberg och Byrne gör dessutom bra ifrån sig, och trots att deras insatser inte är något häpnadsväckande så är det tillräckligt för att underhålla från början till slut.

 

Som helhet är Instant family en fullt fungerande modern komedi. Smårolig, charmig och allmänt angenäm att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Jake Kasdan.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 31 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Cameron Diaz, Jason Segel, Rob Corddry, Ellie Kemper, Rob Lowe, Nat Faxon, Nancy Lenehan.

Releasedatum: 9 februari 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

Sex tape har fått mycket kritik. Och visst är det långt ifrån ett mästerverk. Filmen är förutsägbar. Klyschig. Överdriven. Den har många sidospår som inte leder någonstans, låg trovärdighet och många uppstyltade situationer. Det är tillgjort och ytligt. Men samtidigt: vad kan man förvänta sig av den här typen av film? Jag anser att många har varit lite väl hårda. För trots att jag håller med om stora delar av kritiken, så underhölls jag.

 

Det här är en enkel film. Enkel att hänga med i, enkel att förstå och enkel att släppa taget om. Och ibland är det precis vad man behöver. Trots att Sex tape inte erbjöd något utöver det vanliga, njöt jag av den lättsamma stämningen och den lagom underhållande humorn. Det blir inga höga skratt, men några småfniss här och där duger det också. Dessutom har Diaz och Segel en bra kemi, och båda två passar i den här typen av roller.

 

Som helhet tycker jag att Sex tape är rätt bra. Det är inte årets skarpaste komedi, men filmen passar bra att slötitta på en regnig kväll.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Tuva Novotny.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 1 hr 37 min.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Pernilla August, Vera Vitali, Peter Haber, Olle Sarri, Malin Levanon, Mahmut Suvakci, Anders Mossling, Lancelot Ncube.

Releasedatum: 10 juni 2019.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

 

Britt-Marie var här baseras på boken med samma namn av Fredrick Backman, mer känd för En man som heter Ove och Björnstad. Och det är en gedigen film, så där typiskt behagligt svensk – med lugnt tempo, mysig atmosfär och småcharmiga karaktärer. Pernilla August passar som handen i handsken i rollen som pedantiska Britt-Marie och överlag är det en trevlig tittarupplevelse.

 

Men konceptet hade potential till att bli mer än bara ”trevligt”. Bakom ytan gömmer sig en komplexitet som aldrig riktigt visas, och en emotiv kraft som inte träder fram. Britt-Marie var här går på säkra kort, vilket fungerar men hindrar filmen från att göra riktigt intryck. Det skapar också många fler klyschor och ett mer förutsägbart händelseförlopp än om svängarna hade tagits ut mer.

 

Allt som allt är Britt-Marie var här snäll och lättsmält. Det blir lite plattfall med känslorna som filmen vill frambringa, men i sin helhet är det en hygglig, svensk komedi.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Richard Curtis.

Genre: Drama, komedi, romantik.

Längd: 1 hr 58 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy, Lydia Wilson, Lindsay Duncan, Margot Robbie, Tom Hollander, Joshua McGuire, Vanessa Kirby, Tom Hughes.

Releasedatum: 12 februari 2014.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

About time är extraordinär. Det räcker inte att beskriva den som vacker eller underhållande. About time är den sortens film som frambringar genuin tacksamhet. Den sortens film som känns ärofylld att ta del utav. Den höll mig paralyserad, fastklistrad vid skärmen likt en besatt, och fick mig att känna. Jag skrattade, jag grät, och för första gången på länge kände jag mig… hel.

 

Om du bad mig att beskriva About time med ett ord, skulle jag välja ”mänsklig”. Trots att övermänskliga aspekter som tidsresor är en del av filmen, ger den en ärlig skildring av vad som är viktigt i livet. Den fick mig att reflektera över mina egna relationer, och vilja värdesätta nuet än vad jag gör idag. Den kärleksfulla stämningen fick mig också att känna mig tillfreds inombords. Filmen berör ända in till själen och är ljuvligt sockersöt, utan att någonsin bli så där äckligt sötsliskig. Alltsammans är magnifikt komponerat, och såväl manus och foto, som skådespelare och musik samspelar oerhört väl.

 

About time är en himla fin film. Det är en av få filmer som verkligen fått mig att känna. Den berörde mig djupt, samtidigt som den skänkte mig ett inre lugn. About time har lite av allt: humor, tragedi och moraliska dilemman. Men framför allt kärlek. Det är den sortens film som fick mig att andas ”wow” när eftertexterna började rulla.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Regissör: Neil Burger.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 2 hr 5 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Bryan Cranston, Kevin Hart, Nicole Kidman, Aja Naomi King, Jahi Di'Allo Winston, Genevieve Angelson, Golshifteh Farahani, Tate Donovan, Julianna Margulies.

Releasedatum: 6 maj 2019.

Distributör: Scanbox/Universal Sony.

 

 

 

 

 

The upside är baserad på den kritikerrosade, franska filmen En oväntad vänskap från 2011. Det är emellertid en nytolkning, vilket innebär att konceptet är detsamma medan utförandet skiljs åt. Originalmanuset följs inte till punkt och pricka, utan frångås emellanåt för att testa på nya vägar.

 

 

The upside har, precis som En oväntad vänskap, en fantastisk energi.  Relationen mellan Phillip och Dell utstrålar sådan härlig energi och livsglädje att jag som tittare blir alldeles varm inombords. Och hur mycket jag än gillar François Cluzet och Omar Sy som spelade huvudrollerna i originalfilmen, kan jag inte undgå att bli minst lika förtjust över Bryan Cranston och Kevin Hart. Särskilt Kevin Hart, faktiskt. Jag har alltid förknippat honom med överdrivna och oseriösa komedier, men här får Hart landa i ett mer komplext sammanhang som ger honom chansen att visa att han kan mer än att bara rabbla upp klyschiga ”one liners”.

 

Om man ska jämföra The upside med En oväntad vänskap, är den största skillnaden genrétillhörigheten. Originalet är ett renodlat drama, medan nytolkningen lutar mer åt att vara en komedi. Det finns förstås både för- och nackdelar med detta, men personligen uppskattade jag förändringen. Jag gillar verkligen humorn i The upside, och att se Dell försöka hantera sin förändrade vardag fick mig att skratta gång på gång. På bekostnad av den ökade andelen komik, har The upside emellertid inte riktigt samma eller emotionella tyngd som En oväntad vänskap. Konflikterna i filmen slätas över mer dramat överskuggas av den lättjefyllda stämningen. Det är som sagt inget som jag störde mig på, men det kan vara bra att ha i åtanke när du själv väljer vilken version du vill se. Min officiella rekommendation är dock att du tittar på båda.

 

Som helhet tyckte jag väldigt mycket om The upside. Jag fastnade verkligen för karaktärerna och den lättsamma stämningen, och uppskattade den komiska touchen. Om du tyckte om En oväntad vänskap, så borde du absolut se den här också.

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Rob Marshall.

Genre: Musikal, komedi, familj.

Längd: 2 hr 10 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Pixie Davies, Nathanael Saleh, Joel Dawson, Julie Walters, Meryl Streep, Colin Firth.

Releasedatum: 6 maj 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

Mary Poppins returns är, precis som det låter, efterföljare till klassikern från 1964. Det är en film som har pratats om väldigt mycket, och hajpen har varit hög. Men personligen är jag kluven. Ena halvan av mig tyckte om filmen, men den andra… not so much.

 

 

Jag börjar med det positiva. Det främsta som jag tycker om med Mary Poppins returns är glädjen. Det är en sådan livfull film – fylld med sprakande färger, musikalnummer och söta animeringar. Det är vackert och magiskt, och bidrar till en allmänt mysig må bra-film. Att det sedan finns så många bra skådespelare i rollerna – Emily Blunt, Julie Walters, Colin Firth, Meryl Streep med flera – är även det ett stort plus.

 

Ändå är jag besviken. Till viss del för att filmen är rätt långsam, med många utfyllnadsscener som inte bidrar med något av värde. Mary Poppins returns hade inte behövt vara över två timmar lång, och tyvärr orsakade speltiden en del tristess. Sen upplevde jag också berättelsen som något spretig, och musiken blev aldrig särskilt medryckande. Tillsammans med klyschor, ett förutsägbart händelseförlopp och ett något för glättigt manus hade jag svårt att helhjärtat njuta av upplevelsen.

 

 

Mary Poppins returns är en film som jag kan föreställa mig att barn älskar. Den har hjärtat på rätta stället och värmer med sin charm. Som vuxen hade jag dessvärre svårt för både tempo och manus, vilket i slutändan inte gjorde den mer än ”okej” för min del.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Joachim Hedén.

Genre: Komedi.

Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Peter Magnusson, Karin Lithman, Özz Nûjen, Mathilda von Essen.

Releasedatum: 6 augusti 2014.
Distributör: Sf studios.

 

 

 

 

 

 

 

Det här verkar vara en opopulär åsikt, men jag tycker faktiskt att 10 000 timmar är bra. Inte ”wow”, men bra. Visst ser jag anledningarna bakom alla ljumna omdömen: det förutsägbara händelseförloppet, de tillgjorda vändningarna och den lite överdrivet glättiga atmosfären. Men jag underhölls ändå.

 

 

Svensk film faller sällan mig i smaken. I alla fall inte inom de mer allvarliga genrerna. Men svenska komedier har ofta en hemtrevlig touch som jag verkligen uppskattar. Och den hade 10 000 timmar. Jag gillar värmen. Hjärtat. Att den faktiskt får tittaren att må bra. Sen ser jag också att den är långt ifrån perfekt, men den lättsamma stämningen är tillräckligt för att kompensera för det. Det är den typen av film som är enkel att tycka om, om man inte tar den på för stort allvar.

 

Som helhet tycker jag att 10 000 timmar gör vad den ämnar göra: underhålla. Smårolig och med en klassisk, svensk charm är den lätt att ta sig igenom.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Lisa James-Larsson.

Genre: Drama, romantisk komedi.

Längd: 1 hr 45 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Martin Wallström, Mylaine Hedreul, Sissely Kyle, Peter Andersson, Emil Johnsen.

Releasedatum: 29 maj 2013.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

 

 

Det är inte bara huvudkaraktären som är ytlig i Ego, utan även dramat som helhet. Filmen saknar någon som helst nivå av komplexitet och osar medelmåttighet. Handlingen och karaktärernas uppbyggnad är alldeles för simpel för att träffa rätt, och den stora avsaknaden av hjärta gjorde att jag inte greps tag. Det vi ser är förutsägbart, klyschigt och inte särskilt övertygande.

 

Det har gått lite mer än en vecka sedan jag såg Ego. Ändå minns jag nästan ingenting, vilket inte är ett gott tecken. Filmen gjorde inget intryck, utan upplevdes av mig som slätstruken och en i mängden. Den står mest och tuggar, utan något av vikt som händer. ”Medioker” är därmed ett relativt generöst betyg.

 

Som helhet är Ego varken originell eller särskilt minnesvärd. Vill du se en bra, svensk film rekommenderar jag istället Sommaren med Göran eller Små citroner gula.

 

BETYG: 3,5/10