DEATH ON THE NILE
Längd: 2 tim 7 min
Regissör: Kenneth Branagh
Åldersgräns: 11 år
Genre: Drama, kriminalare
Skådespelare: Kenneth Branagh, Annette Bening, Russell Brand, Tom Bateman, Ali Fazal, Dawn French, Gal Gadot, Armie Hammer, Rose Lesli, Emma Mackey, Sophie Okonedo, Jennifer Saunders, Letita Wright.
Releasedatum: 13 april 2022
Distributör: ©20th Century Studios
HANDLING
Belgiens främsta detektiv Hercule Poirot planerar en spektakulär semester i Egypten på en glamorös ångbåt, men resan utvecklas till en skrämmande jakt på en mördare, när ett pars idylliska bröllopsresa når ett abrupt och tragiskt slut.
RECENSION
DEATH ON THE NILE är en film som hamnar ganska exakt i mitten på betygsskalan. Det är inte en dålig film någonstans. Många duktiga skådespelare, fantastiska miljöer och utsökta kostymer. Det visuella är en fröjd för ögat och det är tydligt en påkostad produktion. Sen har vi några vändningar man inte kan gissa sig till och en överlag trevlig känsla.
Med det sagt fick filmen mig inte att känna mycket. Fast jag gillar den och hade trevligt medan jag såg den, sticker den inte ut mycket. Var är spänningen, den klassiska Christie-stämningen? Filmen är dessutom för lång och har vissa mindre roande partier.
Summan av kardemumman skulle jag säga att den inte är i närheten lika bra som boken, men ändå helt klart godkänd som hjärndöd popcornrulle en fredagskväll.
BETYG: 6/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
WEST SIDE STORY
Längd: 2 tim 36 min
Regissör: Steven Spielberg
Åldersgräns: 11 år
Genre: Drama, musikal
Skådespelare: Ansel Elgort, Rachel Zegler, Ariana DeBose, David Alvarez, Rita Moreno, Brian d'Arcy James, Corey Stoll, Mike Faist, Josh Andrés Rivera, Iris Menas, Sebastian Serra
Releasedatum: 7 mars 2022
Distributör: ©20th Century Studios
HANDLING
Förbjuden kärlek och rivalitet uppstår mellan två tonårsgäng med olika etnisk bakgrund.
RECENSION
Jag varken älskade eller hatade WEST SIDE STORY. Det blev istället ett fisljummet mellanting; trevlig att titta på för stunden men en upplevelse jag kommer att glömma inom kort.
Filmen baseras på musikalen från 1957, vilket jag inte sett och därför inte kan jämföra med. Det jag kan konstatera vad gäller nytolkningen är dock att den är riktigt bra gjord. Gudomliga kostymer, snygg scenografi och riktigt bra koreografi på danserna. Skådespelarna är duktiga och sjunger förvånansvärt bra (hallå, vem visste att Ansel Elgort kunde sjunga?) och överlag så är det en småmysig film. Jag hade en trevlig stund.
Med det sagt så var det inte heller något som fastnade. Musiken är bra utan att bli fantastisk. Du vet, inga låtar som direkt fastnar i huvudet eller som man går runt och nynnar på månader efteråt som jag gjort vid musikaler som MAMMA MIA! , PHANTOM OF THE OPERA och THE GREATEST SHOWMAN. Den här… bara ”var”.
Därtill är musikalnumren alldeles för långa i min smak, och de gör att handlingen kommer lite i kläm och att filmen blir ofokuserad. Musikscenerna pausar snarare än driver handlingen framåt, och jag hade önskat ett mer rappt tempo. WEST SIDE STORY är över 2,5 timme lång – och det kändes verkligen.
Och sen mitt största problem. Jag fixar verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Jag kunde verkligen inte ta Tonys och Marias relation på allvar. De i princip kärleksförklarar varandra och lovar varandra evig trohet efter att ha träffats på en dans, innan de ens kan varandras namn. Deras romans var inte övertygande nånstans och jag skrattade inombords när de gjorde stora livsuppoffringar för varandra. Liksom, hallå, ni vet inget om varandra och har umgåtts i ett par timmar?
Överlag… meh. Snygg, visuellt tilltalande och trevlig att titta på. Men också grymt utdragen och med troper jag helt enkelt inte fixar. Fisljummet är ordet.
BETYG: 4,5/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
NIGHTMARE ALLEY
Längd: 2 tim 30 min
Regissör: Guillermo del Toro
Åldersgräns: 15 år
Genre: Psykologisk thriller, drama
Skådespelare: Bradley Cooper, Cate Blanchett, Toni Collette, Willem Dafoe, Richard Jenkins, Rooney Mara, Ron Perlman, Mary Steenburger, David Strathairn.
Releasedatum: 16 mars 2022
Distributör: ©20th Century Studios
HANDLING
När en manipulativ karnevalanställd slår sig samman med en lika lömsk psykiater för att svindla de rika i 1940-talets New York, upptäcker han att hans nya kumpan kan komma att vara hans största motståndare hittills.
RECENSION
Herr-e-gud! Vilken film!
Jag gav mig in i NIGHTMARE ALLEY helt blind. Jag visste inte vad den handlade om, vilka som medverkade eller något. Och i början kände jag mig lite tveksam. Det fanns något där som fängslade mig, men jag hade svårt att sätta fingret på vad och kände att jag inte riktigt visste var jag hade filmen. En halvtimme in och jag visste fortfarande inte riktigt vad jag tittade på. Och jag kunde inte riktigt avgöra: gillar jag det jag ser, eller inte?
Men återigen, herr-e-gud vad glad jag är att jag fortsatte titta. NIGHTMARE ALLEY visade sig inte bara vara en riktigt bra film, utan en av de bästa som jag sett på länge.
För det första är premissen toppen. Jag är oerhört svag för filmer om ”riktig” magi, illusioner, tanketrick och lurendrejerier. Det är något riktigt fascinerande med det hela, och jag kom på mig själv att hänfört försöka hänga med i alla manipulativa tricks som karaktärerna utförde.
För det andra har filmen en alldeles fantastisk atmosfär. NIGHTMARE ALLEY har en påtaglig noir-stil med dämpade färger, olycksbådande stämning och cynisk framtoning. Den är mörk och rå, utan att bli särskilt grafisk. Allt ligger i känslan, i hur människorna i filmen behandlar varandra, snarare än actionfyllt splatter. Och jisses vad den atmosfären griper tag.
För övrigt har filmen en stjärnspäckad rollista med talanger som levererar starkt. Bra musik, snyggt foto samt mycket drama och intriger. Vi följer en komplex skara grå karaktärer som hamnar i en nedåtgående spiral och successivt förlorar perspektiv på skillnaden mellan gott och ont; något som enligt mig blev oerhört spännande och förebådande att följa. Trots ett relativt långsamt och lågmält tempo satt jag med spänning i väntan på fortsättningen.
NIGHTMARE ALLEY är dessutom en film som överraskar. Den följer inte en uttjatad mall som gör det lätt att gissa vad som kommer att hända, utan banar egen väg. Samtidigt slänger Del Toro ut en del förebådande ledtrådar som skapar tillräckligt mycket vetskap för att öka på spänningen ytterligare genom att få tittaren att undra: ”kommer verkligen det där att hända?”.
Sist men inte minst är slutet oerhört snyggt. Det cirkulerar konstfullt tillbaka till filmens början och knyter ärligt talat ihop säcken på ett briljant sätt. Jag satt och studsade upp och ner i soffan med händerna för mun för att jag blev så exalterad över hur skickligt sammanvävt alltsammans var. Och det säger en hel del.
Summan av kardemumman är att jag rekommenderar NIGHTMARE ALLEY varmt. Det är en stilfull, mörk och härligt komplex psykologisk thriller som utforskar mänsklighetens mörka sida på ett oerhört skickligt sätt. Bravo, del Toro, bravo.
BETYG: 8/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
THE LAST DUEL
Regissör: Ridley Scott
Längd: 2 tim 33 min
Åldersgräns: 15 år
Genre: Drama
Skådespelare: Matt Damon, Adam Driver, Jodie Comer, Harriet Walter, Ben Affleck, Alex Lawther, Marton Csokas, Tallulah Haddon.
Releasedatum: 19 januari 2022
Distributör: © 2021 20th Century Studios
HANDLING
En kvinnas anklagar Jacques LeGris, hennes makes vän, för ett brutalt övergrepp. För att bevisa sanningen utmanar de honom i en duell till döden, där endast Gud kan utse vinnaren.
RECENSION
THE LAST DUEL är en annorlunda och gripande riddarfilm. Trots att blodiga strider i stil med KINGDOM OF HEAVEN finns med, är det långt ifrån filmens fokus. Istället kretsar handlingen kring en kvinnlig protagonist, Marguerite, och hennes kamp för att bli trodd för en påstådd våldtäkt. Det är en spännande premiss, inte minst för att vi som tittare gång på gång påminns vad som händer med Marguerite om hon ”bevisas” ljuga.
Filmen har en rätt unik struktur, i alla fall för genren. Den är indelad i tre delar, som alla berättar samma händelser som leder upp till klimaxet, fast ur tre olika perspektiv. Först får vi ta del av Jeans (Marguerites man) perspektiv, sedan Jacques (den påstådda våldtäktsmannen) och sedan Marguerite själv. Handlingsparallellerna avbryts precis innan ”den sista duellen”, som titeln hänvisar till, där männen ska slåss för att låta Gud avgöra om Marguerite talat sanning; något som visas efter varje karaktär fått berätta sitt perspektiv på sanningen. Och jag gillar verkligen idén med det här. Det är intressant att se hur karaktärernas perspektiv skiljs åt och att försöka tänka ut hur alltsammans ska sluta. Nackdelen är dock att det blir rätt upprepande. Att se samma händelser tre gånger blir något tröttsamt, trots en del skillnader.
För övrigt har filmen snyggt foto, snygga kostymer och många duktiga skådespelare. Den är i längsta laget och är någorlunda seg emellanåt, men det spännande klimaxet kompenserar för mycket. Hade filmen kortats ner någon timme hade den kunnat vara fantastisk.
Överlag är THE LAST DUEL definitivt över förväntan. Annorlunda vinkel på riddartiden, unik disposition. Ingen wow-upplevelse men absolut inte heller någon flopp.
BETYG: 6/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
CRUELLA
FAKTARegissör: Craig Gillespie
Längd: 2 tim 14 min
Åldersgräns: 11 år
Genre: Drama
Skådespelare: Emma Stone, Emma Thompson, Joel Fry, Paul Walter Hauser, John McCrea, Emily Beecham, Mark Strong
Releasedatum: 18 augusti 2021
Distributör: ©Disney
HANDLING
Se hur Cruella de Vil blev den rebelliska, eleganta och hämndlystna Cruella.
RECENSION
Live action-filmen CRUELLA agerar prequel till den populära Disney-klassikern PONGO OCH DE 101 DALMATINERNA, och berättar alltså historien kring hur Cruellas uppväxt formade henne.
Det är ett svårt projekt att ta sig an. Att använda en så ikonisk karaktär innebär en omöjlighet att göra alla tittare nöjda, eftersom jämförelser med originalet är oundvikligt. Och i skrivandes stund är jag kluven.
Å ena sidan tycker jag att CRUELLA är en underhållande film. Snyggt filmad, med bra musik och fantastiska skådespelare. Det är också kul att den inte gör exakt samma grej som originalfilmen, utan går sin egen väg. Jag ångrar inte på något sätt att jag sett den.
Å andra sidan… den är alldeles för lång. Och ärligt talat trodde jag efter 1h och 40 min att den var på väg att ta slut, trots att det då var mer än en halvtimme kvar. Särskilt utdragen är den första halvan, som har lite för mycket fokus på mode och Cruellas dröm om att bli modeskapare. Det är inte förrän i senare halvan som dramatiken och konspirationerna börjar, vilket är desto roligare att följa.
Därtill finns småsaker som jag stör mig på. En hel del sammanträffanden, en låg trovärdighet och troper som snabba personlighetsändringar, stereotypiska skurkar och ombytliga relationer. Sen har jag också lite svårt för detaljer som att Cruella i denna föds med sitt svartvita hår istället för att färga det för att hon är besatt av dalmatiner, samt att hon faktiskt inte är en galen hundmördare här, utan snarare en missförstånd stackare med mommy-issues och lite ilskeproblem. Trots att detta är en prequel har jag svårt att se Emma Stone’s karaktär som samma kvinna som i 101 DALMATINER: den ena är en kallblodig hundnappare och pälsmakare, den andra en modeinriktad överdramatiker.
Överlag… det är en bra film. Absolut värd att se. Ärligt, det var en kul upplevelse. Men försök inte hoppla ihop den alltför mycket mer originalfilmen. Personligen föredrar jag live action-filmen från -95 med Gleen Close.
BETYG: 6/10
Glöm inte att följa mig @bookbringer på Instagram!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
COBRA KAI SÄSONG 1-3
Längd: ungefär 15 timmar.
Antal avsnitt: 30 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama, action, komedi.
Skådespelare: Ralph Macchio, William Zabka, Xolo Mariduena, Courtney Henggeler, Tanner Buchanan, Mary Mouser, Jacob Bertrand, Gianni DeCenzo, Martin Kove.
Releasedatum: 2 maj 2018.
Distributör: Netflix.
HANDLING
Långt efter turneringen som förändrade deras liv återuppstår rivaliteten mellan forna motståndarna Johnny och Daniel.
RECENSION
Tv-serien COBRA KAI är en riktigt, jäkla bra uppföljare till de ursprungliga KARATE KID-filmerna. Den har något för de flesta: humor, spänning och mycket, mycket drama.
Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag tyckte om serien, men fan, jag älskar den! Det är för det första himla kul att karaktärerna spelas av samma skådespelarna som i originalfilmerna, trots att det nu är 37 år mellan dem och tv-serien. För det andra har serien så himla mycket känsla. Jag blev så djupt investerad och engagerad i karaktärernas liv, och brydde mig genuint om deras rivalitet, deras känslor, deras välmående. Manuset är så välskrivet och skådespelarna så charmiga att det är omöjligt att inte se dem som ens bästa vänner.
Och alltså, jisses så mina känslor gått och ner genom serien. Den har fått mig att skratta, fått mig att gråta, fått mig att sitta på helspänn och fått mig att må allmänt bra. Jag ser riktigt mycket fram emot den fjärde säsongen, för på något mirakulöst sätt har varje säsong varit bättre än den föregående.
Allt som allt: en riktigt grym serie. Gillar du KARATE KID och drama rekommenderar jag denna varmt! Och ja, du kan (och borde) se den även om du inte har sett originalfilmerna.
BETYG: 8/10
Intresserad av wrap ups i videoformat, tävlingar, roliga reels, bokrekommendationer, taggar och inlägg där jag visar alla mina bokiga inköp? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmrecensioner: Drama, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
EMMA
Regissör: Autumn de Wilde.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 tim.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Angus Imrie, Letty Thomas, Gemma Whelan, Bill Nighy, Aidan White, Edward Davis, Rupert Graves.
Nyckelord:
Releasedatum: 20 juli 2020.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Emma Woodhouse är en snygg, smart och rik - men rastlös - alfakvinna som saknar rivaler i sin hemstad, där det inte händer så mycket. Hon måste navigera mellan missmatchade dejter och romantiska felsteg för att hitta kärleken, som varit där hela tiden.
RECENSION
Jag vet inte om det är något fel på mig, för alla verkar älska den här filmatiseringen. Men jag tyckte inte alls om den. Jag har inte sett versionen med Gwyneth Galtrow från -96 och kan därför inte säga om den är bättre, men jag kan säga att jag läst boken och inte gillade den heller. Och ärligt talat vet jag inte varför. Jag tycker helt enkelt att både filmen och boken var extremt tråkiga.
Filmen marknadsförs som en komedi, men varken jag eller någon annan hemma i soffan skrattade en enda gång. En person blev till och med chockad när han fick höra vilken genre EMMA tillhör, just för att den inte är underhållande någonstans. Det som filmen gör bra är det utseendemässiga. Vacker vy, vackra kostymer och extremt snyggt foto gör den till en fröjd för ögat. Men för övrigt saknar den djup och komplexitet, och jag längtade ärligt talat tills EMMA skulle vara slut.
Överlag tyckte jag inte alls om filmen. Men vad vet jag? Alla andra verkar ju älska den, so by all means, ge den en chans.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi;
LITTLE WOMEN
Regissör: Greta Gerwig.
Genre: Drama, historisk fiktion.
Längd: 2 hr 15 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Timothée Chalamet, Bob Odenkirk, James Norton, Tracy Letts.
Nyckelord: Livsberättelse, systerskap, feminism.
Releasedatum: 15 juni 2020.
Distributör: Sony Pictures.
HANDLING
Fyra systrar är fast beslutna att leva sina liv på sina egna villkor.
RECENSION
LITTLE WOMEN baseras på den klassiska boken med samma namn (som skrevs 1868 av författaren Louisa May Alcott) och är en himla fin berättelse om systerskap och att våga följa drömmar. Kostymdraman är generellt en hit-eller-miss för mig, varpå jag var något ambivalent inställd till filmen innan jag startade den. Men åh, vad jag tyckte om den!
Filmen berättas utifrån två tidsparalleller, och hoppar mycket mellan nutid och dåtid utan någon direkt förvarning. Ändringar vad gäller färgfilter och stämning ger signaler om var vi befinner oss, men det gäller ändå att vara uppmärksam för att hänga med i svängarna. Tempot är nämligen förvånansvärt högt, och går du ifrån i fem minuter har du med stor sannolikhet missat flera viktiga saker. Innan jag förstod vad jag skulle hålla utkik efter för att fastställa vilken tid det var, var jag själv rätt förvirrad vad som hände. Men när man väl fått kläm på det fungerar det någorlunda smärtfritt, och upplägget når sin höjdpunkt när båda parallellerna skickligt vävs samman mot slutet.
Det här är en väldigt vacker film, i hela dess bemärkelse. Både bokstavligen – fotot, redigeringen och miljöerna är slående! – men även vad gäller handling, skådespelare och manus. Filmen utstrålar en fantastisk värme, och de charmiga karaktärernas samspel gjorde mig genuint lycklig. De inspirerar med sin kämpaglöd och deras rappa dialoger underhåller. Samtidigt har filmen ett grundläggande, feministiskt budskap som såväl berör som uppmuntrar.
Allt som allt är jag glatt förvånad över hur mycket jag tyckte om LITTLE WOMEN. Den är något för lång, men annars riktigt bra. Det låter vekt, men det är en himla fin film. Jag kommer definitivt att titta på den igen.
BETYG: 7/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
TOP GUN
Regissör: Tony Scott.
Genre: Action, drama.
Längd: 1 tim 50 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Kelly McGillis, Val Kilmer, Anthony Edwards, Tom Skerritt, Michael Ironside, John Stockwell.
Nyckelord: Pilotskola, romans.
Releasedatum: 1 juni 2020.
Distributör: Paramount.
HANDLING
Maverick är en ung och självsäker stridspilot som älskar fart, har mycket att bevisa och ännu mer att lära.
RECENSION
TOP GUN har nyrelease på bluray nu inför att efterföljaren är på väg, 34 år efter skapandet av originalfilmen. Själv hade jag aldrig sett den mytomspunna klassikern tidigare, så det var med spänning jag startade skivan.
Jag måste säga att jag känner mig väldigt neutral.
TOP GUN är lågmäld. Enkel. Den har småcharmiga karaktärerna och är helt okej att titta på en slö onsdagskväll. Men jag kan inte påstå att den gjorde något större intryck. I ärlighetens namn minns jag inte särskilt mycket mer nu i efterhand än en kaxig bad boy, långa flygscener och en sexscen i slowmotion. Filmen gör några försök till att beröra, men jag har inte kommit så pass nära inpå vare sig handling eller karaktärer för att faktiskt känna något. Resultatet blir att sitter relativt likgiltig i soffan.
Jag skulle personligen beskriva TOP GUN som en småmysig men långsam pilotskole-film, där det inte händer särskilt mycket. En helt okej upplevelse, men inget som jag kommer att minnas särskilt långt efteråt.
PS: Värt att nämna är att vi hade ett herrans tjå att välja en bra volym på TVn, då ljudeffekterna är väldigt skarpa medan talet är så lågt att man knappt hör vad skådespelarna säger. Oklart om detta fenomen är specifikt för den här utgåvan eller präglar samtliga TOP GUN-versioner.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
JOJO RABBIT
Regissör: Taika Waititi.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 tim 48 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Rebel Wilson, Stephen Merchant, Alfie Allen, Scarlett Johansson, Sam Rockwell.
Nyckelord: Andra världskriget, Hitler, satir.
Releasedatum: 1 juni 2020.
Distributör: 20th Century Fox.
HANDLING
En ensam tysk pojkes världsbild vänds upp och ner när han upptäcker att hans ensamstående mor gömmer en ung, judisk flicka på vinden. Med hjälp av endast sin idiotiska, imaginära vän, Adolf Hitler, tvingas Jojo konfrontera sin naiva patriotism.
RECENSION
Jag var väldigt tveksamt inställt till JOJO RABBIT innan jag såg den. Gränsen mellan att vara rolig och förolämpande är hårfin, och En komedi om andra världskriget kan lätt bli osmaklig och alldeles för politiskt inkorrekt. Men vet du vad? Jag älskade den!
Det här är en väldigt annorlunda tolkning av andra världskriget, med anti-hat-satiriskt upplägg. MovieZine beskriver filmen som ”Inglorious Basterds för barn”, vilket jag tycker är en oerhört passandra beskrivning. Rappa dialoger, skruvade tyskar och bisarra skämt utmärker filmen, utan att den förlorar sitt allvar. JOJO RABBIT är skrattframkallande rolig och fantastiskt tokig, men ändå historiskt korrekt och berörande. Även när man skrattar som mest finns en känsla av förföljelse och hot i bakgrunden, som balanserar den annars lite barnsliga tonen.
Jag är dessutom riktigt imponerad av skådespelarna. Allihopa, faktiskt, men särskilt barnen. Roman Griffin Davis, Archi Yates och Thomasin McKenzie är tre unga skådespelaran som alla utmärker sig stort. Det är svårt att förklara hur fantastiska de är, men flera gånger skrattade jag rätt ut för att de var så absurt duktiga, och sken starkare än solen i sina scener. Men även de vuxna skådespelarna förtjänar en eloge. De som sticker ut mest är Taika Waitiki som excentriska Hitler, Sam Rockwell som en Jack Sparrow-liknande soldat och Rebel Wilson… som är en tysk version av sig själv.
JOJO RABBIT är verkligen en fantastisk film. Trots att den följer en aspirerande nazist, är den både rolig, berörande och tankeväckande. Bedårande och hemsk på samma gång. Det är definitivt en film jag vill se igen!
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Serier: Komedi, Sponsrade recensioner;
ROMA
Regissör: Alfonso Cuarón.
Genre: Drama.
Längd: 2 tim 14 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Yalitza Aparicio, Marina de Tavira, Diego Cortina Autrey, Carlos Peralta, Marco Graf, Daniela Demesa, Nancy Garcia Garcia, Verónica Garcia.
Nyckelord: Slice of life, 70-tal, svartvitt.
Releasedatum: 4 april 2020.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Cleo arbetar i en medelklassfamilj, och ansvarar för att hushållet fungerar. Hon tar hand om familjens fyra barn, trots att hennes eget liv skakas av personliga och politiska missöden.
RECENSION
ROMA är en oerhört vacker film. Kombinationen mellan det svartvita filtret, de konstnärliga kameravinklarna och det hänförande utnyttjandet av naturligt ljus gör det till en väldigt artistisk film. Även de mest triviala vyerna är förtrollande. Jag upplever emellertid att regissören fokusrerar lite för mycket på just det estetiska. Visst uppskattar jag en vacker film, men det känns som att handlingen hamnar i skymundan och inte blir lika prioriterad. Filmen är stilfull, men inte särskilt underhållande.
Det här är en väldigt långsam film. Långsam på ett elegant och smakfullt sätt, men långsam icke desto mindre. Jag blev aldrig uttråkad, men inte heller särskilt investerad. Bara det faktum att filmen inleds genom att filma ett golv i fem minuter, säger en hel del om vad du har att vänta dig. Det känns som att jag inte är tillräckligt med ”finsmakare” för att uppskatta den här typen av verk. För trots att jag uppskattade det jag såg rent utseendemässigt,kände jag mig aldrig engagerad eller intresserad av att se vidare.
Överlag är jag väldigt neutralt inställd till ROMA. Det är absolut inte en dålig film, men den riktar sig mot en väldigt specifik sorts tittare, som uppskattar lågmälda artistiska verk. Jag behöver inte ha action och fullt ös i varenda film jag ser, men kände att den här filmen var i knappaste laget när det kom till innehåll.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
IP MAN 4: THE FINALE
Regissör: Wilson Yip.
Genre: Drama, action, biografi.
Längd: 1 tim 45 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Donnie Yen, Scott Adkins, Danny Kwok-Kwan Chan, Vanness Wu, Jim Liu, Kent Cheng, Yue Wu, Ka-nin Ngo, Adrian Wheeler.
Nyckelord: Kung fu, rasism, mobbning.
Releasedatum: 21 april 2020.
Distributör: Well Go USA.
HANDLING
Mästare Ip kämpar för att ta hand om sonen efter sin frus död, och flyttar till San Francisco i ett försök att få in honom på universitetet. Där beöver han försvara sin före detta elev Bruce Lee, som möter motstånd från kampsportssamhället i och med att han öppnat sin skola för fler än bara kineser.
RECENSION
Den här franchisen är sjukt underskattad, och det gör mig oerhört ledsen att veta att de flesta aldrig ens hört talas om den. Jag gillar filmerna så mycket. Stämningen, skådespelarna, musiken. Vacker är bara förnamnet. Och trots att de såväl behandlar svåra ämnen som blir relativt brutal ibland, ser jag det som riktiga må bra-filmer. IP MAN 4: THE FINALE är inget undantag.
Det är sorgligt att veta att det nu inte kommer ut fler filmer i IP MAN-franchisen. Det är en av mina mest omtyckta biografiska filmserier. Donnie Yen passar som handen i handsken i rollen som mästare Ip, och hans insats är minst sagt beundransvärd. Därtill är filmen välkoreograferad och spännande, med gripande intriger och musik som ger gåshud. Den har dessutom ett värdefullt budskap om jämlikhet och rättvisa, och provocerar medvetet med skoningslösa karaktärer.
Men trots att jag verkligen tycker om IP MAN 4: THE FINALE, måste jag medge att det också är den svagaste delen i franchisen. Detta främst för att den saknar det emotionella djup som jag funnit i de tidigare. Jag har trots allt bölat som ett litet barn fler gånger än jag kan räkna till, till de tidigare filmerna. IP MAN 4: THE FINALE är bra, men mina ögon var torra under hela upplevelsen. Något annat som jag störde mig något på var att amerikanerna byggs upp på ett väldigt karikatyriskt sätt. De har inget djup utan framställs som hänsynslösa monster utan något annat mål i livet än att utrota kineserna och kung fu. Det hade varit mer givande om de givits flerdimensionella personligheter så att jag som tittare kunde sympatisera för dem, trots deras agerande.
Överlag utgör IP MAN 4: THE FINALE ett bra avslut på franchisen. Ja, filmen har brister, men jag njöt av upplevelsen och ville direkt se mer när eftertexterna började rulla.
BETYG: 7/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;
THE TERMINAL
Regissör: Stephen Spielberg.
Genre: Drama.
Längd: 2 tim 4 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Stanley Tucci, Catherline Zeta-Jones, Chi McBridge, Diego Luna, Zoe Saldana, Kumar Pallana, Barry Shabaka Henley.
Nyckelord: Isolering, diskriminering, krig.
Releasedatum: 6 april 2005.
Distributör: Paramount.
HANDLING
Viktor Navorski reser som turist till New York från ett litet östeuropeiskt land. Under hans resa utbryter ett krig i hans hemland och Navorski befinner sig snart på JFK flygplats med ett ogiltigt pass. Han kommer inte in i USA, och han kan inte åka hem. Hans enda möjlighet är att bosätta sig på ankomsthallen till kriget är över.
RECENSION
THE TERMINAL är en varm må bra-film som får mig att känna varenda känsla på känslospektrat. Jag blir lycklig av att se Navorskis välvilja och livsglädje. Jag blir arg, rent utav förbannad, av att se hur han bemöts av nonchalans och illvilja. Jag skrattar åt hans oskuldsfulla oförstånd, och berörs av hans orättvisa situation. Så mycket känslor: såväl skratt som tårar!
Det finns så mycket att tycka om med den här filmen. Den lite annorlunda handlingen, de sympatiska karaktärerna och inte minst de många duktiga skådespelarna. Tom Hanks är… wow. Han strålar, och THE TERMINAL kan mycket väl vara en av hans starkare filmprestationer.
Men visst finns också sånt som jag kan kritisera. Filmen är något för lång, karaktärerna känns ibland som karikatyrer och Hollywood-klyschorna som hoper sig framåt slutet fick mig att himla stort med ögonen. Men bortser man från detta, är THE TERMINAL en himla fin film. En tankeväckande satir som träffar rakt i hjärtat.
BETYG: 7/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama;
LE MANS '66
Regissör: James Mangold.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 2 tim 32 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matt Damon, Christian Bale, Jon Bernthal, Caitriona Balfe, Josh Lucas, Noah Jupe, Tracy Letts, Remo Girone, Ray McKinnon, JJ Feild.
Nyckelord: Racing, biltillverkning, rivalitet.
Releasedatum: 30 mars 2020.
Distributör: 20th Century Fox.
HANDLING
Den visionära amerikanske bildesignern Carroll Shelby och den våghalsiga brittiska racerföraren Ken Miles, får i uppdrag av Henry Ford II att bygga en helt ny racerbil med potentialen att besegra de dominerande bilarna från Ferrari vid 24-timmarsloppet i Le Mans, Frankrike 1966.
RECENSION
LE MANS ’66 gör mig väldigt kluven: jag var tveksamt inställd när jag började titta på filmen, och jag är tveksamt inställd nu.
Å ena sidan är jag förvånad över hur pass intressant filmen visade sig vara. Trots att jag inte har något som helst intresse för vare sig bilar eller racing, tyckte jag att LE MANS ’66 var spännande. Detta främst tack vare den härliga vänskapen mellan Ken och Carroll, rivaliteten mellan de båda bilmärkena och de duktiga skådespelarnas imponerande insatser.
Samtidigt – och det här säger jag i all välmening – finns inget som kan berättiga en speltid på två och en halv timme! Filmens längd förstör verkligen allt. Det är helt omotiverat. Det händer inte i närheten tillräckligt mycket för att fylla ut tiden, och berättelsen blir oerhört utdragen. Tillsammans med det faktum att LE MANS ’66 följer en rätt uttjatad mall, där allt är som förväntat och inget direkt överraskar, blir resultatet – tyvärr – stunder där man sitter uttråkad.
Överlag? Ja, LE MANS ’66 är en helt okej film. Förvånansvärt bra för att vara om racing, men det är himla synd att den är så lång. Jag hade sannolikt förälskat mig, om det inte vore så att jag hann somna.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
DOWNTON ABBEY: THE MOVIE
Regissör: Michael Engler.
Genre: Drama, periodstycke.
Längd: 2 tim 3 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Michelle Dockery, Hugh Bonneville, Joanne Froggatt, Allen Leech, Maggie Smith, Laura Carmichael, Imelda Stauntpn, Sophie McShera, Robert James-Collier, Phyllis Logan, Jim Carter, Penelope Wilton, Lesley Nicol.
Releasedatum: 3 februari 2020.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Familjen Crawley och deras tjänstefolk förbereder sig för sitt livs största ögonblick. Ett besök från kungen och drotntingen av England leder till skandal, romans och intriger som sätter hela Downtons framtid på spel.
RECENSION
Det här är andra gången som jag ser filmatiseringen av DOWNTON ABBEY, och jag kan fortfarande konstatera att det är årets sensation. En välpolerad pärla som glänser i förhållande till genrens resterande nykomlingar. Filmen andas professionalitet och elegans redan vid ridåns öppning, och det tar inte mer än någon minut innan tittaren är förvissad om att den kommer att hålla hög kvalité. De vackra vyerna och de välkomponerade tonerna i musiken kittlar sinnena, och det är med varm sentimentalitet som handlingen tar vid.
Filmen fortsätter i samma anda som den populära tv-serien, med en narrativ rytm strukturerad i episodiska drag. Med det menar jag att handlingen kan delas upp i sekvenser som var och en har ett eget fokus, likt sidparalleller som alla binds ihop till en tjusig helhet. Tempot är emellertid något högre än vad vi är vana vid, då mycket ska få plats på relativt kort tid.
Budgeten till DOWNTON ABBEY-filmen ser ut att ha varit högre än i tv-serien. Och det säger en hel del, med tanke på hur frikostiga skaparna har varit med sina resurser i det förflutna. Föreställ dig – om möjligt – pråligare kostymer, pampigare musik och mer påkostad scenografi. Det är löjligt snyggt, och detaljerna i varje scen utstrålar kvalité. Det är stilfullt, idylliskt och rent utav förtrollande att se på.
Filmens starkaste kort är emellertid skådespelarna. Det är fantastiskt att återse dem alla! Den som sticker ut mest är emellertid Maggie Smith, som ser ut att njuta likt en katt en varm sommardag av att vara tillbaka i sin roll som den gamla änkegrevinnan. Hon tar dialogerna i det fyndiga manuset till en helt ny nivå och levererar sina repliker med en komisk tajming som står för merparten av filmens skratt. Kommentarer som ”Sarkasm is the lowest form of wit” och ”I never argue, I explain” kommer att finnas i mitt bakhuvud och roa mig långt efteråt.
Det här är den typen av film som förtjänar stående ovationer och jubelrop. DOWNTON ABBEY-filmen är förtrollande vacker, stilfull och inte minst underhållande. En perfekt popcorn-rulle att mysa till tillsammans med sina nära och kära. Det finns inte så mycket mer att säga än: "se den".
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
AD ASTRA
Regissör: James Gray.
Genre: Science fiction, drama.
Längd: 2 tim 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Ruth Negga, Donald Sutherland, Kimberly Elise, Liv Tyler, Loren Dean, Donnie Keshawarz, Sean Blakemore, Bobby Nish.
Nyckelord: Rymdäventyr, ensamhet.
Releasedatum: 3 februari 2020.
Distributör: 20th Century Fox.
HANDLING
Astronauten Roy färdas till solsystemets yttersta delar för att försöka hitta sin försvunne far. hans resa kommer att avslöja hemligheter som sätter mänsklighetens existens på prov och samtiidgt ifrågasätter vår plats i universum.
RECENSION
Med en spännande premiss, duktiga skådespelare och utsökt kameraarbete hade AD ASTRA all potential till att bli en minnesvärd film. Det är därför det känns extra tungt att medge att jag inte alls gillade den. Jag hatar att använda ordet ”tråkig”, men det är precis vad AD ASTRA är. Riktigt tråkig.
För det första är tempot väldigt långsamt. Handlingen segar sig framåt utan tydlig riktning, och det tog inte lång tid förrän jag tröttnade på att se Roy flyta omkring planlöst i rymden. Ibland rycker filmen upp sig med några actionsekvenser, men de dör snabbt ut och saknar ordentlig uppföljning, vilket ger en rätt rörig upplevelse. Därtill är karaktärerna extremt underutvecklade, och jag fastnade varken för protagonisten eller hans relation med sin far. Jag kände verkligen ingenting annat än tristess.
Överlag är AD ASTRA rätt… ointressant. Filmen lät bra på pappret men när det kom till kritan hade den inte mycket att erbjuda.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD
Regissör: Quentin Tarantino.
Genre: Drama, thriller, komedi.
Längd: 2 tim 41 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Emile Hirsch, Margaret Qualley, Timothy Olyphant, Julia Butters, Dakota Fanning.
Nyckelord: Kändisliv, 60-tal.
Releasedatum: 27 december 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
TV-stjärnan Rick och hans stuntman Cliff försöker hålla sig flytande i en bransch de knappt känner igen längre.
RECENSION
ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD är inte en dålig film. Det är emellertid Tarantinos sämsta. Hade det stått vilket annat namn som helst under kategorin ”regissör”, skulle filmen inte alls ha blivit lika väl bemött.
Men låt oss börja med det positiva. Filmen är snyggt filmad, har bra skådespelare och en trevlig vänskap mellan protagonisterna Rick och Cliff. Den ger en intressant insikt i Hollywoodlivet, och det är kul att se så många referenser till gamla filmer och verkliga händelser. Dessutom är en del scener – särskilt närmare slutet – riktigt spännande.
Så vad är egentligen problemet? Well. För det första är filmen för lång. Alldeles för lång. Det känns som att 80 % av filmen består av utfyllnad och sega transportsträckor, och väldigt mycket hade kunnat klippas bort. Sen är den också spretig, som om den inte riktigt kan bestämma sig för vilken genré den tillhör eller vilken parallell den ska fokusera på. Sist men inte minst blir ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD framåt slutet överdriven, och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av det absurda jag såg.
Överlag är ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD rätt ”meh”. Det är en film man glömmer snabbt, och som inte alls är vad jag hade förväntat mig av Tarantino.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
FISHERMAN'S FRIENDS
Regissör: Chris Foggin.
Genre: Drama, komedi, biografi.
Längd: 1 tim 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: James Purefoy, Meadow Nobrega, David Hayman, Maggie Steed, Sam Swainsbury, Dave Johns, Daniel Mays, Noel Clarke, Christian Brassington, Vahid Gold.
Nyckelord: Fiskeby, pojkband, artistliv.
Releasedatum: 9 december 2019.
Distributör: Scanbox.
HANDLING
När skivbolagskillen Danny hänger med på svensexa till byn Port Isaac anar han inte att det ska vända upp och ner på tillvaron. Plötsligt får han i uppdrag att fixa kontrakt med byns sånggrupp, bestående av tio högst motsträviga fiskare. Byborna skrattar gott åt idén. Kan han vinna deras förtroende?
RECENSION
Jag är förvånad. Jag hade inte förväntat mig att tycka om FISHERMAN’S FRIENDS. Och kan du verkligen klandra mig? En verklighetsbaserad film om ett gäng sjungande gubbar låter inte direkt lockande. Men den överraskar genom att vara en solid må bra-film. Karaktärerna är småcharmiga, miljön gemytlig och relationsbanden riktigt fina. Jag gillade att se en film om ”den enkla vardagen” och tyckte att inslagen med sjömansmusik var lite kul. Överlag var filmen inte alls vad jag förväntat mig, utan mycket bättre.
Med det sagt är FISHERMAN’S FRIENDS inte en ny favorit. Mitt främsta problem med filmen är längden. Med en speltid på närmare två timmar töjs handlingen ut för mycket, och det blir lite utdraget. Som resultat kände jag mig inte lika investerad som jag borde ha gjort. Sen är det lite ledsamt att filmen inte utnyttjar hela sin potential. Det mesta görs nämligen halvhjärtat. Humor finns, men det blir aldrig särskilt roligt. Tragedier och konflikter finns där, men jag blir aldrig särskilt berörd. Och den romantiska aspekten känns rent utav överflödig. Med de aspekterna fixade skulle FISHERMAN’S FRIENDS ha kunnat bli riktigt bra.
Överlag är FISHERMAN’S FRIENDS helt okej. Rätt bra faktiskt, och överraskande mysig. Jag tror inte att jag kommer att se filmen igen, men är förvånansvärt glad över att ha sett den.
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
MIDNIGHT SUN
Regissör: Scott Speer.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 1 tim 31 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Bella Thorne, Patrick Schwarzenegger, Rob Riggle, Quinn Shephard, Ken Tremblett, Suleka Mathew, Jen Griffin, Tiera Skovbye.
Releasedatum: 6 augusti 2016.
Distributör: Nordisk film.
HANDLING
17-åriga Katie har en sjukdom som gör att hon kan dö om hon utsätts för solljus. Därför måste hon hålla sig inomhus på dagarna. Men så fort solen har gått ner öppnar sig Katies värld. En natt träffar hon Charlie. De två inleder en romans men då hon döljer sins jukdom för honom får det oanade konsekvenser.
RECENSION
Om du är i din unga tonår och gillar typiska, romantiska high school-draman kommer du säkerligen att tycka om MIDNIGHT SUN. Jag hade emellertid väldigt svårt för filmen. Inte för att den gör något direkt fel, utan för att den håller sig för mycket innanför ramen och aldrig tar några risker. MIDNIGHT SUN är oerhört förutsägbar, med stereotypiska karaktärer och fler klyschor än vad jag kan räkna till. Filmen har ingenting som vi inte har sett förut och allt är så där sliskigt sirapssött.
Premissen för MIDNIGHT SUN är intressant, men tyvärr saknar filmen det komplexa utförandet som behövs för att skapa engagemang. Det fanns verkligen inget med filmen som intresserade mig. Kärlek vid första ögonkastet, låg trovärdighet, mediokra skådespelare ogenomtänkt manus och alldeles för perfekta karaktärer. Allt är så där överdrivet varmt och fluffigt; en felfri idévärld där alla får bra liv bara de vill det tillräckligt mycket. Det blir nästan jobbigt att se på, och filmens ansträngda försök att beröra får snarare motsatt effekt: jag kände ingenting.
Överlag är MIDNIGHT SUN ett trivialt drama som inte gör ett bestående intryck. Filmen är småmysig att se någon gång, men kommer aldrig att spelas på min TV igen.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;
STOCKHOLM
Regissör: Robert Budreau.
Genre: Biografi, komedi, drama.
Längd: 1 tim 32 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Bea Santos, Mark Rendall.
Releasedatum: 18 november 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Stockholmssyndromet blev ett begrepp efter Norrmalmstorgs-dramat 1973. Lars plan är att få loss en miljon dollar från Kreditbanken, få ut vännen Gunnar från fängelset och dra iväg i en flyktbil av samma märke som Steve McQueen körde i Bullitt. En av gisslan, den gifta tvåbarnsmamman Bianca, börjar sympatisera med Lars när hon inser att han innerst inne har ett gott hjärta.
RECENSION
STOCKHOLM är en verklighetsbaserad film om hur det första fallet av allmänt kända ”stockholmssyndromet” uppstod. Trots ett kontroversiellt ämne är det en lättsam film, och den fångar snabbt tag i tittarens intresse. Ena halvan av mig älskar verkligen det jag ser. Skådespelarna är fantastiska och trots att en del sekvenser minst sagt är absurda går det inte att neka underhållningsnivån. Att filmen sen utspelas i Sverige under 70-talet, ger den en härligt nostalgisk prägel.
Samtidigt känns själva stilen lite oplanerad. Det känns som att STOCKHOLM vill för mycket, och därför har en hand inne i alla kakburkar. Den kan inte riktigt bestämma sig för om den ska vara rolig komedi eller spännande thriller, och som resultat blir den varken eller. Den blir aldrig ”haha”-rolig eller ”shit, jag kissar på mig”-spännande, utan ett mer fisljummet mellanting: en kombination mellan fars, drama och romantisk thriller. Filmen är bra, men hade kunnat bättre om den vetat på vilket ben den skulle stå.
Överlag tycker jag om STOCKHOLM. Filmen är välgjord och tveklöst underhållande. Men kommer jag se den igen? Antagligen inte.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
