FAKTA

Regissör: Desiree Akhavan.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 31 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chloë Grace Moretz, Quinn Shepard, Jennifer Ehle, Kerry Butler, Emily Skeggs, Marin Ireland, Steven Hauck.

Releasedatum: 12 december 2018.

Distributör: Njuta films.

 

 

 

The miseducation of Cameron Post baseras på den prisbelönta boken med samma namn av Emily M. Danforth. Det är ett lågmält drama med fokus på den psykologiska manipulering som Cameron och en grupp andra homosexuella får genomlida på lägret God’s Promise.

 

Det här är en film som verkligen hade potential till att bli storslagen. Skådespelarna är duktiga, och jag gillar premissen skarpt. Det är fascinerande att se hur ungdomarna påverkas av konverteringslägret och jag såg hänfört (och förskräckt) hur de successivt började tro på alla lögner. Det är tankeväckande och nästan skrämmande.

 

The miseducation of Cameron Post saknar emellertid emotionell kraft. Filmen hade kunnat göra mer, gå steget längre och få ut mer så mycket mer av sitt budskap än vad den gjorde. Den saknar energi och gjorde mig som tittare aldrig genuint investerad i karaktärerna eller det som de gick igenom. Den är stundtals småtråkig och utnyttjar inte sin fulla kapacitet.

 

 

Som helhet är The miseducation of Cameron Post helt okej, men den hade kunnat vara betydligt bättre. Filmen saknar det där känslomässiga knytnäveslaget i magen, den där bultande klumpen i halsen. Jag såg det som hände, reflekterade över det och ville se mer: men berördes aldrig särskilt djupt.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Alex Garland.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 1 hr 55 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Natalie Portman, Gina Rodriguez, Jennifer Jason Leigh, Tuva Novotny, Tessa Thompson, Oscar Isaac, Benedict Wong, David Gyasi.

Releasedatum: 8 april 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Annihilation baseras på första delen i Southern reach-trilogin av Jeff VanderMeer, och överraskade mig stort. Filmen är inte felfri, men lyckades pricka rätt på tillräckligt många punkter för att gripa tag i mig. Bortsett från en originell premiss, är den dessutom både vacker, spännande och fascinerande.

 

Den här filmen har fått både kärlek och hat. Den har blivit hyllad till skyarna och sågad till fotknölarna. Själv står jag lite mittemellan. Jag ser både för- och nackdelar med genomförandet, och har svårt att ta tydlig ställning. Jag gillade filmen, men ändå inte.

 

Låt mig börja med det positiva. Grundidén är fantastisk. Jag gillar att premissen tar en ny, fräsch vändning från den klassiska science fiction-mallen. Att dessutom mycket fokus i början ligger på överlevnad i en främmande miljö fylld med muterade varelser, tilltalade mig enormt. Förövrigt spelas huvudrollerna av en grupp riktigt duktiga kvinnliga skådespelare, och allt ser fruktansvärt bra ut. Miljön i karantänzonen är underlig, hänförande vacker och fridfull. Samtidigt bidrar den med en abstrakt och smått obehaglig känsla, vilket i kontrast till det fagra inger en bitterljuv förnimmelse som jag gillar skarpt.

 

 

Det är främst framåt slutet som jag började förlora intresse. Tempot är långsamt genom hela filmen, men det är inte förrän den sista halvtimmen är nådd som det blir påtagligt. Därtill blir filmen allt tramsigare, och trovärdigheten förloras helt under de otillfredsställande sista minuterna. Med tanke på hur filmen började, hade jag väntat mig en stor klimax. Istället möttes jag av en alltför magisk förklaring som snarare förstörde än stärkte filmen.

 

Som helhet är Annihilation i min mening bra, men inte enastående. Filmen har både styrkor och svagheter, och lämpade mig både imponerad och besviken på samma gång. 

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Fede Alvarez.

Genre: Thriller, drama.

Längd: 1 hr 55 min.

Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Claire Foy, Sverrir Gudnason, LaKeith Stanfield, Sylvia Hoeks, Beau Gadsdon, Stephen Merchant.

Releasedatum: 25 mars 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

För femte gången får vi se protagonisten Lisbeth Salander på vita duken. Tidigare har rollen spelats av svenska Noomi Rapace och amerikanska Rooney Mara. Nu är det istället brittiska stjärnan Claire Foy som tilldelats att föra facklan vidare. Men var hon verkligen rätt val för rollen? Jag tycker inte det. All ära till Foy och hennes prestation i First man och The crown, men det här var inte roll för henne. Hon känns inte alls passande. Hon är för mjuk, för fager, för ”snäll”. Nästan lite tafatt. Hon övertygar inte i rollen som en tuff, svensk hacker, utan upplevs mest som en wannabe. Det finns inte heller någon kemi till medspelaren Sverrir Gudnason, som tagit över efter Daniel Craig som Mikael. Sen hjälper det förstås inte att karaktärerna redan från början saknar personlighet och är så intetsägande de kan bli, men jag tycker ändå att skådespelarna hade kunnat leverera bättre.

 

The girl in the spider’s web baseras på romanen Det som inte dödar oss av David Lagercrantz, vilket är den fjärde delen i Millennium-serien som påbörjades av Stieg Larsson. Det är alltså inte en nytolkning av Flickan som lekte med elden, som jag själv trodde. Och det är synd, för Det som inte dödar oss har inte samma intensitet, vilket gör The girl in the spider’s web rätt tråkig. Handlingen är tunn, intrigerna oengagerande och de logiska luckorna många. Det som händer hänger inte alltid ihop och vissa scener blir rörliga. I sin helhet är filmen intetsägande, och inte i närheten lika bra som den ursprungliga, svenska trilogin. Den saknar hjärta, själ och spänning.

 

Allt som allt är The girl in the spider’s web medioker. Den har inget som sticker ut, utan känns som en väldigt typisk, modern thriller. Jag lär inte titta på denna igen, utan ser mycket hellre om Millennium-trilogin.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Wash Westmoreland.

Genre: Drama, biografi.

Längd: 1 hr 51 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Kiera Knightley, Fiona Shaw, Dominic West, Robert Pugh, Sloan Thompson, Arabella Weir.

Releasedatum: 25 mars 2019.

Distributör: Scanbox/Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

 

Colette är en biografi om en av Frankrikes mest berömda kvinnor, som pressades att skriva under sin makes namn innan hon lyckades bryta sig loss och ta författarskapet i egna händer. Det är en intressant premiss för en film, som dessvärre fungerar bättre på pappret än i verkligheten.

 

 

När det kommer till Colette, finns mycket att tycka om. Colette som person är oerhört lätt att fastna för och inspireras av. Rättfram, viljestark och vågad, utan något behov av att stödjas av en man. Hon klarar sig på egen hand och har inga problem med att bryta normer. Det är min typ av kvinna det. Och Kiera Knightley spelar henne riktigt bra. Hon verkar ha fastnat för kostymdraman: det är i princip det enda man ser henne i nu för tiden. Men det är ett genomtänkt val. Colette bevisar att det är Knightleys genre. Hon levererar en minnesvärd prestation och ser ut att trivas som fisken i vattnet.

 

Mitt problem med Colette är emellertid tempot. Filmen är långsam och blir helt enkelt långrandig att se på. Det är riktigt synd, för det som sker är riktigt bra. Det sker bara för lite, vilket gör att Colette inte utmärker sig så mycket som den hade kunnat göra.

 

På grund av det lite utdragna upplägget, kan jag inte se Colette som mer än okej. Det finns oerhört mycket att tycka om, men allt hamnar i skymundan för ett allt mer falnande intresse orsakat av tempot.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Damien Chazelle.

Genre: Drama, biografi.

Längd: 2 hr 21 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Ryan Gosling, Claire Foy, Jason Clarke, Kyle Chandler, Corey Stoll, Patrick Fugit, Christopher Abbott, Ciarán Hinds, Olivia Hamilton, Pablo Schreiber.

Releasedatum: 25 februari 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

First man baseras på den levnadsbeskrivningen First man: the life of Neil A. Armstrong av professor James R. Hansen. Det är en film med potential: premissen är intressant och många duktiga skådespelare samverkar. I slutändan blir det emellertid en flopp.

 

 

Det känns hemskt att skriva, men Neil Armstrong levde inte ett särskilt intressant liv. Faktum är att jag var nära att somna flera gånger till filmen. Det händer ingenting. Utöver att Armstrong som person är förvånansvärt intetsägande, är filmen också alldeles för lång. Och som du förstår är kombinationen mellan ett händelselöst manus och en utdragen speltid inte den mest framgångsrika. Scenerna segar sig framåt. Och hur mycket jag än ville tycka om den, kunde jag inte undgå att uppleva First man som riktigt tråkig.

 

Så hur är det med det visuella, som First man har lovordats för? Ärligt talat en besvikelse. Missförstå mig inte: det ser bra ut. Men med tanke på allt beröm som filmen har fått, hade jag förväntat mig mer. First man uppvisar inget spektakulärt: inga vyer som hänför, ingen CGI som imponerar. Istället håller filmen en låg profil och förbigår att göra särskilt stort intryck.

 

Så är First man värd att se? Jag skulle tyvärr inte rekommendera den. Filmen saknar det jag eftertraktar mest: hjärta, själ och något som verkligen griper tag. First man är inte dåligt utförd, men håller sig för slätstruken och neutral. Det kommer inte att dröja många dagar innan jag har glömt bort den helt och hållet.

 

BETYG: 2/10

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Regissör: Bradley Cooper.

Genre: Drama.

Längd: 2 hr 15 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Lady Gaga, Bradley Cooper, Sam Elliott, Andrew Dice Clay, Rafi Gavron, Anthony Ramos.

Releasedatum: 4 mars 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

A star is born är den tredje nyinspelningen av originalfilmen med samma namn från 1937. Det är ett drama som hyllats till skyarna och kallats "makalös", "kraftfull", "oöverträffad". Därför kan jag inte undgå att ställa frågan: ”är det något fel på mig?”. Misstolka mig inte. Jag tycker att A star is born är bra. Musiken är trevlig, skådespelarna duktiga och kemin mellan karaktärerna övertygande. Men filmen som helhet är extremt överskattad, och hade inte alls förväntad inverkan på mig.

 

Jag tycker varken att A star is born är särskilt unik eller kärnfull. Det händer inget oväntat och som tittare blir man aldrig överraskad. Istället följer filmen en relativt förutsägbar mall, inte helt olik många andra filmer inom genren. Utöver detta innehåller A star is born en del klyschor, samtidigt som den saknar ett emotivt driv. Nu var jag neutralt inställd till det mesta som hände; jag brydde mig aldrig på ett mer känslomässigt plan.

 

Detta berodde bland annat på att karaktärerna inte tog mig med storm. Det är synd, med tanke på att både Bradley Cooper och Lady Gaga presterar oerhört bra. Problemet är att deras roller inte utvecklas under filmens gång, och att de inte möter tillräckligt med motgångar. Som det är nu adresseras ett flertal konflikter, men ingen av dem utforskas särskilt djupt. Det bidrar till att jag aldrig riktigt berördes. Förövrigt tycker jag att filmen som helhet var för lång och utdragen. Den hade lätt kunnat klippas ner en halvtimme utan att essensen försvunnit.

 

Som helhet anser jag att A star is born är en bra och sevärd film. Den förtjänar emellertid inte all hajp. Jag ser inte det mästerverk som andra verkar se, och hade förväntat mig att känna betydligt mer.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Baltasar Kormákur.

Genre: Drama, äventyr.

Längd:1 hr 32 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Shailene Woodley, Sam Claflin, Jeffrey Thomas, Elizabeth Hawthorne, Grace Palmer.

Releasedatum: 29 oktober 2018.

 

 

 

 

 

 

Adrift baseras på en sann historia som utspelades 1983, där Tami och Richard seglade under en av de värsta orkanerna genom tiderna. Filmen skildrar två paralleller, och växlar frekvent mellan att visa hur paret träffades och lärde känna varandra, samt skildra deras kamp för överlevnad efter orkanens destruktiva framfart.

 

 

I’m a sucka’ for survival stories. När det kommer till dramatiska överlevnadsfilmer är jag som en nattfjäril som lockas till elden. Och Adrift gjorde mig inte besviken. Filmen är lite stillsam, men den lågmälda stilen sätter en behaglig och lite intim ton, som verkligen tilltalade mig. I kombination med det smått skrämmande konceptet blir det en väldigt intagande upplevelse. Därtill är fotot magiskt, effekterna riktigt snygga och skådespelarna gör guld ifrån sig. Shailene Woodley briljerar. Hennes insats är övertygande och griper tag… det är en sådan prestation som man helt enkelt minns. 

 

Det känns dock som att något saknas, och det är svårt att sätta fingret på vad. Eftersom Adrift är verklighetsbaserad känns det oerhört fel att säga att handlingen är uttjatad, men det är lite så jag känner. Adrift innehåller inga chockerande vändningar, utan är en väldigt klassisk ”vår-båt-gick-sönder-så-nu-måste-vi-överleva-mitt-ute-i-havet”-historia. Och det är inget fel med det, men bristen på originalitet tar udden av kraftfullheten.

 

 

Allt som allt är Adrift en bra film. Den är lågmäld och lätt att ta till sig, men icke desto mindre gripande och väldigt spännande att ta del utav. Woodley levererar starkt, och som tittare är det svårt att inte sitta klistrad vid skärmen från början till slut.

 

BETYG: 6,5/10.

FAKTA

Längd: 8 hr 19 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, drama, fantasy.

Skådespelare: André Holland, Melanie Lynskey, Bill Skarsgård, Jane Levy, Sissy Spacek, Caleel Harris, Scott Glenn, Adam Rothenberg, Noel Fisher, Ann Cusack, Terry O'Quinn.

Releasedatum: 4 februari 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

De första avsnitten av Castle rock är briljanta. Jag var så himla imponerad, och övertygad om att Castle rock skulle landa på platsen som en av årets bästa serier. Säsongen baseras på ett hopplock av berättelser av skräckboksförfattaren Stephen King, och var precis så brutal och mystisk som jag önskat mig. Den suggestiva stämningen tillsammans med den gåtfulla premissen höll mig bokstavligen klistrad till skärmen. Och alltsammans var så där lagom kusligt: ängsligt utan att bli läskigt.

 

Men trots att säsongen började fantastiskt, märkte jag av att mitt intresse successivt började avta. För varje avsnitt som gick blev serien lite sämre. Och när jag väl var inne på den andra halvan av Castle rock, hade mitt engagemang halverats. Även nu, när jag har tittat klart på säsongen, är det oklart varför det blev så. Jag gillar ju intrigerna, skådespelarna och den allmänna känslan som serien sänder ut. Men något saknas: det lilla extra verkligen griper tag; komplexitet hos karaktärerna; mer tempo. Framåt säsongens slut kändes det lite som att avsnitten gick på tomgång. Det gör mig faktiskt rätt ledsen, för jävlar vad jag älskade serien till en början! Men i slutändan kändes alltsammans mest… meh.

 

Allt som allt är den första säsongen av Castle rock bra. Faktum är att de första avsnitten är enastående. Men trots att de senare avsnitten är ojämna, blir serien aldrig dålig. Jag hade bara förväntat mig mer baserat på den starka inledningen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Albert Hughes.

Genre: Drama, äventyr.

Längd: 1 hr 36 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Kodi Smit-McPhee, Jóhannes Haukur Jóhannesson, Marcin Kowalczyk, Jens Hultén, Natassia Malthe, Spencer Bogaert, Mercedes de la Zerda, Leonor Varela, Morgan Freeman.

Releasedatum: 28 januari 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Alpha är ett äventyrsdrama som inte riktigt når ända fram, trots att filmen gör mycket rätt. Premissen är intressant, speltiden lagom lång och fotot utsökt. Vyerna är gudomligt vackra och den skickliga användningen av solljus, skarpa färger och kontrastrika skuggor är slående. Visserligen ser CGI:n inte alltid trovärdig ut. Det gäller särskilt när animerade djur syns på nära håll, då deras uttryck och kroppshållning upplevs som lite stelare än naturligt. Men i sin helhet är Alpha en av de mest estetiskt tilltalande filmerna som jag har sett på länge.

 

Det som Alpha faller på, är främst känslan av att den riktar sig mot en yngre målgrupp. Det är en harmlös film, som aldrig blir... bestialisk. Därtill är det som sker inte särskilt trovärdigt, skådespelarna har en relativt intetsägande aura och handlingen saknar emotionell kraft och djup. Filmen lunkar framåt i stillsamt tempo och stor fokus ligger på den sockersöta relationen mellan protagonisten Keda och vargen Alpha, utan att vi kommer dem för nära. Alltsammans är helt enkelt väldigt snällt: det blir aldrig alltför våldsamt eller alltför känslofyllt, vilket i min värld ofta karakteriserar filmer för unga tittare. Och det är inget fel med det! Jag skulle bara personligen ha varit mer engagerad om mer komplexitet hade uppvisats.

 

 

Som helhet är Alpha ett mysigt familjeäventyr och ett visuellt stjärnskott. Det är en lättsam film, vars stil påminner lite om Ronja Rövardotter och Djungelboken. Om du planerar att samla ihop en skara äldre barn för en filmkväll, är Alpha en film som kommer att underhålla merparten av gänget.

 

BETYG: 5/10.

FAKTA

Regissör: Spike Lee.

Genre: Drama.

Längd: 2 hr 15 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: John David Washington, Jasper Pääkkönen, Isiah Whitlock Jr, Robert John Burke, Brian Tarantina, Adam Driver, Laura Harrier, Alec Baldwin, Ken Garito.

Releasedatum: 28 januari 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BlacKkKlansman baseras på verkliga händelser som ägde rum i 1970-talets Colorado. Det är en ärlig, mörk komedi med tydligt syfte: att göra intryck och få tittaren att tänka efter. Och o’boy, fick den mig att tänka. Den satiriska tonen, tydliga grunden av allvar och det starka budskapet berörde mig starkt. Extra kraftfullt blir det när filmen jämför dagens USA mot 70-talets segregation, och får tittaren att inse att det faktiskt inte är särskilt stor skillnad. Särskilt inte nu med Trump som president. Utöver allt detta var det dessutom oerhört lätt att charmas av protagonisten och förälska sig i musiken. Så varför blev det ingen fullpoängare?

 

 

En del av mig hade svårt för filmen. BlacKkKlansman har en rätt annorlunda ton, som inte riktigt var up my alley. Jag hade personligen velat ha lite mer finess, och upplever det nuvarande upplägget som smått rörigt. Något annat som jag reagerade på var att det finns många spännande konflikter, men att inte någon av dem når ett särskilt tillfredsställande klimax. Varje gång som något går fel, löses det relativt enkelt, vilket till slut blir slätstruket att se på. Därtill är filmen lite för lång, lite för klyschig och lite för predikande för att jag helhjärtat skulle underhållas.

 

 

BlacKkKlansman var i sin helhet över förväntan. Det är en välgjord film. Sevärd. Det är egentligen allt som finns att säga.

 

Regissör: Richard Eyre.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 45 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Emma Thompson, Stanley Tucci, Fionn Whitehead, Ben Chaply, Eileen Walsh.
Releasedatum: 14 januari 2019.

Distributör: Scanbox.

 

 

 

 

 

 

Domaren – även kallad The children act – hade så mycket potential. Med briljanta skådespelare och ett enastående koncept hade filmen möjlighet att verkligen göra intryck. Men tyvärr når den inte hela vägen.

 

Domaren är långt ifrån en dålig film. Jag hade emellertid önskat mer. Premissen är oerhört fascinerande, med ett intressant moraliskt dilemma i fokus. Och början är faktiskt riktigt bra. Men det juridiska fallet är relativt snabbt avklarat, och därefter kommer scen efter scen som bara agerar utfyllnad. Tempot är långsamt, miljön monoton och det känns som att handlingen inte riktigt rör sig framåt. Därtill fastnade jag inte helt för karaktärerna. Emma Thompson och Stanley Tucci är båda två fantastiska skådespelare, och de gör verkligen bra ifrån sig. Faktum är att det är främst de och deras starka insatser som gör Domaren värd att se. Men karaktärerna känns underutvecklade, och som tittare har jag svårt att ta till mig deras bekymmer. Av någon anledning lär via aldrig känna dem ordentligt, och deras problem blir inte heller verkliga orosmoment.

 

Som helhet är Domaren en helt okej film, som hade potential till att vara enastående. Konceptet och skådespelarnas prestationer är felfria: det som drar ner upplevelsen är tempot och avsaknaden av känsla. Jag hade velat beröras mer.

 

BETYG: 4/10.

FAKTA

Regissör: Bryan Singer.

Genre: Biografi, drama.

Längd: 2 hr 14 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Rami Malek, Lucy Boynton, Gwilym Lee, Ben Hardy, Joseph Mazzello, Aidan Gillen, Allen Leech, Tom Hollander, Mike Myers, Aaron McCusker, Dermot Murphy, Dickie Beau.

Biopremiär: 31 oktober 2018.

 

 

 

 

 

Musiken tystnar. Ridån stängs. Lamporna tänds. Ändå sitter jag som fastljuten kvar i biostolen. Mina fingrar, som för några minuter sedan slog rytmiskt mot den sammetslena sitsen, griper nu krampaktigt tag om armstödet. I ögonvrån ser jag diffusa skepnader resa sig och börja gå. Det är en blandad skara som beger sig mot utgången. Några ser sammanbitna ut, andra ser ut att sväva som på moln. Jag förstår dem. Min puls skenar och jag känner ett slags vemod. Samtidigt är jag lyckligare än jag varit på länge. Överväldigad. Bohemian Rhapsody var inte vad jag hade förväntat mig. Under 134 minuter transporterades jag som genom ett trollslag bort från min egen vardag. Under 134 minuter hänfördes jag av skarpa färger och ljuva toner. Under 134 minuter kände jag en ofattbar samhörighet. Jag var inte en ensam individ som tittade på film. Nej. Alla vi i biosalongen flöt ihop till en enda massa som skrattade, berördes och kände tillsammans. Trots att jag varit skeptisk innan, visade sig Bohemian Rhapsody inte bara vara en film värd att se, utan också en film omöjlig att glömma.

 

 

Bohemian Rhapsody skildrar ett utdrag av Freddie Mercurys liv. Han var sångare i rockbandet Queen, och gick från okänd till legend på rekordtid. Filmen följer honom från strax innan gruppen bildades, till deras omtalade återförening vid Live Aid 1985. Jag har aldrig varit särskilt insatt i Queens historia. Jag har så klart hört deras mest kända låtar, men aldrig riktigt ägnat dem någon tanke. Därför tvivlade jag på att jag skulle tycka om filmen. För en film om Queen kan väl bara uppskattas av inbitna fans? Det visade sig att jag hade fel. Inte nog med att den hänförde mig, den fick mig dessutom att utvärdera artistgruppen på nytt. Och vet du vad? Jag insåg att jag älskar dem.

 

Jag blev förvånad över hur bra gjord Bohemian Rhapsody är. Fotot är utsökt. Musiken kraftfull. Och manuset oerhört välskrivet. Filmen har humor, den har tragedi, och den har så mycket känsla. Hjärtat sitter på det rätta stället och bygger upp ett genuint engagemang hos tittaren. Dessutom har filmen har en fantastisk förmåga att skapa en känsla av tillhörighet. På något sätt är det som att Bohemian Rhapsody förenade alla i biosalen i ett slags kollektivt samförstånd där ingen lämnades oberörd. ”Träffsäker”. Det finns nog inget ord som beskriver det hela bättre.

 

 

Jag har personligen aldrig tyckt om Rami Malek. Han har hyllats i verk som Mr Robot och Need for speed men själv har jag aldrig förstått tjusningen. Nu gör jag det. Han skiner starkare än solen. Briljerar. Han har en ojämförlig scennärvaro och en karismatisk utstrålning som charmar sig raka vägen in i tittarens själ. Hans kroppsspråk, hans minspel, hans tonläge… allt övertygar om att han är Mercury. Men det är också värt att nämna de andra skådespelarna: det är inte bara Maleks insats som imponerar. Varje roll känns livfull och äkta.

 

Bohemian Rhapsody blev en stark början på filmåret 2019. Dramat är lite för långt i min smak, men det är en petitess i förhållande till den explosiva inverkan som helheten hade på mig. Det är definitivt en film värd att se.

 

BETYG: 7,5/10.

 

Regissör: Greg Berlanti.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 50 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Nick Robinson, Jennifer Garner, Josh Duhamel, Katherine Langford, Alexandra Shipp, Logan Miller, Keiynan Lonsdale.

Releasedatum: 12 november 2018.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regissör: Wim Wenders.

Genre: Drama, romantik.

Längd: 1 hr 42 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Alicia Vikander, James McAvoy, Alexander Siddig, Reda Kateb, Jannik Schümann, Godehard Giese.

Releasedatum: 2018-10-15.

Distributör: Universal Sony.

 

Regissör: Lena Koppel.

Genre: Komedi, drama.

Längd: 1 hr 37 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Sverrir Gudnason, Vanna Rosenberg, Mats Melin, Theresia Widarsson, Claes Malmberg, Cecilia Fors.

Releasedatum: 24 augusti 2011.