FAKTA

Regissör: Tim Burton.

Genre: Äventyr, drama, familj.

Längd: 1 tim 42 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Colin Farrell, Michael Keaton, Eva Green, Danny DeVito, Alan Arkin, Nico Parker.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

Den senaste live action-versionen av Dumbo är den typen av film som är småmysig att se, men som samtidigt känns överflödig. Jag avgudar konceptet, gillar den söta stämningen och uppskattar valet av skådespelare, men upplever att vi inte får ta del av något nytt. Dumbo gav mig inget mer än tillfällig förströelse, och jag hade velat känna starkare för det som hände.

 

Hur mycket jag än ville gilla Dumbo, kan jag inte undgå att störa mig lite på filmen. Alla klyschor, de något överspelade karaktärerna och den bristande trovärdigheten. Även om man bortser från själva grundidén med en flygande elefant, fanns för många logiska luckor för att jag skulle underhållas. Dessutom syns datoranimeringarna väldigt tydligt. I min åsikt ska animeringar och effekter inte synas, för att ge en så naturlig känsla som möjligt. Men det är så uppenbart att djuren och flygsessionerna är fejk, att det förstör lite av känslan.

 

Som helhet skulle jag säga att Dumbo är ”meh”. Filmen är absolut inte dålig, men jag skulle inte heller kalla den bra. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Jonathan Baker.

Genre: Thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Gina Gershon, Nicky Whelan, Nicolas Cage, Sienna Soho Baker, Harlow Bottarini, Natalie Eva Marie, Faye Dunaway.

Releasedatum: 30 oktober 2017.

Distributör: Noble entertainment.

 

 

 

 

Unthinkable är en sådan där lagom spännande thriller. Bristfylld, visst, men lättsmält och behaglig att se på. Själva konceptet är intressant, skådespelarna helt okej och överlag är det en trevlig tittarupplevelse. Det är en film som passar när man inte kan eller vill behöva engagera sig i handlingen hela tiden, men ändå hänga med i vad som försiggår.

 

 

Det som emellertid drar ner på helheten är klyschorna, den låga trovärdigheten och att filmen är något utdragen. Jag tycker också att spänningen förstörs lite av att relativt mycket avslöjas i tidigt skede. Tittaren vet mer än karaktärerna, vilket hindrar en från att bli involverad.

 

Allt som allt är Unthinkable helt okej. Inte särskilt märkvärdig egentligen, men absolut tillräckligt bra för att slötitta på.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: David F. Sandberg

Genre: Äventyr, fantasy, action.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody, Djimon Hounsou, Faithe Herman, Meagan Good, Grace Fulton, Ian Chen.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Shazam! skiljer sig från tidigare DC-filmer när det kommer till såväl ton som innehåll. Trots att filmen innehåller action och slagsmål, är det humorn snarare än strider som ligger i fokus. Ett kul koncept, underhållande skämt och charmiga karaktärer är det som man minns efteråt. Och för min del är det positivt. Filmens glimt i ögat gör den lite mer… egen.

 

Ändå anser jag att Shazam! är något överskattad. De många klyschorna, logiska luckorna och sammanträffandena gör att den känns lite… urvattnad. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer att hända härnäst. Dessutom blev jag aldrig särskilt orolig över karaktärerna. Oavsett hur allsmäktig och kraftfull skurken blev, upplevde jag aldrig honom som ett hot. Den skada han orsakar är enbart på materiella ting, och varje gång han ska ge sig på en av karaktärerna dras allt ut på lite extra så att hen hinner komma undan.

 

Så… Shazam! är i min smak rätt ”meh”. En helt okej film, men lite för överdriven, lite för lång och lite för stereotypisk. Dock uppskattar jag humorn, och den härliga dynamiken inom fosterfamiljen gjorde att filmen stack ut från andra superhjältefilmer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: André Øvredal.

Genre: Rysare.

Längd: 1 hr 26 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Brian Cox, Emile Hirsch, Ophelia Lovibond, Olwen Kelly, Michael McElhatton.

Releasedatum: 27 mars 2017.

Distributör: SF studios.

 

 

 

 

 

 

Allihop, hör och häpna! Jag gillade THE AUTOPSY OF JANE DOE. Jag upprepar: jag gillade en skräckfilm. Wow. Det är inte ofta jag skriver de orden, och jag är minst lika chockad som du över det.

 

 

THE AUTOPSY OF JANE DONE är enkel, men ack så välgjord. Den intima miljön, den sakta upptrappande spänningen och kemin mellan skådespelarna är trollbindande. Att det dessutom är karaktärerna som är i fokus, snarare än det som utgör fara för dem, känns som en frisk fläkt. Jag gillade att komma karaktärerna nära, att vara genuint rädd för deras välbefinnande och att faktiskt beröras när något hände dem. Det brukar jag aldrig göra i klassiska skräckfilmer, där det ena billiga knepet till att skrämmas avlöser det andra.

 

Filmen är dessutom förvånansvärt spännande och obehaglig. Jag hoppade aldrig till i soffan, men pulsen slog hårt och jag satt spänt i väntan på att se vad som skulle hända. Så överlag är filmen väldigt bra. Visst har den klyschor, några irriterande stereotyper och en något överdriven sista halva. Men allt som allt, well done!

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, komedi.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Isreael Broussard, Phi Vu, Suraj Sharma, Sarah Yarkin, Rachel Matthews, Ruby Modine, Steve Zissis, Charles Aitken, Laura Clifton.

Releasedatum: 1 juli 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Trots att jag tyckte om den första filmen mer, är HAPPY DEATH DAY 2U en värdig efterföljare. Särskilt om du fastnat för de komiska elementen. HAPPY DEATH DAY 2U låter nämligen skämten ta ännu större plats, och filmen låter mer åt att vara en komedi än en skräckfilm. Och hur makabert det än låter, så är det riktigt underhållande att se Tree ta sitt liv gång på gång, på allt mer kreativa sätt. Det väckte såväl fniss som en välkommen må bra-känsla.

 

Men, jag uppskattade som sagt den första delen i franchisen mer. För det första såg jag filmerna direkt efter varandra, vilket inte är att rekommendera. Koncepten är trots allt väldigt lika, och mycket av det som händer är direkt kopierat från den första filmen. Att se filmerna rygg mot rygg blir därför väldigt repetitivt. Och alla logiska luckor som fanns tidigare, finns kvar i denna. Den andra anledningen till att jag inte tyckte att HAPPY DEATH DAY 2U var lika bra, var den ökade andelen övernaturligt. Filmen introducerar en idé om multiversum, vilket i sig är intressant men här blir lite för mycket.

 

Överlag är HAPPY DEATH DAY 2U en bra efterföljare. Underhållande, och lättsam att se – men inget mästerverk.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, thriller, komedi.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Israel Broussard, Ruby Modine, Charles Aitken, Laura Clifton, Jason Bayle, Rob Mello, Rachel Matthews.

Releasedatum: 5 mars 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Happy death day är en skräckfilm inspirerad av Måndag hela veckan, där samma dag återupplevs gång på gång. Och det är ett koncept som fungerar riktigt bra. Jag gillar idén med att Tree behöver lösa sitt eget mord, och det hela bidrar med en lättsam feelgood-känsla till en annars mordisk film. Happy death day har en påtaglig humor, som överlag gör detta till en trevlig och underhållande rysare.

 

Det finns dock saker som jag stör mig på. För det första innehåller Happy death day en hel del logiska luckor. Sen är jag personligen inte ett fan av när karaktärer tänker högt för att förklara saker för tittaren. Det blir så uppenbart, och i det här fallet, för överförklarande. Utöver detta anser jag att skurkens motiv var rätt fånigt, och slutet som helhet kändes lite antiklimatiskt.

 

Allt som allt är Happy death day en småkul film. Ingen wow-upplevelse, men definitivt underhållande.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law, Annette Bening, Djimon Hounsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Captain Marvel är en gedigen superhjälterulle, som håller ungefär samma kvalité och stil som de flesta andra Marvelfilmerna. Filmen innehåller en rejäl dos humor, lunkar på i ett bra tempo och har mycket action utan att bli alltför hjärndöd. Dessutom är skådespelarna imponerande: Samuel L. Jackson lyser, och Brie Larson – som jag tidigare ogillat på grund av monotona ansiktsuttryck – levererar förvånansvärt starkt.

 

Sen finns det förstås saker som jag stör mig på, men som egentligen inte rör specifikt Captain Marvel utan superhjältefilmer generellt. Jag är trött på den överanvända formalia som varken erbjuder överraskningar eller verkliga faror. Även när hela jorden – eller universum – står på spel, finns en känsla av säkerhet eftersom ”magisystemet” är så pass övermäktigt. Superhjältarna har få svagheter, få begränsningar och allt för mycket är möjligt – vilket gör att jag aldrig riktigt sveps med i spänningen. Men som sagt: det gäller Marvels filmer generellt och inte enbart denna.

 

Som helhet tycker jag att Captian Marvel är bra. Den är inte en ny favoritfilm, men i havet med superhjältefilmer så tycker jag att den presterar väl. Så om du tycker om tidigare filmer från Marvel, bör du absolut se denna också.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Sean Anders.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 58 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Moner, Gustavo Escobar, Julianna Gamiz, Octavia Spencer, Ti Notaro, Tom Regura, Margo Martindale, Joan Cusack.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Instant family är inget mästerverk. Det är en relativt klassisk komedi, som inte tar för sig något utöver det vanliga. Manuset är något platt, handlingen saknar komplexitet och humorn är stundtals för skruvad. Men det finns något behagligt med filmens enkelhet. Den lättsamma tonen och det okomplicerade händelseförloppet gör Instant family trevlig att se på, och överlag är jag förvånansvärt nöjd.

 

Instant family är en fin må bra-film om föräldraskap och värdet av en familj. Jobbiga ämnen som drogmissbruk och föräldralöshet tas upp, men hamnar aldrig i sånt fokus att komedin blir ett tungt drama. Istället hålls allt på en gladlynt och relativt sorglös nivå, vilket gör filmupplevelsen mysig. Både Wahlberg och Byrne gör dessutom bra ifrån sig, och trots att deras insatser inte är något häpnadsväckande så är det tillräckligt för att underhålla från början till slut.

 

Som helhet är Instant family en fullt fungerande modern komedi. Smårolig, charmig och allmänt angenäm att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Jake Kasdan.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 31 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Cameron Diaz, Jason Segel, Rob Corddry, Ellie Kemper, Rob Lowe, Nat Faxon, Nancy Lenehan.

Releasedatum: 9 februari 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

Sex tape har fått mycket kritik. Och visst är det långt ifrån ett mästerverk. Filmen är förutsägbar. Klyschig. Överdriven. Den har många sidospår som inte leder någonstans, låg trovärdighet och många uppstyltade situationer. Det är tillgjort och ytligt. Men samtidigt: vad kan man förvänta sig av den här typen av film? Jag anser att många har varit lite väl hårda. För trots att jag håller med om stora delar av kritiken, så underhölls jag.

 

Det här är en enkel film. Enkel att hänga med i, enkel att förstå och enkel att släppa taget om. Och ibland är det precis vad man behöver. Trots att Sex tape inte erbjöd något utöver det vanliga, njöt jag av den lättsamma stämningen och den lagom underhållande humorn. Det blir inga höga skratt, men några småfniss här och där duger det också. Dessutom har Diaz och Segel en bra kemi, och båda två passar i den här typen av roller.

 

Som helhet tycker jag att Sex tape är rätt bra. Det är inte årets skarpaste komedi, men filmen passar bra att slötitta på en regnig kväll.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Guy Hamilton.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 5 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Roger Moore, Christopher Lee, Britt Ekland, Maud Adams, Hervé Villechaize, Clifton James, Richard Loo, Soon-Tek Oh, Marc Lawrence.

Inspelningsår: 1974.

Distributör: SF films.

 

 

 

 

Jag är förvånad över mig själv. Det här är den fjärde Bond-filmen som jag ser, och för fjärde gången har gått in med ett kritiskt sinne men blivit överraskad. The man with the golden gun är riktigt bra. Underhållande, spännande, rolig och med en av franchisens hittills starkaste skurkar. Kanske är jag partisk, eftersom jag avgudar Christopher Lee, men bortsett från Goldfinger anser jag att hans antagonist är den mest välutvecklade.

 

The man with the golden gun är en okomplicerad och lätt njutbar film, med såväl humor som action. Filmen innehåller några imponerande stuntscener, och trots att stora delar består av snack upplever jag att filmskaparna har lagt lite extra krut på alla jakter och slagsmål. Det enda som jag inte riktigt är förtjust i – och det är inte något som är specifikt med just The man with the golden gun – är konceptet med bondbrudar. Enligt min mening är det obehövligt att i varje film ha en lättklädd kvinna som faller pladask för Bond och gör allt för att tillmötesgå honom.

 

Som helhet är The man with the golden gun helt klart underhållande, och jag kommer absolut ta fler av fler Bond-filmer.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Jeff Wadlow.

Genre: Rysare.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Lucy Hale, Tyler Posey, Violett Beane, Hayden Szeto, Sophia Ali, Nolan Gerard Funk, Landon Liboiron, Sam Lerner, Tom Choi.

Releasedatum: 10 september 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

Det här är den typen av film som är så uppenbart dålig att den blir bra. Jag ser brister i var och varannan scen, men kan inte undgå från att njuta. Det är lättsamt, underhållande och helt enkelt kul.

 

 

Konceptet är en fullpoängare. Jag är svag för filmer som kretsar kring ett spel som utvecklas till en dödlig lek. Jag älskar utmaningarna, och inte minst konsekvenserna av att misslyckas. Truth or dare når emellertid inte ända vägen fram, främst på grund av det övernaturliga. Om vännerna hade varit inlåsta i ett hus med en psykopat som tvingade dem att leka för att ta sig ut ur byggnaden, skulle jag ha fallit pladask. Men när en allsmäktig demon istället agerar spelledigare, blir det för mycket. För det första ser personerna som demonen tagit över störtlöjliga ut. För det andra gör den bristande trovärdigheten att jag inte kan ta filmen på allvar, och hur mycket Truth or dare än försöker så blir den aldrig läskig. 

 

Min känsla överlag är att Truth or dare riktar sig mot en väldigt ung målgrupp. Det småfåniga manuset, de förutsägbara händelserna och mediokra skådespelarna ger helt enkelt inte ett särskilt ”vuxet” intryck. Truth or dare är småtrevlig att titta på. Lättsam, roande, men inget wow.

 

Ur en filmkritisk synvinkel skulle jag såga Truth or dare till fotknölarna. Den har så många brister. Samtidigt kan jag inte neka dess underhållningsvärde. Det är en trivsam film att proppa i sig chips till. Och ärligt talat älskade jag slutet. Sista scenen kom förvånansvärt oväntat och var ärligt talat rätt kreativt. Så hur pissig du än tror att Truth or dare är, så borde du ge den en chans. Den kanske överraskar dig.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Barry Jenkins.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 59 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Kiki Layne, Stephan James, Regina King, Teyonah Parris, Colman Domingo, Ebony Obsidian, Michael Beach, Diego Luna.

Releasedatum: 24 juni 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

IF BEALE STREET COULD TALK måste vara årets hittills vackraste film. En drömlik idyll byggs upp av ett utsökt foto, med effektfulla kontraster och rika miljöer som vibrerar av liv. Alltsammans är enkelt och sparsamt, men samtidigt stilfullt och med en outgrundlig mänsklighet inbäddad i scenerna. Det är som att se poesi personifierad. Allt det vackra förstärks dessutom av den varma kärlekshistorien och den ömma dynamiken mellan medlemmarna i Tishs familj, och hamnar i en behaglig kontrast till den mörkare parallellen om främlingsfientlighet och fördomar.

 

Det tog ett tag för mig att komma in ordentligt i IF BEALE STREET COULD TALK. Filmen börjar rätt intetsägande, och på grund av utfyllnadsscener och ett långsamt tempo gjorde jag snabbt bedömningen att filmen skulle floppa. Tack och lov hade jag fel, för inom kort ryckte den upp sig och började leverera. Berättelsen i sig är kraftfull och berörande, och jag imponerades av skådespelarnas prestationer. Jag gillar hur de lågmält kunde förmedla en känsla och ett budskap genom kroppsspråk och blickar, snarare än att alltid verbalisera det i ord. Det gav filmen mer styrka. En annan sak som jag tyckte om med filmen, var att inte alla svar levereras på silverfat. Till exempel är slutet öppet för egna tolkningar, vilket jag alltid tyckt är ett spännande koncept så länge det utförs väl. Och det gör det här.

 

Jag har emellertid några klagomål. IF BEALE STREET COULD TALK hade kunnat bli oerhört kraftfull, men det känns som att den hålls tillbaka lite. Den vill skildra en historia om rasism och fördomar, men håller sig från att visa det i form av verkningsfulla scener. Utöver detta är filmen stundtals lite väl predikande, speltiden något för lång och karaktärerna hade mått bra av ytterligare komplexitet.

 

 

Som helhet är IF BEALE STREET COULD TALK bra. Jag gillar den lågmälda tonen, och skönheten i det vackra berättandet. Det är synd att känslorna inte når ända fram, för potential fanns för denna film att bli årets pärla.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Guy Hamilton.

Genre: Action.

Längd: 1 hr 45 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Sean Connery, Gert Gröbe, Honor Blackman, Shirley Eaton, Tania Mallet, Harold Sakata, Bernard Lee.

Inspelningsår: 1964.

Distributör: SF films.

 

 

 

 

 

Den ena Bond-filmen som jag ser visar sig vara bättre än den andra. Efter att ha sett såväl The living daylights som From Russia with love såg jag mycket fram emot att ta del utav Goldfinger – och den gjorde mig inte besviken! Snarare tvärt om, tycker jag att den är den starkaste installationen hittills.

 

För det första upplever jag lite av en tonändring i Goldfinger. De två andra Bond-filmerna som jag har sett har haft någon form av humoristiskt inslag, men Goldfinger tar det snäppet längre. Den känns mer öppenhjärtlig, mer lättsam och fick mig att skratta flera gånger. Stämningen är avslappnad och jag gillar att filmen inte tar sig själv på för stort allvar. Sen är det förstås en fråga om filmen ämnar vara rolig eller om den enbart blir rolig med modernt perspektiv, men rolig är den icke desto mindre.

 

Något annat som jag uppskattar med Goldfinger är antagonisten. Filmens skurk känns betydligt mer välutvecklad och intressant än tidigare. Gert Fröbe, som spelar rollen, levererar starkt och som tittare kunde jag inte undgå att lite diskret heja på Bonds fiende. Den enda egentliga bristen som jag ser med Goldfinger är att handlingen är så enkel – i havet med actionfilmer finns i grund och botten inte mycket som skiljer den från sina syskon i genren.

 

Som helhet är Goldfinger ett stabilt tillskott till franchisen. Underhållande, småspännande och välspelad. Helt klart godkänd.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Tuva Novotny.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 1 hr 37 min.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Pernilla August, Vera Vitali, Peter Haber, Olle Sarri, Malin Levanon, Mahmut Suvakci, Anders Mossling, Lancelot Ncube.

Releasedatum: 10 juni 2019.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

 

Britt-Marie var här baseras på boken med samma namn av Fredrick Backman, mer känd för En man som heter Ove och Björnstad. Och det är en gedigen film, så där typiskt behagligt svensk – med lugnt tempo, mysig atmosfär och småcharmiga karaktärer. Pernilla August passar som handen i handsken i rollen som pedantiska Britt-Marie och överlag är det en trevlig tittarupplevelse.

 

Men konceptet hade potential till att bli mer än bara ”trevligt”. Bakom ytan gömmer sig en komplexitet som aldrig riktigt visas, och en emotiv kraft som inte träder fram. Britt-Marie var här går på säkra kort, vilket fungerar men hindrar filmen från att göra riktigt intryck. Det skapar också många fler klyschor och ett mer förutsägbart händelseförlopp än om svängarna hade tagits ut mer.

 

Allt som allt är Britt-Marie var här snäll och lättsmält. Det blir lite plattfall med känslorna som filmen vill frambringa, men i sin helhet är det en hygglig, svensk komedi.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Terence Young.

Genre: Action.

Längd: 1 hr 55 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Sean Connery, Daniela Bianchi, Pedro Armendáriz, Lotte Lenya, Robert Shaw, Bernard Lee, Eunice Gayson, Walter Gotell.

Inspelningsår: 1963.

Distributör: SF films.

 

 

 

 

From Russia with love har en gammeldags charm. Filmen har en stark 60-talskarisma, och trots att den såklart ämnar (och lyckas) vara spännande är det främst ordet ”mysig” som dyker upp i mitt huvud när jag ska beskriva den. Stämningen är lättsam, och trots att jag i vanliga fall varken uppskattar stereotyper eller överdrivet koreograferade stuntscener så var det just sådant som gjorde From Russia with love rolig att se.

 

Faktum är att jag tyckte mycket om filmen. Jag gillar karaktärerna, jag gillar de häftiga gadgetarna och jag gillar det faktum att det inte är en renodlad actionfilm utan att den har starka inslag av intriger och spioneri. Det är kort och gott en underhållande film. Jag har alltid dragit mig för att se filmerna i Bond-franchisen, men efter att ha sett både The living daylights och nu From Russia with love är jag glatt överraskad. Jag gillar det som jag har sett och vill definitivt se mer.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: M. Night Shyamalan.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 2 hrs 9 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Anya Taylor-Joy, Sarah Paulson, Spencer Treat Clark, Charlayne Woodard, Luke Kirby.

Releasedatum: 3 juni 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

GLASS är en uppföljare till UNBREAKABLE och SPLIT, och knyter samman de båda. Skådespelare från filmerna återkommer till sina roller, och karaktärernas livsöden sammansluts. Och det blir en helt okej avslutning på trilogin. Inte fantastisk, men helt okej.

 

 

Det som jag främst blev förvånad över var att tempot i GLASS var relativt lågt. Tidigare filmer präglades av olycksbådande stämning och nagelbitande fart, medan denna lutar mer åt att vara en psykologisk thriller än en actionpackad scifi. Och det funkar, men på grund av kontrasten mot mina förväntningar kan jag inte undgå att ändå uppleva viss tristess. Detta förstärks också av den enformiga miljön och den stillsamma handlingen. GLASS består nämligen mest av snack och ingen verkstad.

 

Filmens stora fördel är emellertid skådespelarna. Alla levererar starkt. Den som sticker ut lite extra är emellertid James McAvoy. Trots att han spelar tjugo olika karaktärer, är det aldrig otydligt vem som är vem. Att se honom växla mellan deras personligheter är en fröjd, och jag tycker personligen att han borde få någon form av pris för sin insats.

 

Sammantaget är GLASS en gedigen film. Jag tror att jag mest blev besviken för att jag förväntade mig mer tempo och ös, men hade jag redan från början vetat om stilen/genren hade jag sannolikt tyckt om den mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Phil Johnston, Rich Moore.

Genre: Animerat, familj, äventyr.

Längd: 1 hr 52 min.
Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: John C. Reilly, Sarah Silverman, Gal Gadot, Taraji P. Hensson, Jack McBrayer, Jane Lynch, Alan Tudyk, Ed O'Neill, Sean Giambrone, Timothy Simons, Flula Borg.

Releasedatum: 17 juni 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

Jag är väldigt besviken på Röjar-Ralf kraschar internet. Det är inte en dålig film, men jag hade förväntat mycket mer. Och det är synd, för potentialen finns där. Jag gillar verkligen konceptet och tycker att det är roligt att se karaktärerna hoppa mellan olika spel och appar. Dessutom är animeringarna riktigt snygga, och några av karaktärerna rätt charmiga. Men själva utförandet av filmen hade kunnat vara bättre, och som jag ser det blir Röjar-Ralf kraschar internet en missad chans.

 

Jag hade först och främst önskat en starkare handling. Röjar-Ralf kraschar internet har några roliga scener – exempelvis när alla Disneyprinsessorna samlas – men för det mesta är filmen faktiskt rätt trivial och tråkig. Det mesta har vi sett förut. Filmen innehåller dessutom otaliga klyschor, ett förutsägbart händelseförlopp och rätt barnsliga skämt. Att fokus också ligger på produktplacering snarare än handling är en stor miss.

 

Allt som allt är Röjar-Ralf kraschar internet rätt ”meh”. Filmen är småmysig, men inte mycket mer än så. Den har förhållandevis låg kvalité om man jämför med Disneys andra filmer, och ärligt talat uppskattade jag personligen The emoji movie mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: George Tillman Jr.

Genre: Drama.

Längd: 2 hr 13 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Amandla Stenberg, Regina Hall, Russell Hornsby, Anthony Mackie, Issa Rae, Algee Smith, Sabrina Carpenter, K.J. Apa, Dominique Fishback.

Releasedatum: 10 juni 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 The hate u give är baserad på succéboken från 2017 med samma namn, skriven av Angie Thomas. Det är en film med flera starka teman, och ett tydligt budskap: hat genererar hat och våld föder våld. Trots allt som mänskligheten har genomlidit genom tiderna, är det ett budskap som än idag är viktigt att förmedla. Och The hate u give gör det bra. Filmen uppmuntrar till reflektion, och vissa scener berör djupt.

 

Helheten hade emellertid potential till att lämna ett större intryck, för trots ett starkt koncept och god grundidé faller filmen kort. Den är lite för lång och lite för ytlig. Jag hade gärna velat att The hate u give gått mer in på djupet vid konflikterna, samt breddat Starrs personlighet genom att ge henne en mer solid bakgrund. Nu är det som vi ser okej, men jag hade blivit mer emotivt påverkad och känslomässigt involverad om The hate u give vågat ta ut svängarna lite mer.

 

Under filmens gång syns flera välkända ansikten på skärmen. Huvudrollen spelas av stjärnskottet Amandla Stenberg, som bland annat synts i filmer som The hunger games och Everything, everything, medan sångerskan Sabrina Carpenter samt Riverdale-hunken K.J. Apa tittar förbi i några mindre roller. De levererar allesammans bra, men i likhet med resten av filmen också något intetsägande.

 

Allt som allt är The hate u give helt okej. Jag gillar det som jag ser, men det faktum att allt hålls på en ”lagom” nivå gör filmen relativt lätt att glömma.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: John Glen.

Genre: Action.

Längd: 2 hr 10 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Timothy Dalton, Maryam d'Ado, Jeroen Krabbé, Joe Don Baker, John Rhys-Davies, Art Malik.

Inspelningsår: 1987.

Distributör: SF films.

 

 

 

 

 

 

 

Jag har faktiskt inte sett någon Bond-film tidigare. Jag har emellertid kunnat bilda mig en rätt tydlig bild över franchisens innehåll och vad filmerna går ut på ändå. Det är därför med viss förvåning som jag faktiskt tyckte om The living daylights.

 

The living daylights var över förväntan. Filmen visade sig vara lite mer spännande och lite mer humoristisk än vad jag trott. Jag tyckte att det var roligt med alla bisarra gadgetar, och underhölls av de långa jakterna och fajterna. Visst har The living daylights många klyschor, stereotypiska karaktärer och billiga effekter, men det var sådant som på något sätt ändå bidrog med viss charm. 

 

The living daylights är helt klart en bra film. Lite för lång, kanske, men allt som allt underhållande, småcharmig och sådär ”lagom” spännande.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Travis Knight.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 1 hr 54 minuter.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Hailee Steinfeld, Jorge Lendeborg Jr, John Cena, Jason Drucker, Pamela Adlon, Stephen Schneider, Ricardo Hoyos, John Ortiz.

Releasedatum: 20 maj 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Jag är inte förtjust i Transformers. Explosioner, lättklädda kvinnor och krigsrobotar har aldrig varit min grej. Det är därför med stor förvåning som jag medger att jag faktiskt gillade Bumblebee.

 

Bumblebee är en så kallad ”prequel”, som alltså utspelar sig innan de ursprungliga filmerna. Dessutom har Michael Bay lämnat sin post som regissör, och gett facklan vidare till Travis Knight. Det var ett beslut som i min mening verkligen gynnade franchisen. Visst innehåller filmen biljakter och slagsmål typiskt för just Transformers, men det är inte i filmens centrum. Istället har fokus skiftat till karaktärerna, vilket ger Bumblebee större hjärta än någon av de tidigare delarna.

 

Karaktären Bumblebee är fantastisk. Trots att han är helt och hållet gjord i CGI, gör hans expressiva uttryck och barnlika charm det svårt att inte bli förtjust. Han bidrar också med en hel del humor, och hur mycket det än svider att medge att jag roats av en Transformers-film, måste jag erkänna att jag skrattade högt flera gånger. Även Charlie, som spelas av jordnära Hailee Steinfeld, är lätt att fastna för, och tillsammans utgör de en fängslande duo.

 

Bumblebee är en lyckad film. Genom att ta fokus från action och explosioner, lyckas filmen nå ut till en betydligt bredare målgrupp än resterande Transformers-filmer, utan att spänningen på något sätt blir lidande. Trots klyschor och några logiska luckor underhölls jag av filmen, och i min mening är det en av de starkaste delarna i franchisen.

 

BETYG: 6/10