FAKTA

Regissör: Christian Ryltenius.

Genre: Familj, äventyr.

Längd: 1 tim 3 min.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Peter Haber, Morgan Alling, Steve Kratz, Magnus Härenstam, Leif Andrée, Tomas Bolme, Tea Stjärne.

Releasedatum: 10 november 2014.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

 

 

 

BAMSE OCH TJUVSTADEN är en himla mysig film. Det är härligt att återse de klassiska karaktärerna, och den lugna berättarrösten ger nostalgiska flashbacks till originalfilmerna. Jag tycker dessutom riktigt mycket om animeringarna. Livfulla färger och mjuka linjer gör filmen behaglig att se på, samtidigt som filmen förblir trogen illustrationerna av Rune Andréasson utan att förlora sin chans till en modern tillputsning. Riktigt snyggt gjort!

 

 

Det enda som jag egentligen har att klaga över, är att karaktärerna är något bleka. Särskilt antagonisten Reinard Räv, som är ond mest för sakens skull. Men det är en petitess, och överlag tyckte jag verkligen om BAMSE OCH TJUVSTADEN. Den är lagom lång, lagom mysig och så där härligt värmande. En fin film, helt enkelt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Chris Renaud, Yarrow Cheney.

Genre: Äventyr, familj.

Längd: 1 tim 26 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Patton Oswalt, Kevin Hart, Harrison Ford, Eric Stonestreet, Jenny Slate, Tiffany Haddish, Lake Bell, Dana Carvey, Bobby Moynihan.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

THE SECRET LIFE OF PETS 2 är en lättsam familjefilm i samma anda som sin föregångare. Det är sött, det är fluffigt och det är så där lagom underhållande. Tittaren behöver inte direkt anstränga sig för att hänga med i svängarna, utan det är bara att luta sig tillbaka och slötitta på det som händer, vilket kan vara perfekt efter en lång dag på jobbet.

 

Jag känner mig relativt neutral gentemot THE SECRET LIFE OF PETS 2. Å ena sidan är den smårolig. De sekvenser som går att relatera till och som känns ”trovärdiga” är förvånansvärt underhållande, och jag kom på mig själv med att fnissa åt Max veterinärskräck, Chloes påverkan av kattmynta och Gidgets besatthet av ett leksaksbi. Filmen har dessutom bra röstskådespelare, fina animeringar och utstrålar en härlig värme. Den är också lagom lång.

 

Samtidigt anser jag inte att THE SECRET LIFE OF PETS 2 bjuder på något utöver det vanliga. Utöver de relaterbara scenerna som kretsar kring djuriskt beteende, känns det som en dussinfilm. THE SECRET LIFE OF PETS 2 håller sig inom ramen för vad vi är vana vid, vilket blir bra men inte särskilt minnesvärt. Äventyret som sådant är rätt tråkigt, och metoderna för att skapa spänning känns billiga. Därtill blir filmens humor ibland lite för larvig, och de svaga sidparallellerna ger ett något spretigt intryck.

 

Överlag är THE SECRET LIFE OF PETS 2 en trevlig och lagom underhållande familjefilm. Det är emellertid inte något som jag som vuxen kommer att titta på om och om igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Danny Boyle.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 1 tim 51 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Himesh Patel, Lily James, Sophia Di Martino, Ed Sheeran, Kate McKinnon, Ellise Chappell.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

YESTERDAY är en sån där lagom småputtrig romantisk komedi. Med en kreativ premiss, varm humor och ett smått satiriskt budskap är det helt klart en film värd att se. Skådespelarna är duktiga, stämningen mysig och trots att det inte blev några asgarv för min del fick filmen mig att må bra.

 

Det finns emellertid saker som jag stör mig på, och som drar ner YESTERDAY som helhet. För det första är karaktärerna lite för enkla, och jag hade gärna velat se dem utvecklas lite mer för att få publiken att verkligen fastna. För det andra är tempot ibland rätt långsamt, och en del av klyschorna som filmen innehåller är rätt påfrestande. Vissa scener är äckligt glättiga och förutsägbara, vilket tyvärr påverkar upplevelsen negativt. Detta handlar emellertid bara om korta snuttar här och där, och om man tittar på det stora hela så är filmen charmig och härligt annorlunda.

 

Allt som allt är YESTERDAY en harmlös romantisk komedi, med flera sköna hits från The Beatles. Om du behöver en djupsinnig handling och komplexa karaktärer, är det inte en film för dig. Men om du istället är ute efter att se en lättsam och smått komisk hyllning till den klassiska popgruppen, rekommenderar jag YESTERDAY varmt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Dome Karukoski.

Genre: Drama, krig, biografi.

Längd: 1 tim 51 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Nicholas Hoult, Lily Collins, Colm Meaney, Harry Gilby, Laura Donnelly, Guillermo Bedward.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

TOLKIEN var inte vad jag hade förväntat mig, och jag måste medge att jag är besviken. Filmen är inte dålig men gjorde inte heller särskilt stort intryck, vilket är himla tråkigt med tanke på att jag älskar såväl Tolkiens fiktiva verk som livshistoria.

 

Filmen känns som en i mängden. Trots att J.R.R. Tolkien levde ett väldigt unikt liv, sticker filmen inte ut från andra biografier. Den känns vinklad för att passa den moderna mallen för biografier, och det gör den såväl förutsägbar som tom. För trots att det är intressant att följa de olika skedena i J.R.R. Tolkiens liv, är min upplevelse att TOLKIEN bara skrapar på ytan och att det finns mycket mer att utforska i författarens liv. En djupdykning i hans vänskapsrelationer, ett mer framträdande förhållande med Edith och en mer komplex analys av hans psykiska ohälsa hade gett filmen det där lilla extra.

 

Det finns emellertid mycket som jag tyckte om med filmen. För det första är filmen fantastiskt snyggt gjord. Fotot är utsökt och effekterna grymma. Jag gillar dessutom hur fantastik-element blandas med verkligheten. Till exempel får vi se Smaug och vyer från Midgård sammanvävt i första världskriget, som ett sätt att betona vad som inspirerat den berömda författaren i skapandet av hans verk. Förövrigt uppskattade jag också den varma stämningen, den lättsamma relationen mellan Tolkien och hans vänner och att vi i eftertexterna får läsa mer om vad som hände sen. Faktum är att det var det som gjorde störst intryck på mig: eftertexterna. De vackra bilderna, den fina musiken och den information som tillhandahålls träffade mig rakt i hjärtat och gjorde mig nästan tårögd. Men samtidigt som jag värderade detta högt, kan jag tycka att det är skevt att eftertexterna var den delen av filmen som berörde mig mest.

 

Överlag är TOLKIEN okej. Den är lite för ytlig och lite för återhållsam för min smak, men en fungerande biografi. Jag är glad över att ha sett den, men kommer inte att titta på den igen. Jag blev däremot väldigt sugen på att läsa om SAGAN OM RINGEN-böckerna.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Justin Copeland, Sam Liu.

Genre: Action, tecknat.

Längd: 1 tim 22 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Rosario Dawson, Jeffrey Donovan, Marie Avgeropoulos, Kimberly Brooks, Ray Chase, Michael Dorn.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

WONDER WOMAN: BLOODLINES har blivit bemött med hård kritik, främst från fans som väntat i över tio år på en efterföljare till den omtyckta originalfilmen. Och visst förstår jag dem: om jag hade väntat ett decennium på det här, ja då skulle jag också ha blivit besviken. Som tur är, visste jag inte ens om den här filmens existens förrän nu. Därför är det lättare för mig att se WONDER WOMAN: BLOODLINES för det som den är: lättsam underhållning. Och fast det inte blev en ny favorit, tyckte jag ändå att den var kul att se på.

 

 

För det första tycker jag väldigt mycket om Diana, alltså Wonder Woman, som karaktär. Jag gillar hennes sympati, hennes ovana med ”riktiga” världen och hennes sjuka förmåga att sparka röv. För övrigt har filmen bra röstskådespelare, lagom spännande actionsekvenser och riktigt snygga animeringar.

 

Å andra sidan är handlingen som sådan inte särskilt engagerande. Filmen håller sig till den klassiska superhjälte-mallen, vilket känns lite lat samtidigt som händelseförloppet blir väldigt förutsägbart. Klyschor och ostiga dialoger tar plats istället för nytänkande idéer, vilket gör att WONDER WOMAN: BLOODLINES känns aningen innehållslös i förhållande till sin (ändå korta) speltid.

 

Överlag tycker jag att WONDER WOMAN: BLOODLINES är okej. Det är en ruggigt snygg film, med lagom mycket spänning. Om du inte bryr dig om en trivial handling, lär du tycka om denna. Om du däremot har väntat i tio år på att se den här filmen… ja, då kan du räkna med att bli besviken.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: David Bruckner.

Genre: Skräck.

Längd: 1 tim 30 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Rafe Spall, Robert James-Collier, Arsher Ali, Sam Troughton, Paul Reid, Maria Erwolter.

Releasedatum: 16 februari 2018.

Distributör: 20 Century Fox.

 

 

 

 

 

THE RITUAL baseras på den brittiska skräckromanen med samma namn, skriven av Adam Nevill 2011. Och det är faktiskt en helt okej rysare. Smått obehaglig, med bra skådespelare och riktigt snyggt foto. Ett plus är dessutom att filmen utspelas i vårt eget avlånga land. Ja, du läste rätt: THE RITUAL äger rum i Sveriges urskogar, vilket medför såväl bekanta vyer som skämt om våra härliga temperaturer.

 

 

Mitt främsta problem med THE RITUAL är emellertid att filmen inte direkt bjuder på något nytt. Det som filmen gör, gör den bra – men det känns som att jag har sett det förut. Det hade varit trevligt om handlingen rört sig utanför boxen något. Därtill är karaktärerna rätt bleka, och hur mycket jag än gillar monstret – som är både ovanligt och förvånansvärt snyggt – innebar det för många obesvarade frågor. Varför dödar den människor så som den gör? Varför håller den till i skogen? Vad har den för syfte i livet?

 

Överlag är THE RITUAL bra. Nästan lite mysig att se på, så här under vinterhalvåret. Jag gillar stämningen och jag ville hela tiden veta vad som skulle hända. Så absolut, är du sugen på att se en skräckis som utspelar sig i Sverige, kör hårt och se denna. Risken är dock att du aldrig mer kommer våga dig ut i skogen igen.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: F. Gary Gray.

Genre: Science fiction, action, komedi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chris Hemsworth, Tessa Thompson, Kumail Nanjiani, Liam Neeson, Emma Thompson, Rebecca Ferguson, Rafe Spall, Lauren och Larry Bourgeois.

Releasedatum: 28 oktober 2019.
Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Starka skådespelarprestationer, påkostade effekter och häftiga gadgetar gör MEN IN BLACK: INTERNATIONAL till en minnesvärd och lagom underhållande actionkomedi. Jag har faktiskt inte sett någon av de tidigare MEN IN BLACK-filmerna, men ämnar göra det efter denna. Det var helt enkelt en kul film. Tempot är högt, karaktärerna härligt kaxiga och de läckra actionsekvenserna kombineras skickligt med inslag av lättsam humor. Jag gillar’t.

 

 

Det finns dock några saker som jag störde mig på. För det första är MEN IN BLACK: INTERNATIONAL väldigt klyschig och förutsägbar. Filmen har vändningar, men alla är enkla att se komma långt innan de faktiskt äger rum. För det andra är handlingen lite väl enkel, på gränsen till tunn. Och hur slående effekterna och actionscenerna än är, går det inte att bära upp en film enbart på det. MEN IN BLACK: INTERNATIONAL hade behövt lite mer komplexitet, lite mer originalitet och betydligt mer intrycksfulla skurkar.

 

Överlag tycker jag om MEN IN BLACK: INTERNATIONAL. Det är en enkel film, ja, men en skitbra popcorn-rulle som definitivt underhåller för stunden.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Simon Kinberg.

Genre: Science fiction, action.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: James McAvoy, Sophie Turner, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alexandra Shipp, Evan Peters, Kodi Smit-McPhee, Jessica Chastain.

Releasedatum: 21 oktober 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

Många har sett fram emot X-MEN: DARK PHOENIX. Parallellen om Jean Grey och hennes mörka alter ego är något som vi sett tidigare, men THE LAST STAND blev inte väl emottagen och ända sedan dess har fans suktat efter en nytolkning. Är den tolfte installationen i X-MEN svaret på deras böner?

 

Dessvärre är X-MEN: DARK PHOENIX allt annat än en fågel fenix som reser sig ur askan. Det är snarare en pannkaka som landat i en sorglig hög på golvet efter att någon med för stora ambitioner försökt göra en snygg vändning i luften. Filmen hade behövt mer eftertanke och framför allt planering för att bli en hit. Som den är nu känns den lat genomförd och massproducerad. Handlingen är tunn, upplägget spretigt och det finns ett överflöd med action. Tidigare filmer i franchisen har såväl berört som engagerat, men X-MEN: DARK PHOENIX väcker inget annat än apati. Karaktärerna som vi tidigare älskat känns urvattnade, och jag kunde inte förmå mig att bry mig om dem längre. Mycket beror på manuset, då replikerna är krystade och sidkaraktärerna inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Men att se uttryckslösa skådespelare som Sophie Turner, Alexandra Shipp och Kodi Smit-McPhee slakta de charmiga karaktärerna, får mitt hjärta att värka av saknad efter de ursprungliga skådespelarna.

 

X-MEN: DARK PHOENIX ska däremot ha en eloge för sin estetik. Effekterna är helt fabulous. Bara något så litet som att Jeans hår alltid flyter omkring som i vatten är oerhört tilltalande. Jag har också hört att filmen följer sitt källmaterial mer troget än THE LAST STAND: något som jag personligen inte kan uttala mig om eller bryr mig om, men som kanske är viktigt för någon av er. Summan av kardemumman är helt enkelt att allt ser bra ut på pappret, men när det kommer till själva utförandet är det inte alls särskilt bra.

 

Så nej, jag var inte ett fan av X-MEN: DARK PHOENIX. Jag skulle lätt se THE LAST STAND tio gånger i rad, framför att se denna en gång till. Den är inte dålig, bara väldigt… meh. Blek antagonist, ihålig handling och riktigt intetsägande karaktärer. Definitionen av förlorad potential.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Guy Ritchie.

Genre: Äventyr, familj, fantasy.

Längd: 2 tim 8 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Will Smith, Mena Massoud, Naomi Scott, Marwan Kenzari, Navid Negahbam, Nasin Pedrad.

Releasedatum: 23 september 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Som du säkert redan vet, har Disney valt att storsatsa på live action-adaptioner av deras klassiska filmer. Och filmbolaget har kommit med några riktiga succéer, däribland SJÖNHETEN OCH ODJURET och DJUNGELBOKEN. Men ALADDIN är långt ifrån succé.

 

Låt oss börja med det som jag tycker att ALADDIN har gjort rätt. Vad sägs om färgsprakande miljöer, utsökta kostymer och riktigt svängig musik? Och Will Smith är i en klass för sig. Robin Williams kan aldrig ersättas i rollen som Anden, men Will Smith gör ett riktigt bra jobb och lyckas göra karaktären till sin egen. Han är den som håller filmen uppe och som bidrar med såväl charm som professionalitet.

 

För övrigt gjorde filmen emellertid inte ett särskilt positivt intryck. Många av dialogerna är krystade och filmen är alldeles för lång. Live action-versionen är ungefär 40 minuter längre än originalet, men har inget extra innehåll som motiverar den utökade speltiden. Resultatet blir att en del sekvenser känns relativt tråkiga.

 

Mitt största problem med filmen är emellertid valet av skådespelare. Eller lättare sagt, valet av en specifik skådespelare: Marwan Kenzari, som spelar Jafar. Jag säger inte att han är en dålig skådespelare, men han är helt fel för den här typen av roll. Jafar ska vara hotfull och skrämmande, men Kenzari är snarare komisk i sin tolkning. Han överspelar på ett nästintill löjligt sätt, och klarar inte av att bära upp ALADDIN i rollen som filmens antagonist. Det känns snarare som att han provspelar för rollen som skurk för en Nickelodeon-film. Ett riktigt magplask blir det, och tyvärr drar hans porträttering ner filmen som helhet rejält.

 

Överlag känns nytolkningen av ALADDIN medioker; inte alls lika bra som originalet. Filmen har några riktigt bra scener (hallå, framförningen av ”Prins Ali” är spektakulär!), men tyvärr är mitt helhetsintryck rätt ”meh”.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Peter MacDonald.

Genre: Action.

Längd: 1 tim 37 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Sylvester Stallone, Richard Crenna, Marc de Jonge, Kurtwood Smith, Spyros Fokas, Sasson Gabai.

Inspelningsår: 1988.

Distributör: Sandrews.

 

 

 

 

 

 

Filmerna om John Rambo blir bättre och bättre. RAMBO III har bättre tempo, mer påtaglig spänning och känns mer personlig än de tidigare delarna – som att Rambo för första gången har något att förlora annat än sitt eget liv. Jag gillar dessutom den nya miljön och fastnade för sidkaraktärerna som introduceras.

 

Med det sagt skulle jag fortfarande inte klassificera RAMBO III som ”bra”. Det är helt klart en okej actionrulle, men många av bristerna kvarstår. Karaktärerna känns fortfarande underutvecklade. Handlingen är fortfarande överdriven. Actionen är fortfarande rätt hjärndöd. Jag är dessutom en av få som inte är ett Stallone-fan, vilket gör mig måttligt imponerad av skådespelarna.

 

Allt som allt är RAMBO III – enligt mig – den starkaste delen hittills i franchisen. Jag kan ännu inte påstå att jag gillar filmerna, men det är trevligt att se dem bli bättre och bättre. Jag gillar också att äntligen kunna veta vad alla pratar om. RAMBO-filmerna är trots allt väldigt omtalade, och avsett vad jag personligen tycker om dem respekterar jag kultmarkeringen.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Dexter Fletcher.

Genre: Biografi, musikal, drama.
Längd: 2 tim 1 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Taron Egerton, Jamie Bell, Richard Madden, Bryce Dallas Howard, Gemma Jones, Steven Mackintosh, Tom Bennett, Kit Connor.

Releasedatum: 14 oktober 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

ROCKETMAN är biografin om Elton John, som sångaren själv har varit med och producerat. Den skildrar mannens resa från försummad pojke till känd artist, och implementerar såväl hans vanskötsel av föräldrarna, hans kamp med sin sexualitet och hans drogberoende. Det är en svängig och snyggt koreograferad film, med färgsprakande scenografi, glittriga kostymer och fantastiska skådespelare. Om du är ett fan av musikaler och av Elton John, så är denna film ett måste att se.

 

 

ROCKETMAN skiljer sig mycket från förra årets bombsuccé, BOHEMIAN RHAPSODY, i så väl stil som utförande. För det första är det här en mer renodlad musikal. Musiken integreras i handlingen och sjungs av skådespelarna själva i vardagssituationer som kan relatera till innehållet, ungefär som i MAMMA MIA!, snarare än i form av artistiska nummer på scen. Därtill är ROCKETMAN betydligt mer spacad. Där BOHEMIAN RHAPSODY har satsat på trovärdighet och realism, har ROCKETMAN gått sin egen väg med inslag av expressiv fantastik. Det ger ett annorlunda och effektfullt, men stundtals malplacerat, uttryckssätt.

 

I sin helhet tycker jag att ROCKETMAN är bra. Det var inte mitt livs upplevelse, och de något ostiga replikerna fick det ibland att krypa i min kropp. Men skådespelarna – särskilt Taron Egerton – är bra, handlingen intressant och musiken medryckande. Så överlag är jag ändå väldigt nöjd.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: David Yarovesky.

Genre: Rysare, drama.

Längd: 1 tim 30 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Elizabeth Banks, David Denman, Jackson A. Dunn, Abraham Clinkscales, Jennifer Holland, Emmie Hunter, Matt Jones, Christian Finlayson.

Releasedatum: 30 september 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BRIGHTBURN utgår från premissen ”tänk om Stålmannen var ond?”, vilket är en himla intressant idé. Att följa en antagonist istället för hjälte känns såväl nytänkande som spännande. Filmen gör det dessutom rätt bra. Handlingen är mörk och stämningen byggs upp på ett sätt som får det att krypa i kroppen av obehag. Men samtidigt som jag tyckte om BRIGHTBURN och kan tänka mig att se filmen igen, har jag viss kritik att rikta mot den.

 

 

För det första anser jag att huvudpersonens –  Brandons –  förändring sker för plötsligt. Han ställer om från en vänlig pojke till ett monster i princip över natten, vilket känns relativt bisarrt. Jag hade personligen föredragit en mer successiv övergång, allra helst orsakad av yttre faktorer som vi fått ta del av. Något annat som jag gärna hade velat se i BRIGHTBURN är antagonistens motiv. Visst, vi vet att han är ond och vill förinta allt och alla, men jag hade velat veta orsaken till varför.

 

Förövrigt blir jag frustrerad av att personerna i Brandons omgivning, främst hans adoptivmamma Tori, agerar irrationellt. Oavsett vad han gör och hur uppenbart det är att han gjort något hemskt, blir det förbisett. Jag förstår att mamman älskar sin son, men det innebär inte att hon behöver ignorera när han krossar en klasskamrats hand.

 

Överlag tycker jag att BRIGHTBURN är en bra film. Annorlunda och smått skrämmande. Visst utgår filmen i princip enbart från att Brandon ska attackera människor på nya, kreativa sätt snarare än en stark handling, men den är underhållande att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Bibo Bergeron, Don Paul.

Genre:Familj, äventyr, komedi.

Längd: 1 tim 26 min.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Kevin Kline, Kenneth Branagh, Rosie Perez, Armand Assante, Edward James Olmos, Jim Cummings.

Releasedatum: 21 januari 2019 (org. 31 mars 2000).

Distributör: Universal Sony/Dreamworks.

 

 

 

 

 

 

 

VÄGEN TILL EL DORADO är en barndomsfavorit som jag längtat efter att se om i vuxen ålder. Det är säkert tio år sedan jag såg den senast, så det var med viss oro som jag startade TV:n. För tänk om den inte skulle leva upp till mitt minne?

 

 

Jag hade inte behövt oroa mig. Visst hade jag som ung förskönat upplevelsen något och filmen känns något blekare sedd med vuxna ögon. Men den är bra, helt klart. Jag gillar karaktärerna, som med vitsiga kommentarer och starka personlighet charmar tittaren genom skärmen. De uttrycksfulla animeringarna och användningen av färger tilltalar ögat, och musiken av Tim Rice och Elton John bidrar med mycket värme. VÄGEN TILL EL DORADO är helt enkelt en solid film.

 

Min bedömning är att VÄGEN TILL EL DORADO är en väldigt underskattad familjefilm. Den är mysig och definitivt värd att se. Samtidigt kan jag inte påstå att jag tyckte lika mycket om den nu som när jag var ung.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Susanne Bier.

Genre: Thriller.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Sandra Bullock, Trevante Rhodes, John Malkovich, Sarah Paulson, Jacki Weaver, Rosa Salazar, Danielle Macdonald, Lil Rel Howery, Tom Hollander.

Releasedatum: 21 december 2018.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

BIRD BOX baseras på boken med samma namn av Josh Malerman, och går i samma andra som förra årets succé A QUIET PLACE. Det är en film med oerhört intressant koncept och riktigt bra skådespelare. Jag är personligen svag för just överlevnadsfilmer, så en premiss där karaktärerna kämpar för sina liv medan världen går under är precis i min smak. BIRD BOX har emellertid många brister, och trots att jag verkligen ville att det skulle bli en ny favorit är helheten medioker.

 

Det här är en väldigt överskattad film. För hur mycket jag än gillar idén, faller utformandet platt.  Precis som jag brukar uppleva vid Susanne Biers filmer, är det något som inte riktigt klaffar. BIRD BOX är klyschig, förutsägbar och innehåller inga direkta överraskningar. Karaktärerna är tunna och frustrerande dumma ibland, och många scener agerar enbart utfyllnad. Det är en film som håller i tittarens intresse, men som samtidigt aldrig blir riktigt spännande.

 

Jag störde mig också på mängden obesvarade frågor. Som tittare får vi aldrig riktigt veta vad hotet är, varför det uppstod eller hur det övernaturliga fungerar, och de många lösa trådarna gör att filmen känns slentrian och ogenomtänkt.

 

Överlag var BIRD BOX en besvikelse. Det är inte en dålig film, men den känns helt enkelt halvdant framställd. Konceptet gjorde mig emellertid väldigt intresserad, och därför kommer jag att plocka upp boken och se om den är bättre.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Josie Rourke.

Genre: Drama.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräs: 15 år.

Skådespelare: Saoirse Ronan, Margot Robbie, Maria Dragus, Thom Petty, Brendan Coyle, Eileen O'Higgins.

Releasedatum: 16 september 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

MARY QUEEN OF SCOTS gör mig kluven. Å ena sidan är filmen riktigt snygg. Fotot är utsökt, miljöerna häpnadsväckande och kostymerna hur läckra som helst. Musiken har dessutom en fantastiskt pampig känsla. Därtill är skådespelarna lysande. Margot Robbie, Brendan Coyle… men inte minst Saoirse Ronan. Hon levererar sina repliker med sådan inlevelse att jag fick gåshud i princip varje gång hon sa något. Det är främst tack vare henne som jag uppskattade det jag såg.

 

 

Det som filmen faller på är mestadels manuset. Handlingen är svag, karaktärerna bleka och jag saknar något som gör att alltsammans drivs framåt. Ibland känns det som att filmen står och trampar på samma ställe, och ibland hoppar scenerna hit och dit vilket gör att MARY QUEEN OF SCOTS känns lite rörig. Dessutom är filmen alldeles för lång. Två timmar är inte nödvändigt för att berätta den historia som skildras, och jag är säker på att jag hade uppskattat innehållet mer om speltiden hade varit en halvtimma kortare.

 

Överlag är MARY QUEEN OF SCOTS okej. Småspännande och välgjord, men aningen innehållslös. Det är den typen av film som är beroende av tittarens humör: perfekt att se vissa dagar, men lite för enkel andra.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Roxann Dawson.

Genre: Drama, biografi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Marcel Ruiz, Chrissy Metz, John Lucas, Topher Grace, Mike Colter, Dennis Haysbert.

Releasedatum: 23 september 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

BREAKTHROUGH börjar riktigt bra. Den första halvtimmen är såväl spännande som berörande. Jag fastnade för karaktärerna, sveptes med av den kraftfulla musiken och hänfördes av det vackra fotot. En väldigt lovande start, alltså.

 

Men sen ändrade filmen ton, och tog en vändning som jag inte hade förväntat mig. BREAKTHROUGH går från att vara ett berörande drama om familj och utanförskap, till att få ett stort religiöst fokus. För stort religiöst fokus. Jag ber om ursäkt om jag förolämpar dig som läser detta. Om du är kristen och får styrka av din tro, så är jag glad för din skull. Men jag är ateist, och ur mitt perspektiv blev allt prat om Gud, alla böner och de många osannolika miraklen i filmen för mycket. Johns snabba återhämtning, stans engagemang och den äckligt sirapssöta kumbaya-känslan förstörde filmens trovärdighet och blev överlag påfrestande predikande. Utöver detta anser jag att filmen är något för lång, då en del scener mest känns som utfyllnad och hade kunnat klippas bort.

 

Allt som allt tycker jag att BREAKTHROUGH är okej. Det är en fin berättelse som är oerhört snyggt filmad och har stor potential, men all religiöst mumbo-jumbo blev lite mycket för min del.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Anthony Russo, Joe Russo,

Genre: Science fiction, äventyr, action.

Längd: 3 tim 1 min,

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Robert Downey Jr, Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Benedict Cumberbatch, Brie Larson, Karen Gillan.

Releasedatum: 9 september 2019.

Distributör: Marvel/Disney.

 

 

 

 

 

 

AVENGERS: ENDGAME har fått blandad kritik. Somliga har hyllat den till skyarna, medan andra har sågat den till fotknölarna. Själv står jag någonstans där mitt emellan. Jag tycker att det är en av de bättre AVENGERS-filmerna. Jag gillar filmens utgångspunkt och hur alltsammans knyts ihop. Det är genomtänkt, underhållande och väldigt snyggt. ENDGAME har ett förvånansvärt stort hjärta, och trots att tragedi ligger i centrum fick filmen mig att skratta flera gånger. Dessutom är det roligt att återse så många av karaktärerna, och skådespelarna gör onekligen sitt jobb bra.

 

 

Med det sagt tycker jag fortfarande att Marvels filmer är alldeles för långa. Det finns enligt mig få saker som gör det befogat att låta speltiden nå tre timmar. Och det gör sig tyvärr känna. Handlingen är något utdragen och jag blir snabbt uttråkad av de långa, hjärndöda actionscenerna. Tack och lov är det emellertid inte lika mycket av den varan i AVENGERS: ENDGAME som i tidigare delar, och det är med viss lättnad som jag tvingar mig igenom actionscenerna som ett nödvändigt ont.

 

Som helhet är jag ändå förvånad över hur mycket jag tyckte om AVENGERS: ENDGAME. Det är inte en ny favoritfilm, men jag gillade den betydligt mer än de flesta andra filmerna inom franchisen. En stark avslutning, helt enkelt.

 

BETYG: 6/10

 

Regissör: David Lowery.

Genre: Komedi, kriminalare, biografi.

Längd: 1 tim 33 min

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Robert Redford, Casey Affleck, Sissy Spacek, Danny Glover, Tom Waits, Tika Sumpter, Ari Elizabeth Johnson.

Releasedatum: 26 augusti 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

THE LAST GENTLEMAN, även kallad THE OLD MAN & THE GUN, utgår från verkliga händelser om en 79 årig rånare som lyckats rymma från fängelset 18 gånger. Det är ett välgjort drama, med en lysande Robert Redford i huvudrollen. Och jag gillade verkligen början. Att följa Forrest och hans unika sätt att råna banker på är minst intressant. Men när kärleksintresset introduceras tappar filmen lite av mitt engagemang.

 

 

Jag hade ärligt talat inget intresse av förhållandet mellan Forrest och Jewel. Jewel är, enligt mig, en väldigt underutvecklad karaktär, och samspelet mellan dem gjorde att filmen kändes utdragen och till och med händelselös. Och det är riktigt synd. För när fokus enbart ligger på Forrest, eller på polisen som jagar honom, är jag fängslad. Om THE LAST GENTLEMAN enbart hade fokuserat på det, skulle jag ha tyckt om filmen mycket mer.

 

Något annat som blev lite frustrerande var emellertid att vi aldrig får lära vad som faktiskt motiverar Forrest. Han genomför rån efter rån, och rymmer från fängelset gång på gång: men vad är det som faktiskt driver honom? Vad är hans mål? Jag vet inte, och det är synd, för jag tror personligen att konceptet hade blivit starkare om vi fått lära oss vad som sporrar honom.

 

 

Som helhet är THE LAST GENTLEMAN en godkänd film. Den har en del guldklimtar till scener, men likväl scener präglade av tristess. Det är en film med potential, men som inte når hela vägen.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Rob Letterman.

Genre: Action, fantasy, komedi.

Längd: 1 tim 44 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Justice Smith, Ryan Reynolds, Kathryn Newton, Bill Nighy, Ken Watanabe, Chris Geere, Suki Waterhouse, Rita Ora.

Releasedatum: 16 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU är en filmatisering av Nintendo-spelet med samma namn, som utkom under 2018. Och ärligt talat, så är jag glatt förvånad. Det är en charmig film. Smårolig, med snygga effekter och minnesvärda karaktärer. Särskilt Pikachu gör intryck, som med sin fluffiga estetik och sitt söta kroppsspråk fick oss i soffan att låta ”aw” ett antal gånger.

 

Sen är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU inte perfekt. Den är väldigt, väldigt klyschig och när actionen kommer igång blir det aningen överdrivet. Jag tyckte verkligen om början där relationen mellan Pikachu och Tim byggs upp, men när tempot tar vid blir det helt enkelt lite för mycket av det goda. Förövrigt hade jag personligen hellre sett en live action-version av INDIGO LEAGUE, men det är en personlig preferens som jag inte håller emot denna film.

 

Överlag är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU en redig film. Inget mästerverk, men tillräckligt underhållande för att motivera mig att se den igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Jordan Peele.

Genre: Rysare.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Lupita Nyong'o, Winston Duke, Elisabeth Moss, Tim Heidecker, Shahadi Wright Joseph, Evan Alex.

Releasedatum: 26 augusti 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

US är en genreöverträfande rysare med ena foten inne på komediterritorium. Den är smått osammanhängande, stundtals förutsägbar och innehåller en handfull logiska luckor. Ändå håller den tittarens uppmärksamhet i ett järngrepp, och det är svårt att inte låta sig underhållas. Det är den typen av film som gör tittaren smått schizofren: bristerna frustrerar, men man gillar det man ser ändå.

 

Faktum är att filmens svagheter ligger och pyr i bakgrunden, men aldrig blir tillräckligt framträdande för att dra ner helheten. Jag gillade filmen. Skådespelarna är skitbra, handlingen spännande och musiken så där härligt obehaglig. Dessutom är US komplex på så sätt att den absurda berättelsen grundas i ett tankeväckande budskap.

 

I grund och botten gäller det att man går in i filmen med rätt förväntningar. Förväntar du dig en läskig skräckfilm så lär du bli besviken. Om du däremot är redo för en satirisk rysare med humoristisk underton, kan du definitivt bli nöjd.

 

BETYG: 6/10