FAKTA

Regissör: Marc Forster.

Genre: Action.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Daniel Craig, Olga Kurylenko, Mathieu Amalric, Judi Dench, Giancarlo Giannini, Gemma Arterton, Jeffrey Wright, David Harbour.

Nyckelord: Spioner, hemliga uppdrag, biljakter.

Releasedatum: 18 februari 2013.

Distributör: SF.

 

 

 

QUANTUM OF SOLACE är en gedigen actionfilm. Inte den bästa Bond-filmen, och inte lika bra som sin föregångare CASINO ROYALE, men gedigen. Med snyggt foto, duktiga skådespelare och ett spännande händelseförlopp underhåller den från början till slut. Så var är det som det brister?

 

 

Det finns en handfull olika anledningar till att jag föredrar CASINO ROYALE framför denna. Handlingen är starkare, antagonisten mer komplex och händelserna mer oförutsägbara. Dessutom är QUANTUM OF SOLACE något utdragen och ryckigt klippt, vilket ger en paradoxal känsla eftersom scenerna växlar mellan att kännas enformiga och stressiga.

 

Men överlag är QUANTUM OF SOLACE en bra film, i JASON BOURNE-anda snarare än BOND-stil. Så är du sugen på en tempofylld actionrulle, kan jag absolut rekommendera denna.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Dave Wilson.

Genre: Action, fantasy.

Längd: 1 tim 49 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Vin Diesel, Eiza González, Sam Heughan, Toby Kebbell, Talulah Riley, Lamorne Morris.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, reglerade minnen, hämnduppdrag.

Releasedatum: 2020-05-18.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BLOODSHOT är en helt okej actionrulle. Med coolt koncept, en grundidé med stor potential och en handling tydligt inspirerad av TERMINATOR-franchisen, lyckas den skapa och behålla intresse. Är det en ny favoritfilm? Verkligen inte. Men en fullt acceptabel popcornrulle.

 

 

Det här är en film med bra premisser, men som håller sig inom ramarna för moderna actionfilmer. Det är inte dåligt, men inte heller särskilt minnesvärt. Ett förutsägbart händelseförlopp, låg trovärdighet och mediokra skådespelare definierar BLOODSHOT. Vin Diesel spelar en väldigt typisk roll för honom, så där lagom krystat och cool. Man får vad man förväntar sig, varken mer eller mindre.

 

Allt som allt är BLOODSHOT godkänd. Överdriven? Ja. Klyschig? Absolut. Men underhållande? Faktiskt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Martin Campbell.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 24 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Daniel Craig, Eva Green, Mads Mikkelsen, Judi Dench, Jeffrey Wright, Giancarlo Giannini, Caterina Murino, Simon Abkarian.

Nyckelord: Bond, pokerspel.

Releasedatum: 18 februari 2013.

Distributör: SF.

 

 

 

 

Jag är glatt överraskad av CASINO ROYALE. BOND-filmerna har alltid varit mysiga och småspännande att se, men det är inte förrän nu som jag känner mig riktigt tagen.

 

Jag har sett långt ifrån alla BOND-filmer, men det här är nog min favorit. CASINO ROYALE tar allt som varit bra med BOND, och gjort det större och bättre. Kanske är jag partisk, då jag generellt föredrar moderna actionfilmer framför äldre, men jag diggar verkligen det här nyfunna, BOURNE-liknande stuket. Tempot är högt, effekterna snygga och actionen gripande. Och skådespelarna! Daniel Craig passar verkligen som Bond, och hans medspelare gör minst lika stort intryck de. Riktigt imponerad är jag!

 

Överlag är jag väldigt förtjust i CASINO ROYALE. Filmen är något lång, men det är en petitess. Jag gillar stämningen och tempot, och fastnar för såväl karaktärer som handling. Allt som allt, en bra film!

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Deon Taylor.

Genre: Action, thriller.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Naomie Harris, Tyrese Gibson, Frank Grillo, Mike Colter, Reid Scott, Beau Knapp, Nafessa Williams, James Moses Black.

Nyckelord: Korruption, katt-och-råttalek.

Releasedatum: 27 april 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

BLACK AND BLUE är rakt igenom en medelmåttig lågbudgetfilm. Allt är okej, varken mer eller mindre. Skådespelarna? Okej. Handlingen? Okej. Effekterna? Okej. Filmen är en gedigen och småspännande popcornrulle, vars like vi har sett dussintals gånger tidigare. Inget sticker ut, allt är förutsägbart och fast det är någorlunda njutningsfullt för stunden blir det snabbt uppenbart att det är en film man ogärna ser flera gånger.

 

I mina ögon, är den här typen av slätstruken film nästan det värsta. En bra film underhåller, och en dålig film kan man ändå skratta åt och göra narr av. Det här? Jag känner inget. Den bara är.

 

Överlag… Ja, BLACK AND BLUE är inte dålig. Den är helt okej. Avkopplande och småkul. Men inget som jag kommer att minnas mer än ett par timmar.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Jeff Fowler.

Genre: Äventyr, action, familjefilm.

Längd: 1 tim 39 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Ben Schwartz, James Marsden, Jim Carrey, Tika Sumpter, Natasha Rothwell, Adam Pally.

Nyckelord: Resa mellan världar, värdsherravälde, spelfigur.

Biopremiär: 19 februari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Jag gillar SONIC THE HEDGEHOG. Det är en charmig, söt och smårolig film, med högt tempo och ett underhållande händelseförlopp. Spelfiguren Sonic har gjorts till en lättälskad och sympatisk karaktär som man genuint intresseras av att följa. Jag kan dessutom en gång för alla konstatera att det vare tt himla bra val att designa om hans utseende. Han ser riktigt bra ut och hans utseende går väl ihop med hans förtjusande personlighet. För övrigt tycker jag att skådespelarna gör bra ifrån sig, och det är roligt att se Jim Carrey i vad jag klassificerar som en ”typisk-Carrey-roll”.

 

Med det sagt, är SONIC THE HEDGEHOG inget mästerverk. Handlingen är väldigt enkel, med många klyschor och några logiska luckor. Men det är sånt som man får ta, och ärligt talat störde det mig inte. Något som däremot gick mig lite på nerverna var övertydligheten i replikerna och skådespelarnas artikulerande. Visst förstår jag nödvändigheten i och med att filmen främst är riktad mot barn, men det gjorde mig icke-desto mindre frustrerad.

 

Överlag är SONIC THE HEDGEHOG en bra familjefilm. Mysig och definitivt värd att se, oavsett ålder.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Drama, action, biografi.

Längd: 1 tim 45 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Scott Adkins, Danny Kwok-Kwan Chan, Vanness Wu, Jim Liu, Kent Cheng, Yue Wu, Ka-nin Ngo, Adrian Wheeler.

Nyckelord: Kung fu, rasism, mobbning.

Releasedatum: 21 april 2020.

Distributör: Well Go USA.

 

 

 

Den här franchisen är sjukt underskattad, och det gör mig oerhört ledsen att veta att de flesta aldrig ens hört talas om den. Jag gillar filmerna så mycket. Stämningen, skådespelarna, musiken. Vacker är bara förnamnet. Och trots att de såväl behandlar svåra ämnen som blir relativt brutal ibland, ser jag det som riktiga må bra-filmer. IP MAN 4: THE FINALE är inget undantag.

 

Det är sorgligt att veta att det nu inte kommer ut fler filmer i IP MAN-franchisen. Det är en av mina mest omtyckta biografiska filmserier. Donnie Yen passar som handen i handsken i rollen som mästare Ip, och hans insats är minst sagt beundransvärd. Därtill är filmen välkoreograferad och spännande, med gripande intriger och musik som ger gåshud. Den har dessutom ett värdefullt budskap om jämlikhet och rättvisa, och provocerar medvetet med skoningslösa karaktärer.

 

Men trots att jag verkligen tycker om IP MAN 4: THE FINALE, måste jag medge att det också är den svagaste delen i franchisen. Detta främst för att den saknar det emotionella djup som jag funnit i de tidigare. Jag har trots allt bölat som ett litet barn fler gånger än jag kan räkna till, till de tidigare filmerna. IP MAN 4: THE FINALE är bra, men mina ögon var torra under hela upplevelsen. Något annat som jag störde mig något på var att amerikanerna byggs upp på ett väldigt karikatyriskt sätt. De har inget djup utan framställs som hänsynslösa monster utan något annat mål i livet än att utrota kineserna och kung fu. Det hade varit mer givande om de givits flerdimensionella personligheter så att jag som tittare kunde sympatisera för dem, trots deras agerande.

 

Överlag utgör IP MAN 4: THE FINALE ett bra avslut på franchisen. Ja, filmen har brister, men jag njöt av upplevelsen och ville direkt se mer när eftertexterna började rulla.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Tim Miller.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 8 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Linda Hamilton, Arnold Schwarzenegger, Mackenzie Davis, Natalia Reyes, Gabriel Luna, Diego Boneta, Ferran Fernández, Tristán Ulloa, Tomás Álvarez.

Nyckelord: Robotar, apokalyps.

Releasedatum: 16 mars 2020.
Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

TERMINATOR: DARK FATE utspelar sig efter TERMINATOR 2: JUDGEMENT DAY, och suddar således ut händelserna från efterföljande filmer. Det är inte en särskilt komplex eller nytänkande film, men helt klart en underhållande actionrulle, perfekt till popcornmyset.

 

TERMINATOR: DARK FATE håller sig till den klassiska TERMINATOR-mallen, på gott och ont. Å ena sidan fungerar det välkända konceptet med ett överhängande hot om en cyborgapokalyps och en person som är utvald att rädda dagen. Actionsekvenserna är välkoreograferade, skådespelarna duktiga och effekterna snygga. Visst blir filmen aldrig riktigt nagelbitande spännande, men inte heller tråkig. Man vill hela tiden veta hur det kommer att gå, och inte minst upptäcka de nya funktionerna som den här omgångens Terminator har fått inbyggd. Samtidigt finns en avsaknad på något nytt, något fräscht.

 

Överlag är TERMINATOR: DARK FATE bra. Inte den bästa TERMINATOR-filmen, men inte heller den sämsta. Om du har trånat efter en explosiv återförening mellan Linda Hamilton och Arnold Schwarzenegger, är den definitivt värd att se.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Ang Lee.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 1 tim 57 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Will Smith, Mary Elizabeth Winstead, Clive Owen,, Benedict Wong, Douglas Hodge, Ralph Brown, Linda Emond, Ilia Volok, Victor Hugo.

Nyckelord: Kloner, lönnmördare.

Releasedatum: 24 februari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

GEMINI MAN är vad jag skulle definiera som en väldigt medioker actionfilm. Det är den typen av film som duger som popcornrulle, men som man ogärna ser flera gånger. Inte dålig, men inte heller bra.

 

Det har gått fyra dagar sedan jag såg filmen, och ärligt talat har jag glömt bort det mesta. Så pass minnesvärd är den. Det jag minns är en trivial handling som vi sett dussintals gånger tidigare. Ingenting känns särskilt nytänkande och det finns inte direkt något som tillförs genren. Därtill är karaktärerna endimensionella och manuset blekt. Resultatet? En hjärndöd dussinfilm.

 

Överlag är GEMINI MAN... ”meh”. Snygg, absolut. Smått underhållande att ha på i bakgrunden när man träffar gänget och trycker i sig popcorn, sure. Men inte mer än så.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Todd Philips.

Genre: Thriller.

Längd: 2 tim 2 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Joaquin Phoenix, Robert De Niro, Zazie Beetz, Frances Conroy, Brett Cullen, Shea Whigham, Bill Camp, Glenn Fleshler.

Nyckelord: Psykisk ohälsa, revolution, utanförskap, galenskap.

Releasedatum: 10 februari 2020.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

JOKER är riktigt bra. Överraskande bra. ”Sluta-med-det-du-gör-och-se-den-nu”-bra. Originellt uppbyggd, med en mörk ton och ett artistiskt utförande tar den tittaren med storm. Den sticker ut bland BATMAN-filmerna och gör det lilla extra för att bli helt egen.

 

Det finns många element som gör att JOKER imponerar. Låt oss börja med skådespelarna, för herrejisses vad de glänser. Särskilt Joaquin Phoenix, som med sin sanslösa insats kan klassas som den bästa Jokern hittills. Hans excentriska kroppsspråk och kusliga tonfall ger karaktären det den behöver för att framstå som sådär härligt manisk och sociopatisk. Hans skildring känns skrämmande trovärdig och gör filmen ruggigt intressant att följa. Även Robert De Niro gör intryck, och trots en relativt liten roll är det svårt att glömma hans insats.

 

JOKER är mer en laddad psykologisk thriller än actionrulle, något som jag personligen gillar. Jag gillar tonen, det lugna lunket och att filmen är rå utan att någonsin gå överstyr. Det finns en fin balans, där mörkret ligger och lurar i bakgrunden och ger en obehaglig förnimmelse, utan att det trycks upp i tittarens ansikte. Tillsammans med det utsökta fotot och den välkomponerade musiken ger det filmen en stilfull och elegant känsla.

 

I sin helhet är JOKER en riktigt bra thriller. Spännande, utan att behöva ta till en massa action. Definitivt värd att se för att få alternativ bakgrundsinformation till den välkända Jokern.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Quentin Tarantino.

Genre: Drama, thriller, komedi.

Längd: 2 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Emile Hirsch, Margaret Qualley, Timothy Olyphant, Julia Butters, Dakota Fanning.

Nyckelord: Kändisliv, 60-tal.

Releasedatum: 27 december 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD är inte en dålig film. Det är emellertid Tarantinos sämsta. Hade det stått vilket annat namn som helst under kategorin ”regissör”, skulle filmen inte alls ha blivit lika väl bemött.

 

 

Men låt oss börja med det positiva. Filmen är snyggt filmad, har bra skådespelare och en trevlig vänskap mellan protagonisterna Rick och Cliff. Den ger en intressant insikt i Hollywoodlivet, och det är kul att se så många referenser till gamla filmer och verkliga händelser. Dessutom är en del scener – särskilt närmare slutet – riktigt spännande.

 

Så vad är egentligen problemet? Well. För det första är filmen för lång. Alldeles för lång. Det känns som att 80 % av filmen består av utfyllnad och sega transportsträckor, och väldigt mycket hade kunnat klippas bort. Sen är den också spretig, som om den inte riktigt kan bestämma sig för vilken genré den tillhör eller vilken parallell den ska fokusera på. Sist men inte minst blir ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD framåt slutet överdriven, och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av det absurda jag såg.

 

 

Överlag är ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD rätt ”meh”. Det är en film man glömmer snabbt, och som inte alls är vad jag hade förväntat mig av Tarantino.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Alexandre Aja.

Genre: Action, rysare.

Längd: 1 tim 27 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Kaya Scodelario, Barry Pepper, Morfydd Clark, Ross Anderson, Jose Palma, George Somner.

Nyckelord: Krokodiler, miljökatastrof, överlevnad.

Releasedatum: 6 januari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Oh boy. Var sjutton ska jag börja?

 

Jag var faktiskt riktigt taggad över att se CRAWL. Jag gillar katastroffilmer, och tillsammans med konceptet med mordiska alligatorer lät det nästan som en kombination av DAY AFTER TOMORROW och DEEP BLUE SEA. Me like. Men det jag fick var långt ifrån en högkvalitativ spänningsfilm.

 

Till en början fungerade allt helt okej. Men ju längre jag såg, desto löjligare blev alltsammans. Alltsammans är så ofattbart dumt! Oräkneliga logiska luckor, intelligensbefriade karaktärer och äckligt sentimentala dialoger vid dödshot. Liksom hallå, varför sitta i midjedjupt vatten med livshotande sår och ett gäng alligatorer simmande runt om och diskutera föräldrarnas sedan flera år tillbaka redan avslutade skilsmässa? 

 

Och som om denna idioti inte var tillräckligt, innehåller filmen några av de mest klyschiga replikerna och mest irrationella händelserna. Det är absurt vad filmen försöker komma undan med. I en orkan är vindarna så pass starka att man knappt kan se eller höra. För att kommunicera behöver man bokstavligen skrika till en person som står precis bredvid. Ändå kan karaktärerna samtala i vanlig ton till varandra, och signalera till personer på andra sidan vägen. Att Haley sen blir biten tre gånger av en fullvuxen alligator – i axeln, armen och benet – och bara får småsår, är skrattretande. I verkligheten skulle alligatorn ha bitit av lemmarna utan minsta ansträngning. Här drar och snurrar den henne, men hon mår ändå helt okej efteråt och kan både gå och simma utan problem. Det finns många fler exempel, men jag känner att jag behöver sluta innan jag blir alltför triggad.

 

 

Överlag är CRAWL… dum. Det finns inget ord som bättre beskriver filmen. Visst är den smått underhållande, men jag skrattade snarare åt filmen än med den. Miljön är enformig och händelserna alldeles för otrovärdiga för att jag genuint skulle njuta av upplevelsen.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Greg McLean.

Genre: Action, thriller.

Längd: 1 tim 29 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: John Gallagher Jr, Tony Goldwyn, Adria Arjona, John C. McGinley, Melonie Diaz, Sean Gunn, Brent Sexton, Michael Rooker, Rusty Schwimmer, Josh Brener.

Releasedatum: 8 augusti 2017.

Distributör: SF Studios.

 

 

 

Har du någonsin velat se en mash-up av BATTLE ROYAL och OFFICE SPACE? Nåväl, THE BELKO EXPERIMENT är nog det närmsta du kan komma. Det är en rå slasher-film i kontorsmiljö, som är bra för stunden men lätt att glömma bort. Filmen är bra, men hade potential till att bli ännu bättre.

 

Låt oss börja med det positiva. För det första är filmen riktigt spännande. Och nästan absurt brutal. Skallar slås in, hjärnor exploderar och kroppar spetsas. Gillar du inte blod så är det här inte filmen för dig. Det blir emellertid aldrig osmakligt, och integrationen av humor här och där lättar upp. För övrigt är startfältet med skådespelare riktigt starkt, och filmen har en perfekt längd på knappt en och en halv timme.

 

Men för att göra THE BELKO EXPERIMENT oförglömlig, behövdes mer. För det första saknar jag minnesvärda karaktärer. Att följa åttio personer på samma gång gör det svårt att komma någon nära. När de dessutom är vandrande stereotyper blir det ännu svårare att bilda någon form av emotionell förbindelse till dem. För det andra hade jag velat se mer nyansering och variation. Hela filmen går ut på att de anställda ska döda varandra: första ordern är att döda två personer, andra ordern är att döda trettio personer, tredje ordern är att döda… ja, men ni förstår. Jag hade personligen tyckt att det varit mer spännande om ”uppgiften” varierade. Sist men inte minst saknar jag en tillfredsställande klimax. Vi får i princip inga svar alls på varför det hände och vad som händer härnäst. Det finns alldeles för många obesvarade frågor och det känns nästan lite snopet när eftertexterna börjar rulla. Jag har ändå tittat i 89 minuter för att få reda på hur allt hänger ihop, och sen… inget.

 

 

Överlag underhölls jag av THE BELKO EXPERIMENT. Det är helt klart spännande film. Jag saknar emellertid komplexitet och framförallt svar, och ser en hel del förlorad potential med hur slutet hanterades.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: David Leitch.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 16 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Dwayne Johnson, Jason Statham, Idris Elba, Vanessa Kirby, Helen Mirren, Elza Gonzálex, Eddie Marsan, Eliana Sua.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

När jag ser HOBBS & SHAW frågar jag mig själv: vad har egentligen hänt med FAST AND FURIOUS-franchisen? Det här är inte alls vad jag minns. När jag tänker ”fast and furious”, tänker jag bilar och racing, inte actionrullar med expositioner och mördarrobotar, eller som den här filmen kallar dem: ”cybergenetiskt förädlade skurkar”. Jag kan inte påstå att jag någonsin varit ett FAST AND FURIOUS-fan, men det här är too much.

 

 

Det som jag gillar med filmen är skådespelarna. Dwayne Johnson är mitt spirit animal, och kemin som han har till kollegan Jason Statham är så pass on point att det kompenserar för många av filmens brister. Detta är emellertid det enda som jag kommer på som jag tycker om. För övrigt är HOBBS & SHAW inte alls min stil. Överdriven, omogen och med tröttsamt många gliringar. Det händer egentligen ingenting som engagerar, utan det mesta känns klyschigt, förutsägbart och hjärndött. En bra actionrulle att ha på i bakgrunden, men inget som jag njuter av att titta på med full koncentration.

 

 

Överlag är FAST AND FURIOUS: HOBBS & SHAW rätt ”meh”. Den är inte dålig, men det är inte heller en FAST AND FURIOUS-film. Om du söker efter en modern och hjärndöd actionfilm, så by all means se den. Men vill du ha lite mer djup och komplexitet så rekommenderar jag dig att leta vidare.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Robert Budreau.

Genre: Biografi, komedi, drama.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Ethan Hawke, Noomi Rapace, Mark Strong, Christopher Heyerdahl, Bea Santos, Mark Rendall.

Releasedatum: 18 november 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

Stockholmssyndromet blev ett begrepp efter Norrmalmstorgs-dramat 1973. Lars plan är att få loss en miljon dollar från Kreditbanken, få ut vännen Gunnar från fängelset och dra iväg i en flyktbil av samma märke som Steve McQueen körde i Bullitt. En av gisslan, den gifta tvåbarnsmamman Bianca, börjar sympatisera med Lars när hon inser att han innerst inne har ett gott hjärta.

 

 

 

STOCKHOLM är en verklighetsbaserad film om hur det första fallet av allmänt kända ”stockholmssyndromet” uppstod. Trots ett kontroversiellt ämne är det en lättsam film, och den fångar snabbt tag i tittarens intresse. Ena halvan av mig älskar verkligen det jag ser. Skådespelarna är fantastiska och trots att en del sekvenser minst sagt är absurda går det inte att neka underhållningsnivån. Att filmen sen utspelas i Sverige under 70-talet, ger den en härligt nostalgisk prägel.

 

Samtidigt känns själva stilen lite oplanerad. Det känns som att STOCKHOLM vill för mycket, och därför har en hand inne i alla kakburkar. Den kan inte riktigt bestämma sig för om den ska vara rolig komedi eller spännande thriller, och som resultat blir den varken eller. Den blir aldrig ”haha”-rolig eller ”shit, jag kissar på mig”-spännande, utan ett mer fisljummet mellanting: en kombination mellan fars, drama och romantisk thriller. Filmen är bra, men hade kunnat bättre om den vetat på vilket ben den skulle stå.

 

Överlag tycker jag om STOCKHOLM. Filmen är välgjord och tveklöst underhållande. Men kommer jag se den igen? Antagligen inte.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Jake Castoerna, Sam Liu.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 46 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jerry O'Connell, Rebecca Romijn, Rainn Wilson, Rosario Dawson, Nathan Fillion, Christopher Gorham, Matt Lanter, Shemar Moore, Jason O'Mara.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en sammanslagning av DC-filmerna THE DEATH OF SUPERMAN (2018) och REIGN OF THE SUPERMEN (2019). Det är alltså två filmer i en, kan man säga.  Eftersom jag var medveten om detta när jag startade filmen kunde jag se var brytpunkten mellan de båda filmerna var någonstans. Men övergången är sömlös och utan tidigare kunskap om att det är två filmer som har satts ihop till en är det inget som man tänker på.

 

 

I mina ögon blir THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN emellertid för lång. För mig, som inte är ett inbitet DC-fan, blir det tradigt att följa karaktärernas upptåg i nästan tre timmar. Inte ens de mest spännande actionscenerna kompenserar för det faktum att nästan halva dagen gick åt att se filmen. Jag tror personligen att mitt intresse hade bibehålls bättre om jag hade sett de separata filmerna vid två olika tillfällen och på så sätt ”spridit ut” det.

 

Med det sagt tycker jag ändå att THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en gedigen film. Snyggt animerad, med minnesvärda karaktärer och bra röstskådespelare blev det en kul tittarupplevelse. Om du tycker om de animerade DC-filmerna tycker jag absolut att du ska ge den en chans. För mig blev det bara lite mycket av det goda.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Jon Watts.

Genre: Action, äventyr, science fiction.

Längd: 2 tim 9 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Tom Holland, Samuel L. Jackson, Jake Gyllenhaal, Zendaya, Jon Favreau, Cobie Smulders.
Releasedatum: 18 november.

Distributör: Universal Sony.

 

Efter händelserna i AVENGERS: ENDGAME måste Spider-Man kämpa mot nya hot i en värld som har förändrats för alltid.

 

 

 

 

 

Överlag är jag inte ett fan av superhjältefilmer. Jag tycker att de ofta är innehållslösa, med lite annat än hjärndöd action och stereotypiska karaktärer. Det är därför med stor häpnad som jag konstaterar att jag tyckte riktigt mycket om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Alltså, som i riktigt mycket. Jag satt som klistrad till skärmen under hela filmens gång och väntar nu med spänning på fortsättningen.

 

 

SPIDER-MAN: FAR FROM HOME är den perfekta popcorn-rullen, med en fin balans mellan action, drama och humor. Den är så där lagom spännande, med rafflande actionscener som effektivt höjer hjärtfrekvensen utan att det någonsin känns som att de tar över och blir slentriala. De ser dessutom riktigt bra ut. Ärligt talat är jag överlag imponerad över det visuella arbetet. Effekterna är så galet snygga att det inte finns ord som gör dem rättvisa. De känns nytänkande och oerhört kreativa.

 

Sen måste jag förstås även nämna skådespelarna, som gör himla bra ifrån sig. Den goda stämningen mellan dem lyser genom skärmen och tillsammans med det rappa manuset gör deras dynamiska samspel att karaktärerna blir älskvärda och tilldragande. En extra stor eloge till Tom Holland och Zendaya. Jag är ett stort fan av den ursprungliga SPIDER-MAN-trilogin med Tobey McGuire och Kirsten Dunst, men ärligt talat så har de mött sina kämpar. Holland och Zandaya har en helt annan kaxighet och oskuldsfullhet som jag älskar, och deras kemi går inte att tvivla på.

 

Allt som allt är jag riktigt förvånad över hur mycket jag tycker om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Filmen är lättsam men actionfylld; rolig men spännande; varm men berörande. Helt klart värd att se! Filmen slutar dessutom i en cliffhanger som gör att sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Justin Copeland, Sam Liu.

Genre: Action, tecknat.

Längd: 1 tim 22 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Rosario Dawson, Jeffrey Donovan, Marie Avgeropoulos, Kimberly Brooks, Ray Chase, Michael Dorn.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

WONDER WOMAN: BLOODLINES har blivit bemött med hård kritik, främst från fans som väntat i över tio år på en efterföljare till den omtyckta originalfilmen. Och visst förstår jag dem: om jag hade väntat ett decennium på det här, ja då skulle jag också ha blivit besviken. Som tur är, visste jag inte ens om den här filmens existens förrän nu. Därför är det lättare för mig att se WONDER WOMAN: BLOODLINES för det som den är: lättsam underhållning. Och fast det inte blev en ny favorit, tyckte jag ändå att den var kul att se på.

 

 

För det första tycker jag väldigt mycket om Diana, alltså Wonder Woman, som karaktär. Jag gillar hennes sympati, hennes ovana med ”riktiga” världen och hennes sjuka förmåga att sparka röv. För övrigt har filmen bra röstskådespelare, lagom spännande actionsekvenser och riktigt snygga animeringar.

 

Å andra sidan är handlingen som sådan inte särskilt engagerande. Filmen håller sig till den klassiska superhjälte-mallen, vilket känns lite lat samtidigt som händelseförloppet blir väldigt förutsägbart. Klyschor och ostiga dialoger tar plats istället för nytänkande idéer, vilket gör att WONDER WOMAN: BLOODLINES känns aningen innehållslös i förhållande till sin (ändå korta) speltid.

 

Överlag tycker jag att WONDER WOMAN: BLOODLINES är okej. Det är en ruggigt snygg film, med lagom mycket spänning. Om du inte bryr dig om en trivial handling, lär du tycka om denna. Om du däremot har väntat i tio år på att se den här filmen… ja, då kan du räkna med att bli besviken.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: John Glen.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 8 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Timothy Dalton, Carey Lowell, Robert Davi, Talisa Soto, Anthony Zerbe, Frank McRae, Everett McGill, Wayne Newton, Benicio Del Toro.

Inspelningsår: 1989.

Distributör: Sf films.

 

 

 

 

 

LICENCE TO KILL, mer känd som TID FÖR HÄMND på den svenska marknaden, är den film inom JAMES BOND-franchisen som det har gått sämst för. Och jag förstår varför. Inte för att filmen är dålig, utan för att den inte har det där lilla extra som kännetecknat de andra filmerna om den välklädda agenten. Var är alla de häftiga gadgeterna? Var är humorn? Var är charmen och de intressanta antagonisterna? Som bortblåsta.

 

Det här är den typen av film som ger trevlig underhållning för stunden, men som jag inte ens om mitt liv stod på spel kan minnas något av efteråt. Trots att det bara har gått några dagar sedan jag såg filmen, kommer jag inte ihåg något mer än att det var en haj med nånstans. Karaktärerna är för bleka, replikerna för torra för att fästas på minnet. Jag måste dock säga att jag gillar att Bond är personligt involverad i denna, och inte bara utför ett uppdrag. Jag hade bara önskat en lite… tajtare? filmupplevelse.

 

Överlag anser jag att LICENCE TO KILL är okej. En gedigen actionfilm, som roar måttligt men snabbt glöms bort efteråt.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: F. Gary Gray.

Genre: Science fiction, action, komedi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chris Hemsworth, Tessa Thompson, Kumail Nanjiani, Liam Neeson, Emma Thompson, Rebecca Ferguson, Rafe Spall, Lauren och Larry Bourgeois.

Releasedatum: 28 oktober 2019.
Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Starka skådespelarprestationer, påkostade effekter och häftiga gadgetar gör MEN IN BLACK: INTERNATIONAL till en minnesvärd och lagom underhållande actionkomedi. Jag har faktiskt inte sett någon av de tidigare MEN IN BLACK-filmerna, men ämnar göra det efter denna. Det var helt enkelt en kul film. Tempot är högt, karaktärerna härligt kaxiga och de läckra actionsekvenserna kombineras skickligt med inslag av lättsam humor. Jag gillar’t.

 

 

Det finns dock några saker som jag störde mig på. För det första är MEN IN BLACK: INTERNATIONAL väldigt klyschig och förutsägbar. Filmen har vändningar, men alla är enkla att se komma långt innan de faktiskt äger rum. För det andra är handlingen lite väl enkel, på gränsen till tunn. Och hur slående effekterna och actionscenerna än är, går det inte att bära upp en film enbart på det. MEN IN BLACK: INTERNATIONAL hade behövt lite mer komplexitet, lite mer originalitet och betydligt mer intrycksfulla skurkar.

 

Överlag tycker jag om MEN IN BLACK: INTERNATIONAL. Det är en enkel film, ja, men en skitbra popcorn-rulle som definitivt underhåller för stunden.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Adrian Grunberg.

Genre: Action.

Längd: 1 tim 41 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Sylvester Stallone, Paz Vega, Yvette Monreal, Sheila Shah, Óscar Jaenada, Louis Mandylor.

Biopremiär: 20 september 2019.

Distributör: Noble Entertainment.

 

 

 

 

 

 

TAKEN möter en barnförbjuden nytolkning av ENSAM HEMMA i en rå våldsorgie med förvånansvärt mycket hjärta. RAMBO: LAST BLOOD är ett storslaget actionäventyr – med högt tempo, mycket spänning och grymma skådespelare. Speltiden är något längre än tidigare delar i RAMBO-franchisen, men det finns inte en tråkig minut. Istället används tiden väl – istället för att kasta tittaren rakt in i handlingen tillåts vi lära känna och fästa oss vid de nya karaktärerna och se hur handlingen byggs upp. Resultatet blir en starkare emotiv inverkan än vad vi är vana vid.

 

RAMBO: LAST BLOOD är en imponerande och välgjord film. Handlingen må vara okomplicerad, men det något med enkelheten är väldigt tilltalande. Alltsammans är väldigt lätt att ta till sig: det är lätt att hålla koll på vem som är vem, att förstå allas motiv och att hänga med i vändningarna. Och ibland är det precis den typen av film som man är ute efter: bara ren underhållning, helt enkelt. Och just när det kommer till underhållning, lyckas RAMBO: LAST BLOOD. Filmen griper verkligen tag.

 

Filmen är emellertid oerhört rå. Om du tyckte att RAMBO IV var för brutal ska du nog ta dig en funderare om du verkligen ska se RAMBO: LAST BLOOD, då den har en del riktigt grafiska våldsscener. Men det blir aldrig smaklöst, och är mer än bara hjärndött dödande. Det som jag hade svårt med i exempelvis RAMBO: FIRST BLOOD PART II var att allt dödande kändes onödigt, som att det bara var för dödandets skull. Men här har det ett syfte. Plus att det är ruggigt snyggt utfört.

 

 

Men trots att jag tycker att RAMBO: LAST BLOOD är en riktigt bra film, har jag en del kritik att rikta mot den. Petitesser mest, men ändå kritik. För det första anser jag att trovärdigheten är något lägre än tidigare, i och med den extrema förödelse som John Rambo orsakar. Sen är Rambo aningen för oövervinnerlig i min mening. Det blir aldrig riktigt en kamp, och vi vet redan från början att Rambo kommer att vinna. Med det sagt är RAMBO: LAST BLOOD en grymt pampig film att se, särskilt på bio med storbild och högtalarsystem. Stallone gör riktigt bra ifrån sig och intrycket överlag är ”maffigt”.

 

BETYG: 7/10