Regissör: Josh Boone.

Genre: Rysare, science fiction.

Längd: 1 tim 31 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Maisie Williams, Charlie Heaton, Alice Braga, Blu Hunt, Henry Zaga.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, X-Men.

Releasedatum: 8 januari 2021.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

Jag är riktigt besviken på den här filmen. Inte bara som ett inbitet X-MEN fan, utan som filmentusiast i allmänhet.

 

THE NEW MUTANTS var egentligen ämnad att bli en slags övergång till X-MEN franchisen.  Men i och med att Fox övertogs av Disney och att X-MEN istället kommer bli en del av Marvel Cinematic Universe blir filmen istället fristående, utan planer på efterföljare. Och det är nog för det bästa, för det ger anledning till att strunta att se den över huvud taget.

 

Så, varför tyckte jag inte om THE NEW MUTANTS? För det första är den marknadsförd som skräck trots att den känns oerhört juvenil. Föreställ dig de senaste YA-filmerna som kommit ut. THE 5TH WAVE, DIVERGENT och likande. THE NEW MUTANTS känns som att den tillhör dem snarare än X-MEN. Filmen är oerhört seg, med svag handling, dussintals logiska luckor och frustrerande cringe. Vidare är den så pass förutsägbar att vi i soffan mest satt och gjorde narr av den under filmens gång.

 

Sen störde jag mig personligen på den begränsade och enformiga miljön, samt att det är så pass få skådespelare som syns. Av de sex skådespelarna har också hälften en oerhört konstlad dialekt som kommer och går. Skådespelarna är i grund och botten bra (hallå, har ni sett THE QUEEN’S GAMBIT med Anya Taylor-Joy??) men de övertygar inte här. Det är svårt att säga om det beror på manuset eller deras egna engagemang.

 

Överlag misslyckades THE NEW MUTANTS att underhålla mig. Det känns som en väldigt begränsad, lågbudgeterad och fånig ungdomsversion av X-MEN, och var inte alls vad jag hade hoppats på. Inga känslor, inget engagemang, bara tonårsdrama och otydliga superkrafter.

 

BETYG: 3,5/10

 

FAKTA

Regissör: J.J. Abrams.

Genre: Science fiction, action, fantasy.

Längd: 2 tim 21 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Daisy Ridley, Adam Driver, Mark Hamill, John Boyega, Oscar Isaac, Carrie Fisher, Anthony Daniels, Naomi Ackie, Domhnall Gleeson, Lupita Nyong'o, Richard E. Grant.

Nyckelord: Rymdkrig, hitta sig själv.

Releasedatum: 4 maj 2020.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Jag tycker mycket om STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER. Det är en riktigt bra film. För det första ser den fantastisk ut. Det grafiska är rent utav hänförande. Allt från häftiga effekter till imponerande actionscener och scenbyggen. Riktigt betagande, är det. 

 

För det andra väcker skådespelarna stor beundran. Vid det här laget kan de sina roller och de är sina karaktärer. Kemin mellan dem övertygar och det var en ren fröjd att se dem inteagera med varandra. Av någon anledning gjorde det mig lycklig.

 

Sen är STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER en allmänt spännande och underhållande film, helt enkelt kul att se. Men jag skulle inte säga att den är perfekt. Det finns några element som jag inte kan undgå att störas av. För det första tycker jag att filmen är för lång. Jag har väldigt svårt att motivera en två och en halv timmars speltid för egentligen vilken film som helst, och här blir det tydligt då mittsekvensen är rätt långsam. Därtill tycker jag att händelseförloppet är rätt förutsägbart, och en del vändningar i slutet kändes lite väl snabbt avklarade och något ogenomtänkta.

 

Överlag tycker jag att STAR WARS: THE RISE OF SKYWALKER är ett bra avslut på sagan. Den har charmiga karaktärer, duktiga skådespelare, action, drama, humor och tragedi. Det är svårt att inte låta sig underhållas, helt enkelt. Jag kommer säkerligen att se den igen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Dave Wilson.

Genre: Action, fantasy.

Längd: 1 tim 49 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Vin Diesel, Eiza González, Sam Heughan, Toby Kebbell, Talulah Riley, Lamorne Morris.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, reglerade minnen, hämnduppdrag.

Releasedatum: 2020-05-18.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BLOODSHOT är en helt okej actionrulle. Med coolt koncept, en grundidé med stor potential och en handling tydligt inspirerad av TERMINATOR-franchisen, lyckas den skapa och behålla intresse. Är det en ny favoritfilm? Verkligen inte. Men en fullt acceptabel popcornrulle.

 

 

Det här är en film med bra premisser, men som håller sig inom ramarna för moderna actionfilmer. Det är inte dåligt, men inte heller särskilt minnesvärt. Ett förutsägbart händelseförlopp, låg trovärdighet och mediokra skådespelare definierar BLOODSHOT. Vin Diesel spelar en väldigt typisk roll för honom, så där lagom krystat och cool. Man får vad man förväntar sig, varken mer eller mindre.

 

Allt som allt är BLOODSHOT godkänd. Överdriven? Ja. Klyschig? Absolut. Men underhållande? Faktiskt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Jake Kasdan.

Genre: Äventyr, fantasy.

Längd: 2 tim 3 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Jack Black, Karen Gillan, Awkwafina, Nick Jonas, Alex Wolff, Morgan Turner, Madison Iseman, Danny De Vito, Danny Glover.

Nyckelord: Speläventyr.

Releasedatum: 20 april 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

JUMANJI: THE NEXT LEVEL är en lättsam och småcharmig efterföljare. Filmen lockar fram några fniss och är så där lagom mysig. Fotot är därtill riktigt snyggt, och skådespelarna presterar bra. Med det sagt, tycker jag emellertid inte att JUMANJI: THE NEXT LEVEL är något speciellt.

 

 

Filmen bjuder inte direkt på något nytt, utan återanvänder samma upplägg och liknande händelser som i sin föregångare. Det som händer är förutsägbart och skämten pågår alltid något för länge, vilket gör helheten aningen tröttsam. Jag växlade hela tiden mellan att tycka att filmen var trevlig och avkopplande, och trist. Det känns som att konceptet pressas till sin bristningsgräns, och det görs tydligt att JUMANJI-franchisen inte har särskilt mycket mer att bjuda på.

 

Överlag skulle jag säga att JUMANJI: THE NEXT LEVEL är okej. Det är en film som fungerar. Men kommer jag att se den igen? Ytterst oklart. Och jag tycker inte att det behöver pumpas ut fler filmer i franchisen nu.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Ang Lee.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 1 tim 57 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Will Smith, Mary Elizabeth Winstead, Clive Owen,, Benedict Wong, Douglas Hodge, Ralph Brown, Linda Emond, Ilia Volok, Victor Hugo.

Nyckelord: Kloner, lönnmördare.

Releasedatum: 24 februari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

GEMINI MAN är vad jag skulle definiera som en väldigt medioker actionfilm. Det är den typen av film som duger som popcornrulle, men som man ogärna ser flera gånger. Inte dålig, men inte heller bra.

 

Det har gått fyra dagar sedan jag såg filmen, och ärligt talat har jag glömt bort det mesta. Så pass minnesvärd är den. Det jag minns är en trivial handling som vi sett dussintals gånger tidigare. Ingenting känns särskilt nytänkande och det finns inte direkt något som tillförs genren. Därtill är karaktärerna endimensionella och manuset blekt. Resultatet? En hjärndöd dussinfilm.

 

Överlag är GEMINI MAN... ”meh”. Snygg, absolut. Smått underhållande att ha på i bakgrunden när man träffar gänget och trycker i sig popcorn, sure. Men inte mer än så.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Joachim Rønning.

Genre: Äventyr, fantasy.

Längd: 1 tim 58 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Angelina Jolie, Elle Fanning, Harris Dickinson, Michelle Pfeiffer, Sam Riley, Chiqetel Ejiofor, Ed Skrein, Robert Lindsay, Jenn Murray, Imelda Staunton, Juno Temple.

Nyckelord: Ont mot gott, magiskt kungarike.

Releasedatum: 2 mars 2020.

Distributör: Disney.

 

 

 

MALEFICENT: MISTRESS OF EVIL är i min mening överhajpad. Missförstå mig inte: filmen är långt ifrån dålig. Skådespelarna är skitbra och det visuella… wow. Effekterna, miljöerna, sminkningarna och kostymerna är riktigt imponerande, och det var med stor hänfördhet som jag tog in allt ögongodis. Med det sagt, hade jag hoppats på att förälska mig i filmen, och den var på sin höjd medioker.

 

 

Mitt främsta problem med MALEFICENT: MISTRESS OF EVIL är filmens trivialitet. Ingenting förvånade mig, utan allt utvecklar sig på det mest förutsägbara sättet. Som resultat blev jag inte alls engagerad av det som hände, och mängden klyschor tråkade ut mig. Jag började helt enkelt aldrig bry mig, då ingenting riktigt tog fäste eller grep tag.

 

Vidare tycker jag att alldeles för stort fokus ligger på striden mellan de båda kungarikena. MALEFICENT: MISTRESS OF EVIL blir nästan en fullskalig krigsfilm i fantasymiljö, och så väl handling som karaktärer går förlorade i den oändliga kampen mellan gott och ont. Det blir helt enkelt för mycket, och jag tröttnade rätt snabbt. Att allt sen vänds abrupt för att sedan upplösas på ett klassiskt Disney-vis där alla blir lyckliga i alla sina dagar som om ingenting hänt, tar bort chansen till en kraftfull klimax.

 

 

I sin helhet är MALEFICENT: MISTRESS OF EVIL okej. Jag förstår tjusningen med filmen, men tycker själv att det är en relativt omotiverad uppföljare.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: James Gray.

Genre: Science fiction, drama.

Längd: 2 tim 3 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Brad Pitt, Tommy Lee Jones, Ruth Negga, Donald Sutherland, Kimberly Elise, Liv Tyler, Loren Dean, Donnie Keshawarz, Sean Blakemore, Bobby Nish.

Nyckelord: Rymdäventyr, ensamhet.

Releasedatum: 3 februari 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

Med en spännande premiss, duktiga skådespelare och utsökt kameraarbete hade AD ASTRA all potential till att bli en minnesvärd film. Det är därför det känns extra tungt att medge att jag inte alls gillade den. Jag hatar att använda ordet ”tråkig”, men det är precis vad AD ASTRA är. Riktigt tråkig.

 

 

För det första är tempot väldigt långsamt. Handlingen segar sig framåt utan tydlig riktning, och det tog inte lång tid förrän jag tröttnade på att se Roy flyta omkring planlöst i rymden. Ibland rycker filmen upp sig med några actionsekvenser, men de dör snabbt ut och saknar ordentlig uppföljning, vilket ger en rätt rörig upplevelse. Därtill är karaktärerna extremt underutvecklade, och jag fastnade varken för protagonisten eller hans relation med sin far. Jag kände verkligen ingenting annat än tristess.

 

Överlag är AD ASTRA rätt… ointressant. Filmen lät bra på pappret men när det kom till kritan hade den inte mycket att erbjuda.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Längd: 11 tim 51 min.

Antal avsnitt: 14 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Sonequa Martin-Green, Doug Jones, Anthony Rapp, Mary Wiseman, Emily Coutts, Michelle Yeoh, Anson Mount, Mary Chieffo, Ethan Peck, Alan Van Sprang.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

Den första säsongen av STAR TREK: DISCOVERY var en av förra årets favoriter. Det var därför med stor förväntan – och en lite gnutta nervositet – som jag satte igång fortsättningen. Och jag hade inte behövt oroa mig. Trots att den andra säsongen inte riktigt är lika klockren som sin föregångare, är den oerhört stark.

 

 

För det första har jag verkligen fastnat för karaktärerna. De är komplexa och har ett fascinerande djup, och skådespelarna som porträtterar dem gör strålande ifrån sig. För det andra är säsongen sjukt snygg. Effekter, kostymer, sminkningar… man kan verkligen se att mycket tid har lagts ner på serien. Allt är oerhört välgjort. Därtill är handlingen spännande, och fast stort fokus ligger på karaktärsutveckling och internt drama lider säsongen inte brist på action. Det är dessutom riktigt roligt att se hur serien knyter an till gamla STAR TREK från 1966, form av referenser men även tillbakablickar och återseende av karaktärer.

 

Som tidigare nämnt gillar jag emellertid den första säsongen av STAR TREK: DISCOVERY mer. Det beror på flera saker, bland annat att fokus har tagits från klingonerna. Jag tyckte att de var sjukt fascinerande att följa, och saknar dem lite i den här säsongen. Vidare är säsongen något utdragen ibland, och avsnitten känns lite mer ”säkra”. Det fanns ett mer övergripande och påtagligt hot i förra säsongen, och trots att många farliga situationer uppstår i denna känns det aldrig som att ens favoritkaraktär kommer att förgås. Därtill uppstår en del logiska luckor på grund av att tidsresor involveras. Det är att förvänta eftersom det är ett ytterst svårt element att integrera friktionslöst, men ändå något värt att notera.

 

Överlag är jag mycket nöjd över den här säsongen av STAR TREK: DISCOVERY. Trots att den inte är felfri, är det en underhållande och väldigt spännande resa att ta del av. Jag ser riktigt mycket fram emot en tredje säsong och spin off-serien med min favoritkaraktär Georgiou!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Jake Castoerna, Sam Liu.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 46 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jerry O'Connell, Rebecca Romijn, Rainn Wilson, Rosario Dawson, Nathan Fillion, Christopher Gorham, Matt Lanter, Shemar Moore, Jason O'Mara.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en sammanslagning av DC-filmerna THE DEATH OF SUPERMAN (2018) och REIGN OF THE SUPERMEN (2019). Det är alltså två filmer i en, kan man säga.  Eftersom jag var medveten om detta när jag startade filmen kunde jag se var brytpunkten mellan de båda filmerna var någonstans. Men övergången är sömlös och utan tidigare kunskap om att det är två filmer som har satts ihop till en är det inget som man tänker på.

 

 

I mina ögon blir THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN emellertid för lång. För mig, som inte är ett inbitet DC-fan, blir det tradigt att följa karaktärernas upptåg i nästan tre timmar. Inte ens de mest spännande actionscenerna kompenserar för det faktum att nästan halva dagen gick åt att se filmen. Jag tror personligen att mitt intresse hade bibehålls bättre om jag hade sett de separata filmerna vid två olika tillfällen och på så sätt ”spridit ut” det.

 

Med det sagt tycker jag ändå att THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en gedigen film. Snyggt animerad, med minnesvärda karaktärer och bra röstskådespelare blev det en kul tittarupplevelse. Om du tycker om de animerade DC-filmerna tycker jag absolut att du ska ge den en chans. För mig blev det bara lite mycket av det goda.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Jon Watts.

Genre: Action, äventyr, science fiction.

Längd: 2 tim 9 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Tom Holland, Samuel L. Jackson, Jake Gyllenhaal, Zendaya, Jon Favreau, Cobie Smulders.
Releasedatum: 18 november.

Distributör: Universal Sony.

 

Efter händelserna i AVENGERS: ENDGAME måste Spider-Man kämpa mot nya hot i en värld som har förändrats för alltid.

 

 

 

 

 

Överlag är jag inte ett fan av superhjältefilmer. Jag tycker att de ofta är innehållslösa, med lite annat än hjärndöd action och stereotypiska karaktärer. Det är därför med stor häpnad som jag konstaterar att jag tyckte riktigt mycket om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Alltså, som i riktigt mycket. Jag satt som klistrad till skärmen under hela filmens gång och väntar nu med spänning på fortsättningen.

 

 

SPIDER-MAN: FAR FROM HOME är den perfekta popcorn-rullen, med en fin balans mellan action, drama och humor. Den är så där lagom spännande, med rafflande actionscener som effektivt höjer hjärtfrekvensen utan att det någonsin känns som att de tar över och blir slentriala. De ser dessutom riktigt bra ut. Ärligt talat är jag överlag imponerad över det visuella arbetet. Effekterna är så galet snygga att det inte finns ord som gör dem rättvisa. De känns nytänkande och oerhört kreativa.

 

Sen måste jag förstås även nämna skådespelarna, som gör himla bra ifrån sig. Den goda stämningen mellan dem lyser genom skärmen och tillsammans med det rappa manuset gör deras dynamiska samspel att karaktärerna blir älskvärda och tilldragande. En extra stor eloge till Tom Holland och Zendaya. Jag är ett stort fan av den ursprungliga SPIDER-MAN-trilogin med Tobey McGuire och Kirsten Dunst, men ärligt talat så har de mött sina kämpar. Holland och Zandaya har en helt annan kaxighet och oskuldsfullhet som jag älskar, och deras kemi går inte att tvivla på.

 

Allt som allt är jag riktigt förvånad över hur mycket jag tycker om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Filmen är lättsam men actionfylld; rolig men spännande; varm men berörande. Helt klart värd att se! Filmen slutar dessutom i en cliffhanger som gör att sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: F. Gary Gray.

Genre: Science fiction, action, komedi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chris Hemsworth, Tessa Thompson, Kumail Nanjiani, Liam Neeson, Emma Thompson, Rebecca Ferguson, Rafe Spall, Lauren och Larry Bourgeois.

Releasedatum: 28 oktober 2019.
Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Starka skådespelarprestationer, påkostade effekter och häftiga gadgetar gör MEN IN BLACK: INTERNATIONAL till en minnesvärd och lagom underhållande actionkomedi. Jag har faktiskt inte sett någon av de tidigare MEN IN BLACK-filmerna, men ämnar göra det efter denna. Det var helt enkelt en kul film. Tempot är högt, karaktärerna härligt kaxiga och de läckra actionsekvenserna kombineras skickligt med inslag av lättsam humor. Jag gillar’t.

 

 

Det finns dock några saker som jag störde mig på. För det första är MEN IN BLACK: INTERNATIONAL väldigt klyschig och förutsägbar. Filmen har vändningar, men alla är enkla att se komma långt innan de faktiskt äger rum. För det andra är handlingen lite väl enkel, på gränsen till tunn. Och hur slående effekterna och actionscenerna än är, går det inte att bära upp en film enbart på det. MEN IN BLACK: INTERNATIONAL hade behövt lite mer komplexitet, lite mer originalitet och betydligt mer intrycksfulla skurkar.

 

Överlag tycker jag om MEN IN BLACK: INTERNATIONAL. Det är en enkel film, ja, men en skitbra popcorn-rulle som definitivt underhåller för stunden.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Simon Kinberg.

Genre: Science fiction, action.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: James McAvoy, Sophie Turner, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alexandra Shipp, Evan Peters, Kodi Smit-McPhee, Jessica Chastain.

Releasedatum: 21 oktober 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

Många har sett fram emot X-MEN: DARK PHOENIX. Parallellen om Jean Grey och hennes mörka alter ego är något som vi sett tidigare, men THE LAST STAND blev inte väl emottagen och ända sedan dess har fans suktat efter en nytolkning. Är den tolfte installationen i X-MEN svaret på deras böner?

 

Dessvärre är X-MEN: DARK PHOENIX allt annat än en fågel fenix som reser sig ur askan. Det är snarare en pannkaka som landat i en sorglig hög på golvet efter att någon med för stora ambitioner försökt göra en snygg vändning i luften. Filmen hade behövt mer eftertanke och framför allt planering för att bli en hit. Som den är nu känns den lat genomförd och massproducerad. Handlingen är tunn, upplägget spretigt och det finns ett överflöd med action. Tidigare filmer i franchisen har såväl berört som engagerat, men X-MEN: DARK PHOENIX väcker inget annat än apati. Karaktärerna som vi tidigare älskat känns urvattnade, och jag kunde inte förmå mig att bry mig om dem längre. Mycket beror på manuset, då replikerna är krystade och sidkaraktärerna inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Men att se uttryckslösa skådespelare som Sophie Turner, Alexandra Shipp och Kodi Smit-McPhee slakta de charmiga karaktärerna, får mitt hjärta att värka av saknad efter de ursprungliga skådespelarna.

 

X-MEN: DARK PHOENIX ska däremot ha en eloge för sin estetik. Effekterna är helt fabulous. Bara något så litet som att Jeans hår alltid flyter omkring som i vatten är oerhört tilltalande. Jag har också hört att filmen följer sitt källmaterial mer troget än THE LAST STAND: något som jag personligen inte kan uttala mig om eller bryr mig om, men som kanske är viktigt för någon av er. Summan av kardemumman är helt enkelt att allt ser bra ut på pappret, men när det kommer till själva utförandet är det inte alls särskilt bra.

 

Så nej, jag var inte ett fan av X-MEN: DARK PHOENIX. Jag skulle lätt se THE LAST STAND tio gånger i rad, framför att se denna en gång till. Den är inte dålig, bara väldigt… meh. Blek antagonist, ihålig handling och riktigt intetsägande karaktärer. Definitionen av förlorad potential.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Guy Ritchie.

Genre: Äventyr, familj, fantasy.

Längd: 2 tim 8 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Will Smith, Mena Massoud, Naomi Scott, Marwan Kenzari, Navid Negahbam, Nasin Pedrad.

Releasedatum: 23 september 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Som du säkert redan vet, har Disney valt att storsatsa på live action-adaptioner av deras klassiska filmer. Och filmbolaget har kommit med några riktiga succéer, däribland SJÖNHETEN OCH ODJURET och DJUNGELBOKEN. Men ALADDIN är långt ifrån succé.

 

Låt oss börja med det som jag tycker att ALADDIN har gjort rätt. Vad sägs om färgsprakande miljöer, utsökta kostymer och riktigt svängig musik? Och Will Smith är i en klass för sig. Robin Williams kan aldrig ersättas i rollen som Anden, men Will Smith gör ett riktigt bra jobb och lyckas göra karaktären till sin egen. Han är den som håller filmen uppe och som bidrar med såväl charm som professionalitet.

 

För övrigt gjorde filmen emellertid inte ett särskilt positivt intryck. Många av dialogerna är krystade och filmen är alldeles för lång. Live action-versionen är ungefär 40 minuter längre än originalet, men har inget extra innehåll som motiverar den utökade speltiden. Resultatet blir att en del sekvenser känns relativt tråkiga.

 

Mitt största problem med filmen är emellertid valet av skådespelare. Eller lättare sagt, valet av en specifik skådespelare: Marwan Kenzari, som spelar Jafar. Jag säger inte att han är en dålig skådespelare, men han är helt fel för den här typen av roll. Jafar ska vara hotfull och skrämmande, men Kenzari är snarare komisk i sin tolkning. Han överspelar på ett nästintill löjligt sätt, och klarar inte av att bära upp ALADDIN i rollen som filmens antagonist. Det känns snarare som att han provspelar för rollen som skurk för en Nickelodeon-film. Ett riktigt magplask blir det, och tyvärr drar hans porträttering ner filmen som helhet rejält.

 

Överlag känns nytolkningen av ALADDIN medioker; inte alls lika bra som originalet. Filmen har några riktigt bra scener (hallå, framförningen av ”Prins Ali” är spektakulär!), men tyvärr är mitt helhetsintryck rätt ”meh”.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Michael Dougherty.

Genre: Action, äventyr, science fiction.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Kyle Chandler, Vera Farmiga, Millie Bobby Brown, Ken Watanabe, Ziyi Zhang, Bradley Whitford, Sally Hawkins, Charles Dance, Thomas Middleditch, Aisha Hinds.

Releasedatum: 14 oktober 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Herregud! Nej, nej, nej. NEJ! Jag respekterar dig som tycker om den här typen av film, men det är så långt ifrån min stil som man kan komma. Förstår inte alls vad som är tilltalande. För det första är manuset inte det minsta originellt. Fullproppat med klyschor och med ett förutsägbart händelseförlopp fick filmen det att krypa i min kropp för att det var så pinsamt banalt.

 

För det andra känns det som att ingenting riktigt händer. Filmen är över två timmar lång, men i princip det enda som tar upp skärmtid är den ena striden efter den andra. Explosioner och massförstörelser avlöser varandra, och det är aldrig riktigt jag som tittare får grepp om en ordentlig handling. Visst, mänskligheten kan utrotas, men GODZILLA: KING OF THE MONSTERS går helt enkelt ut på att en stor ödla med radioaktiv andedräkt slåss mot andra monster. Djupare än så blir det inte, och tyvärr resulterade det i en hel del tristess.

 

Jag medger att skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig och att effekterna är snygga. Jag säger inte att det är en dålig film. Snarare tvärt om: om du är ute efter en monsterfilm så kommer du att älska GODZILLA: KING OF THE MONSTERS! Det som den ämnar att göra, gör den bra. Mitt problem är bara att det inte faller mig i smaken.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Regissör: Anthony Russo, Joe Russo,

Genre: Science fiction, äventyr, action.

Längd: 3 tim 1 min,

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Robert Downey Jr, Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Benedict Cumberbatch, Brie Larson, Karen Gillan.

Releasedatum: 9 september 2019.

Distributör: Marvel/Disney.

 

 

 

 

 

 

AVENGERS: ENDGAME har fått blandad kritik. Somliga har hyllat den till skyarna, medan andra har sågat den till fotknölarna. Själv står jag någonstans där mitt emellan. Jag tycker att det är en av de bättre AVENGERS-filmerna. Jag gillar filmens utgångspunkt och hur alltsammans knyts ihop. Det är genomtänkt, underhållande och väldigt snyggt. ENDGAME har ett förvånansvärt stort hjärta, och trots att tragedi ligger i centrum fick filmen mig att skratta flera gånger. Dessutom är det roligt att återse så många av karaktärerna, och skådespelarna gör onekligen sitt jobb bra.

 

 

Med det sagt tycker jag fortfarande att Marvels filmer är alldeles för långa. Det finns enligt mig få saker som gör det befogat att låta speltiden nå tre timmar. Och det gör sig tyvärr känna. Handlingen är något utdragen och jag blir snabbt uttråkad av de långa, hjärndöda actionscenerna. Tack och lov är det emellertid inte lika mycket av den varan i AVENGERS: ENDGAME som i tidigare delar, och det är med viss lättnad som jag tvingar mig igenom actionscenerna som ett nödvändigt ont.

 

Som helhet är jag ändå förvånad över hur mycket jag tyckte om AVENGERS: ENDGAME. Det är inte en ny favoritfilm, men jag gillade den betydligt mer än de flesta andra filmerna inom franchisen. En stark avslutning, helt enkelt.

 

BETYG: 6/10

 

FAKTA

Regissör: Rob Letterman.

Genre: Action, fantasy, komedi.

Längd: 1 tim 44 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Justice Smith, Ryan Reynolds, Kathryn Newton, Bill Nighy, Ken Watanabe, Chris Geere, Suki Waterhouse, Rita Ora.

Releasedatum: 16 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU är en filmatisering av Nintendo-spelet med samma namn, som utkom under 2018. Och ärligt talat, så är jag glatt förvånad. Det är en charmig film. Smårolig, med snygga effekter och minnesvärda karaktärer. Särskilt Pikachu gör intryck, som med sin fluffiga estetik och sitt söta kroppsspråk fick oss i soffan att låta ”aw” ett antal gånger.

 

Sen är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU inte perfekt. Den är väldigt, väldigt klyschig och när actionen kommer igång blir det aningen överdrivet. Jag tyckte verkligen om början där relationen mellan Pikachu och Tim byggs upp, men när tempot tar vid blir det helt enkelt lite för mycket av det goda. Förövrigt hade jag personligen hellre sett en live action-version av INDIGO LEAGUE, men det är en personlig preferens som jag inte håller emot denna film.

 

Överlag är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU en redig film. Inget mästerverk, men tillräckligt underhållande för att motivera mig att se den igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Robert Rodriguez.

Genre: Action, science fiction, äventyr.

Längd: 2 tim 2 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Rosa Salazar, Christoph Waltz, Jennifer Connelly, Mahershala Ali, Ed Skrein, Jacki Earle Haley.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

 

Trots att jag har hört mycket gott om ALITA: BATTLE ANGEL, var jag motvillig att titta på den själv. Jag såg framför mig en ny TRANSFORMERS eller TERMINATOR, fast med mangainfluenser, och det kändes helt enkelt inte som min typ av film. Till min stora förvåning hade jag emellertid fel. ALITA: BATTLE ANGEL är riktigt bra.

 

 

Det finns så mycket som jag tycker om med den här filmen. Det estetiska är en sak. Animeringarna, fotot, koreografin… allt ser väldigt tjusigt ut. En annan sak som jag tyckte om var skådespelarna. ALITA: BATTLE ANGEL är stjärnspäckad, och trots att filmen lämnar lite att önska just när det kommer till personkemin mellan karaktärerna så levererar de flesta starkt.

 

Mest imponerad är jag emellertid av karaktären Alita. Hon gjorde verkligen stort intryck på mig. Trots att hon är datoranimerad är hon den som framstår som mest levande och uttrycksfull. Hennes minspel är fantastiskt och hon rör sig på ett väldigt trovärdigt (och charmigt) sätt. Det är såväl underhållande som intressant att se henne utvecklas och upptäcka världen under filmens gång, och det är tack vare henne som resultatet blev så bra.

 

Överlag är ALITA: BATTLE ANGEL en förvånansvärt stark och fartfylld film. Lite seg uppstart möjligen, men konceptet känns kreativt och protagonisten är riktigt kick-ass. Att filmen dessutom slutar i en cliffhanger gör att jag sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: David F. Sandberg

Genre: Äventyr, fantasy, action.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody, Djimon Hounsou, Faithe Herman, Meagan Good, Grace Fulton, Ian Chen.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Shazam! skiljer sig från tidigare DC-filmer när det kommer till såväl ton som innehåll. Trots att filmen innehåller action och slagsmål, är det humorn snarare än strider som ligger i fokus. Ett kul koncept, underhållande skämt och charmiga karaktärer är det som man minns efteråt. Och för min del är det positivt. Filmens glimt i ögat gör den lite mer… egen.

 

Ändå anser jag att Shazam! är något överskattad. De många klyschorna, logiska luckorna och sammanträffandena gör att den känns lite… urvattnad. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer att hända härnäst. Dessutom blev jag aldrig särskilt orolig över karaktärerna. Oavsett hur allsmäktig och kraftfull skurken blev, upplevde jag aldrig honom som ett hot. Den skada han orsakar är enbart på materiella ting, och varje gång han ska ge sig på en av karaktärerna dras allt ut på lite extra så att hen hinner komma undan.

 

Så… Shazam! är i min smak rätt ”meh”. En helt okej film, men lite för överdriven, lite för lång och lite för stereotypisk. Dock uppskattar jag humorn, och den härliga dynamiken inom fosterfamiljen gjorde att filmen stack ut från andra superhjältefilmer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law, Annette Bening, Djimon Hounsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Captain Marvel är en gedigen superhjälterulle, som håller ungefär samma kvalité och stil som de flesta andra Marvelfilmerna. Filmen innehåller en rejäl dos humor, lunkar på i ett bra tempo och har mycket action utan att bli alltför hjärndöd. Dessutom är skådespelarna imponerande: Samuel L. Jackson lyser, och Brie Larson – som jag tidigare ogillat på grund av monotona ansiktsuttryck – levererar förvånansvärt starkt.

 

Sen finns det förstås saker som jag stör mig på, men som egentligen inte rör specifikt Captain Marvel utan superhjältefilmer generellt. Jag är trött på den överanvända formalia som varken erbjuder överraskningar eller verkliga faror. Även när hela jorden – eller universum – står på spel, finns en känsla av säkerhet eftersom ”magisystemet” är så pass övermäktigt. Superhjältarna har få svagheter, få begränsningar och allt för mycket är möjligt – vilket gör att jag aldrig riktigt sveps med i spänningen. Men som sagt: det gäller Marvels filmer generellt och inte enbart denna.

 

Som helhet tycker jag att Captian Marvel är bra. Den är inte en ny favoritfilm, men i havet med superhjältefilmer så tycker jag att den presterar väl. Så om du tycker om tidigare filmer från Marvel, bör du absolut se denna också.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: M. Night Shyamalan.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 2 hrs 9 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Anya Taylor-Joy, Sarah Paulson, Spencer Treat Clark, Charlayne Woodard, Luke Kirby.

Releasedatum: 3 juni 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

GLASS är en uppföljare till UNBREAKABLE och SPLIT, och knyter samman de båda. Skådespelare från filmerna återkommer till sina roller, och karaktärernas livsöden sammansluts. Och det blir en helt okej avslutning på trilogin. Inte fantastisk, men helt okej.

 

 

Det som jag främst blev förvånad över var att tempot i GLASS var relativt lågt. Tidigare filmer präglades av olycksbådande stämning och nagelbitande fart, medan denna lutar mer åt att vara en psykologisk thriller än en actionpackad scifi. Och det funkar, men på grund av kontrasten mot mina förväntningar kan jag inte undgå att ändå uppleva viss tristess. Detta förstärks också av den enformiga miljön och den stillsamma handlingen. GLASS består nämligen mest av snack och ingen verkstad.

 

Filmens stora fördel är emellertid skådespelarna. Alla levererar starkt. Den som sticker ut lite extra är emellertid James McAvoy. Trots att han spelar tjugo olika karaktärer, är det aldrig otydligt vem som är vem. Att se honom växla mellan deras personligheter är en fröjd, och jag tycker personligen att han borde få någon form av pris för sin insats.

 

Sammantaget är GLASS en gedigen film. Jag tror att jag mest blev besviken för att jag förväntade mig mer tempo och ös, men hade jag redan från början vetat om stilen/genren hade jag sannolikt tyckt om den mer.

 

BETYG: 5/10