FAKTA

Längd: 11 tim 51 min.

Antal avsnitt: 14 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Sonequa Martin-Green, Doug Jones, Anthony Rapp, Mary Wiseman, Emily Coutts, Michelle Yeoh, Anson Mount, Mary Chieffo, Ethan Peck, Alan Van Sprang.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

Den första säsongen av STAR TREK: DISCOVERY var en av förra årets favoriter. Det var därför med stor förväntan – och en lite gnutta nervositet – som jag satte igång fortsättningen. Och jag hade inte behövt oroa mig. Trots att den andra säsongen inte riktigt är lika klockren som sin föregångare, är den oerhört stark.

 

 

För det första har jag verkligen fastnat för karaktärerna. De är komplexa och har ett fascinerande djup, och skådespelarna som porträtterar dem gör strålande ifrån sig. För det andra är säsongen sjukt snygg. Effekter, kostymer, sminkningar… man kan verkligen se att mycket tid har lagts ner på serien. Allt är oerhört välgjort. Därtill är handlingen spännande, och fast stort fokus ligger på karaktärsutveckling och internt drama lider säsongen inte brist på action. Det är dessutom riktigt roligt att se hur serien knyter an till gamla STAR TREK från 1966, form av referenser men även tillbakablickar och återseende av karaktärer.

 

Som tidigare nämnt gillar jag emellertid den första säsongen av STAR TREK: DISCOVERY mer. Det beror på flera saker, bland annat att fokus har tagits från klingonerna. Jag tyckte att de var sjukt fascinerande att följa, och saknar dem lite i den här säsongen. Vidare är säsongen något utdragen ibland, och avsnitten känns lite mer ”säkra”. Det fanns ett mer övergripande och påtagligt hot i förra säsongen, och trots att många farliga situationer uppstår i denna känns det aldrig som att ens favoritkaraktär kommer att förgås. Därtill uppstår en del logiska luckor på grund av att tidsresor involveras. Det är att förvänta eftersom det är ett ytterst svårt element att integrera friktionslöst, men ändå något värt att notera.

 

Överlag är jag mycket nöjd över den här säsongen av STAR TREK: DISCOVERY. Trots att den inte är felfri, är det en underhållande och väldigt spännande resa att ta del av. Jag ser riktigt mycket fram emot en tredje säsong och spin off-serien med min favoritkaraktär Georgiou!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Jake Castoerna, Sam Liu.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 46 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jerry O'Connell, Rebecca Romijn, Rainn Wilson, Rosario Dawson, Nathan Fillion, Christopher Gorham, Matt Lanter, Shemar Moore, Jason O'Mara.

Releasedatum: 11 november 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en sammanslagning av DC-filmerna THE DEATH OF SUPERMAN (2018) och REIGN OF THE SUPERMEN (2019). Det är alltså två filmer i en, kan man säga.  Eftersom jag var medveten om detta när jag startade filmen kunde jag se var brytpunkten mellan de båda filmerna var någonstans. Men övergången är sömlös och utan tidigare kunskap om att det är två filmer som har satts ihop till en är det inget som man tänker på.

 

 

I mina ögon blir THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN emellertid för lång. För mig, som inte är ett inbitet DC-fan, blir det tradigt att följa karaktärernas upptåg i nästan tre timmar. Inte ens de mest spännande actionscenerna kompenserar för det faktum att nästan halva dagen gick åt att se filmen. Jag tror personligen att mitt intresse hade bibehålls bättre om jag hade sett de separata filmerna vid två olika tillfällen och på så sätt ”spridit ut” det.

 

Med det sagt tycker jag ändå att THE DEATH AND RETURN OF SUPERMAN är en gedigen film. Snyggt animerad, med minnesvärda karaktärer och bra röstskådespelare blev det en kul tittarupplevelse. Om du tycker om de animerade DC-filmerna tycker jag absolut att du ska ge den en chans. För mig blev det bara lite mycket av det goda.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Jon Watts.

Genre: Action, äventyr, science fiction.

Längd: 2 tim 9 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Tom Holland, Samuel L. Jackson, Jake Gyllenhaal, Zendaya, Jon Favreau, Cobie Smulders.
Releasedatum: 18 november.

Distributör: Universal Sony.

 

Efter händelserna i AVENGERS: ENDGAME måste Spider-Man kämpa mot nya hot i en värld som har förändrats för alltid.

 

 

 

 

 

Överlag är jag inte ett fan av superhjältefilmer. Jag tycker att de ofta är innehållslösa, med lite annat än hjärndöd action och stereotypiska karaktärer. Det är därför med stor häpnad som jag konstaterar att jag tyckte riktigt mycket om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Alltså, som i riktigt mycket. Jag satt som klistrad till skärmen under hela filmens gång och väntar nu med spänning på fortsättningen.

 

 

SPIDER-MAN: FAR FROM HOME är den perfekta popcorn-rullen, med en fin balans mellan action, drama och humor. Den är så där lagom spännande, med rafflande actionscener som effektivt höjer hjärtfrekvensen utan att det någonsin känns som att de tar över och blir slentriala. De ser dessutom riktigt bra ut. Ärligt talat är jag överlag imponerad över det visuella arbetet. Effekterna är så galet snygga att det inte finns ord som gör dem rättvisa. De känns nytänkande och oerhört kreativa.

 

Sen måste jag förstås även nämna skådespelarna, som gör himla bra ifrån sig. Den goda stämningen mellan dem lyser genom skärmen och tillsammans med det rappa manuset gör deras dynamiska samspel att karaktärerna blir älskvärda och tilldragande. En extra stor eloge till Tom Holland och Zendaya. Jag är ett stort fan av den ursprungliga SPIDER-MAN-trilogin med Tobey McGuire och Kirsten Dunst, men ärligt talat så har de mött sina kämpar. Holland och Zandaya har en helt annan kaxighet och oskuldsfullhet som jag älskar, och deras kemi går inte att tvivla på.

 

Allt som allt är jag riktigt förvånad över hur mycket jag tycker om SPIDER-MAN: FAR FROM HOME. Filmen är lättsam men actionfylld; rolig men spännande; varm men berörande. Helt klart värd att se! Filmen slutar dessutom i en cliffhanger som gör att sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: F. Gary Gray.

Genre: Science fiction, action, komedi.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Chris Hemsworth, Tessa Thompson, Kumail Nanjiani, Liam Neeson, Emma Thompson, Rebecca Ferguson, Rafe Spall, Lauren och Larry Bourgeois.

Releasedatum: 28 oktober 2019.
Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Starka skådespelarprestationer, påkostade effekter och häftiga gadgetar gör MEN IN BLACK: INTERNATIONAL till en minnesvärd och lagom underhållande actionkomedi. Jag har faktiskt inte sett någon av de tidigare MEN IN BLACK-filmerna, men ämnar göra det efter denna. Det var helt enkelt en kul film. Tempot är högt, karaktärerna härligt kaxiga och de läckra actionsekvenserna kombineras skickligt med inslag av lättsam humor. Jag gillar’t.

 

 

Det finns dock några saker som jag störde mig på. För det första är MEN IN BLACK: INTERNATIONAL väldigt klyschig och förutsägbar. Filmen har vändningar, men alla är enkla att se komma långt innan de faktiskt äger rum. För det andra är handlingen lite väl enkel, på gränsen till tunn. Och hur slående effekterna och actionscenerna än är, går det inte att bära upp en film enbart på det. MEN IN BLACK: INTERNATIONAL hade behövt lite mer komplexitet, lite mer originalitet och betydligt mer intrycksfulla skurkar.

 

Överlag tycker jag om MEN IN BLACK: INTERNATIONAL. Det är en enkel film, ja, men en skitbra popcorn-rulle som definitivt underhåller för stunden.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Simon Kinberg.

Genre: Science fiction, action.

Längd: 1 tim 56 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: James McAvoy, Sophie Turner, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Nicholas Hoult, Tye Sheridan, Alexandra Shipp, Evan Peters, Kodi Smit-McPhee, Jessica Chastain.

Releasedatum: 21 oktober 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

Många har sett fram emot X-MEN: DARK PHOENIX. Parallellen om Jean Grey och hennes mörka alter ego är något som vi sett tidigare, men THE LAST STAND blev inte väl emottagen och ända sedan dess har fans suktat efter en nytolkning. Är den tolfte installationen i X-MEN svaret på deras böner?

 

Dessvärre är X-MEN: DARK PHOENIX allt annat än en fågel fenix som reser sig ur askan. Det är snarare en pannkaka som landat i en sorglig hög på golvet efter att någon med för stora ambitioner försökt göra en snygg vändning i luften. Filmen hade behövt mer eftertanke och framför allt planering för att bli en hit. Som den är nu känns den lat genomförd och massproducerad. Handlingen är tunn, upplägget spretigt och det finns ett överflöd med action. Tidigare filmer i franchisen har såväl berört som engagerat, men X-MEN: DARK PHOENIX väcker inget annat än apati. Karaktärerna som vi tidigare älskat känns urvattnade, och jag kunde inte förmå mig att bry mig om dem längre. Mycket beror på manuset, då replikerna är krystade och sidkaraktärerna inte får den uppmärksamhet som de förtjänar. Men att se uttryckslösa skådespelare som Sophie Turner, Alexandra Shipp och Kodi Smit-McPhee slakta de charmiga karaktärerna, får mitt hjärta att värka av saknad efter de ursprungliga skådespelarna.

 

X-MEN: DARK PHOENIX ska däremot ha en eloge för sin estetik. Effekterna är helt fabulous. Bara något så litet som att Jeans hår alltid flyter omkring som i vatten är oerhört tilltalande. Jag har också hört att filmen följer sitt källmaterial mer troget än THE LAST STAND: något som jag personligen inte kan uttala mig om eller bryr mig om, men som kanske är viktigt för någon av er. Summan av kardemumman är helt enkelt att allt ser bra ut på pappret, men när det kommer till själva utförandet är det inte alls särskilt bra.

 

Så nej, jag var inte ett fan av X-MEN: DARK PHOENIX. Jag skulle lätt se THE LAST STAND tio gånger i rad, framför att se denna en gång till. Den är inte dålig, bara väldigt… meh. Blek antagonist, ihålig handling och riktigt intetsägande karaktärer. Definitionen av förlorad potential.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Guy Ritchie.

Genre: Äventyr, familj, fantasy.

Längd: 2 tim 8 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Will Smith, Mena Massoud, Naomi Scott, Marwan Kenzari, Navid Negahbam, Nasin Pedrad.

Releasedatum: 23 september 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Som du säkert redan vet, har Disney valt att storsatsa på live action-adaptioner av deras klassiska filmer. Och filmbolaget har kommit med några riktiga succéer, däribland SJÖNHETEN OCH ODJURET och DJUNGELBOKEN. Men ALADDIN är långt ifrån succé.

 

Låt oss börja med det som jag tycker att ALADDIN har gjort rätt. Vad sägs om färgsprakande miljöer, utsökta kostymer och riktigt svängig musik? Och Will Smith är i en klass för sig. Robin Williams kan aldrig ersättas i rollen som Anden, men Will Smith gör ett riktigt bra jobb och lyckas göra karaktären till sin egen. Han är den som håller filmen uppe och som bidrar med såväl charm som professionalitet.

 

För övrigt gjorde filmen emellertid inte ett särskilt positivt intryck. Många av dialogerna är krystade och filmen är alldeles för lång. Live action-versionen är ungefär 40 minuter längre än originalet, men har inget extra innehåll som motiverar den utökade speltiden. Resultatet blir att en del sekvenser känns relativt tråkiga.

 

Mitt största problem med filmen är emellertid valet av skådespelare. Eller lättare sagt, valet av en specifik skådespelare: Marwan Kenzari, som spelar Jafar. Jag säger inte att han är en dålig skådespelare, men han är helt fel för den här typen av roll. Jafar ska vara hotfull och skrämmande, men Kenzari är snarare komisk i sin tolkning. Han överspelar på ett nästintill löjligt sätt, och klarar inte av att bära upp ALADDIN i rollen som filmens antagonist. Det känns snarare som att han provspelar för rollen som skurk för en Nickelodeon-film. Ett riktigt magplask blir det, och tyvärr drar hans porträttering ner filmen som helhet rejält.

 

Överlag känns nytolkningen av ALADDIN medioker; inte alls lika bra som originalet. Filmen har några riktigt bra scener (hallå, framförningen av ”Prins Ali” är spektakulär!), men tyvärr är mitt helhetsintryck rätt ”meh”.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Michael Dougherty.

Genre: Action, äventyr, science fiction.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Kyle Chandler, Vera Farmiga, Millie Bobby Brown, Ken Watanabe, Ziyi Zhang, Bradley Whitford, Sally Hawkins, Charles Dance, Thomas Middleditch, Aisha Hinds.

Releasedatum: 14 oktober 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

Herregud! Nej, nej, nej. NEJ! Jag respekterar dig som tycker om den här typen av film, men det är så långt ifrån min stil som man kan komma. Förstår inte alls vad som är tilltalande. För det första är manuset inte det minsta originellt. Fullproppat med klyschor och med ett förutsägbart händelseförlopp fick filmen det att krypa i min kropp för att det var så pinsamt banalt.

 

För det andra känns det som att ingenting riktigt händer. Filmen är över två timmar lång, men i princip det enda som tar upp skärmtid är den ena striden efter den andra. Explosioner och massförstörelser avlöser varandra, och det är aldrig riktigt jag som tittare får grepp om en ordentlig handling. Visst, mänskligheten kan utrotas, men GODZILLA: KING OF THE MONSTERS går helt enkelt ut på att en stor ödla med radioaktiv andedräkt slåss mot andra monster. Djupare än så blir det inte, och tyvärr resulterade det i en hel del tristess.

 

Jag medger att skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig och att effekterna är snygga. Jag säger inte att det är en dålig film. Snarare tvärt om: om du är ute efter en monsterfilm så kommer du att älska GODZILLA: KING OF THE MONSTERS! Det som den ämnar att göra, gör den bra. Mitt problem är bara att det inte faller mig i smaken.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Regissör: Anthony Russo, Joe Russo,

Genre: Science fiction, äventyr, action.

Längd: 3 tim 1 min,

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Robert Downey Jr, Chris Evans, Mark Ruffalo, Chris Hemsworth, Scarlett Johansson, Jeremy Renner, Don Cheadle, Paul Rudd, Benedict Cumberbatch, Brie Larson, Karen Gillan.

Releasedatum: 9 september 2019.

Distributör: Marvel/Disney.

 

 

 

 

 

 

AVENGERS: ENDGAME har fått blandad kritik. Somliga har hyllat den till skyarna, medan andra har sågat den till fotknölarna. Själv står jag någonstans där mitt emellan. Jag tycker att det är en av de bättre AVENGERS-filmerna. Jag gillar filmens utgångspunkt och hur alltsammans knyts ihop. Det är genomtänkt, underhållande och väldigt snyggt. ENDGAME har ett förvånansvärt stort hjärta, och trots att tragedi ligger i centrum fick filmen mig att skratta flera gånger. Dessutom är det roligt att återse så många av karaktärerna, och skådespelarna gör onekligen sitt jobb bra.

 

 

Med det sagt tycker jag fortfarande att Marvels filmer är alldeles för långa. Det finns enligt mig få saker som gör det befogat att låta speltiden nå tre timmar. Och det gör sig tyvärr känna. Handlingen är något utdragen och jag blir snabbt uttråkad av de långa, hjärndöda actionscenerna. Tack och lov är det emellertid inte lika mycket av den varan i AVENGERS: ENDGAME som i tidigare delar, och det är med viss lättnad som jag tvingar mig igenom actionscenerna som ett nödvändigt ont.

 

Som helhet är jag ändå förvånad över hur mycket jag tyckte om AVENGERS: ENDGAME. Det är inte en ny favoritfilm, men jag gillade den betydligt mer än de flesta andra filmerna inom franchisen. En stark avslutning, helt enkelt.

 

BETYG: 6/10

 

FAKTA

Regissör: Rob Letterman.

Genre: Action, fantasy, komedi.

Längd: 1 tim 44 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Justice Smith, Ryan Reynolds, Kathryn Newton, Bill Nighy, Ken Watanabe, Chris Geere, Suki Waterhouse, Rita Ora.

Releasedatum: 16 september 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU är en filmatisering av Nintendo-spelet med samma namn, som utkom under 2018. Och ärligt talat, så är jag glatt förvånad. Det är en charmig film. Smårolig, med snygga effekter och minnesvärda karaktärer. Särskilt Pikachu gör intryck, som med sin fluffiga estetik och sitt söta kroppsspråk fick oss i soffan att låta ”aw” ett antal gånger.

 

Sen är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU inte perfekt. Den är väldigt, väldigt klyschig och när actionen kommer igång blir det aningen överdrivet. Jag tyckte verkligen om början där relationen mellan Pikachu och Tim byggs upp, men när tempot tar vid blir det helt enkelt lite för mycket av det goda. Förövrigt hade jag personligen hellre sett en live action-version av INDIGO LEAGUE, men det är en personlig preferens som jag inte håller emot denna film.

 

Överlag är POKÉMON: DETECTIVE PIKACHU en redig film. Inget mästerverk, men tillräckligt underhållande för att motivera mig att se den igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Robert Rodriguez.

Genre: Action, science fiction, äventyr.

Längd: 2 tim 2 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Rosa Salazar, Christoph Waltz, Jennifer Connelly, Mahershala Ali, Ed Skrein, Jacki Earle Haley.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

 

Trots att jag har hört mycket gott om ALITA: BATTLE ANGEL, var jag motvillig att titta på den själv. Jag såg framför mig en ny TRANSFORMERS eller TERMINATOR, fast med mangainfluenser, och det kändes helt enkelt inte som min typ av film. Till min stora förvåning hade jag emellertid fel. ALITA: BATTLE ANGEL är riktigt bra.

 

 

Det finns så mycket som jag tycker om med den här filmen. Det estetiska är en sak. Animeringarna, fotot, koreografin… allt ser väldigt tjusigt ut. En annan sak som jag tyckte om var skådespelarna. ALITA: BATTLE ANGEL är stjärnspäckad, och trots att filmen lämnar lite att önska just när det kommer till personkemin mellan karaktärerna så levererar de flesta starkt.

 

Mest imponerad är jag emellertid av karaktären Alita. Hon gjorde verkligen stort intryck på mig. Trots att hon är datoranimerad är hon den som framstår som mest levande och uttrycksfull. Hennes minspel är fantastiskt och hon rör sig på ett väldigt trovärdigt (och charmigt) sätt. Det är såväl underhållande som intressant att se henne utvecklas och upptäcka världen under filmens gång, och det är tack vare henne som resultatet blev så bra.

 

Överlag är ALITA: BATTLE ANGEL en förvånansvärt stark och fartfylld film. Lite seg uppstart möjligen, men konceptet känns kreativt och protagonisten är riktigt kick-ass. Att filmen dessutom slutar i en cliffhanger gör att jag sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: David F. Sandberg

Genre: Äventyr, fantasy, action.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody, Djimon Hounsou, Faithe Herman, Meagan Good, Grace Fulton, Ian Chen.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Shazam! skiljer sig från tidigare DC-filmer när det kommer till såväl ton som innehåll. Trots att filmen innehåller action och slagsmål, är det humorn snarare än strider som ligger i fokus. Ett kul koncept, underhållande skämt och charmiga karaktärer är det som man minns efteråt. Och för min del är det positivt. Filmens glimt i ögat gör den lite mer… egen.

 

Ändå anser jag att Shazam! är något överskattad. De många klyschorna, logiska luckorna och sammanträffandena gör att den känns lite… urvattnad. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer att hända härnäst. Dessutom blev jag aldrig särskilt orolig över karaktärerna. Oavsett hur allsmäktig och kraftfull skurken blev, upplevde jag aldrig honom som ett hot. Den skada han orsakar är enbart på materiella ting, och varje gång han ska ge sig på en av karaktärerna dras allt ut på lite extra så att hen hinner komma undan.

 

Så… Shazam! är i min smak rätt ”meh”. En helt okej film, men lite för överdriven, lite för lång och lite för stereotypisk. Dock uppskattar jag humorn, och den härliga dynamiken inom fosterfamiljen gjorde att filmen stack ut från andra superhjältefilmer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law, Annette Bening, Djimon Hounsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Captain Marvel är en gedigen superhjälterulle, som håller ungefär samma kvalité och stil som de flesta andra Marvelfilmerna. Filmen innehåller en rejäl dos humor, lunkar på i ett bra tempo och har mycket action utan att bli alltför hjärndöd. Dessutom är skådespelarna imponerande: Samuel L. Jackson lyser, och Brie Larson – som jag tidigare ogillat på grund av monotona ansiktsuttryck – levererar förvånansvärt starkt.

 

Sen finns det förstås saker som jag stör mig på, men som egentligen inte rör specifikt Captain Marvel utan superhjältefilmer generellt. Jag är trött på den överanvända formalia som varken erbjuder överraskningar eller verkliga faror. Även när hela jorden – eller universum – står på spel, finns en känsla av säkerhet eftersom ”magisystemet” är så pass övermäktigt. Superhjältarna har få svagheter, få begränsningar och allt för mycket är möjligt – vilket gör att jag aldrig riktigt sveps med i spänningen. Men som sagt: det gäller Marvels filmer generellt och inte enbart denna.

 

Som helhet tycker jag att Captian Marvel är bra. Den är inte en ny favoritfilm, men i havet med superhjältefilmer så tycker jag att den presterar väl. Så om du tycker om tidigare filmer från Marvel, bör du absolut se denna också.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: M. Night Shyamalan.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 2 hrs 9 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: James McAvoy, Bruce Willis, Samuel L. Jackson, Anya Taylor-Joy, Sarah Paulson, Spencer Treat Clark, Charlayne Woodard, Luke Kirby.

Releasedatum: 3 juni 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

GLASS är en uppföljare till UNBREAKABLE och SPLIT, och knyter samman de båda. Skådespelare från filmerna återkommer till sina roller, och karaktärernas livsöden sammansluts. Och det blir en helt okej avslutning på trilogin. Inte fantastisk, men helt okej.

 

 

Det som jag främst blev förvånad över var att tempot i GLASS var relativt lågt. Tidigare filmer präglades av olycksbådande stämning och nagelbitande fart, medan denna lutar mer åt att vara en psykologisk thriller än en actionpackad scifi. Och det funkar, men på grund av kontrasten mot mina förväntningar kan jag inte undgå att ändå uppleva viss tristess. Detta förstärks också av den enformiga miljön och den stillsamma handlingen. GLASS består nämligen mest av snack och ingen verkstad.

 

Filmens stora fördel är emellertid skådespelarna. Alla levererar starkt. Den som sticker ut lite extra är emellertid James McAvoy. Trots att han spelar tjugo olika karaktärer, är det aldrig otydligt vem som är vem. Att se honom växla mellan deras personligheter är en fröjd, och jag tycker personligen att han borde få någon form av pris för sin insats.

 

Sammantaget är GLASS en gedigen film. Jag tror att jag mest blev besviken för att jag förväntade mig mer tempo och ös, men hade jag redan från början vetat om stilen/genren hade jag sannolikt tyckt om den mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

Regissör: Travis Knight.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 1 hr 54 minuter.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Hailee Steinfeld, Jorge Lendeborg Jr, John Cena, Jason Drucker, Pamela Adlon, Stephen Schneider, Ricardo Hoyos, John Ortiz.

Releasedatum: 20 maj 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Jag är inte förtjust i Transformers. Explosioner, lättklädda kvinnor och krigsrobotar har aldrig varit min grej. Det är därför med stor förvåning som jag medger att jag faktiskt gillade Bumblebee.

 

Bumblebee är en så kallad ”prequel”, som alltså utspelar sig innan de ursprungliga filmerna. Dessutom har Michael Bay lämnat sin post som regissör, och gett facklan vidare till Travis Knight. Det var ett beslut som i min mening verkligen gynnade franchisen. Visst innehåller filmen biljakter och slagsmål typiskt för just Transformers, men det är inte i filmens centrum. Istället har fokus skiftat till karaktärerna, vilket ger Bumblebee större hjärta än någon av de tidigare delarna.

 

Karaktären Bumblebee är fantastisk. Trots att han är helt och hållet gjord i CGI, gör hans expressiva uttryck och barnlika charm det svårt att inte bli förtjust. Han bidrar också med en hel del humor, och hur mycket det än svider att medge att jag roats av en Transformers-film, måste jag erkänna att jag skrattade högt flera gånger. Även Charlie, som spelas av jordnära Hailee Steinfeld, är lätt att fastna för, och tillsammans utgör de en fängslande duo.

 

Bumblebee är en lyckad film. Genom att ta fokus från action och explosioner, lyckas filmen nå ut till en betydligt bredare målgrupp än resterande Transformers-filmer, utan att spänningen på något sätt blir lidande. Trots klyschor och några logiska luckor underhölls jag av filmen, och i min mening är det en av de starkaste delarna i franchisen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman.

Genre: Animerat, komedi, action, science fiction.

Längd: 1 hr 57 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Shameik Moore, Jake Johnson, Hailee Steinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Chris Pine, Liev Schreiber, Zoë Kravitz, John Mulaney, Nicolas Cage, Kimiko Glenn, Kathryn Hahn.

Releasedatum: 29 april 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Har du tittat på de senaste Spider-man-filmerna och blivit besviken? Upplever du att samma mall används om och om igen, utan att något nytänkande läggs till? Jag förstår dig, för precis så har jag också känt. Fram tills nu. Spider-man: Into the spider-verse är en frisk fläkt i franchisen. Den vågar ta steget utanför stereotyperna, och sticker ut i filmhavet likt en ädelsten bland kolbitar. Det är nytt, det är fräscht och det underhåller såväl barn som vuxna.

 

 

Spider-man: Into the spider-verse är animerad i likhet med serietidningar: med skarpt markerade konturer, textrutor och onomatopoeia, alltså utskrivna ljudeffekter. Alltsammans ser faktiskt himla bra ut, och trots att dessa ”specialeffekter” används i princip alla scener blir det aldrig tröttsamt. Snarare tvärt om, ger det en läcker tittarupplevelse.

 

Själva handlingen i Spider-man: Into the spider-verse känns igen från tidigare. En pojke blir biten av en radioaktiv spindel, får superkrafter och behöver rädda världen. En klassiker. Det som emellertid sticker ut är karaktärerna, och det unika med att samla flera versioner av Spider-man i en och samma film. Som följd av en serie händelser i Spider-man: Into the spider-verse, öppnas nämligen en dörr till alternativa universum, vilket kastar in ett gäng olika upplagor av karaktären i samma värld. Det innebär att Peter Parker från originaltrilogin, Peter Parker från The amazing spider-man, Spider-woman, Spider-man noir, japanska Peni Parker och Spider-ham behöver samarbeta för att besegra skurken. Det hela är väldigt kreativt, och medför en hel del referenser som sammanlänkar franchisen på ett snyggt sätt.

 

Som helhet är Spider-man: Into the spider-verse en bra film. Rolig, påhittig och annorlunda. Precis vad Spider-man behövde.

 

BETYG: 6/10

FAKTA
Regissör: Christian Rivers.

Genre: Äventyr, action, science fiction.

Längd: 2 hr 8 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Hera Hilmar, Robert Sheehan, Hugo Weaving, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide.

Releasedatum: 22 april 2019.

Distributör: Universal Sony.

HANDLING
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London - nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöda allt i dess väg.

 

 

 

Mortal engines baseras på boken med samma namn, skriven av Philip Reeves. Jag läste boken för några månader sedan och blev måttligt imponerad. Konceptet hade potential, men själva handlingen saknade själ och hjärta. Samma sak gäller filmen.

 

 

Det här är ett visuellt imponerande men annars väldigt bristfyllt äventyr. Filmen saknar tydlig riktning och upplevs ofta som spretig. Händelseförloppet är förutsägbar, trovärdigheten låg och klyschorna alldeles för många. Dessutom får Mortal engines aldrig tittaren att bry sig om karaktärerna. För att vara krass, sket jag fullständigt i vad som hände med dem. De upplevdes alldeles för ytligt uppbyggda och tillgjorda för att jag skulle lägga någon energi på att känna någon sympati. En följd av detta var att Mortal engines blev tråkig. Kombinationen av bleka karaktärer och svag handling blev dödsstöten för en film som hade kunnat bli riktigt bra, om den gjorts rätt.

 

Som helhet är Mortal engines ett livlöst äventyr, som saknar förmåga att bygga upp tittarens engagemang. Grundkonceptet är väldigt intressant, men utförandet alldeles för lat.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: James Wan.

Genre: Action, äventyr, fantasy.

Längd: 2 hr 23 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Jason Momoa, Amber Heard, Willem Dafoe, Patrick Wilson, Nicole Kidman, Dolph Lundgren, Yaha Abdul-Mateen II, Temuera Morrison, Ludi Lin.

Releasedatum: 29 april 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Aquaman är en väldigt typisk superhjältefilm. Det finns inte så mycket mer att säga. Den följer genrens välanvända mall och väljer att integrera alla klyschor snarare än att experimentera med handlingen. Det är förutsägbart och ostigt. Samtidigt går det inte att värdera det i ”bra” eller ”dåligt”. Visst upplever jag det alldagliga upplägget som utmattande. Men om du håller med eller inte baseras på vad du känner gentemot genren som helhet. Får du inte nog av stora expositioner och hjärndöda actionscener? Good for you, då lär du gilla Aquaman. Men söker du originalitet, not so much.

 

Något som jag tycker om med Aquaman är att den kan ses fristående. Med tanke på hur trött jag är på generiska superhjältefilmer, hade det inte varit särskilt lockande att behöva beta av alla filmer i DC-universumet för att kunna förstå denna. Så stort plus för det. Jag tyckte dessutom att filmen började rätt bra. Klyschigt, oja, men ändå tilltalande på ett sätt - med en härlig blandning av humor och spänning. Jag störde mig emellertid på mängden CGI och upplevde både miljöer och karaktärer som plastiga. Dessutom falnade mitt intresse närmare slutet. I takt med att effekterna blev större och slagsmålen längre, förlorade Aquaman det lilla hjärta som funnits – och därmed mitt engagemang.

 

Vad förväntar du dig av Aquaman? Ställ dig den frågan innan du tittar på filmen. Det är en riktigt bra superhjältefilm, som till punkt och pricka tillfredsställer alla behov en riktig superhjältenörd kan ha. Det är däremot en medioker film för dig som vill se något nytänkande.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: David Yates.

Genre: Äventyr, fantasy.

Längd: 2 hr 13 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Dan Fogler, Johnny Depp, Alison Sudol, Zoë Kravitz, Ezra Miller, Carmen Ejogo, Jude Law, Claudia Kim.

Releasedatum: 1 april 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott. Första gången var på bio, för ungefär fem månader sedan. Då blev jag väldigt besviken, men mina förhoppningar var att uppskatta filmen mer nu när jag visste vad jag hade att vänta mig.

 

 

Och till viss del gjorde jag det. Jag kunde lättare bortse från otillräckligheter, och fick upp ögonen för fler saker som jag tyckte om. Däribland skådespelarna, estetiken och en del guldklimpar till scener som fick mig att skratta högt.

 

Hur mycket jag än försöker kan jag emellertid inte undanskjuta sådant som jag tycker att Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott gjort fel. Jag upplever inte alls samma magiska känsla och hjärta som i franchisens andra delar. Handlingen är tunn och rörig, och verkar inte kunna bestämma sig för en stil och ton. En humoristisk parallell om magiska varelser varvas med en mörk berättelse om förslavelse och död. Därtill finns många sidintriger, vilket ger intrycket av en otydlig riktning.

 

Vidare kan jag inte undgå att uppleva Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott som aningen forcerad. Det känns som att filmen försöker för mycket med att packa in otaliga referenser, grandiosa effekter och oväntade vändningar. Ofta får det dock motsatt effekt, och känns ologiskt i förhållande till de andra filmerna i Harry Potter-världen.

 

För övrigt anser jag att filmen har för lite innehåll i förhållande till speltiden. Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott hade inte behövt vara över två timmar. Men men. Överlag är filmen ändå okej. Om du tycker om de andra verken som baseras på J. K. Rowlings berättelser ska du självfallet ta del av denna. Men sänk dina förväntningar för säkerhets skull, för Fantastiska vidunder: Grindelwalds brott håller inte samma mått som resten.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Alex Garland.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 1 hr 55 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Natalie Portman, Gina Rodriguez, Jennifer Jason Leigh, Tuva Novotny, Tessa Thompson, Oscar Isaac, Benedict Wong, David Gyasi.

Releasedatum: 8 april 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Annihilation baseras på första delen i Southern reach-trilogin av Jeff VanderMeer, och överraskade mig stort. Filmen är inte felfri, men lyckades pricka rätt på tillräckligt många punkter för att gripa tag i mig. Bortsett från en originell premiss, är den dessutom både vacker, spännande och fascinerande.

 

Den här filmen har fått både kärlek och hat. Den har blivit hyllad till skyarna och sågad till fotknölarna. Själv står jag lite mittemellan. Jag ser både för- och nackdelar med genomförandet, och har svårt att ta tydlig ställning. Jag gillade filmen, men ändå inte.

 

Låt mig börja med det positiva. Grundidén är fantastisk. Jag gillar att premissen tar en ny, fräsch vändning från den klassiska science fiction-mallen. Att dessutom mycket fokus i början ligger på överlevnad i en främmande miljö fylld med muterade varelser, tilltalade mig enormt. Förövrigt spelas huvudrollerna av en grupp riktigt duktiga kvinnliga skådespelare, och allt ser fruktansvärt bra ut. Miljön i karantänzonen är underlig, hänförande vacker och fridfull. Samtidigt bidrar den med en abstrakt och smått obehaglig känsla, vilket i kontrast till det fagra inger en bitterljuv förnimmelse som jag gillar skarpt.

 

 

Det är främst framåt slutet som jag började förlora intresse. Tempot är långsamt genom hela filmen, men det är inte förrän den sista halvtimmen är nådd som det blir påtagligt. Därtill blir filmen allt tramsigare, och trovärdigheten förloras helt under de otillfredsställande sista minuterna. Med tanke på hur filmen började, hade jag väntat mig en stor klimax. Istället möttes jag av en alltför magisk förklaring som snarare förstörde än stärkte filmen.

 

Som helhet är Annihilation i min mening bra, men inte enastående. Filmen har både styrkor och svagheter, och lämpade mig både imponerad och besviken på samma gång. 

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Lasse Hallström, Joe Johnston.

Genre: Äventyr, fantasy.

Längd: 1 hr 39 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Mackenzie Foy, Kiera Knightley, Helen Mirren, Morgan Freeman, Jayden Fowora-Knight, Jack Whitehall, Misty Copeland.

Releasedatum: 14 mars 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

The nutcracker and the four realms baseras på berättelsen The nutcracker and the mouse king (1816) av E.T.A. Hoffman, mer känd som librettot för den ryska baletten. Det finns emellertid få likheter med originalhistorien, då filmen tar sig friheten att strukturera om, lägga till och ta bort sådant som karakteriserar den klassiska sagan.

 

 

Att The nutcracker and the four realms gör en nytolkning av historien är i sig inte ett problem. Den mötte emellertid inte mina förväntningar, och nu i efterhand kan jag inte undgå att känna en stor antiklimax. Filmen hade alla förutsättningar att lyckas: en fantastisk ensemble skådespelare, lysande regissörer och ett starkt ursprungsmaterial att utgå ifrån. Ändå faller det platt. The nutcracker and the four realms fick mig inte att känna något. Karaktärerna är intetsägande, handlingen utdragen och manuset trevande. Klyschorna hopar sig och filmen blir aldrig särskilt underhållande att ta del av. Jag hade förväntat mig en så där härligt gosig julfilm, fylld med stämning och värme. Resultatet är emellertid en slätstruken, tillgjord massproduktion utan hjärta.

 

Som helhet gjorde The nutcracker and the four realms inte särskilt stort intryck. Handlingen är tunn och filmen så pass förutsägbar att bara de med ytterst begränsad TV-erfarenhet kan undgå att lista ut vad som kommer att hända. Summan av kardemumman är en vacker men oengagerande rulle.

 

BETYG: 4/10