ONCE UPON A TIME SÄSONG 7
Längd: 15 hr 40 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år-
Genre: Drama, äventyr, fantasy.
Skådespelare: Lana Parrilla, Colin O'Donoghue, Andrew J. West, Dania Ramirez, Alison Fernandez, Robert Carlyle, Gabrielle Anwar, Mekia Cox.
Releasedatum: 8 oktober 2018.
Distributör: ABC Studios.
HANDLING
Några år efter den sista striden i Storybrooke lämnar en vuxen Henry sitt hem på jakt efter sitt öde. Det han finner är sann kärlek hos en ny inkarnation av Askungen, och en oväntad fara från hennes styvmor och styvsyster. Och när en mörk förbannelse raderar allas minnen, är det upp till Henry att besegra dem och avsluta skräckväldet.
RECENSION
Fy farao vilken kass säsong! Vad hände med serien? Once upon a time har i många år varit min guilty pleasure. Jag har hänförts av den rosaskimrande, fluffiga stämningen och njutit av den härliga nostalgin som sagorna medförde. Men seriefinalen går bara att beskriva med ett ord. Patetisk.
Handlingen i seriens sista säsong är identisk med den i seriens första. Alla karaktärerna har förlorat minnet, och det är upp till ett litet barn att få dem att återigen tro på att de i själva verket är sagofigurer. Det är alltså exakt samma koncept, fast betydligt sämre utfört. Dessutom syns de flesta från den ursprungliga skådespelarensemblen inte till. Regina, Rumpelstiltskin och Hook och betydande roller, men resterande karaktärer är som bortglömda. De har ersatts av en grupp bleka karaktärer som spelas av ännu blekare skådespelare: något som gör serien katastrofalt tråkig. Faktum är att jag DNF:ade säsongen halvvägs igenom, för jag såg inget syfte med att fortsätta titta.
Allt som allt är den sjunde och sista säsongen av Once upon a time riktigt usel. Och det kommer från någon som älskat serien under flera år.
BETYG: 2,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Drama, Serier: Fantasy & scifi, Tv-seriebetyg 0 - 2,5, Tv-serierecensioner;
GHACHAR GHOCHAR
Författare: Vivek Shanbhag.
Svensk titel: -
Genre: Drama, fiktion för vuxna.
Traumatiskt innehåll: Girighet, slöseri.
Representativt innehåll: Indisk kultur.
Serie: -
Längd: 118 sidor.
Bokförlag: Faber Faber.
HANDLING
En fattig familj blir plötsligt förmögna, och flyttar från ett trångt skjul till en stor villa. Men där skiftar dynamiken inom familjen. När drömmen om ett medelklassliv blir verklighet, ändras allianser och drömmar. Bröllop arrangeras, förhållanden krossas, och konflikter växer olycksbådande i bakgrunden.
RECENSION
Begreppet ”ghachar ghochar” hänvisar till något som är tilltrasslat och stökigt, och stämmer bra överens med det som boken vill förmedla. Ghachar ghochar handlar om en familj som på kort tid går från att vara fattig till rik, och skildras ur en av sönernas synvinkel. Kort och gott går boken ut på att han reflekterar över sitt liv. Budskapet är enkelt, men ändå väldigt komplext.
Jag gillar att Ghachar ghochar pratar om pengar. Pengar är något viktigt, något som vi alla vill ha mer av och som mer eller mindre styr vårt samhälle. Ändå är det ett nästintill tabubelagt ämne. Det är därför fascinerande att läsa en bok som vågar utforska pengarnas påverkan på människan.
Vivek Shanbhag lyckas dessutom utreda rikedomens effekter utan att anklaga pengar för att vara roten till all ondska. Familjemedlemmarna blir inte plötsligt uppblåsa eller hatfyllda. Istället får vi ta del av en satirisk analys av hur en sammansvetsad grupp – som tidigare behövt förlita sig ekonomiskt på varandra och ta alla beslut ihop – hanterar att bli oberoende av varandra. Karaktärernas relationer förändras, och de får svårt att anpassa sig till sina nya roller. Boken handlar om förändrande relationer och svårigheten med att anpassa sig till en ny roll; att gå från att veta sin plats i livet till att helt förlora sitt syfte. Det är väldigt intressant att läsa om.
Med det sagt finns två aspekter som hade kunnat utvecklas i boken. För det första hade jag velat lära känna karaktärerna bättre. Familjen är spännande att läsa om, men jag hade önskat mer individuellt djup hos varje medlem. Utöver detta var boken som mest intressant i början, och jag upplevde viss tristess framåt slutet.
Som helhet är Ghachar ghochar en annorlunda men intressant läsning, som får läsaren att reflektera över vårt konsumtionssamhälle och den makt som pengar faktiskt har.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
BROOKLYN NINE NINE SÄSONG 1
Längd: 7 hr 37 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, kriminalare.
Skådespelare: Andy Samberg, Stephanie Beatriz, Terry Crews, Melissa Fumero, Joe Lo Truglio, Andre Braugher, Dirk Blocker, Joel McKinnon Miller, Chelsea Peretti.
Releasedatum: 1 oktober 2014.
Distributör: Universal.
HANDLING
Jake är en detektiv med talang för att avsluta fall, men med föga respekt för auktoritet. När polischef Holt kommer till 99:e polisdistriktet kolliderar de båda.
RECENSION
Brooklyn nine nine är en väldigt omtalad serie. Både kritiker och vänner har lovordat den. Det var därför med höga förhoppningar som jag satte igång den första säsongen. Men det som jag såg, var inte riktigt det som jag hade förväntat mig.
Jag kan inte påstå att den första säsongen av Brooklyn nine nine är dålig. Det är den inte. Den är smårolig, charmig och ärligt talat rätt kreativ. Men det tog mig väldigt lång tid att vänja mig vid serien. Humorn är överdriven. Trovärdigheten låg. Och karaktärerna är så pass stereotypiska och excentriska att de nästan blir karikatyrer. Ju mer som jag tittade, desto mer vande jag mig och lärde mig att uppskatta den annorlunda stilen. Och när säsongen var slut kände jag till och med ett sug efter att se fortsättningen. Men till en början hatade jag den. Verkligen hatade. Jag kände sådan tristess att jag var nära att stänga av tv:n.
Allt som allt var den första säsongen av Brooklyn nine nine okej. Det är en serie som är svår att komma in i, men som – om den ges ordentligt med tid och tålamod – skulle kunna bli en ny favorit.
BETYG: 5,5/10.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Komedi, Serier: Kriminalare, Tv-seriebetyg 5 - 6,5;
THE ERSATZ ELEVATOR
Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).
Svensk titel: Det hemliga hisschaktet.
Genre: Äventyr, barnfiktion.
Traumatiskt innehåll: Konflikträdsla, maktberoende, kidnappning, föräldralöshet.
Representativt innehåll: -
Serie: A series of unfortunate events #6.
Längd: 259 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Publishers.
HANDLING
Syskonen Violet, Klaus och Sunny flyttar in i en förnäm takvåning, och får bo tillsammans med två av
stadens mest trendmedvetna personer. Där stöter de på en mörk trappa, ett villospår, några vänner i nöd, tre mstiska initialer, en lögnare med ondskefulla planer, en hemlig passage och läsk med persiljesmak.
RECENSION
The ersatz elevator är väldigt lik de tidigare delarna i serien, men bisarrt nog är boken inte tråkig för det. Trots att strukturen är densamma, och att händelseförloppet lätt går att lista ut i tidigt skede eftersom den följer Snickets numera välanvända mall, är The ersatz elevator riktigt underhållande att ta del utav. Faktum är att det är en av mina favoriter i serien hittills.
Precis som de fem första böckerna i serien, är The ersatz elevator lättsam, småspännande och roande. Språket är lekfullt, och det finns en charm med att författaren är närvarande i sin berättelse. Det finns dock två aspekter som gör The ersatz elevator snäppet starkare än sina föregångare. Den första är det nyligen tillkomna mysteriet. Ledtrådar och vag information om greve Olof uppdagas, och med skillnad från tidigare delar – där barnen jagas av antagonisten – försöker de själva aktivt leta upp honom, vilket är trevligt för omväxlings skull.
Den andra aspekten som gör att jag uppskattade The ersatz elevator är karaktärerna. Och då menar jag inte syskonen Baudelaire, för hur charmiga de än är så känner vi dem väldigt väl vid det här laget. Nej, det är sidkaraktärerna jag syftar till – mer specifikt paret Squalor som adopterar syskonen. De är väldigt stereotypiska, men på ett satiriskt sätt. Maken är livrädd för att hamna i konflikter, medan frun har ett maniskt behov av att följa trender. Kombinationen av dessa skapade en intressant friktion, och några väldigt underhållande scener. Eftersom greve Olof själv är väldigt förutsägbar och gör i princip samma sak i samtliga romaner, är introduktionen av sådana nya, fräscha karaktärer nödvändig för seriens överlevnad.
Som helhet tyckte jag om The ersatz elevator. En mysig bok i en mysig serie, helt enkelt.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
ABOUT TIME
Regissör: Richard Curtis.
Genre: Drama, komedi, romantik.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Domhnall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy, Lydia Wilson, Lindsay Duncan, Margot Robbie, Tom Hollander, Joshua McGuire, Vanessa Kirby, Tom Hughes.
Releasedatum: 12 februari 2014.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
När Tim är 21 år, berättar hans pappa att alla män i släkten har förmågan att leva om sitt förflutna. Han kan återgå till vilket ögonblick som helst i sitt liv, och göra saker annorlunda. Han bestämmer sig för att använda det för att vinna Marys hjärta. Han blir dock varse att vägen till sann kärlek är svår, även om man har förmågan att försöka om och om igen.
RECENSION
About time är extraordinär. Det räcker inte att beskriva den som vacker eller underhållande. About time är den sortens film som frambringar genuin tacksamhet. Den sortens film som känns ärofylld att ta del utav. Den höll mig paralyserad, fastklistrad vid skärmen likt en besatt, och fick mig att känna. Jag skrattade, jag grät, och för första gången på länge kände jag mig… hel.
Om du bad mig att beskriva About time med ett ord, skulle jag välja ”mänsklig”. Trots att övermänskliga aspekter som tidsresor är en del av filmen, ger den en ärlig skildring av vad som är viktigt i livet. Den fick mig att reflektera över mina egna relationer, och vilja värdesätta nuet än vad jag gör idag. Den kärleksfulla stämningen fick mig också att känna mig tillfreds inombords. Filmen berör ända in till själen och är ljuvligt sockersöt, utan att någonsin bli så där äckligt sötsliskig. Alltsammans är magnifikt komponerat, och såväl manus och foto, som skådespelare och musik samspelar oerhört väl.
About time är en himla fin film. Det är en av få filmer som verkligen fått mig att känna. Den berörde mig djupt, samtidigt som den skänkte mig ett inre lugn. About time har lite av allt: humor, tragedi och moraliska dilemman. Men framför allt kärlek. Det är den sortens film som fick mig att andas ”wow” när eftertexterna började rulla.
BETYG: 8,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;
KRIGSSTORM
Författare: Victoria Aveyard.
Originaltitel: War storm.
Genre: Fantasy.
Traumatiskt innehåll: Krig.
Representativt innehåll: -
Serie: Röd drottning #4.
Längd: 672 sidor.
Bokförlag: Modernista.
HANDLING
Mare har blivit förrådd för sista gången. Fast besluten att skydda sig själv och sina röda vänner, står hon redo att ta över Nortas tron. Men det är en kamp som hon inte kan vinna på egen hand. De röda och blandblodiga måste resa sig tillsammans. Och Mare behöver slåss vid sidan av den man som krossat hennes hjärta.
RECENSION
Vad får du för associationer av titeln Krigsstorm? När jag hör bokens namn, ser jag vilda strider och förödande förluster framför mig. Hjärtkrossande alliansskiften och häpnadsväckande sista möten. Det som jag däremot inte anknyter titeln Krigsstorm med, är tristess.
Den sista delen i Röd drottning-kvartetten föll mig inte i smaken. Kanske har jag mig själv att skylla, för jag gav mig in i läsningen med en naiv förhoppning om att de två senaste böckerna i serien kanske inte var så dåliga som jag mindes. Men innerst inne visste jag att jag ljög för mig själv, och trots att jag förväntade mig skit blev jag ändå besviken.
Krigsstorm är extremt långsam. Tänk dig en snigel på ett rullande löpband: ungefär så snabbt tog berättelsen sig framåt. I förhållande till det absurda sidantalet har boken väldigt lite innehåll. Det är så pass mycket utfyllnad och ordbajsande att jag nästan undrar om Aveyard var tvungen att nå en viss längdgräns. Flera gånger var jag nära på att avbryta läsningen, men jag valde att stå ut ifall att det skulle bli bättre. Det blev det inte.
Till romanens försvar, så finns bra delar. Särskilt kapitlen som handlar om Maven. Men som helhet var Krigsstorm en otroligt oengagerade läsning för mig, och jag brydde mig inte om något som hände. Den enda glädje som boken skänkte mig, var frihetskänslan när sista sidan äntligen var utläst.
BETYG: 2,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 0 - 2,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
GAME OF THRONES SÄSONG 8
Längd: 6 hr 50 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, drama.
Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.
Premiärdatum: 15 april 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Jon och Daenerys anländer till Winterfell och möts av skeptiska miner. Samtidigt som de gör sig redo för att möta Nattens kung, smider drottning Cersei planer på egen hand.
RECENSION
Herrejävlar vad besviken jag är. Game of thrones har varit min favoritserie i många år, men nu – efter seriefinalen – är jag inte bara bitter. Nej, bitter räcker inte för att beskriva den smärta som jag känner av att se Game of thrones förfalla. Jag är förbannad.
Logiska luckor, klyschor och ett manus som ignorerar det mesta som har byggts upp i tidigare säsonger. Är det något som du förknippar Game of thrones med? Det gjorde jag inte heller, men den åttonde säsongen gör det svårt att låta bli.
Manuset överlag känns väldigt lat, men framför allt väldigt slarvigt genomfört. Det känns som att skaparna har haft väldigt bråttom med att få klart säsongen. Allt känns påskyndat. Händelserna stressas fram, scener nödvändiga för att ge sammanhang slopas och gigantiska tidshopp adresseras aldrig. Genvägar tas hela tiden och som tittare är det svårt att förstå hur händelse A plötsligt ledde till händelse B. Särskilt besviken är jag över Den långa natten och Daenerys livsöde. Båda parallellerna hade potential till att bli briljanta, men bristen på följdriktig uppladdning och ordentliga efterföljder skapar världens antiklimax. Säsongen borde ha haft fler avsnitt och händelserna getts mer tid.
Den åttonde och sista säsongen av Game of thrones är ett sorgligt kapitel i franchisens historia. Och då menar jag inte att jag berördes av serien, utan att mitt hjärta krossades brutalt i småbitar av hur mediokert utfört alltsammans är. På sin höjd tyckte jag om ”The bells”, men precis som resterande avsnitt lider det av ett extremt stressyndrom. Det känns som att skaparna helt enkelt var angelägna om ett snabbt avslut, oavsett kvalité, och tyvärr är det så man förstör en av tv-historiens bästa serier.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Drama, Serier: Fantasy & scifi, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;
BUMBLEBEE
Regissör: Travis Knight.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 1 hr 54 minuter.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hailee Steinfeld, Jorge Lendeborg Jr, John Cena, Jason Drucker, Pamela Adlon, Stephen Schneider, Ricardo Hoyos, John Ortiz.
Releasedatum: 20 maj 2019.
Distributör: Paramount.
HANDLING
Cybertron har fallit, och Bumblebees hjältemodiga resa börjar när Optimus Prime skickar honom att försvara Jorden. Charlie, en tonåring som söker sig själv, reparerar den krigsärrade roboten som förklätt sig som tilkk folkabubbla. Medan Decepticons fortsätter jakten på överlevande Autobots, försöker Bumblebee och Charlie rädda världen tillsammans.
RECENSION
Jag är inte förtjust i Transformers. Explosioner, lättklädda kvinnor och krigsrobotar har aldrig varit min grej. Det är därför med stor förvåning som jag medger att jag faktiskt gillade Bumblebee.
Bumblebee är en så kallad ”prequel”, som alltså utspelar sig innan de ursprungliga filmerna. Dessutom har Michael Bay lämnat sin post som regissör, och gett facklan vidare till Travis Knight. Det var ett beslut som i min mening verkligen gynnade franchisen. Visst innehåller filmen biljakter och slagsmål typiskt för just Transformers, men det är inte i filmens centrum. Istället har fokus skiftat till karaktärerna, vilket ger Bumblebee större hjärta än någon av de tidigare delarna.
Karaktären Bumblebee är fantastisk. Trots att han är helt och hållet gjord i CGI, gör hans expressiva uttryck och barnlika charm det svårt att inte bli förtjust. Han bidrar också med en hel del humor, och hur mycket det än svider att medge att jag roats av en Transformers-film, måste jag erkänna att jag skrattade högt flera gånger. Även Charlie, som spelas av jordnära Hailee Steinfeld, är lätt att fastna för, och tillsammans utgör de en fängslande duo.
Bumblebee är en lyckad film. Genom att ta fokus från action och explosioner, lyckas filmen nå ut till en betydligt bredare målgrupp än resterande Transformers-filmer, utan att spänningen på något sätt blir lidande. Trots klyschor och några logiska luckor underhölls jag av filmen, och i min mening är det en av de starkaste delarna i franchisen.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
NYTT I SAMLINGEN #294
Den där köp-knappen verkar leva ett eget liv. Jag förklarar mig själv som helt oskyldig i införskaffandet av dessa böcker! Jag har ingen aning om hur de lyckades hitta sin väg hem till mig. *host host*
Det blev alltså en hel del böcker den här veckan. Jag beställde... *host* jag menar, böckerna som knackade på helt oskyldigt på min dörr var Girls made of snow and glass, All these beautiful strangers, The priory of the orange tree, The first time she drowned, Gemina, Happily ever after, Night och Ghachar ghochar.
Sen dök några recex upp också: The mule från Warner bros, The upside från Scanbox, Bumblebee från Paramount, Trädhjärta från Natur&kultur, Grön storm från B. Wahlströms och Krigsstorm från Modernista. Stort tack, peeps! ♥
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
I, TONYA
Regissör: Craig Gillespie.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Margot Robbie, Sebastian Stan, Allison Janney, Julianne Nicholson, Paul Walter Hauser, Bobby Cannavale, Bojana Novakovic, Caitlin Carver.
Releasedatum: 23 juli 2018.
Distributör: Nordisk film.
HANDLING
Den missförstådda Tonya Harding blir ständigt nerslagen och golvad av sin familj, av etablissemanget och av ordningsmakten. Men hon vägrade ligga kvar och var hela tiden fast besluten att visa alla att hon var bäst.
RECENSION
I, Tonya skildrar konståkerskan Tonya Hardings liv, under ett spann på flera decennier. Biografin är delvis berättad i intervjuformat, och jag verkar vara den enda som inte ser filmen som ett mästerverk. Missförstå mig inte: jag tycker att I, Tonya är helt okej. Underhållande, lättsam och småcharmig. Men den grep inte tag i mig, och ärligt talat kan jag inte motivera varför. Jag kan inte skylla på att filmen är långsam, för det händer saker hela tiden. Men jag engagerades inte, och trots några guldklimpar till scener var jag allt som allt rätt uttråkad.
Det som gör filmen sevärd är Allison Janney, som spelar Tonyas brutala mamma. Janney stjäl showen. Trots att hon ofta är med i scener som skildrar misshandel, svek och vanvård, fick hon mig att skratta otaliga gånger. Hon gör en riktigt stark jäkla insats och definierar termen ”Oscar-material”. Det är främst tack vare henne som jag uppskattade filmen.
Som helhet är I,Tonya helt okej. Smårolig men definitivt överskattad.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama;
FÖRRÄDARENS GULD
Författare: Philip Reeve.
Originaltitel: Predator's gold.
Genre: Dystopi, science fiction, steampunk.
Traumatiskt innehåll: Krig, massaker.
Representativt innehåll: -
Serie: Mortal engines #2.
Längd: 376 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Tom och Hester försörjer sig på frakt av varor och passagerare på sitt luftskepp, när en oväntad händelse tvingar dem att nödlanda på isstaden Anchorage. De måste söka skydd, men staden plågas av sjukdomar och illvilliga vålnader, och snart upptäcker de att den ruvar på dödliga hemligheter.
RECENSION
Förrädarens guld – andra delen i den omåttligt populära Mortal engines-serien – går mycket upp och ner. Vissa delar är riktigt spännande, medan andra är så tråkiga att jag var nära att DNF:a (läs: did not finish) boken.
Bokens främsta styrka är själva konceptet. Världen är kreativt uppbyggd, och jag gillar verkligen idén med vandrande städer som äter upp varandra på jakt efter reservdelar och förnödenheter. Att de olika städerna – rovstäder, parasitstäder, jaktstäder och bytesstäder – dessutom likställs med djurrikets hierarkier, är riktigt intelligent. Det är ett koncept som, om det utförts rätt, hade kunnat bli en fantastisk succé.
Dessvärre är framställningssättet inte det bästa. Händelseförloppet är förutsägbart och ärligt talat rätt tråkigt. Jag hade också svårt för Reeves sätt att skriva. Hans övertydliga beskrivningar och överanvändning av adjektiv framstår nästan som barnsligt. Jag ser också en tendens att ”berätta istället för visa”. Vi får aldrig riktigt själva bilda oss en uppfattning om hur karaktärerna är, baserat på det vi ser. Istället får vi deras personligheter berättat för oss, vilket bidrar till tristessen och framställer dem som underutvecklade.
Något annat som jag störde mig på är det omogna dramat. Förrädarens guld är proppad med kärleksgnabb, kommunikationsmissar och klyschiga scener där skurkarna berättar om sina planer med motiveringen att karaktärerna ”snart ska vara fiskmat”. Det händer inte bara en utan två gånger under bokens gång, och känns som ett billigt knep att informera läsaren om sådant som hade varit mer spännande att upptäcka på egen hand.
Som helhet är Förrädarens guld rätt ”meh”. Konceptet är fantastiskt, men utförandet gör det inte rättvisa.
BETYG: 4/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Dystopier och sci-fi, Sponsrade recensioner;
THE UPSIDE
Regissör: Neil Burger.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 hr 5 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Bryan Cranston, Kevin Hart, Nicole Kidman, Aja Naomi King, Jahi Di'Allo Winston, Genevieve Angelson, Golshifteh Farahani, Tate Donovan, Julianna Margulies.
Releasedatum: 6 maj 2019.
Distributör: Scanbox/Universal Sony.
HANDLING
Phillip är en rullstolsbunden mångmiljoner som behöver hjälp med i stort sett allt - ett jobb som villkorligt frigivna Dell motvilligt söker. Phillip överrumpas av Dells sarkastiska humor och beslutar sig för att ge honom jobbet. Det är början på en vänskap mellan ett omaka par.
RECENSION
The upside är baserad på den kritikerrosade, franska filmen En oväntad vänskap från 2011. Det är emellertid en nytolkning, vilket innebär att konceptet är detsamma medan utförandet skiljs åt. Originalmanuset följs inte till punkt och pricka, utan frångås emellanåt för att testa på nya vägar.
The upside har, precis som En oväntad vänskap, en fantastisk energi. Relationen mellan Phillip och Dell utstrålar sådan härlig energi och livsglädje att jag som tittare blir alldeles varm inombords. Och hur mycket jag än gillar François Cluzet och Omar Sy som spelade huvudrollerna i originalfilmen, kan jag inte undgå att bli minst lika förtjust över Bryan Cranston och Kevin Hart. Särskilt Kevin Hart, faktiskt. Jag har alltid förknippat honom med överdrivna och oseriösa komedier, men här får Hart landa i ett mer komplext sammanhang som ger honom chansen att visa att han kan mer än att bara rabbla upp klyschiga ”one liners”.
Om man ska jämföra The upside med En oväntad vänskap, är den största skillnaden genrétillhörigheten. Originalet är ett renodlat drama, medan nytolkningen lutar mer åt att vara en komedi. Det finns förstås både för- och nackdelar med detta, men personligen uppskattade jag förändringen. Jag gillar verkligen humorn i The upside, och att se Dell försöka hantera sin förändrade vardag fick mig att skratta gång på gång. På bekostnad av den ökade andelen komik, har The upside emellertid inte riktigt samma eller emotionella tyngd som En oväntad vänskap. Konflikterna i filmen slätas över mer dramat överskuggas av den lättjefyllda stämningen. Det är som sagt inget som jag störde mig på, men det kan vara bra att ha i åtanke när du själv väljer vilken version du vill se. Min officiella rekommendation är dock att du tittar på båda.
Som helhet tyckte jag väldigt mycket om The upside. Jag fastnade verkligen för karaktärerna och den lättsamma stämningen, och uppskattade den komiska touchen. Om du tyckte om En oväntad vänskap, så borde du absolut se den här också.
BETYG: 7,5/10
BETYG: 7,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
MARY POPPINS RETURNS
Regissör: Rob Marshall.
Genre: Musikal, komedi, familj.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Pixie Davies, Nathanael Saleh, Joel Dawson, Julie Walters, Meryl Streep, Colin Firth.
Releasedatum: 6 maj 2019.
Distributör: Disney.
HANDLING
Mary Poppins är den perfekta barnsköterskan, med unika magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt äventyr. Hon återvänder för att hjälpa Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Till sin hjälp har hon Jack: en optimist som vill sprida ljus på Londons gråa gator.
RECENSION
Mary Poppins returns är, precis som det låter, efterföljare till klassikern från 1964. Det är en film som har pratats om väldigt mycket, och hajpen har varit hög. Men personligen är jag kluven. Ena halvan av mig tyckte om filmen, men den andra… not so much.
Jag börjar med det positiva. Det främsta som jag tycker om med Mary Poppins returns är glädjen. Det är en sådan livfull film – fylld med sprakande färger, musikalnummer och söta animeringar. Det är vackert och magiskt, och bidrar till en allmänt mysig må bra-film. Att det sedan finns så många bra skådespelare i rollerna – Emily Blunt, Julie Walters, Colin Firth, Meryl Streep med flera – är även det ett stort plus.
Ändå är jag besviken. Till viss del för att filmen är rätt långsam, med många utfyllnadsscener som inte bidrar med något av värde. Mary Poppins returns hade inte behövt vara över två timmar lång, och tyvärr orsakade speltiden en del tristess. Sen upplevde jag också berättelsen som något spretig, och musiken blev aldrig särskilt medryckande. Tillsammans med klyschor, ett förutsägbart händelseförlopp och ett något för glättigt manus hade jag svårt att helhjärtat njuta av upplevelsen.
Mary Poppins returns är en film som jag kan föreställa mig att barn älskar. Den har hjärtat på rätta stället och värmer med sin charm. Som vuxen hade jag dessvärre svårt för både tempo och manus, vilket i slutändan inte gjorde den mer än ”okej” för min del.
BETYG: 5/10
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Filmrecensioner: Komedi, Sponsrade recensioner;
THE MULE
Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Clint Eastwood, Laurence Fishburne, Bradley Cooper, Michael Peña, Taissa Farmiga, Andy Garcia, Dianne West, Jackie Prucha, Alison Eastwood, Robert LaSardo.
Releasedatum: 13 april 2019.
Distributör: Warner bros.
HANDLING
Earl är en fattig och ensam man. Han blir erbjuden ett jobb som chaufför, men vad Earl inte vet är att han precis tagit arbete som knarkkurir åt den mexikanska kartellen. Han gör det bra, och får allt större leveranser. Men det dröjer inte länge förrän han hamnar på narkotikapolisens radar, och även om pengar inte längre är ett problem börjar Earls tidigare misstag göra sig påmindra och det är osäkert om han hinner ställa allt tillrätta innan polisen hinner ikapp honom.
RECENSION
The mule är inspirerad av berättelsen om Leo Sharp: en 90-årig kurir åt den mexikanska kartellen, vars senare år skildrades i New York Times-artikeln ”The Sinaloa cartel’s 90-year old drug mule”. Det är en film som både regisseras, produceras och spelas av ingen mindre än westernlegenden Clint Eastwood. Och det märks. Hela filmen andas Eastwood. Från den gråa färgtonen till den lågmälda men tunga atmosfären som numera är typisk för hans filmer. Men inte minst märks det på kvalitén: för när har Eastwood någonsin gjort sin publik besviken? Och The mule är inget undantag. Den är riktigt bra.
The mule är en spännande film, som innehåller såväl intriger som fartfyllda jakter. Filmen är emellertid gripande av många fler anledningar än enbart spänning. Den har hjärta och själ, och en sällsynt genuinitet som gör att allt man ser känns som sanning. Dessutom lyckades filmen få mig att både skratta och beröras, och trots några logiska luckor som hade varit bra att täppa igen, är helheten högkvalitativ.
Filmens starkaste kort är emellertid skådespelarna. Clint Eastwood glänser i huvudrollen, och gör en helsikes bra insats. Det märks att han börjar bli gammal, men han låter det inte bli filmens undergång. Med skillnad från många andra äldre skådespelare försöker han inte göra sig lustig eller helt bortse från sin ålder genom att låtsas vara ”hipp och cool”. Istället använder han den till sin fördel, genom att implementera ålderdomens men i sin karaktär och på så sätt bidra med extra djup.
Och på tal om huvudkaraktären: Earl är förtjusande. Visst uppvisar han viss nonchalans och visst prioriterar han fel ibland, men jag älskar hur han saknar filter. Han säger precis det han tycker och tänker, oavsett vilka konsekvenser det kan få – vilket försätter honom i en del obekväma situationer. Det är förstås inte alltid för det bästa för han själv, men desto mer underhållande att titta på.
Som helhet är The mule en riktigt bra film. Spännande, berörande och med en liten dos humor inblandad i det hela. Jag gillar’t!
BETYG: 7,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;
LÅT MIG VARA
FAKTA
Författare: Clare Mackintosh.
Originaltitel: Let me lie.
Genre: Thriller, drama, kriminalare.
Traumatiskt innehåll: Misshandel, partnervåld, självmord, alkoholmissbruk.
Representativt innehåll:
Serie: Fristående.
Längd: 431 sidor.
Bokförlag: Lind&co.
HANDLING
För ett år sedan tog Annas föräldrar sina liv. Hon börjar leta efter information om dödsfallen, och ju mer hon gräver desto tveksammare blir hon till det som hon hittar. Har föräldrarna verkligen begått självmord? Misstanken om mord växer sig allt starkare. Men när Anna lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara som hon aldrig kunnat föreställa sig.
RECENSION
Clare Mackintosh är en mästare på att skriva. Hennes debut, Jag lät dig gå, är än idag en av mina favoritböcker. Det var därför med stora förhoppningar som jag gav mig in i Låt mig vara. Frågan är, håller den måttet?
Både ja och nej. Boken börjar väldigt långsamt, och ett tag känns det som att handlingen inte går någonstans. Det är förutsägbart och klyschigt, och jag kunde inte undgå att känna ett skarpt sting av besvikelse. Clare Mackintosh är de oväntade vändningarnas drottning, och här läste jag en av de mest sedvanligaste thrillerserna någonsin? Vad hände?
Men ju närmare slutet kom, desto svårare blev det för mig att lägga ifrån boken. Och när ungefär en tredjedel av boken återstod, blev alltsammans väldigt spännande. Äntligen var Mackintosh tillbaka i sitt esse! Intriger, stora överraskningar och oförutsägbara vändpunkter präglade sidorna – och jag älskade det. För varje ny ledtråd som uppdagades, började min hjärna vilt reflektera över hur alltsammans hänge ihop. Och tro mig: om du tror att du har pusslat ihop hur allt ligger till, behöver du tänka igen. Mackintosh leker med läsaren perception och är mer än skicklig när det kommer till att förleda.
I slutändan tycker jag att Låt mig vara är bra. Den börjar lite tråkigt, är något långsökt och saknar den emotionella kraften från Jag lät dig gå. Men framåt slutet blev romanen riktigt spännande. Jag älskar tvisterna och överraskningarna, och det faktum att boken slutar öppet. Det tvingar kring egna resonemang kring vad som är sant, vilket jag föredrar framför att få allt serverat på silverfat.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Kriminalare, Sponsrade recensioner;
THE HANDMAID'S TALE SÄSONG 1
Längd: 8 hr 45 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Elisabeth Moss, Max Minghella, Amanda Brugel, Yvonne Strahovski, Joseph Fiennes, Ann Dowd, Madeline Brewer, Alexis Bledel, Samira Wiley, Nina Kiri.
Releasedatum: 15 mars 2018.
Distributör: SF Studios.
HANDLING
Gilead står inför miljökatastrofer och ett snabbt sjunkande födelsetal, och leds av en fundamentalistisk regim som behandlar kvinnor som statlig egendom. Som en av de få återstående fertila kvinnorna är Offred en tjänarinna i överbefälhavarens hushåll. Hon tvingas till sexuellt slaveri i ett sista desperat försök att befolka en ödelagd värld.
RECENSION
Den första säsongen av The handmaid’s tale baseras på boken med samma namn, skriven av Margaret Atwood 1985. Den svensköversatta titeln är Tjänarinnans berättelse. Jag läste boken för några månader sedan och avskydde den. Det var bland de tråkigaste romanerna som jag har läst, och det var knappt som jag tog mig igenom den. Det var därför med viss restriktion som jag började att titta på tv-serien.
Tv-serien är bättre. Helt klart. Det intressanta konceptet gör sig så mycket starkare och intrycksfullt på skärm än på papper, och jag upplever att vi får lära känna karaktärerna mer på djupet. Dessutom innebär formatbytet ett ökat tempo. Trots att tv-serien är lågmäld och så kallat ”slow burning”, händer mycket mer än i boken. Och även när det inte händer särskilt mycket, finns så pass mycket att tolka in i scenerna att de ändå griper tag.
The handmaid’s tale är en dystopisk serie, vilket innebär att den utspelar sig i fiktiv framtid där regeringen anses vara det stora hotet. Serien har emellertid djupa rötter i den kristna historien, och har blivit starkt influerad av nutida diktaturer. Det gör att serien upplevs som trovärdig, trots att det som sker förhoppningsvis ligger långt borta. The handmaid’s tale är inte särskilt explicit, men väcker obehagliga tankar om maktmissbruk och en skrämmande – och vad som känns som möjlig - framtid.
Jag anser emellertid inte att The handmaid’s tale är lika ”wow” som ryktet föreslår. Det är absolut en sevärd serie, och jag kommer definitivt att titta på nästkommande säsong, men baserat på allt som jag har hört tycker jag att den är något överskattad. Hur som helst: helt klart en bra serie.
BETYG: 7/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Drama, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
A STUDY OF CHARLOTTE
Författare: Brittany Cavallaro.
Svensk titel: -
Genre: Deckare, contemporary, retelling.
Traumatiskt innehåll: Mord, drogberoende, våldtäkt.
Representativt innehåll: -
Serie: Charlotte Holmes #1.
Längd: 321 sidor.
Bokförlag: Katherine Tegen Books.
HANDLING
Sherringford är hem för Charlotte Holmes, avlägsen släkting till Sherlock Holmes. Hon har inte bara ärvt hans genialitet, utan också hans hetsiga temperament. När Charlotte och Jamie Watson möts, finns en spänd energi mellan dem. Men när en elev dör under mystiska omständigheter, på ett nästan identiskt sätt som en av Sherlock Holmes berättelser, behöver de samarbeta för att rentvå sina namn.
RECENSION
Besvikelse. Ren och skär besvikelse. Det är det enda som jag känner just nu. Jag älskar Sherlock Holmes. Jag fascineras av karaktärens intellekt, imponeras av de kreativa mordfallen som Arthur Conan Doyle skapat och avgudar tv-serien med Benedict Cumberbatch. Det var därför med stor entusiasm som jag tog mig an A study of Charlotte: en retelling av Sherlock Holmes-berättelserna, som följer hans ättling i modern tid.
Men trots att A study in Charlotte har underhållande delar, trots att jag gillar hur de klassiska berättelserna vävs in i historien och trots att jag tilltalas av Charlottes arroganta energi, tycker jag inte om boken. Den. Var. Tråkig. Så himla tråkig. Boken sticker inte ut från andra nytolkningar av Sherlock Holmes, och känns inte alls så nytänkande som jag hoppats. Karaktärerna är bleka kopior av sina förfäder och jag kom på mig själv att inte bry mig om dem. Dessutom händer alldeles för lite av intresse. Många scener agerar utfyllnad, och ibland känns det som att berättelsen bara står och trampar. Det tog inte lång tid förrän jag började skumläsa, och ett tag var jag nära att DNF:a romanen.
Så nej, jag gillade inte A Study in Charlotte. Kanske påverkas mitt omdöme av att jag precis läste ut en enastående roman (Down among the sticks and bones), men jag upplevde helt enkelt boken som banal och trivial.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary, Bokrecensioner: Kriminalare, Bokrecensioner: Retelling;
SPIDER-MAN: INTO THE SPIDER-VERSE
Regissör: Bob Persichetti, Peter Ramsey, Rodney Rothman.
Genre: Animerat, komedi, action, science fiction.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Shameik Moore, Jake Johnson, Hailee Steinfeld, Mahershala Ali, Brian Tyree Henry, Chris Pine, Liev Schreiber, Zoë Kravitz, John Mulaney, Nicolas Cage, Kimiko Glenn, Kathryn Hahn.
Releasedatum: 29 april 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Tonårskillen Miles Morales upptäcker de gränslösa möjligheterna i spindeluniversumet, där det visar sig att fler än en kan bära masken.
RECENSION
Har du tittat på de senaste Spider-man-filmerna och blivit besviken? Upplever du att samma mall används om och om igen, utan att något nytänkande läggs till? Jag förstår dig, för precis så har jag också känt. Fram tills nu. Spider-man: Into the spider-verse är en frisk fläkt i franchisen. Den vågar ta steget utanför stereotyperna, och sticker ut i filmhavet likt en ädelsten bland kolbitar. Det är nytt, det är fräscht och det underhåller såväl barn som vuxna.
Spider-man: Into the spider-verse är animerad i likhet med serietidningar: med skarpt markerade konturer, textrutor och onomatopoeia, alltså utskrivna ljudeffekter. Alltsammans ser faktiskt himla bra ut, och trots att dessa ”specialeffekter” används i princip alla scener blir det aldrig tröttsamt. Snarare tvärt om, ger det en läcker tittarupplevelse.
Själva handlingen i Spider-man: Into the spider-verse känns igen från tidigare. En pojke blir biten av en radioaktiv spindel, får superkrafter och behöver rädda världen. En klassiker. Det som emellertid sticker ut är karaktärerna, och det unika med att samla flera versioner av Spider-man i en och samma film. Som följd av en serie händelser i Spider-man: Into the spider-verse, öppnas nämligen en dörr till alternativa universum, vilket kastar in ett gäng olika upplagor av karaktären i samma värld. Det innebär att Peter Parker från originaltrilogin, Peter Parker från The amazing spider-man, Spider-woman, Spider-man noir, japanska Peni Parker och Spider-ham behöver samarbeta för att besegra skurken. Det hela är väldigt kreativt, och medför en hel del referenser som sammanlänkar franchisen på ett snyggt sätt.
Som helhet är Spider-man: Into the spider-verse en bra film. Rolig, påhittig och annorlunda. Precis vad Spider-man behövde.
BETYG: 6/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
DOWN AMONG THE STICKS AND BONES
Författare: Seanan McGuire.
Svensk titel: -
Genre: Fantasy.
Traumatiskt innehåll: Påtvingad identitet.
Representativt innehåll: LGBT.
Serie: Wayward children #2.
Längd: 187 sidor.
Bokförlag: Tor publishing.
HANDLING
Jacqueline var uppfostrad till att vara sin moders perfekta dotter: trevlig och tyst, alltid klädd som prinsessa. Jillian var uppfostrad till att vara sin faders perfekta dotter: äventyrslysten och pojkaktig. Han ville egentligen ha en son, men man får ta vad man får. Tvillingsystrarna var fem år gamla när de lärda sig att inte lita på vuxna. De var tolv år gamla när de gick ner i en omöjlig trappa och upptäckte att inbillad kärlek aldrig kan förbereda en på ett liv fyllt med magi i ett land med galna vetenskapsmän, död och förödande val.
RECENSION
Tänk på din favoritsaga. En sådan där livsomvälvande läsning, kanske som Berättelsen om Narnia, Peter Pan eller Landet Innanför? Tänk dig nu att den sagan skrevs om för en äldre målgrupp. Den magiska känslan och den härligt nostalgiska tonen finns fortfarande kvar, men nu tillsammans med ett tidigare oanträffbart mörker. Handlingen har fått ytterligare ett lager komplexitet, och karaktärerna växer ifrån sin ouppnåeliga perfektion. De börjar begå misstag, göra dumma val och agera utåt i ren desperation efter bekräftelse. Så är det att läsa Down among the sticks and bones.
Down among the sticks and bones är en av årets hittills starkaste romaner. Den är till och med bättre än sin föregångare. Den första boken – Every heart a doorway – var handlingsdriven och kretsade kring ett mordmysterium. Den här boken är emellertid karaktärscentrerad, och läses mer som en saga för vuxna. Den är stillsam utan att bli tråkig, spännande utan att innehålla ändlösa actionscener. Genom nyckfulla karaktärer, en spänd atmosfär och intriger som pyr i bakgrunden blir läsningen alldeles förtrollande.
Det här är den andra romanen som jag läser av Seanan McGuire. Ändå kan jag enkelt konstatera att hon är en av mina favoritförfattare. Hon har ett sätt med ord som sveper iväg läsaren till en helt annan värld. Med vackra formuleringar – gammeldags och nästintill poetiska – lyckas hon skildra även de mest vedervärdiga fenomen på ett drömskt sätt. Tonen är rogivande och olycksbådande på samma gång, och hennes ord bär en obeskrivlig ärlighet. Trots att det som hon beskriver är påhittat, känns innebörden av det som ren sanning.
Down among the sticks and bones är bara 187 sidor lång. Ändå lyckas Seanan McGuire skildra ett komplext händelseförlopp som äger rum under fem års tid. Ingenting känns påskyndat eller överskuggat. Istället tillåts båda protagonisterna genomgå enorma utvecklingar. Varje sida, varje mening, varje ord har ett syfte. På dessa sidor, lyckas McGuire också få med en tankeväckande och hjärtknipande analys av könsroller och föräldrars sätt att påtvinga sina barn förbestämda identiteter: något som alltför många idag skulle behöva dra lärdom utav.
Som helhet är Down among the sticks and bones fantastisk. Det är en mörk roman, det ska jag inte gömma under stolen. Men den har magi och hjärta som platsar i de bästa sagorna.
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Fantasy;
MORTAL ENGINES
Regissör: Christian Rivers.
Genre: Äventyr, action, science fiction.
Längd: 2 hr 8 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Hera Hilmar, Robert Sheehan, Hugo Weaving, Jihae, Ronan Raftery, Leila George, Patrick Malahide.
Releasedatum: 22 april 2019.
Distributör: Universal Sony.
HANDLING
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London - nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöda allt i dess väg.
HANDLING
Hundratals år efter att vår civilisation gått under har en ny värld bildats. En gåtfull ung kvinna vid namn Hester Shaw leder en grupp utstötta rebeller i kampen mot London - nu en jättelik storstad på hjul som hotar att förgöda allt i dess väg.
RECENSION
Mortal engines baseras på boken med samma namn, skriven av Philip Reeves. Jag läste boken för några månader sedan och blev måttligt imponerad. Konceptet hade potential, men själva handlingen saknade själ och hjärta. Samma sak gäller filmen.
Det här är ett visuellt imponerande men annars väldigt bristfyllt äventyr. Filmen saknar tydlig riktning och upplevs ofta som spretig. Händelseförloppet är förutsägbar, trovärdigheten låg och klyschorna alldeles för många. Dessutom får Mortal engines aldrig tittaren att bry sig om karaktärerna. För att vara krass, sket jag fullständigt i vad som hände med dem. De upplevdes alldeles för ytligt uppbyggda och tillgjorda för att jag skulle lägga någon energi på att känna någon sympati. En följd av detta var att Mortal engines blev tråkig. Kombinationen av bleka karaktärer och svag handling blev dödsstöten för en film som hade kunnat bli riktigt bra, om den gjorts rätt.
Som helhet är Mortal engines ett livlöst äventyr, som saknar förmåga att bygga upp tittarens engagemang. Grundkonceptet är väldigt intressant, men utförandet alldeles för lat.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;
NYTT I SAMLINGEN #293
Ny vecka, nya ursäkter till att köpa saker.
Den här veckan har två recex och sex egenköpa varor anlänt. Stort tack till Universal Sony och Disney som skickade Spiderman: into the spider-verse samt Mary Poppins returns till mig. Jag ser fram emot att se dem båda.
Det som jag köpte själv var böcker. Såklart, vad annars? Det blev en väldig variation av genrer: både deckare, fantasy, science fiction och contemporary. Jag skaffade bland annat hem Alice Osemans populära roman Radio silence, samt Riley Sagers thriller The last time I lied. Även The final six av Alexandra Monir, The last magician av Lisa Maxwell, Warrior of the wild av Tricia Levenseller och Wicked saints av Emily A. Duncan hittade sin väg ner i min brevlåda.
Jag är riktigt taggad över alla dessa. Så pass att jag helst skulle vilja läsa samtliga böcker på samma gång. Har du läst någon av dem, eller sett någon av filmerna? ♥
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
EN OCEAN AV KÄRLEK
Författare: Tahereh Mafi.
Originaltitel: A very large expanse of sea.
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: diskriminering, mobbning, fördomar, främlingsfientlighet.
Representativt innehåll: islamsk och persisk kultur, dyslexi, socioekonomiska skillnader.
Serie: Fristående.
Längd: 301 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
HANDLING
Det har gått ett år sedan attentatet mot World Trade Center. Det är en orolig tid, speciellt för någon som Shirin: en sextonårig muslimsk tjej som bär hijab. Elaka kommentarer, föraktfulla blickar och fysiskt våld är en del av vardagen. För att skydda sig själv böjer hon ner huvudet och går genom livet utan att möta någon annans blick. Hon låter ingen komma nära. Tills hon träffar Ocean James.
RECENSION
En ocean av kärlek är en viktig bok. Den ifrågasätter en verklighet som varit faktum alltför länge: att medmänniskor förtrycks på grund av saker som de inte kan styra och som inte borde spela någon roll. I En ocean av kärlek representeras stor mångfald, och läsare som tillhör den samhälleliga normen får ta del av individer vars hudfärg, religion och ekonomi avviker från vår egen. Här bryts stereotyper ner. Muslimer med hijab breakdansar, studerar avancerad engelska och dejtar - för varför skulle det ens vara konstigt? En ocean av kärlek är tankeväckande på de vackraste av sätt, och borde få även de mest trångsynta sinnena att öppnas upp.
Tahereh Mafi är den bestsäljande författaren av bland annat Shatter me-trilogin och Furthermore-duologin. En ocean av kärlek är emellertid hennes första roman där hon inte bara tar sig an genren ”contemporary”, utan även integrerar egna erfarenheter i berättelsen vilket gör boken semi-autobiografisk. Och på något sätt märks det att hon lagt en större del av sin själ på den här texten. Enligt mig är En ocean av kärlek Mafis hittills starkaste verk.
Karaktärerna är bokens främsta styrka. Protagonisten Shirin är underbar. Jag älskar hennes mod, hennes tuffa attityd och det faktum att hon vågar stå upp för sig själv, sin religion och sina vänner. Jag hyste stor sympati till henne, men imponerades och inspirerades av hennes styrka. Även sidkaraktärerna charmar: särskilt Shirins bror och hans vänner. Deras humor och beskyddande bemötande fick mitt hjärta att svälla.
Den enda karaktären som jag inte fastnade helhjärtat för var Ocean. Kärleksintresset. Jag hade gärna velat att han utvecklats till en mer komplex individ, särskilt med tanke på att det romantiska förhållandet mellan honom och Shirin upptar en så stor del av boken. Och på tal om det: hur mycket jag än tyckte att deras relation var gullig, anser jag inte att det hade behövt vara en central del i romanen. Jag hade föredragit om romantiken puttrat i bakgrunden, istället för att vara det huvudsakliga som drev berättelsen framåt.
Mitt största problem med En ocean av kärlek är emellertid avsaknaden av ordentligt klimax. Jag gillar verkligen det jag läste, men rent dramaturgiskt är boken relativt slätstruken. Jag hade velat ha någon slags topp framåt slutet, något dramatiskt som fick mig att ifrågasätta allt.
Som helhet är En ocean av kärlek bra. Förvånansvärt bra. Tahereh Mafis hittills bästa. Boken hade emellertid kunnat rätta till några småsaker och blivit ännu bättre.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;
WEEDS SÄSONG 4
Längd: 5 hr 49 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Hunter Parrish, Alexander Gould, Kevin Nealon, Justin Kirk, Elizabeth Perkins.
Releasedatum: 19 augusti 2009.
Distributör: Sony Pictures.
HANDLING
Nancy flyttar med sina sönder och sin svåger till en liten stad nära den mexikanska gränsen. Hon fortsätter att arbeta för Guillermo, först genom att langa över gränsen och sedan på en babybutik som fungerar som fasad för narkotikasmuggling och annan illegal verksamhet. Snart upptäcker Nancy en tunnel i butiken som leder till Mexiko, och hon blir för nyfiken för att låta bli att utforska den.
RECENSION
Den fjärde säsongen av Weeds är lite av en besvikelse. Inte för att serien någonsin har varit en stor favorit, men jag har uppskattat humorn och den lättsamma stämningen. Men lite av den varmhjärtade känslan har försvunnit.
För det första upplever jag att karaktärerna utvecklas åt fel håll. Nancy blir mer odräglig. Silas och Shane blir skitstövlar. Och Celia går från att rolig till riktigt irriterande. Utöver detta kan jag inte undgå att känna mig smått uttråkad av säsongen. Det händer saker – men jag kom på mig själv med att aldrig riktigt bry mig. Det känns sällan som att det står något viktigt på spel. Istället ger den fjärde säsongen av Weeds upplevelsen att vad som än händer så kommer det att lösa sig, vilket gör att mitt engagemang sjunker.
Som helhet är den fjärde säsongen av Weeds okej. Den är inte dålig, men gjorde så pass lågt intryck att jag med stor sannolikt kommer att glömma bort den snart.
BETYG: 4,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Drama, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;
MÅNADENS BÄSTA OCH SÄMSTA: APRIL 2019
BÖCKER
Antal lästa böcker: 8 stycken (2 på engelska, 6 på svenska)
Antal nya böcker: 8 stycken (7 recex)
Lästa böcker (bäst till sämst):
1. Gudarna vaknar av Sylvain Neuvel (8★)
2. Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane (8★)
3. Ditt hjärta är mitt av Shivaun Plozza (7★)
4. Crazy rich i Asien av Kevin Kwan (6,5★)
5. Dagarnas karta av Ransom Riggs (6,5★)
6. Sadie av Courtney Summers (6★)
7. Little & Lion av Brandy Colbert (5★)
8. Kalderan av John Flanagan (4,5★)
Längsta boken: Dagarnas karta (526 sidor)
Kortaste boken: Sadie (308 sidor)
FILMER
Antal sedda filmer: 13 stycken
Antal nya filmer: 10 stycken (8 recex)
Sedda filmer (bäst till sämst):
1. Memento (7★)
2. Annihilation (5,5★)
3. 10 000 timmar (5,5★)
4. The miseducation of Cameron Post (5,5★)
5. Croods (5★)
6. Man on fire (5★)
8. Us (5★)
9. Aquaman (4,5★)
10. Widows (4,5★)
11. The Grinch (4★)
12. The girl in the spider's web (4★)
13. Ego (3,5★)
TV-SERIER
Antal sedda tv-serier: 5 stycken
Antal nya tv-serier: 0 stycken (0 recex)
Sedda tv-serier (bäst till sämst):
1. Sherlock säsong 4 (8★)
2. The sinner säsong 1 (7,5★)
3. Gravity falls säsong 1 (6,5★)
4. Vikings säsong 4 volym 2 (6★)
5. Skärgårdsdoktorn säsong 3 (5★)
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Wrap Ups & Book Hauls & Shelf Tours
LITTLE & LION
Författare: Brandy Colbert.
Svensk titel: -
Genre: Drama, contemporary.
Traumatiskt innehåll: Bipolaritet, depression, hypomani, diskriminering.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa, HBTQ, varierande etnicitet och religiös tillhörighet, styvfamilj.
Serie: Fristående.
Längd: 327 sidor.
Bokförlag: Little Brown.
HANDLING
När Suzette kommer hem från internatskolan är hon inte säker på om hon vill återvända. Här finns hennes vänner och familj. Och hennes styrbror Lionel, som har diagnoserats med bipolär sjukdom och behöver hennes stöd. Men när hon faller för samma tjej som hennes bror är förälskad i, spirar allt bortom kontroll.
RECENSION
Kanske hade jag alldeles för höga förväntningar innan läsningen, men Little & Lion är inte lika bra som hajpen föreslår. Jag hade hört så mycket gott om boken, att jag inte förväntade mig något mindre än ett mästerverk. Det jag fick var emellertid snäppet vassare än mediokert.
Så vad gillar jag med boken? För det första uppskattar jag syskonrelationen mellan Suzette och Lionel. Jag gillar att de är styvsyskon och grälar emellanåt, men ändå hyser sådan kärlek för varandra. Jag tycker också om att Little & Lion är så inkluderande. Religion, etnicitet, mental ohälsa… karaktärerna representerar en bred mångfald och utgör exempel för många minoriteter. Det blir lätt att relatera till, och ger en mer realistisk skildring av livet.
Men ärligt talat tyckte jag att Little & Lion var rätt tråkig. Boken fick mig inte att känna något. Trots alla viktiga teman som den tar upp, blev jag aldrig berörd. Detta främst på grund av två anledningar. För det första har romanen en oklar riktning och handling. Sidparalleller och temata byter av varandra och smälter inte riktigt ihop på ett smidigt sätt. Det blir aldrig särskilt tydligt om Colbert vill skildra en berättelse om mental ohälsa, familj eller att hitta sin identitet, och det känns som att hon har försökt att klämma ihop för mycket på samma gång.
Den andra anledningen till att jag blev besviken på Little & Lion var att jag är grymt trött på triangeldraman. Särskilt draman där ingen av relationerna utvecklas. Jag fastnade helt enkelt inte för något av Suzannes kärleksintressen och tyckte att det var rätt stereotypiskt att hon som bisexuell skulle förälska sig i både en tjej och kille på samma gång.
Allt som allt är Little & Lion okej, men jag hade hoppats på mer. Berättelsen är lite... platt. Och den vill för mycket. Den är småmysig, men inte
Det är en bok som vill lite för mycket, och som får svårt att hitta fokus. Småmysig, men inte mer än så.
BETYG: 5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Contemporary;
SHERLOCK SÄSONG 4
Längd: 4 hr 27 min.
Antal avsnitt: 3 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller, mystik.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves, Louise Brealey, Amanda Abbington, Andrew Scott, Sian Brooke.
Releasedatum: 8 januari 2018.
Distributör: Sf Studios.
HANDLING
Sherlock Holmes återvänder till brittisk mark samtidigt som Dr. Watson och hans fru står inför sin största utmaning någonsin: att bli föräldrar.
RECENSION
Precis som tidigare delar av tv-serien, är den fjärde säsongen av Sherlock en modern nytolkning av berättelsen om detektiven Sherlock Holmes, som skrevs av Sir Arthur Conan Doyle under 1880-talet. Och precis som tidigare delar, är säsongen riktigt jävla bra.
Jag har verkligen saknat serien. Spänningen som får pulsen att dundra i mina öron. Humorn som får mig att skratta rätt ut. Och den atmosfäriska stämningen som får mig att känna mig som hemma. Jag har saknat de invecklade kriminalfallen och de oförutsägbara vändningarna. Jag har saknat det intelligenta och något pretentiösa manuset. Och inte minst har jag saknat de charmiga karaktärerna. Jag fullkomligt älskar Sherlocks arrogans och excentriska sätt att vara, och det var ljuvligt att återigen få grotta ner sig i hans komplexa sinne. Benedict Cumberbatch briljerar, och tillsammans med resterande skådespelare, utsökt komponerad musik och ett makalöst foto utstrålar varje avsnitt en sällsynt expertis.
Hela säsongen är bra. Men eftersom jag är extra svag för intriger och spelliknande utmaningar, blev jag särskilt förtjust i säsongens avslutande avsnitt: ”The Final Problem”. I det avsnittet måste karaktärerna genomgå ett antal dödliga tester för att ta sig till den slutliga kammaren och nå sitt mål. Det hela är väldigt snyggt uppbyggt, och det är omöjligt att gissa hur alltsammans ska sluta. Dessvärre brister trovärdigheten på sina ställen, och själva upplösningen är rätt antiklimatisk då allt löses för enkelt. Men helheten… wow.
Allt som allt är den fjärde säsongen av Sherlock föga förvånande rent utav skitbra. Jag kommer att gråta blod om vi inte får en fortsättning.
BETYG: 8/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Serier: Kriminalare, Serier: Mysterium, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;
NYTT I SAMLINGEN #292
Den här veckans haul är liten men god. Jag lyckades hålla mig från att fingra på köpknappen, vilket jag självfallet belönade genom att lägga en order med fyrsiffrigt värde som förhoppningsvis anländer nästa vecka. Logisk, jag vet. ♥
Hur som helst, eftersom jag var så himla duktig och avstod från att köpa en massa saker, består veckans hög enbart av recex. Från Universal kom Mortal Engines. Filmen baseras på boken med samma namn av Philip Reeves och är regisserad av ingen annan än Sagan om Ringen-legenden Peter Jackson. Sen kom också Aquaman från Warner bros: en superhjältefilm i klassisk anda.
Utöver detta fick jag hem två böcker. Den prosaskrivna romanen Fjädrar av Jacqueline Woodson, författare till bland annat Brun flicka drömmer, samt den mycket efterlängade En ocean av kärlek av Tahereh Mafi, författare till Shatter me-serien. Dessa anlände från Natur&kultur respektive B. Wahlströms. Stort tack till er!
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Nytt i hyllan
DAGARNAS KARTA
Författare: Ransom Riggs.
Originaltitel: A map of days.
Genre: Fantasy, äventyr.
Traumatiskt innehåll: -
Representativt innehåll: Etnisk variation.
Serie: Miss Peregrines besynnerliga barn #4.
Längd: 536 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
HANDLING
Jacob är tillbaka i Florida med sina vänner, som gör sitt bästa att smälta in. De upptäcker en underjordisk bunker som tillhört Abe, och hemligheter från hans dubbelliv avslöjas. Och Jacob förstår alltmer av sitt arv - sanningar som varit med honom långt innan han trädde in i Miss Peregrines tidsloop.
RECENSION
Jag tyckte mycket om Dagarnas karta. Eller, jag tror det i alla fall. Det var en fröjd att återvända till den kreativt uppbyggda världen och återse de charmiga karaktärerna. Jag har verkligen saknat dem. Men handlingsmässigt, känns Dagarnas karta som en brygga mellan den ursprungliga och nya trilogin. Det händer inte mycket alls i förhållande till mängden sidantal.
Kanske är den ursprungliga trilogin så pass händelserik och actionfylld att en mer stillsam fortsättning hamnar i för stor kontrast, men jag upplevde Dagarnas karta som fragmenterad och stundtals planlös. Boken introducerar läsaren för USA:s besynnerligheter och känns som en ny början med god potential. Den nya riktningen medför dock en lång uppladdning, många förklaringar och nya karaktärsintroduktioner som gör att tempot saktas ner. Det som händer sker i mindre skala än tidigare, och riskerar inte att få lika allvarliga följder. Det är fortfarande spännande, men inte lika spännande.
Ransom Riggs skriver emellertid lika bra som tidigare, och språket är som alltid väldigt lätt att ta till sig. Sidorna flyger förbi och jag upplevde aldrig – ens för en sekund – att jag var uttråkad. Det är emellertid svårt att inte jämföra Dagarnas karta med de andra böckerna i serien, och dessvärre är det inte den starkaste installationen i berättelsen om Miss Peregrines skyddslingar.
BETYG: 6,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;
10 000 TIMMAR
Regissör: Joachim Hedén.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Peter Magnusson, Karin Lithman, Özz Nûjen, Mathilda von Essen.
Releasedatum: 6 augusti 2014.
Distributör: Sf studios.
Distributör: Sf studios.
HANDLING
När Eric vinner på skraplott satsar han på sin dröm - att bli fotbollsproffs, trots att han är 36 år och egentligen inte kan spela. Det tar tydligen bara 10000 timmar om man får tro en bok som Eric har fått i present.
RECENSION
Det här verkar vara en opopulär åsikt, men jag tycker faktiskt att 10 000 timmar är bra. Inte ”wow”, men bra. Visst ser jag anledningarna bakom alla ljumna omdömen: det förutsägbara händelseförloppet, de tillgjorda vändningarna och den lite överdrivet glättiga atmosfären. Men jag underhölls ändå.
Svensk film faller sällan mig i smaken. I alla fall inte inom de mer allvarliga genrerna. Men svenska komedier har ofta en hemtrevlig touch som jag verkligen uppskattar. Och den hade 10 000 timmar. Jag gillar värmen. Hjärtat. Att den faktiskt får tittaren att må bra. Sen ser jag också att den är långt ifrån perfekt, men den lättsamma stämningen är tillräckligt för att kompensera för det. Det är den typen av film som är enkel att tycka om, om man inte tar den på för stort allvar.
Som helhet tycker jag att 10 000 timmar gör vad den ämnar göra: underhålla. Smårolig och med en klassisk, svensk charm är den lätt att ta sig igenom.
BETYG: 5,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi;
EGO
Regissör: Lisa James-Larsson.
Genre: Drama, romantisk komedi.
Längd: 1 hr 45 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Martin Wallström, Mylaine Hedreul, Sissely Kyle, Peter Andersson, Emil Johnsen.
Releasedatum: 29 maj 2013.
Distributör: Nordisk film.
HANDLING
För Sebastian handlar allt om yta. Livet är fyllt av party och pengar, och han utmanar aldrig sig själv. När allt går som bäst råkar han ut för en olycka som gör honom blind. När han ser allt i svart blir personliga assistenten Mia den första som lyckas öppna hans ögon för dets om är viktigt i livet.
RECENSION
Det är inte bara huvudkaraktären som är ytlig i Ego, utan även dramat som helhet. Filmen saknar någon som helst nivå av komplexitet och osar medelmåttighet. Handlingen och karaktärernas uppbyggnad är alldeles för simpel för att träffa rätt, och den stora avsaknaden av hjärta gjorde att jag inte greps tag. Det vi ser är förutsägbart, klyschigt och inte särskilt övertygande.
Det har gått lite mer än en vecka sedan jag såg Ego. Ändå minns jag nästan ingenting, vilket inte är ett gott tecken. Filmen gjorde inget intryck, utan upplevdes av mig som slätstruken och en i mängden. Den står mest och tuggar, utan något av vikt som händer. ”Medioker” är därmed ett relativt generöst betyg.
Som helhet är Ego varken originell eller särskilt minnesvärd. Vill du se en bra, svensk film rekommenderar jag istället Sommaren med Göran eller Små citroner gula.
BETYG: 3,5/10
| Kommentera inlägget här |
Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi;
