FAKTA

Författare: Stephen Chbosky.

Originaltitel: Imaginary friend.

Genre: Skräck.

Traumatiskt innehåll: Arbetslöshet, mobbning, abort, alkoholkonsumtion, sexuella övergrepp, vanvård, dödsfall, självmord.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, gott och ont, låtsaskompis.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 772 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Norstedts.

 

 

Aaagh!

 

DEN OSYNLIGE VÄNNEN är en riktig berg- och dalbana! Känslomässigt. Kvalitetsmässigt. På alla sätt och vis. Och jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker.

 

Boken börjar oerhört starkt. Rentutav fantastiskt. Och jag blev själv förvånad över hur mycket jag fastnade. Välskriven, atmosfärisk och med underbara karaktärer. Chbosky gör ett fenomenalt arbete när det kommer till att bygga upp karaktärerna, och trots att det här är en skräckroman kände jag sån värme och kärlek när jag läste om Christoffer, hans mamma och hans vänner. Relationerna är realistiska och inspirerande och allmänt underbara.

 

Så vad finns inte att gilla? Varför har många recensioner varit så där lagom fisljumna?

 

Först förstod jag inte alls varför DEN OSYNLIGE VÄNNEN inte har varit mer omtalad. Början är som sagt fantastisk, så jag drog slutsatsen att boken helt enkelt inte lästs av rätt personer. Men sakta, sakta kände jag hur mitt intresse svek mig.

 

Boken är alldeles för lång. 772 sidor motiverade det svenska bokförlaget att dela upp berättelsen i två delar som säljes separat, men bättre hade varit om boken från första början kortats ner. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket innehåll som motiverar längden, och halvvägs igenom börjar man undra när alltsammans ska avrundas. Det behöver komma någon form av ”pay off” för att hålla läsaren engagerad, men den dök aldrig upp.

 

I takt med att berättelsen rör sig framåt minskar dessutom fokus från karaktärerna och deras relationer till det övernaturliga. Det är förstås förståeligt. DEN OSYNLIGE VÄNNEN är trots allt en skräckroman och inte ett feel good-drama. Men jag blev förtvivlad. För mig var det karaktärsfokuset som gjorde boken bra, och ju mer action och spänning som integrerades, desto mindre intresserad blev jag.

 

Därtill kändes det också som att mycket av komplexiteten släppte när mer övernaturligt integrerades. De första 250 sidorna hade en perfekt balans mellan familje- och skoldrama och en obehaglig, övernaturlighet som kokade lite atmosfäriskt i bakgrunden. Det var mystiskt, spännande och lagom ”magiskt”. Men ju mer det övernaturliga förklarades och ökades i mängd, desto rörigare och mer överdrivet blev det. Och till slut kom jag på mig själv att skumläsa boken för att snabbare komma till slutet.

 

Allt som allt… jag vet faktiskt inte vad jag tycker. Jag älskade början. Älskade! Om hela boken hade varit som de första två hundra sidorna skulle DEN OSYNLIGE VÄNNEN lätt blivit en ny favorit. Men längden och det övernaturliga påverkade min upplevelse negativt och drog ner helhetsintrycket. Överlag så är DEN OSYNLIGE VÄNNEN en bok som jag rekommenderar, men som jag såg så mycket mer potential i än vad som utnyttjades.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Chris Buck, Jennifer Lee.

Genre: Äventyr, familj.

Längd: 1 tim 43 minuter.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Idina Menzel, Kristen Bell, Josh Gad, Jonathan Groff, Sterling K. Brown, Evan Rachel Wood, Alfred Molina.

Nyckelord: Magiska krafter, utforska sin historia.

Releasedatum: 25 maj 2020.

Distributör: ©Disney.

 

Elsa, Anna, Kristoffer, Olof och Sven beger sig in i den okända, förtrollade skogen och de mörka haven bortom Arendal. Där upptäcker Elsa inte bara sanningen om sitt förflutna, utan även ett hot mot sitt kungarike.

 

 

 

 

Jag är tjugofyra år gammal och medger stolt att jag älskar den första FROST-filmen. Den är charmig, lättsam och så där lagom säregen. När det däremot kommer till FROST 2, så är filmen bra, men inte alls lika klockren. Animeringarna är fortfarande fantastiska, röstskådespelarna gör ett bra jobb och karaktären Olof är söt som alltid. Men för övrigt är jag faktiskt rätt besviken.

 

 

Den första filmen hade många element som gjorde att den stack ut ur mängden. Den skämtade medvetet om sina klyschor och använde paradoxer för att underhålla, så som att snögubben Olof älskar sommaren. FROST 2 är dessvärre inte lika speciell. Den följer strömmen, håller sig innanför ramen och innehåller klyschor utan att de vänds till filmens fördel. Det är himla synd, för potentialen finns där.

 

För det andra är handlingen som sådan svagare än i första filmen. Och inte bara svagare, den är allmänt otydligare. Här finns ingen antagonist eller ett klart hot, utan alltsammans kretsar kring mer abstrakta koncept. Det är något som jag i vanliga fall är all for, men här tycker jag att det blir lite väl luddigt och sockersött.

 

Sist men inte minst agerar FROST 2 lite väl mycket musikal i min smak. Missförstå mig inte, jag älskar glädjen i Disneylåtar, men när det kommer en ny var och varannan minut blir det mer störande än upplyftande. Låtarna är dessutom långt ifrån lika medryckande som i den första filmen. Ingen av dem träffade mig i hjärtat, och ärligt talat skulle jag inte kunna nynna på någon av dem nu i efterhand om du så hotade mig med pistol.

 

Nu blev den här recensionen rätt negativ, och det är inte min mening att ge bild av att FROST 2 är dålig, för det är den inte. Den är visuellt imponerande och allmänt charmig, och jag kommer säkerligen att se den igen. Jag hade bara hoppats på mer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Holly Black.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, dödsfall, föräldralöshet, misshandel, självmord.

Nyckelord: Spioneri, hovintriger, feer, 

Serie: The Folk of the Air #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 370 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers.

 

 

 

THE CRUEL PRINCE är inte alls vad jag hade förväntat mig. Om jag ska vara ärlig var den enda anledningen till att jag plockade upp boken dess popularitet. Jag ville inte förbli utelämnad, men trodde faktiskt att boken skulle vara rätt dålig. När jag läste om handlingen lät den äckligt klyschig, och tillsammans med det faktum att jag varken är förtjust i feer eller Holly Black som författare gjorde mig måttligt taggad på läsningen.

 

Men jag är överraskad.

 

Trots en något seg början, gillade jag THE CRUEL PRINCE skarpt. Den är kreativt uppbyggd, med intressant värld, vitsiga dialoger och fascinerande karaktärer. Jag älskar att protagonisten är blodtörstig och maktlysten, men att det kompenseras av hennes sårbarhet och rädslor. Hon är kaxig, våghalsig och nästan dumdristig, men ändå så väldigt skör och lätt att relatera till. Hon har dessutom en spännande dynamik till sina systrar och sin ”adoptivfamilj”, och jag är så lättad över att hon inte blev romantiskt involverad med någon under bokens gång. Det är himla uppfriskande att läsa en ungdomsfantasy utan att alla ska tråna efter varandra hela tiden.

 

För övrigt är jag ett stort fan av all spioneri och alla hovintriger. Det är verkligen my cup of tea att läsa om någon som kastar sig in i fara, stjäl värdefulla dokument och planerar kupper mot tronen. Me like very much.

 

Sist men inte minst vill jag ge en eloge till Holly Blacks språk. Som tidigare nämnt är jag generellt inte särskilt förtjust i hennes böcker, men här gör hon verkligen bra ifrån sig! Hon skriver enkelt men gripande, och fångar det paradoxala med världens skönhet och mörker på ett himla snyggt sätt.

 

Överlag tyckte jag mycket om THE CRUEL PRINCE, vilket chockerar mig själv. Jag ser faktiskt väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

Längd: 2 tim 31 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Johan Glans, Anders Jansson, Jenny Skavlan, Michael Segerström, Boel Larsson.

Nyckelord: Präster, livet i kyrkan, kristendomen.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: TV4.

 

 

 

 

 

HALVVÄGS TILL HIMLEN är en sån där småputtrig och mild serie som jag varken ogillar eller tycker om. Inget är direkt dåligt, men inget sticker heller ut.

 

 

Skådespelarna, med Johan Glans i täten, gör ett så där lagom charmigt intryck men det är aldrig riktigt att man fastnar för deras karaktärer. De är för karikatyriska för att faktiskt väcka några känslor. Och när det kommer till själva humorn så skulle jag ljuga om jag skrev att jag inte fnissade några gånger. Däremot kan jag inte påstå att jag skrattade. Skämten är inte tillräckligt nytänkande för att framkalla några starkare reaktioner.

 

Överlag är den andra säsongen av HALVVÄGS TILL HIMLEN småtrevlig och så där lagom, typiskt svenskt. Serien håller sig inom ramarna och är skön att slappna av till efter en hård dag på jobbet, men är inget man minns några dagar efteråt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Spirit Walker.

Genre: Fantasy, äventyr.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, dödlig sjukdom, kidnappning, våld mot djur.

Nyckelord: Epidemi, demoner, stenåldern.

Serie: Chronicles of Ancient Darkness #2.

Målgrupp: Äldre barn/unga vuxna.

Längd: 357 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2005).

Bokförlag: Semic.

 

 

 

Åh! Varför har jag inte läst den här serien tidigare? Jag har hört så mycket gott om den men länge tänkt att jag är för gammal för att uppskatta den. Men tji fick jag!

 

HAVETS FÅNGAR är riktigt bra. Bättre än sin föregångare, VARGBRÖDER. Trots att målgruppen är äldre barn kan jag som 24-åring inte undgå att ryckas med av spänningen. Kanske är det för att boken innehåller en annan slags spänning än jag är van vid. Istället för koreografiska svärdstrider och hovintriger, handlar det snarare om att överleva i naturen: att simma i vilt vatten, att spåra djur för att få mat mat, att bygga skydd och gömma sig från vilddjur i skogen. Vildmarksliv, helt enkelt, vilket är oerhört intressant och spännande att ta del utav. Jag gillar dessutom mysterie-inslagen, och det faktum att en dödlig epidemi sprider sig. Kalla mig enkel, men jag älskar att läsa om dödliga sjukdomar.

 

Något som jag gillar skarpt med boken är dessutom karaktärernas stora respekt för såväl djur och natur. De skadar inget om det inte är absolut nödvändigt, och tar tillvara på allt, vilket jag tycker signalerar ett himla fint budskap. Det väckte dessutom en stark vördnad från min sida, till karaktärerna.

 

Överlag är jag glatt överraskad av HAVETS FÅNGAR. Trots att jag verkligen tyckte om VARGBRÖDER blev jag förvånad över min kärlek till den här boken. Den är bedårande, spännande och allmänt tilldragande. Det enda jag har att klaga på är att allt löser sig lite väl enkelt mot slutet, men det är en petitess.

 

BETYG: 7/10

Antal lästa böcker: 11 stycken (5 på engelska, 6 på svenska)

Antal lästa sidor: 3561 stycken

Genomsnittlig längd: 324 sidor/bok

Genomsnittlig läsmängd: 115 sidor/dag

Antal nya böcker: 25 stycken (15 recex)

 

1. Educated av Tara Westover

2. All Your Perfects av Colleen Hoover

3. Middlegame av Seanan McGuire

4. Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

5. Sommaren jag blev vacker av Jenny Han

6. Negans hämnd av Robert Kirkman

7. Clockwork Princess av Cassandra Clare

8. The Rithmatist av Brandon Sanderson

9. Vargbröder av Michelle Paver

10. Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström

11. En studie i rött av Ian Edginton och Arthur Conan Doyle

 

 

Antal sedda filmer: 5 stycken

Antal nya filmer: 8 stycken (8 recex)

 

1. Jojo Rabbit

2. Casino Royale

3. Quantum of Solace

4. Bloodshot

5. Black and Blue

 

 

Antal sedda tv-serier: 5 stycken

Antal nya tv-serier: 0 stycken (0 recex)

 

1. True Blood säsong 2

2. Community säsong 4

3. True Blood säsong 3

4. Community säsong 5

5. Skam säsong 2

FAKTA

Längd: 10 tim 32 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Thriller, drama, fantasy.

Skådespelare: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Carrie Preston, Rutina Wesley, Alexander Skarsgård, Deborah Ann Woll, Jim Parrick, Evan Rachel Wood.

Nyckelord: Vampyrer, formbytare, mysterium.

Releasedatum: 25 maj 2011.

Distributör: Warner bros.

 

 

Precis som tidigare säsonger baseras den tredje säsongen av TRUE BLOOD på SOUTHERN VAMPIRE MYSTERIES-böckerna av Charlaine Harris. Det är en stark tredje säsong, men något svagare än de två föregående. Kvar finns spänningen och cliffhangers, de härliga karaktärerna och de rafflande intrigerna. Men här finns också mer utfyllnad. När det väl händer något så händer det verkligen något, men ibland upplevde jag att serien gick runt i cirklar och återanvände material sedan tidigare.

 

Något som jag tyckt om med de tidigare säsongerna är att fantasyelementen har använts sparsamt. Mysterium och mord har legat i fokus, och sen har vampyrer funnits på sidan om. Men i den tredje säsongen expanderar världen med mytologiska varelser. Något för mycket, om du frågar mig. Vampyrer, varulvar, formbytare, varpantrar, feer, häxor… det blir lite too much, och jag blir snabbt mättad. Säsongen är som bäst när fokus ligger på karaktärsdrama, inte när en handfull olika raser slåss mot varandra.

 

I min mening kommer även slutet som en besvikelse, då det inte bygger upp särskilt mycket spänning inför nästkommande säsong. Med det sagt, tycker jag fortfarande mycket om den tredje säsongen. Den är beroendeframkallande, rolig, sexig och spännande. Och jag ser fram emot att se den fjärde igen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Cassandra Clare.

Svensk titel: – 

Genre: Urban fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sjukdom, droganvändning, kidnappning.

Nyckelord: Demoner, magi, robotar.

Serie: The infernal devices #3.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 568 sidor.

Publiceringsår: 2013.

Bokförlag: Margaret K. McElderry.

 

 

 

CLOCKWORK PRINCESS är bra. En bra bok, och en bra avslutning på trilogin. Den är actionpackad och överlag rätt charmig. Språket är lättläst och jag kom på mig själv att läsa alltsammans väldigt fort.

 

Men jag kan inte undgå att känna mig besviken. Jag älskade föregångaren, CLOCKWORK PRINCE, och hade hört att den här skulle vara ännu bättre. Men för mig var den inte det. Det är en bra bok, absolut, men också väldigt upprepande och något för lång. Dessutom slutar alltsammans lite för snyggt och prydligt för min smak, och jag stör mig lite på att alla måste hitta en partner och få ett lyckligt slut. Vidare tyckte jag att några av karaktärerna (okej, mer specifikt en) förtjänade mer än de fick.

 

Överlag tycker jag om CLOCKWORK PRINCESS. Boken är definitivt bra, bara inte så fantastisk som jag hoppats på.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Taika Waititi.

Genre: Komedi, drama.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Roman Griffin Davis, Thomasin McKenzie, Taika Waititi, Rebel Wilson, Stephen Merchant, Alfie Allen, Scarlett Johansson, Sam Rockwell.

Nyckelord: Andra världskriget, Hitler, satir.

Releasedatum: 1 juni 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Jag var väldigt tveksamt inställt till JOJO RABBIT innan jag såg den. Gränsen mellan att vara rolig och förolämpande är hårfin, och En komedi om andra världskriget kan lätt bli osmaklig och alldeles för politiskt inkorrekt. Men vet du vad? Jag älskade den!

 

 

Det här är en väldigt annorlunda tolkning av andra världskriget, med anti-hat-satiriskt upplägg. MovieZine beskriver filmen som ”Inglorious Basterds för barn”, vilket jag tycker är en oerhört passandra beskrivning. Rappa dialoger, skruvade tyskar och bisarra skämt utmärker filmen, utan att den förlorar sitt allvar. JOJO RABBIT är skrattframkallande rolig och fantastiskt tokig, men ändå historiskt korrekt och berörande. Även när man skrattar som mest finns en känsla av förföljelse och hot i bakgrunden, som balanserar den annars lite barnsliga tonen.

 

Jag är dessutom riktigt imponerad av skådespelarna. Allihopa, faktiskt, men särskilt barnen. Roman Griffin Davis, Archi Yates och Thomasin McKenzie är tre unga skådespelaran som alla utmärker sig stort. Det är svårt att förklara hur fantastiska de är, men flera gånger skrattade jag rätt ut för att de var så absurt duktiga, och sken starkare än solen i sina scener. Men även de vuxna skådespelarna förtjänar en eloge. De som sticker ut mest är Taika Waitiki som excentriska Hitler, Sam Rockwell som en Jack Sparrow-liknande soldat och Rebel Wilson… som är en tysk version av sig själv.

 

JOJO RABBIT är verkligen en fantastisk film. Trots att den följer en aspirerande nazist, är den både rolig, berörande och tankeväckande. Bedårande och hemsk på samma gång. Det är definitivt en film jag vill se igen!

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover.

Svensk titel: –

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, ofrivillig barnlöshet, alkoholkonsumption, missfall, depression.

Nyckelord: Giftemål, trasig relation, barnlöshet.

Serie: –

Målgrupp: Nyvuxna (new adult).

Längd: 305 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Atria books.

 

 

 

ALL YOUR PERFECTS är en riktigt bra bok. Lättsam, med högt tempo och djupa känslor, med en lagom dos hetta. Jag gillar hur den kombinerar komik med tragedi med romantik, och hur den på ett känsligt sätt hanterar svåra frågor så som ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa. Det hela görs på ett riktigt snyggt och respektfullt sätt, som väcker såväl känslor som viktiga tankar.

 

Det som jag upplever kunde hanterats bättre är slutet. Det slutar lite för fint och prydligt i min smak. Men bortsett från det finns inte mycket att klaga på. Jag gillar värmen, humorn, passionen mellan karaktärerna. Och jag gillar att känna så mycket för dem, och konstant önska att allt ska lösa sig för dem.

 

Rekommenderar ALL YOUR PERFECTS varmt om du är sugen på en känslofylld romantisk novell, utan alltför grafiska sexscener. Det är inte Hoovers bästa bok, men inte heller hennes sämsta.

 

Och kom ihåg allihopa: kommunikation är nyckeln till allt!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Jenny Han.

Originaltitel: The summer I turned pretty.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Cancer, drog- och alkoholanvändning, mobbning, utseendefixering.

Nyckelord: Sommarstuga, olycklig kärlek.

Serie: Summer #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 266 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Lavender Lit.

 

SOMMAREN JAG BLEV VACKER är en riktigt härlig sommarläsning, i stil med Sarah Dessens verk. Det är en varm och atmosfärisk läsning, som väcker stark längtan till stränder och semester. Språket är enkelt, och Jenny Han beskriver alltsammans så levande att jag som läsare kan förnimma lukten av havet, känna sand mellan mina tår och höra måsarnas skri. Det är en bok som fick mig att känna mig alldeles gosig inombords.

 

Jag gillar verkligen dynamiken mellan karaktärerna, deras bus och deras kärleksfulla gnabb. Dock kunde jag inte undgå att störa mig lite på protagonisten, Belly. Halva jag tycker om henne; hennes oskuldsfullhet och ostiga förhoppningar, som jag själv kan relatera till. Men min andra halva tycker att hon är småbarnslig, och rätt omogen. Hon är 16 år, men lipar surt när hon inte får som hon vill, och beter sig allmänt otrevligt mot personerna i sin omgivning, däribland hennes mamma och Cam. Dessutom förstår jag faktiskt inte hennes tjusning till killen som hon väljer i slutet: jag upplevde inget romantiskt mellan dem.

 

För övrigt är boken relativt utseendefixerad, och slutet är tyvärr rätt påskyndat. Det känns lite som att Jenny Han glömde bort att hon behövde avrunda allt, och slängde med så mycket som möjligt för att snabbt knyta ihop berättelsen. Men överlag tycker jag mycket om boken. Mysig, varm och perfekt nu till sommaren. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen, och rekommenderar denna varmt till dig som längtar efter sol och bad och kärlek.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Marc Forster.

Genre: Action.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Daniel Craig, Olga Kurylenko, Mathieu Amalric, Judi Dench, Giancarlo Giannini, Gemma Arterton, Jeffrey Wright, David Harbour.

Nyckelord: Spioner, hemliga uppdrag, biljakter.

Releasedatum: 18 februari 2013.

Distributör: SF.

 

 

 

QUANTUM OF SOLACE är en gedigen actionfilm. Inte den bästa Bond-filmen, och inte lika bra som sin föregångare CASINO ROYALE, men gedigen. Med snyggt foto, duktiga skådespelare och ett spännande händelseförlopp underhåller den från början till slut. Så var är det som det brister?

 

 

Det finns en handfull olika anledningar till att jag föredrar CASINO ROYALE framför denna. Handlingen är starkare, antagonisten mer komplex och händelserna mer oförutsägbara. Dessutom är QUANTUM OF SOLACE något utdragen och ryckigt klippt, vilket ger en paradoxal känsla eftersom scenerna växlar mellan att kännas enformiga och stressiga.

 

Men överlag är QUANTUM OF SOLACE en bra film, i JASON BOURNE-anda snarare än BOND-stil. Så är du sugen på en tempofylld actionrulle, kan jag absolut rekommendera denna.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

 

 

 Jag är ett stort fan av berättelser om Sherlock Holmes, och har sett otaliga filmer och serier som kretsar kring den briljanta karaktären. Jag har emellertid inte läst den ursprungliga romanen av Arthur Conan Doyle, och såg den här grafiska romanen som en chans för mig att försiktigt ge mig in i det litterära territoriet.

 

Jag fastnade emellertid inte.

 

Som jag nämnde ovan gillar  konceptet och själva idén med Sherlock Holmes, men serieformatet fungerade inte för mig i det här fallet. Den känns oerhört… innehållsfattig. Karaktärerna är platta, och själva berättelsen är så pass förenklad att det känns lite snopet. Jag förstår också att en grafisk roman eller serietidning inte ska vara särskilt lång och komplex, men i förhållande till materialet och vad boken vill säga så känns det helt enkelt inte som en story lämpad för det formatet. Det är för få sidor och för få ord för att få till det snyggt. Jag hade förväntat mig mer.

 

Sen hade jag personligen hellre velat se handlingen berättad utifrån Sherlocks synvinkel. Nu är det Watson som styr, och fast det fortfarande är intressant så känns det som att det skapar ett avstånd till läsaren då vi inte alltid är där för att se allt utspelas genom egna ögon, utan snarare får det berättat för oss.

 

Allt som allt var jag inte särskilt förtjust i den grafiska versionen av EN STUDIE RÖTT. Jag vill däremot läsa originalversionen, och hoppas att det passar mig bättre.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Dave Wilson.

Genre: Action, fantasy.

Längd: 1 tim 49 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Vin Diesel, Eiza González, Sam Heughan, Toby Kebbell, Talulah Riley, Lamorne Morris.

Nyckelord: Övernaturliga krafter, reglerade minnen, hämnduppdrag.

Releasedatum: 2020-05-18.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

BLOODSHOT är en helt okej actionrulle. Med coolt koncept, en grundidé med stor potential och en handling tydligt inspirerad av TERMINATOR-franchisen, lyckas den skapa och behålla intresse. Är det en ny favoritfilm? Verkligen inte. Men en fullt acceptabel popcornrulle.

 

 

Det här är en film med bra premisser, men som håller sig inom ramarna för moderna actionfilmer. Det är inte dåligt, men inte heller särskilt minnesvärt. Ett förutsägbart händelseförlopp, låg trovärdighet och mediokra skådespelare definierar BLOODSHOT. Vin Diesel spelar en väldigt typisk roll för honom, så där lagom krystat och cool. Man får vad man förväntar sig, varken mer eller mindre.

 

Allt som allt är BLOODSHOT godkänd. Överdriven? Ja. Klyschig? Absolut. Men underhållande? Faktiskt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy.

Traumatiskt innehåll: Självskadebeteende, depression, dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Mänskliga experiment, tidsresor, telepati.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 525 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Tor.

 

 

 

Jag ville verkligen älska MIDDLEGAME. Och den börjar så lovande! Faktum är att bokens första halva är så pass fantastisk att jag tänkte: ”Det här! Det här kommer att bli en ny favorit”. Konceptet är så himla coolt, och McGuire har tagit fram något helt olikt något annat jag läst tidigare. Det är blodigt, det är actionfyllt och det är riktigt, riktigt mörkt. Integrationen av mänskliga experiment, matte och språk som gudomliga krafter samt färgblindhet var dessutom riktigt fascinerande inslag, och något som jag själv inte har läst om förut. 

 

Därtill är tempot högt, karaktärerna älskvärda och språket fantastiskt. McGuire skriver på ett väldigt olycksbådande sätt, och även när allt är frid och fröjd slänger hon in någon kommentar som gör att man som läsare förstår att det inte kommer att hålla i sig. Det skapar en ständigt tryckande stämning och en spänning som aldrig lägger sig.

 

Men ju längre in i boken jag kom, desto mer tappade jag intresset. I början tyckte jag om att inte ha alla svar: det diffusa skapade bara mer spänning. Men metaforerna blev fler. Antagonistens motivationer förblev dunkla. Magisystemet förklarades bara vagt. Och händelserna blev rent utav förvirrande och konstiga. Det skapade sådan frustration inom mig. Boken fick mig att känna mig dum, och när sista sidan var läst kunde jag inte skaka av mig känslan att jag missat något viktigt. Därtill upplever jag att MIDDLEGAME är något utdragen och upprepande, och trots att den innehåller gott om scener som verkligen chockerade mig, anser jag att den hade kunnat kortas ner rätt mycket.

 

Överlag… ja… MIDDLEGAME har ett fantastiskt koncept. Den är fantastiskt skriven och har fantastiska karaktärer. Och första halvan är fantastiskt bra. Toppbetyg. Alla stjärnor i världen. Men successivt blir den för mycket, och framåt slutet kunde jag inte låta bli att skumläsa för att jag inte brydde mig längre.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 4 tim 27 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Yvette Nicole Brown, Alison Brie, Donald Glover, Jim Rash, Ken Jeong, Chevy Chase

Nyckelord: Komvuxutbildning, vänskap, filmparodier.

Releasedatum: 9 november 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Den femte säsongen av COMMUNITY är bra, men inte lika bra som sina föregångare. Kvar finns kreativiteten, de snyggt integrerade filmreferenserna, de duktiga skådespelarna och den lättsamma tonen. Avsnitten är underhållande och bjuder på en del skratt.

 

Men säsongen är inte lika klockren. Den femte säsongen har fler utfyllnadsavsnitt än vanligt, upprepar en del handlingsspår och har inte lika självklara skämt. Det är fortfarande roligt, men inte lika roligt.

 

Överlag är den femte säsongen av COMMUNITY bra. Har du sett de fyra första säsongerna ska du självfallet även se denna. Bered dig bara på att kvalitén inte är lika i topp.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA
Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: What comes after.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #18.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2013).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

NEGANS HÄMND är en av de bättre volymerna i THE WALKING DEAD-serien på länge. De senaste volymerna har varit rätt ”meh”, med mycket såpopera och obefogad brutalitet. Missförstå mig inte, jag gillar mörker och våld i litteratur, men att vara brutal bara för brutalitetens skull blir i längden rätt tråkigt. Men NEGANS HÄMND gör det rätt.

 

Som titeln avslöjar ligger stort fokus på att utveckla Negan i den här volymen. Vi lär känna hans drivkrafter, hans sätt att leda och hur han tänker. Och fast han förblir skrämmande och härligt galen, görs han mänsklig. Jag gillar hur han ena stunden kan vara rasande och bränna sönder någons ansikte med ett glödhett strykjärn, för att i nästa stund skämta högt eller skryta om sina erövringar. Det gör honom till en nyckfull och obehagligt bra antagonist som man älskar att hata.

 

Överlag tycker jag om den artonde volymen av THE WALKING DEAD. Den är spännande och bjuder på en hel del utveckling.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Karin Smirnoff.

Engelsk titel: –

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, misshandel, dödsfall, alkoholmissbruk, självskadebeteende, djurmisshandel.

Nyckelord: Livsberättelse, socialrealism, religion, sekter.

Serie: Jana Kippo #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 350 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Polaris.

 

 

 

VI FOR UPP MED MOR är en febrig, vild och uppslukande bok. Det är en bok som kräver ditt engagemang, en bok som river upp sår och som skapar mörka moln. Svår att läsa för mycket från på samma gång, men samtidigt omöjlig att lämna ifrån sig.

 

Om det fanns en motsats till må bra-genren, så skulle VI FOR UPP MED MOR tillhöra den. Boken är mörk, obehaglig och tung, och får mig till viss del att förlora hopp om mänskligheten. Allt med boken skriker ut påfrestning och angelägenhet. Alla maktspel, alla trauman och inte minst det stressade språket: Namn skrivs med gemener, dialoger är integrerade direkt i löptexten istället för att markeras med talstreck, inga skiljetecken utöver vanliga punkter används, ord slås samman till inofficiella sammansättningar. Metaforer och synekdoke tillämpas i stor utsträckning, och meningarna är korta, talspråkliga och lämnar mycket öppet för egen tolkning. Allt för att förstärka prövningarna som karaktärerna går igenom. Och det är en alldeles fantastisk upplevelse.

 

VI FOR UPP MED MOR är en svår bok att läsa, men en ännu svårare bok att beskriva. Den är brinnande, kraftfull, skrämmande, vacker och tankeväckande. Det är en härligt luddig bok som känns så äkta, men ändå så surrealistisk. Varje ord är noga valt, och det räcker med bara ett par sekunders ouppmärksamhet för att man som läsare ska missa något essentiellt i berättelsen. Överlag gillar jag VI FOR UPP MED MOR skarpt, men jag tillkännager att det inte är en bok för alla.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 4 tim 27 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: .Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Yvette Nicole Brown, Alison Brie, Donald Glover, Jim Rash, Ken Jeong, Chevy Chase

Nyckelord: Komvuxutbildning, vänskap, filmparodier.

Releasedatum: 9 november 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

COMMUNITY är en himla charmig serie, och den fjärde säsongen är inget undantag. Lättsam, gladlynt och med karismatiska skådespelare är det en allmänt härlig säsong. Det är en perfekt serie att titta på när man inte orkar engagera sig i invecklade handlingar, utan bara vill koppla av och må bra.

 

 

Den färde säsongen av COMMUNITY har precis som sina föregångare ett oerhört intelligent manus. Alla filmreferenser, medvetna karikatyrer och parodier fick mig att skratta högt, och är nog bland det mest kreativa jag sett. Både vad gäller att komma på idéerna, men även att få ihop alltsammans på ett snyggt och begripligt sätt. Därtill är det svårt att inte gilla de färgglada karaktärerna, som bidrar med såväl värma som provokation.

 

Överlag tycker jag mycket om den fjärde säsongen av COMMUNITY. Det är en riktigt kul serie, helt enkelt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Christina Lindström.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Adoption.

Nyckelord: Vänskap, funktionsnedsättning.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 271 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2018).

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Det här är en sån bok som jag känner ”meh” för rakt igenom. Jag känner mig nästan skyldig för min neutralitet, för FINNS DET BJÖRKAR I SARAJEVO? är så himla hajpad. Jag tror inte att jag har sett någon som ogillat den. Men ja, i mina ögon är den överskattad.

 

Jag kan inleda med att jag förälskade mig i premissen när jag läste på bokens baksida. Jag såg fram emot en road trip-likande berättelse med ”coming of age”-tema och existentiella frågor i fokus. Dessvärre lät alltsammans bättre på pappret än vad det visade sig vara i verkligheten. Boken känns bara… platt. Den är underutvecklad och har så många sidparalleller att jag knappt vet vad den huvudsakliga handlingen är. Inget tar direkt mer fokus än något annat, vilket gör att berättelsen känns ostrukturerad och riktningslös. Var och en för sig är parallellerna intressanta, men tillsammans blir det rörigt. Och jag hade personligen velat slopa det romantiska inslaget och haft mer fokus på relationen mellan Charlie och Kevin.

 

Därtill tyckte jag att det var lite frustrerande med mängden tillbakablickar som vävs in i berättelsen. De avbryter de nutida parallellerna och gör läsningen något hackig. Med det sagt finns det mycket som jag tycker om också: vänskapstemat, gruppens härliga dynamik till varandra och Charlie som karaktär. Åh, vad jag tyckte om honom! Så oskyldig och härlig att läsa om!

 

Överlag gjorde FINNS DET BJÖRKAR I SARAJEVO? inget större intryck på mig. Jag tycker varken att boken är bra eller dålig: den bara är. Och tyvärr kommer jag att ha glömt bort den inom snar framtid.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Längd: 8 tim 50 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns:15 år.

Genre: Thriller, drama, fantasy.

Skådespelare: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Carrie Preston, Rutina Wesley, Alexander Skarsgård, Deborah Ann Woll, Jim Parrick, Michelle Forbes.

Nyckelord: Vampyrer, formbytare, mysterium.

Releasedatum: 18 augusti 2010.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Den andra säsongen av TRUE BLOOD är en stadig fortsättning på den första. Minst lika bra! Skådespelarna känns varmare i sina kläder, karaktärerna växer som individer och tempot är högt. Det är en sexig och spännande vampyrserie, helt olik något annat och passande för en väldigt bred målgrupp. Oavsett om du gillar blodiga strider, sockersöta romanser,, satirisk politik, erotiska stunder eller mytologiskt integrerade handlingar så lär du bli förtjust. TRUE BLOOD har något för alla smaker.

 

 

Något som jag personligen gillar skarpt, är att det alltid finns något som håller ens intresse. Cliffhangers och vändningar man aldrig kunnat se komma präglar varje avsnitt, och det är fascinerande hur alla paralleller sammanförs på de mest kreativa av sätt. Det är dessutom omöjligt att bara se ett avsnitt åt gången. I och med att varje avsnitt slutar mitt i spänningen, måste man se vidare direkt.

 

Överlag är TRUE BLOOD är lite av en guilty-pleasure: den känns någorlunda ”trash” ibland, men jag älskar det! Säsongen håller en stadig nivå rakt igenom och sätter ribban för fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.
Nyckelord: Levande ritningar, magiskola.

Serie: The rithmatist #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 372 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 2013).

Bokförlag: Tor.

 

 

Om du har följt mina recensioner ett tag, är du sannolikt medveten om att Brandon Sanderson är min favoritförfattare. Böcker som THE WAY OF KINGS, THE FINAL EMPIRE, SKYWARD och ELANTRIS kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Jag är emellertid besviken på THE RITMATIST. Detär långt ifrån dålig bok. Tvärt om så är den riktigt bra. Men den grep inte tag i mig på samma sätt som Sandersons andra romaner.

 

Premissen är fantastisk. Hela grejen med en magiskola och teckningar som kommer till liv är hur coolt som helst. Särskilt eftersom ett helt krigssystem byggs upp kring tvådimensionella linjer, cirklar och figurer som slåss. Dessvärre är magisystemet det enda komplexa med romanen. För komplex, nästan. Trots att mängder med stridstaktiker förklaras, förstod jag aldrig riktigt hur den ritmatiska magin fungerade. Det är stora mängder teknisk infodumpning, vilket känns något tungt att läsa. Jag upplevde inte heller att magin nyttjades särskilt mycket i praktiken, och hade gärna sett fler verkliga strider snarare än teoretiska.

 

Bortsett från det kreativa magisystemet är THE RITMATIST en rätt standard mordberättelse. Karaktärerna är lätta att tycka om, men svåra att älska på grund av något endimensionella personligheter. Det är dessutom väldigt tydligt att Sanderson riktat sig in mot en yngre målgrupp än vanligt, då han är så pass övertydlig i sitt sätt att skriva att det nästan blir frustrerande.

 

Överlag är THE RITHMATIST grundad på fantastiska idéer, men tyvärr är utförandet mindre bra. Det är absolut en bra och spännande bok, men jag skulle klassificera den som Sandersons sämsta.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Martin Campbell.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 24 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Daniel Craig, Eva Green, Mads Mikkelsen, Judi Dench, Jeffrey Wright, Giancarlo Giannini, Caterina Murino, Simon Abkarian.

Nyckelord: Bond, pokerspel.

Releasedatum: 18 februari 2013.

Distributör: SF.

 

 

 

 

Jag är glatt överraskad av CASINO ROYALE. BOND-filmerna har alltid varit mysiga och småspännande att se, men det är inte förrän nu som jag känner mig riktigt tagen.

 

Jag har sett långt ifrån alla BOND-filmer, men det här är nog min favorit. CASINO ROYALE tar allt som varit bra med BOND, och gjort det större och bättre. Kanske är jag partisk, då jag generellt föredrar moderna actionfilmer framför äldre, men jag diggar verkligen det här nyfunna, BOURNE-liknande stuket. Tempot är högt, effekterna snygga och actionen gripande. Och skådespelarna! Daniel Craig passar verkligen som Bond, och hans medspelare gör minst lika stort intryck de. Riktigt imponerad är jag!

 

Överlag är jag väldigt förtjust i CASINO ROYALE. Filmen är något lång, men det är en petitess. Jag gillar stämningen och tempot, och fastnar för såväl karaktärer som handling. Allt som allt, en bra film!

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Michelel Paver.

Originaltitel: Wolf brother.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, kidnappning.

Nyckelord: Stenåldern, demoner, äventyr, vänskap med djur.

Serie: Chronicles of ancient darkness #1.

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 303 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2004).

Bokförlag: Semic.

 

 

Jag är riktigt förvånad över hur mycket jag tycker om VARGBRÖDER. Med tanke på att boken främst riktar sig mot barn i 9-12 års åldern hade jag förväntat mig en någorlunda tramsig och trist berättelse. Istället fick jag en mysig och ärligt talat rätt spännande läsupplevelse. Visst är boken enkel och något påskyndad, men jag uppskattar det boken försöker göra. Och jag är rätt säker på att jag hade blivit upp över öronen förälskad om jag hade läst den för 15 år sedan.

 

Så varför tycker jag att VARGBRÖDER är värd att läsa? För det första är den välskriven. Tempot är högt och språket välarbetat; enkelt men inte överdrivet pedagogiskt. Som läsare kastas vi direkt in i handlingen, men trots att vi presenteras för en helt ny värld – med kulturer och magisystem att lära känna – blir det aldrig svårt att hänga med i det som händer. Därtill gillar jag såväl karaktärerna som miljön. VARGBRÖDER utspelar sig under stenåldern, vilket är himla intressant! Att läsa om människornas levnadssätt och vardag var ärligt talat väldigt gripande, även vid fall då det inte inkluderade särskilt intensiva händelser.

 

Sist men inte minst tyckte jag mycket om att även vargungen Ulv får ett berättarperspektiv. Ja, du läste rätt: du får läsa delar av berättelsen utifrån en vargs synvinkel. Och det här är en riktig vattendelare. En del läsare har stört sig på sättet som vargungen tänker på. Till exempel så benämns inte alla ord med sina faktiska termer. Istället används begrepp som ”det snabba våta” för regn, ”svanslösa vargen” för människa och ”den varma besten som biter” för eld. Och visst förstår jag en del läsares frustration, men jag tyckte mest att det var charmigt.

 

Överlag är jag mycket nöjd med VARGBRÖDER. För mig som vuxen var det en väldigt mysig läsupplevelse, och jag kan tänka mig att den avsedda målgruppen tycker att boken är ruggigt spännande. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Deon Taylor.

Genre: Action, thriller.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Naomie Harris, Tyrese Gibson, Frank Grillo, Mike Colter, Reid Scott, Beau Knapp, Nafessa Williams, James Moses Black.

Nyckelord: Korruption, katt-och-råttalek.

Releasedatum: 27 april 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

BLACK AND BLUE är rakt igenom en medelmåttig lågbudgetfilm. Allt är okej, varken mer eller mindre. Skådespelarna? Okej. Handlingen? Okej. Effekterna? Okej. Filmen är en gedigen och småspännande popcornrulle, vars like vi har sett dussintals gånger tidigare. Inget sticker ut, allt är förutsägbart och fast det är någorlunda njutningsfullt för stunden blir det snabbt uppenbart att det är en film man ogärna ser flera gånger.

 

I mina ögon, är den här typen av slätstruken film nästan det värsta. En bra film underhåller, och en dålig film kan man ändå skratta åt och göra narr av. Det här? Jag känner inget. Den bara är.

 

Överlag… Ja, BLACK AND BLUE är inte dålig. Den är helt okej. Avkopplande och småkul. Men inget som jag kommer att minnas mer än ett par timmar.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Tara Westover.

Svensk titel: Allt jag fått lära mig.

Genre: Biografi, memoar.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, vanvård, psykisk ohälsa, våld mot djur.

Nyckelord: Livsberättelse, mormonsk livsstil, herbalism.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 329 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Random House.

 

 

EDUCATED är en väldigt svår bok. Både var gäller att komma in i berättelsen och vänja sig vid den lite annorlunda berättartekniken, men även vad gäller ton. Det är inte direkt en glädjespridare. Misshandel, vanvård och manipulation präglar sida efter sida, något som jag personligen berördes djupt av och fann oerhört fascinerande, men som inte är för alla. EDUCATED är en mörk och hjärtekrossande bok, och fast jag hatar det jag läser kan jag inte undgå att älska den.

 

EDUCATED är ögonöppnare. Inte bara för mormonism; en livsstil helt olik min egen och som jag haft pinsamt dålig vetskap om. Utan även en ögonöppnare vad gäller samhället i sin helhet: skolsystemen, rättssystemen och privilegier som jag personligen tagit för givet. Det här är en biografi, men Tara Westover beskriver sitt forna, galna liv på ett så fängslande sätt att EDUCATED läses som vilken fiktiv berättelse som helst. Bara tanken på att det hon skildrar faktiskt har hänt (och fortfarande händer), är rent utav skrämmande. Samtidigt är det oerhört imponerande och inspirerande att följa Westovers självintervention. Vilken resa hon gjort! Om hon klarade att gå från ett vanskött och hjärntvättat barn utan någon form av utbildning eller koll på hur "resten" av världen fungerade, till omtalad forskarstudent – då måste allt vara möjligt, eller hur?

 

Det enda som jag störde mig på med EDUCATED, är att boken är något upprepande. Alla olyckor och skador och faderns ständiga rädsla för Illuminati blir efter ett tag för mycket att läsa om, och jag tycker personligen att boken hade kunnat kortas ner. Med det sagt så är det en riktigt bra bok som förtjänar all hajp som den har fått. ”Tankeväckande” räcker inte till för att beskriva den.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 5 tim 25 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Josefine Frida Pettersen, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Iman Meskini, Marlon Valdés Langeland, Ulrikke Falch, Ina Svenningdal, Thomas Hayes.

Nyckelord: Norsk serie, vänskap, relationsdrama.

Releasedatum: 13 december 2016.

Distributör: DailyMotions.

 

 

 

 

Den andra säsongen av SKAM är bra. Bättre än den första. De inspirerande vänskapsrelationerna och fina skådespelarna gör serien härlig att titta på. Extra kul är det också att säsongen fokuserar på Noora. Hennes självständighet och mod att stå upp för sig själv och sina vänner har sedan länge gjort henne till en favorit. Josefine Frida Petterson som spelar henne är dessutom riktigt duktig.

 

Men fast jag verkligen tycker om säsongen, förstår jag samtidigt inte varför serien blivit sådan sensation. Ja, den är bra, men i mina ögon inte mycket mer än så. Och fast den andra säsongen enligt mig är bättre än den första och behandlar en del riktigt tuffa ämnen på snyggt sätt, kan jag inte undgå att känna att något saknas. Ibland känns serien så överdriven och påskyndad, som om viktiga delar klippts bort. Det var flera gånger som jag satt som på nålar och väntade på att särskilda saker skulle hända eller sägas, för att sedan få reda på att det gjorts eller sagts mellan scenerna, så att säga. Jag vill se mer mindre av allt drama, och mer av konsekvenserna det medför. Avsaknaden av det blev väldigt antiklimatiskt, och jag får upplevelsen att SKAM har så mycket mer potential än vad som utnyttjas.

 

Överlag… ja, SKAM är en bra serie. Jag kommer att fortsätta titta på den. Men jag är inte riktigt på hajp-tåget om att det är en ”åh-så-fantastisk-och-världsomvälvande-serie”. Bra och mysig, men inte mer.

 

BETYG: 6,5/10

Antal lästa böcker: 16 stycken (11 på engelska, 5 på svenska)

Antal lästa sidor: 4317 stycken (genomsnittlig längd: 270 sidor/bok, genomsnittlig läsmängd: 144 sidor/dag)

Antal nya böcker: 10 stycken (5 recex).

 

1. Warrior of the wild

2. A man called Ove

3. The queen of blood

4. Sheets

5. Peter Pan

6. To kill a mockingbird

7. Ingen utväg

8. The edge of always

9. En andra chans

10. Restore me

11. Fruktans tid

12. Ett nytt hopp

13. Min bror heter Jessica

14. Sawkill girls

15. The winner's curse

16. The overcoat and other short stories

 

 

Antal sedda filmer: 6 stycken

Antal nya filmer: 3 stycken (3 recex).

 

1. Ip man 4: the finale

2. The terminal

3. Happy Gilmore

4. Jumanji: the next level

5. Sonic the hedgehog

6. Roma 

 

 

Antal sedda tv-serier: 5 stycken

Antal nya tv-serier: 0 stycken (0 recex).

 

1. Hawaii five-0 säsong 9

2. True blood säsong 1

3. Community säsong 2

4. Castlevania säsong 3

5. Skam säsong 1

FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: Something to fear.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #17.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2012).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

Det som den sjuttonde volymen av THE WALKING DEAD skildrar, är min favoritdel i tv-serien. Det är därför med viss frustration som jag tillkännager att jag känner mig besviken. Misstolka mig inte: volymen är bra. Rå, fartfylld och spännande. Det händer mycket hela tiden. Ändå är jag inte särskilt exalterad.

 

Jag tror att jag till viss del känner mig rätt mättad vid det här laget. Jag har läst många av volymerna i serien tätt inpå varandra, och börjar inse att de är rätt upprepande. Det känns som att händelserna går på repeat i cykler, och jag behöver nog ta en paus från serien ett tag för att kunna uppskatta nästkommande volymer.

 

Något annat som jag tänkte på är att händelserna i den här volymen väldigt fort leder fram till ett klimax. I tv-serien byggs stämningen upp på ett annat sätt, och jag kände sån skräck innan att jag kände pulsen dunka i huvudet. Här nås höjdpunkten utan att fruktan riktigt byggs upp, vilket gör att det faller lite.

 

Med det sagt, är FRUKTANS TID fortfarande en bra volym. Jag tror mest att jag börjar tröttna på serietidningens lite repetitiva upplägg.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sarah Beth Durst.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafisk våld.

Nyckelord: Hovintriger, äventyr, onda andar, tävling om tron, elementär magi.

Serie: The Queens of Renthia #1.

Målgrupp: Unga vuxna/vuxna.

Längd: 388 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Harper Voyager.

 

 

Jag gav mig in i läsningen utan några direkta förväntningar. Jag hade inte hört något om boken. Det enda jag visste var att jag sett liknande titlar i princip överallt, som alla visat sig vara mediokra. Men alltså. Alltså! Vilken bok!

 

Varför läser ingen den här serien? Jag begriper mig inte på varför den inte är på allas läppar! THE QUEEN OF BLOOD är riktigt, riktigt bra! För det första: världsuppbyggnaden. WOW. Alltsammans är så häftigt och originellt. Hela grejen med andar som utgör allt i naturen, systemet kring hur en ny drottning tränas och väljs, magikonceptet kring att manipulera och kontrollera andar, och det faktum att hela städer byggs i träd för att undvika faror på marken… det är så coolt och nytänkande!

 

Jag älskar dessutom skogsmiljön, det höga tempot, de blodiga striderna och det faktum att boken utspelas under lång tid. Från bokens början till dess slut har det gått flera år, vilket bidrar med såväl djupare förståelse för vad som pågår i staden som utveckling hos karaktärerna. Därtill är jag svag för både äventyr och hovintriger, vilket gör att THE QUEEN OF BLOOD passar mig som handen i handsken.

 

Sist men inte minst måste jag nämna karaktärerna. De är underbara, och så lätta att fastna för! Jag uppskattar verkligen att protagonisten har brister och sällan (i princip aldrig) är bäst på det hon gör. Hon misslyckas ofta och är medveten om sina tillkortakommanden. Men hon är motiverad, kämpar hårt och ger inte upp, vilket är himla inspirerande att se.

 

Allt som allt tycker jag att THE QUEEN OF BLOOD är en mycket underskattad bok. Den är fartfylld, spännande och kreativt uppbyggd. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 8/10