FAKTA

Författare: Marissa Meyer

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: Renegades #3

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 549 sidor

Publiceringsår: 2019

Bokförlag: Feiwel & Friends

 

 

 

 

 

Jag känner mig lite sviken av den här serien. Jag älskar THE LUNAR CHRONICLES av samma författare. Så självklart hade jag höga förväntningar. Men trots att böckerna är lättsamma och snabblästa, kan jag inte riktigt påstå att de underhållt mig.

 

Till SUPERNOVAS fördel så händer mer i denna än tidigare böcker, vilket gör den något bättre. Men ändå: jag var uttråkad. SUPERNOVA är tjock och består av många ord. Men inte mycket blir sagt. Boken är utdragen, förutsägbar och fylld av klyschor. Handlingen går också runt i cirklar om och om igen. Därtill är karaktärerna omogna och dialogerna så tropiga att de fick mig att himla med ögonen. Dessutom är takten väldigt ojämn: ibland för långsam, ibland väldigt påskyndad. Boken är också enkelt skriven och upprepande.

 

Sen var jag också något frustrerad över att jag som läsare visste mer än karaktärerna. Varje gång ett avslöjande kom så var det något som vi som läsare redan var medvetna om, vilket tog udden av alla vändningar.

 

Överlag kan jag inte påstå att jag har starka känslor gentemot SUPERNOVA eller serien överlag. Den är inte dålig, men inte heller bra. Mer som ett rumstempererat glas mellanmjölk. Trots att det här är första och enda serien jag läst om superhjältar, kändes det som en trivial dussinvara.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: ca 8 tim 12 min

Antal avsnitt: 12 stycken

Åldersgräns: 11 år

Genre: Science fiction

Skådespelare: Diego Luna, Kyle Soller, Stellan Skarsgård, Genevieve O'Reilly, Denise Gough, Adria Arjona, Anton Lesser, Fiona Shaw, Andy Serkis.

Releasedatum: 21 september 2022

Distributör: Disney+

 

 

 

 

 

STAR WARS: ANDOR är en riktigt bra serie. Just nu pumpar Disney ut den ena STAR WARS-serien efter den andra och det är lätt att tro att de sjunker i kvalité. Men ANDOR är en av de bättre. Kanske till och med den bästa.

 

Jag gillar att den skiljer sig från resterande serier och vågar vara annorlunda. Den har en vuxen atmosfär, bra och mogen story och spännande intriger. Och jag gillar att fokus inte ligger på jedi, utan att vi får se hur mycket imperiet behöver kämpa för att skapa terror hos folket och de dilemman som dyker upp för rebellerna. Det är gripande och ett välkomnat, nytt perspektiv.

 

Dessutom får vi se många duktiga stjärnskådespelare, bland annat Fiona Shaw (HARRY POTTER), Andy Serkis (THE LORD OF THE RINGS) och vår egen Stellan Skarsgård.

 

Sen är serien småseg ibland och det hände att jag förlorade intresse emellanåt. Samtidigt gillar jag det lite lunkande tempot, då ANDOR bygger upp alltsammans på ett snyggt sätt.

 

Allt som allt är jag glatt överraskad. Jag skulle definitivt ranka ANDOR högre än KENOBI, och i alla fall på en delad förstaplats med BOBA FETT och MANDALORIAN.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Claire Lombardo

Originaltitel: The Most Fun We Ever Had

Genre: Litterär fiktion

Traumatiskt innehåll: Depression, otrohet, missfall, cancer, alkoholism, ätstörning, omnämnder dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 661 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2019)

Bokförlag: Bazar förlag

 

 

Jag hade inte förväntat mig att älska den här boken. Jag visste inte mycket om den och handlingen lät vag. Jag hade också en kritisk attityd vad gällde de många berättarnarrativen, och dömde boken tidigt baserat på de långa meningarna och många bisatserna i början.

 

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle bli en ny favorit.

 

Anledningar till att jag älskar En lyckligare tid, och varför du borde läsa den:

 

 

 

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Martha Wells

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Serie: The Murderbot Diaries #3

Målgrupp: Vuxna

Längd: 158 sidor

Publiceringsår: 2018

Bokförlag: Tor Books

 

 

 

 

 

Jag har kommit till slutsatsen att den här serien inte är för mig.

 

Det har varit ett tag sedan jag var så här uttråkad av en bok. Jag upplever att inte mycket har ändrats eller utvecklats sedan ALL SYSTEMS RED. Alla böckerna i serien känns likadana, handlingen rör sig inte framåt och inget särskilt intressant händer. Addera sen en underväldigande världsuppbyggnad och karaktärer som jag inte bryr mig om. Jag menar... jag förstår varför läsare gillar Murderbot, men har personligen inte känt något band till hen. Jag tycker inte att hen är särskilt komplex, och jag gillar idén bakom karaktären mer än själva utförandet.

 

I och med att jag upplevde boken som oinspirerad och tröttsam, kom jag på mig själv med att inte ha tålamod att läs den ordentligt, vilket resulterade i en ond cirkel där jag skummade texten och fick ett hum om berättelsen, men sen missade någon viktig detalj som gjorde det svårare att hänga med i efterföljande händelser, vilket sänkte mitt intresse ytterligare.

 

Överlag... nah. Jag kommer att ge fjärde boken i serien en chans då jag redan äger den, men överväger att ge upp om den här serien. 

 

BETYG: 4/10

Författare: Angie Thomas, Ashley Woodfolk, Nicola Yoon, Nic Stone, Tiffany D. Jackson, Dhonielle Clayton

Originaltitel: Whiteout

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: –

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 304 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Vox by Opal

 

 

 

 

 

Jag klickade inte helt med den här boken.

 

Å ena sidan gillar jag verkligen konceptet och idén bakom den. Jag tycker att det är kul med den pusselliknande strukturen och älskar hur de olika berättelserna förs samman. Jag uppskattar också representationen och sötheten, och att det var en så snabb och enkel läsning.

 

Men själva berättelsen föll platt för mig. Det var för många karaktärer, alla rätt endimensionella, svåra att tycka om och med likartade berättarröster. Och fast några av berättelserna hade potential och gärna hade fått expenderas, upplevde jag allt hoppande fram och tillbaka som ryckigt och stundtals förvirrande.

 

Överlag blev WHITEOUT för ytlig för mig. Men om du gillade BLACKOUT av samma författare så kommer du säkert tycka om denna också, eftersom den har nästintill identistkt format.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Kaori Ozaki

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Mobbning, misshandel, självmordsförsök, sexuellt övergrepp, djurmisshandel, försummelse

Serie: The Golden Sheep #1-3

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 638 sidor

Publiceringsår: 2019-2020 (org. 2018-2019)

Bokförlag: Vertical

 

 

Jag fastnade direkt för THE GOLDEN SHEEP. Jag var inte bara nyfiken, utan djupt berörd på ett sätt jag inte visste var möjlig på så få sidor.

 

Det är en vacker och effektfull berättelse om vänskap och att vara sann mot dig själv. Den är lättsam och glädjefylld, men också tung och berörande. Den hade mig tårögd efter bara tio sidor, och skrattande efter lika många till.

 

Jag blev förvånad över hur mycket jag fastnade för karaktärerna. Jag tyckte så mycket om alla fyra, och snabbt också!

 

Jag måste säga dock, att den första volymen är min favorit. Jag älskade den. Den andra volymen är bra, och fast den tredje inte är dålig så klarar den inte riktigt att leverera det som utlovats av sina föregångare.

 

Tempot är också lite hackigt och böckerna känns lite ansträngda ibland när de växlar mellan olika perspektiv, miljöer och tider. Därtill hade jag inte behövt någon upprättelse för mobbaren. Det är svårt att motivera de hemska sakerna som gjordes, oavsett anledningarna.

 

Sist men inte misnt tycker jag att tredje volymen slutade för fort. Jag trodde att de tuffa ämnena skulle hanterats annorlunda och inte bli bortglömda och förlåtna så lätt, och hade uppskattat om de utforskats mer.

 

Överlag en serie som började fantastiskt och slutade bra.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Christina Lauren

Svensk titel: –

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, otrohet, omnämner droger, manlig våldtäkt.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 403 sidor

Publiceringsår: 2018

Bokförlag: Piatkus

 

 

 

 

 

 

Den här boken är svår att recensera.

 

Från början älskade jag den. Den har ett bra flyt, korta kapitel och tillgängligt språk. Jag gillade bytet mellan nu- och dåtid, och tyckte det var intressant att läsa om såväl protagonisternas uppväxter som när de träffas åratal senare som vuxna. Jag älskade deras kemi och att gissa vad sjutton som hade kunnat hända för att förstöra deras relation.

 

Och så kom slutet. Och de sista femtio sidorna fick det att gå från att vara en ny romance-favorit till en tveksam 6/10. Jag blev så besviken på avslöjandet. Hela boken bygger upp till det, och jag förväntade mig något riktigt berörande. Men istället? Jag blev bara irriterad och kände att det sänkte min bild av såväl karaktärerna som författarna. Det fick mig att heja på dem till att bara himla på ögonen av irritation.

 

Därtill upplever jag att båda protagonisterna agerade rätt fånigt och irrationellt genom berättelsens gång.

 

För att avrunda: jag gillade boken. Ärligt talat älskade jag stora delar av den. Den hade dock element som frustrerade mig, och tillsammans med det besvikande slutet kan jag inte motivera mig själv till att ge ett högre betyg.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 1 tim 43 min

Regissör: Scott Derrickson

Åldersgräns: 15 år

Genre: Rysare

Skådespelare: Mason Thames, Madeleine McGraw, Ethan Hawke, Jeremy Davies, E. Roger Mitchell, Troy Rudeseal, James Ransone, Miguel Cazarez Mora.

Inspelningsår: 2021

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Woah. Jag var inte beredd på att gilla THE BLACK PHONE så mycket som jag gjorde. Jag hade faktiskt inte hört talas om den innan jag tryckte på ”play”, och i min värld är en film som ingen pratat om också en film som ofta inte är värd att se. Men oj, så fel jag hade!

 

 

THE BLACK PHONE är en oerhört välproducerad och gripande rysare; en av de bättre skräckisar jag sett på länge, om jag ska vara ärlig. Jag fastnade redan vid öppningsscenen och den tryckande atmosfären höll mig fastklistrad vid skärmen ända tills eftertexterna började rulla.

 

Det är en lågmäld men intensiv och tankeväckande film, som är så där härligt obehaglig. Den påtagliga stämningen och den ständigt överhängande känslan av hot gav mig ont i magen, men gjorde också att jag hade riktigt svårt att slita mig – till och med när jag egentligen behövde ta en toapaus.

 

En av mina tidiga reaktioner var att det inte skulle vara en film i min smak. Det blir nämligen tidigt tydligt att THE BLACK PHONE har vissa övernaturliga element, och det är helt enkelt något som inte faller mig i smaken. Så när saker som sanndrömmar och syner av tidigare offer kom till känna, blev jag rätt modfälld. Men ärligt? Det fungerar. Delvis för att det inte är dessa element som är i fokus, delvis för att det gjordes på ett annorlunda sätt och satte en unik prägel på filmen. Istället är det huvudkaraktärens inre kamp under hans fångenskap samt jordnära element som relationen med hans familj som lever i centrum, vilket minst sagt var intressant att ta del utav.

 

Överlag en riktigt välgjord, snygg och spännande film, med duktiga skådespelare.

 

Det finns dock aspekter som drar ner helheten. För det första gillar jag inte de sista minuterna, mest på grund av att jag inte upplevde protagonistens agerande som normalt eller trovärdigt. Sen hade jag gärna överlag sett mer av skurken och haft lite mer djup till berättelsen.

 

Men allt som allt – riktigt överraskande, riktigt obehaglig och riktigt, riktigt bra.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Adiba Jaigirdar

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Rasism, bifobi, lesbiofobi, islamofobi, gaslighting, föräldrars övergivelse, mobbning

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: –

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Hodder Children's Books

 

 

 

 

Det här är en av de sötare ungdomsböckerna jag läst på länge. Det är något särskilt med känslan i boken. Den är hjärtevärmande, söt och beroendeframkallande. Från första kapitlet gjorde det lättillgängliga språket, de härliga karaktärerna och den gripande handlingen att boken var svår att lägga ifrån sig.

 

Det var låtsasdejtandet som fick mig att plocka upp boken, men det var inte anledningen till att jag älskade den. Istället sögs jag in av den kulturella utforskningen, diskussionerna kring destruktiva vänskapsrelationer, matbeskrivningar som fick det att vattnas i munnen och underbar familjedynamik. Alltsammans skapade en väldigt behaglig atmosfär som fick mig att känna mig hemma.

 

Jag fastnade dessutom för båda protagonisterna. De är båda väldigt starka individer, med intressanta individuella berättelser och spännande utveckling. Min favorit är dock Ishu. Jag älskar hur hon står upp för sig själv och Hani, och aldrig tar skit från andra.

 

Mina enda klagomål är följande: boken har rätt många uttjatade troper och är något förutsägbar, särskilt närmare slutet. Den har bland annat misskommunikations-tropen, vilket jag personligen inte är ett fan av. Därtill har Hani och Ishu en fantastisk vänskapsdynamik, men jag kände aldrig någon kemi på par-nivå.

 

Överlag tyckte jag om den här boken mycket mer än förväntat. Det är en bra och minnesvärd undgomsbok, som borde vara på fler läsares radar.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 27 min

Regissör: Brad Ableson, Jonathan del Val, Kyle Balda

Åldersgräns: 7 år

Genre: Komedi, familj

Skådespelare: Steve Carell, Pierre Coffin, Alan Arkin, Taraji P. Henson, Michelle Yeoh, Julie Andrews, Russell Brand, Jean-Claude Van Damme, Dolph Lundgren, Danny Trejo, Jimmy O. Yang, Lucy Lawless

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

Vid det här laget känns det lite som att franchisen har tappat en hel del kreativitet och energi. MINIONS: THE RISE OF GRU är absolut inte dålig, men den känns lite trött och särskiljer sig inte riktigt från tidigare filmer.

 

Det känns som att MINIONS: THE RISE OF GRU till största del är utfyllnad. Lite endimensionell och intetsägande; kanske kul för en väldigt ung publik men lite för barnslig för att underhålla mig som vuxen.

 

Med det sagt uppskattar jag den snygga animeringen och de duktiga (och välkända) röstskådespelarna. Det är dessutom svårt att inte känna sig pepp av karaktärernas härliga glädje och entusiasm.

 

 

Överlag skulle jag säga ”meh” om MINIONS: THE RISE OF GRU. Jag kan inte påstå att jag var jätteintresserad, men hade ändå en rätt okej stund.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Sara Alfageeh, Nadia Shammas

Svensk titel: –

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Mobbning, dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 305 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Quill Tree Books

 

 

 

 

 

Det finns mycket som jag uppskattar med den här grafiska romanen.

 

Först och främst så är den vacker, med snygga illustrationer och imponerande färgsättning. För det andra är det en väldigt lättsmält och enkel läsning, med en protagonist som du fastnar snabbt för.

 

Boken utforskar också några riktigt intressanta teman, och jag älskar fokuset som ligger på kulturellt arv och krigspolitik. Jag gillar också att det är en rätt lång läsning, som täcker upp en relativt lång tidsperiod. Grafiska romaner är generellt rätt korta, och jag uppskattade att verkligen kunna grotta ner mig i det som hände.

 

Så ja, SQUIRE är en av de bättre grafiska romanerna jag läst.

 

Med det sagt är det inte en ny favorit (de hedersplatserna är för närvarande inbebodda av HEARTSTOPPER, ISLA TO ISLAND och THE GODS LIE). Handlingen och konceptet i sig är inte särskilt originellt. Och fast jag verkligen älskade den första halvan av boken, förlorade jag lite intresse mot slutet. Det kändes helt enkelt lite påskyndat, och jag upplever att alltsammans hade kunnat knytits ihop på ett mer spännande och snyggt sätt.

 

Överlag är det dock en bra bok. Trots att den kanske inte riktigt sticker ut, värdesätter jag upplevelsen och kommer hålla utkik efter fler böcker av författarna.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Sona Charaipotra, Dhonielle Calyton

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Mobbning, ätstörning, drogberoende, självskadebeteende, självmordsförsök, lärar-elev-relation.

Serie: Tiny Pretty Things #2

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 374 sidor

Publiceringsår: 2016

Bokförlag: Harper Teen

 

 

Jag gillade den här boken mer än sin föregångare. Mest för att jag älskar Junes ark, och var emotionellt påverkad av hennes inre strider.

 

Boken är i sin helhet rätt bra. Lätt och snabbläst, men ändå spännande nog att hålla mig engagerad. Jag gillar representationen, utforskandet av psykisk ohälsa och det starka budskapet om att ta hand om dig själv.

 

Överlag är det en bra smakrensare och jag hade en trevlig stund.

 

Den når dock inte ända vägen fram. Den har för mycket omoget, nästan meningslöst drama. Berättarrösterna är väldigt lika varandra. Författarna försöker skapa moraliskt grå karaktärer men får istället några abrupta personlighetsändringar som inte alls känns realistiska. Och trots att jag gillar de olika teman känns det som att några av de allvarligare ämnena hade kunnat utforskas mer ordentligt. Nu känns de påskyndade, de lämnas hängande, och jag hade velat att de diskuterades på lämpligare sätt.

 

Överlag: gjorde den här boken ett stort intryck? Nej. Tycker jag att det är fantastisk literatur? Nej. Men jag hade en trevlig stund och ibland är det fullt tillräckligt.

 

 

BETYG: __

FAKTA

Längd: 2 tim 6 min

Regissör: David Leitch

Åldersgräns: 15 år

Genre: Actionkomedi

Skådespelare: Brad Pitt, Joey King, Aaron Taylor-Johnson, Brian Tyree Henry, Andrew Koji, Hiroyuki Sanada, Michael Shannon, Sandra Bullock, Masi Oka, Ryan Reynolds

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

BULLET TRAIN är lite som om MORDET PÅ ORIENTEXPRESSEN hade gjorts medan regissören var hög. Ett mysterium och ett slutet tågutrymme ligger som grund för båda koncepten, men med skillnad från Agatha Christies klassiker kännetecknas BULLET TRAIN också av ett rysligt högt tempo, snabba klippningar och såväl komik som brutalitet. Lämmar huggs av och blod sprutar samtidigt som karaktärerna brett och vitt spyr ur sig det ena skämtet efter det andra. Och ärligt talat kan jag inte undgå att bli underhållen.

 

Det är en bra film. Jag älskar den japanska miljön och jag tycker att det är uppfriskande att filmen inte tar sig själv på särskilt stort allvar. Visst blir det ibland lite väl tramsigt och jag kan inte påstå att jag direkt asgarvade, men humorn ger en lättsam och trivsam atmosfär, och jag satt ändå med ett leende från början till slut. Extra kul är också att se så många välbekanta ansikten, i såväl huvudroller som cameos.

 

Det som hindrar mig från att ge filmen högre betyg är att den är lite rörig, repetitiv och saknar djup. Plus då att det ibland blev lite väl fånigt, och att så här udda filmer överlag inte riktigt är my jam.

 

Men ja – jag gillade BULLET TRAIN förvånansvärt mycket. En utmärkt popcornrulle. 

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Robin Hobb

Svensk titel: Mördarens lärling

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Misshandel, dödsfall, djurdöd, ofrivillig barnlöshet

Serie: Farseer #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 392 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 1995)

Bokförlag: Harper Voyager

 

 

 

 

 

Okej, så jag är riktigt kluven.

 

Jag började med att älska boken. Nästan till gränsen till besatthet. Jag greps tag av maktkamperna och att lära mig navigera hovet tillsammans med protagonisten. Och jag fastnade verkligen för Fitz som person, och älskade att följa hans bedårande relationer till djur och hans utveckling.

 

Och fast det gammeldagsa språket krävde mycket av min koncentration och resulterade i att boken tog rätt lång tid för mig att läsa, fann jag det också oerhört vackert och atmosfäriskt.

 

Med det sagt är boken också hemskt långsam. Ungefär halvvägs igenom insåg jag att jag inte var särskilt underhållen av handlingen. Väldigt lite händer och det känns som att boken står och trampar på samma ställe. Det finns knappt någon action och efter några hundra sidor började den kännas... slätstruken.

 

Överlag är jag lite besviken. Vilket är beklagligt eftersom boken började så lovande. Jag har fortfarande förväntningar på fortsättningen dock, och hoppas att serien förbättrar sitt tempo.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sona Charaipotra, Dhonielle Clayton

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Ätstörning, misshandel, mobbning, otrohet, droganvändning, rasism, 

Serie: Tiny Pretty Things #1

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 438 sidor

Publiceringsår: 2015

Bokförlag: HarperTeen

 

 

 

 

 

Det är inte en ny favorit, men jag måste erkänna att jag gillade TINY PRETTY THINGS mycket mer än förväntat. Jag hade faktiskt en trevlig stund. Det är en lättsam och snabb läsning, och jag älskade att få en glimt av balettvärldens baksida. Självklart förstår jag att det inte nödvändigtvis är ett särskilt realistiskt skildrande, men jag hade så kul med att läsa om all press och avundsjuka att jag ärligt talat inte brydde mig.

 

Jag gillar också att alla karaktärerna går igenom olika slags svårigheter, oavsett om det är press från föräldrar, piller-beroende, ätstörningar eller rasrelaterade bekymmer. Det gjorde boken intressant.

 

Med det sagt så är det en väldigt klassisk och trivial ungdomsbok, med mycket ögonrullande, småaktigt tonårsdrama. Det är väldigt såpopera-aktigt, nästan så att jag tröttnade på karaktärerna och deras oviktiga besattheter. Det är också svårt att ignorera avsaknaden av djup, de liknande berättarnarrativen och den något bleka handlingen.

 

Överlag gillade jag boken. Jag kommer att läsa fortsättningen och titta på tv-serien. Men samtidigt är det inte en bok jag kommer att läsa igen, tänka på eller direkt rekommendera till någon.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: John Marrs

Svensk titel: –

Genre: Thriller

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, drogberoende, misshandel, alkoholism, depression, otrohet

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 385 sidor

Publiceringsår: 2018 (org. 2017)

Bokförlag: Thomas & Mercer

 

 

 

 

 

Den här boken har en fantastiskt intressant premiss. Om det är något som Marrs vet hur man gör, så är det handlingar som verkligen skiljer sig från andra thrillers. Handlingen är toppen. Mörk och obehaglig, och jag älskade att jag inte läst något liknande tidigare. Den doftade potential och jag älskade att se berättelsens gång.

 

Och innan du tror något annat, vill jag vara tydlig: det är en bra bok.

 

Men för anledningar som jag har svårt att sätta fingret på, gick det inte hela vägen för mig. Utförandet saknar... något. Trots att jag gillade själva händelserna, var jag aldrig särskilt investerad. Trots att jag inte såg många av vändningarna komma, påverkade de inte mina känslor alls.

 

Jag vet inte om det beror på att jag inte fastnade för karaktärerna, för att det inte kändes trovärdigt, för att tempot är lite långsamt eller för att några av vändningarna kändes billiga. Men faktum är att det kändes som att jag borde vara besatt av boken, men helt enkelt inte fastnade.

 

Så: jag älskar idén med boken. Jag förstår varför den är så omtalad. Den saknade bara något - vad vet jag inte - som påverkade min upplevelse överlag och gjorde att den landade på ett genomsnittligt "meh".

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 2 tim 41 min

Regissör: Colin Trevorrow

Åldersgräns: 11 år

Genre: Science fiction, äventyr, action

Skådespelare: Chris Pratt, Bryce Dallas Howard, Laura Dern, Sam Neill, Jeff Goldblum, DeWanda Wise, Mamoudou Athie, Isabella Sermon, BD Wong, Omar Sy, Campbell Scott, Justice Smith

Inspelningsår: 2022

Distributör: Sf Studios

 

 

 

 

Jag har inte några starka känslor kring JURASSIC WORLD: DOMINATION. Jag tillhör varken de som älskar eller hatar filmen. För mig är det mer en film jag nu har sett, tyckte var småtrevlig, men sannolikt inte kommer tänka något mer på.

 

Det positiva är främst utseendemässigt. Effekterna är grymma och vyerna hänförande. Det är helt enkelt en riktigt snygg film. Därtill är det himla kul att återse trion med skådespelare från originaltrilogin. Fast deras närvaro inte tillför mycket annat än fan-service, är det ändå uppskattat.

 

Överlag ser jag JURASSIC WORLD: DOMINATION som en helt okej, trevlig actionfilm.

 

Det är dock i förhållande till och vid jämförelse med JURASSIC PARK som det blir svårare att se på filmen med ett positivt förhållningssätt. För mig är det är inte en JURASSIC PARK-film. Jag får inte alls samma episka känsla, inte i närheten av samma vibbar.

 

Och ska jag vara rent krass har JURASSIC WORLD: DOMINATION inte mycket eget. Den är inte dålig, men sticker inte heller ut på något sätt från andra moderna filmer. Den är förutsägbar, har en platt och något meanderande handling, och många överanvända troper. Det är lätt att gissa sig till vad som kommer att hända, och det finns aldrig någon känsla av ett överhängande hot eller rädsla. Det blir aldrig riktigt spännande. Filmen mest… är. Den återupprepar dessutom många scener från originaltrion och känns lite livlös; som att filmskaparna valt den enkla vägen i alla beslut, vilket ger en helt okej film men inget minnesvärt.

 

Därtill hade jag gärna sett mer av dinosaurierna inne i stan, ungefär som i JURASSIC PARK: THE LOST WORLD, och blev lite besviken på att upptäcka att vi rätt snabbt återvänder till den klassiska skogsmiljön istället.

 

Allt som allt, en okej popcornrulle. Lite för seg, lite för lång och lite för icke-originell, men så länge du ser den som en del av en ny franchise istället för en del av JURASSIC PARK tror jag ändå att du kan underhållas av den.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 31 min

Antal avsnitt: 8 stycken

Åldersgräns: 15 år

Genre: Drama, romantik

Skådespelare: Jonathan Bailey, Nicola Coughlan, Ruth Gemmell, Florence Hunt, Claudia Jessie, Luke Thompson, Will Tilston, Bessie Carter, Polly Walker, Luke Newton, Golda Rosheuvel, Simone Ashley.

Releasedatum: 25 mars 2022

Distributör: Netflix

 

 

 

 

 

 

Det var med viss reservation som jag började titta på den andra säsongen av FAMILJEN BRIDGERTON. Jag blir ofta besviken på andra säsonger, och eftersom jag var måttligt förtjust i första säsongen var jag beredd på en flopp. Men ärligt? Jag gillade den!

 

Jag tror att en stor fördel är att jag helt enkelt börjat se serien för vad den är. Ja, den är överdramatisk. Ja, den har oerhört många klyschor, skådespelarna överspelar, dialogerna kan vara pinsamt dåliga och krystade, och dramat är absolut inte trovärdigt. Serien är inte historiskt korrekt och jag vet inte hur många gånger jag himlade med ögonen för att det som händer helt enkelt är så absurt skrattretande.

 

Men med det sagt finns det något som ändå griper tag. En lättsam stämning, en obryddhet och en allmänt mysig känsla. Det är trevligt att slötitta på, och fast jag aldrig känner samma ”wow” som många andra tittare, kom jag på mig själv att ofta vilja se vidare.

 

Den andra säsongen är dessutom mycket vassare än den första. Vi följer intressantare karaktärer, bättre skådespelare och handlingen tilltalade mig mer. Eller så är det kanske bara jag som vant mig med seriens stil. Men summan av kardemumman är helt enkelt att jag gillade säsong 2 betydligt mer.

 

Överlag: en bra säsong. Absolut med brister, men tar man inte serien på för stort allvar har man ändå kul tillsammans med den.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: T. J. Klune

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy

Traumatiskt innehåll: omnämner fysisk och psykisk misshandel, diskriminering, dieter, homofobi.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 396 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Tor Books

 

 

 

 

Den här boken var inte alls vad jag hade förväntat mig. Jag menar, handlingen beskriver att sex farliga barn kan förstöra världen. Och visst, det stämmer väl någorlunda. Men det fick mig att tro att boken skulle innehålla mycket drama och djävulsk magi. Och det stämmer inte alls.

 

Istället är det en av de mest fridfulla, söta och heltäckande böckerna jag läst. Tänk dig en lättsam mashup mellan EN MAN SOM HETER OVE och MISS PEREGRINES HEM FÖR BESYNNERLIGA BARN, och du får en idé. Det är roligt, inspirerande, varmt och överlag vackert. Boken har en lugn och någorlunda komisk ton, trots att den hanterar några tuffare ämnen. Språket är lättillgängligt, karaktärerna charmiga och de målande miljöbeskrivningarna skapar en öppenhjärtlig och behaglig atmosfär.

 

Jag älskar också utvecklingen hos protagonisten. Trots att jag verkligen kunde relatera till honom i bokens början, när han övertänker och oroar sig över allt, älskade jag att se honom växa och sakta ändra sina tankar kring vad som är viktigt i livet.

 

Boken är inte utan brister. Den är något slätstruken och jag hade gärna velat se magisystemet och barnens krafter utforskas mer. Men fast jag inte kände "wow" som många andra, kan jag inte neka att jag älskade boken. Den är härligt nyckfull och söt, och jag hade en riktigt mysig stund. Jag ser fram emot att plocka upp fler böcker av Klune i framtiden.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 1 tim 45 min

Regissör: Jaren Stern, Sam J. Levine

Åldersgräns: 7 år

Genre: Familj, äventyr, science fiction

Skådespelare: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Kate McKinnon, John Krasinski, Vanessa Bayer, Natasha Lyonne, Diego Luna, Marc Maron, Keanu Reeves, Thomas Middledditch, Olivia Wilde, Ben Schwartz, Jameela Jamil, Dascha Polanco, Jemaine Clement

Inspelningsår: 2022

Distributör: Sf Studios

 

 

 

 

DC LEAGUE OF SUPER-PETS är en småcharmig film som blir så där fisljummen. Den gör inga direkta fel, men är inte heller något minnesvärt.

 

Låt oss börja med det som filmen gör bra. För det första tycker jag att konceptet som sådant är rätt trevligt. Vi följer DC-hjältarnas husdjur, vilket självfallet innebär att såväl hjältarna själva dyker upp som att vi får en hel del referenser till DC:s andra filmer, vilket är kul. Vi får också se en hel del klassiska superhjältestrider och troper som kännetecknar just superhjältefilmer.

 

Förövrigt har filmen mycket hjärta, många duktiga röstskådespelare och fina budskap. Det är helt enkelt ett rogivande och småmysigt familjeäventyr att slötitta på.

 

Men den har inget som sticker ut. DC LEAGUE OF SUPER-PETS är definitionen av dussinfilm. Den lunkar fram lite försiktigt, och slänger runt med barnvänliga skämt som inte riktigt landar hos mig som vuxen. Jag kan tycka att karaktärerna är småsöta, men inte särskilt komplexa eller roliga. Förövrigt är filmen förutsägbar och lite lat. Den håller sig inom en välanvänd mall och tillför inget direkt banbrytande. Överlag är den… tam.

 

Så, är DC LEAGUE OF SUPER-PETS värd att se? Jag skulle svara ”varken eller”. Det är inte en film som slösar bort din tid eller som tråkar ut, men det finns definitivt mer underhållande saker att titta på. Ljummen mellanmjölk; helt okej.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Lize Meddings

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Depression, självmordstankar

Serie: The Sad Ghost Club #2

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 247 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Hodder Children's Books

 

 

 

Det här är ett sällsynt fall där mitt betyg inte riktigt reflekterar mina känslor för boken. Jag tycker faktiskt mycket om den här serien.

 

Det här är en sjukt relaterbar läsning. Protagonisten kämpar med sociala situationer, ångest, övertänkande och osäkerhet, och det är nästan komiskt hur representativt det är. Jag har upplevt allt som huvudpersonen går igenom, och det träffar verkligen rätt, och känns så rent och äkta. Det är överlag en väldigt snabb och enkel läsning, med riktigt bra budskap.

 

 

Anledningen till det låga betyget är att boken är väldigt enkel. Det är fel att säga att den saknar djup, men handlingen är väldigt tunn. Varje volym är väldigt kort och slutar abrupt precis när det börjar kännas som att något kommer hända. I den här takten behöver vi i princip fem volymer innan något hänt som tar handlingen vidare.

 

Så... ja. Min poäng är: jag älskar idén med de här böckerna och har aldrig relaterat så mycket till en karaktär. Jag kommer med säkerhet att fortsätta med serien och rekommenderar dig att plocka upp den om du gillar enkla och mjuka grafiska romanrer. Men serien är helt och hållet kring att ge dig något att relatera med: om du läser den för en minnesvärd handling kommer du att bli besviken.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Ken Grimwood

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Ofrivillig barnlöshet, dödsfall, omnämner självmord

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 311 sidor

Publiceringsår: 1998 (org. 1987)

Bokförlag: William Morrow Paperbacks

 

 

 

 

 

Okej, det här är kanske mitt fel. Jag tror att mina förväntningar hamnade i vägen för min underhållning. Jag trodde att Replay skulle vara som en av Blake Crouchs böcker: en scifi-thriller med högt tempo och mystiska element. Och det är helt enkelt inte den typen av bok, ergo inte vad jag ville ha.

 

Replay är mycket långsammare än vad jag var sugen på. Det är inte en spännande, vild resa, utan mer en tyst utforskning av vad protagonisten lär sig när han lever om sitt liv. Den är om andra chancer och att leva till fullo. Och ja, det är ett riktigt bra budskap, men det har också gjorts tusentals gånger. Att se någon återuppleva sitt liv och växa som människa låter bra i teorin och ger möjlighet att leka med några intressanta idéer, men också svårt att ge ett nytt perspektiv på. Och jag tröttnade lite på att läsa om protagonistens liv.

 

Sen klickade jag inte med den generella känslan i boken. Språket är torrt, karaktärerna tråkiga och handlingen var inte unik nog att gripa tag. Det var också tråkigt att inte få någon förklaring till tidsresandet: det är bara där.

 

För att summera: Replay kan vara bättre än vad jag ger sken av. Jag erkänner att jag inte var sugen på den här typen av bok. Med det sagt har jag mina tvivel om att jag hade älskat Replay även om jag gett mig in i läsningen med rätt förväntningar.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Aida Iro

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll:

Serie: Toilet-bound Hanako-kun #1

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 174 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 2015)

Bokförlag: Yen Press

 

 

 

 

En kreativ premiss + stor popularitet = en framgång? Nja, inte för mig...

 

Jag älskar idén med boken. Jag föreställde mig det som en Miss Myrtle-liknande fantasy med härlig integration av japanska legender och myter. Jag var SÅ taggad. Men fast boken har några bra stunder, var den inte alls vad jag väntat mig och själva utförandet klickade inte med mig.

 

Den första volymen fick mig aldrig att bry mig. Den är skriven mycket yngre än jag väntat mig, jag fastnade inte för karaktärerna och handlingen är väldigt vag. Jag upplevde den också som rörig och ofokuserad. Den landar aldrig på en ton, vilket resulterar i en känsla av riktningslöshet och förvirring.

 

Därtill - och det här är kontroversiellt - var jag inte imponerad av illustrationerna. De är fina, absolut, men sticker inte ut i förhållande till annan manga.

 

Överlag var den här boken för underlig och ofokuserad för mig. Jag kommer att fortsätta med serien ett tag i hopp om att fastna lite senare. Men just nu förstår jag inte riktigt hajpen.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Sarah Beth Durst

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 528 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Harper Voyager

 

 

 

 

 

Den här boken är helt okej. Bra, till och med. Men i och med att jag älskade The Queens of Renthia-serien av samma författare, kan jag inte undgå att känna mig lite besviken.

 

Det som är positivt är bland annat språket. Race the Sands är skrivet på ett väldigt tillgängligt sätt, vilket gör det till en snabbläst och lättsam bok. Jag älskar också hela premissen med reikarnation och det faktum att huvudpersonen har en dotter. Det är inte särskilt vanligt i fantasy.

 

Men fast jag gillar idén med boken, föll själva utförandet något platt. Boken känns helt enkelt väldigt... basic och blek. Inget sätts upp riktigt ordentligt: världsuppbyggnaden är vag och vi lär inte känna karaktärerna särskilt bra. Och eftersom det inte finns mycket djup landar också vändningarna lite fel.

 

Jag upplever också boken som tropig, förutsägbar och något fånig ibland. Jag menar, hela grejen med att hemska människor kan försona sin själ genom att vinna en tävling känns rätt billig. Sist men inte minst är språket nästan för enkelt och "ungt" för mig. Boken markandsförs mot vuxna, men känns överlag väldigt väldigt ung.

 

Allt som allt gillade jag boken helt okej. Fast den inte gör mycket som står ut är det fortfarande en fungerande fantasy. Jag rekommenderar dock författarens Queens of Renthia-serie betydligt mer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Peter Swanson

Svensk titel: Värd att döda

Genre: Thriller

Traumatiskt innehåll: Otrohet, sexuella övergrepp, hebefili, djurdöd

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 415 sidor

Publiceringsår: 2015

Bokförlag: Faber & Faber

 

 

Jag var förvånad över vilken bladvändare den här boken visade sig vara. Den har ett väldigt bra flyt, högt tempo, korta kapitel och väldigt tillgängligt språk, vilket gör det lätt att flyga igenom boken. Därtill är premissen väldigt intressant och fångade mitt intresse tidigt: vid kapitel två hade jag svårt att lägga ifrån mig boken.

 

Jag var också fascinerad av hur mycket hag gillade tidshoppen. Jag är vanligtvis inte ett fan av återblickar eftersom de oftast agerar utfyllnad och påverkar tempot negativt. Men jag var riktigt intresserad av de kapitel som utforskar Lilys förflutna. De var nästan mina favoriter.

 

Jag tycker dock att boken försöker för mycket vad gäller att vara oförutsägbar, vilket nästan får motsatt effekt. Det är för mycket drama, dubbelspel, berg- och dalbanehändelser och situationer där karaktärerna ser sammanhang de inte borde kunna se. Det kommer till den punkten att allt känns väldigt otrovärdigt, och det gjorde att jag förlorade intresse istället för att känna mig upprymd.

 

Jag brydde mig inte heller mycket om karaktärerna. Så mycket energi och tid läggs på vändningarna och vad karaktärerna gör här och nu, att vi inte lär känna dem som individer.

 

Överlag tycker jag att THE KIND WORTH KILLING är en bra bok. Definitivt läsvärd. Men jag tycker också att den är överskattad och inte så nagelbitande spännande som jag hoppats.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Reimena Yee

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism

Traumatiskt innehåll: Dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 250 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Random House Graphic

 

 

 

 

Den här boken gör inget direkt fel. Men vi klickade inte. Jag känner att den faller i dussinvara-kategorin. Boken är inte dålig, men inte heller originell eller speciell på något sätt.

 

Å ena sidan gillar jag idén bakom berättelsen och budskapet den vill berätta. Jag kände mig dock inte alls anknuten till den något spretiga handlingen och karaktärerna. Protagonisten är platt och vi lär inte känna sidkaraktärerna särskilt väl. Överlag kännetecknas boken av avsaknad av djup, och jag fastnade helt enkelt inte för något eller någon.

 

Därtill - och det här har helt med preferens att göra - är ritstilen inte min favorit. Den är lite rörig och enkel på samma gång, och helt enkelt inte för mig.

 

Summan av kardemumman är: jag hatar inte boken, men den nådde inte fram till mina känslor. Den fungerar säkert bättre för sin tilltänkta målgrupp.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Kaori Ozaki

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, cancer, misshandel, övergivenhet.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 214 sidor

Publiceringsår: 2016 (org. 2013)

Bokförlag: Vertical Comics

 

 

 

Den här mangan var så mycket mer än vad jag väntat mig. Jag älskade varje sekund. Först och främst: den är fruktansvärt vacker. Både vad gäller de fina illustrationerna och den berörande berättelsen i sig. Boken börjar lite udda, men det tog inte lång tid förrän jag fastnat och inte kunde släppa taget. Handlingen är gripande och kraftfull, och jag gillar känslan av att den har något viktigt att säga. Därtill fastnade jag verkligen för protagonisterna, såg upp till deras sakta utvecklande relation och var hänförd av den minnesvärda resa de tog mig på.

 

Bokstavligen det enda jag inte gillade var det abrupta slutet. Det sista kapitlet är väldigt stressat, nästan till den grad att det känns som att hinnehåll saknas, och resulterar i ett något otillfredsställande avslut. Det hade definitivt varit till mangas fördel att vara lite längre, vilket är synd eftersom allt annat är så väl utfört.

 

Överlag är THE GODS LIE en imponerande, fristående manga. Träffsäker, berörande och vacker. I samma stund jag avslutade sista sidan beställde jag hem fler böcker (närmare bestämt THE GOLDEN SHEEP-trilogin) av författaren, för jag behöver helt enkelt mer Ozaki i mitt liv.

 

BETYG: 7,5/10

Författare: Khaled Hosseini

Svensk titel: Tusen strålande solar

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Självmord, psykologisk misshandel, tvångsäktenskap, efebofili, våldtäkt, missfall, misshandel, dödsfall, krig

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 415 sidor

Publiceringsår: 2008 (org. 2007)

Bokförlag: Riverhead Books

 

 

 

 

Den här boken är en av de bästa böckerna jag läst hittills i år. Den grep tag i mig väldigt fort. Med en kraftfull berättelse, tillgängligt språk och karaktärer som känns alldeles för äkte är det omöjligt att inte fastna.

 

Jag älskar att Hosseini inte bara belyser en historisk tid som inte pratas om mycket och målar dig en noggrann bild av vad som hände i Afghanistan för några decennier sedan. Han får dig också att verkligen bry dig. Jag var fängslad av protagonisternas berättelser och tycker att de båda hade fantastiska utvecklingar. Jag älskar också att vi får följa dem båda från deras tidigare barndom och att vi växer med dem när deras liv slås samman. Det är gjort på ett väldigt snyggt sätt.

 

Överlag är det en berörande och hemsökande, men ändå vacker bok. Jag föredrar den starkt framför THE KITE RUNNER, som jag ändå verkligen gillade.

 

Jag upplever dock att vissa delar är något utdragna, och att slutet är lite klyschigt. Och ibland passerar väldigt mycket tid mellan kapitlen, trots att de slutar med cliffhanger. Det resulterar ibland i en känsla av att saker släpps utan att tas hand om ordentligt, och gör att boken känns lite hoppig.

 

För att summera så älskade jag boken. Den är definitivt värd hajpen och kommer att stanna hos dig länge efter att du läst klart.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Nicholas Sparks

Svensk titel: –

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: PTSD, dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 355 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Sphere

 

 

 

 

Jag har alltid sett Nicholas Sparks som en av mina favoritförfattare. Men den här boken håller verkligen inte måttet.

 

 

Vilket dravel! Så lite händer. Halvvägs igenom undrade jag fortfarande när handlingen skulle komma igång. Det finns så många inre monologer, så mycket utfyllnad med biodling och att huvudpersonen sitter och äter, men inte mycket av faktiskt värde, vilket blir tröttsamt rätt fort.

 

Därtill är det mycket berättande istället för att visa, vilket gör boken torr och svår att verkligen investeras i känslomässigt. Jag kände mig överlag väldigt avtrubbad. Handlingen är svag, tempot långsamt och karaktärerna bleka. Relationen mellan Trevor och Natalie är dessutom inte alls övertygande, och jag gillade inte alls hur snabbt de föll för varandra.

 

Allt som allt fick boken mig inte att känna något. Den saknar kemi, en drivkraft och innehåll överlag. THE RETURN har något av ett mysterieelement, men ärligt talat var inte det heller särskilt intressant. Det här är inte den Sparks jag minns och förälskade mig i. En väldigt "eh" läsning.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Angeline Boulley

Originaltitel: Firekeeper's Daughter

Genre: Mysterium

Traumatiskt innehåll: Droger, rasism, dödsfall, självmord, sexuella trakasserier

Serie:–

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 447 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2021)

Bokförlag: Gondol förlag

 

 

 

 

Tyvärr levde den här boken inte upp till mina förväntningar.

 

Det finns saker som jag gillar. Nej, stryk det: det finns saker som jag älskar.

 

Jag älskar det vackra samhället och relationerna inom det. Jag älskar att utforska ojibwe-kulturen och lära mig om deras moderna sätt att leva. Och jag älskar att boken berör några väldigt viktiga ämnen och samhällsproblem.

 

Men utförandet föll platt för mig. Handlingen är utdragen, tempot långsamt och det finns en hel del spretig utfyllnad. Den romantiska sidhandlingen är väldigt onödig, jag kände mig inte särskilt nära protagonisten och överlag fanns inget som direkt grep tag i mig.

 

Därtill har boken vad jag kallar för "Riverdale"-drama, vilket jag har noll tålamod för. Överdrivna thriller-element, ostiga vändningar och karikatyriska skurkar blir helt enkelt för mycket. Jag tycker också att handlingen är förutsägbar och något forcerad.

 

Överlag är jag ledsen över att inte älska boken. Jag ville verkligen det. Jag älskar det den ämnade göra, men klickar inte med hur den gjorde det.

 

 

BETYG: 4,5/10