Antal lästa böcker: 11 stycken (4 på engelska, 7 på svenska)

Antal lästa sidor: 2660 sidor

Genomsnittlig längd: 242 sidor/bok

Genomsnittlig läsmängd: 86 sidor/dag

Antal nya böcker: 12 stycken (6 recex)

 

1. Makten

2. The kiss quotient

3. När allt är över

4. The queen of nothing

5. Vänskapbox med fyra noveller

6. Tärningen är kastad

7. Tower of dawn

8. The slippery slope

 

 

Antal filmer som jag recenserat: 3 stycken

Antal nya filmer: 3 stycken (3 recex)

 

Sedda filmer (bäst till sämst)

1. Bamse och Dunderklockan

2. The Hunt

3. Emma

Jag vill bara be om ursäkt för den dåliga uppdateringsfrekvensen på sistone. Bloggen har blivit allvarligt bortprioriterad, men jag försäkrar er om att den - och ni - inte är bortglömd! Livet har helt enkelt kommit i vägen bara.

 

För det första läser jag just nu en rätt tjock bok, vilket tar tid. Och jag vill inte läsa en massa småböcker på sidan om bara i syfte att ha recensioner att skriva.

 

För det andra har jag fokuserat på Instagram de senaste månaderna, och haft allmänt mycket att göra på ett personligt plan. Det är en dålig ursäkt, jag vet, men icke desto mindre sant.

 

Jag vill med detta inlägg mest försäkra er om att bloggen fortfarande är i bruk och kommer att uppdateras inom kort!

FAKTA

Författare: Naomi Alderman.

Originaltitel: The Power.

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, djurslakt, sexuella övergrepp, våldtäkt, hemmavåld, dödsfall, alkoholkonsumtion, droganvändning, grafiskt våld.

Nyckelord: Övermänskliga krafter, maktmissbruk, kvinnostyrd värld.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 393 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 2016).

Bokförlag: Modernista.

 

 

 

Jag är kluven när det kommer till Makten. Halva mig älskar boken. Helhjärtat. Villkorslöst. Men den andra halvan gör inte det.

 

Makten har en fascinerande premiss och är fenomenalt skriven, med gripande språk och några riktigt slag-rätt-i-magen-teman. Och det är en riktigt kraftfull läsning.

 

Jag var dessutom uppslukad av hela ”ombytta roller”-konceptet. Det är genuint skrämmande att läsa ett kapitel och tänka ”wow, jag är glad att allt är påhittat” och senare inse att det är vardagen för många av dagens kvinnor och att vi har normaliserat det. Skiftet i maktbalansen mellan man och kvinna i boken ger ett helt nytt perspektiv och bidrar med en nödvändig väckarklocka.

 

Boken är emellertid något underlig, och jag förstod inte alltid vad som försiggick. Jag fick dessutom känslan av att Alderman ville göra en poäng så gärna att hon nästan glömde bort handlingen. Konceptet med kvinnor i maktposition utforskas grundligt, men det finns ingen gripande handling kopplad till den, vilket är synd.

 

Jag tyckte om Makten. Den är tankeväckande och rätt engagerande. Jag önskar bara att handlingen varit starkare.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Christian Ryltenius.

Genre: Familj, äventyr.

Längd: 1 tim.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Morgan Alling, Tomas Bolme, Peter Haber, Steve Kratz, Rolf Lydahal.

Nyckelord: Bamse, drakar, hjälteskap.

Releasedatum: 2 december 2019.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

 

 

Bamse och Dunderklockan är, precis som förväntat, en bra och riktigt mysig film. Välbekanta karaktärer, bra tempo och oerhört snygga animationer gör det till en trivsam film för hela familjen. Filmen är dessutom lagom lång på sina 60 minuter; en liten pralin.

 

Bamse och Dunderklockan är emellertid inte riktigt lika klockren som sina föregångare Tjuvstaden och Häxans dotter. För det första tar Bamse som karaktär inte lika stor plats i denna, utan mer fokus ligger på Skutt och Skalman. Filmen saknar också den klassiska uppgörelsen mellan Bamse och boven, om man är ute efter det. Vidare försöker filmen förmedla några väldigt fina budskap, men av anledningar som jag inte kan sätta fingret på faller det något platt.

 

Ett budskap som är mindre bra för barn, som är filmens målgrupp, är det faktum att en storvuxen karaktär görs narr av på ett konsekventfritt sätt för att hon äter mycket. Det ger inte riktigt rätt signaler.

 

Överlag tycker jag om Bamse och Dunderklockan. Fast jag är 25 år älskar jag att koppla av till den här typen av filmer, och trots brister kan jag inte annat än att säga att den är helmysig. 

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sarah J. Maas.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, spindlar.

Nyckelord: Läkeprocess, krigsförberedelser.

Serie: Throne of Glass #6.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 660 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Bloomsbury USA Childrens.

 

 

 

 

Tower of Dawn skiljer sig från de andra böckerna i Throne of Glass-serien på så sätt att boken följer karaktären Chaol istället för Celaena. Det störde mig dock inte. Tvärt om så uppskattade jag en paus from den tidigare protagonisten. 

 

Tro det eller ej, men Chaol var faktiskt rätt intressant att läsa om. Mycket tack vare hans skador. Jag fann det intressant att läsa om hans försvårade levnadssätt, hans konstanta behöv av assistens och hela läkeprocessen. Det kändes väl efterforskat och bra genomfört.

 

Jag gillade även den nya karaktären, Yrene: både hennes bakgrundberättelse och hennes samspel med Chaol. Och trots att deras relation utvecklas på ett förutsägbart sätt, tyckte jag om att se dem tillsammans, munhuggandes.

 

Men jag älskade inte Tower of Dawn. Tempot är långsamt och boken känns något innehållslös. Den kunde definitivt ha varit kortare. Dessutom är Nesryns kapitel rätt tråkiga, och något med Maas språk är helt enkelt inte särskilt gripande för mig. Dessutom innehåller boken två av mina mest hatade troper: onödig och otrovärdig insta-kärlek, samt det klassiska skurktalet, där boven i fråga väljer att förklara sina planer istället för att bara attackera.

 

Överlag tycker jag att Tower of Dawn var okej. Inte en nödvändig del i serien, men inte värdelös heller.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: March to War.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #19.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2013).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

Vid det här laget börjar man se ett mönster med THE WALKING DEAD-volymerna. Och vanligtvis när något stort och spännande har hänt, följts det upp av en mindre tempofylld volym där karaktärerna bearbetar och diskuterar alltsammans. Så när TÄRNINGEN ÄR KASTAD började långsamt tänkte jag att det skulle bli en tråkig buildup. Men halvvägs igenom volymen exploderar det!

 

Den sista halvan av TÄRNINGEN ÄR KASTAD är oerhört spännande, och gör mig extremt taggad över fortsättningen. Främsta anledningen till att volymen blev så bra är tack vare Negan. Alltså, vilken fantastisk karaktär! Missförstå mig inte. Han är psyko, brutal och obehaglig, och med ett frustrerande medeltida tankesätt. Ingen person som jag skulle vilja träffa i verkligheten. Men han är så jäkla intressant, och hans svarta humor och rättframt sätt gör honom så himla underhållande. Jag ser väldigt mycket fram emot en showdown mellan honom och Rick i nästa volym.

 

Allt som allt är första halvan av TÄRNINGEN ÄR KASTAD ”meh”, men andra halvan är riktigt bra. Om du har läst och gillat tidigare volymer, ska du definitivt läsa denna.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Craig Zobel.

Genre: Skräck, action.

Längd: 1 tim 27 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Betty Gilpin, Hilary Swank, Ike Barinholtz, Wayne Duvall, Emma Roberts, Ethan Suplee, Christopher Berry.

Nyckelord: Katt- och råttalek, dödligt spel.

Releasedatum: 3 augusti 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Jag är väldigt kluven gentemot THE HUNT.

 

Ena halvan av mig tycker om den. Jag är nämligen oerhört förtjust i konceptet och älskar katt- och råtta-lekar och dödliga spel. Och första halvan är riktigt bra. Spännande och ärligt talat rätt oförutsägbar. Och det är himla kul att se karaktärernas kamp för överlevnad.

 

Jag var emellertid inte beredd på filmens ton. Jag trodde att det skulle vara en vanlig skräckfilm, alltså med fokus på att ingjuta just skräck. Och ja, folk dör till höger och vänster, men det blir aldrig obehagligt. Tvärt om så skämtas det hej vilt, så pass mycket att jag personligen klassificerar THE HUNT som komedi snarare än skräck. Hade jag varit beredd på detta tror jag att jag hade tyckt om filmen mer, men nu blev det lite käftsmäll eftersom jag var redo på att bli skrämd.

 

Sen är det också tråkigt att sista halvan faller in i en väldigt förutsägbar cykel, nästan så att det blir tråkigt. För potential finns, men den utnyttjas inte hela vägen.

 

Överlag är THE HUNT en helt okej ”skräckis”. Men jag hade gärna velat ha lite färre skämt och lite mer spänning för att intresset skulle hålla i sig.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Helen Hoang.

Svensk titel: Kyssfaktorn.

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Prostitution, tvångsbeteende, social ångest, cancer.

Nyckelord: Eskorthyrning, relationsutbildning, autism.

Serie: The kiss quotient #1.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 314 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Berkley.

 

 

 

Jag tyckte verkligen om den här boken. The Kiss Quotient är lättsam. Rolig. Och har en del riktigt… hm… tilldragande sexscener. Faktum är att det här är precis det som jag letar efter när jag är sugen på något hett.

 

Men viktigast av allt: karaktärerna är toppen. Särskilt Stella, som är rent utav bedårande. Jag älskar hur rättfram och obekväm hon är, och upplevde henne som både genuin och relaterbar. Jag tyckte också om det faktum att hon har brister. Det gör henne desto mer inspirerande.

 

Vidare har The Kiss Quotient bra representation för såväl autism som vietnames kultur, vilket jag verkligen uppskattade. Jag gillar också fokuset på samtyckte och att läsa av sin partners behov och gränser. Det är uppfriskande, i och med att många romantiska romaner förskönar övergrepp och icke-samtycke (vad sjutton kallas det?).

 

Några saker störde mig dock. Boken är rätt förutsägbar och många av händelserna är störande lägliga. Och fast själva resan underhöll mig, tycker jag att slutet knyter ihop alltsammans lite väl snyggt. Sen blev jag också lite frustrerad på mängden kommunikationsproblem i boken. Jag hatar verkligen när karaktärers problem kan lösas genom att bara prata med varandra.

 

Överlag är The Kiss Quotient en bra och snabbläst bok, som inte tar sig själv på alltför stort allvar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Clare Mackintosh.

Originaltitel: After the End.

Genre: Litterär fiktion, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Cancer, sjuka barn, panikattack, homofobi, skilsmässa, arbetslöshet, otrohet, dödsfall.

Nyckelord: Rättsfall, barnsjukdom, relationsproblem.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 394 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Lind&Co.

 

 

Clare Mackintosh är en begåvad författare. NÄR ALLT ÄR ÖVER är hennes fjärde roman, men den första som inte är en thriller. Istället tacklar om på genren litterär fiktion, och gör det riktigt bra.

 

Mackintoshs språk är som vanligt fantastiskt. Och berättelsen i sig är välutvecklad, genomtänkt och fullt trovärdig. Vilket är förståeligt, med tanke på att boken baseras på författarens egna erfarenheter. I sin helhet är det en väldigt bitterljuv berättelse. Kärleksfull och rolig, men onekligen hjärtekrossande.

 

Om du har läst något av Mackintosh i det förflutna, så vet du att hon alltid integrerar någon form av kontroversiell och oväntad tvist i sina böcker. Och fast jag inte är helt säker på hur jag känner för tvisten i NÄR ALLT ÄR ÖVER, älskar jag det faktum att hon behöll sitt karaktäristiska signalement och vågade gå dit, trots genrebytet.

 

Det finns saker som jag inte är så förtjust i dock. Tempot är relativt långsamt, och föräldrarnas konstanta velande är förståeligt men rätt tröttsamt. Sen är själva dispositionen något hoppig, och jag blev inte helt tillfredsställd av slutet.

 

Överlag tyckte jag om NÄR ALLT ÄR ÖVER. Det är inte en ny favorit, men jag är glad att jag läst boken.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Autumn de Wilde.

Genre: Drama, komedi.

Längd: 2 tim.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Anya Taylor-Joy, Angus Imrie, Letty Thomas, Gemma Whelan, Bill Nighy, Aidan White, Edward Davis, Rupert Graves.

Nyckelord:

Releasedatum: 20 juli 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

Jag vet inte om det är något fel på mig, för alla verkar älska den här filmatiseringen. Men jag tyckte inte alls om den. Jag har inte sett versionen med Gwyneth Galtrow från -96 och kan därför inte säga om den är bättre, men jag kan säga att jag läst boken och inte gillade den heller. Och ärligt talat vet jag inte varför. Jag tycker helt enkelt att både filmen och boken var extremt tråkiga.

 

Filmen marknadsförs som en komedi, men varken jag eller någon annan hemma i soffan skrattade en enda gång. En person blev till och med chockad när han fick höra vilken genre EMMA tillhör, just för att den inte är underhållande någonstans. Det som filmen gör bra är det utseendemässiga. Vacker vy, vackra kostymer och extremt snyggt foto gör den till en fröjd för ögat. Men för övrigt saknar den djup och komplexitet, och jag längtade ärligt talat tills EMMA skulle vara slut.

 

Överlag tyckte jag inte alls om filmen. Men vad vet jag? Alla andra verkar ju älska den, so by all means, ge den en chans.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).

Svensk titel: Den slippriga sluttningen.

Genre: Äventyr, barnfiktion, gotisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, barnarbete.

Nyckelord: Pengajakt, räddningsuppdrag, överlevnad.

Serie: A series of unfortunate events #10.

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 337 sidor.

Publiceringsår: 2003.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

Jag är verkligen i en älska-hata-relation med den här serien. THE SLIPPERY SLOPE är den tionde delen, och som förväntat uppskattade jag den samtidigt som jag störde mig sönder.

 

Saker jag gillade:

- De kreativa dialogerna och de absurda vändningarna som fick mig att skratta.

- Den nya, frostiga miljön som erbjöd många möjligheter till nya skämt.

 

Saker jag inte gillade:

- De tjatiga orddefinitionerna och den pratiga stilen.

- De många onödiga sidospåren som inte erbjuder något av värde.

- Det faktum att handlingen rör sig i cirklar och aldrig leder någonstans.

 

Överlag är boken något underhållande. Men att den är den tionde delen i serien har satt sina spår. Det känns som att jag läser samma bok för tionde gången. Handlingen har sträckts ut på alldeles för långa, och vid det här laget introduceras inte mycket nytt.

 

BETYG: 4,5/10

Författare: Holly Black.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, fångenskap, krig, tortyr.

Nyckelord: Hovintriger, feer.

Serie: The Folk of the Air #3.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 305 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Little, Brown and Company.

 

 

 

THE FOLK OF THE AIR-serien har varit en himla resa. Första boken tog mig verkligen med storm, och jag är själv förvånad över att jag kan säga att jag älskar serien. Och THE QUEEN OF NOTHING är inget undantag. Tempot är högt, karaktärerna härliga, språket fantastiskt och allt är bara väldigt underhållande.

 

Men.

 

THE QUEEN OF NOTHING är den delen i trilogin som jag tycker minst om. Bra men sämst, liksom. Detta för att det som hände kändes lite… lat. Viktiga händelser sker bakom kulisserna och återberättas för läsaren, och slutet känns väldigt… lägligt och enkelt. Boken förblev gripande, men kändes helt enkelt något underväldigande.

 

Allt som allt är THE QUEEN OF NOTHING en bra avslutning på trilogin. Men jag hade hoppats på mer.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Sara Stridsberg, Rachel Cusk, Lisa Taddeo, Chimamanda Ngozi Adichie.

Originaltitel: –

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, kidnappning, ätstörning, självmordstankar, klasskillnader, alkoholkonsumtion.

Nyckelord:

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 113 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Novellix.

 

 

 

 

Vänskaps-asken från Novellix innehåller fyra stycken noveller:

 

- Vi var rovdjur av Sara Stridsberg

- Det är så man gör av Rachel Cusk

- Surburban weekend av Lisa Taddeo

- Apollo av Chimamanda Ngozi Adichie

 

Och ärligt talat håller de allihopa en förvånansvärt hög kvalité.

 

Noveller är en hit-eller-miss för mig. I och med att de är väldigt korta (duh), är det svårt att få med en komplett berättelse som griper tag. Men här lyckas alla fyra författarna. Novellerna är stämningsfulla, vackert skrivna, tankeväckande och riktigt kraftfulla. Förvånansvärt mörka, men ändå varma på något sätt. När jag såg ordet "vänskap" i titeln tänkte jag på kramar och fluff, men det här är så mycket mer. Novellerna tar upp psykisk ohälsa, klasskillnader och andra komplexa frågor, och gör det riktigt snyggt. Alla har något helt eget att berätta, alla är korta men ändå med ett tillfredsställande djup.

 

Om jag måste välja en favorit så är det nog Vi var rovdjur. Det är så man gör är nog den som jag gillar minst. Men alla novellerna är bra, och bildar tillsammans en riktigt läsvärd novellsamling.

 

BETYG: 6,5

BÖCKER

Antal lästa böcker: 12 (3 på engelska, 9 på svenska)

Antal lästa sidor: 4125 sidor

Genomsnittlig längd: 344 sidor/bok

Genomsnittlig läsmängd: 133 sidor/dag

Antal nya böcker: 31 stycken (4 recex)

 

1. The Toll av Neal Shusterman

2. Min mörka Vanessa av Kate Elizabeth Russell

3. Jag glömmer dig aldrig av Sarah Dessen

4. Jagad av klanerna av Michelle Paver

5. Moon of the crusted snow av Waubgeshig Rice

6. Demonernas port av Michelle Paver

7. Klaras dröm av Pia Hagmar

8. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts av Mhairi McFarlane

9. Beatrice av Lina Bengtsdotter

10. Little women av Louisa May Alcott

11. Gaffeln, häxan och draken av Christopher Paolini

12. Artemis Fowl av Eoin Colfer

 

 

Antal filmer som jag recenserat: 3 stycken

Antal nya filmer: 3 stycken (3 recex)

 

1. Framåt

2. Eurovision Song Contest: The story of Fire Saga

3. The invisible man

 

 

Antal tv-serier som jag recenserat: 2 stycken

Antal nya tv-serier: 0 stycken (0 recex)

 

1. True blood säsong 4

2. The secret she keeps