FAKTA

Författare: Anna James.

Originaltitel: Tilly and the Bookwanderers.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet.

Nyckelord: Resa i böcker, läsning, bibliotek.

Serie: Den magiska bokhandeln #1

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 388 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: HarperCollins Nordic.

 

 

Det var en ren fröjd att läsa den här boken.

 

Det är en snabb och underhållande läsning, med gulliga karaktärer och varm atmosfär. Den är behagligt skriven, med målande beskrivningar och en allmänt lättsam och mysig stämning. Det som jag älskar mest är dock konceptet i sig. Jag menar, vem har inte drömt om att träffa sin favoritkaraktär eller besöka sin favoritvärld? Och även om jag inte kunde göra det själv, älskade jag att se protagonisten uppleva precis det.

 

Det enda jag har att kritisera är att boken är något informationsdumpande och förutsägbar. Men det är typ det.

 

Överlag är TILLY OCH BOKVANDRARNA en söt och hjärtevärmande roman som även jag som 25-årinng underhölls av.

 

BETYG: 6/10

 

Intresserad av tävlingar, bokrekommendationer och roliga taggar? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Cassandra Clare.

Svensk titel: Himmelska eldens stad.

Genre: Urban fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sexuella trakasserier, självmord.

Nyckelord: Demoner, övernaturligt, kärleksdrama.

Serie: The Mortal Instruments #6.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 725 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: Margaret K. McElderry Books.

 

 

 

 

Det här är en snabbläst och underhållande läsning. Jag är faktiskt förvånad över hur mycket jag tyckte om boken. På grund av att jag läste de tidigare böckerna i serien för mer än sex år sedan, är mitt minne av seriens kvalité inte det mest tillförlitliga. Men jag upplever Clares språk som förbättrat, och älskade verkligen att återse de charmiga karaktärerna. Deras kamratskap är bedårande.

 

Jag gillar också hur Clare väver samman den här boken med hennes andra serier. Den knyts samman med såväl THE INFERNAL DEVICES som THE DARK ARTIFICES, vilket gör att Shadowhunter-böckerna känns som ett förenat universum snarare än flera fristående serier.

 

Jag greps dock inte tag helt.

 

CITY OF HEAVENLY FIRE är enkel. Inte väldigt komplex, utan någorlunda klyschig och förutsägbar. Jag upplevde den också som utdragen. Tempot är långsamt och mycket innehåll hade kunnat tagits bort för att få handlingen att röra sig framåt snabbare. Vidare känns relationen mellan Jace och Clary väldigt upprepande. Jag gillar dem tillsammans, men hela koncpetet med att något alltid håller dem isär känns gammalt och tröttsamt.

 

Sist men inte minst känns det som att allt löses för enkelt. Vi har en lång uppladdning, ett förhållandevis litet klimax och i princip inga följder. Jag vill inte ha ett lyckligt fluffslut. Jag vill ha konsekvenser. Jag vill se en vinst som kommer till en konstnad. Och det saknades här.

 

Allt som allt är det här en underhållande bok. Inte fantastisk, men tillräckligt bra för att jag ska vilka läsa de andra böckerna i Shadowhunter-världen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Rivers Solomon, Daveed Diggs, William Hutson och Jonathan Snipes.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Självmordsförsök, dödsfall, drunkning, slaveri, djurdöd.

Nyckelord: Sjöjungfrur, LGBT.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 155 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Hodder Paperbacks.

 

 

 

 

Jag hade riktigt höga förväntningar på den här boken. För det första skriker omslaget "läs mig, läs mig!". Men sen lät hela konceptet och bakgrunden till berättelsen riktigt intressant. Liksom, hur kan en berättelse om sjöjungfrur med slavbakgrund inte vara gripande och berörande?

 

Men jag är så besviken. The Deep var inte alls vad jag hade väntat mig. Det här är varför:

 

 

 

 

BETYG: 3/10

 

Intresserad av tävlingar, bokrekommendationer och roliga taggar? Följ mitt Instagramkonto @bookbringer!

 

FAKTA

Författare: Julie Kagawa.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Nyckelord: Kitsune, japansk mytologi, demoner.

Serie: Shadow of the Fox #2.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 425 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

 

Attans, sicken otur!

 

Jag älskade SHADOW OF THE FOX, men kämpade med SOUL OF THE SWORD. Och det gör ont att erkänna att boken lider stort av det fruktade "mellanboksyndromet".

 

Det händer inte särskilt mycket i denna. Tempot är långsamt, utvecklingen av handlingen är förutsätbar och det finns många onödiga scener som fyller upp. Hela kapitel hade kunnat klippas bort, och det känns som att karaktärerna går runt och runt utan att någonsin komma någon vart.

 

Jag blev också rätt uttråkad av att mycket berättas istället för att visas. Den första boken hade nonstop äventyr och action, medan denna fokuserar mer på historian av allt. Vilket i praktiken innebär att du får en handfull tradiga historielektioner berättade för dig, istället för att vi får utforska mytologin på egen hand.

 

Därtill känns boken mer forcerad än sin föregångare. De krystade skämten, de röriga vändningarna... Det känns som att författaren försöker för mycket. Och trots att karaktärerna är i fokus, upplevde jag inte alls samma hjärtvärmande kamratskap.

 

Med det sagt, så ogillade jag inte boken. Jag gillade den. Bara inte lika mycket som jag hade hoppats.

 

Jag älskar att vi får utforska mer av den japanska mytologin. Jag älskar Kagawas sätt att skriva. Jag älskar att vi får se protagonistens krafter utvecklas. Och jag älskar den sista fjärdedelen av boken, där saker och ting börjar ta sig igen.

 

Så låt inte min (mestadels) negativa recension göra dig motfälld på att plocka upp den här boken. Den är underhållande, och jag ser fram emot att se hur allt avslutas i nästa del.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Kristín Eiríksdóttir.

Engelsk titel: A fist or a heart.

Genre: Literär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Misshandel, psykisk ohälsa, alkoholkonsumtion, demens, sexuella övergrepp.

Nyckelord: Psykologisk studie, tvetydighet, teater.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 208 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2017).

Bokförlag: Flo förlag.

 

 

 

 

 

Det här är utan tvekan en titel som borde få mer kärlek.

 

Boken är så mycket mer än vad jag förväntat mig. Det är en lockande och insiktsfull psykologisk studie, vackert skriven och med levande atmosfär. Den gripande handlingen matchas med spännande karaktärer, och den kreativa teatermiljön balanceras med oväntad tyngd. Det är den typen av bok som lämnar sig såväl uppskakad som hänförd.

 

Jag älskade den emellertid inte. Mestadels på grund av den fragmentariska stilen. Boken är medvetet tvetydig och surrealistisk, vilket sällan passar mig som läsare. Den verkade inte särskilt förvirrande till en början. Men successivt blir allt vagare. En del av mig gillar det, då narrativet i sig självt blir ett sätt att påvisa protagonistens förvärrande demens. Men det kommer en punkt då huvudkaraktären blir för opålitlig, och jag var för förvirrad för att förstå vad som hände.

 

Allt som allt är det en svår bok för mig att betygsätta. Det är en tankeväckande och nytänkande bok, med delar som jag älskade. Det var en sann upplevelse. Sällan hittar jag en så "okänd" bok med så hög kvalité. Samtidigt är abstrakta romaner helt enkelt inget för mig. Men det gör inte boken dålig. Tvärt om så rekommenderar jag den varmt om du vet att surrealism är din grej.

 

BETYG: 6,5/10

Författare: Molly Ostertag.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, grafisk roman.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, diskriminering, döda djur.

Nyckelord: Häxor, hamnbytare, magi, könsroller.

Serie: The Witch Boy #1.

Målgrupp: Äldre barn (middle-grade).

Längd: 213 sidor.

Publiceringsår: 2017.

Bokförlag: Graphix.

 

 

 

 

Det här är en bok som jag tyckte om, men inte älskade.

 

Å ena sidan är den supersöt. Gulliga illustrationer och en utsökt färgpalett matchas med en mysig atmosfär, perfekt nu för hösten. Jag gillade också bokens representation. Karaktärerna har olika hudfärger, kroppstyper och sexualiteter, och det faktum att ingen av karaktärerna bryr sig om dessa skillnader demonstrerar att de faktiskt inte spelar någon roll. Boken diskuterar också viktiga ämnen som könsstereotyper och fördomar, vilket jag verkligen uppskattade.

 

Jag älskade dock inte boken. Den föll något platt. Jag vet att det är en grafisk roman för äldre barn, men jag som vuxen upplevde att den saknade viss komplexitet. Jag var inte uppslukad av handlingen och blev inte särskilt känslomässigt involverad.

 

Allt som allt tyckte jag om THE WITCH BOY, men det blev inte en ny favorit. Jag tycker dock att det är en riktigt bra bok för unga fantasyläsare, även fast den inte tillfredsställde mig helt. Och jag är intresserad av att läsa fortsättningen. Någon dag.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Becky Chambers.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, djurdöd, ofrivillig ensamhet, slaveri.

Nyckelord: Articifiell intelligens, kloning, utomjordingar, rymdresor, kulturkrockar.

Serie: Wayfarers #2.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 364 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Hodder & Stroughton.

 

 

 

 

Alltså. Den här boken!

 

Jag älskar A CLOSED AND COMMON ORBIT så mycket. Den fick mig att känna så mycket, och trots att det bara var några dagar sedan jag avslutade den, saknar jag boken så mycket att det gör ont.

 

Det här är en långsam, karaktärsfokuserad roman som skildrar två tidslinjer. Den ena följer en ung klon som växer upp som slav i en fabrik. Den andra följer en AI som placeras i en människolik kropp för första gången. Premissen är i sig väldigt intressant, men det är sättet som det hela utförs på som gör boken fenomenal.

 

Först och främst: karaktärerna är fantastiskt uppbyggda. Vi följer den under flera års tid och kommer dem nära, nära. Du skrattar med dem, gråter med dem, och känner överlag sån kärlek för dem. Deras vänskapsrelationer är hjärtevärmande och sättet som deras berättelser knyts samman är vackert.

 

För det andra älskar jag att den här scifi:n inte är om stora stridsscener i rymden. Istället diskutterar den moderna frågeställningar genom att fokusera på komplexa teman som likabehandling, friheten till egna val, fördomar, kön och diskriminering. Den diskuterar även egenvärde på ett så utförligt och känslosamt sätt att du sannolikt är Grinchen om du inte känner smärtan tillsammans med karaktärerna.

 

Sen är jag också oerhört tacksam för att Chambers - med skillnad från många andra författare - inte skapar utomjordingar som bara ser annorlunda ut. De olika raserna i den här boken tänker, beter sig och uttrycker sig på helt oväntade sätt. Det gör inte bara att boken känns kreativ och spännande, utan får dig även att stanna upp och ifrågasätta en del beteenden som vi själva har som människor.

 

Överlag är det här en briljant bok. Om du vill ha en actionpackad läsning, då är det nog inget för dig. Men om du vill tänka och känna, om du underhålls av kulturkrockar, om du hungrar efter en djup analys av mänskligt beteende: då har du hittat rätt.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Författare: Astrid Lindgren.

Engelsk titel: Mio, my son.

Genre: Fantasy, barnklassiker.

Traumatiskt innehåll: Ofrivillig ensamhet, utanförskap, dödsfall, kidnappning.

Nyckelord: Strid mot ondskan, drömrike.

Serie: –

Målgrupp: Barn.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1954).

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

 

 

MIO MIN MIO var en av mina absoluta favoriter som barn. Och jag älskar boken fortfarande med hela mitt hjärta.

 

Den är vackert skriven, suggestiv och metaforisk. Den har en magisk atmosfär, söta vänskapsrelationer och en överlag varm ton. Just den här utgåvan innehåller dessutom utsökta illustrationer av Johan Egerkrans. De är fantastiska.

 

Men du vet hur det är. Med vuxen ålder kommer ett nytt perspektiv. Och trots att jag fortfarande känner sån tillgivenhet när jag tänker på MIO MIN MIO, vet jag att den i grund och botten beror på nostalgi.

 

Som vuxen, föll upplevelsen något platt.

 

Jag kände inget samband med karaktärerna, mestadels på grund av deras passivitet. De flesta hinder som de möter löser sig självt: antingen genom yttre krafter eller sammanträffanden. Karaktärerna behöver inte göra mycket själva.

Det resulterar också i att boken känns något slumpmässig. Allt är lägligt och går karaktärernas väg. Behöver de komma in i byggnaden? En dörr dyker magiskt upp. Behöver de ett svärd? De träffar omedelbart någon som känner en smed. Alltsammans är helt enkelt för lätt.

 

Dessutom rör sig handlingen väldigt snabbt framåt. En sak skyndar direkt till nästa, och du får knappt någon tid i scenen innan det är dags att byta. Det stämmer också överens med slutet, som känns något antiklimatiskt och påskyndat.

 

Med det sagt, vill jag absolut inte ge intrycket av att det här är en dåligt skriven eller utförd bok. Det är det inte. Jag tycker att det är en fantastisk barnbok. Men om du, som vuxen, har annat syfte att läsa den än att högläsa för ditt barn eller ta del av boken av nostalgiska skäl, vet jag faktiskt inte om du kommer att underhållas. 

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Danielle Young-Ullman.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Sexuella trakasserier, våldtäkt, psykisk ohälsa, rasism, gaslighting, internetmobbning, familjevanvård.

Nyckelord: Restaurangarbete, familjedrama, samtycke.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 325 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Viking Books for Young Readers.

 

 

 

Eftersom Young-Ullmans debut är en av mina favoritböcker, hade jag skyhöga förväntningar på den här boken. Och till min stora lättnad levde den upp till dem. Typ.

 

Jag tyckte verkligen om HE MUST LIKE YOU. Den är välskriven och tankeväckande, med lättsam atmosfär trots att den tacklar många komplexa och svåra teman.

 

Boken har ett tungt fokus på ämnen som samtycke och sexuella trakasserier, och alltsammans hanteras så bra. Young-Ullman diskuterar ämnena på ett respektivfullt och nyanserat sätt, och jag älskar det faktum att hon slår hål på den vanliga uppfattningen om att våldtäkt är när någon hoppar fram från buskarna och attackerar dig med våld. Hon visar att det finns så många fler omständigheter som kanske verkar oskyldiga, men som ändå räknas som våldtäkt. Hon ifrågasätter dessutom att unga flickor uppfostras till att tro att dålig behandling av pojkar är likvärdigt som en kärleksförklaring, vilket gör det här till en så viktig läsning.

 

Jag hade några problem med boken, dock.

 

Först och främst så är taglinen "Payback with a side of fries" missledande. Det här är inte en hämndberättelse, utan en bok om PTSD, familj och psykisk ohälsa.

 

För det andra försöker boken få med alltför många sociala kommentarer. Den vill diskutera våldtäkt och familjeproblem och rasism på bara några hundra sidor, vilket gör några av sidparallellerna ytliga och predikande. Jag hade föredragit om den fokuserat på bara en av dem.

 

Sist men inte minst blev jag besviken på slutet. Allt faller på plats lite för snabbt och enkelt. Jag förstår varför Younge-Ullman tog det beslutet, men det kändes helt enkelt orealistiskt.

 

Allt som allt är HE MUST LIKE YOU en bra bok, och jag rekommenderar den varmt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Ransom Riggs.

Originaltitel: The Conference of the Birds.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: –

Nyckelord: Övernaturliga krafter, demonliknande varelser.

Serie: Miss Peregrine's Peculiar Children #5.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 364 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

Det här är en bok som läsare verkar antingen älska eller hata. Personligen känner jag mig kluven, och hamnar mitt på skalan.

 

Å ena sidan älskade jag att återvända till de besynnerligas värld. Jag förstod inte hur mycket jag hade saknat den förrän jag faktiskt plockade upp boken och fick återse alla karaktärerna igen, vilket var fantastiskt.

 

Och jag tyckte om berättelsen. Typ.

 

En del av mig tror att underhållningsvärdet för mig enbart baserades på minnet av serien och nostalgin som uppstod därigenom, och inte på boken i sig. För nu - bara några dagar senare - minns jag ingenting från boken. Ingenting. Det är ett direkt resultat av det faktum att det faktiskt inte försiggår mycket. Medan jag läste brydde jag mig inte särskilt mycket över att boken rullade på utan en tydlig riktning: jag var helt enkelt för glad över att vara tillbaka i världen. Men när jag tänker tillbaka, inser jag tradigheten i det hela. Boken känns livlös i förhållande till originaltrilogin. Det finns inget nytt att upptäcka, ingen ny antagonist som tillförs och ingen karaktärsutveckling värd att tala om. Det är bara... samma sak.

 

Jag kan därför inte klassificera FÅGLARNAS KONFERENS högre än "okej". Inte fantastisk, inte dålig, utan bara fullt acceptabel.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: Miguel Arteta.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 23 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Tiffany Haddish, Rose Byrne, Salma Hayek, Karan Soni, Jacob Latimore, Billy Porter, Jennifer Coolidge.

Nyckelord: Kosmetiska, hämnd, fester.

Releasedatum: 7 september 2020.

Distributör: ©Disney/Paramount.

 

 

 

 

Den här filmen gör mig kluven. Å ena sidan har vi en fullt fungerande handling. En lättsam stämning. Några småroliga skämt. Och väldigt kompetenta skådespelare. Filmen blir aldrig tråkig att titta på och var riktigt avkopplande att se efter en dags hårt arbete. Men skådespelarna (och vi som tittare) förtjänar ett mycket bättre manus.

 

Manuset är minst sagt bristfälligt. Det följer en redan uttjatad mall och det är få (inga?) saker som vi inte har sett förut. Därtill är karaktärerna underutvecklade och skämten för överdrivna och sexualiserade i min smak. Vilket är oerhört synd. För själva filmidén är kul och skaparna har lyckats få riktiga talanger ombord projektet, men det faller rätt platt i slutändan.

 

Överlag är LIKE A BOSS okej. Inget som jag hatar, men inget jag gärna ser om.

 

BETYG: 4,5/10

 

FAKTA

Författare: Jacqueline Woodson.

Originaltitel: Red at the bone.

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Tonårsgraviditet, misshandel, omnämnande av överdos, rasism, cancer, dödsfall.

Nyckelord: Slice of life.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 176 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Natur & kultur.

 

 

 

Det här är nog Woodsons bästa hittills verk. Det är en gripande och vacker slice-of-life som kastar dig rätt in i handlingen, bara för att kasta dig rätt ut igen. Det är en djupdykning i otaliga tankeväckande teman och sociala diskussioner, som verkligen gör intryck på dig som läsare. Och jag älskade varje sekund av det.

 

Boken har inte bara ett vackert språk, utan en atmosfär som är så varm och kärleksfull att jag inte kunde hindra mig från att sitta och le som ett fån. Tills jag grät, alltså. Jag kände så mycket under läsningen. Glädje, kärlek, empati, sorg, och visste knappt vad jag skulle göra av mig själv.

 

Jag gillade dessutom att det inte fanns mycket till handling, hur underligt det än låter. Boken är helt och hållet karaktärsfokuserad, och berättas från hela familjens synvinkel. Och jag uppskattade verkligen att varje familjemedlem fick chanen att dela med sig av sin synvinkel och sin sanning.

 

När jag gav mig in i läsningen var jag dock rädd. Jag visste att boken var kort, och vetskapen om att en handfull olika perspektiv skulle kämpa om uppmärksamheten uppfattas som en nackdel. Det var det dock inte. Jag är förvånad över hur Woodson, på färre än tvåhundra sidor, gav varje karaktär sin egen röst och tillät dem bli "riktiga" personer. De känns allihopa äkta, och jag trollbands av deras berättelser.

 

Som du säkert förstår, gillade jag verkligen boken. Den är kort, berörande och överlag vacker. Rekommenderar verkligen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Regissör: Makoto Shinkai.

Genre: Anime, drama.

Längd: 1 tim 48 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Kotaro Daigo, Nana Mori, Shun Oguri, Sei Hiraizumi, Yûki Kaji.

Nyckelord: Vädermanipulation, Japan, kärlekshistoria.

Releasedatum: 28 september 2020.

Distributör: Triart via Universal.

 

 

 

 

Jag älskar den här filmen. Det finns inget annat ord för det. Älskar.

 

För det första är den oerhört vacker. Alltså, vilka animeringar! Detaljnivån, arbetet med ljus… det är så makalöst att det tog andan ur mig. Dessutom fångas stadslivet och kulturen i Tokyo verkligen upp, och trots att det vi ser inte är inspelat live på plats kändes det som att jag faktiskt befann mig där.

 

För det andra är filmen förvånansvärt djup. Jag hade föreställt mig ett romantiskt drama, och hade verkligen inte förväntat mig någon komplexitet eller moraliska dilemman. Men det fick jag, och jag älskade det. Jag gillade också det stora fokuset på miljö och väder, och att se hur miljöförändringarna påverkar människorna i staden. Det känns som en lågmäld men icke desto aktuell pik om att värdesätta vår planet och det vi har.

 

Sen är jag dessutom förvånad över alla känslor som filmen väckte. Jag älskar karaktärerna och satt helt trollbunden under hela deras resa. Deras kärlek till varandra är så oerhört fin och trots det stillsamma tempot var jag aldrig någonsin uttråkad. Jag skrattade med dem, jag grät med dem, och kände allt som går att känna på känslospektrat.

Allt som allt… wow. Är du på jakt efter en kreativ och sjukt vacker anime, så ska du bumpa upp den här högst upp på din se-lista!

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Agatha Christie.

Originaltitel: The Mysterious Affair at Styles.

Genre: Puzzeldeckare.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall.

Nyckelord: Mysterium, brottsutredning, detektiv.

Serie: Hercule Poirot #1.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 260 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 1920).

Bokförlag: Bookmark Förlag.

 

 

 

Det är hundra år sedan Agatha Christie debuterade med den här boken. Hundra år sedan drottningen av detektivberättelser började att etablera ett arv inte bara inom genren som sådan, utan inom litteratur som helhet. Det är galet!

 

Och det är inte möjligt för mig att inte gilla en bok med Poirot i sig. Det är bara inte det. Han är fantastisk. Humoristisk, fåfäng och med många underhållande små egenheter. Jag gillar att han är en komplett gentleman, men ändå självcentrerad och smådryg. Han är helt enkelt... perfekt.

 

Sen avgudar jag också Christies stil: hennes sätt att skriva och disponera mysteriet. Jag älskar att försöka lösa brottet tillsammans med karaktärerna, och känna mig som en idiot när den skyldige avslöjas. Alla ledtrådarna finns där, men det är omöjligt att se ett samband mellan dem innan Christe vill att du ska se det. Precis som jag gillar. Det ger en väldigt tillfredsställande aha-upplevelse i slutet.

 

Jag gillar också att brottlösandet som sådant är i fokus. Det finns ingen action, inga onödiga sidberättelser: bara en intellektuell utforskning av brottsplatsen, ledtrådar och vittnen. Det resulterar i en gripande och kort läsning.

 

Det är rätt uppenbart dock att det här är Christies debut. Den är inte riktigt lika raffinerad och elegant som hennes andra böcker. Men det är förstås normalt: man utvecklas med tiden.

 

Allt som allt gillade jag verkligen boken. Och jag är såå tacksam över Christies berättelser och den verkan de haft på modern litteratur, även hundra år efter att de skrevs. Jag är vanligtvis inte ett fan av klassiker, men hennes böcker är definitivt värda att läsa!

 

BETYG: 6/10

Antal lästa böcker: 13 stycken (7 på engelska, 6 på svenska)

Antal lästa sidor: 3695 sidor

Genomsnittlig längd: 284 sidor/bok

Genomsnittlig läsmängd: 123 sidor per dag

Antal nya böcker: 41 stycken (13 recex)

 

1. The lies of Locke Lamora

2. The test

3. Shadow of the fox

4. The shadows between us

5. The silent patient

6. Snapshot

7. My sister and other liars

8. Stardust

9. Ondskans schaman

10. George

11. Får jag följa med dig hem

12. Här är Beverly

13. Vattendansaren

 

Vilken var den bästa boken som du läste i september?