FAKTA

Författare: Tahereh Mafi

Svensk titel: Följ mig

Genre: Dystopi

Traumatiskt innehåll: Mänskliga experiment, PTSD, depression, djurdöd, död, självmordsförsök

Serie: Shatter me #6

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 450 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: HarperCollins

 

 

 

 

 

Jag gillade inte den här boken. Visst är det en lättsam och snabb läsning. Mafi vet hur man skriver. Men jag underhölls inte. Alls.

 

Jag har sagt det förut och säger det igen: SHATTER ME borde ha förblivit en trilogi. Expansionen var riktigt, jäkla onödig och dödade serien för mig.

 

IMAGINE ME fick mig inte att känna någonting.

 

Först och främst är det för mycket ordbajsande. Sida efter sida som inte säger något alls. Metaforer och utsmyckat språk i all ära, men det här är bara vagt och flummigt. För det andra går det knappt att känna igen karaktärerna. Och inte på ett "åh, så himla bra de utvecklats"-sätt, utan ett mer passivt skifte. Jag kände ingen anknytning till dem och brydde mig inte om dem. Alls. Över huvud taget. Noll.

 

Därtill är boken fylld med troper som jag inte gillar, och den kändes bara överlag väldigt otillfredsställande.

 

Jag medger dock att lång tid passerat sedan jag började serien och jag kände redan innan jag startade med IMAGINE ME att jag var klar med den. Men även fast jag hade maratonläst alla böckerna är jag rätt säker på att jag inte hade varit ett fan.

 

BETYG: 2/10

FAKTA

Längd: 2 tim 20 min

Regissör: Joaquim Dos Santos, Justin K. Thompson, Kemp Powers

Åldersgräns: 11 år

Genre: Familjefilm, fantasy, action

Skådespelare: Shameik Moore, Hailee Steinfeld, Brian Tyree Henry, Luna Lauren Velez, Jake Johnson, Oscar Isaac, Jason Schartzman, Issa Rae

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag är riktigt imponerad.

 

SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE är en riktigt bra film. Inte bara jämfört med andra filmer inom franchisen, utan i förhållande till modern film överlag.

 

Den har inte en tråkig stund, och det är svårt att inte känna sig hänförd scen efter scen. Det är en av de mest kreativa filmerna som jag har sett i år, med nytänkande manus och vågad animation som kombinerar en handfull olika stilar. Såväl visuellt som narrativt är SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE en frisk fläkt. Färgsprakande, annorlunda och ett enda stort ”wow”.

 

Med det sagt är filmen inte helt bekymmersfri. Faktum är att jag kan sammanställa en lista med fyra saker som sänker den något:

• Filmen hade med fördel kunnat vara kortare. Trots stark handling finns lite som motiverar en speltid på nästan två och en halv timme.
• Klippningen är något stressad. Den kommer aldrig riktigt ner och andas mellan sina actionscener, utan eftersträvar ett konstant flöde av dopamin, vilket i längden blir lite jobbigt.
• I vissa scener blir det nästan för mycket av det goda. Fast jag älskar hur filmen är animerad blir tempot och kombinationen av alla stilar ibland kaotisk.
• Slutet är abrupt och det finns många lösa trådar när eftertexterna börjar rulla. Det kommer en fortsättning, jag vet, men jag hade ändå förväntat mig att filmen skulle vara mer självbärande. Som det är nu kräver SPIDER-MAN: ACROSS THE SPIDER-VERSE att du ser efterföljaren för att förstå hur allt hänger ihop.

Överlag är det dock en superb film som bör stå på alla actionälskares att-se-lista. För mig är det givet att se SPIDER-MAN: BEYOND THE SPIDER-VERSE när den kommer ut.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Kacen Callender

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Transfobi, nätfiske, mobbning

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 368 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Balzer + Bay

 

 

 

 

 

Jag är glatt överraskad! FELIX EVER AFTER överträffade mina förväntningar, vilket gör mig superglad.

 

Det är en vacker och inspirerande berättelse, med bra tempo, tillgängligt språk och mycket hjärta. Det är hoppfullt och busigt, med en bra blandning av självreflektion, söt romans och drama. Jag gillade dessutom Felix mycket som protagonist. Han är den första transpersonen jag läser om i huvudrollsform, vilket i sig var väldigt berikande. Felix känns också äkta. Han är långt ifrån perfekt och gick mig verkligen på nerverna ibland, men det kändes trovärdigt och jag älskade honom för hans brister. Därtill gillar jag att han redan kommit ut när boken börjar, och att handlingen inte är om att han försöker lita ut om han är trans eller inte.

 

FELIX EVER AFTER är något slätstruken, dock. Boken hade med fördel kunnat ha fler hinder. Jag förstår att det Felix går igenom är extremt känslomässigt uttömmande och livsförändrande för honom. Men utan mycket hinder utifrån, känns boken lite småplatt. Jag upplevde den också som något sammanträffande och klyschig.

 

Med det sagt tycker jag att det är en väldigt bra bok. Nyanserad, gripande och lätt att tycka om.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Sherrilyn Kenyon

Svensk titel: –

Genre: Urban Fantasy

Traumatiskt innehåll: Självskadebeteende, våldtäkt, sexuellt slaveri, misshandel, tortyr, incest, drogning, sexism, prostitution, droganvändning, alkoholism, svält, tvångsäktenskap, självmordsförsök, dödsfall

Serie: Dark Hunter #14

Målgrupp: Vuxna

Längd: 723 sidor

Publiceringsår: 2008

Bokförlag: St. Martin's Press

 

 

 

 

Det här är inte en bok för dig som ogillar obehag. Men du känner mig. Jag frodas i mörker, och ACHERON är definitivt en bok jag sent kommer att glömma.

 

ACHERON är den första boken på många år som jag plockat upp av Kenyon, och det är tur att den kan läsas fristående. Trots att många namn och världsspecifika termer introduceras i början, är det förvånansvärt lätt att komma in i läsningen.

 

Boken har bra tempo. Fint flöde. Korta kapitel. Och en bra handling. Det är en väldigt blek bok, som utforskar extremt trauma. De första 300 sidorna är bokstavligen en lång rad med hemska handlingar. Ändå kändes det lättsamt att läsa. Beroendeframkallande.

 

Och boken fick mig att känna. Kenyon gör ypperligt karaktärsarbete här, och jag blev berörd, upprörd och ledsen. Första halvan är en känslomässig berg- och dalbana, och jag älskar att jag brydde mig.

 

Halvvägs igenom sker dock ett abrupt skifte, och efter det känns det nästan som att läsa en helt annan bok. Jag gillade den fortfarande, men inte alls lika mycket. Den kändes påskyndad ibland, och utdragen andra gånger. Upprepande. Och alldeles för lång. Jag upplevde också den senare halvan som klyschig och ostig, och hade svårt att köpa det som hände. Det kom också en punkt där jag kände att jag var redo för berättelsen att vara över.

 

Jag tycker också att magin är för allsmäktig och var personligen inte särskilt intresserad av sexscenerna.

 

Med det sagt, tycker jag inte att den här boken pratas om tillräckligt. Det fanns stunder då jag trodde att det skulle bli en ny favorit, vilket inte händer ofta. Så trots att den andra halvan är bristfylld, rekommenderar jag att du testar ACHERON om du är sugen på en riktigt mörk fantasy.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: T.L. Klune

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Djurdöd, ångest, kidnappning, förföljelse, förstörelse av egendom

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 432 sidor

Publiceringsår: 2023

Bokförlag: Tor Books

 

 

 

 

 

Den här boken är ren glädje. Den utstrålar värme och kärlek, och fast den domineras av robotkaraktärer fick den mig att känna mig mänskligare än på länge.

 

Bra handling och skrivsätt i all ära, men det som fick mig att falla pladask för boken var dess hjärta. Den centrerar kring teman som familj och valfrihet, och har en av de mest bedårande karaktärsuppsättningarna. Deras relationer, lojalitet och käbbel fick mig inte bara att känna väldigt djupt för dem, utan fick mig också att må bra själv.

 

Det jag älskar mest, dock, är de komiska elementen och skämten. IN THE LIVES OF PUPPETS är riktigt, jäkla rolig. Jag har nog aldrig skrattat så här mycket tack vare en bok. Någonsin.

 

Min enda kritik är att bokens andra halva är lite utdragen, och jag tror att den med fördel hade kunnat vara kortare.

 

För att summare: den här är fantastisk. Humoristisk, kärleksfull och överlag vacker. Jag älskade THE HOUSE IN THE CERULEAN SEA, men den här inget jämfört med den här.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Författare: C.S. Forester

Svensk titel: –

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Misshandel, mobbning, självmordstankar, slaveri, krig

Serie: Hornblower Saga #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 310 sidor

Publiceringsår: 1998 (org. 1950)

Bokförlag: Back Bay Books

 

 

 

 

 

Efter att ha tittat på och älskat tv-serien HORNBLOWER från -98, kände jag ett starkt behov av att läsa källmaterialet. Inte bara för att jag inte var redo att lämna berättelsen, utan också för att jag aldrig läst något som den.

 

Nu när jag har det vet jag inte riktigt vad jag ska säga.

 

Å ena sidan tycker jag att det var kul att utforska min allra första bok inom sjöfarar-undergenren. Jag gillar skeppsmiljön och Foresters sätt att skriva transporterade mig till en annan tid och gjorde det till en mysig läsning.

 

Jag gillade särskilt bokens början, där vi får lära känna en ung, blyg Hornblower och läsa om hans första, hemska upplevelse till havs.

 

Men överlag var jag inte särskilt underhållen.

 

Jag kände mig väldigt avtrubbad och bortkopplad från karaktärerna. Jag upplevde handlingen som påskyndad, med många alldeles för enkla lösningar på problem. Jag upplever också att de flesta tekniska termerna aldrig förklarades, vilket gjorde det svårt att helt hänga med. Mitt största problem var dock avsaknaden på djup och det episodiska upplägget. Varje kapitel känns separerat från de andra, vilket hindrar bra flyt och gör att upplevelsen känns ryckig.

 

Allt som allt var den här boken okej, men inte mer. För att vara ärlig tror jag att den här serien, och sjöfarar-undergenren överlag, krävs lite tid och tålamod att vänja sig vid, så jag överväger att ge den en andra chans.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Emma Rowley

Svensk titel: –

Genre: Thriller

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sex med minderåring

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 294 sidor

Publiceringsår: 2010 (org. 2018)

Bokförlag: Kensington Publishing Corporation

 

 

 

 

Efter alla positiva recensioner jag sett, såg jag mycket fram emot WHERE THE MISSING GO. Men den passade inte alls min smak.

 

Jag gillar premissen och uppskattar att följa en frivillig på en jourtelefon för rymlingar, eftersom det inte är något jag läst om tidigare. Jag kände också starkt för mamman Kate, och tycker att hon är välskriven som karaktär. Men det är ungefär det jag gillade.

 

Jag är helt enkelt inte imponerad. Handlingen är förutsägbar och lite överallt. Och tempot är långsamt, med många upprepande vardagliga nonsens-saker som fyller sidorna. För lite försiggår och jag kände mig aldrig investerad. Tvärt om: jag var uttråkad mestadels av tiden.

 

Saker och ting blir bättre under bokens andra halva, men vid det laget hade jag tappat allt intresse.

 

Överlag var WHERE THE MISSING GO varken vad jag förväntade mig eller ville ha. Den var helt enkelt inte spännande, och fast jag inte nödvändigtvis ser det som en dålig bok, är den definitivt en bok jag kommer att glömma snabbt. Faktum är att den redan i skrivande börjat försvinna ur mitt minne.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Tatsuyta Endo

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel, alkoholkonsumtion, sexism, droger, djurmisshandel, mobbning, föräldralöshet, antyder incestrelaterade tankar

Serie: Spy x Family #1-7

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: ca 200 sidor/volym

Publiceringsår: 2019-2021

Bokförlag: VIZ Media LLC

 

 

 

 

Den här mangan börjar riktigt starkt. Jag älskar verkligen de två första volymerna, och gav dem båda höga betyg.

 

De har en intressant, unik premiss och välgjorda actionscener. Men vad som verkligen fick mig att förälska mig var humorn och de härliga karaktärerna, vilket gör den här spionberättelsen till ett riktigt lyckopiller. Jag älskar den lättsamma atmosfären. Älskar metahumorn. Missförstånden. Hur de tre protagonisternas personligheter (och jobb) kolliderar. Det är så kul och jag skrattade rakt ut flera gånger. Faktiskt.

 

Ja, volymerna är lite överdrivna, orealistiska och har många sammanträffanden. Och jag hade inte förväntat mig att hela serien skulle centrera runt ett enda uppdrag. Ändå hade jag så pass kul att jag inte kan beskriva mangan på annat sätt än "värdefull".

 

Och trots att volum 3-5 inte är lika fantastiska, gillade jag dem också. Charmen finns där, och Anyas ständigt närvarande, bedårande oskyldighet kompenserar för att handlingen drar något.

 

Men. Volym 6-7. De var jag inte särskilt förtjust i. För mycket utfyllnad, för lite fokus och ärligt talat rätt tråkiga. Och jag upplever att sakerna som jag gillade med de första volymerna överskuggas av onödiga sidospår och nya karaktärer.

 

Överlag tycker jag att SPY X FAMILY är en riktigt bra manga. Lite ostadig, men charmig och värd ett försök. Jag ser fram emot att fortsätta läsa serien, och är galet sugen på att titta på animen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Jonathan Sun

Svensk titel: –

Genre: Science fiction

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, ofrivillig ensamhet

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 304 sidor

Publiceringsår: 2017

Bokförlag: Harper Perennial

 

 

 

 

 

Det här är en perfekt bok att sträckläsa efter en jobbig dag.

 

Den är väldigt enkel och består av barnaktiga illustrationer, några få meningar per sida och mycket ljusrum. Du kan enkelt läsa hela boken på mindre än en halvtimme. Men jag rekommenderar att ta det lugnt. De metaforiska orden är förvånansvärt effektfulla, och om du tillåter dig att pausa innan du bläddrar kan de både inspirera och få dig att tänka till.

 

Ett exempel på citat som fastnat hos mig är (min översättning): "Ibland väntar larven för länge och dör i sin kokong innan den hinner bli en fjäril".

 

Jag gillade verkligen den lättsamma tonen som skapas av en bedårande protagonist och några inkastade skämt som kontrasterar mot de tyngre teman. Till exempel finns en scen där en karaktär gråter, men tårdroppen ropar glatt "Tjoho! Jag är fri!" när den faller. Det gör att boken känns härligt optimistisk och självhjälpande, fast den också har philosofiska stunder av mer nihilistisk natur.

 

Men jag tycker inte att det är en livsförändrande bok. Den är söt, men inget alltför speciellt, mest för att den saknar ordentlig handling och mest känns som ett hopplock slumpartade, motiverande citat.

 

Överlag ser jag det som en dyrbar bok. Jag hade en trevlig stund. Men jag kan inte säga att jag blev "wow:ad".

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Emily McIntire

Svensk titel: –

Genre: Romance

Traumatiskt innehåll: Misshandel, tortyr, sexuella övergrepp, mobbning.

Serie: Ever After #2

Målgrupp: Vuxna

Längd: 374 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Bloom Books

 

 

 

 

 

Okej, så jag gillade faktiskt föregångaren, Hooked, och var taggad över att fortsätta med Scarred, min allra första Lejonkungen-retelling. Och ja, retelling-delarna är rätt kul. Jag älskar den kreativa integrationen av de välbekanta elementen och McIntires mod att ta en populär Disneyfilm och göra den till en mörk romans. Jag tycker också det är trevligt med era-miljön, eftersom slott, hovintriger och kungligheter passar teman i Lejonkungen bättre än en nutida miljö.

 

Men fast jag älskar idén, upplever jag utförandet som bristfälligt.

 

Boken är långsam och har alldeles för utsmycket, ansträngt språk, med onaturliga dialoger och rent utav underliga beskrivningar. Den har många oanständigheter, men sexscenerna är snarare pinsamma än heta. Jag fastnade inte heller för karaktärerna. De känns ytliga och platta, och har alldeles för stora gudakomplex för mig. Jag upplever inte heller deras resonerande och agerande som logiskt, och kände noll kemi mellan "de romantiska turturduvorna".

 

Överlag är jag besviken. Scarred hade verkligen potential att vara något kul, nytt och nytänkande, men utförandet förstörde det för mig. Jag har dock hört att nästa bok, Wretched, är bättre, och hoppas att det här bara är en temporär svacka.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 30 min

Regissör: Chris McKay

Åldersgräns: 15 år

Genre: Skräck, komedi

Skådespelare: Nicholas Hoult, Nicolas Cage, Awkwafina, Ben Schwartz, Shohreh Aghdashloo, Brandon Scott Jones

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

RENFIELD börjar fantastiskt.

 

Alltså, på riktigt. Vilken potential! En annorlunda handling, gripande premiss och bra skådespelare. Det var länge sedan jag såg Cage i något, och överlag brukar jag försöka hålla mig borta från hans filmer. Men här glänser han.

 

Jag älskar dessutom blandningen av genrer. Det är delvis en skräckfilm, med grafiska slagsmål, blod och sadism. Ändå blir den aldrig läskig eller särskilt obehaglig, tack vare en ständigt närvarande lättsam stämning. RENFIELD genomsyras av komik, vilket brukar avskräcka mig när det egentligen är en annan genre då det ofta bara leder till att jag inte kan ta filmen på allvar, men här fungerar det. Dialogerna är kvicka och humorn hjälper verkligen att få fram filmens budskap. Jag skrattade flera gånger och hade genuint roligt.

 

Därför är det väldigt synd att filmens senare halva inte riktigt håller måttet. Det känns lite som att handlingen presenteras men aldrig riktigt tar fart, och tyvärr går RENFIELD från unik till dussinvara. Det är inte ofta jag säger det, men RENFIELD hade behövt vara längre. Åtminstone 15 minuter för att inte skynda igenom Renfield utveckling och förändrade relation med Dracula. Därtill är sidkaraktärerna extremt tunna och jag skulle bli förvånad om någon tittare brydde sig om dem.

 

Överlag dock, är RENFIELD bra. Toppen början, mindre toppen slut. Filmen fungerar till en bred publik och jag kommer absolut att se den igen. Men den platsar inte på någon favoritlista.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Kallie George, Stephanie Graegin

Svensk titel: –

Genre: Fabel

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet, hemlöshet

Serie: Heartwood Hotel #1

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 163 sidor

Publiceringsår: 2017

Bokförlag: Little, Brown Books for Young Readers

 

 

 

 

Jag tycker att det här är en bra barnbok. Den är söt, med fin handling som förespråkar vänskap, fridfullt levande och likabehandling. Karaktärerna är sympatiska och det finns en bra balans mellan drama och lugn, och de fina illustrationerna av Graegin kompletterar texten bra.

 

Främsta anledningen till låga betyget är för att jag som vuxen inte var helt wow:ad. Fast jag medger att enkelheten, förutsägbarheten och de många sammanträffandena är för att jag inte tillhör bokens målgrupp, och därför inte dömer boken därefter, hindrade de mig ändå från att bli tillfredsställd. För mig var detta en "palette cleanser" och en lugnande stund, men inte en kvalitetsläsning.

 

Det enda egentligen lite sämre elementet i boken är bristande bakgrund vad gäller en karaktär som behandlar protagonisten illa. Vi får inte en särskilt tydlig förklaring till hennes beteende, vilket gör att de inte heller känns helt förståeliga.

 

Överlag är det en trevlig och hjärtefylld bok. Den är perfekt att högläsa för barn; toppen som introduktionsbok för unga läsare som precis börjat upptäcka böckernas magiska värld, och passande för vuxna som bara vill ha en paus från komplexiteten i böcker inom deras egna åldersgrupp. Om jag skulle betygsätta boken i förhållande till målgruppen skulle jag ge den 7/10.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Författare: Nagabe

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Fångenskap, våld, dödsfall, minnesförlust, misshandel, ensamhet, utanförskap

Serie: The Girl from the Other Side #5-12

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: ca 180 sidor/volym

Publiceringsår: 2018-2022

Bokförlag: Seven Seas

 

 

 

 

 

Jag har haft mycket upp och ner med den här serien. Vissa volymer är utmärkta. Andra... inte.

 

Jag älskar mangans vibbar och hur den tungt förlitar sig på atmosfär. THE GIRL FROM THE OTHER SIDE är både oerhört mysig och makaber, och känns som att läsa en tyst saga. Den har också på nått sätt en överhängande, sentimental känsla, vilket stärks av de vackra illustrationerna.

 

Det underliga är att, för mig, är det som sabbar böckerna deras handling och mysterium. Det hela är för udda, för förvirrande och nästan slumpartat, särskilt i senare volymer. Jag upplever att jag inte helt förstod vad som hände, vilket fick mig att förlora intresse.

 

Å andra sidan lever jag för stunderna när inget av direkt vikt händer. Karaktärsutforskningen, hittade-familj-elementen och samexistensen mellan monstret och flickan. Scenerna som utforskar deras individuella bakgrunder, eller när de bakar paj och har snöbollskrig, är bedårande. Av den anledningen uppskattade jag verkligen den tolfte volymen, som består av korta sidoberättelser. De var totalt onödiga, men så himla söta och gosiga.

 

Det är svårt att ge den här serien ett generellt omdöme. Den har utmärkt premiss och mycket potential, men utförandet faller ibland. Jag gillar dock att den vågar vara annorlunda, och skulle rekommendera att du provar om du letar efter en "vibbar-manga" med härliga karaktärer.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 10 timmar 12 minuter

Antal avsnitt: 10 stycken

Åldersgräns: 15 år

Genre: Fantasy, drama

Skådespelare: Emma D'Arcy, Olivia Cooke, Ewan Mitchell, Matt Smith, Rhys Ifans, Graham McTavish, Steve Toussaint, Eve Best

Inspelningsår: 2022

Distributör: HBO, Warner Bros

 

 

 

 

 

 

 

Jag är kluven gentemot HOUSE OF THE DRAGON. Jag tycker att den första säsongen är bra, men är samtidigt inte helt såld.

 

Serien har bra skådespelare, är synligt påkostad, snyggt gjord och har en härligt laddad atmosfär. Den är också fylld av intressanta intriger och maktspel; något som jag älskar.

 

Men den är mjukare än jag hade väntat mig. Tempot är rätt långsamt och handlingen känns lite urvattnad. Det finns dessutom många konflikter, men det är mer prat kring dem än verkstad. I slutändan känns det som att serien låtsas vara större och farligare än vad den faktisk är. Jag satt gripen genom varje avsnitt – det skjuter jag inte under stolen – men jag blev aldrig ”nämen shit vad häftigt, det där hade jag inte väntat mig”. Tvärt om fanns en hel del scener som jag tyckte var rätt fåniga; karaktärer som inte tog tillfällen i akt eller luckor som var uppenbara att leda till någon form av tvist.

 

Lägg sedan till en hel del röriga tidshopp, och jag vet faktiskt inte riktigt var jag står. Å ena sidan gillar jag att serien utspelar sig under en väldigt lång tid, men samtidigt får jag svårare att knyta an till karaktärerna när skådespelarna byts ut och vi inte får följa deras vardagsliv på djupet.

 

Allt som allt tycker jag att den första säsongen av HOUSE OF THE DRAGON är bra. Utan tvekan. Men det är ingen GAME OF THRONES: Jag kommer absolut att se nästa säsong, men sitter inte olidligt som på nålar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Emily McIntire

Svensk titel: –

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Drogning, misshandel, kidnappning, tortyr, andningsspel/kvävning, dödsfall, omnämner pedofili.

Serie: Never After #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 325 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Bloom Books

 

 

 

 

Fejk. Larvigt. Och tveklöst underhållande. Jag hade en förvånansvärt trevlig stund medan jag läste HOOKED.

 

Det jag älskar mest med boken är dess kreativitet. Det är en mörk romans men också en retelling av PETER PAN, och det är en fröjd att se hur de ursprungliga berättelseelementen arbetas om. Varje gång något från sagan integreras, fick jag världens rus. Det var så himla kul!

 

Jag gillar också att HOOKED inte tar den uppenbara vägen med en Peter- och Wendy-romans. Istället är Peter hennes pappa och det är istället en skurkberättelse med fokus på Wendy och Hook, vilket var så mycket mer intressant att läsa om.

 

Den första halvan är den mest beroendeframkallande. Och jag medger att jag förlorade lite intresse mot slutet. Det blev lite väl ostigt, otrovärdigt, påskyndat och klyschigt.

 

Men ändå. I sin helhet kan jag uppskatta boken för det den är. Jag har inte läst den här typen av retelling tidigare, och fast jag inte direkt kan kalla det kvalitetslitteratur så hade jag kul med det. Jag ser fram emot att läsa resterande böcker i serien, som i sin tur är mörka retellings av Lejonkungen, Trollkarlen från Oz, Aladdin, och Ringaren i Notre Dame.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Emily Henry

Svensk titel: Strandläsning

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Cancer, dödsfall, otrohet, kulter

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 358 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Berkley

 

 

 

 

Mina känslor gentemot BEACH READ är relativt neutrala. Jag varken ogillar eller älskar boken.

 

Det är en varm och söt bok. Jag gillar vanligtvis inte böcker om böcker, men det här konceptet, med två författare som byter genrer, gjorde mig nyfiken. Jag gillar också att boken inte bara är fluff och hjärtan. Visst har den humor och sötma, men tacklar också några tyngre teman som fick mig att tänka efter. Jag gillar utforskandet av sorg och komplexiteten det ger berättelsen.

 

Jag tycker dock, att boken hade kunnat vara mer engagerande. Den är lite långsam, något tråkig i mitten, och lite... arrangerad och lätt. Jag önskar också att jag fastnade mer för karaktärerna än jag gjorde, och upplevde inte det de gick igenom som fullt trovärdigt.

 

Det är också synd att vadslagningen i sig hamnar lite i skymundan. Jag hade gärna sett mer av utmaningarna som medföljde genrebytet, snarare än paraktiviteterna och efterforskning, som helt enkelt inte intresserade mig.

 

Därtill var detta inte i min mening en het läsning. Jag håller det inte mot boken – jag behöver inte hetta för att uppskatta romantik – men efter allt jag hört hade jag jag förväntat mig mer.

 

Överlag: Bra. Trevlig. Men också inget speciellt, och definitivt överhajpad.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 32 min

Regissör: Aaron Horvath, Michael Jelenic

Åldersgräns: 7 år

Genre: Äventyr, komedi, fantasy

Skådespelare: Chris Pratt, Charlie Day, Anya Taylor-Joy, Jack Black, Kevin Michael Richardson, Keegan-Michael Key

Inspelningsår: 2023

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag tycker att kritiker har varit alldeles för hårda gentemot THE SUPER MARIO BROS. MOVIE. I min mening är det en störtskön adaption, och en av årets bättre filmer.

 

Det här är faktiskt en av de bättre speladaptionerna som jag har sett. Jag hade inte kunnat önska mig något annorlunda. Bra röstskådespelare, lagom lång, gott tempo, skitbra musik och gott om humor som fick oss i soffan att skratta. Filmen är riktigt snyggt animerad och är rent visuellt en fröjd, där allt är genomtänkt på detaljnivå. Att den dessutom är fullspäckad med referenser är ett stort plus. Varenda scen är en hyllning till de olika MARIO-spelen. Trots det är det inte en stor ”fan service”-film; de har fått ihop en bra story och underhåller.

 

 

Jag har redan sett THE SUPER MARIO BROS. MOVIE två gånger, och är säker på att jag kommer att se den igen. Jag tycker helt klart att det är en bra film och en adaption som känns värdig spelen som den baseras på. Ihop med MÄSTERKATTEN 2 och DUNGEONS & DRAGONS är det den release som fastnat hos mig mest.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Steven Rowley

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sexuellt övergrepp, drogberoende, otrohet, bilolycka, cancer, jordbävning

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 324 sidor

Publiceringsår: 2021 (org. 2022)

Bokförlag: Putnam's Sons

 

 

 

 

 

THE GUNCLE var precis det jag behövde just nu; en stråle rent solljus i ett annars molnigt liv.

 

Det är definitionen av en feel-goodbok. Glädjefylld och varm, med stort hjärta och lättsam ton. Det är en okrävande bok, rolig och med förmåga att få mig att le ett bra tag. Jag gillade särskilt delarna där protagonisten Patrick interagerar med barnen; det är så fint. Om boken någonsin blir adapterad till film, tycker jag att Neil Patrick Harris skulle passa perfekt i rollen.

 

Jag gillar också att boken inte saknar djup. Ja, den är humoristisk, men hanterar också några tuffare ämnen som sorg, beroende och trauma, utan att romantisera dem.

 

Med det sagt, var jag dock inte hänförd. Jag förlorade lite intresse under bokens andra halva, mest för att vi utforskar Patricks bakgrund och går på ett litet romantiskt sidospår, vilket jag helt enkelt inte brydde mig om.

 

Men överlag tycker jag att THE GUNCLE är en bra bok. Jag hade en trevlig stund och uppskattade genuint dess sötma. 

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Rick Riordan

Originaltitel: Percy Jackson's Greek Heroes

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, våld

Serie: Fristående, men del av Camp Half-Blood Chronicles

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 558 sidor

Publiceringsår: 2015

Bokförlag: Bonnier Carlsen

 

 

 

 

PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA HJÄLTARNA är precis lika bra som föregångaren, GUDARNA. Det är en rakt igenom härlig läsupplevelse.

 

Percys narrativ är oslagbart. Han använder sin charm och gör de uttjatade myterna riktigt roliga. Jag hade genuint kul och skrattade rakt ut flera gånger, samtidigt som jag lärde mig ännu mer om myter som jag redan kände till.

 

Precis som PERCY JACKSON OCH DE GREKISKA GUDARNA är det här en fristående bok som helt enkelt återberättar klassiska, grekiska myter fast med Percy Jackson som partisk berättare. Och det är helt enkelt en fröjd. Jag har inte mycket mer att säga. Jag njöt.

 

Allt som allt rekommenderar jag den här boken varmt till alla som är någorlunda nyfikna på en ny tappning av grekisk mytologi. Helt klart värd din tid. 

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Ann Napolitano

Originaltitel: Dear Edward

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, ätstört beteende, missfall

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 332 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Wahlström och Widstrand

 

 

 

 

 

KÄRE EDWARD är långt ifrån en dålig bok. Men jag älskade den inte.

 

Premissen grep tag i mig direkt. Jag älskar själva berättelsen och tycker att det är gripande att läsa om hur mental hälsa och livssätt kan påverkas av att vara ensam överlevare till en tragedi. Det är känslofyllt och tankeväckande, och stundtals riktigt bra.

 

Men jag var inte intresserad rakt igenom. Skrivsättet är lite stelt, handlingen något spretig och jag fastnade inte särskilt för protagonisten. Jag tycker också att det finns för många karaktärer och var inte intresserad av att läsa om de andra passagerarna. Jag önskade också att bli en känslomässigt vrak, men hade väldigt neutrala känslor gentemot alltsammans.

 

Överlag var KÄRE EDWARD okej. Det är inte en bok som jag kommer tänka mycket på, men inte heller något som jag ogillade.

 

BETYG: 4,5/10