FAKTA

Författare: Kristin Cashore

Svensk titel: De utvalda: Tankeläsaren

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, sexuella trakasserier, pedofili, djurdöd, djurmisshandel, barnmisshandel, alkoholkonsumtion, drogning, omnämnande av tvingat självmord och våldtäkt.

Serie: Graceling Realm #1

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 471 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 2008)

Bokförlag: Houghton Mifflin Harcourt

 

 

 

Jag skulle beskriva den här boken som "trevlig men väldigt grundläggande".

 

Det är en lättsam och mysig läsning. Tar ingen tid att ta sig igenom. Jag gillar konceptet med särlingarna och avgudade kivandet mellan karaktärerna. De har några roliga dialoger som verkligen förhöjde boken. Det är överlag en bok värd att läsa.

 

Men det är också en väldigt fisljummen läsning. Inte mycket substans. Enkel, förutsägbar, lite utdragen och upprepande. Världen är inte särskilt utvecklad och boken saknar komplexitet. Allt är väldigt svart och vitt. Jag är inte heller ett fan av romansen. Inte bara är den väldigt uppenbar, men sker också för fort och saknar kemi. Jag trodde inte på kärleken mellan Po och Katsa.

 

Jag minns att jag läste GRACELING 2011, när boken först släpptes på svenska och jag var 18 år gammal (se min gamla recension här), och då älskade jag den. Men just nu känns den lite för ungt skriven för mig. Jag hade en okej stund, men upplevde den överlag som platt och... vanlig.

 

Allt som allt var boken okej. Trevlig. Men inget speciellt.

 

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Kate Quinn

Originaltitel: The Diamond Eye

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Kvinnoförtryck, krig, dödsfall, omnämner våldtäkt

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 455 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: HarperCollins Nordic

 

 

 

 

Det här är min andra bok av Kate Quinn, och fast jag älskade den förra är jag ändå glatt överraskad över hur mycket jag gillade DIAMANTÖGAT.

 

Boken är baserad på memoarerna av ukrainska prickskytten Ljudmila Pavlitjenko och är en gripande läsupplevelse. Spännande, med bra tempo och omedelbart gripande. Quinn visar igen vilken begåvad skribent hon är, och hennes hemsökande beskrivningar av kriget och levande skildring av de förmågor och den styrka som krävs för att vara prickskytt - och kvinna i krig - höll mig fast. Jag tyckte det var oerhört fascinerande.

 

Därtill är karaktärerna välutvecklade och jag älskar protagonistens inspirerande mod och jävlar anamma. Jag tycker också det är häftigt och tankeväckande att varje kapitel börjar med en kort jämförelse mellan vad som står i de officiella memoarerna (och som blivit reviderat av PR-folk) och vad som faktiskt hände.

 

Jag medger dock att boken är något för lång, och att den första halvan är starkare. Jag gillade att läsa om Milas träning och hennes tid på fältet, men hennes tid i Amerika känns mest som utfyllnad. Det blev lite mycket såpopera och berättelsen om hur hon blev "Lady Death" var stark nog att bära boken på egen hand.

 

Överlag gillade jag dock boken och jag rekommenderar den varmt om du vill läsa om andra världskriget ur ett lite annorlunda perspektiv.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: C.S. Pacat

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, romance

Traumatiskt innehåll: Slaveri, misshandel, dödsfall, tortyr, våldtäkt, djurdöd, sexuella övergrepp, krig, omnämner missfall och självmord, pedofili, prostitution

Serie: Captive Prince #1-3

Målgrupp: Vuxna

Längd: 244, 388 respektive 341 sidor

Publiceringsår: 2013-2016

Bokförlag: Berkley

 

 

 

 

 

Jag klickade verkligen inte med den här serien.

 

Men låt oss börja positivt, ey? Jag gillar verkligen att berättelsen börjar direkt, utan en lång uppbyggnad. Jag tycker också att språket är bra och att böckerna är lätta och snabba att ta sig igenom.

 

Men. Oy vey.

 

De saknar världsuppbyggnad. Jag började aldrig bry mig om karaktärerna. Det finns för mycket ångest och för lita handling. Jag var ärligt talat rätt uttråkad.

 

Mitt största problem är dock det stora fokuset på inte bara sex, utan sexuella övergrepp.

 

Hör här. Jag gillar heta läsupplevelser. Jag tycker också att det är intressant att läsa om tabubelagda ämnen. Så det har absolut inget med det att göra.

 

Men när en serie har större fokus på sexuella övergrepp än en faktisk handling, har jag svårt att underhållas. Inte bara är handlingen en dålig förklädad för oändliga sexuella beskrivningar; jag var också riktigt obekväm med "romansen". Den är inte romantisk! Tvärt om romantiserar den destruktiva förhållanden, och var rätt smaklös.

 

Tonen i CAPTIVE PRINCE påminner mig lite om GILD av Raven Kennedy, men jag gillade den serien mycket mer tack vare intressant magisystem och en handling som faktiskt utvecklas under serien. Det här är bara våldtäkt efter våldtäkt. Och handlingen är i princip att en konstant misshandlad och förnedrad sex slav faller för personen som håller honom fången. Superkul.

 

Överlag var det en kamp för mig att ta mig igenom böckerna, och det var en lättnad när jag äntligen bestämde mig att lägga ifrån mig den tredje boken efter ungefär 90 sidor och inte plocka upp den igen.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Ned Vizzini

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Självmordstankar, ätstört beteende, ångest, depression, omnämnande av missfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 444 sidor

Publiceringsår: 2009 (org. 2007)

Bokförlag: Disney Hyperion

 

 

 

Jag känner mig lite besviken. Det finns absolut saker jag gillar med den här boken. Den relaterbara representationen. Att vi får hänga med på protagonistens terapisessioner. Och hans stöttande föräldrar, jisses!

 

Men boken är inte så bra som jag hade hoppats. Ärligt talat är den rätt tråkig.

 

För mig var det här ett stort "meh": varken bra eller dålig". Jag kände inget för karaktärerna och klickade inte med skrivsättet. Den saknar känsla, och gjorde aldrig något riktigt intryck. Saker händer, men det är så simpelt skrivet att det bara... passerar. Jag ville ha mer djup, mer känsla, mer... något.

 

Jag upplever också att saker gick orealistiskt enkelt för protagonisten. Ja, han kämpar, men får hjälp och återhämtar sig väldigt fort.

 

Överlag är det en okej läsning. Den typen av bok jag inte kommer rekommendera, men inte heller klaga på. Jag uppskattar budskapens värde men klicakde inte med utförandet.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 38 min

Antal avsnitt: 6 stycken

Åldersgräns: 7 år

Genre: Science fiction

Skådespelare: Corey Burton, Ashley Eckstein, Dee Bradley Baker, Ian McDiarmid, Toks Olagundoye, Matt Lanter, Micheál Richardson, Liam Neeson

Releasedatum: 26 oktober 2022

Distributör: Disney+

 

 

 

 

 

 

TALES OF THE JEDI utspelar sig innan och parallellt med prequel-eran av STAR WARS, och ger bakgrund och utvidgar berättelserna för karaktärerna Ahsoka Tan och greve Dooku. Och det finns mycket att tycka om.

 

Serien är snyggt animerad, och särskilt vyerna imponerade mig stort. Musiken är bra och handlingen sådär lagom spännande. Det är också sjukt härligt med korta, relativt fristående avsnitt som går rakt på sak, och att kunna plöja hela säsongen på lite mer än bara en timme.

 

För mig som tycker om STAR WARS men inte är superinsatt, blev det dock lite förvirrande att gå från avsnitt till avsnitt utan att få någon direkt introduktion eller uppbyggnad. Serien förutsätter att den som tittar har koll på filmerna och direkt förstår vart vi hoppat in någonstans på tidslinjen. Å ena sidan förstår jag att det är något som lockar fansen; att inte behöva ”genomlida” onödigt dravel. Men för mig blev det lite disorienterat.

 

Överlag tyckte jag om TALES OF THE JEDI. Det är en trevlig serie; kul att återvända till STAR WARS-universumet. Men jag fick inte riktigt samma wow-känsla som jag vet att många inbitna fans fått.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Hiro Arikawa

Svensk titel: En katts resedagbok

Genre: Litterär fiktion

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, skilsmässa, djurdöd, missfall, obotlig sjukdom.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 247 sidor

Publiceringsår: 2018 (org. 2012)

Bokförlag: Doubleday

 

 

 

 

 

 

Den här boken var inte alls vad jag hade förväntat mig. På ett bra sätt.

 

Den har mindre fokus på katter än jag trodde. Katten Nana är bara själva berättaren, som observerar och lyssnar på andra personers berättelser snarare än är protagonisten själv. Och jag gillade verkligen det.

 

Vi får ta del av en handfull olika slice of life-berättelser, med vänskap och kärlek i deras center. Det är något episodiskt; varje kapitel dedikerat åt en sidkaraktär från Satorus förflutna. Och jag älskade det. Varje berättelse gav djup till Satorus egna berättelse, samtidigt som de utforskade mänskligt beteende och olika aspekter av livet på ett insiktsfullt sätt.

 

Jag skulle summera boken som "dyrbar". Den har en härligt kaxigt narrativ, en heltäckande handling och bitterljuv atmosfär; både kärleksfull och tragisk. Den är vackert skriven, träffsäker och gör dig genuint investerad i karaktärerna.

 

Den har ett något utdraget slut och förutsägbart klimax. Jag upplever också att författaren försöker lite för mycket att göra läsaren känslosam, och det känns lite... uppenbart.

 

Med det sagt tycker jag att det är en riktigt bra bok, som kännetecknas av värme och kärlek. Jag uppskattade verkligen läsningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Marie Brennan, Alyc Helms (M. A. Carrick)

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel

Serie: Rook and Rose #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 630 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Orbit

 

 

 

 

 

Alltså! Jag är så sjukt frustrerad. Den här boken har verkligen världens potential, men jäklarns också att jag inte älskade den.

 

THE MASK OF MIRRORS börjar fantastiskt. Jag fastnade redan vid prologen, som snyggt bygger upp en spänd atmosfär. Den gav mig lite THE LIES OF LOCKE LAMORA-vibbar, vilket var super eftersom det är en av mina favoritböcker.

 

Jag älskade kupp-konceptet. Jag älskade huvudkaraktärens olika identiteter. Jag älskade integrationen av tarot-kort och spående. Det var så otroligt bra.

 

Ändå är jag besviken. Först och främst finns alldeles för många karaktärer att hålla koll på. Deras namn i kombination med alla platser och titlar var riktigt plågsamt att hålla isär, och ärligt talat började jag aldrig riktigt bry mig om dem.

 

Därtill är boken för lång och rör sig snigellångsamt framåt. Den känns stel och ärligt talat rätt tråkig; inget händer.

 

Därtill, och det här kommer att låta konstigt: jag hatade magin. Och jag vet, det är ändå en fantasy. Men jag hade föredragit om boken förblivit bara en kupp-bok. Magisystemet förklaras inte över huvud taget och jag är helt enkelt inte en person som kan acceptera att vara konstant förvirrad och bara "leva med det". Det påverkade definitivt min underhållning negativt.

 

Så överlag: fantastisk premiss, fantastiska idéer, bristfälligt utförande.

 

BETYG: 5,5/10

Författare: Agatha Christie, Rudyard Kipling, Richard Ford, Majgull Axelsson

Svensk titel: Näst efter en hund, Garm, Valpen, Långt livs färd mot Molly

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Djurdöd, självmordstankar

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd:

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Novellix

 

 

 

 

Jag trodde verkligen att jag skulle älska de här novellerna. Jag menar, de är skrivna av fyra fantastiska författare och fokuserar allihopa på hundar. Vad kan gå fel?

 

Men de gjorde inget direkt intryck på mig och jag kände inte att de gav något; de varken fick mig att tänka eller känna. Jag hade högst förväntningar på Näst efter en hund av Christie, eftersom hon är en av mina absoluta favoritförfattare vad gäller klassiker. Men fast jag gillade konceptet var den slutliga produkten inte mer än okej. Samma sak med de av Kipling och Ford: bra premisser, "meh" utförande. Den av Majgull Axelsson var den jag gillade minst, och jag måste nedstämt medge att jag faktiskt inte minns något av den.

 

Så överlag hade alla fyra novellerna potential, men i slutändan föll de kort. Jag ville ha söthet och fluff och vackra berättelser om människans bästa vän. Men de var istället rätt förglömliga och torra.

 

BETYG: 4,5/10

Författare: Cho Nam.Joo

Svensk titel: –

Genre: Literär fiktion

Traumatiskt innehåll: Sexism, misogyni, sexuella trakasserier, depression, mobbning, omnämner abort och missfall, dissociativ identitetsstörning

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 163 sidor

Publiceringsår: 2020 (org. 2016)

Bokförlag: Liverright

 

 

 

Jag vill börja med att säga att jag började den här boken med helt fel förväntningar. När jag läste vad den handlade om, drog jag den felaktiga slutsatsen att det skulle vara en magisk realism. Det är det inte. Det är literär fiktion; en psykologisk studie och en slice-of-life-berättelse. Och fast det inte är bokens fel att jag inte förstod detta, påverkade det min upplevelse.

 

Med det sagt är det en väldigt intressant läsning. Kulturellt fascinerande och rik på innehåll, trots att den är så kort. Den tar med och diskuterar så mycket. Misogyni, ojämnställdhet och Sydkoreas samhälle och livsstil överlag. Det är en gripande och representativ skildring av de svårheter och orättvisor som den generella kvinnan i Sydkorea får möta.

 

Mitt största problem dock, förutom mitt egna missförstånd, var språket. Det är torrt, avhållssamt och nästan robotliknande, utan någon känsla. Och jag vet att det är ett medvetet val från författarens håll; att använda en monoton ton för att framhäva de absurda orättvisorna. Men jag ville ha något mer utvecklat. Skrivsättet hindrade mig från att fastna för karaktärerna och gjorde vissa delar, som hade kunnat vara riktigt intressanta, småtråkiga.

 

Så ja, jag älskar verkligen berättelsen i sig själv och dess ögonöppnande teman. Men jag hade velat se ett annat tillvägagångssätt vad gäller språket, och jag hade velat undvika att missförstå genren. Om jag hade gått in med rätt förväntningar hade jag tveklöst gillat boken mer och gett den högre betyg.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Alison Cochrun

Svensk titel: –

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Misshandel, panikångest, generell ångest, bakteriefobi, tvångssyndrom, alkoholkonsumption, depression

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 354 sidor

Publiceringsår: 2021

Bokförlag: Atria Books

 

 

 

 

Okay. Så missförstå mig inte. Jag gillade den här boken och hade en trevlig stund. Jag älskar premissen och avgudar hur stöttande de båda protagonisterna är. Okej?

 

Men jag älskar definitivt inte THE CHARM OFFENSIVE så mycket som alla andra verkar göra.

 

Först och främst fastnade jag inte riktigt för karaktärerna. Protagonisterna är lite karikatyriska och har väldigt liknande berättarröster, och de kvinnliga tävlanden är alla bleka utan någon personlighet alls.

 

För det andra upplevde jag själva berättelsen som platt och lite för rätt-fram; både förutsägbar och ostig. Och fast jag förstår användningen av misskommunikations- och förbjuden kärlek-troperna så var de icke desto mindre tröttsamma eftersom det är uppenbart från första början att protagonisterna kommer att bli tillsammans.

 

Sist men inte minst tycker jag att vissa tempan kunde hanteras bättre. Det finns mångfald, men ingen kommentar kring hur ras och kultur påverkar karaktärernas personligheter och livsstilar. Det finns representation för olika fobier och för tvångsbeteenden, men det försvinner magiskt när det är bekvämt. Jag hade föredragit det mer konsekvent.

 

Överlag: en trevlig romans, men inte något som lämnar stort intryck.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Midori Motohashi, Makoto Shinkai

Svensk titel: –

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Mobbning, misshandel

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 190 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 2013)

Bokförlag: Vertical Comics

 

 

 

 

Jag troddde verkligen att jag skulle gilla THE GARDEN OF WORDS mer än vad jag gjorde.

 

Jag menar... jag älskar premissen. Illustrationerna är vackra och berättelsen i sig har en hel del potential, och flera intressanta teman. Men jag förlorade intresset ungefär halvvägs igenom, och boken fick mig aldrig att känna. Karaktärerna är tusen gånger mer emotionella än vad jag blev; jag berördes helt enkelt inte. Istället kändes boken något platt och underutvecklad. Och tyvärr blev placeringen av vissa pratpubblor något förvirrande.

 

Så ja... THE GARDEN OF WORDS är okej, men inte mer. Jag har dock hört att filmen, som boken är baserad på, är bättre, så kanske ger den en chans.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover

Svensk titel: Förbannade kärlek

Genre: Romantik

Traumatiskt innehåll: Barndöd.

Serie: –

Målgrupp: Nyvuxna

Längd: 322 sidor

Publiceringsår: 2014

Bokförlag: Atria Books

 

 

 

 

 

UGLY LOVE faller inom kategorin "bra men inte en ny favorit". Hade jag en trevlig stund? Ja. Tycker jag att boken är överskattad? Också ja.

 

Läsupplevelsen var lite som osaltat popcorn. Krispig, varm och smakandes helt okej, men saknandes den där extra smaken.

 

Det jag uppskattade mest var hur den var skriven. Det är något väldigt beroendeframkallande med Hoovers språk överlag, och UGLY LOVE är inget undantag. Det är en snabb läsning, med bra flöde och en tillräckligt intressant handling.

 

Jag bara inte älskade den.

 

Först och främst har boken "kärlek vid första ögonkastet", vilket inte är för mig. Jag upplevde också handlingen som något intetsägande, utan djup och originalitet, och jag kände ingen kemi mellan karaktärerna. Jag är inte heller ett fan av "tuff-kille-som-beter-sig-som-ett-svin-men-allt-är-okej-för-han-har-en-anledning"-tropen.

 

Jag har dock två stora anledningar till att jag inte älskade boken. Ett: allt knöts ihop för snabbt och enkelt efter det slutliga avslöjandet. Vi har en lång uppbyggnad, men efter att vi lär oss om varför Miles är som han är, är det som att Hoover tänkte "japp, det var det" och alla karaktärerna löser snabbt sina bekymmer.

 

Två: jag hatar att känna mig manipulerad. Jag kände inget under den här läsningen, främst för att det var så uppenbart att Hoover verkligen ville att jag skulle änna. Hon berättar det för mig, om och om igen, men ger aldrig någon anledning till det. Det finns drama bara för dramats skull, och allt känns melodramatiskt och känns för tillkrystat. Scenerna som ämnade att krossa hjärtan fick mig bara att himla med ögonen.

 

Så ja. En okej läsning. En trevlig stund. Men fantastisk? Nja.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 2 tim 4 min

Regissör: Marc Forster

Åldersgräns: 11 år

Genre: Drama

Skådespelare: Tom Hanks, Mariana Treviño, Rachel Keller, John Higgins, Mack Bayda, Cameron Britton, Juanita Jennings, Peter Lawson Jones, Max Pavel, Kailey Hyman

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

A MAN CALLED OTTO är en trevlig film att titta på, och det är himla kul att se Tom Hanks på skärmen igen.

 

Det blir dock snabbt tydligt att filmen faller lite platt jämfört med boken av Fredrik Backman, och den svenska originalfilmen. En av de största nackdelarna är att mycket av det trauma som Ove går igenom i dem, och som gör honom till den han är, går förlorat i denna version. Istället för att utforska Ottos liv i sin helhet, fokuserar filmen nästan enbart på relationen med Sonya. Det gör att Otto som karaktär inte känns lika välutvecklad, och inte har samma känslomässiga påverkan på tittaren som Ove.

 

A MAN CALLED OTTO fångar inte riktigt samma komplexitet och allvarliga ton som boken och den svenska filmen. Karaktärerna känns lite mer slätstrukna; nästan överspelade och karikatyriska, vilket tillsammans med en annan känsla i musiken ger filmen en mer gladlynt och humoristisk ton. Därtill är en del scener väldigt amerikaniserade, och nästan lite ostiga.

 

Men trots att filmen inte riktigt når samma nivå som boken och det svenska originalet, är den fortfarande sevärd. Den är snygg och välproducerad, och väldigt trevlig att mysa till. Om jag inte hade haft andra verk att jämföra med, hade jag sett få problem med produktionen. Som det är nu tycker jag att A MAN CALLED OTTOär bra, men jag känner mig lite ledsen över tanken att vissa tittare bara ser denna och därför går miste om mycket av det som gör Oves karaktär så speciell.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Olivie Blake

Originaltitel: The Atlas Six

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Otrohet, prostitution, omnämner självmord

Serie: The Atlas #1

Målgrupp: Nyvuxna

Längd: 477 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2020)

Bokförlag: Bokfabriken

 

 

 

 

 

Jag ville verkligen gilla den här boken. Magiska skolor, hemliga sällskap... det är några av mina favorittroper. Men huh, jag behövde verkligen kämpa.

 

För full transparans ska jag vara ärlig med att boken har bra delar. Och jag älskar illustrationerna. Men överlag gjorde den mig SÅ frustrerad.

 

Språket är torrt, med alldeles för mycket berättande istället för visande. Författaren dumpar också väldigt mycket information på läsaren, som för att bevisa sin egen kunskap. Dialogerna känns onaturliga och det finns överdrivet mycket sexsnack. Världsuppbyggnaden? Blek. Handlingen? Oerhört spretig. Och karaktärerna är inte bara ointressanta, utan barnsliga och riktigt svåra att tycka om. Tillsammans med ett långsamt tempo, kändes upplevelsen överlag intetsägande.

 

Så nej, jag förstår inte riktigt populariteten. ATLAS: DE UTVALDA är inte nödvändigtvis en dålig bok, men definitivt dussinvara.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Axie Oh

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet, dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 321 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Hodder & Stoughton

 

 

 

 

 

Alltså, spana in det omslaget! Är det inte det mest fantastiska du sett? Jag önskar bara att innehållet var lika hänförande.

 

Missförstå mig inte, jag underhölls ändå rätt bra av boken. Den är lättsam och mysig. Slösar ingen tid innan handlingen börjar. Har ett beroendeframkallande och lättillgängligt språk med så pass målande beskrivningar att jag kändes omringad av skarpa färger och rykande mat. Den är också härligt nyckfull på ett Ghibli-liknande sätt, och jag älskar att huvudkaraktären verkligen står upp för sig själv, redan från första början.

 

Men det hela är lite för vanilj för mig. Boken känns väldigt... ung. Allt löses väldigt lätt och avsaknaden av konflikter känns nästan ytlig. Därtill upplever jag händelserna som något slumpartade, handlingen som riktningslös och tempot som inkonsekvent. På något sätt känns boken både påskyndad och utdragen på samma gång. Därtill fastnade jag inte direkt för någon av karaktärerna.

 

Överlag är det en helt okej läsning, som påminner lite om SHADOW OF THE FOX vad gäller ton. Jag hade en trevlig stund, men det är inte något jag kommer minnas länge.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 42 min

Regissör: Januel Mercado, Joel Crawford

Åldersgräns: 7 år

Genre: Äventyr, familjefilm

Skådespelare: Antonio Banderas, Salma Hayek, Harvey Guillén, Florence Pugh, Olivia Colman, Ray Winstone, Samson Kayo

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

Jag ska vara ärlig och medge att jag gick in i den här filmen med låga förväntningar. Jag är måttligt förtjust i den elva år gamla MÄSTERKATTEN-filmen, och gillar generellt sällan när det fortsätter trilla ut efterföljare inom franchiser som borde ha slutat för länge sedan. Så ja, jag förväntade mig en total flopp.

 

Men jag gillade PUSS IN BOOTS: THE LAST WISH. Och inte bara “den var helt okej”-gillade, utan gillade skarpt, som i att jag hade genuint trevligt medan jag tittade på den, har tänkt på den flera gånger efteråt och mer än gärna ser den igen.

 

För det första är den galet snyggt animerad. Den har en annorlunda, tydligt anime-inspirerad stil som sticker ut ur mängden. Starka målarfärg-kulörer, kontrasterande skuggor, häftig textur och många uppskattade smådetaljer ger en nästan magisk känsla. Särskilt actionsekvenserna imponerade stort. Riktigt imponerande.

 

För det andra är själva berättelsen väldigt trevlig att följa. Mörkare än förväntat, men på ett bra sätt, och med flera anpassade skämt som gör filmen underhållande även för vuxna. Det är också kul med alla sagoreferenser, och jag gillar att de olika sagoelementen integreras med en twist.

 

Något annat som jag tycker om är att filmen har flera antagonister, och inte bara en. Huvudskurken Big Jack Horner är visserligen något blek och ominnesvärd, men Guldlock och vargen är desto mer intressanta att följa. Och det faktum att de är flera stycken adderar så väl komplexitet som ger en känsla av ”allvar”.

 

Allt som allt tycker jag att PUSS IN BOOTS: THE LAST WISH är en välgjord och minnesvärd film, betydligt bättre än sin föregångare. Introspektiv, träffsäker, hjärtevärmande, charmig, rolig och med fina budskap. Det finns mycket att tycka om. Stort plus också för bra skildring av ångest – det gillade jag skarpt.

 

Bortsett från en handfull överdrivet ostiga scener finns bara positiva känslor från mig. Filmen är oväntat engagerade och agerar dessutom som en bra brygga till nästa SHREK.

 

BETYG: 7/10