FAKTA

Längd: 2 tim 3 min

Regissör: Olivia Wilde

Åldersgräns: 15 år

Genre: Thriller

Skådespelare: Florence Pugh, Harry Styles, Chris Pine, Olivia Wilde, KiKi Layne, Gemma Chan, Nick Kroll, Sydney Chandler, Kate Berlant, Douglas Smith, Asif Ali.

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

Jag visste ingenting om DON’T WORRY DARLING innan jag tittade på filmen. Ingenting. Utifrån omslaget drog jag slutsatsen att det var ett romantiskt drama av något slag – men ack så fel jag hade. DON’T WORRY DARLING var inte i närheten av vad jag hade förväntat mig. Men en sak står klart: jag gillade filmen skarpt.

 

DON’T WORRY DARLING är en välgjord film. Snyggt producerad, härligt spekulativ, med bra musik och spännande koncept. Filmen fångade upp mitt intresse tidigt och höll kvar det med järngrepp genom gripande mystik och en fantastisk obehagskänsla som skickligt bygger upp handlingen. Lägg därtill på diskret feminism, en härlig pastellfärgpalett och en konstant olycksbådande förnimmelse och du har filmen i ett nötskal. Det är helt klart en udda thriller, men på ett bra sätt. Lite TRUMAN SHOW möter WAYWARD PINES fast med 60-talsvibbar.

 

Det enda jag egentligen har att klaga på är utfallet. Filmens andra halva och själva upplösningen höll inte riktigt måttet för mig, utan kändes något antiklimatiskt. Det blev lite för förutsägbart, lite för enkelt.

 

Men överlag är jag positivt överraskad. Från att ha trott att jag skulle få ta del av ett traditionellt romantiskt drama till att ha fått uppleva en nytänkande, satirisk psykologisk thriller – jag kan inte påstå att jag är annat än nöjd.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Tricia Levenseller

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, krig

Serie: Bladesmith #2

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 385 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Feiwel & Friends

 

 

 

 

 

Jag har gillat det jag läst av Levenseller tidigare, men klickade inte alls med den här duologin.

 

Å ena sidan är MASTER OF IRON bättre än sin föregångare på så sätt att karaktärerna redan har etablerade relationer. Så vi behöver bara acceptera att de finns där snarare än att irriteras över hur klyschigt de uppstår.

 

Med det sagt finns för många brister för mig att förbise.

 

Boken är svag vad gäller handling, djup och karaktärer. Den är läglig, ostig och extremt underutvecklad. Den saknar personlighet och är alldeles för dramafylld, platt och enkel. Jag var uttråkad och började aldrig bry mig.

 

MASTER OF IRON har också en väldigt repetitiv struktur, och cirkulerar mellan kyssar och mys, till ett svagt hot, till ångest och sen tillbaka igen. Och missförstå mig inte. Jag älskar representationen av social fobi. Men jag tycker också att det presenterades på ett väldigt ojämnt sätt. I vissa scener känns det överdrivet. Och i andra känns det ologiskt underrepresenterat. Det görs tydligt för oss att protagonisten tycker att det är svårt att veta hur hon ska agera och vad hon ska säga i sociala situationer, men hon har alltid svar på tal och står upp för sig själv utan problem.

 

Om du söker efter en hjärndöd fantasy och bara vill ta det lugnt passar boken bra. Men rent objektivt kan jag inte säga att det är en bra bok.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Författare: Makoto Yukimura

Svensk titel: Vinland Saga volym 3-4

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Krig, dödsfall, våldtäkt, djurdöd.

Serie: Vinland Saga #3-4

Målgrupp: Vuxna

Längd: 438 sidor

Publiceringsår: 2014

Bokförlag: Kodansha Comics

 

 

 

 

Jag hade inte förväntat mig att älska den här serien så mycket som jag gör. Trots att jag bara har läst de första fyra volumerna (varje omnibus består av två volymer) ser jag redan serien som en favorit.

 

Den har lite av allt, och gör det så himla bra. Den är spännande, har en engagerande handling, bra tempo och ett förvånansvärt emotionellt djup. Den är vackert illustrerad, väl efterforskad och brutalt ärlig vad gäller vikingatiden. Jag älskar också att den vågar bli riktigt mörk, utan att bli för mycket.

 

Den har också fantastiska karaktärerna, och jag har fastnat för såväl huvudkaraktärer som sidkaraktärer. Min favorit är dock protagonisten, tack vare hans kämpaglöd och ruggigt härliga vildhet. Det är inte heller något som bara berättas för oss, utan vi får verkligen se hur bad-ass han är.

 

Jag är också glatt överraskad av tillbakablickarna. Jag är vanligtvis inte ett stort fan av sådana, då de saktar ner tempot och ofta skapar onödiga sidospår. Men här gillar jag dem verkligen. De ger så mycket till berättelsen med deras bakgrund, ger karaktärerna mer kött på benen och bidrar med mycket känsla.

 

Överlag är det här en episk fortsättning på serien. Den har en blandning av action, äventyr och stunder som träffar rakt i hjärtat; den fick mig att verkligen känna för karaktärerna och att frustrerat sucka när sista sidan var utläst.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 46 min

Regissör: Felix Herngren

Åldersgräns: 7 år

Genre: Drama, komedi

Skådespelare: Vera Vitali, Erik Johansson, Fredrik Hallgren, Måns Nathanaelson, Klara Hodell, Niklas Engdahl, Johan Ulveson, Christer Lindarw, Martin Luuk

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

LÄNGE LEVE BONUSFAMILJEN är en långfilm som tar vid där tv-serien BONUSFAMILJEN slutade, och fungerar som ett slags avslut till den populära, svenska franchisen. Jag har personligen ingen tidigare erfarenhet av BONUSFAMILJEN, men upplever att det gick bra att se filmen fristående.

 

Jag tycker att det är en trevlig film. Den är välregisserad, har många duktiga skådespelare och utmärks av sin trevliga stämning. Många scener har hög igenkänningsfaktor, och jag tycker att det blev en så där lagom underhållande film.

 

Det är dock ingen film som fick mig att asgarva eller känna särskilt mycket, utan den höll sig lite sådär mellanmjölks-trevlig. Och fast jag överlag har positiva känslor gentemot tittarupplevelsen, tycker jag också att filmen blir något för pessimistisk och dyster under sin andra halva. Å ena sidan uppskattar jag realismen i det hela. Samtidigt hade jag hoppats på en hoppfull och glädjande film, och vissa delar träffade lite för nära hemma, vilket gjorde den lite småjobbig att se.

 

Överlag är LÄNGE LEVE BONUSFAMILJEN ingen extraordinärfilm eller en film som jag kommer tänka särskilt mycket på. Men den är småputtrig, och jag hade en trevlig stund, och tycker definitivt att den kan vara värd att titta på bara för att ha en skön stund. Alla filmer behöver inte ha finsmakar-nivå, och den här gör det den ämnar göra, och underhåller för stunden. Jag kommer varken att känna behov av att se den igen, eller ha något direkt emot det. 

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Alexander Gordon Smith

Svensk titel: –

Genre: Skräck, dystopi

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, mänskliga experiment

Serie: Escape from Furnace #5

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 312 sidor

Publiceringsår: 2013 (org. 2011)

Bokförlag: Square Fish

 

 

Jag kommer ihåg att jag läste den första boken i den här serien för fem år sedan, och älskade den. Den intressanta premissen om felaktig fängsling, den mörka atmosfären och det härligt brutala klimatet var något nytt för mig, och fick mig att fastna.

 

Men efter en stark start, märkte jag att jag förlorade intresse ju mer av serien som jag läste. Om det beror på en avtagande kvalitet eller att jag växte ifrån serien vet jag inte. Men faktum är, att när jag plockade upp EXECUTION märkte jag att det fanns för många brister att förbise, och att jag helt enkelt inte brydde mig längre.

 

Det här är ett fall där serien tagit ordspråket "go big or go home" för bokstavligt. Den ursprungliga handlingen går knappt att urskilja. Den har gått från en berättelse om att rymma från fängelset till en fullskalig apokalyps, och det känns för extremt i förhållande till var vi började. Jag älskade den begränsade miljön och (någorlunda) trovärdiga konceptet i första boken, och brydde mig helt nekelt inte om den storskaliga riktningen som serien tog.

 

I sin helhet är EXECUTION ofokuserad, ordig, upprepande och blek. Den har stora luckor vad gäller logik, mycket utfyllnad och trots att det är en skräck känns boken barnslig och ostig. Jag brydde mig inte om karaktärerna och tyckte inte om att så mycket av boken består av minnen och cykliska tankar istället för faktiska händelser.

 

För att vara ärlig avslutade jag bara serien av ren förpliktelse; för att känna att jag läst ut hela. Jag älskade verkligen var den började, men här i slutet kände jag inget annat än tristess.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Författare: Kate Elliott

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, barndöd, misshandel, slaveri

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 164 sidor

Publiceringsår: 2022

Bokförlag: Tor

 

 

 

 

 

 

Jag ville verkligen älska den här boken, och jag ser så mycket potential. Men tråkigt nog faller den lite platt.

 

Det här gillade jag:

• Längden. SERVANT MAGE är ett unikt fall där boken inte bara är en fristående fantasy, utan också väldigt kort. Jag tycker att den är en superbra "palette cleanser" mellan längre, tyngre fantasy.
• Början. Boken startar fantastiskt, med en gripande premiss som utgår från en viljestark eldmagiker som hålls tillbaka som tjänare. Älskar verkligen det konceptet!
• Språket. Det fängslar från första början.
• Det intressanta magisystemet, som gör något helt nytt med den något uttjatade idén med elementarmagi. De olika krafterna och världen överlag är fascinerande att läsa om, och jag skulle absolut vilja läsa en normalstor bok med de ingredienserna.

Överlag ser jag stor potential i världen, magisystemet och idéerna bakom boken, men utförandet är något av en besvikelse.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Julie Berry

Svensk titel: –

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Otrohet, krig, misshandel, rasism, dödsfall, sexuellt övergrepp, ptsd

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 471 sidor

Publiceringsår: 2019

Bokförlag: Viking Books for Young Readers

 

 

 

 

Det finns mycket som jag tycker om med den här boken, trots att den inte gjorde jättestort intryck på mig.

 

Det är en lättsam och snabb läsning, med bra språk och korta kapitel som får det att kännas som att man flyter genom boken. Den har "kärlek vid första ögonkastet"-tropen, som jag vanligtvis avskyr, men är också ett unikt fall där det faktiskt fungerar tack vare hur det är upplagt.

 

Jag tycker också själva premissen är rätt kul. LOVELY WAR är en historisk fiktion, men den berättas utifrån gudinnan Afrodites perspektiv, vilket ger den inslag av mytologi fast den fortfarande är grundad i verkliga händelser och utan att gå till att bli en magisk realism. Det är ett vågat drag av författaren, och jag gillar att Berry vågar prova något helt nytt. För att vara ärlig dock, gjorde det inte mycket för mig. Det känns lite udda att Afrodite försöker rättfärdiga hennes otrohet genom att berätta om andra personers kärlekshistorier för sin man, och jag tycker inte direkt att hennes perspektiv adderade något av vikt till handlingen. Men det är en kul idé, icke desto mindre.

 

Om det var det enda jag kämpade med, hade jag kanske gillat boken mer. Men det var det inte.

 

Fast jag gillade atmosfären, det tankeväckande utforskandet av interaktionen mellan människor med olika etniciteter, och att se krigets effekt, känns boken överlag för turtur-duvig för mig. Den har hela tiden massa trånande och längtande, vilket inte känns realistiskt med tanke på vad som pågår runt karaktärerna och hur länge de känt varandra.

 

 

Romansen saknar också kemi, och boken försöker alldeles för mycket med att vara en tragedi. Den är tydlig från första början med att det här är tidernas kärlekshistoria, som till och med får gudarna att gråta, och det kom till en punkt där den helt enkelt sålde in sig själv för hårt och det började kännas som en såpopera. Jag hade föredragit att inte hela tiden tvignas på en massa känslor.

 

Allt som allt är LOVELY WAR okej. Jag gillade läsupplevelsen men kommer sannolikt glömma bort den om några dagar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Frances Hodgson Burnett

Svensk titel: En liten prinsessa

Genre: Historisk fiktion

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, föräldralöshet, misshandel, barnarbete, fattigdom, svält, fettfobi

Serie: –

Målgrupp: Äldre barn

Längd: 294 sidor

Publiceringsår: 2014 (org. 1905)

Bokförlag: Puffin in Bloom

 

 

 

Jag älskade den här boken. Så mycket!

 

Det var en så härligt älskvärd läsning. Mysig, atmosfärisk, inspirerande och med ett förvånansvärt emotionellt djup. Den är också himla bra skriven. Äldre böcker kan ofta kännas torra och nästan lite svåra att läsa, men prosan i den här är inte bara tillgänglig och lätt att hänga med i, utan rent utav vacker.

 

A LITTLE PRINCESS har en enkel men gripande handling, och trots att tragedi är en stor del av den är det ändå en riktig må bra-berättelse. Mest tack vare de härliga karaktärerna. Protagonisten påminner om huvudkaraktärerna från HEIDI och ANNE OF GREEN GABLES, på så sätt att de alla har en häpnadsväckande optimism, kärleksfull natur och hoppfull påhittighet. Vänligheten som Sara och några av de andra karaktärerna i boken visar berörde mig och fick mig att se mer positivt på mänskligheten överlag.

 

Det enda jag känner hade kunnat förbättras var systrarna Minchin. De har tilldelats rollen som bokens antagonister, men saknar lite djup. Jag hade gärna sett dem lite mer utvecklade.

 

Allt som allt är det dock en fantastisk bok. En berörande barndomsklassiker som påverkade mig mer än jag trodde, och som kommer stanna i mina tankar ett bra tag. Och det kommer från någon som ofta inte är så förtjust i klassiker. Jag rekommenderar A LITTLE PRINCESS varmt och är själv exalterad över att plocka upp THE SECRET GARDEN av samma författare.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Andrea Stewart

Svensk titel: –

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, misshandel, människohandel, minnesförlust, medicinska experiment, fattigdom

Serie: The Drowning Empire #1

Målgrupp: Vuxna

Längd: 435 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Orbit

 

 

 

 

Det här är en imponerande debut och en av de bästa böckerna jag läst på länge. Om du gillar fantasyböcker med asiatisk inspiration, många starka karaktärer, unika magisystem och bedårande Sanderson-liknande djur-sidekicks så är den definitivt värd att plocka upp.

 

Boken berättas genom fem perspektiv. Vanligtvis är jag inte ett fan när fler än två eller tre perspektiv används, men här fungerar det. De har alla distinkta röster och är så pass välutvecklade och intressanta att jag omedelbart glömde de andra när perspektiven skiftade; och alltid trodde att perspektivet jag läste från var det enda. Det var länge sedan jag var så anknuten till karaktärerna i en bok.

 

Också: riktigt bra f/f-representation, hjärtevärmande vänskaper och snyggt ihopkopplande av perspektiv.

 

Därtill är det en väldigt beroendeframkallande läsning överlag. Premissen är intressant, boken är bra tempo och spännande vändningar, och magisysstemet är himla kul att läsa om. Det påminner mig lite om FOUNDRYSIDE, med avarelser som kontrolleras av ordrar som skrivits på benbitar. Jag gillar också att magin inte kommer utan konsekvenser; det ger tankeväckande djup och en slags olycksbådande exaltering.

 

Mitt enda klagomål är att boken är lite enkel. Den känns nästan som en ungdomsbok. Världsuppbyggnaden är något simpel, antagonisten något underutvecklad och problemen som karaktärerna stöter på löser sig ofta rätt fort. Med det sagt ser jag stor potential till att serien blir mer komplex allteftersom.

 

Allt som allt älskade jag THE BONE SHARD DAUGHTER. Det är sällan jag ger ett så här högt betyg, men boken hade verkligen min totala uppmärksamhet. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 2 tim 5 min

Regissör: Jaume Collet-Serra

Åldersgräns: 11 år

Genre: Science fiction, action

Skådespelare: Dwayne Johnson, Aldis Hodge, Pierce Brosnan, Noah Centineo, Sarah Shahi, Quintessa Swindell

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

Näru. Det här var inte en film för mig.

 

Visuellt sett är den näst intill perfekt. Som vanligt vad gäller Marvel är effekterna sjukt snygga. Jag gillar också verkligen Dwayne Johnson, och tycker att det är superkul att han fått prova på den här typen av roll. Dessvärre föredrar jag honom i roller där hans personlighet kommer fram mer, och jag tycker att hans charm hade kunnat nyttjas på bättre sätt. Som det är nu känns det lite som att filmens främsta tillgång kastas bort bakom en slätstruken karaktär.

 

För övrigt finns inte jättemycket att säga. BLACK ADAM är en Marvel-film som alla andra: något som känns som hjärndöd massproduktion. Den kännetecknas av samma frenetiska och oupphörliga action, samma röriga och klyschiga manus, samma småfåniga och stundtals krystade repliker, och samma gigantiska uppsättning karaktärer; alla lika ytligt konstruerade. I slutändan är det snyggt, men oengagerade.

 

BLACK ADAM är en film som fungerar bra att ha på i bakgrunden i sociala sammanhang, men inget som jag anser är särskilt underhållande att faktiskt titta aktivt på. Den gav mig inte bestående intryck och jag har noll känslor gentemot den.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 55 min

Regissör: Nicholas Stoller

Åldersgräns: 11 år

Genre: Komedi, romantik

Skådespelare: Billy Eichner, Luke Macfarlane, Guy Branum, Miss Lawrence, TS Madison, Dot-Marie Jones, Jim Rash, Eve Lindley, Monica Raymund, Guillermo Diaz

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

 

BROS är väldigt svår för mig att samla mina tankar kring.

 

Det är minst sagt en annorlunda komedi – på gott och på ont. Den har sin egen struktur och typ av humor, och jag uppskattar skarpt att den vågar gå sin egen väg. Den bjuder på några riktigt charmiga stunder och jag gillar att den känns så härligt vågad. Den känns nytänkande, modern. Den är udda, men ofta på ett positivt sätt. Ungefär som när du provar en ny maträtt och först inte riktigt kan avgöra om det smakar bra eller inte, men efter några tuggor inser du att det ändå är helt okej, kanske till och med gott.

 

Samtidigt är BROS inte helt min typ av film. Vi matchar inte riktigt stil. Trots att den känns rätt ”out there” får jag också vibbar av att den är lite mycket ”finsmakarfilm” för mig. Jag hade också en känsla av att den försökte dela med sig av någon form av inside joke som jag inte var helt med på. Dessutom är det svårt att bortse från de rätt många ostiga scenerna.

 

I slutändan blev det rätt medel: med några riktigt jäkla bra sekvenser och några mindre bra. Jag gillar verkligen idén och värdesätter att den är så djärv, men i grund och botten ville jag nog älska den mer än vad jag faktiskt gjorde.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Susanna Clarke

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, psykisk ohälsa

Serie: –

Målgrupp: Vuxna

Längd: 245 sidor

Publiceringsår: 2020

Bokförlag: Bloomsbury

 

 

 

 

Fem sidor in i boken och jag var redo att avbryta läsningen. Jag var så förvirrad och kämpade mig fram redan från första början. Jag pressade dock på, och fick efter ett tag en känsla av att saker och ting var oklart medvetet, men jag hade fortfarande ingen aning om vad som försiggick.

 

Jag fortsatte läsa: delvis av envishet, delvis för att jag inte kunde undgå att känna mig nyfiken. Det var dock inte förrän halvvägs igenom som jag började känna mig genuint intresserad.

 

Det här är en svår bok att recensera. Å ena sidan tycker jag att premissen är riktigt häftig, komplex och unik. Jag älskar den mystiska atmosfären, den farliga miljön och underligt fridfulla stämningen. Protagonisten är fascinerande och jag älskar hur författaren nyckfullt leker runt med konceptet. Och på något vis, ju mer jag tänker på boken desto mer tycker jag om den.

 

Å andra sidan önskar jag att boken hade mer. Eftersom början är så krävande önskar jag mer förklaring i slutet. Jag hade uppskattat resan mer om destinationen inte var så trivial och abrupt. Ytterligare hundra sidor som byggt på handlingen utanför det dimliknande tillståndet hade fått boken att kändes mindre riktlingslös.

 

Därtill tycker jag att boken har något för många beskrivningar av långa korridorer, hemska flodvåger och vackra statyer. Jag älskade det i början men eftersom det tar upp en så stor del av boken blir det något tröttsamt.

 

Jag är också lite besviken på tvisten. Eller inte tvisten per se, utan mer dispositionen av den. Jag ville ha något överraskande. Men trots det förvirrande uppbyggandet leder boken dig i en rättfram riktning och ger dig ett avslöjande som du kan förutse och förvänta dig.

 

Överlag gillar jag PIRANESI. Verkligen. Jag tycker att den är riktigt bra tilltänkt. Men jag tycker också att den krävande uppbyggnaden motiverade ett starkare slut.

 

BETYG: 7/10

Längd: 1 tim 51 min

Regissör: David Gordon Green

Åldersgräns: 15 år

Genre: Rysare

Skådespelare: Jamie Lee Curtis, Andi Matichak, James Jude Courtney, Rohan Campbell, Will Patton, Jesse C. Boyd, Michael Barbieri, Destiny Mone

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

HALLOWEEN ENDS är ett fall av ”objektivt dålig film som ändå underhåller”.

 

Jag menar… ur ett filmkritiskt perspektiv är den rätt billigt utfört. Den följer en förutsägbar mall och har ett otroligt svagt manus. Många logiska luckor och självfallet noll realism.

 

Men ändå. Det är hjärndött kul. En trevlig popcornrulle. Och det är himla kul att se Jamie Lee Curtis igen – hon är guld i allt. Så länge du checkar in logiken så lär du ha en underhållande stund, oavsett om du skrattar med eller åt filmen.

 

Så om du frågar mig om HALLOWEEN ENDS är bra så är mitt svar ”nej”. Men om du istället frågar mig om jag hade trevligt, är mitt svar ”definitivt”.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Jacqueline Woodson

Originaltitel: After Tupac and D Foster

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: Homofobi, skjutning, racism, dödsfall

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 160 sidor

Publiceringsår: 2022 (org. 2008)

Bokförlag: Natur och Kultur

 

 

 

 

Vid det här laget har jag läst flera böcker av Woodson och upptäckt att de antingen passar som handen i handsken eller inte alls fungerar för mig. Vissa, som GENOM MÄRG OCH BEN, älskar jag. Andra, som den här, klickar helt enkelt inte med mig.

 

Självklart finns saker som jag tycker om med den. Prosan är vacker, som alltid. Jag gillar den hoppfulla tonen. Och jag tycker att det är intressant att få en glimt av hur det kan se ut att vara mörkhyad i dagens samhälle.

 

Med det sagt gjorde boken inte ett särskilt stort intryck. För att vara ärlig föll den rätt platt. Jag fastnade inte för karaktärerna och tyckte att det var svårt att urskilja en ordentlig handling. Det känns lite oschysst att säga, men jag förstod inte riktigt syftet med berättelsen. Den kändes urvattnad och fick mig inte att känna något.

 

Så överlag blev det är alltså ingen ny favorit. Jag vet faktiskt inte om jag kommer att plocka upp fler böcker av Woodson. Hon har några guldklimtar, men för det mesta klickar vi bara inte.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Längd: 1 tim 56 min

Regissör: Anthony Fabian

Åldersgräns: Barntillåten

Genre: Komedi, drama

Skådespelare: Lesley Manville, Isabelle Huppert, Lambert Wilson, Alba Baptista, Lucas Bravo, Jason Isaacs, Rose Williams, Ellem Thomas

Inspelningsår: 2022

Distributör: SF Studios

 

 

 

 

 

MRS. HARRIS GOES TO PARIS hade aldrig varit på min radar om det inte vore så att jag fått filmen av filmbolaget. Men jag är riktigt glad över att ha fått äran att se den här underskattade pärlan.

 

Visst, det är inte den mest originella eller häpnadsväckande filmen jag sett. Men å, så trevlig den var. Härlig stämning, mysig och med hjärtat på rätt plats. Det är en oerhört fin produktion i sin helhet, med bra skådespelare, bra musik, trivsamma färger och en allmänt gladlynt ton. Det är vackert, välgjort och bara så där härligt puttrig.

 

Summan av kardemumman: inte ”wow”, men en perfekt familjefilm att ha på till fredagsmyset.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Yukiko Seike, Makoto Shinkai

Svensk titel: –

Genre: Contemporary

Traumatiskt innehåll: –

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna

Längd: 463 sidor

Publiceringsår: 2012 (org. 2007)

Bokförlag: Vertical

 

 

 

Det här är den typen av manga som jag verkligen tyckte om, men som jag inte förälskade mig i lika hårt som alla andra verkar.

 

Jag tycker att berättelsen är vacker. Kärleken som Takai och Akari har för varandra är inget annat än episk. Jag älskar också hur boken utforskar separation och hur tid påverkar relationer, och den djupa meningen bakom bokens händelser.

 

Men fast jag uppskattar vad boken försöker göra, känner jag också att nästan inget händer. Jag menar; det är en berättelse om längtan, så det är inte konstigt att den innehåller så mycket trånande och vånda. Men jag hade gärna velat ha något mer utöver det, mer av en faktisk handling. Trots att boken är rätt lång, händer inte mycket mer än att karaktärerna växer upp och växer isär.

 

Överlag gillar jag mangan. Den är något långsam och innehållslös, något hoppig i strukturen och har inte ett tydligt slut. Men jag fastnade verkligen för karaktärerna och avgudar deras lojalitet till varandra. Dessutom är det metaforiska berättandet sjukt vackert.

 

BETYG: 6,5/10