FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: The walking dead vol 8. Made to suffer.

Genre: Dystopi.

Trauamtiskt innehåll: Krig, tortyr, dödsfall, pedofili.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #8.

Längd: 156 sidor.

Publiceringsår: 2013.

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

Den åttonde volymen av THE WALKING DEAD utgör slutet på guvernörens era, och består således i princip enbart av en slutstrid mellan honom och våra protagonister. Men vilken strid det är! Det hela går ner på ett betydligt brutalare sätt än i tv-serien och kroppar faller till höger och vänster. Och trots att jag inte riktigt blir involverad lika mycket vid grafiska romaner som vid vanlig löptext, tyckte jag att alltsammans var spännande att ta del utav. Särskilt intressant var det att lära känna guvernören mer. Herrejisses vilken sjuk sociopat han är!

 

Det som jag har att kritisera när det kommer till STORMEN, är främst två saker. För det första sker inte mycket karaktärsutveckling i och med att hela volymen är en enda stor fajt. Och det kan jag förlåta. Däremot ogillar jag att det är svårt att hålla isär karaktärerna. THE WALKING DEAD-böckerna har dussintals karaktärer att hålla koll på, och det svartvita formatet gör det inte helt lätt att se vem som är vem. Och tyvärr tar det udden av en del dödsfall, där jag inte sett vem det var som dött.

 

Överlag tycker jag att den åttonde volymen av THE WALKING DEAD är bra. Tillräckligt spännande för att få mig att se fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Rune Andréasson.

Genre: Familjefilm, äventyr.

Längd: 52 min.

Åldersgräns: –

Skådespelare: Olof Thunberg.

Nyckelord: Vänskap, hjältemod.

Inspelningsår: 1980.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

Alltså, jag vet att jag framstår som tre år när jag recenserar BAMSE-filmer. Men ärligt talat bryr jag mig inte. Dessa filmer förtjänar att synas!

 

BAMSE OCH DEN LILLA ÅSNAN inkluderar tre kortfilmer: DEN LILLA ÅSNAN, DEN STORA KAPPLÖPNINGEN och VARGEN ÄTER DUNDER-HONUNG. Och alla tre är fantastiska. Faktum är att den här samlingen är min favorit. Den har allt som var bra med de tidigare två, men med en något mer gripande handling.

 

Så bortsett från att jag säger så, varför ska du se BAMSE OCH DEN LILLA ÅSNAN? För det första är illustrationerna fantastiska. Och musiken. Och ljudeffekterna. Den känslan som allt tillsammans förmedlar motsvarar känslan när man kurar ihop sig under en filt med en kopp varm choklad i handen. Ren och skär lycka. Och den känslan håller i sig genom hela filmen. Den är så mysig, och trots att den är ämnad främst för barn passar den tittare i alla åldrar.

 

Och ärligt talat så stör jag mig inte alls på det långsamma tempot som kännetecknar gamla BAMSE. Snarare tvärtom så gillar jag det. Det förmedlar ett behagligt lugn som hamnar i en trivsam kontrast till moderna filmers mer stressiga tempo.

 

Överlag är BAMSE OCH DEN LILLA ÅSNAN underbar. Supermysig, hur gullig som helst. Snyggt tecknad och med fint budskap är detta ett självklart filmval när hela familjen samlas för mys.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 7 tim.
Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, komedi.

Skådespelare: Asa Butterfield, Gillian Anderson, Ncuti Gatwa, Emma Mackey, Connor Swindells, Alistair Petrie, Aimee Lou Wood, Tanya Reynolds, Patricia Allison, Mikael Persbrandt.

Nyckelord: HBTQ, skoldrama, familjedrama, droger, övergrepp.

Releasedatum: 17 januari 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Jag vet knappt var jag ska börja. Den här serien är så jävla bra, och beklagligt nog under allas radar. Jag tror att många ser titeln SEX EDUCATION och vänder i dörren, i tron att om att det är en serie bara om sex. Och visst är sex tv-seriens utgångspunkt, men det är långt ifrån vad den faktiskt handlar om. Avsnitten berör så mycket mer: vänskap, socioekonomiska skillnader, mobbning, homofobi, närhetsrädsla… Fokus ligger på att låta karaktärerna utforska sig själva, hitta den bästa versionen och acceptera den. Och det kan jag säga dig: att vara med på det är en känslofylld resa.

 

 

Jag mår fysiskt bra av att titta på SEX EDUCATION. Jag förtrollas av seriens öppenhet och blir avslappad av den ärliga relationen som den har till sex och livet i stort. Jag uppskattar att autofobi, droger, sexuella övergrepp och andra mycket relevanta ämnen tas upp, och att det hela görs på ett sätt som känns… äkta. Serien står på egna ben och gör något nytt, men har en stark förankring i verkligheten. Och det gör alltsammans väldigt lätt att relatera till och känna för.

 

Överlag är SEX EDUCATION en nytänkande och väldigt inspirerande serie, med jordnära karaktärer och kompetenta skådespelare som förhöjer avsnitten. Det är en serie som får hjärtat att slå det där extra slaget, som sätter en klump i tittarens hals men likväl upplöser den i en lång salva skratt. Det är en serie som får tittaren att känna. Ilska, lycka, sorg. Solidaritet. Och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte längtar efter fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.
Svensk titel: –

Genre: Science fiction.
Traumatiskt innehåll: Krig, rasism, fördomar,  dödsfall.

Nyckelord: Rymdstrider, alien-politik, mysterier.

Serie: Skyward #2.

Längd: 457 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Delacorte Press.

 

 

 

Jag älskar STARSIGHT. Att Brandon Sanderson är min favoritförfattare är ingen hemlighet. Ändå blir jag lika förvånad varje gång han publicerar ett nytt verk och jag blir upp över öronen förälskad. För det är precis vad jag blir. Förälskad. Mitt hjärta gör små volter av glädje och upprymdhet när jag tänker tillbaka på boken. Den är så jäkla bra!

 

Science fiction är ett nytt territorium för Brandon Sanderson, som vanligtvis hör hemma inom fantasy-genren. Men trots att genrebytet innebär ett helt nytt tankesätt, utför han sina idéer med briljans. Boken är spännande, actionpackad, rolig. Det låter klyschigt, men jag kände varenda känsla på känslospektret: jag skrattade åt M-Bots vassa kommentarer; jag satt som på nålar under de fartfyllda rymdstriderna; och jag berördes djupt av Sandersons diskreta satiriska analyser av mänskligt beteende, acceptans och ensamhet. Och jag måste säga att jag är sjukt imponerad över hur insatt Sanderson är i krigsföring och rymdteknik.

 

I STARSIGHT expanderas världen som vi lärde känna i SKYWARD. Vi utforskar nya platser, får svar på frågor och introduceras för en helt ny ensemble karaktärer. Och det fungerar förvånansvärt bra. I vanliga fall har jag svårt när en stor grupp nya karaktärer introduceras när allt redan blivit etablerat, men här drog jag till mig allt som en katt som lapar sol. Jag fastnade totalt. Jag älskade de nya karaktärerna, fascinerades av den annorlunda politiken och blev hänförd av att lära känna en handfull nya raser med mångfald inom bakgrund, kön, utseende och sexualitet.

 

Det finns bara två saker som jag har att kritisera. Den första är att uppbyggnaden mot bokens handling inte känns särskilt trovärdig. Den sker för snabbt. För enkelt. Utan det som händer hade handlingen aldrig kommit igång, men det kändes som ett lite amatörmässigt drag från Sandersons håll. Den andra kritiken som jag har, är att jag saknar de gamla karaktärerna som nedgraderats till sidkaraktärer. Missförstå mig inte – jag älskar de nya karaktärerna, men efter all tid som vi la på att lära känna karaktärerna i SKYWARD känns det lite antiklimatiskt att se dem så lite i denna. Notera dock att jag är lite extra petig med min kritik här, just för att jag vet vilken briljans Sanderson kan åstadkomma.

 

Överlag är STARSIGHT sjukt bra. Rolig, spännande och förvånansvärt intressant. Brandon Sanderson slutar aldrig imponera, och att läsa hans böcker är alltid en upplevelse. Hur jag ska kunna vänta till år 2021 för fortsättningen är en gåta.

 

BETYG: 9/10

FAKTA

Längd: 3 tim 38 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Ida Hallquist, Mia Skäringer, Björn A. Ling, Tomas Tjerneld, Johan Östling, Sussie Ericsson, Bengt Alsterlind, Lotta Tejle.

Nyckelord: Familjeliv, vardagsproblem, arbetarklass, nyförälder.
Releasedatum: 20 oktober 2017.

Distributör: C More/TV4 Play.

 

 

 

 

Jag såg den första säsongen av ACK VÄRMLAND för fyra år sedan, och minns att jag älskade den. Jag ansåg att den hade störtskön humor och ett härligt satiriskt koncept. Men den här säsongen gjorde mig besviken.

 

 

Visst är säsongen småmysig och charmig. Men det känns som att allt som var dåligt med den första säsongen har behållits och förvärrats. Karaktärerna är påfrestande karikatyrer, för överdrivna för att vara möjliga att relatera till. Skämten är barnsliga. Och manuset faller rätt platt. Skådespelarna gör sitt bästa utifrån det material som de har och är bedårande, men jag tror att de själva hade roligare under inspelningen än vad vi tittare har nu i efterhand. Det blir några småfniss åt deras tafatthet, men inte mycket mer än så.

 

Överlag är den andra säsongen av ACK VÄRMLAND okej. Trevlig att slötitta på efter en stressig dag på jobbet, men inget som man minns långt efteråt.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Rune Andréasson.

Genre: Familj, äventyr.

Längd: 1 tim 4 min.
Åldersgräns: –
Skådespelare: Olof Thunberg.

Nyckelord: Drake, vänskap, trollkarlar, magi.

Inspelningsår: 1972.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

 

Andra delen i mitt BAMSE-maraton blev givetvis BAMSE OCH DEN FLYGANDE MATTAN. Det är ett hopplock av fyra kortfilmer som gått på TV: VULKANUTBROTTET, DEN HUNGRIGA DRAKEN, DEN FLYGANDE MATTAN och TROLLKARLEN. Och alltså, hur mysiga är inte de här filmerna? Att kura ihop sig till BAMSE, med en kopp varm choklad och fluffig film måste på riktigt vara det bästa som finns! Berättarrösten, illustrationerna, de lustiga ljudeffekterna… allt bidrar till en fantastiskt trevlig tittarupplevelse med familjen.

 

 

Med det sagt är emellertid BAMSE OCH DEN FLYGANDE MATTAN den film i franchisen som jag gillar minst. Kanske beror det på att handlingen inte är lika gripande, men jag tror snarare att det beror på att det är den film som jag såg minst antal gånger som ung. Det är partiskt och fel att tänka så, men främsta anledningen till att jag älskar BAMSE är just för att de förmedlar sån stark nostalgi. Och i och med att jag inte har en lika stark initial anknytning till denna blev den inte heller lika ”åå” att se.

 

Med det sagt så är BAMSE alltid BAMSE. Vem kan inte gilla?

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Linda Holmes.
Originaltitel: Evvie Drake starts over.
Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Omnämnande av dödsfall, förföljelse, destruktiva relationer, psykisk ohälsa.

Nyckelord: Änka, baseball, sportproffs.

Serie: –

Längd: 323 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Lavender Lit.

 

 

 

EVVIE DRAKE BÖRJAR OM är inte alls den sockersöta och roliga romanen jag såg framför mig. Den är varken djup eller berörande, och fick mig inte att flyga som på moln. Boken är inte dålig, men föll ärligt talat rätt platt.

 

Jag ville verkligen tycka om EVVIE DRAKE BÖRJAR OM. Och boken började lovande. Men i takt med att jag kom allt längre in i handlingen, insåg jag att den inte var vad jag förväntat mig. Jag kände ingenting för varken protagonisten Evvie eller hennes kärleksintresse. De saknade kemi till varandra, och ännu värre: de saknade personlighet. Min upplevelse var att det enda som utgjorde Evvie och Dean som karaktärer var deras tidigare trauma snarare än en särpräglad individualitet, vilket gjorde dem väldigt tråkiga att läsa om.

 

Och ja, tyvärr så är ”tråkigt” nyckelordet för min upplevelse. Jag blev inte berörd eller underhållen; karaktärerna saknade komplexitet och handlingen föll rätt platt. Därtill är dialogerna väldigt ”ord-iga” och jag personligen skummade igenom de många sportreferenserna. Överlag inte en dålig bok, men inte något som jag njöt av att läsa. Men men, man kan inte tycka om allt.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Längd: 7 tim 3 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, äventyr.

Skådespelare: Henry Cavill, Freya Allan, Anya Chalotra, Mimi Ndiweni, Eamon Farren, MyAnna Buring, Wilson Radjou-Pujalte, Adam Levy.

Nyckelord: Trollkarlar, hovintriger, krig.

Releasedatum: 20 december 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den första säsongen av THE WITCHER utgör en helt okej början till en fantasyserie med potential. Serien har synts i princip överallt på sistone, och den har jämförts med såväl GAME OF THRONES som andra tittarfavoriter. Men frågan återstår: förtjänar serien all hajp?

 

Mitt svar är: nja. Serien är definitivt överskattad. Tillräckligt roande för att skapa nyfikenhet och bibehålla intresse genom avsnitten, men överskattad icke desto mindre. Jag har två primära klagomål: följdriktighet och karaktärer. Säsongen är nämligen väldigt rörig. Handlingen saknar en tydlig riktning och kräver att tittaren redan har viss kunskap om THE WITCHER för att hänga med ordentligt. Lägg sedan till ett antal oannonserade tidshopp, så förvirras allt ytterligare. Det sistnämnda känns särskilt onödigt, eftersom det inte hade skadat serien att ha en tydligare struktur.

 

Gällande karaktärerna, hade jag velat lära känna dem bättre. För de är allihop så intressanta, men det känns som att vi bara skrapar på ytan och aldrig kommer dem särskilt nära. De känns inte heller tillräckligt anknutna till varandra, vilket ger en väldigt segmenterad upplevelse.

 

Men THE WITCHER är absolut inte dålig. Trots att jag anser att den har fått alldeles för mycket lovord, tyckte jag om serien. Kameraarbetet är sjukt snyggt. Musiken är fantastisk. Och skådespelarna imponerar stort. Det finns tillräckligt mycket som är bra med den för att göra mig nyfiken på fortsättningen, särskilt nu när jag vet vad jag har att förvänta mig. I grund och botten är tanken god, det är bara utförandet som blir lite halvtaskigt ibland.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Mtt Bettinelli-Olpin, Tyler Gillett.

Genre: Rysare, komedi.

Längd: 1 tim 35 min.
Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Samara Weaving, Adam Brody, Mark O'Brien, Henry Czerny, Andie MacDowell, Melanie Scrofano, Kristian Bruun, Nicky Guadagni, Elyse Levesque, John Ralston.

Nyckelord: Dödlig lek, familjeförbannelse, kurragömma, monstruösa styvföräldrar.

Releasedatum: 27 januari 2020.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

READY OR NOT är en slasher-film med komisk touch, nästan som en modern tappning av kultklassikern EVIL DEAD. Det är våldsamt, det är blodigt men allt hålls på en så pass lättsam nivå att man snarare skrattar åt dödsfallen än beklagar dem. Handlingen är enkel och filmen tar inte sig själv på särskilt stort allvar, vilket gör det till en förvånansvärt njutningsfull upplevelse.

 

Jag är svag för filmer som kretsar kring dödliga spel, så det är inte konstigt att jag fastnade för premissen direkt. Trots logiska luckor, idiotiska karaktärer och så pass många absurda händelser att det blir fånigt, var det hela rätt kul. Jag roandes, och det är huvudsaken, eller hur?

 

Överlag är jag ändå nöjd med READY OR NOT. Det är en underhållande film. Bra skådespelare, kultklassisk stil. Något tradig emellanåt, men allt som allt kul.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Ruth Ware.

Svensk titel: –
Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Sexuella övergrepp, ett barns dödsfall, försummelse.

Representativt innehåll: –
Nyckelord: Övervakning, smart-hus, barnskötare, Skottland.
Serie: –

Längd: 340 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Harvill Secker.

 

 

 

THE TURN OF THE KEY hade all potential till att bli en ny favorit. Handlingen – som baseras på novellen THE TURN OF THE SCREW (1898) av Henry James – är gripande. Stämningen är kuslig. Och berättartekniken är intressant. Boken är utformad som ett enda långt brev som protagonisten skrivit till sin advokat från fängelset, vilket är lite ovanligt och fungerar förvånansvärt bra. För övrigt uppskattar jag den skotska miljön, bokens lågmäldhet, och den ovisshet som finns huruvida THE TURN OF THE KEY har övernaturliga element eller inte.

 

Ändå blev det inte en ny favorit. Och den främsta anledningen är faktiskt slutet. Efter en lång och relativt långsam uppladdning knyts allt ihop alldeles för fort. Det känns lite som att författaren plötsligt kom på att allt behövde avrundas, och därför tog fram svar på alla frågor som hastigast. Det känns antiklimatiskt, och nästan lite billigt. Vilket är så himla synd, för med ett mer slagkraftigt slut hade THE TURN OF THE KEY kunnat bli riktigt bra.

 

Andra saker som drog ner helhetsupplevelsen var 1) jag kunde gissa mig till många av vändningarna, 2) de långa beskrivningarna av miljön känns rätt onödiga och 3) tempot är inte särskilt högt. Men trots detta underhölls jag ändå av läsningen, och överlag tycker jag att det är en gedigen bok. Inte en favorit, nej, men definitivt värd att läsa om du är sugen på en atmosfärisk thriller.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Rune Andréasson.

Genre: Familjefilm, äventyr.

Längd: 1 tim.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Olof Thunberg.

Nyckelord: Häxor, troll, vänskap, pirater.

Inspelningsår: 1991.

Distributör: Nordisk film.

 

 

 

 

BAMSE I TROLLSKOGEN är i själva verket tre stycken kortfilmer: BAMSE I TROLLSKOGEN, SKATTKARTAN och SKATTSÖKARFÄRDEN. Och oh boy var den nostalgisk att se! Så himla mysig, med illustrationer i gammeldags stil, fantastiska karaktärer och en berättarröst man inte glömmer i senaste laget. Handlingen rör sig lugnt framåt och räds inte att ta sin tid på sig, vilket gör att filmen sticker ut från moderna filmers lite mer ”stressade” tempo. Därtill älskar jag de lustiga ljudeffekterna. Jag vet inte hur många gånger vi i soffan brast ut i asgarv just för att rent utav absurda ljud används till skratt, flygande föremål, gråt och dylikt.

 

Jag är fullt medveten om att mina varma känslor gentemot BAMSE I TROLLSKOGEN främst grundar sig på nostalgi, och att det därför är värt att du tar mina åsikter med en nypa salt. Jag kan emellertid inte se BAMSE-filmerna objektivt, utan i samma sekund som första scenen börjar smälter mitt hjärta av ren sentimentalitet.

 

BETYG: 6/10

 

Den här veckan har jag fått hem två mycket efterlängtade böcker: JAG FOR NER TILL BROR och VI FOR UPP MED MOR av Karin Smirnoff. De har dykt upp i princip överallt på sociala medier på sistone, och alla lovord gjorde mig oerhört nyfiken. Jag ser mycket fram emot att läsa dem: kan de verkligem vara så bra som alla säger? Tack Polaris för recex!

 

Under veckan har jag också fått den sextonde säsongen av NCIS från Paramount, READY OR NOT från Fox, HIGH LIFE från Universal och IT CHAPTER TWO från Warner bros. Jag ser fram emot alla dessa, men mest NCIS. Trots allt så återvänder min favoritkaraktär i denna säsong! 

 

Har du läst eller sett någon av dessa? Är de värd min tid? ♡

I samarbete med Fox tävlar jag ut tre exemplar av filmen AD ASTRA. Du får själv bestämma om du vill ha filmen på bluray eller DVD.

I AD ASTRA färdas astronauten Roy till solsystemets yttersta delar för att hitta sin försvunne far. Hans resa kommer att avslöja hemligheter som sätter mänsklighetens existens på prov och ifrågasätter vår plats i universum. I rollerna syns bland annat Brad Pitt, Tommy Lee Jones och Donald Sutherland. Filmen släpps 3 februari 2020.

 

 

1. Följ @iheartfantasy på Instagram

2. Gilla tävlingsinlägget på Instagram

3. Kommentera på tävlingsinlägget på Instagram önskat format (DVD/bluray) och tagga minst 2 personer.

4. För extra chans, dela tävlingsinlägget på instagram och tagga @iheartfantasy i inlägget/händelsen.

 

Tävlingen avslutas 27 januari 2020.

 

FAKTA

Författare: Oyinkan Braithwaite.
Originaltitel: My sister, the serial killer.

Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Mord, våld i hemmet, misshandel.
Representativt innehåll: Nigeriansk livsstil.
Nyckelord: Överklass, sociopati, seriemord, kärleksdrama, vårdcentralsmiljö.

Serie: –

Längd: 223 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2017).

Bokförlag: Lind&co.

 

 

MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN liknar inte någon annan thriller som jag har läst. Boken präglas inte bara utav spänning, utan även ett komplext familjedrama och mörk humor som får läsaren att känna sig skyldig varje gång ett skratt okontrollerat slinker ur. Det är en fascinerande och gripande läsning, som förtjänar alla lovord som den fått.

 

Det här är ett utmärkt exempel på att kvantitet och kvalitet är oberoende av varandra. Trots att MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN bara är strax över tvåhundra sidor, lider den inte brist på djup. Handlingen är intelligent uppbyggd och jag älskar att Braithwaite inte slösar bort läsarens tid på utfyllnad. Hon håller historien konkret, och låter varje scen bidra till berättelsen. Att boken är så koncis skapar dessutom ett högt tempo och ett väldigt bra flyt på texten. Resultatet? Sidor som flyger förbi och en trollbindande läsning som tar slut alldeles för fort.

 

Utöver den briljanta handlingen – som avslutas helt fantastiskt, by the way – fastnade jag också för karaktärerna. Koredes desperata lojalitet och Ayoolas obehagliga nonchalans var himla intressant att läsa om. Dessutom är den tvetydiga relationen mellan dem oerhört fascinerande, och jag förstod deras frustration med varandra samtidigt som jag sympatiserade för deras syskonkärlek. Det gjorde dem bristfälliga och verkliga. Jag tyckte dessutom att Ayoola – systern – var rätt obehaglig.

 

Allt som allt är MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN riktigt bra. Spännande, roande och förvånansvärt tankeväckande. Det är en stark roman om såväl mord som syskonkärlek, och jag kom att älska den enkla men ändå komplexa kombinationen av de båda. Faktum är att MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN är den bästa thrillern som jag har läst på mycket, mycket länge.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 17 tim 8 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 11 år.

Genre: Drama.
Skådespelare: Ellen Pompeo, Justin Chambers, Chandra Wilson, James Pickens Jr., Kevin McKidd, Jesse Williams, Caterina Scorsone, Camilla Luddington, Kelly McCreary, Giacomo Gianniotti, Kim Raver, Debbie Allen.
Nyckelord: Sjukvård, relationsproblem, katastrofer.

Releasedatum: 25 november 2019.

Distributör: Disney.

 

 

Alltså. Den här säsongen av GREY’S ANATOMY är så himla bra! Bättre än på länge, och bättre än många andra serier som jag har sett på sistone. Jag älskade den!

 

Ärligt talat är jag imponerad, att en serie som pågått så länge fortfarande kan engagera tittaren så pass mycket och vara så kreativ med sin handling. Jag satt som fastgjuten, och efter varje avsnitt som tog slut kände jag en slags tomhet inom mig, som bara kunde fyllas av att se vidare. Att kalla säsongen ”beroendeframkallade” är inte tillräckligt: under några dagar blev den hela mitt liv.

 

Det som gör att jag fastnade så mycket för säsong 15 var alla känslor. Vilken resa! Säsongen har SÅ mycket drama, SÅ många intriger och SÅ rafflande spänning att jag som tittare sitter som på en känslomässig berg- och dalbana. Ena stunden skrattar jag högt, andra stunden snyftar jag ohejdat. Traumafall, katastrofer, ohälsosamma förhållanden och familjedrama fick min puls att skena, och jag var SÅ engagerad i alla karaktärernas liv att minsta lilla grej gav mig världens klump i magen.

 

Överlag är den femtonde säsongen av GREY’S ANATOMY fantastisk. Det är riktigt roligt att återse alla karaktärerna och de duktiga skådespelarna, och ännu roligare att se att serien – efter alla dessa år – fortfarande håller måttet. Än idag är det en av de bästa dramaserierna. Frågan nu är bara hur sjutton jag ska klara mig utan Grey Sloan i ett helt år. Den femtonde säsongen slutar nämligen med ett dussin olika clfifhangers, och säsongsavslutet fick mig nästintill att explodera av begär att se mer.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Regissör: Quentin Tarantino.

Genre: Drama, thriller, komedi.

Längd: 2 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Brad Pitt, Margot Robbie, Emile Hirsch, Margaret Qualley, Timothy Olyphant, Julia Butters, Dakota Fanning.

Nyckelord: Kändisliv, 60-tal.

Releasedatum: 27 december 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD är inte en dålig film. Det är emellertid Tarantinos sämsta. Hade det stått vilket annat namn som helst under kategorin ”regissör”, skulle filmen inte alls ha blivit lika väl bemött.

 

 

Men låt oss börja med det positiva. Filmen är snyggt filmad, har bra skådespelare och en trevlig vänskap mellan protagonisterna Rick och Cliff. Den ger en intressant insikt i Hollywoodlivet, och det är kul att se så många referenser till gamla filmer och verkliga händelser. Dessutom är en del scener – särskilt närmare slutet – riktigt spännande.

 

Så vad är egentligen problemet? Well. För det första är filmen för lång. Alldeles för lång. Det känns som att 80 % av filmen består av utfyllnad och sega transportsträckor, och väldigt mycket hade kunnat klippas bort. Sen är den också spretig, som om den inte riktigt kan bestämma sig för vilken genré den tillhör eller vilken parallell den ska fokusera på. Sist men inte minst blir ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD framåt slutet överdriven, och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta av det absurda jag såg.

 

 

Överlag är ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD rätt ”meh”. Det är en film man glömmer snabbt, och som inte alls är vad jag hade förväntat mig av Tarantino.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Christina Lauren (preudonym för Christina Hobbs och Lauren Billings).

Svensk titel: –

Genre: Romantik, chick-lit.

Traumatiskt innehåll: Arbetslöshet, otrohet.
Representativt innehåll: Kroppspositivitet.

Nyckelord: Fejkrelation, bröllopsresa, otursdrabbad, fiender-till-älskare.

Serie: –

Längd: 395 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Piatkus.

 

 

Jag var nervös när jag gav mig in i läsningen av THE UNHONEYMOONERS. Boken lät bra, men alla lovord skapade oro över att bli besviken. Du vet hur det är: man bygger upp förväntningar som till slut blir så stora att de omöjligen kan infrias. Och efter en skakig början, fylld med såväl förutsägbara klyschor som otrovärdiga sammanträffanden, var jag redo att förklara boken överhajpad.

 

Men något hände. En bit in i berättelse klickade allt, och plötsligt kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Karaktärerna fick mig att skratta. Deras relation fyllde mig med glädje. Och alla saftiga intriger tillfredsställde min inre drama-queen. Mina känslor låg plötsligt på ytan, och jag sveptes med av all romantik och värme. Humorn och allt gnabb fick det att kännas som att jag var i sjunde himlen, samtidigt som jag aldrig upplevde att boken saknade djup eller komplexitet.

 

Som helhet är jag överraskad över hur mycket jag tyckte om THE UNHONEYMOONERS. Jag tycker mycket om fiender-till-älskare tropen, och här görs den riktigt bra. Det är faktiskt en av de mest roande böckerna som jag har läst på länge, och perfekt för dig som söker efter en romantisk roman med högt tempo och gott om humor. Visst brister trovärdigheten på sina ställen, men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 3 tim 35 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Felix Herngren, Mia Skäringer, Johan Rheborg, Josephine Bornebusch, Henrik Dorsin, Leonardo Rojas Lundgren, Rebecka Teper, Malin Cederblad, Iris Herngren, Otilia Anttila.

Nyckelord: Överklass, familjeliv, vardagsbekymmer, relationsproblem.

Releasedatum: 6 oktober 2019.

Distributör: C More/TV4 Play.

 

 

 

 

 

Efter ett uppehåll på fyra år är succéserien SOLSIDAN tillbaka, och det var med viss nervositet som jag började titta på den sjätte säsongen. Filmen som efterträdde den femte säsongen hade nämligen inte alls det som jag älskat med den populära tv-serien: glädje och värme. Men i sin sjätte säsong har SOLSIDAN tack och lov återgått till sin forna glans.

 

Den sjätte säsongen av SOLSIDAN är faktiskt riktigt bra. Mysig, gemytlig och himla rolig. De härligt satiriska skämten är vältajmade och det kändes skönt att få skratta ut. Det är dessutom kul att få återse de charmiga karaktärerna, och skådespelarna gör som vanligt mycket bra ifrån sig. Det är dessutom roligt att se så många välkända ansikten i sidroller, däribland Josef Fares och Clara Henry.

 

Överlag är jag lättad över hur bra den här säsongen av SOLSIDAN visade sig vara. Underhållande och allmänt trevlig att se på. Jag ser med glädje fram emot en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Kyle Newacheck.

Genre: Mörk komedi.

Längd: 1 tim 37 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Adam Sandler, Jennifer Aniston, Luke Evans, Terence Stamp, Gemma Arterton, David Walliams, Dany Boon, John Kani, Adeel Akhtar, Ólafur Darri Ólafsson.

Nyckelord: Mordmysterium, parodi, Agatha Christie, puzzelgåta.

Releasedatum: 28 augusti 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

MURDER MYSTERY är en mörk komedi, uppenbar influerad av Agatha Christies välkända verk både när det kommer till upplägg som direkta referenser. Och ärligt talat är jag förvånad. Jag hade förväntat mig en överdriven och töntig B-film – och ja, det är det också – men jag underhölls faktiskt. Jag gillar den parodiska tolkningen av puzzelgåtor och fastnade för att lista ut vem mördaren egentligen var. Skådespelarna är (för det mesta) bra och jag kom på mig själv med att skratta ett flertal gånger. MURDER MYSTERY är en film som inte tar sig själv på för stort allvar, och det kräver att även tittaren ser den med en glimt i ögat.

 

 

Med det sagt, finns absolut möjlighet till förbättring. För det första: Adam Sandler. Bort! Hans överexcentriska kroppsspråk, klassiskt fåniga Sandler-skämt och allmänt irriterande personlighet sänkte filmen rejält. MURDER MYSTERY hade varit mycket bättre om någon annan spelat rollen. För det andra störde jag mig lite på de stereotypiska karaktärerna. Tro mig, jag förstår att det var ett medvetet val att göra alla till karikatyrer, men som resultat saknar de komplexitet och jag brydde mig aldrig vad som hände med dem. Lite mer originalitet hade skapat mer känsla.

 

Överlag… är jag ändå nöjd. MURDER MYSTERY må vara lat och klyschig, men det är en lättsmält och förvånansvärt underhållande film som medverkar till att kvällen blir så där lagom mysig. Det är inte en film som jag kommer att se igen, men inte heller en film som jag ångrar.

 

BETYG: 5,5/10

Den här veckans haul är liten men efterlängtad. Faktum är att jag har fått två böcker under veckan, som jag längtat efter i månader: MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN och EVVIE DRAKE BÖRJAR OM.

 

Det känns som att MIN SYSTER, SERIEMÖRDAREN har dykt upp överrallt. I affärer, på Instagram, Youtube... Alla verkar ha läst och älskat den. Det är en svart komedi och thriller om Korede, som är van att städa upp efter din systers mord. Men när hennes syster siktar in sig mot Koredes förälskelse, måste hon välja mellan att låta honom dö eller svika sin syster. Låter det inte galet bra? Jag är i alla fall sjukt taggad!

 

EVVIE DRAKE BÖRJAR OM är å andra sidan en romantisk må-bra roman, som låter så himla söt! Den följer en änka som sällan lämnar sitt hus. Alla tror att det beror på sorg, men det stämmer inte alls. När basebollspelaren Dean flyttar in i staden, kommer de överens om att inte fråga im varandras förflutna. Men regler har en tendens att brytas, och allteftersom de kommer närmare varandra börjar hemligheter närma sig ytan. Boken låter riktigt bra, och eftersom jag verkligen är in the mood för en yummy, het romans så kommer jag att plocka upp den snart,a

 

Sen har jag också fått filmen ONCE UPON A TIME IN HOLLYWOOD av Tarantino, från Universal Sony. Den är dock inte med på bilden eftersom... estetik, vet du.

 

Har du läst någon av böckerna? I så fall, vad tyckte du? ♡

FAKTA

Längd: 6 hr 50 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama.

Skådespelare: Emilia Clarke, Peter Dinklage, Kit Harington, Lena Headey, Sophie Turner, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, Liam Cunningham, Rory McCann, Nathalie Emmanuel.

Nyckelord: Maktkamp, drakar, hovintrig.

Premiärdatum: 2 december 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det här är andra gången som jag ser GAME OF THRONES säsong 8. Den första säsongen blev jag förfärad: det var inte alls vad jag hade önskat eller förväntat mig. Men andra gången… jag ska inte påstå att säsongen har blivit bättre, men jag har försonats mer med mina tankar och såg avsnitten mer objektivt. Och fast jag fortfarande har synpunkter och anser att de tidigare säsongerna är överlägsna, så tycker jag inte längre att den är dålig.

 

Det som händer i den åttonde säsongen av GAME OF THRONES är bra. Ärligt, jag tycker att serien går i rätt riktning. Mitt problem är emellertid att den tar sig till sitt slutmål alldeles för fort. Säsongen hade behövt vara längre – helt uppdelad i två säsonger – för att på ett mer omsorgsfullt sätt verkställa sina idéer. Nu känns allt påskyndat, och en del logiska luckor uppstår på grund av oadresserade tidshopp och simplifieringar. Genvägar tas för att spara tid, vilket gör att vi går miste om såväl trovärdighet som scener som hade gett ett bättre sammanhang.

 

 

I slutändan kan jag ändå acceptera den åttonde säsongen av GAME OF THRONES. Ja, den lider av stressyndrom och har mycket förlorad potential. Ja, jag hade velat se mer av händelsernas efterföljder. Men skådespelarna är bra, karaktärerna intressanta och handlingen spännande. Så ta ett djupt andetag, förvänta dig inte för mycket och ta dig tid att se hur tidernas mest populära fantasyserier slutar.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Brandon Sanderson.

Svensk titel: – 

Genre: Fantasy

Traumatiskt innehåll: Svält, krig, misshandel, korruption, psykisk ohälsa.

Representativt innehåll: –
Nyckelord: Maktkamp, hovintrig, oförmåga att läka, demoner, fängelsestad.

Serie: Elantris #1.

Längd: 558 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2005).

Bokförlag: Gollancz.

 

 

Det här är den första romanen som den bästsäljande fantasyförfattaren Brandon Sanderson fick publicerad. Det var därför med viss reservation som jag gav mig in i läsningen. Sanderson må vara min favoritförfattare, men kompetens växer ofta fram med tiden. Inte visste jag att ELANTRIS inte bara skulle vara bra, utan en av de bästa böckerna som jag någonsin läst.

 

ELANTRIS är makalöst bra. Legendarisk. Kreativt koncept, unikt magisystem och fantastiskt språk räcker inte för att beskriva boken. Den är magisk. Spännande rakt igenom, med saftig världsuppbyggnad, oväntade vändningar och en bra balans mellan politiska konspirationer och action. Häpnadsväckande analyser av psykisk ohälsa och korruption integreras i berättelsen, och referenser till andra böcker inom Cosmere-världen knyter ihop allt snyggt. Tempot är högt och trots högt sidantal och ett tillfredsställande slut hade jag lätt kunnat läsa några hundra sidor till. Allt är så genomtänkt, så on point, att jag bokstavligen fick gåshud medan jag läste.

 

Det som jag tyckte mest om med boken var emellertid karaktärerna. Vi följer tre protagonister: prinsessan Salene, elantrianen Raoden och prästen Hrathen. Och de är alla tre sjukt intressanta att följa. Sarene inspirerar med sin intelligens och sitt initiativtagande. Raoden förmedlar livsglädje med sin positivitet. Och Hrathen… ja, utan att säga för mycket kan jag berätta att jag älskade att hata honom. Men även sidkaraktärerna gör intryck och jag är oerhört imponerad över hur äkta varje individ känns.

 

Det här är fantasy när den är som bäst. Jag är ärligt talat rätt mållös. Jag satt som på nålar under hela läsningen och var uppe sent om nätterna för att få veta vad som skulle hända, för att sen känna en obeskrivlig tomhet när sista sidan var utläst. ELANTRIS fick mig att skratta, gråta, känna… och jag ska göra det till mitt livsuppdrag att få fler att läsa den.

 

BETYG: 9/10

FAKTA

Regissör: Luke Snellin.

Genre: Romantisk komedi.

Längd: 1 tim 33 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Isabela Merced, Shameik Moore, Odeya Rush, Liv Hewson, Mitchell Hope, Kiernan Shipka, Matthew Noszka, Joan Cusack.

Nyckelord: Kändisliv, olycklig kärlek, vänskap, vinter.

Releasedatum: 8 november 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

LET IT SNOW baseras på boken med samma namn av John Green, Mauren Johnson och Lauren Myracle. Jag läste boken när den släpptes 2016, och tyckte att den var mysig men utan något viktigt att säga. Filmen är snäppet sämre.

 

Något som jag tyckte om med boken, var det faktum att vi följer tre karaktärer i separata berättelser. Vi följer var och en från början till slut, innan vi går vidare till nästa. Och alltsammans knyts ihop i slutet. Det var ett annorlunda och spännande upplägg, som filmen tyvärr frångått från. Inte nog med att det tar bort det som gjorde boken originell, det resulterade dessutom i ytligare karaktärer och en mycket spretigare handling.

 

Ärligt talat känns LET IT SNOW som en typisk romcom för ungdomar. Den går efter en uttjatad, klysch-fylld formalia. Filmen är inte per-se dålig, men den har ingenting eget. Inget överraskar. Dialogerna är ostiga, karaktärerna bleka och alltsammans känns bara väldigt förutsägbart och… meh. Det enda som egentligen sticker ut är aluminium-tanten som spelas av Joan Cusack, men tyvärr har hon så pass lite skärmtid att det inte kan kompensera för resten. 

 

 

Överlag är jag väldigt neutralt inställd till LET IT SNOW. Den var fick mig inte att känna något. Filmen är inte dålig, men långt ifrån minnesvärd. Sanningen är att jag redan nu – dagen efter som jag sett filmen – har glömt bort i princip allt med den.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Alexandre Aja.

Genre: Action, rysare.

Längd: 1 tim 27 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Kaya Scodelario, Barry Pepper, Morfydd Clark, Ross Anderson, Jose Palma, George Somner.

Nyckelord: Krokodiler, miljökatastrof, överlevnad.

Releasedatum: 6 januari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Oh boy. Var sjutton ska jag börja?

 

Jag var faktiskt riktigt taggad över att se CRAWL. Jag gillar katastroffilmer, och tillsammans med konceptet med mordiska alligatorer lät det nästan som en kombination av DAY AFTER TOMORROW och DEEP BLUE SEA. Me like. Men det jag fick var långt ifrån en högkvalitativ spänningsfilm.

 

Till en början fungerade allt helt okej. Men ju längre jag såg, desto löjligare blev alltsammans. Alltsammans är så ofattbart dumt! Oräkneliga logiska luckor, intelligensbefriade karaktärer och äckligt sentimentala dialoger vid dödshot. Liksom hallå, varför sitta i midjedjupt vatten med livshotande sår och ett gäng alligatorer simmande runt om och diskutera föräldrarnas sedan flera år tillbaka redan avslutade skilsmässa? 

 

Och som om denna idioti inte var tillräckligt, innehåller filmen några av de mest klyschiga replikerna och mest irrationella händelserna. Det är absurt vad filmen försöker komma undan med. I en orkan är vindarna så pass starka att man knappt kan se eller höra. För att kommunicera behöver man bokstavligen skrika till en person som står precis bredvid. Ändå kan karaktärerna samtala i vanlig ton till varandra, och signalera till personer på andra sidan vägen. Att Haley sen blir biten tre gånger av en fullvuxen alligator – i axeln, armen och benet – och bara får småsår, är skrattretande. I verkligheten skulle alligatorn ha bitit av lemmarna utan minsta ansträngning. Här drar och snurrar den henne, men hon mår ändå helt okej efteråt och kan både gå och simma utan problem. Det finns många fler exempel, men jag känner att jag behöver sluta innan jag blir alltför triggad.

 

 

Överlag är CRAWL… dum. Det finns inget ord som bättre beskriver filmen. Visst är den smått underhållande, men jag skrattade snarare åt filmen än med den. Miljön är enformig och händelserna alldeles för otrovärdiga för att jag genuint skulle njuta av upplevelsen.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Chris Foggin.

Genre: Drama, komedi, biografi.

Längd: 1 tim 51 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: James Purefoy, Meadow Nobrega, David Hayman, Maggie Steed, Sam Swainsbury, Dave Johns, Daniel Mays, Noel Clarke, Christian Brassington, Vahid Gold.

Nyckelord: Fiskeby, pojkband, artistliv.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: Scanbox.

 

 

 

 

Jag är förvånad. Jag hade inte förväntat mig att tycka om FISHERMAN’S FRIENDS. Och kan du verkligen klandra mig? En verklighetsbaserad film om ett gäng sjungande gubbar låter inte direkt lockande. Men den överraskar genom att vara en solid må bra-film. Karaktärerna är småcharmiga, miljön gemytlig och relationsbanden riktigt fina. Jag gillade att se en film om ”den enkla vardagen” och tyckte att inslagen med sjömansmusik var lite kul. Överlag var filmen inte alls vad jag förväntat mig, utan mycket bättre.

 

Med det sagt är FISHERMAN’S FRIENDS inte en ny favorit. Mitt främsta problem med filmen är längden. Med en speltid på närmare två timmar töjs handlingen ut för mycket, och det blir lite utdraget. Som resultat kände jag mig inte lika investerad som jag borde ha gjort. Sen är det lite ledsamt att filmen inte utnyttjar hela sin potential. Det mesta görs nämligen halvhjärtat. Humor finns, men det blir aldrig särskilt roligt. Tragedier och konflikter finns där, men jag blir aldrig särskilt berörd. Och den romantiska aspekten känns rent utav överflödig. Med de aspekterna fixade skulle FISHERMAN’S FRIENDS ha kunnat bli riktigt bra.

 

Överlag är FISHERMAN’S FRIENDS helt okej. Rätt bra faktiskt, och överraskande mysig. Jag tror inte att jag kommer att se filmen igen, men är förvånansvärt glad över att ha sett den.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Taylor Jenkins Reid.

Svensk titel: –
Genre: Historisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkohol- och drogmissbruk, abort.
Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Nyckelord: Artistliv, turné, fest, destruktiva relationer, intervjuformat.

Serie: –

Längd: 337 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Ballantine Books.

 

 

Det är en upplevelse att läsa DAISY JONES & THE SIX. Jag älskade varje sekund. Det är en komplex men ändå enkel berättelse om livet, som griper tag och träffar rakt i hjärtat. Och det sjuka är att boken är så pass trovärdig och lätt att relatera till att det kändes som att den förstod mig. Trots att den följer ett band och kretsar mycket kring olika former av missbruk och beroenden – vilket jag inte alls känner något samband med – är boken så pass omfattande och grundlig i sina psykologiska analyser att den fick mig att känna mig sedd och hörd. Fantastiskt.

 

Bokens starkaste kort är karaktärerna, vilket är rätt otroligt med tanke på formatet. DAISY JONES & THE SIX består nämligen enbart av dialog, då texten är skriven som transkriptioner från intervjuer. Jag har vanligtvis väldigt svårt för den typen av roman, eftersom det ofta skapar en barriär mellan mig som läsare och karaktärerna. Men Taylor Jenkins Reid har en unik förmåga att levandegöra sina karaktärer, och faktum är att de känns så pass äkta att DAISY JONES & THE SIX nästan upplevs som en biografi. Den inlevelse som finns i beskrivningarna transporterar läsaren till platsen och gör att det känns som att man upplever allt tillsammans med karaktärerna.

 

Och som ett litet sidospår måste jag bara påpeka att jag älskade Daisy Jones som karaktär! Trots missbruk, egocentrism och en hel del idiotiska val kunde jag inte undgå att känna mig inspirerad av hennes attityd. Hon är självsäker, skiter fullständigt i vad andra tycker och gör precis vad hon vill, när hon vill. Hon känns som en frisk fläkt och dynamiken mellan henne och de andra bandmedlemmarna var trollbindande att ta del utav.

 

Den kritik som jag har att rikta mot boken gäller främst slutet. Alltsammans knyts ihop lite väl snabbt och efter den uppladdning som vi fått under bokens gång hade jag förväntat mig ett större emotionellt slag, ett större ”bang”. Jag tycker inte att slutet är dåligt, men det gjorde inte heller resten av boken rättvisa. 

 

Överlag är DAISY JONES & THE SIX en riktigt bra roman, som sätter ribban för resten av året. Det är en bok som väcker starka känslor och som känns så äkta att den blir sann. Jag rekommenderar den varmt om du vill läsa något om artistlivet, komplexa förhållanden och olycklig kärlek.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 12 tim 16 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Skräck.

Skådespelare: Lennie James, Alycia Debnam-Carey, Maggie Grace, Colman Domingo, Danay Garcia, Garret Dillahunt, Austin Amelio, Alexa Nisenson, Karen David, Jenna Elfman.

Nyckelord: Zombier, post-apokalyps, överlevnad.

Releasedatum: 9 december 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

Den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är förvånansvärt spännande. Till en början, i alla fall. Min relation med serien är mycket upp och ner: vissa säsonger har jag älskat, andra har jag hatat. Och den här faller någonstans mittemellan. Det är kul att återse karaktärerna och jag gillar hur den skiljer sig från originalserien när det kommer till såväl stil som innehåll.

 

Det finns emellertid aspekter som jag stör mig på. För det första: skurkarna. Skurkarna är väldigt bleka och gör inte något intryck. Det är inte de som skapar spänning, utan karaktärernas kamp för överlevnad och den överhängande faran orsakad av zombier och de katastrofliknande förhållandena. Skurkarna… är mest bara där. De känns aldrig som ett hot. Jag har även kritik att rikta mot säsongens dokumentärliknande avsnitt. Några avsnitt i säsong fem är filmade med skakig kamera och intervjuer för att efterlikna dokumentärer. Och dessa är sjukt tråkiga. De bidrar inte med något utan fyller mest ut ett tomrum. Det är utdraget, långsamt och extremt onödigt. Och tyvärr drar det ner helheten.

 

För övrigt stör jag mig på att få karaktärer lär sig av sina misstag. Jag tycker också att det blir lite väl mycket såpopera framåt slutet. Fokus går från överlevnad till relationsdraman och fåniga intriger, och jag gick från att sitta som på nålar till att himla med ögonen. Det kändes billigt och inte alls passande i den här typen av serie.

 

 

Överlag tycker jag trots allt att den femte säsongen av FEAR THE WALKING DEAD är bra. Ojämn story, lite riktningslös, men ändå rätt spännande.

 

BETYG: 6/10

Största överraskningen: American horror story: apocalypse.
Bästa bok-till-serie-adaptionen: Outlander säsong 4.
Största besvikelsen: Game of thrones säsong 8 och The 100 säsong 6.
Sämsta tv-serien: Once upon a time säsong 7.

 

Antal nya tv-serier: 25 stycken (varav 15 recex).

 

Det var förvånansvärt enkelt att rangordna årets serier. Det var någon enstaka älskling som inte kom med på listan, men annars var det rätt uppenbart vilka som förtjänade sin plats. Vidare har jag sett ungefär lika många serier som under 2018, fast med betydligt färre inköp eftersom jag börjat streama.

 

Att se Game of thrones landa som en av årets största besvikelser gör fysiskt ont i mig. Game of thrones har varit min favoritserie så länge jag kan minnas, och mitt stackars hjärta gråter blod över hur halvdant alltsammans slutade. Nej, fy! I min värld existrerar inte den åttonde säsongen. Men för säkerhets skull ska jag se om den under 2020 för att dubbelkolla. Vem vet, jag kanske bara drömde allt?

 

Mitt mål för 2020 är emellertid att avsluta eller komma ifatt tv-serier som jag påbörjat. Det finns så många serier som jag älskar men inte fortsatt med, vilket känns hemskt! Högst upp på prioriteringslistan står Little house on the priarie, Hawaii five-0, Grey's anatomy, The office, Orange is the new black, Nashville, Vikings och NCIS: Los Angeles. Det finns emellertid ett gäng nya serier som jag bara måste hinna se under 2020, däribland His dark materials, The witcher, Star trek: Picard och Carnival row.

 

Har du fastnat för en ny favoritserie under 2019? ♥

Största överraskningen: Ip man och Bad times at the El Royale.
Bästa bok-till-film-adaptionen: Crazy rich asians och To all the boys I've loved before.
Största besvikelsen: Solsidan-filmen och Fantastic beasts: the crimes of Grindelwald.

Sämsta filmen: Cage dive.

 

Antal nya filmer: 114 stycken (varav 84 recex).

Herregud vad svårt det var att välja favoriter! Det kändes som att jag i princip bara hade sett skitfilmer under 2019, men när jag väl började titta tillbaka visade det sig finnas alldeles för många som kunde platsa på topp 10-listan. Puh! Det ironiska är att de två som ligger i topp är filmer som jag har sett tidigare också. Oh well.

 

Jag trodde emellertid att jag hade sett många fler filmer under 2019 än året innan, men det visade sig vara likvärdigt. Lika många recex också, på ett ungefär. Den stora skillnaden mellan åren är mängden inköpta filmer. Jag började titta på Netflix, Viaplay och HBO under 2019, och hade därför inte samma "behov" av att köpa allt jag ville se. Resultatet? Jag köpte ungefär en fjärdedel så många filmer. Och det känns faktiskt riktigt bra. Jag planerar att fortsätta på samma spår under 2020.

 

Vilken är den bästa filmen som du såg under 2019? ♥

 

 

 

 

Språk: 78 på engelska, 45 på svenska.

Modernitet: 114 moderna, 9 klassiker.

Format: 112 prosa, 9 grafiska romaner, 2 böcker skrivna i vers, 1 bok i manusformat.

Åldersgrupp: 70 ungdomsböcker (young adult), 28 vuxenböcker, 20 för äldre barn (middle-grade), 4 för nyvuxna (new adult).

Serier: 18 inledande böcker (första boken i en serie), 41 fortsättningar på serier, 5 avslutande böcker (sista boken i en serie), 59 fristående.

Aktualitet: 94 nyinskaffade böcker lästa, 29 hyllvärmare (ägt i mer än ett år).

Betyg (1-5★): 5 dåliga böcker (1★), 34 mediokra böcker (2★), 39 okej/bra böcker (3★), 36 riktigt bra böcker (4★), 9 nya favoriter (5★).

 

 

Kortaste boken: To be read at dusk av Charles Dickens, på 54 sidor.

Längsta boken: The way of kings av Brandon Sanderson, på 1001 sidor.

 

Största överraskningen: Queens of geek av Jen Wilde.

Största besvikelsen: Genuine fraud av E. Lockhart.

Sämsta boken: Krigsstorm av Victoria Aveyard.

 

Antal nya böcker: 205 stycken (varav 47 recex).

 

 

Jag är förvånansvärt nöjd över det gånga "läsåret". I och med att 2019 var mitt första år i ett förhållande hade jag inte förväntat mig att läsa särskilt mycket. Faktum är att det känns som att jag knappt har läst alls, så jag klappar mig lite på axeln över att antalet lästa böcker ändå blev tresiffrigt. Ingen är nog så förvånad som jag själv!

 

Sen tycker jag att det är väldigt kul att jag har läst mer på engelska. Jag föredrar att läsa böcker på deras originalspråk och har av den anledningen efterfrågat färre recensionsexemplar i år och istället köpt det som jag varit intresserad av själv. Jag har dessutom tidigare bett om många böcker bara för att det är gratis, vilket jag på senare tid har insett är rätt dumt. Det har nämligen resulterat i en hel del tråkiga läsupplevelser, och i år bestämde jag mig för att bara efterfråga sånt som jag faktiskt är intresserad av. Som resultat har jag fått 64 färre recex än förra året, vilket känns underligt men bra. Det som skrämmer mig lite är dock att det totala antalet nya böcker är rätt oförändrat, vilket förklarar varför min plånbok har varit så tom.

 

Mitt fokus under 2019 har varit att fortsätta med serier, vilket jag ändå tycker har gått rätt bra. Målet för 2020 kommer däremot vara att avsluta fler serier som jag påbörjat. Jag vill också läsa fler tegelstenar och vara mer selektiv med min läsning: att våga DNF:a böcker som jag inte underhålls av och plocka upp en ny. Mitt svåraste mål är emellertid att köpa färre böcker. Det finns så många böcker som jag vill lägga till i min samling, men i sparande syfte ska jag försöka hålla tillbaka.

 

För övrigt har det varit väldigt roligt med all interaktion och respons på sociala medier, främst Instagram! Självklart från er, men även från författare och tv-profiler. Extra upprymd blev jag när skådespelaren Jihae (Mortal engines), mentalisten Henrik Fexeus och författare som S.K. Ali (Love from A to Z) och Lovisa Wistrand (Drakviskaren) gillat, kommenterat eller delat mina inlägg. Blev så glad att lite kiss kan ha kommit i brallan.

 

Hur har läsåret 2019 sett ut för dig? Känner du dig nöjd och har du satt några mål för det här året ännu? ♥

 

BÖCKER

Antal lästa böcker: 12 stycken (11 på engelska, 1 på svenska)

Antal nya böcker: 32 stycken (0 recex)

 

1. The way of kings av Brandon Sanderson – 8★

 

 

Antal sedda filmer: 17 stycken

Antal nya filmer: 10 stycken (6 recex)

 

1. Lejonkungen – 8★

2. Klaus – 7★

3. Sinbad: legend of the seven seas – 6,5★

4. Toy story 4 – 6,5★

5. Bamse och häxans dotter – 6★

6. Bamse och tjuvstaden – 6★

7. Scary stories to tell in the dark – 6★

8. The Belko experiment – 6★

9. Yesterday – 6★

10. Stockholm – 6★

11. The secret life of pets 2 – 5,5★

12. What a girl wants – 4,5★

13. Fast and furious: Hobbs & Shaw – 4,5★

14. The death and return of Superman – 4,5★

15. Midnight sun – 3,5★

16. A cinderella story: Christmas wish – 3★

17. They shall not grow old – 2★

 

 

Antal sedda tv-serier: 5 stycken

Antal nya tv-serier: 4 stycken (2 recex)

1. Little house on the prairie säsong 6 – 8★

2. Star trek: discovery säsong 2 – 7,5★

3. Hawaii five-0 säsong 8 – 7,5★

4. The 100 säsong 5 – 6,5★

5. The 100 säsong 6 – 4,5★