FAKTA

Längd: 6 tim 46 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 15 juli 2016.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

En av de senaste årens stora snackisar har varit tv-serien STRANGER THINGS. Det verkar som att varenda människa är ett fan. Därför kändes det lite som ett måste att ta del av denna nya ”sensation”, och se vad all hajp handlar om. Och det måste jag ändå säga: jag ångrar inte mitt val.

 

Den första säsongen av STRANGER THINGS är toppen. Jag skulle beskriva den som E.T. möter Alien möter THE BREAKFAST CLUB. Värmen finns där, skräcken finns där, humorn finns där. Det är en genreöverskridande serie med såväl high school-drama som klassiska skräckfilms-vibbar. Det kanske låter som en salig blandning, men det fungerar faktiskt riktigt bra.

 

Och det är just kombinationen av allt som gör serien så härlig. STRANGER THINGS är mysig, med varma vänskapsrelationer, charmiga karaktärer och innovativ humor. Den är nostalgisk, med en tydlig 80-talsprägel som bland annat framhävs genom valet av musik och kläder och kulturella referenser. Men den är också mystisk och riktigt spännande. Det finns scener där pulsen ekar högt i öronen, där man inte alls vet hur det ska sluta. Det finns scener som fascinerar, och som tvingar tittaren att reflektera och analysera det som händer. Det enkla kombineras med det komplexa, och resultatet blir en oerhört fin serie.

 

 

Sist men inte minst vill jag nämna skådespelarna. Alla gör väldigt bra ifrån sig. Särskilt barnen, vilket förvånade mig. Enligt min erfarenhet brukar barnskådespelare inte vara övertygande i sina tolkningar, men i STRANGER THINGS är det svårt att inte fatta tycke för dem allesammans. Särskilt läspande Gaten Matarazzo, som är helt bedårande. Den enda skådespelaren som jag är måttligt imponerad av är Winona Ryder, som enligt mig överspelar något.

 

Överlag är den första säsongen av STRANGER THINGS en hit. En riktigt bra början på en serie med potential. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Anna Hörnell.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkoholanvändning.

Representativt innehåll: Samkönade föräldrar.

Serie: –

Längd: 312 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: VoxByOpal.

 

 

Förlaget VoxByOpal har släppt pärla efter pärla. Böcker som LAYERS, PAPPERSSJÄLAR och LIVET I EN SKOKARTONG fångade snabbt mitt hjärta. Men ingen kan upprätthålla perfektion för evigt, vilket I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN är bevis på. Inte nog med att jag blev besviken med tanke på förlagets tidigare gyllene releaser: jag tyckte att boken var riktigt, riktigt dålig.

 

För det första har I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN en väldigt blek handling. Eller knappt någon handling alls, om jag ska vara ärlig. Det pågår inte särskilt mycket annat än att samma typ av händelser repeteras gång på gång, vilket blir rätt tjatigt. Sedan är boken inte heller särskilt representativ eller trovärdig. Jag tycker inte att den ger en särskilt rättvis bild av vare sig collegelivet eller Kalifornien, vilket är himla trist. Jag såg fram emot en läsning om soliga Kalifornien och studentlivet där, men fick istället en slätstruken bok om fest, fest och mer fest.

 

Jag hade också svårt för språket. Hörnell försöker smycka språket med metaforer och lyriska formuleringar, men tyvärr får hennes ansträngningar motsatt effekt. Texten känns tillgjord och krystad, och jag irriterades snarare än sveptes med av läsningen. Jag blev dessutom frustrerad av all ”svengelska”. Att i var och varannan mening kombinera det svenska språket med engelska termer och fraser var inte ett lyckat koncept.

 

Sist men inte minst orkade jag inte med karaktärerna. De är så ytliga! Och ärligt talat brydde jag mig inte om någon av dem. Allra minst kärleksintresset, som var ett kräk i princip hela tiden. Nej tack!

 

Som helhet var I KALIFORNIEN SKÄLVER JORDEN inte en bok för mig. Konceptet hade potential, men tyvärr utfördes det inte på ett sätt som grep tag i mig.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 4 min.

Antal avsnitt: 7 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare, biografi.

Skådespelare: Benicio Del Toro, Patricia Arquette, Paul Dano, Bonnie Hunt, Eric Lange, David Morse, Jeremy Bobb, Michael Beasley, Calvin Dutton.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

ESCAPE AT DANNEMORA är en extremt underskattad miniserie. Alltså, på riktigt: varför pratar ingen om den? Jag har inte hört ett pip, vilket i min mening är helt sjukt. För den är så bra!

 

 

Serien baseras på den verkliga flykten som ägde rum 2015, där två fångar rymde från Clinton Correctional Facility genom att sexuellt manipulera en 51-årig vakt. Den är regisserad av Ben Stiller, som i sitt arbete bland annat har utgått från den ursprungliga polisrapporten. Allt är noggrant efterforskat, vilket märks tydligt på seriens kvalité och trovärdighet.

 

ESCAPE AT DANNEMORA drivs av en stark handling. Ändå är det karaktärerna och deras berättelser som ligger i fokus. Genom komplexa psykologiska analyser, tillbakablickar och djupdyk i deras vardagar lär vi känna såväl fångarna som fångvakten Tilly. Och tro mig, det är oerhört intressant och spännande att ta del utav. Serien är något långsamt uppbyggd, men den lågmälda stämningen är en fördel snarare än en nackdel. Den bidrar med en spänd atmosfär som gör det svårt att slita sig.

 

Sammanfattningsvis är ESCAPE AT DANNEMORA väl värd att se. Manuset är välskrivet, skådespelarna imponerande och händelseförloppet spännande att ta del utav. Om du tycker om lågintensiva och något bisarra rymningsberättelser så är detta definitivt en serie för dig.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Alice Oseman.

Svensk titel: –

Genre: Grafisk roman, romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Representativt innehåll: LGBT.

Serie: Heartstopper #1.

Längd: 263 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Hodder Children's Books.

 

 

 

Den första volymen av HEARTSTOPPER kan sammanfattas med tre ord: simpel, snabbläst och söt. Sockersöt. Faktum är att boken är en av de gulligaste som jag har läst på länge. Alice Oseman, mer känd för romanen RADIO SILENCE, har gjort ett fantastiskt arbete med såväl handling och text, som med illustrationerna. Bilderna är anspråkslösa och oerhört fina, och bidrar till den bedårande känsla som boken överlag utstrålar.

 

Det här är en spin-off på romanen SOLITAIRE, som jag personligen inte har läst. Tydligen följer HEARTSTOPPER-serien två av sidkaraktärerna från den. Boken går emellertid alldeles utmärkt att läsa fristående från grundmaterialet. Den är lätt att komma in i och ännu lättare att fastna för. Protagonisterna Charlie och Nick är båda två alldeles underbara, och det var ett sant nöje att följa deras resa. Boken utforskar hur Charlie hanterar med att ha kommit ut med att vara homosexuellt, parallellt med att vi får ta del av hur Nick börjar ifrågasätta sin sexualitet. Det hela är enkelt utfört, men inte desto mindre gripande.

 

Direkt när jag läste ut den sista sidan av HEARTSTOPPER VOLUME 1, beställde jag hem nästa del. Inte för att boken var ett mästerverk, utan för att den var så oerhört mysig att ta del utav och för att det var en självklarhet att läsa vidare. Så om du vill ha en lättsam och gullig och söt söt söt grafisk läsning, passar denna perfekt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 8 tim 40 min.

Antal avsnitt: 8 stycken + långfilmen The finale.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Hugh Bonneville, Michelle Dockery, Jim Carter, Laura Carmichael, Raquel Cassidy, Brendan Coyle, Kevin Doyle, Joanne Froggatt, Lily James, Robert James-Collier, Allen Leech, Phyllis Logan, Maggie Smith.

Releasedatum: 7 december 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Jag har älskat Downton Abbey sedan serien började. Ändå blir jag lika förvånad varje gång jag fullkomligt älskar de nya avsnitten. Och den sjätte säsongen tar verkligen priset. Den tar allt som varit bra, plockar bort sådant som stört och skapar en exceptionell, avslutande säsong. Resultatet är att seriens sjätte säsong även är den bästa.

 

 

Downton Abbey är en serie i världsklass. Oavsett om du engageras av humor, tragedi eller intriger, oavsett om du föredrar karaktärsdrivna eller handlingsdrivna serier, så passar den dig. Och det är något som den sjätte säsongen bevisar. Det händer saker hela tiden. Ett drama byts snabbt ut mot ett annat, skratt omvandlas tvärt till tårar och det är svårt att inte svepas med av alla känslor. Allt är genomtänkt och vältajmat, och och kombinationen av skådespelarnas insatser, det välskrivna manuset, de vackra vyerna och kostymerna, de fantastiska karaktärerna och den underbara musiken förmedlar en oförklarlig glädje som värmer ända in på själen.

 

Den sjätte säsongen av Downton Abbey är en väldigt fin avslutning på serien. Olikt många serier har den hållt hög kvalité rakt igenom, och jag anser personligen att det är en av tidernas bästa dramaserier. Jag känner en stor tacksamhetsskuld till Downton Abbey, och rekommenderar den varmt till alla.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Författare: Kasie West.

Svensk titel: –

Genre: Romantik, contemporary.

Traumatiskt innehåll: Förlust av förälder, barnmisshandel, bilkrasch.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: –

Längd: 293 sidor.

Publiceringsår: 2014.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

Ibland är On the fence precis den typ av bok som man behöver. Enkel, varm och fluffig – utan något som kräver vare sig tankeverksamhet eller särskilt stort engagemang för läsaren att uppskatta läsningen. En lagom gosig sommarläsning, helt enkelt.

 

Det är främst den lättsamma stämningen som jag tycker om med boken. Visst hanterar On the fence några tuffa ämnen, men det blir aldrig särskilt emotionellt eller komplext. Allt hålls på en ytlig och enkel nivå, vilket gjorde innehållet lätt att ta till sig. Om jag skulle jämföra med exempelvis Colleen Hoovers romaner, skulle jag säga att Kasie West håller sig mer på den sockersöta sidan av saker och ting, medan Hoover går djupare in på tragedier och känsloladdade vändningar. Och inget av dem är fel, det beror helt enkelt på vad man är sugen på. Och just nu var jag sugen på det lite mer ”hjärndöda”.

 

Förutom den mysiga stämningen, tyckte jag mycket om protagonisten Charlotte. Främst för att hon var en sådan tomboy, vilket gjorde stilrocken med ”tjejvärlden” underhållande att ta del utav. Det som jag inte gillade med On the fence var emellertid att i princip alla hennes problem hade kunnat lösas med hjälp av bättre kommunikation. Jag störde mig också lite på romanens förutsägbarhet, och anser att kärlekstriangeln är irrelevant eftersom man redan från första början vet vem Charlotte kommer att bli tillsammans med. Men som sagt, jag hade förväntat mig sådan simpelhet från boken, och därför kunde jag ändå njuta av läsningen. 

 

Överlag tycker jag att On the fence är en bra bok. Visst är den varken komplex eller särskilt originell, men väldigt mysig att ta del utav och perfekt nu under sommaren.

 

BETYG: 6/10

Alla verkar ha läst och älskat THE SCHOOL FOR GOOD AND EVIL av Soman Chainani. Så när jag hittade boxen med alla fem böckerna billigt hos Adlibris, behövde jag inte överväga länge om jag skulle köpa den eller inte.

 

Visst, det är en middle-grade fantasy som marknadsförs gentemot unga tonåringar, men om jag kan uppskatta HARRY POTTER, NEVERMOOR, MAGISTERIUM-serien och liknande så borde jag kunna uppskatta denna. Och konceptet låter riktigt intressant! Böckerna utspelas i en värld där barn mystiskt försvinner och tas till en skola där de delas in i en av två elevhem: ett som tränar dem att bli prinsar och prinsessor från sagor, och ett som lär dem att bli skurkarna. Om inte det väcker intresse, så vet jag inte vad som gör!

 

Jag har också fått lite grejor hemskickat från filmbolag: första säsongen av ESCAPE AT DANNEMORA, INSTANT FAMILY, HAPPY DEATH DAY 2U och KAPERNAUM. Jag är faktiskt riktigt taggad över alla dessa, och tror att hela bunten kan vara bra!

FAKTA

Regissör: Anna Boden, Ryan Fleck.

Genre: Action, science fiction.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Brie Larson, Samuel L. Jackson, Ben Mendelsohn, Jude Law, Annette Bening, Djimon Hounsou, Lee Pace, Lashana Lynch, Gemma Chan.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: ©Disney.

 

 

 

 

 

Captain Marvel är en gedigen superhjälterulle, som håller ungefär samma kvalité och stil som de flesta andra Marvelfilmerna. Filmen innehåller en rejäl dos humor, lunkar på i ett bra tempo och har mycket action utan att bli alltför hjärndöd. Dessutom är skådespelarna imponerande: Samuel L. Jackson lyser, och Brie Larson – som jag tidigare ogillat på grund av monotona ansiktsuttryck – levererar förvånansvärt starkt.

 

Sen finns det förstås saker som jag stör mig på, men som egentligen inte rör specifikt Captain Marvel utan superhjältefilmer generellt. Jag är trött på den överanvända formalia som varken erbjuder överraskningar eller verkliga faror. Även när hela jorden – eller universum – står på spel, finns en känsla av säkerhet eftersom ”magisystemet” är så pass övermäktigt. Superhjältarna har få svagheter, få begränsningar och allt för mycket är möjligt – vilket gör att jag aldrig riktigt sveps med i spänningen. Men som sagt: det gäller Marvels filmer generellt och inte enbart denna.

 

Som helhet tycker jag att Captian Marvel är bra. Den är inte en ny favoritfilm, men i havet med superhjältefilmer så tycker jag att den presterar väl. Så om du tycker om tidigare filmer från Marvel, bör du absolut se denna också.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Philip Reeve.

Originaltitel: Infernal devices.

Genre: Dystopi, science fiction, steampunk.

Traumatiskt innehåll: Barnmisshandel.

Representativt innehåll: –

Serie: Mortal engines #3.

Längd: 406 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2005).

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Jag är så trött på Mortal Engines-serien vid det här laget. Visserligen är konceptet intressant och jag gillar att Grön storm utspelar sig 16 år efter händelserna i Förrädarens guld, men det räcker inte långt när själva utförandet är mediokert.

 

Mitt främsta problem med Grön storm är Philip Reeves sätt att skriva. Jag har väldigt svårt för hans språk. Det är för enkelt, och alldeles för barnsligt. Hans beskrivningar är övertydliga och outvecklade på samma gång, och trots att boken är för tonåringar gör Reeves ordval att Grön storm utstrålar infantilitet.

 

Utöver detta har jag svårt för bokens karaktärer. Grön storm följer Wren, vilket är dotter till tidigare böckers protagonister. Och jisses vad jag ogillade henne! Otacksam, bortskämd och oerhört ointelligent. Fastnade inte alls för henne. Dessvärre var inte heller Hester och Tom något att hurra över. De går knappt att känna igen från tidigare.

 

Nej, Grön storm var inget för mig. Den känns slarvigt skriven och värst av allt: väldigt tråkig. Jag underhölls inte alls av läsningen utan räknade snarare ner tills det äntligen bar slut.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Regissör: Sean Anders.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 58 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Mark Wahlberg, Rose Byrne, Isabela Moner, Gustavo Escobar, Julianna Gamiz, Octavia Spencer, Ti Notaro, Tom Regura, Margo Martindale, Joan Cusack.

Releasedatum: 15 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Instant family är inget mästerverk. Det är en relativt klassisk komedi, som inte tar för sig något utöver det vanliga. Manuset är något platt, handlingen saknar komplexitet och humorn är stundtals för skruvad. Men det finns något behagligt med filmens enkelhet. Den lättsamma tonen och det okomplicerade händelseförloppet gör Instant family trevlig att se på, och överlag är jag förvånansvärt nöjd.

 

Instant family är en fin må bra-film om föräldraskap och värdet av en familj. Jobbiga ämnen som drogmissbruk och föräldralöshet tas upp, men hamnar aldrig i sånt fokus att komedin blir ett tungt drama. Istället hålls allt på en gladlynt och relativt sorglös nivå, vilket gör filmupplevelsen mysig. Både Wahlberg och Byrne gör dessutom bra ifrån sig, och trots att deras insatser inte är något häpnadsväckande så är det tillräckligt för att underhålla från början till slut.

 

Som helhet är Instant family en fullt fungerande modern komedi. Smårolig, charmig och allmänt angenäm att se på.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 4 tim 55 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, kriminalare.

Skådespelare: Hanna Ardéhn, William Spetz, David Dencik, Maria Sundbom, Arvid Sand, Anna Björk, Felix Sandman, Ella Rappich, Reuben Sallamander, Rebecka Hemse.

Releasedatum: 5 april 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Störst av allt – kallad Quicksand på amerikanska skärmar – är baserad på boken med samma namn av Malin Persson Giolito. Det är en miniserie som följer karaktären Maja under två olika paralleller: den ena visar dåtid och vad som ledde fram till en skolskjutning, den andra utspelar sig efteråt och skildrar undersökning och rättegång. Och jag måste medge att jag är riktigt förvånad. Svenska serier är sällan något att hurra över, men Störst av allt är över förväntan.

 

Det här är en lågmäld och väldigt atmosfärisk serie. Fokus ligger på karaktärerna och intrigerna, snarare än på kriminaldramat som sådant. Störst av allt är den typen av serie som kittlar känslorna och engagerar hjärnan, och som skapar en vilja av att se mer. Skådespelarna är dessutom rätt bra. Samspelet mellan dem och kemin är något platt, men överlag är jag nöjd.

 

Som helhet är Störst av allt överraskande bra. Visst, den är lite ojämn, med bristande komplexitet och ett förutsägbart händelseförlopp som hindrar den från att bli ”wow”. Men den är intressant, och väl värd att se.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Amie Kaufman, Jay Kristoff.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction.

Traumatiskt innehåll: förlust av föräldrar.

Representativt innehåll: mångkulturella karaktärer.

Serie: The Aurora Cycle #1.

Längd: 470 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Knopf Books for Young Readers.

 

 

Aurora rising är början till en mycket lovande serie. Tänk dig The illuminae files möter Six of crows, eller en kombination av The breakfast club och Guardians of the galaxy. Låter inte helt fel, eller hur?

 

Boken följer sju protagonister: en alfa, en diplomat, en vetenskapskvinna, en tekniknörd, en krigare, en pilot och en mystisk flicka. De introduceras på ungefär samma gång, och kapitlen roterar mellan deras synvinklar. Till en början blev det något rörigt.  Jag blandade ofta ihop karaktärsdrag och expertis, och virrade till vem som hade sagt eller gjort vad. Men det tar sig. När jag väl hade lärt mig vem som var vem flöt allt på väldigt bra. Karaktärernas charm och framstående personligheter gjorde att jag inom kort förälskat mig i alla sju protagonisterna. Till och med deras teknik – mer specifikt Auroras uniglass – är förtjusande. Med det sagt anser jag att det var obehövligt att följa allas synvinklar, men det är en petitess.

 

När det kommer till själva innehållet i boken, har Aurora rising något för de flesta. Action, monster, rymdskepp, humor. Spänning introduceras redan i första kapitlet, och hålls i ända till slutet. Det finns inte en lugn stund då slagsmål, intriger och jakter avlöser varandra på löpande band. Aurora rising blir därför den typen av bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig. Det enda som jag är lite anti är de romantiska elementen, som känns överflödiga.

 

Överlag är Aurora rising en riktigt bra bok. Spännande, actionpackad och genomtänkt. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 8 tim 3 min.

Antal avsnitt: 21 stycken.

Åldersgräns: Barntillåten.

Genre: Äventyr, komedi, fantasy.

Skådespelare: Jason Ritter, Alex Hirsch, Kristen Schaal, Linda Cardellini, Kevin Michael Richardson.

Inspelningsår: 2014.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

 

 

GRAVITY FALLS är verkligen en barnserie i egen klass. Jag önskar att jag hade sett den här serien när jag växte upp! Den innehåller underbara karaktärer, som har så där härligt udda och färgstarka personligheter. Den har intressanta mysterier och spännande upplösningar. Och min personliga favorit: den levererar inspirerande samhällskritik med ett leende på läpparna. Även som vuxen är det lätt att bara luta sig tillbaka och njuta.

 

Just den andra säsongen av GRAVITY FALLS, är mörkare än den första. Den innehåller mer action, fler övernaturliga monster och fler konfrontationer med protagonisternas fiender. Och det funkar bra, men jag personligen föredrar lättsamheten hos den första säsongen. Den var roligare och… mer magisk? Med det sagt är inte den här säsongen dålig – långt ifrån! – men skulle jag välja mellan dem så skulle jag hellre titta på föregångaren.

 

Den andra säsongen av GRAVITY FALLS nådde definitivt mina förväntningar. Det här är en serie jag rekommenderar såväl barn som vuxna.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Colleen Hoover.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Alkohol- och droganvändning, våldtäktsförsök, tonårsgraviditet, otrohet.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 306 sidor.
Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: Atria Books.

 

 

 

 

CONFESS är en litterär pärla. Boken börjar som vilket romantiskt drama som helst. Du vet: tjej möter kille, kille har hemlighet, den sexuella spänningen växer mellan dem och killens hemlighet hotar att komma tillbaka och bita dem båda i rumpan. Det gamla vanliga alltså. Men den beskrivningen räcker inte långt för att skildra romanen överlag. CONFESS tar de klassiska troperna och vänder dem till något helt nytt. Trots att boken inte är lång, hinner handlingen utvecklas till oigenkännlighet innan sista sidan är nådd. Komplexitet och hjärta tillförs det annars uttjatade konceptet, och resultatet är en av årets starkaste böcker.

 

Jag älskar CONFESS. Jag älskar Colleen Hoovers vackra språk. Jag älskar stämningen. Jag älskar karaktärerna. Jag älskar konceptet med hur människors bekännelser tolkas till målningar, och jag älskar det faktum att boken fick mig att känna. Några delar fyllde mig med oförklarlig glädje. Boken gjorde mig alldeles varm och fick mig att må bra. Somliga delar gav mig ett knytnävslag i magen. De delarna gjorde fysiskt ont i hjärtat att läsa. Andra scener fick mig att sitta som på nålar av spänning. Och kombinationen mellan dem blev fulländad.

 

Som helhet är CONFESS över förväntan. En perfekt sommarläsning: romantisk och berörande.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Regissör: Dean Deblois.

Genre: Familj, äventyr.

Längd: 1 hr 44 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Jay Baruchel, America Ferrera, F. Murray Abraham, Cate Blanchett, Gerald Butler, Craig Ferguson, Jonah Hill, Christopher Mintz-Plasse, Kristen Wiig, Kit Harington.

Releasedatum: 8 juli 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

HOW TO TRAIN YOUR DRAGON: THE HIDDEN WORLD är den tredje och avslutande långfilmen I franchisen. Och precis som sina föregångare är den lätt att tycka om. Karaktärerna är charmiga, animeringarna riktigt snygga och musiken välkomponerad. Det är helt enkelt en välgjord film, och ett måste att se för dig som uppskattat ettan och tvåan.

 

 

Denna tredje installation är emellertid inte min favorit, mest för att handlingen faller lite platt. Den ekar tomt på innehåll och når inte riktigt fram till tittaren med sitt engagemang. Den har inte riktigt ”det”. Dessutom innehåller THE HIDDEN WORLD fler klyschor än vad vi är vana vid att se, och de många sidospåren upptar lite väl mycket tid.

 

Överlag är HOW TO TRAIN YOUR DRAGON: THE HIDDEN WORLD bra. Väl utförd och mysig, men kanske inte det mest imponerande som jag har sett.

 

BETYG: 5,5/10

Den här gången gick jag lite bananas med mina inköp. Veckans tillskott i hyllan består av 15 böcker och 5 filmer.

 

FAKTA

Regissör: Jake Kasdan.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 31 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Cameron Diaz, Jason Segel, Rob Corddry, Ellie Kemper, Rob Lowe, Nat Faxon, Nancy Lenehan.

Releasedatum: 9 februari 2015.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

 

Sex tape har fått mycket kritik. Och visst är det långt ifrån ett mästerverk. Filmen är förutsägbar. Klyschig. Överdriven. Den har många sidospår som inte leder någonstans, låg trovärdighet och många uppstyltade situationer. Det är tillgjort och ytligt. Men samtidigt: vad kan man förvänta sig av den här typen av film? Jag anser att många har varit lite väl hårda. För trots att jag håller med om stora delar av kritiken, så underhölls jag.

 

Det här är en enkel film. Enkel att hänga med i, enkel att förstå och enkel att släppa taget om. Och ibland är det precis vad man behöver. Trots att Sex tape inte erbjöd något utöver det vanliga, njöt jag av den lättsamma stämningen och den lagom underhållande humorn. Det blir inga höga skratt, men några småfniss här och där duger det också. Dessutom har Diaz och Segel en bra kemi, och båda två passar i den här typen av roller.

 

Som helhet tycker jag att Sex tape är rätt bra. Det är inte årets skarpaste komedi, men filmen passar bra att slötitta på en regnig kväll.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Daniel Handler (pseudonym: Lemony Snicket).

Svensk titel: Det hotfulla hospitalet.

Genre: Äventyr, barnfiktion.

Traumatiskt innehåll: föräldralöshet, kraniektomi.

Representativt innehåll: –

Serie: A series of unfortunate events #8.

Längd: 255 sidor.

Publiceringsår: 2001.

Bokförlag: HarperCollins Publishers.

 

 

 

 

 

 

The hostile hospital gör mig kluven. Å ena sidan är boken lika mysig som seriens tidigare delar. Trots att den innehåller såväl våld som ondskefulla planer, är det en lättsam läsning. Samtidigt börjar det repetitiva mönstret gå mig på nerverna.

 

Låt mig börja med det som jag tyckte om med boken: den stämningsfulla atmosfären, den humoristiska tonen och de charmiga protagonisterna. Jag gillar att syskonen själva behöver ta sig ut ur kniporna som de hamnar i, istället för att bli räddade av någon annan, och jag gillar att de måste samarbeta mer. Att vi dessutom får grotta oss ner i information om såväl syskonen Baudelaire som Olof och Snicket är ett stort plus.

 

Ändå är The hostile hospital den svagaste delen hittills i serien. Den känns som utfyllnad. För det första är jag trött på att upplägget är så gott som identiskt i varje bok. Miljön må ändras och nya karaktärer introduceras, men händelseförloppet och karaktärernas sätt att agera är desamma. The hostile hospital är långt ifrån dålig, men det känns helt enkelt som att det är åttonde gången jag läser den här boken.

 

Något annat som jag är besviken på är att Lemony Snicket gång på gång dinglar med svar framför läsarens näsa, för att sedan rycka undan det. Det är frustrerande, och ärligt talat rätt antiklimatiskt att aldrig riktigt komma någon vart. De ledtrådar som vi får är små och få, vilket gör att mitt intresse successivt avtar. Eftersom mysteriet med elden och VFD är seriens fokus, blir det tungt och utdraget att beta igenom bok efter bok när så pass lite nytt tillförs.

 

Överlag är The hostile hospital helt okej. Dessvärre är min främsta motivation till att läsa böckerna inte längre att underhållas eller ta reda på vad som händer, utan att uppnå den tillfredsställande känslan att ha avslutat en lång serie.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 6 hr 40 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Action, thriller.

Skådespelare: John Krasinski, Wendell Pierce, Ali Suliman, Dina Shihabi, Haaz Sleiman, Karim Zein, John Hoogenakker, Abbie Cornish, Kevin Kent, Emmanuelle Lussier Martinez.

Releasedatum: 1 juli 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

När jag startade det första avsnittet av Jack Ryan var jag beredd på att bli besviken. Det låter kanske som en negativ inställning att ha vid starten av en ny serie, men min erfarenhet med actionserier har inte varit den bästa. Just den genren är ofta en ”hit-eller-miss” för mig. Vissa serier – som Homeland och 24 – har imponerat enormt. Merparten brukar emellertid vara repetitiva och nästan slentriala – och därav mindre roande att se på. Men den första säsongen av Jack Ryan var bra. Riktigt bra.

 

Har du sett någon av Jack Ryan-filmerna? Jag har tittat på en eller två stycken, och tyckt att de varit helt okej – men en i mängden. Tv-serien sticker emellertid ut. Tempot är högt, skådespelarna duktiga och vändningarna många. Den ena spännande händelsen efter den andra avlöser varandra, och när eftertexterna efter varje avsnitt börjar rulla uppstår ett omedelbart begär att genast se ett till. Serien är atmosfärisk och komplex, och väldigt underhållande att ta del av.

 

 

Den första säsongen av Jack Ryan är förvånansvärt bra. Den må se ut som din typiska actionserie, men den har så mycket mer hjärta och själ – och spänning – än vad första ögonkastet avslöjar. Om du gillar spion- eller terroristserier rekommenderar jag denna varmt. Det är en av årets hittills bästa serier.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Författare: Kasie West.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary, romantik.

Traumatiskt innehåll: Rivaliserande vänner.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 343 sidor.

Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

The fill-in boyfriend är en roman som är väldigt lätt att kritisera. Den är förutsägbar, med avsaknad av komplexitet och smått odrägliga karaktärer. Och för de flesta räcker det för att rata en bok. Men sanningen är att jag verkligen gillade The fill-in boyfriend. Jag ser bokens brister, men i mina ögon var det inte tillräckligt för att ta överhanden. Jag engagerades av handlingen och tyckte om att följa protagonistens personliga utveckling från snobb till sympatisk individ.

 

Det här är en supermysig berättelse, och själva definitionen av ”perfekt sommarläsning”. Stämningen är lättsam, språket enkelt att ta till sig och romansen mellan Gia och ”fill-in-Bradley” är bedårande. Jag har läst så mycket tungt på sistone – fantasy, science fiction och mörk contemporary – att den sorglösa tonen i The fill-in boyfriend blev precis vad jag behövde som paus.

 

Det finns bara två saker som jag stör mig på. Den första är Gias kompisar. Varför är Gia ens vän med dem? De har ingenting gemensamt och ingen gillar varandra. De konspirerar mot varandra och hamnar i konflikter hela tiden. Jag skulle aldrig orka vara nära sådana personer, och upplevde inte det som särskilt trovärdigt att de umgicks. Den andra saken som gjorde mig något besviken var själva slutet. Inte nog med att bokens baksida avslöjar vändningen som sker under de sista kapitlen. Jag hade också hoppats på en lite starkare och mer tillfredsställande upplösning av allt.

 

Allt som allt är jag nöjd med The fill-in boyfriend. Det är en enkel och behaglig sommarläsning, precis så varm och fluffig som jag ville ha den.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Guy Hamilton.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 5 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Roger Moore, Christopher Lee, Britt Ekland, Maud Adams, Hervé Villechaize, Clifton James, Richard Loo, Soon-Tek Oh, Marc Lawrence.

Inspelningsår: 1974.

Distributör: SF films.

 

 

 

 

Jag är förvånad över mig själv. Det här är den fjärde Bond-filmen som jag ser, och för fjärde gången har gått in med ett kritiskt sinne men blivit överraskad. The man with the golden gun är riktigt bra. Underhållande, spännande, rolig och med en av franchisens hittills starkaste skurkar. Kanske är jag partisk, eftersom jag avgudar Christopher Lee, men bortsett från Goldfinger anser jag att hans antagonist är den mest välutvecklade.

 

The man with the golden gun är en okomplicerad och lätt njutbar film, med såväl humor som action. Filmen innehåller några imponerande stuntscener, och trots att stora delar består av snack upplever jag att filmskaparna har lagt lite extra krut på alla jakter och slagsmål. Det enda som jag inte riktigt är förtjust i – och det är inte något som är specifikt med just The man with the golden gun – är konceptet med bondbrudar. Enligt min mening är det obehövligt att i varje film ha en lättklädd kvinna som faller pladask för Bond och gör allt för att tillmötesgå honom.

 

Som helhet är The man with the golden gun helt klart underhållande, och jag kommer absolut ta fler av fler Bond-filmer.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Peder Nääs Sundemyr.

Engelsk titel: –

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Mobbning.

Representativt innehåll: –

Serie: Fristående.

Längd: 188 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Den svarta boken är en nyligen utkommen ungdomsroman av svenska debutförfattaren Peder Nääs Sundemyr. Det som lockade mig till att läsa boken var främst konceptet. Idén om en bok som kan få människor att sluta existera lät såväl annorlunda som intressant.

 

Boken är emellertid väldigt enkelt skriven. För enkelt skriven, i min smak. Jag saknar komplexitet hos karaktärer och djup i berättelsen. Jag saknar nyanserade ordval och starka moraliska diskussioner. Den svarta boken fick mig inte att känna, och överlag kändes läsningen opersonlig.

 

Med det sagt är Den svarta boken långt ifrån dålig. Jag tror att läsare som tillhör den tänkta målgruppen skulle tycka att den är riktigt spännande. Men för mig föll boken platt. Sundemyr hade en bra grundidé, men utförandet fungerade inte riktigt för mig.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Jeff Wadlow.

Genre: Rysare.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Lucy Hale, Tyler Posey, Violett Beane, Hayden Szeto, Sophia Ali, Nolan Gerard Funk, Landon Liboiron, Sam Lerner, Tom Choi.

Releasedatum: 10 september 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

Det här är den typen av film som är så uppenbart dålig att den blir bra. Jag ser brister i var och varannan scen, men kan inte undgå från att njuta. Det är lättsamt, underhållande och helt enkelt kul.

 

 

Konceptet är en fullpoängare. Jag är svag för filmer som kretsar kring ett spel som utvecklas till en dödlig lek. Jag älskar utmaningarna, och inte minst konsekvenserna av att misslyckas. Truth or dare når emellertid inte ända vägen fram, främst på grund av det övernaturliga. Om vännerna hade varit inlåsta i ett hus med en psykopat som tvingade dem att leka för att ta sig ut ur byggnaden, skulle jag ha fallit pladask. Men när en allsmäktig demon istället agerar spelledigare, blir det för mycket. För det första ser personerna som demonen tagit över störtlöjliga ut. För det andra gör den bristande trovärdigheten att jag inte kan ta filmen på allvar, och hur mycket Truth or dare än försöker så blir den aldrig läskig. 

 

Min känsla överlag är att Truth or dare riktar sig mot en väldigt ung målgrupp. Det småfåniga manuset, de förutsägbara händelserna och mediokra skådespelarna ger helt enkelt inte ett särskilt ”vuxet” intryck. Truth or dare är småtrevlig att titta på. Lättsam, roande, men inget wow.

 

Ur en filmkritisk synvinkel skulle jag såga Truth or dare till fotknölarna. Den har så många brister. Samtidigt kan jag inte neka dess underhållningsvärde. Det är en trivsam film att proppa i sig chips till. Och ärligt talat älskade jag slutet. Sista scenen kom förvånansvärt oväntat och var ärligt talat rätt kreativt. Så hur pissig du än tror att Truth or dare är, så borde du ge den en chans. Den kanske överraskar dig.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Katrina Leno.

Svensk titel: –

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, alkohol- och droganvändning.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 256 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: HarperTeen.

 

 

 

Summer of salt är en utmärkt sommarläsning. Boken är kort och sockersöt, med en unik premiss som utgörs av en välkomponerad blandning av romantik, mystik, drama och magi. Språket är vackert utan att bli pretentiöst, och en påtaglig atmosfär byggs successivt upp och inger läsaren en drömsk känsla. Det är lätt att fastna för Summer of salt, men desto svårare att glömma boken när sista sidan är läst.

 

Summer of salt har en precis lagom dos magi. Magin ligger och puttrar i bakgrunden: precis tillräckligt för att göra mig nyfiken och skapa intresse, men utan att ta överhanden. Inslagen inger boken i en lekfull och oskuldsfull känsla, då lustiga händelser och bisarra historier bryter av mot den annars verklighetstrogna berättelsen. Magin bidrar till bokens drömlika stämning, och gör ön som Georgina bor på alltmer idyllisk.

 

En av de bästa sakerna med Summer of salt är karaktärerna, eller lättare sagt relationerna mellan karaktärerna. Dynamiken mellan Georgina och hennes syster är underbar: komplex men realistisk. Deras häxdryckbryggande mamma är intressant att läsa om, och överlag uppskattar jag att ta del av en ungdomsbok där föräldrarna faktiskt närvarar och inte mystiskt utelämnas från sidorna. Sedan avgudade jag Georginas vänner. Alla är förvånansvärt stöttande, vilket var oerhört uppfriskande. Vanligtvis pågår en hel del drama mellan så kallade ”vänner” i ungdomsböcker, särskilt om huvudpersonen är lesbisk. Då sker ofta någon form av trakasseri gentemot denna. Men I Summer of salt har alla en naturlig acceptans, och inte en enda gång är det någon som dömer Georgina för hennes sexualitet. Det gjorde det så mycket lättare att fastna för karaktärerna och bara njuta av läsningen.

 

I slutändan är Summer of salt en gemytlig och hemtrevlig sommarläsning med oförväntat djup. Riktigt bra, är den. Ändå kan jag inte undgå att känna att något saknas, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad. Kanske saknar jag ytterligare djup? Kanske var slutet något utdraget? Oavsett vad var Summer of salt en mycket uppskattad läsning, som jag rekommenderar varmt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Vadim Perelman.

Genre: Drama, thriller.

Längd: 2 timmar.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jennifer Connelly, Ben Kingsley, Shohreh Aghdashloo, Kim Dickens, Jonathan Ahdout, Frances Fisher, Ron Eldard.

Releasedatum: 17 november 2004.

Distributör: SF studios.

 

 

 

Det var länge sedan jag berördes så här mycket. Ett hus av sand och dimma är en känslomässig berg- och dalbana, som krävde all min styrka för att hindra tårarna från att komma. ”Tragisk” räcker inte till för att beskriva filmen. Den fick mig att sympatisera med och känna för båda protagonisterna, och slet sedan ut mitt hjärta och krossade det i småbitar.

 

 

Det tog ett tag för mig att komma in i filmen och uppskatta det som jag såg. Jag skulle inte kalla Ett hus av sand och dimma långsam. Den är snarare lågmäld och försynt. Den stressar inte fram, utan tar tid på sig att bygga upp såväl karaktärer som stämning. Och det var något som jag i slutändan älskade, men som helt enkelt tog tid att vänja mig vid.

 

Förutom handling och atmosfär, är skådespelarna filmens starkaste kort. Ett hus av sand och dimma är oerhört välspelad, och oberoende av roll presterar alla starkt. Mest imponerad är jag över Kingsley, Aghdasloo och Connelly: tre mycket kompetenta skådespelare med sådan stark inlevelse att deras karaktärer känns äkta. De bygger upp riktiga individer, vars komplexa personligheter är mer än bara svart och vitt.  Trots intensiva konflikter och självcentrerade handlingar är det inte svårt att förstå deras motiv och känna sympati för dem, vilket gör det hjärtslitande slutet ännu mer plågsamt.

 

Ett hus av sand och dimma är ett oerhört starkt drama. Spännande, fängslande och inte minst berörande. Den för intressanta reflektioner kring mänskligt beteende och vad som i slutändan är det enda som betyder något.

 

BETYG: 7,5/10

Boktaggen "Mid Year Book Freak Out Tag" har cirkulerat på Youtube i många år, och nu i mitten av 2019 har trycket återigen ökat. Eftersom jag själv älskar att titta på den typen av videos och ta del av andra läsares svar, tänkte jag att det kunde vara roligt om jag också besvarade frågorna. Så här är jag nu, redo att göra min egen version av det hela.

 

Innan själva taggen tänkte jag sammanställa lite statistik för er. Under 2019 har jag hittills läst 54 böcker. 24 av dem har varit på engelska, 30 på svenska. Det motsvarar 17 620 sidor, varav den längsta boken varit på 672 sidor och den kortaste på 54 sidor. Genrerna har varierat, men oftast har böckerna haft någon form av övernaturligt inslag.

 

Så, låt oss börja med frågorna!

 

Gemina av Amie Kaufman och Jay Kristoff! Och gissa om jag blev förvånad över det! Jag läste första delen i trilogin för några år sedan och gillade den inte över huvud taget, så att Gemina skulle bli en favorit var inte väntat.

 

Tekniskt sett Gemina, men eftersom jag vill variera mina svar skriver jag istället Down among the sticks and bones av Seanan McGuire. Jag älskade karaktärerna, den komplexa handlingen och författarens magiska språk!

 

Mest efterlängtade nya release som du ännu inte läst
Middlegame av Seanan McGuire. McGuire har blivit en auto-köp-författare, så det är såklart jag är exalterad över hennes senaste roman! Att alla i bokvärlden lovordat den gör inte heller min längtan mindre.

 

Det här måste vara den lättaste frågan av dem alla: den illustrerade utgåvan av Harry Potter och den flammande bägaren! Behövs ens en motivering? Det är Harry Potter, för sjutton gubbar!

 

The first time she drowned av Kerry Kletter. Det är inte en dålig bok. Faktum är att jag gav den relativt högt betyg. Men jag hade förväntat mig så mycket mer.

 

Om vi kör med konceptet att jag inte får använda samma bok för flera frågor, är mitt svar Heir of fire av Sarah J. Maas. Jag har tyckt att hennes böcker varit överskaffade och ärligt talat rätt tråkiga, men jag älskade Heir of fire!

 

Seanan McGuire, utan tvekan. Jag har läst Every heart a doorway och Down among the sticks and bones av henne i år, och älskade dem båda.

 

Rowan från Throne of glass-serien av Sarah J. Maas. Hans beskyddande blick, hans muskulösa kropp... someone fetch me a fan!

 

Alltså, jag känner att jag är riktigt tråkig som väljer personer från samma bokserie, men jag fastnade verkligen för Lysandra från Throne of glass-serien. Annars tyckte jag också väldigt mycket om Desperaux från Sagan om Desperaux av Kate DiCamillo. Så liten och söt, men ack vilket stort hjärta!

 

Det är väldigt sällan som jag gråter till böcker. Men en av de böcker som har berört mig mest i år är Trädhjärta av svenska författaren Gabi Frödén.

 

Wundersmeden: Morrigan Crow och den hemliga kraften av Jessica Townsend! Så spännande och så underhållande!

 

Det står mellan To be read at dusk av Charles Dickens och Krigsstorm av Victoria Aveyard. Båda var extremt tråkiga.

 

Ooo! Crazy rich asians, som baseras på boken med samma namn av Kevin Kwan. En oerhört fin tolkning av romanen, med duktiga skådespelare och en underbar atmosfär!

 

Huh. Jag vet faktiskt inte. You tell me?

 

Oj. OJ! Jag är en riktig shopaholic, och jag köper aldrig böcker vars omslag jag tycker är fula, så den här frågan är riktigt svår. Kanske Skyward av Brandon Sanderson? Eller The final six av Alexandra Monir? Jag vet inte! Sluta ställ så jobbiga frågor!

 

Obsidio. Love from A to Z. Keeper of the lost cities. Shadow of the fox. Jag skulle också vilja läsa klart A series of unfortunate events av Lemony Snicket, men vi får se hur det går med det eftersom jag har sex böcker kvar.

 

Lämna gärna dina svar på frågorna i kommentarsfältet nedan. Jag är så nyfiken på hur ni andra ligger till, så här i mitten av året!

FAKTA

Författare: David Levithan.

Originaltitel: Someday.

Genre: Magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Ensamhet, oprovocerat våld, funktionsvariation.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: Jag, En #3.

Längd: 443 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2018).

Bokförlag: Gilla böcker.

 

 

 

 

David Levithan är något alldeles särskilt. Han är extraordinär, oöverträffad. Genom ett poetiskt språk, och unikt tankesätt får han ett av de starkaste narrativen som går att hitta inom Young Adult. Det finns en tveklös skönhet och sanning i hans ord, och jag imponeras av hur enkelt Levithan drar i läsarens hjärtsträngar. NÅGON DAG må inte vara lika stark som JAG, EN men det är en helsikes fortsättning.

 

Nu för tiden liknar de flesta böcker varandra i något avseende. Harry Potter startade en trend med ”den utvalda”. Twilight banade väg för övernaturlig romantik. Och The hunger games gav upphov till en lång rad dystopiska romaner som knappt går att skilja från varandra. Att hitta något originellt, något banbrytande, inom litteraturen är numera en förlorad kamp. Med några få undantag. Böckerna i JAG, EN-serien är inte likt något annat som jag har läst. Levithan har kommit på en fullständigt unik idé och utvecklat den till ett strålande koncept. Det är nytt, fräscht och minst sagt beroendeframkallande.

 

Det bästa med NÅGON DAG och resterande delar av JAG, EN-serien är emellertid Levithans förmåga att inkludera. Karaktären En byter kropp varje dag. Han somnar i kroppen hos en person, för att sedan vakna upp i en annan. För en enda dag tar han över personens liv, och vem han hamnar hos är alltid slumpmässigt. Rik, fattig. Ljus- eller mörkhyad. Man, kvinna. Individer med olika sexuella läggningar och med funktionsvariationer. Det spelar ingen roll. Plötsligt är En i deras kropp, tar del av deras minnen och ser livet ur deras synvinkel – samtidigt som han själv alltid förblir densamma. Det låter kanske inte som något speciellt, men tro mig när jag skriver att det är en ögonöppnare. En ser människan bakom kroppens skal. Hen uppvisar stor förståelse och empati för omvärlden, och får läsaren att reflektera över irrelevansen med ras, ekonomiska skillnader och genus. Genom En ger Levithan ett helt nytt perspektiv på livet och vad som faktiskt är viktigt. Han ifrågasätter normer, för existentiella reflektioner och framför ett nytänkande genusperspektiv som verkligen fastnar. Många tankar väcks, och när sista sidan är läst inges en känsla av att boken är viktig. Dyrbar. Något för alla att ta del utav.

 

Det enda som jag stör mig på med NÅGON DAG är själva romansen. Relationen mellan En och Rhiannon var gullig i första boken, men tar här lite för mycket plats. Berättelsen är så pass stark att den klarar sig bra på egen hand, och tyvärr går mycket potential förlorad på grund av att det romantiska förhållandet ligger i fokus. För att göra det hela värre är relationen dessutom relativt klyschig, vilket betonar det faktum att den faktiskt inte är behövlig.

 

Som helhet är NÅGON DAG bra. Inte riktigt lika bra som JAG-EN, men fortfarande en pärla. Boken berör och frammanar viktiga reflektioner, och är definitivt läsvärd.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 9 hr 12 min.

Antal avsnitt: 8 stycken + långfilmen A moorland holiday.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Drama, historisk fiktion.

Skådespelare: Hugh Bonneville, Michelle Dockery, Jim Carter, Laura Carmichael, Raquel Cassidy, Brendan Coyle, Kevin Doyle, Joanne Froggatt, Lily James, Robert James-Collier, Allen Leech, Phyllis Logan, Maggie Smith.

Releasedatum: 10 december 2014.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Den femte säsongen av Downton Abbey är så nära excellens det går att komma. Humor varvas med tragedi, och säsongens många emotiva stunder – där skratt snabbt växlar till gråt – skapar en kakofoni av känslor. Manuset är genomtänkt. Skådespelarna kompetenta. Och dialogerna framförs rappt och fyndigt. Det hela skapar en säsong omöjlig att glömma.

 

Det är lätt att försjunka ner i en angenäm känsla av kärlek och värme när man tittar på Downton Abbey. Den vackra miljön, ljuvliga musiken och de komplexa karaktärerna låter tittaren glömma bort allt som har med modernitet att göra, för att istället svepas iväg till en annan tid med förhållandevis främmande problem. Det är spännande, men inte minst intressant, att ta del av de historiska vändningarna som vävs in i handlingen – och trots att karaktärernas liv är fiktion, har jag lärt mig en hel del om mänsklighetens förflutna.

 

Som helhet är den femte säsongen av Downton Abbey riktigt, riktigt bra. Det är en sån där varm och puttrig myspys-serie, som trots allt fluff innehåller såväl intriger som drama. Helt klart värd att se.

 

BETYG: 8/10