FAKTA

Författare: J.A. Redmerski.

Svensk titel: –

Genre: Drama, romantik, new adult.

Traumatiskt innehåll: Våldtäktsförsök, depression, otrohet, samtal om bilolycka, skilsmässa, alkohol- och droganvändning, sexuella trakasserier, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: Psykisk ohälsa.

Serie: The edge of never #1.

Längd: 465 sidor.

Publiceringsår: 2013 (org. 2012).

Bokförlag: Forever.

 

 

THE EDGE OF NEVER är inte problemfri. Boken romantiserar svartsjuka och oskyddat sex, och uppmuntrar inte direkt till ett sunt förhållande med god kommunikation. Inte heller har den ett särskilt nytänkande koncept, och innehållets trovärdighet går att diskutera. Med det sagt, måste jag medge att jag faktiskt tyckte om den. Mycket.

 

Romanen har en trög start. I den första halvan händer inte särskilt mycket, och trots att jag aldrig blev uttråkad så hade jag önskat en lite kortare uppladdning. Eftersom samma händelse ibland skildrades ur båda protagonisternas synvinklar, upplevde jag också början som något upprepande. Men när boken väl kommit igång, blev den svår att lägga ifrån sig. Jag fastnade för båda karaktärerna, och trots problematiken i deras förhållande var det svårt att inte se deras relation som idyllisk. Camryn och Andrew har en sån härlig kemi till varandra, och allt från deras charmiga dialoger till heta sex fick mig att drömma mig bort. Deras historia berörde mig och gjorde mig känslosam vid flera tillfällen.

 

Som helhet är jag glatt överraskad av THE EDGE OF NEVER. Visst, det är en klyschig och relativt typisk new adult-bok, men det är likaså en fin kärlekshistoria. Jag vill absolut läsa fortsättningen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Asiatisk film, action, drama, biografi.

Längd: 1 tim 45 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Lynn Xiong, Jin Zhang, Mike Tyson, Patrick Tam, Karena Ng, Kai-Chung Cheung, Kent Cheng, Ka-Yan Leung.

Releasedatum: 16 december 2015.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Filmerna I IP MAN-franchisen är grovt underskattade. Det är riktigt bra filmer, med välkoreograferad action, spännande handling och fantastiska karaktärer. Fotot är magnifikt, skådespelarna lysande och den känsla som musiken medför är episk. Det faktum att filmerna dessutom baseras på verkliga händelser, gör det hela desto mer spännande. IP MAN 3 är inget undantag. Man sitter som klistrad vid skärmen från början till slut.

 

 

Något som fick mig att andas ut av lättnad var dessutom att koreografin i IP MAN 3 har återgått till samma stil som i första filmen. Jag störde mig väldigt mycket på actionscenerna i tvåan, då den uppenbara användningen av vajrar resulterade i stora språng och alltför perfekta volter. Här är koreografin mer lågmäld och verklighetstrogen, något som gör actionscenerna riktigt imponerande att ta del av.

 

IP MAN 3 är emellertid den film som jag gillar minst i kvartetten. Jag upplevde både handlingen och bovarna som blekare, och saknade lite av den känsla som gjort de andra två delarna så tilltalande. Den varma men ändå hotfulla atmosfären finns inte på samma sätt, vilket får till följd att trean inte gör lika stort intryck. Men att jag gillar denna minst, ska absolut inte misstolkas med att filmen inte är bra. Jag värderar den högt.

 

Som helhet är IP MAN 3 en värdig efterföljare. Inte lika stark som tidigare delar, men fortfarande väl värd att se.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Robert Kirkman.

Originaltitel: Calm before.

Genre: Dystopi, skräck.

Traumatiskt innehåll: Våld, självmord, dödsfall.

Representativt innehåll: –

Serie: The walking dead #7.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2013 (org. 2007).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

Böckerna i THE WALKING DEAD-serien är väldigt ojämna. Några av dem är långsamma, tråkiga och lätta att glömma bort. Andra har spänning från början till slut. LUGNET FÖRE tillfaller dessvärre den förstnämnda kategorin.

 

Det händer inte särskilt mycket i LUGNET FÖRE. Allt är uppbyggnad inför fortsättningen. Och visst förstår jag att det är nödvändigt med viss utfyllnad, men det gör det inte roligare. Att läsa en roman vars enda syfte är att agera brygga till nästa del, är långt ifrån underhållande. Visst slutar det hela med en spännande cliffhanger, men det är inte tillräckligt för att kompensera för avsaknaden av känsla i resten av romanen. Det var helt enkelt för ”meh”.

 

Överlag gjorde LUGNET FÖRE inte särskilt stort intryck på mig. Boken har några stunder av spänning, men den känsla som tog överhand under läsningen var tristess. Jag kommer dock att läsa fortsättningen, mest för att det känns som att det här avslutet var en avgörande vändning i serien.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

Regissör: Raja Gosnell.

Genre: Äventyr, komedi, familj.

Längd: 1 tim 23 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Freddie Prinze Jr., Sarah Michelle Gellar, Matthew Lillard, Linda Cardellini, Rowan Atkinson, Isla Fisher, Miguel A. Núñez Jr., Steven Grives, Charles Cousins.

Releasedatum: 26 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

I år fyller Scooby Doo: the movie 17 år, vilket Warner bros firar genom att släppa den och efterföljaren Monsters unleashed I en samlingsbox. Och vad passar bättre än att jag – som växte upp med filmen och avgudade den – tittar på den igen och ger min bedömning som vuxen? För är den verkligen så bra som jag minns den?

 

Låt mig formulera det så här: Scooby Doo: the movie har inte åldrats väl. Det märks på skämten, på sättet som karaktärerna formulerar sig, men allra tydligast på animeringarna. Ingenting ser trovärdigt ut. Och visst är inte utseendet allt: det är riktigt roligt att återse de många numera välkända skådespelarna, och filmen har definitivt charmiga och underhållande stunder. Min upplevelse överlag är emellertid att de flesta skratten som väcks är riktade åt filmen, snarare än att vi skrattar med den.

 

Allt som allt tycker jag att Scooby Doo: the movie var trevlig att titta på. Jag tycker om den. Jag tror dock att jag är relativt partisk, och som ny tittare är det tveksamt om jag skulle ha uppskattat filmen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Regissör: Carlos Saldanha.

Genre: Familj, äventyr.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Leslie Mann, Anne Hathaway, Jemaine Clement, Jesse Eisenberg, Jane Lynch, Jamie Foxx, Rodrigo Santoro.

Releasedatum: 7 september 2011.

Distributör: SF.

 

 

Från skaparna bakom ICE AGE kommer detta färgsprakande familjeäventyr. RIO är en småsöt och mysig animation, med bra skådespelare och helt okej musik. Den exotiska miljön är minst sagt tilltalande och det är trevligt med filmens livfullhet.

 

RIO faller emellertid lite platt. Animationen är stundtals plastig, och själva handlingen sticker inte ut inom genren. Det känns som att vi har sett det här förut, och trots att RIO gör det bra blir det lite trivialt. Att filmen inte tänker utanför den klassiska mallen betonas ytterligare av de stereotypiska karaktärerna: som är småcharmiga men bleka.

 

Överlag är RIO mysig och trevlig att se tillsammans med familjen. Det blir några småfniss och glada miner. Men ur en filmkritisk synvinkel lämnar den en del att önska.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Guillermo del Toro, Cornelia Funke.

Svensk titel: –

Genre: Urban fantasy.

Traumatiskt innehåll: Mord, dödsfall.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Katherine Tegen books.

 

PAN’S LABYRINTH: THE LABYRINTH OF THE FAUN är utan tvekan en av årets mest estetiska böcker. Det är inte bara att omslaget är vackert, utan boken andas exklusivitet och hög kvalité. Bladen är tjocka, sidorna pryds med dekorativa illustrationer och under skyddsomslaget smyckar en ett tilltagande motiv. Utgåvan känns helt enkelt påkostad och välarbetad.

 

Dessvärre lever boken inte upp till den spansk-mexikanska filmen från 2006 som den baseras på. Trots att såväl handling som dialog är näst intill identiskt med filmen, lämnas mycket att önska. Till exempel finns en avsaknad av beskrivningar. De framställningar som görs är ytliga, och det känns nästan som att Funke har skrivit av filmens händelser utan någon tanke på att läsaren behöver kunna läsa boken fristående. Hon nöjer sig med att konstatera ”så här är det”, istället för att måla upp bilder så att läsaren själv kan göra den bedömningen. På bekostnad av detta hade jag svårt att njuta av boken, och jag kan tänka mig att läsare som inte har sett filmen skulle ha det ännu svårare.

 

Något annat som jag blev frustrerad av är att ”berättelser i berättelsen” används. Det här är en väldigt personlig åsikt, men jag har överlag lätt att bli störd när den huvudsakliga berättelsen avbryts av korta noveller. Trots att jag ser deras värde i form av bakgrundsinformation, så hade jag föredragit att den informationen integrerats i den centrala historien istället för att separeras till egna delar. Detta för att skapa mer flyt och undvika de hack som nu uppstår.

 

Vidare ger sättet som boken är skriven på upplevelsen att Funke inte riktigt har bestämt sig för vilken målgrupp hon vill nå ut till. Vissa delar är skrivna som sagor, så enkelt framställda att de passar små barn. Andra delar fylls med svordomar, brutala mord och annat mörker som borde reserveras för vuxna. Det hela blir något skevt, och boken hittar inte riktigt sin ton.

 

För övrigt saknar jag lite av den magiska och jordnära känsla som jag förväntade mig av PAN’S LABYRINTH: THE LABYRINTH OF THE FAUN. Jag är också snopen över att jag inte fastnade för karaktärerna eller brydde mig om vad som hände med dem. Överlag kan man sammanfatta min reaktion med besvikelse. PAN’S LABYRINTH: THE LABYRINTH OF THE FAUN är inte en dålig bok, men jag upplevde viss tristess och hade förväntat mig mycket mer.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Robert Rodriguez.

Genre: Action, science fiction, äventyr.

Längd: 2 tim 2 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Rosa Salazar, Christoph Waltz, Jennifer Connelly, Mahershala Ali, Ed Skrein, Jacki Earle Haley.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: 20th Century Fox.

 

 

 

 

 

 

 

Trots att jag har hört mycket gott om ALITA: BATTLE ANGEL, var jag motvillig att titta på den själv. Jag såg framför mig en ny TRANSFORMERS eller TERMINATOR, fast med mangainfluenser, och det kändes helt enkelt inte som min typ av film. Till min stora förvåning hade jag emellertid fel. ALITA: BATTLE ANGEL är riktigt bra.

 

 

Det finns så mycket som jag tycker om med den här filmen. Det estetiska är en sak. Animeringarna, fotot, koreografin… allt ser väldigt tjusigt ut. En annan sak som jag tyckte om var skådespelarna. ALITA: BATTLE ANGEL är stjärnspäckad, och trots att filmen lämnar lite att önska just när det kommer till personkemin mellan karaktärerna så levererar de flesta starkt.

 

Mest imponerad är jag emellertid av karaktären Alita. Hon gjorde verkligen stort intryck på mig. Trots att hon är datoranimerad är hon den som framstår som mest levande och uttrycksfull. Hennes minspel är fantastiskt och hon rör sig på ett väldigt trovärdigt (och charmigt) sätt. Det är såväl underhållande som intressant att se henne utvecklas och upptäcka världen under filmens gång, och det är tack vare henne som resultatet blev så bra.

 

Överlag är ALITA: BATTLE ANGEL en förvånansvärt stark och fartfylld film. Lite seg uppstart möjligen, men konceptet känns kreativt och protagonisten är riktigt kick-ass. Att filmen dessutom slutar i en cliffhanger gör att jag sitter som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Riley Sager (pseudonym för Todd Ritter).

Svensk titel: Två sanningar och en lögn.

Genre: Thriller.

Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, kidnappning, mord, mordförsök, drunkning, cancer.

Representativt innehåll: Schizofreniformt syndrom

Serie: –

Längd: 370 sidor.

Publiceringsår: 2019 (org. 2018).

Bokförlag: Dutton books.

 

 

Vanligtvis har jag svårt för böcker som fokuserar på en något som ägt rum i det förflutna. Detta eftersom protagonisten själv inte varit med om händelserna, vilket ofta medför i ett passivt och antiklimatiskt berättande. Men alla regler har undantag, och i THE LAST TIME I LIED fungerar detta riktigt bra. Båda tidsparallellerna är intressanta att följa och vävs skickligt ihop med varandra, för att tillsammans arbeta mot en gemensamt klimax. Resultatet? Jag tyckte verkligen om THE LAST TIME I LIED.

 

THE LAST TIME I LIED är inte en roman utan brister. Den innehåller såväl klyschor som stundtals bristande komplexitet. Men det var faktiskt väldigt lätt att förbise. Boken är väldigt lätt att ta till sig, med behagligt språk och ett gripande koncept. Riley Sager har ett enkelt men intelligent sätt att skriva, och bara genom hans sätt att formulera sig uppstår vändningar som jag inte såg komma. Sen gillar jag också stämningen. Boken utspelas på ett sommarkollo, och det är något med skogsmiljön och alla stugor som skapar en såväl tilltalande som lite krypande atmosfär.

 

Personligen föredrar jag den här typen av thrillers framför vänliga ”kriminalare”. Att följa en polisutredning är i mina ögon bland det tråkigaste man kan göra. Att däremot se en redan involverad individ själv leta ledtrådar och bli indragen i ett stort mysterium är något som jag fängslas av. Och THE LAST TIME I LIED gör det riktigt bra. Boken blir aldrig obehaglig eller läskig, men det spännande mysteriet som ligger i dess centrum fick mig att sitta som på nålar i väntan på ett avslöjande.

 

Allt som allt uppskattade jag THE LAST TIME I LIED. Visst, det är inget mästerverk, men helt klart en underhållande thriller. Om du letar efter något snabbläst och lagom spännande, rekommenderar jag denna till dig.

 

BETYG: 6,75/10

Längd: 12 tim 32 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, komedi.

Skådespelare: Taylor Schilling, Kate Mulgrew, Uzo Aduba, Danielle Brooks, Dascha Polanco, Selenis Leyva, Taryn Manning, Jacki Vruz, Laura Prepon, Ruby Rose.

Releasedatum: 13 november 2017.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

En snygg kombination av spänning och humor gör den tredje säsongen av ORANGE IS THE NEW BLACK till en lättsam men gripande uppföljare. Den skiljer sig mycket från tidigare delar, vilket är underbart eftersom den fräscht uppdaterade handlingen förhindrar eventuell tristess. Borta är parallellen om Pipers omställning till ett liv i fångenskap. Istället tillåts sidkaraktärerna ta mer fokus.

 

Och varför skulle det vara till en fördel, kanske du frågar dig? Det är väl viktigt att låta huvudpersonen ta störst plats? Nej, i det här fallet är det faktiskt inte det. Seriens stora mångfald av karaktärer och den inblick som vi får i deras liv är nämligen betydligt intressantare att ta del av än om vi enbart hade följt Piper. Vi känner henne vid det här laget, och trots att jag verkligen diggar den nya bad ass-rollen som hon åtar sig i den här säsongen så uppskattade jag verkligen att följa de andra. Eftersom deras etniciteter, religioner, former och bakgrunder skiljs så mycket åt är det en fantastiskt bra idé att låta dem ta större plats. Stor tumme upp till det!

 

Överlag är den tredje säsongen av ORANGE IS THE NEW BLACK riktigt bra. Bättre än de tidigare. Vid det här laget har jag verkligen fastnat för serien, och jag ser mycket fram emot att se fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Asiatisk film, action, drama, biografi.

Längd: 1 tim 44 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Xiaoming Huang, Sammo Kam-Bo Hung, Lynn Xiong, Kent Cheng, Darren Shahlavi, Yu-Hang To, Charles Mayer, Ka-nin Ngo.

Releasedatum: 11 mars 2011.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

IP MAN-franchisen är verkligen på tok för underskattad. Jag hade personligen aldrig hört talas om den, innan jag blev ”påtvingad” att se den av min pojkvän. Det är synd, för det är himla bra filmer. Precis som IP MAN är IP MAN 2 såväl underhållande som spännande. Den har snyggt foto, läcker koreografi och en engagerande handling. Man blir genuint intresserad av karaktärernas liv, och det är svårt att inte beröras av filmens skildring av rasism och fattigdom. Därtill är det imponerande hur Wilson Yip – regissören av IP MAN 2 – lyckas omvandla actionscenerna från hjärndöda strider till en uttrycksfull konstform.

 

Med det sagt är IP MAN 2 lite mer svajig än sin föregångare. Bra men inte lika bra, så att säga. Detta främst på grund av två saker. För det första är skurkarna inte lika välutvecklade. De känns relativt stereotypiska, och har inte samma komplexitet som bovarna i första filmen. För det andra är fajterna i IP MAN 2 lite mer överdrivna på grund av en överanvändning av vajrar. I IP MAN var kung fun mer grundad i realism, medan den här är mer uppförstorad och dramatiserad, med stora språng och perfekta volter. Det ser häftigt ut, men tar udden av trovärdigheten.

 

Allt som allt är IP MAN 2 snäppet sämre än sin föregångare, men likväl mycket värd att se.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Seanan McGuire.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, magisk realism.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, dödsfall.

Representativt innehåll: –

Serie: Wayward children #3.

Längd: 174 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Tor books.

 

 

Seanan McGuire är magi personifierad. Hennes böcker är originella och nostalgiska på samma gång, lite som C.S. Lewis klassiska verk, men ändå inte. Och BENEATH THE SUGAR SKY är underbar. Så söt och nyckfull, och så mysig att läsa. Den är fylld av charmiga vänskapsrelationer och (bokstavligen) rosa små fluffiga moln som värmer upp i höstmörkret.

 

Boken är kort, men inrymmer ändå väldigt mycket. På mindre än två hundra sidor lyckas McGuire utveckla karaktärerna, och expandera världen och magisystemet som den innefattar. Men samtidigt som jag uppskattar de smått skruvade förklaringarna av hur allt fungerar, tycker jag mycket om att inte allt är logiskt. Absurda saker händer plötsligt utan förvarning, och det är en del av bokens charm.

 

Men det bästa med boken är ändå karaktärerna. Jag gillar att vi följer en ny person i varje bok, men att alla sammanlänkas på ett eller annat sätt. Jag tycker också mycket om det mångfald som vi får ta del utav: alla är av olika åldrar, storlekar och erfarenheter – vilket ökar såväl bokens trovärdighet som engagemang gentemot läsaren. Stort fokus ligger på att acceptera varandras olikheter och våga vara sig själv, vilket tilltalade mig enormt.

 

Allt som allt är BENEATH THE SUGAR SKY riktigt bra. Inte min favorit i serien, men en stark och värdig efterföljare. Passar perfekt för dig som tyckte att DOWN AMONG THE STICKS AND BONES, som personligen är min favorit, är för mörk – då denna är betydligt ljusare och fluffigare. Liksom, hur dyster kan en bok som utspelas i en värld av godis vara?

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Clint Eastwood.

Genre: Drama, thriller.

Längd: 2 tim 1 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Angelina Jolie, John Malkovich, Jason Butler Harner, Colm Feore, Gattlin Griffith, Michelle Gunn.

Releasedatum: 13 maj 2009.

Distributör: Universal.

 

 

 

 

 

Sugen på ett emotionellt knytnäveslag rakt in i magen? Då ska du se CHANGELING. Det är en nytolkad och verklighetsbaserad version av den klassiska berättelsen om bortbytingar som får tittaren att borra in naglarna hårt i sin egen hud. Det är en film som väcker ilska, men inte minst sorg. Sorg för utsatta barn, sorg för drabbade föräldrar och sorg för människans själviskhet. Men trots de många känslorna som filmen rör upp, är den väl värd att se.

 

Det är bortom mitt förstånd varför CHANGELING inte är mer uppmärksammad. Det är ett fantastiskt drama. Ett av de bästa, faktiskt. Handlingen griper tag direkt, och för varje minut som följer ökar spänningen ytterligare. Kostymerna är utsökta, musiken kraftfull och skådespelarna exceptionella. Särskilt Angelina Jolie, som är magisk i rollen som den förtvivlade mamman Christine. Hennes tröstlösa ansiktsuttryck och gälla stämma är för evigt inristad i mitt minne, och det om något är bevis för en verkningsfull insats.

 

Om du bara ska se ett enda drama i år, låt då CHANGELING vara det dramat. Det är sällan en film får en att känna så starka känslor som Clint Eastwood lyckas med här.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Regissör: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer.

Genre: Rysare, thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jason Clarke, Amy Seimetz, John Lithgow, Jeté Laurence, Hugo Lavoie.

Releasedatum: 19 augusti 2019.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

Vem har inte hört talas om JURTJYRKOGÅRDEN från -89, baserat på boken av skräckgeniet Stephen King? Jag har själv inte sett den, men efter otaliga referenser i såväl andra filmer som i verkligheten var jag nyfiken. Så när den här nytolkningen gjordes, hoppade jag upp och ner av iver att se den. Var den ivern befogad? Nja…

 

 

PET SEMATARY är en ganska medioker rysare. Utdragen, och inte alls läskig. Det tar filmen väldigt lång tid att komma igång, och ofta kändes den mer som ett drama än en skräckfilm. Jag kände aldrig något direkt obehag, och hoppade bara till en enda gång – och det var när en lastbil körde förbi, så det säger en hel del. Förövrigt upplevde jag den som lite spretig och oorginell, och trots snyggt foto och helt okej skådespelare kände jag bara ”meh” när eftertexterna började rulla. Inte dålig, men inte heller bra.

 

Överlag är PET SEMATARY den typen av film som kan vara trevlig att se en gång, men det långsamma tempot och den bristande spänningen hindrar mig från att vilja se den igen.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA

Författare: Sally Thorne.

Originaltitel: The hating game.

Genre: Chick-lit, romantik.

Traumatiskt innehåll: Arbetsplatsförlagda trakasserier.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Publiceringsår: 2019 (org. 2016).

Bokförlag: HarperCollins Nordic.

 

 

 

 

 

EN ALLVARSAM LEK är inte vad jag förväntade mig. Boken har hyllats till skyarna och verkade väldigt lovande. Intriger, fula spel… vad finns inte att gilla? Men när det kom till kritan upptog de delarna som jag såg fram emot inte särskilt stor del av boken. Joshs och Lucys spratt mot varandra nämns ofta, men vi får aldrig riktigt ta del av dem. Vi vet inga detaljer om vad som hänt och får inte följa deras intriganta spel mot varandra – istället får vi det berättat för oss, och fokus hamnar på den växande romansen mellan karaktärerna.

 

I det här fallet tror jag att mitt omdöme baseras på mina förväntningar. Jag trodde att EN ALLVARSAM LEK skulle ha fulspel i sin kärna, och därför blev det såklart en flopp när det var romansen som var i centrum. Hade jag vetat det från början, skulle jag säkert ha tyckt mer om boken. Med det sagt finns andra saker som frustrerade mig. Jag tyckte inte att Josh och Lucy hade en särskilt tilltalande dynamik. Jag fastnade inte för någon av sidkaraktärerna. Och kanske viktigast av allt: jag tyckte att händelseförloppet var alldeles för förutsägbart och otrovärdigt. Visst har boken bra stunder. Stunder med humor, stunder med hetta. Men överlag är jag besviken.

 

Som helhet fastnade jag inte lika mycket för EN ALLVARSAM LEK som många andra. Jag tror emellertid att boken skulle göra sig väldigt bra som film.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Asiatisk film, action, drama, biografi.

Längd: 1 tim 46 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Simon Yam, Lynn Xiong, Hiroyuki Ikeuchi, Ka Tung Lam, Xing Yu.

Releasedatum: 12 november 2009.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Asiatisk film är inte riktigt min genre. HERO, THE EMPRESS… visst är de fina att se på, men de saknar ofta såväl tempo som tydliga handlingar. Det var därför med en skeptisk inställning som jag gav mig in i IP MAN. Men gissa om jag blev förvånad!

 

Faktum är att jag älskade IP MAN. För det första är den förankrad i verkligheten. Det är nämligen första delen av fyra i en biografisk filmserie som följer mannen som tränade bland annat Bruce Lee. Och vetskapen om att det som hände faktiskt har ägt rum, gjorde alltsammans riktigt, riktigt intressant.

 

För det andra så lyckades filmen verkligen engagera mig. IP MAN har spänning, välkoreograferade actionscener, bra musik och magnifika skådespelare. Filmen är dessutom förvånansvärt berörande, och den fick mig verkligen att känna för karaktärerna. Jag brydde mig genuint om dem, och trots allt mörker – blodiga strider, fattigdom och svält – är filmen vacker. Karaktärernas lojalitet och kärlek mot varandra värmer, och det är svårt att inte heja rakt ut på dem när de hamnar i farliga situationer.

 

Som helhet är IP MAN riktigt bra. Den är så mycket mer än bara kung fu och slagsmål: den har en stark handling och ännu starkare karaktärer. Jag är själv väldigt förvånad över hur mycket jag gillade den, och ser mycket fram emot att se resten av filmerna i kvartetten.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Tim Burton.

Genre: Äventyr, drama, familj.

Längd: 1 tim 42 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Colin Farrell, Michael Keaton, Eva Green, Danny DeVito, Alan Arkin, Nico Parker.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

Den senaste live action-versionen av Dumbo är den typen av film som är småmysig att se, men som samtidigt känns överflödig. Jag avgudar konceptet, gillar den söta stämningen och uppskattar valet av skådespelare, men upplever att vi inte får ta del av något nytt. Dumbo gav mig inget mer än tillfällig förströelse, och jag hade velat känna starkare för det som hände.

 

Hur mycket jag än ville gilla Dumbo, kan jag inte undgå att störa mig lite på filmen. Alla klyschor, de något överspelade karaktärerna och den bristande trovärdigheten. Även om man bortser från själva grundidén med en flygande elefant, fanns för många logiska luckor för att jag skulle underhållas. Dessutom syns datoranimeringarna väldigt tydligt. I min åsikt ska animeringar och effekter inte synas, för att ge en så naturlig känsla som möjligt. Men det är så uppenbart att djuren och flygsessionerna är fejk, att det förstör lite av känslan.

 

Som helhet skulle jag säga att Dumbo är ”meh”. Filmen är absolut inte dålig, men jag skulle inte heller kalla den bra. Jag hade helt enkelt förväntat mig mer.

 

BETYG: 5/10

 

FAKTA

 

 

 

 

Grafiska romaner har aldrig riktigt varit min grej. Jag brukar blanda ihop karaktärerna, och trots att en bild säger mer än tusen ord har den typen av bok aldrig fått mig genuint engagerad. Allt har helt enkelt känts plattare och enklare än i textbaserade romaner. Men Heartstopper-serien av Alice Oseman är fantastisk. Jag tyckte riktigt mycket om första volymen, och fortsättningen visade sig vara ännu bättre.

 

Det är svårt att finna ord för hur Heartstopper volume 2 fick mig att känna. Det är en sådan himla fin och härlig läsning. Stämningen är varm, karaktärerna bedårande och deras interaktion med varandra var tillräckligt för att jag skulle få berörda tårar i ögonen. Känslorna låg på ytan hela tiden och det var som att hjärtat höll på att svämma över av kärlek. Obeskrivligt.

 

Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Heartstopper volume 2 är enkel men vacker, och jag ser mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 7 tim 23 min.

Antal avsnitt: 8 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Cara Bueno.

Releasedatum: 4 juli 2019.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

 

Stranger things är en väldigt bra serie. Det är något som måste klargöras redan från första början. De charmiga karaktärerna, de intressanta mysterierna och den nostalgiska stämningen får mig bokstavligen att sitta och le som ett fån till i princip alla avsnitt. Med det sagt, har serien tappat något. Den tredje säsongen är bra, men inte alls lika bra som de tidigare delarna.

 

Serien har börjat gå utför. Den innehåller fler klyschor, är mer överdriven och känns inte lika bra sammanhållen som tidigare. Ofta går handlingen runt som i cirklar, och de vaga reglerna kring hur det övernaturliga fungerar gör att alltsammans känns lite väl anpassningsbart. Därtill anser jag att skurkarna i denna säsong är sämre än tidigare antagonister. De framstår nästan som ryska karikatyrer, vilket gjorde att jag inte kunde ta dem på allvar.

 

Som helhet är den tredje säsongen av Stranger things bra. Jag har svårt att tänka mig att serien någonsin skulle kunna bli något annat än just bra. Det som är tråkigt är bara att den en gång i tiden var så mycket bättre.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Jonathan Baker.

Genre: Thriller.

Längd: 1 tim 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Gina Gershon, Nicky Whelan, Nicolas Cage, Sienna Soho Baker, Harlow Bottarini, Natalie Eva Marie, Faye Dunaway.

Releasedatum: 30 oktober 2017.

Distributör: Noble entertainment.

 

 

 

 

Unthinkable är en sådan där lagom spännande thriller. Bristfylld, visst, men lättsmält och behaglig att se på. Själva konceptet är intressant, skådespelarna helt okej och överlag är det en trevlig tittarupplevelse. Det är en film som passar när man inte kan eller vill behöva engagera sig i handlingen hela tiden, men ändå hänga med i vad som försiggår.

 

 

Det som emellertid drar ner på helheten är klyschorna, den låga trovärdigheten och att filmen är något utdragen. Jag tycker också att spänningen förstörs lite av att relativt mycket avslöjas i tidigt skede. Tittaren vet mer än karaktärerna, vilket hindrar en från att bli involverad.

 

Allt som allt är Unthinkable helt okej. Inte särskilt märkvärdig egentligen, men absolut tillräckligt bra för att slötitta på.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Nicholas Sparks.

Svensk titel: –

Genre: Drama.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkohol, prat om självmord, skilsmässa, terminal sjukdom.

Representativt innehåll: HBTQ.

Serie: –

Längd: 547 sidor.

Utgivningsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Sphere.

 

 

 

 

Nicholas Sparks är känd för sina romantiska romaner. Böcker som The notebook och A walk to remember, där karaktärerna förälskar sig men alltid är med av någon form av tragedi. Two by two skiljer sig emellertid väldigt mycket från författarens tidigare verk. Här är inte fokus på ett romantiskt förhållande, utan på relationen mellan far och dotter. Det sätter en helt annan ton, vilket jag personligen kom att uppskatta.

 

Eftersom boken följer en äldre man, hans äktenskapsproblem och relation med sin dotter, upplevs Two by two som en lite mer ”mogen” läsning än Sparks tidigare böcker. Och personligen tyckte jag om det. Jag tyckte att Russells relation med dottern London var så himla fin, och jag fann det väldigt intressant att följa familjens kamp överlag. Jag har hört några läsare klaga över såväl tempo som längd, och visst håller jag med om att Two by two något utdragen. Men jag tycker inte att det är något som drabbar helheten negativt. Man får se boken för vad den är: en långsamt uppbyggande, karaktärsdriven bok. Det är inte meningen att saker ska hända hela tiden. Och trots att man redan från början förstår att äktenskapet är över är Russells hoppfyllda kamp ändå en känslomässig berg- och dalbana att ta del av.

 

Överlag tyckte jag mycket om Two by two. Jag gillar stämningen, karaktärerna och det faktum att den skiljer sig mycket från Nicholas Sparks andra romaner. Jag uppskattar att han försöker nå ut till nya genrer, och tycker att han lyckas väl.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: David F. Sandberg

Genre: Äventyr, fantasy, action.

Längd: 2 tim 11 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zachary Levi, Mark Strong, Asher Angel, Jack Dylan Grazer, Adam Brody, Djimon Hounsou, Faithe Herman, Meagan Good, Grace Fulton, Ian Chen.

Releasedatum: 12 augusti 2019.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

Shazam! skiljer sig från tidigare DC-filmer när det kommer till såväl ton som innehåll. Trots att filmen innehåller action och slagsmål, är det humorn snarare än strider som ligger i fokus. Ett kul koncept, underhållande skämt och charmiga karaktärer är det som man minns efteråt. Och för min del är det positivt. Filmens glimt i ögat gör den lite mer… egen.

 

Ändå anser jag att Shazam! är något överskattad. De många klyschorna, logiska luckorna och sammanträffandena gör att den känns lite… urvattnad. Det är inte svårt att lista ut vad som kommer att hända härnäst. Dessutom blev jag aldrig särskilt orolig över karaktärerna. Oavsett hur allsmäktig och kraftfull skurken blev, upplevde jag aldrig honom som ett hot. Den skada han orsakar är enbart på materiella ting, och varje gång han ska ge sig på en av karaktärerna dras allt ut på lite extra så att hen hinner komma undan.

 

Så… Shazam! är i min smak rätt ”meh”. En helt okej film, men lite för överdriven, lite för lång och lite för stereotypisk. Dock uppskattar jag humorn, och den härliga dynamiken inom fosterfamiljen gjorde att filmen stack ut från andra superhjältefilmer.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: André Øvredal.

Genre: Rysare.

Längd: 1 hr 26 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Brian Cox, Emile Hirsch, Ophelia Lovibond, Olwen Kelly, Michael McElhatton.

Releasedatum: 27 mars 2017.

Distributör: SF studios.

 

 

 

 

 

 

Allihop, hör och häpna! Jag gillade THE AUTOPSY OF JANE DOE. Jag upprepar: jag gillade en skräckfilm. Wow. Det är inte ofta jag skriver de orden, och jag är minst lika chockad som du över det.

 

 

THE AUTOPSY OF JANE DONE är enkel, men ack så välgjord. Den intima miljön, den sakta upptrappande spänningen och kemin mellan skådespelarna är trollbindande. Att det dessutom är karaktärerna som är i fokus, snarare än det som utgör fara för dem, känns som en frisk fläkt. Jag gillade att komma karaktärerna nära, att vara genuint rädd för deras välbefinnande och att faktiskt beröras när något hände dem. Det brukar jag aldrig göra i klassiska skräckfilmer, där det ena billiga knepet till att skrämmas avlöser det andra.

 

Filmen är dessutom förvånansvärt spännande och obehaglig. Jag hoppade aldrig till i soffan, men pulsen slog hårt och jag satt spänt i väntan på att se vad som skulle hända. Så överlag är filmen väldigt bra. Visst har den klyschor, några irriterande stereotyper och en något överdriven sista halva. Men allt som allt, well done!

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Becky Chambers.

Svensk titel: –

Genre: Science fiction, drama.

Traumatiskt innehåll: Krig, rasism.

Representativt innehåll: Könsneutralitet, HBTQ.

Serie: Wayfarers #1.

Längd: 404 sidor.

Utgivningsår: 2015 (org. 2014)

Bokförlag: Hodder Paperbacks

 

 

The long way to a small, angry planet är en lågmäld roman. Så pass lågmäld att jag känner mig trygg i att påstå att det inte är en bok för alla. Det händer inte mycket, utan fokus ligger på karaktärerna: deras bakgrund, hur de interagerar med varandra och vart de vill nå. Det är en psykologisk analys av mänskligt beteende, med några av de mest komplexa och välutvecklade fiktiva personerna som jag någonsin har läst om. Och jag älskade det. Jag fascineras, berördes, underhölls. Till en början. Efter ungefär halva boken började jag önska efter mer.

 

Missförstå mig inte. Jag behöver inte konstant action. Jag behöver inte mystiska konspirationer eller ödesdigra snedsteg. Men jag behöver något mer än bara uppbyggnad. Visst händer det saker i boken, men de flesta sidorna upptas som sagt enbart av karaktärernas samspel med varandra. Och hur intressant det än var (för tro mig, det var helsikes intressant!), blev det långsamma tempot lite för mycket i det långa loppet.

 

Som helhet är The long way to a small, angry planet inte riktigt vad jag förväntade mig. Jag älskade (ÄLSKADE!) karaktärerna, som fick mig att känna alla känslor som går att känna. De kommer alltid att finnas med mig, med sin inspirerande vishet och moral. Det som däremot lämnades att önska, var aningen mer fart och fläkt.

 

BETYG: 6,5

FAKTA

Regissör: Nadine Labaki.

Genre: Drama.

Längd: 2 tim 1 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Zain Al Rafeea, Yordanos Shiferaw, Boluwatife Treasure Bankole, Kawsar Al Haddad, Fadi Yousef.

Releasedatum: 22 juli 2019.

Distributör: Scanbox.

 

 

 

 

Kapernaum är inte ett drama som passar alla. Om du behöver högt tempo och saker som händer hela tiden för att engageras bör du antagligen leta vidare. Med det sagt: om du inte har problem med mer lågmälda filmer, där handlingen får tid att utvecklas i stillsam takt och där karaktärerna är i fokus, borde du absolut se den. Kapernaum föll mig precis i smaken, och trots att händelserna avlöser varandra i ett långsamt mak, hade jag svårt att slita mig.

 

Det som gör Kapernaum så himla bra, är den emotiva inverkan som filmen har. Den ger en ärlig skildring av barns utsatthet och berör ända in på själen, om den bara får chansen. Det är en mörk och dyster film, som innehåller såväl barnmisshandel som fattigdom. Trots detta är det inte en film utan humor. Det finns en del scener som får det att dra i smilbanden, och fast de inte är många lättar de upp den annars nattsvarta stämningen.

 

För övrigt är jag riktigt imponerad av skådespelarna. Särskilt huvudrollsinnehavaren: Zain Al Rafeea. Trots sin unga ålder, gör han en hjärtskärande och övertygande insats. Utöver detta är Kapernaum vackert filmad och allmänt snyggt ihopsatt, vilket bidrar till att den känns genomtänkt och professionellt gjord.

 

Överlag är Kapernaum en alldeles för underskattad film. Varför pratar alla om Marvel eller den senaste skräckfilmen, när det i själva verket borde vara denna som borde vara på allas läppar?

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, komedi.

Längd: 1 tim 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Isreael Broussard, Phi Vu, Suraj Sharma, Sarah Yarkin, Rachel Matthews, Ruby Modine, Steve Zissis, Charles Aitken, Laura Clifton.

Releasedatum: 1 juli 2019.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Trots att jag tyckte om den första filmen mer, är HAPPY DEATH DAY 2U en värdig efterföljare. Särskilt om du fastnat för de komiska elementen. HAPPY DEATH DAY 2U låter nämligen skämten ta ännu större plats, och filmen låter mer åt att vara en komedi än en skräckfilm. Och hur makabert det än låter, så är det riktigt underhållande att se Tree ta sitt liv gång på gång, på allt mer kreativa sätt. Det väckte såväl fniss som en välkommen må bra-känsla.

 

Men, jag uppskattade som sagt den första delen i franchisen mer. För det första såg jag filmerna direkt efter varandra, vilket inte är att rekommendera. Koncepten är trots allt väldigt lika, och mycket av det som händer är direkt kopierat från den första filmen. Att se filmerna rygg mot rygg blir därför väldigt repetitivt. Och alla logiska luckor som fanns tidigare, finns kvar i denna. Den andra anledningen till att jag inte tyckte att HAPPY DEATH DAY 2U var lika bra, var den ökade andelen övernaturligt. Filmen introducerar en idé om multiversum, vilket i sig är intressant men här blir lite för mycket.

 

Överlag är HAPPY DEATH DAY 2U en bra efterföljare. Underhållande, och lättsam att se – men inget mästerverk.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Längd: 7 tim 20 min.

Antal avsnitt: 9 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, mysterium.

Skådespelare: Winona Ryder, David Harbour, Finn Wolfhard, Millie Bobby Brown, Gaten Matarazzo, Caleb McLaughlin, Natalia Dyer, Charlie Heaton, Joe Keery, Sean Astin.

Releasedatum: 27 oktober 2017.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

 

Den andra säsongen av STRANGER THINGS tar vid ett år efter händelserna i senaste avsnittet. Men trots det långa tidshoppet återupptas spänningen direkt. Liksom i den första säsongen byggs stämningen successivt upp inför en storslagen klimax, och det är svårt att slita sig från skärmen. Det finns en balans mellan action, humor och nostalgi som håller tittaren fängslad. Och tack vare de härliga karaktärerna – deras skämtlynne och deras charm – hamnar det växande hotet i fin kontrast mot allt det gulliga och fluffiga.

 

Men säsongen är inte helt problemfri. Faktum är att den är relativt ojämn. Händelseförloppet är förutsägbart, något ologiskt och relativt upprepande. Några avsnitt känns mest som utfyllnad, och trots att säsongen överlag är väldigt spännande så fanns stunder då tristessen var påträngande. Därtill går serien verkligen "all in" när det kommer till destruktiva monster, och enligt mig blir det lite för mycket. Allt som allt är denna del av STRANGER THINGS riktigt bra, men inte lika bra eller strukturerad som sin föregångare.

 

Som helhet är den andra säsongen av STRANGER THINGS en värdig efterföljare. Det är en välgjord, genreöverskridande science fiction-serie som bjuder på så väl mystik och action, som humor och romantik. Trots att jag tyckte att denna säsong var något sämre än den tidigare, anser jag att den definitivt är värd att se.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Christopher Landon.

Genre: Rysare, thriller, komedi.

Längd: 1 tim 32 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jessica Rothe, Israel Broussard, Ruby Modine, Charles Aitken, Laura Clifton, Jason Bayle, Rob Mello, Rachel Matthews.

Releasedatum: 5 mars 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

Happy death day är en skräckfilm inspirerad av Måndag hela veckan, där samma dag återupplevs gång på gång. Och det är ett koncept som fungerar riktigt bra. Jag gillar idén med att Tree behöver lösa sitt eget mord, och det hela bidrar med en lättsam feelgood-känsla till en annars mordisk film. Happy death day har en påtaglig humor, som överlag gör detta till en trevlig och underhållande rysare.

 

Det finns dock saker som jag stör mig på. För det första innehåller Happy death day en hel del logiska luckor. Sen är jag personligen inte ett fan av när karaktärer tänker högt för att förklara saker för tittaren. Det blir så uppenbart, och i det här fallet, för överförklarande. Utöver detta anser jag att skurkens motiv var rätt fånigt, och slutet som helhet kändes lite antiklimatiskt.

 

Allt som allt är Happy death day en småkul film. Ingen wow-upplevelse, men definitivt underhållande.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Emma Mills.

Svensk titel: –

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Prat om droganvändande.

Representativt innehåll: –

Serie: –

Längd: 272 sidor.

Utgivningssår: 2015.

Bokförlag: Henry Holt and Co.

 

 

 

 

First & then är ojämn. Vissa delar av boken är fyllda med charm och värme. Andra präglas av tristess. Låt oss börja, ey?

 

Det finns en sak som jag älskade med romanen: karaktärerna. Jag fastnade för Devons lite nonchalanta attityd, och avgudade relationen mellan henne och kusinen Foster. Och Foster sen! Vilken charmerande karaktär! Så härlig att läsa om!

 

Men. Jag hade inget intresse av kärleksintresset Ezra. Han är en vandrande klyscha och står för allt som jag är trött på att se i ungdomsromaner. Du vet, killen med dålig attityd men som successivt visar sig ha ett hjärta, trots allt. Urk. Nej, tack – det är inget för mig. Dessutom tycker jag att boken innehöll lite för mycket fotboll. Prat om fotboll, scener där karaktärerna tränar inför någon match, tävlingar och så vidare. För mig som inte är särskilt sportintresserad, blev det relativt tråkigt att läsa om.

 

Överlag är First & then okej, men dessvärre inte mer än så. Småsöt, men inte något som sticker ut.

 

BETYG: 5/10

 

Antal lästa böcker: 11 stycken (7 på engelska, 4 på svenska)

Antal nya böcker: 20 stycken (0 recex)

 

 1. Confess av Colleen Hoover (8★)

 3. Heartstopper av Alice Oseman (7★)

 4. Summer of salt av Katrina Leno (7★)

 5. Någon dag av David Levithan (7★)

 6. The fill-in boyfriend av Kasie West (6★)

 7. On the fence av Kasie West (6★)

 8. The hostile hospital av Lemony Snicket (5★)

 9. Den svarta boken av Peder Nääs Sundemyr (3,5★)

 

Längsta boken: Aurora rising (470 sidor)

Kortaste boken: Den svarta boken (188 sidor)

 

 

Antal sedda filmer: 7 stycken

Antal nya filmer: 8 stycken (5 recex)

 

1. Ett hus av sand och dimma (7,5★)

2. The man with the golden gun (6★)

3. Instant family (6★)

4. How to train your dragon: the hidden world (5,5★)

5. Sex tape (5,5★)

6. Captain Marvel (5,5★)

7. Truth or dare (5★)

 

 

Antal sedda tv-serier: 7 stycken

Antal nya tv-serier: 1 stycken (1  recex)

 

1. Downton Abbey säsong 6 (8,5★)

2. Downton Abbey säsong 5 (8★)

3. Jack Ryan säsong 1 (8★)

4. Stranger things säsong 1 (7,5★)

5. Escape at Dannemora (7,5★)

6. Störst av allt (7★)

7. Gravity falls säsong 2 (6★)