Bäst i år var alltså Divergent av Veronica Roth. Ser verkligen fram emot den avslutande delen i trilogin som kommer nu i 2013. En contemporary/romance bok lyckades faktigst komma på tredje plats. Nästan alla andra böcker jag uppskattat har varit dystopier eller med någonting paranormalt. Dock glömde jag bort att nämna något av Sherrilyn Kenyons verk på min top 15-lista, hon ska definitivt vara med. Hon kanske hamnar mellan A Game of Thrones och Nightshade med sin bok Dance with the Devil.  Vilka har varit de bästa böckerna som du läst i år?

Recension:
Jag har alltid gillat Ice Age och Jorden Skakar Loss var inget undantag. Man får återse Manny, Sid och Diego men även många nya karaktärer får sin början i denna fjärde installation av filmserien.

 

Många av de nya karaktärerna var hysteriskt roliga; bland annat Sids farmor (eller var det mormor..?) som jag garanterat vill se mer av. Dock saknar jag de två pungråttorna, som självklart var med, men som har haft större roller i föregående filmer.

 

 

Trots att filmen är anpassad för barn (vilket märks då det ibland kan bli lite segt) är den fylld med humor som garanterat passar äldre, både tonåringar och vuxna. Jag satt och skrattade genom filmen åt allt det galna de underbara karaktärerna gjorde. Jag hoppas verkligen att det kommer en femma!

 

Dock kan jag inte ge alltför högt betyg eftersom jag ändå måste jämföra med andra filmer jag sett. Men Ice Age humor lovar jag att alla gillar!

 

Betyg: 6/10

Dock kunde den bli lite seg i mellan åt, och jag känner inte ett behov till att läsa boken, men filmen var verkligen sevärd och det fanns många gömda djupa meningar som berättar om hur mänskligheten verkligen ser ut. Och dessutom så är det ju en passionerad kärlekshistoria - sådant går nästan aldrig fel.

Betyg: 6/10

 

Recension:
Ni som har följt min blogg vet att jag älskar Vampire Academy serien och även andra böcker av Richelle Mead. Dock måste jag medge att jag är besviken på Bloodlines.

 

För det första är huvudpersonen den jag fann minst intressant i VA serien: Sydney. Bara det gör att jag lättare blir uttråkad av boken, eftersom jag inte tycker att Sydney är intressant eller rolig att läsa om. Däremot är Adrian med vilket gör det till en mer lättsam och rolig läsning (jag längtar till The Fiery Heart där man läser ur Adrian PoV).

 

Men det känns ändå härligt att läsa Vampire Academy, även om det är en spin-off. Det var länge sedan jag lästa om den världen och det kändes nästan nostalgiskt. Mead skriver fortfarande bra men det som är problemet med Bloodlines är bristen på spännande händelser, och att det som händer inte är särskillt intressant. Det känns lite som om boken handlar om att Sydney är Jills barnvakt. Jag saknar romantiken och den extremt tempofyllda spänningen från orginalserien. Den här var mer stillsam och mysig. Och det fungerar det med, men det skapar inte ett högt betyg.

 

Så jag rekomenderar Bloodlines för VA-älskare, för er som vill återuppleva den underbara värld Mead skapat, men söker ni samma spänning och romantik som i VA, så bör ni leta någon annan stans. Men jag själv komer garanterat att fortsätta läsa serien, mestadels för att jag vill läsa den fjärde boken ur Adrians PoV. Resten av böckerna är även dem ur Sydneys PoV, så dem ser jag inte direkt fram emot lika mycket.

 

Betyg: 5/10

Favoritkaraktär: Adrian eller Eddie
Sidantal: 421
Första meningen: "I couldn't breathe."

Boken var verkligen underbar. Allt från Sparks skrivteknik till handlingen. Boken var väldigt kompakt, d.v.s. det fanns inte en massa dösidor som boken skulle klara sig utan, nej i Dagboken var varje sida viktig för handlingen - vilket jag älskade. Den var otroligt mysig att läsa och väldigt romantisk. Men samtidigt var den enormt känslosam; det var inte bara en gång jag fick tårar i ögonen, och framåt slutet grät jag faktigst. Böcker brukar inte ha denna effekt på mig och jag anser att Sparks är otroligt skicklig som lyckades förmedla så pass starka känslor genom hans ord. Boken skildrar både på ett hemskt och vackert sätt hur livet verkligen ser ut.

Boken var definitivt bättre än filmen, och då älskade jag ändå filmen och jag har sett den flera gånger. Den var annorlunda disponerad och karaktärerna hade helt andra personligheter. Så om du gillade filmen så kommer du verkligen älska boken! Själv har jag även denna bok hemma men på engelska, så jag ska läsa den igen och jämföra mellan orginalspråket och översättningen - troligen är den ännu bättre på engelska, för jag kände ibland att det var lite konstigt översatt.

Jag tycker att alla bör läsa något av Sparks verk - själv har jag bestämt mig för att läsa så många jag kan och har råd med. För efter denna känsloladdade och tempofyllda läsning vill jag bara ha mer av Nicholas Sparks. Rekomenderas starkt, både boken och författaren är helt fantastisk! Sparks platsar definitivt på listan av favoritförfattare och är garanterat bäst av de manliga författarna jag läst något av.

Betyg: 7,5/10

Första meningen: "Vem är jag?"
Sidantal: 215
Författare:

Antal lästa böcker 2012: 88

 

Recension:
Alltså detta var jag inte beredd på. Jag hade inte särskilt stora förhoppningar på den här boken, men jag måste verkligen säga att jag är motbevisad.

 

Boken berörde mig verkligen. Genom hela mådde jag dåligt över hur Natascha behandlades och illamåendet sitter fortfarande kvar nu när jag skriver recensionen. Kampusch beskriver så väl allt från hennes liv innan överfallet till dagen hon blir bortförd, hela sin fångenskap och till slut hennes flykt åtta år senare. Verkligen en otroligt känslosam bok. Hon fick mig att inse att för henne bildade kidnappningen inte bara solida murar runt om henne i form av källaren, utan även osynliga inre murar som höll henne minst lika fången. Hon beskriver sina åtta år tillsammas med gärningsmannen så väl och när hon pratar om hur hon fick diagnosen Stockholmssyndromet förstår jag verkligen hennes frustration, nu när jag näst hennes bok.

 

Jag rekomenderar verkligen den här boken för alla. Trots att boken är en självbiografi av något slag liknar den mer en thriller. Det är inte direkt min typ av bok, men jag känner ändå att jag alltid kommer att bära med mig Kampuschs erfarenheter inom mig. Jag tycker att alla bör läsa denna, för jag lovar att den inte lämnar dig oberörd och du kommer garanterat att ändra ditt sätt att se på saker och ting.

 

Angående betyget så känns det lite fel att betygsätta en sådan hemsk händelse i en människas liv, och därför ger jag inget betyg. Boken var bra men jag vill inte sätta poäng på någon annans lidande, trots att det gjorde en bra bok.

 

Betyg: -
Första meningen: "Mamma tände en cigarett och drog ett djupt bloss."
Sidantal: 253
Författare:

 

 

Recension:
Precis som tidigare böcker i Dark Hunter serien är Kiss of the Night otroligt bra. Kenyon är exceptionell på att skriva och komma på nya idér, för trots att alla böckerna har den typiska Dark Romance stilen så är varje bok unik.

 

Vissa säger att varje Dark Hunter bok är fristående, men så är det inte. Karaktärerna från de föregående böckerna har stor roll i de efterföljande. Jag älskar detta, att varje bok har en ny huvudperson samtidigt som de gamla finns med. Det sammanlänkar böckerna på ett bra sätt.

 

Boken är, precis som de andra i serien, väldigt intim och romantisk, samtidigt som det inte går till övergräns utan även finns mycket spänning och tempo. Men trots det rekomenderar jag att du inte läser serien om du är yngre är femton år. Det är trots allt en Adult serie, inte en YA.

 

Jag gillar verkligen karaktärerna i Kiss of the Night. I några av de tidigare böckerna har det varit så mycket av karaktärens förflutna som tog del av boken, vilket jag lätt blir uttråkad av. Men i Kiss of the Night utspelades det mesta i nutid. Och jag älskar hur denna boken var upplagd (jag kan inte skriva på vilket sätt för då spoilar jag). Trots att jag har tröttnat på Dark Romance så kan jag inte tröttna på Dark Hunter serien. Visst kan de första sidorna känna lite motiga, men väl inne i boken kan jag inte släppa tagit. Rekomenderar Kenyons böcker starkt.

 

Betyg: 7,5/10

Favoritkaraktär: Cassandra
Sidantal: 361
Första meningen: "Atlantis: Fabled."
Föregångare: Dance with the Devil
Efterföljare: Sins of the Night
Författare:

Recension:
Verkligen känsloladdad men inte alls lika sorglig som tidigare Nicholas Sparks filmer jag sett, så som Dear John, The Last Song och The Notebook.

 

 

Superb handling och älskvärda skådespelare och karaktärer. Återigen måste jag skriva att jag måste läsa Sparks böcker etersom jag älskar alla filmerna jag sett som baseras på dem. Frågan är vilken man ska börja att läsa? Ska åtminstone köpa en Nicholas Sparks bok i min nästa beställning.

 

 

Väldigt romantisk och en bra feel-good film. Fällde dock inga tårar som i övriga NS-filmer jag sett, men den var mycket bra ändå. Rekomenderas verkligen.

 

Betyg: 7/10

 

Handling:
"Alexia Maccon har det minsann inte lätt. Inte nog med att hon som vanligt är måltavla för diverse blodtörstiga vampyrer, arga varulvar och mordiska nyckelpigor, dessutom är hon plötsligt hemlös och Londonsäsongens största skandal på grund av sitt 'obekväma tillstånd'. Alexia bestämmer sig för att fly från London och beger sig till Italien i jakt på Tempelriddarorden. De sägs ha kunskap om övermänniskor, men frågan är om de är villiga att berätta vad de vet. Alexia misstänker att hon kanske hamnat ur askan i elden, men vad bryr hon sig om några livshotande attacker när det finns pesto?"

 

Jag gillade verkligen första boken i serien men andra boken, Chanslös, var jag inte så förtjust i. Men jag ser ändå fram emot Hemlös.

 

Detta var en bok som vi var tvugna att läsa till svensklektionen. Den utspelar sig i Paris med de två huvudkaraktärerna No och Lou. No är hemlös och lever i ett samhälle där den starkaste vinner, djurens lagar lyder, det är otryggt och våldsamt. Hon måste flytta från härberge till härberge och är hela tiden omgiven av okända människor. Lous samhälle däremot utgörs av skolan och familjen, och trots att hon är utstött så har hon råd att drömma. En dag slås deras samhällen samman när de blir vänner.

 

Poängen med boken är bra, att visa hur olika samhällena kan vara i en och samma stad, visa olika kontraster på livet. Men för att vara helt ärlig hände det inte särskilt mycket. Så är det dock oftast med böcker man måste läsa till skolan, men jag skulle önska att man någon gång skulle läsa en riktigt bra bok.

 

Boken är fylld med känslor men inte starka sådana. Det blev lite lamt, De Vigan ville hela tiden beröra, men det blev för klickéigt och ointressant och inte ett dugg berörande.

 

Jag rekomenderar boken för er som vill läsa om skilda världar och om hur det kan vara att inte ha något hem, men om det är spänning, romantik och tempo du söker är inte No Och Jag boken du söker.

 

Betyg: 4,5/10

Favoritkaraktär: Lucas
Sidanal: 223
Första meningen: "Mademoiselle Bertignac, jag hittar inte ert namn på listan över dem som ska hålla föredrag."
Författare:

Antal lästa böcker 2012: 84

 

Handling:
"En gång i tiden var Mörka staden strålande och levande. Nu är det en ruin, dess stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga. I staden bor Annah, som inte kan glömma sin tvillingsyster Abigail som hon lämnade på en stig i De Vassa Tändernas Skog och aldrig mer återfann. Abigail som är Annahs spegelbild, den andra delen av henne själv. Så den dag ser Annah på avstånd en ung kvinna som ser ut precis som hon själv och bestämmer sig för att göra allt för att finna henne."

 

Någon mer än jag som längtar?

 

Recension:
För det första måste jag skriva att jag alltid bedårat Rowling, och kommer alltid att göra. Hennes Harry Potter böcker kommer bli legendariska. Men, tyvärr blir antagligen inte hennes nya verk lika populär.

 

Självklart skriver Rowling fantastiskt, perfekta meningsuppbyggnader, hon får in dialekter och hon vet helt enkelt sin grej. Men för mig blev Den Tomma Stolen en total flopp.

 

Den började och slutade otroligt bra, men de resterande femhundra sidorna var utdragna och tråkiga, utan att någonting speciellt hände. Visst förmedlar Rowling många känslor och bygger upp en realistisk bild av samhället, men den blev så otroligt seg och händelselös. Efter två hundra sidor funderade jag till och med på att sluta läsa helt och hållet (men jag höll ut).

 

Jag visste redan från början att Den Tomma Stolen inte skulle likna Harry Potter, men jag tänkte att med Rowlings talang för att skriva skulle den ändå bli fantastisk. Tyvärr var det inte min typ av bok, jag måste ha tempo och ständig spänning, vilket denna tyvärr inte hade. Men jag rekomenderar den för dem som gillar J .K. Rowling och för dem som föredrar att läsa om maktkamper i vårat nutida samhäller, och att se olika perspektiv på hur vi egentligen lever.

 

Betyg: 3/10

Favoritkaraktär: Krystal
Sidantal: 526
Första meninen: "Barry Fairbrother hade ingen lust att gå ut och äta middag."
Författare:

 

Som de flesta vet så älskar jag Dark-Hunter serien och Dance with the Devil var inte ett undantag. Boken börjar precis när föregående bok slutade, men med en ny karaktär. Men tidigare karaktärer börjer som sidkaraktärer.

 

Jag har genom tidigare böcker varit mycket intresserad av Zarek. Han var så unik och annurlunda, och jag ville veta vad som format honom. Och gissa om jag blev glad när jag läste att fjärde boken handlade om honom!

 

Boken var känslosam då Kenyon är extremt duktig på att förmedla känslor. Jag tyckte extremt synd om Zarek när man fick reda på mer om hans liv, men ville hela tiden ha reda på mer.

 

Boken har högt tempo som inte saktar ner förren den är slut. Beskrivningarna, karaktärerna, handlingen, miljön - allt är fantastiskt. Jag gillar att Dance With The Devil var olik tidigare böcker i serien, den hade en mer unik känslo och jag tycker nog att det är den bästa boken hittills i Dark Hunter.

 

Jag rekomenderar varmt den här boken för dig. Den har verkligen allt. Grekisk mytologi, extrem spänning, intimitet och romans, sorg och hopp. Serien borde verkligen passa alla, för trots att det är inom Dark Romance så liknar den inte andra böcker i genrén. Serien är extremt egen och unik och varje bok har en ny karaktär och en ny handling, så den blir inte långtråkig. Rekomenderas, rekomenderas, rekomenderas!

 

Betyg: 8/10