Breaking Bad säsong 1


Fakta:
Första säsongen av Breaking bad är regisserad av Vince Gilligan med bland annat Bryan Craston och Aaron Paul i huvudrollerna. Säsongen består av 7 avsnitt och är 346 minuter lång. Den spelades in 2008 och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Bryan Cranston spelar rollen som Walter White, en kemilärare som kämpar med att hålla ihop det med hans fru och med den fysiskt utmanade sonen. Allting förändras när Walter får en oväntad diagnos: han har obotlig lungcancer. Med bara några få år kvar att leva och ingenting att förlora, använder sig Walter av sin kemiträning till att koka och sälja crystal-meth tillsammans med en av hans före detta elever. I samma takt som hans status inom droghandeln växer, gör även hans lögner det, men Walter ger inte upp förren han har sett till att hans familj kan klara sig efter han är borta, även om det betyder att riskera alla deras liv."
 
Recension:
Jag har länge funderat på att börja se Breaking bad så jag köpte hem en box med de första fyra säsongerna till ett ett förmånligt pris. När jag väl får den sätter jag in skivan i DVD:n, sätter mig bekvämt i soffan, och vad är det första jag gör? Skrattar. Det är väldigt sällan en serie lyckas få mig att skratta redan första minuten, men Breaking bad var en av de få. Det ironiska är ju också att det är en dramaserie. Den har spänning och våld, men lyckades ändå upprätthålla humorn, vilket är väldigt begåvat av både regissören och skådespelarna enligt mig.
 
 En helt vanlig kemilärare med väldigt få problem.

Serien har ett himla bra persongalleri och skådespelarna som spelar karaktärerna är skickliga. I andra filmer/serier om droger brukar man utveckla ett starkt ogillande gentemot de som hanterar och tillverkar drogerna, men både Craston (Walter) och Paul (Jesse) lyckas skapa ett starkt medlidande för deras situationer och det är omöjligt att inte gilla dem. Crastons karaktär, Walter, är dock väldigt udda och ibland förstår jag mig inte riktigt på hans handlingar, men det gör mig faktiskt inte mycket. De enda karaktärerna jag ärligt kan säga att jag starkt ogillar är Skyler, Walters fru, som spelas av Anna Gunn, samt Hank Schrader som spelas av Dean Norris. Jag tycker Skyler kan bli riktigt elak och självisk ibland, men mest av allt är hon helt enkelt sjukt irriterande, och Hank är väldigt respektlös. Men de andra karatkärerna är enkla att gilla, speciellt Jesse och Walter Junior, som är Walters bedårande son.
 
Utan att egentligen veta vad han ger sig in på börjar Walter tillverka crystal-meth.
 
Jag gillar hur hela serien utvecklar sig trots att det rör sig om en väldigt kort tid. Man får en bakgrund till hur de vävs in i den illegala droghandeln, misshandel och mord, och avsnitt för avsnitt så förvärras deras situation. Jag är redan nu inne på säsong 2 och måste nämna att jag tycker det är väldigt skickligt sammanvävt, hur de har lyckats få en vanlig kemilärare till att bli landets mest eftersökta drogkartelledare. Det sker också i denna säsong, trots endast sju avsnitt, en stor karaktärsutveckling och den fortsätter även in i nästa säsong. Jag älskar hur de grävs ner djupare och djupare i det de påbörjat; det bidrar till spänningen. Och medan allt kring drogerna sker, så får man även följa hur Walter kämpar mot sin obotliga cancer och samtidigt försöker hjälpa sin CP-skadade son, Walter Junior.
 
 En av de mest irriterande karaktärerna jag sett i mitt 18-åriga liv.

Men trots att serien är spännande och unik så måste jag även säga att den kunde bli seg ibland. Tempot i allmänhet är inte det högsta, men det är något jag har tillit på att det förbättras i senare säsonger. Hade incidenterna hänt mer intensivt hade jag definitivt gillat den mycket mer.
 
Walter och hans före detta elev, Jesse, har tagit sig vatten över huvudet.
 
Allt som allt var säsongen bra, men inte fantastisk. Det var bra klippt, bra regisserat och skickligt spelat av skådespelarna. Säsongen är dock lite väl kort för min smak, och tillsammans med det lite långsamma tempot kändes den ofullständig. Men med humorn och spänningen och den unika strukturen så måste jag ändå skriva att jag har väldigt höga förhoppningar på fortsättningen.

Kommentarer

Skriv en kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras inte)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback