Regissör: Jon Turteltaub.

Genre: Romantik, komedi

Längd: 1 hr 39 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Sandra Bullock, Bill Pullman, Peter Gallagher, Peter Boyle, Jack Warden, Glynis Johns.

Inspelningsår: 1995.

 

 

 

 

 

 

While you were sleeping, som i Sverige kallas Medan du sov, är en helmysig romantisk komedi. Det tar ett litet tag för filmen att komma igång, men när man väl är insatt i det som händer är det omöjligt att slita sig. Det var länge sedan jag såg en film som fick mig att må så bra. While you were sleeping har en hjärtevärmande humor och en underbar atmosfär som värmer ända in på själen. Charmanta skådespelare bidrar med mycket hjärta, och den obesvärade känslan gör att filmen passar alla i familjen. 

 

 

While you were sleeping är inte en film utan brister, men i ärlighetens namn är dessa tillkortakommanden bagateller. Handlingen är inte särskilt originell, trovärdigheten brister på sina ställen och filmen innehåller en rad klyschor som vi har sett förut. Dessutom bygger hela konceptet på bristande kommunikation, vilket jag personligen brukar störa mig på. Men i While you were sleeping fungerar det, och mysfaktorn är så pass hög att jag inte ens bryr mig om alla så kallade ”fel”.

 

Längd: 14 hr 55 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, äventyr.

Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Clive Strander.

Releasedatum: 7 november 2016.

 

 

 

 

 

 

 

Längd: 5 hr 28 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 7 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Samuel Fröler, Ebba Hultkvist, Sten Ljunggren, Helena Brodin, Göran Engman, Tove Nordin.

Inspelningsår: 1997.

 

 

 

 

 

 

Författare: Stephanie Garber.

Originaltitel: Caraval.

Serie: Caraval #1.

Längd: 420 sidor.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

 

 

 

 

 

Caraval är en spännande roman. Den stämningsfulla miljön och det drömska språket bygger upp en sagolik atmosfär. Dessutom är konceptet riktigt intressant, och jag fascinerades av spelets alla egenheter. Exempelvis kan varor betalas med sanningar, vilket jag tyckte var en läcker idé. Men trots att jag njöt av läsningen och satt fängslad nästan hela tiden, tycker jag att Caraval är aningen överskattad.

 

Anledningarna till att jag inte förälskade mig var:

• Romantiken är onödig. Alla ungdomsböcker behöver inte innehålla kärleksdrama, och här tyckte jag att den aspekten var rätt onödig.
• Boken har ojämnt tempo och förlorar fart i mitten.
• Innehållet upprepas ibland, och vissa saker berättas gång på gång istället för att visas.
• Världsuppbyggnad saknas. Läsaren vet lite om hur samhället ser ut och hur magin fungerar, vilket gör att den känns allsmäktig.

Som helhet tycker jag om Caraval. Faktum är att det är en av de bättre böckerna som jag har läst den här månaden. Men jag tycker inte riktigt att den är så häpnadsväckande som många gett sken av. En intressant läsning, helt klart! Definitivt värd att läsas. Men det är inte ett mästerverk.

 

 

Den här veckan har varit hektisk. Jag går sista terminen på högskolan, och just nu är det mycket förberedelser inför examensarbetet. Det som jag har kunnat konstatera hittills är att forskning inte riktigt är min grej... Men som tur är har jag fått lite finpost som satt lite guldkant på vardagen. ♥

 

Låt oss börja med det som jag har köpt själv. Eftersom jag tyckte så mycket om Falling kingdoms bestämde jag mig för att skaffa hem Gathering darkness av Morgan Rhodes, vilket är den tredje delen i serien. Sen beställde jag även två klassiska filmer som jag har hört mycket gott om: Pretty woman och Sister act, även kallad En värsting till syster.

 

Under veckan har en del recex anlänt också. Universal Sony skickade November criminals, The emoji movie och The dark tower. Från Scanbox kom What happened to Monday, och från Warner bros anlände nyinspelningen av It. ♥

Regissör: John Landis.

Genre: Komedi, action.

Längd: 1 hr 44 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Eddie Murphy, Jon Tenney, Joey Travolta, Judge Reinhold, Bronson Pinchot, Alan Young, Theresa Randle, Hector Elizondo.

Inspelningsår: 1994.

 

 

 

 

 

Det går att argumentera för att alla Snuten i Hollywood-filmerna är barnsliga och förutsägbara. Tittaren vet att Alex kommer att klara sig helskinnad från äventyren, och därför blir filmerna inte särskilt spännande. Därtill är det lätt att fastna vid den bristande trovärdigheten och de förlegade animeringarna. Men om man bortser från detta och istället ser det som charmiga egenheter som karakteriserar filmerna, blir det uppenbart att denna trilogi är en riktig pärla.

 

 

Snuten i Hollywood 3 underhåller. Trots mycket action är stämningen avslappnad, och det är lätt att ryckas med i de härliga karaktärernas rappa dialoger och befängda vågspelen. Det är underbart att återse Axel, Billy och Serge – som tillsammans bildar en fantastiskt roande trio. Därtill är musiken medryckande och det höga tempot hindrar tittaren från att bli uttråkad. Enligt mig, är Snuten i Hollywood 3 bättre än tvåan, då den särskiljer sig mer från originalet.

 

 

Som helhet är Snuten i Hollywood 3 underskattad. Visst har filmen brister, men det är lite de som ger actionkomedin sina utmärkande egenskaper. Om man tittar på Snuten i Hollywood förväntar man sig sannolikt inte ett mästerverk, utan enbart att underhållas – vilket filmen lyckas med.

 

Författare: Fredrik Backman.

Engelsk titel: The deal of a lifetime.

Serie: Fristående.

Längd: 78 sidor.

Bokförlag: Forum.

 

 

 

 

 

 

 

 

Längd: 8 hr 47 min.

Antal avsnitt: 13 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Science fiction, äventyr.

Skådespelare: Eliza Taylor, Paige Turco, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Henry Ian Cusick, Christoper Larkin.

Releasedatum: 13 november 2017.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Eftersom den tredje säsongen av The 100 gjorde mig besviken, visste jag inte riktigt vad jag hade att vänta av fortsättningen. Men det visade sig snart att jag inte behövde oroa mig. Serien gör här verkligen ett krafttag, och återetablerar sig som en av TV:s starkaste science fiction-serier. Den fjärde säsongen av The 100 sätter serien på kartan igen, och ökar tittarens engagemang för varje avsnitt som passerar.

 

 

Jag minns att jag hade svårt för skådespelarna i seriens början. På något sätt kändes det som att många av dem inte var redo att stå framför kameran. Men vid det här laget har de mognat, och jag upplever att de är bekvämare i sina roller. De framställer sina karaktärer med finess, och personer som jag har tyckt illa om i det förflutna är nu mina hjärtebarn. I takt med skådespelarnas utveckling, har även karaktärerna växt sig starkare och i den fjärde säsongen bryr jag mig genuint om dem allesammans. Vad jag i första säsongen skulle ha beskrivit som en tafatt skådespelarensemble, skulle jag idag säga är grym!

 

 

Den fjärde säsongen är riktigt spännande. Tempot är högt och scenerna intensiva. Trots att säsongen bara består av 13 avsnitt hinner det hända väldigt mycket. Inte heller falnar intresset, och den växande intensiteten stärker beroendet tills det är omöjligt att slita sig. Något som jag tyckte om var också att säsongen fick mig att känna. Den har ett väldigt tankeväckande koncept och väcker många moraliska frågor som är aktuella i vårt eget samhälle, vilket berörde djupt. Samtidigt finns inslag av humor som lättar upp stämningen emellanåt och fick mig att le som ett fån.

 

 

Det enda jag har att kritisera är slutet. Utan att avslöja vad som händer, kan jag berätta att vändningen kändes väldigt billig och den passade inte alls ihop med den kunskap vi har fått tidigare under seriens gång. När en viss världsbild har etablerats är det viktigt att den upprätthålls, men här bryts det vi har trott varit sant på ett sätt som känns desperat snarare än realistiskt. Och det gör mig nervös över hur väl utförd fortsättningen kommer att vara.

 

 

Som helhet är den fjärde säsongen av The 100 riktigt gripande. Här bevisar serien att den är värd mer tid i rampljuset. Avsnitten är actionpackade och härligt intensiva. Synd är bara att slutet tyder på en fortsättning som inte håller samma kvalité. Men det får tiden avgöra.

 

Författare: Fredrik Hardenborg.

Serie: Fristående.

Längd: 263 sidor.

Bokförlag: Rabén&Sjögren.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regissör: Darren Aronofsky.

Genre: Drama, thriller.

Längd: 2 hr 1 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Jennifer Lawrence, Javier Bardem, Ed Harris, Michelle Pfeiffer, Domhnall Gleeson, Jovan Adepo.

Releasedatum: 29 januari 2018.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

 

 

 

Författare: Lemony Snicket (Daniel Handler).

Svensk titel: Reptilrummet.

Serie: A series of unfortunate events #2.

Längd: 190 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Under veckan har jag både köpt och fått böcker som jag längtat efter hur länge som helst.

 

Det jag köpte själv var klassikern Animal farm av George Orwell och den historiska krigsromanen Code name verity av Elizabeth Wein. Jag har bara hört gott om båda dessa och ser grymt mycket fram emot att läsa dem.

 

Nu till recexen. Bookmark skickade Artemis av Andy Weir. Jag läste hans debut – Ensam på Mars – för ett par år sedan och förälskade mig totalt. Jag ser det nu som en av mina favoritböcker, vilket gör förväntningarna på Artemis mycket höga.

 

Jag fick även De som försvann av Sheena Kamal från HarperCollins, De kommer ändå inte tro mig av Ulla Nissen från Hoi, Sunt förnuft vilt hjärta av Veronica Almer från Visto, Danny bäst i världen av Roald Dahl från Rabén&jögren, Till alla killar jag har gillat av Jenny Han från Lavender Lit samt Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting från Natur&kultur. Stort tack till er allesammans! ♥

Längd: 9 hr 17 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, science fiction.

Skådespelare: Justin Theroux, Amy Brenneman, Christopher Eccleston, Chris Zylka, Liv Tyler, Carrie Coon.

Releasedatum: 26 oktober 2015.

 

 

 

 

 

 

 

The leftovers baseras på boken med samma namn av Tom Perrotta, och är en av de underligaste serierna som jag har sett. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka, mest för mina förväntningar inte alls stämde överens med verkligheten. Jag hade förväntat mig ett spännande science fiction-mysterium, men det visade sig att The leftovers inte alls fokuserar på själva försvinnandet. Istället ligger fokus på befolkningens vardagliga liv, flera år efter händelsen – vilket är bra, men inte alls det jag hade väntat mig.

 

 

Jag är väldigt kluven när det kommer till den här serien. Den är så oerhört fascinerande och speciell – med underliga kulter, oförklarliga beteenden och förvildade hundar. Det som händer fängslar verkligen, fast jag aldrig riktigt är säker på vad som händer och varför. Det jag hade velat ha är fler svar. Antalet obesvarade frågor växer för varje avsnitt, men något svar ges aldrig. Och tyvärr grämer det mig, och jag hade sannolikt tyckt om serien mer om jag faktiskt förstått mig på den.

 

 

En stor anledning till att jag inte riktigt fastnade för The leftovers är att jag hade helt andra förväntningar. Det, och att det som händer är så oförståeligt. Samtidigt kan jag inte förtränga att serien är fascinerande – med underliga karaktärer, bra musik och förvånansvärt brutala scener. Jag ville hela tiden veta mer, även när jag var som mest uttråkad. Allt som allt rekommenderar jag The leftovers till dig som vill se en långsammare, karaktärsdriven serie snarare än ett actionfylld science fiction-mysterium.

 

 

Den här veckan har jag delat upp det som tillkommit hyllan i två separata inlägg, på grund av att det blev så pass mycket. Så jag visar veckans nya filmer och tv-serier idag, medan böckerna dyker upp på bloggen imorgon. ♥

 

Filmerna till vänster på bilden är begagnade, medan det till höger är recex. Låt oss börja med recexen. Från Fox kom den fjärde säsongen av Black Sails, medan Warner bros skickade den fjärde säsongen av The 100, den tredje volymen av Be cool Scooby-Doo! och steelbook-utgåvan av It från 1990. Därtill fick jag den första säsongen av Shooter, sjunde säsongen av Hawaii five-0 och filmen Mother från Paramount. Sen kom även The beguiled från Universal.

 

De begagnade filmerna fick jag från min pappa. Dessa var Click, Catch me if you can, Smekmånaden, Licens att döda, Medan du sov, The aviator, 13 snart 30, Ensam hemma 2, Eddie, Tillbaka till framtiden, Tillbaka till framtiden 3, Traffic, Hero, Zoolander, The talented mr. Ripley, American beauty, Vad kvinnor vill ha, For a few dollars more, Den gode den onde den fule, Casino royale och Quantum of solace. ♥

Författare: Morgan Rhodes.

Serie: Falling kingdoms #1.

Längd: 412 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Regissör: Steven Soderbergh.

Genre: Thriller.

Längd: 1 hr 52 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon, Andy Garcia, Julia Roberts, Bernie Mac, Scott Caan.

Inspelningsår: 2001.

 

 "Danny trotsar oddsen i en sekundsnabb stöt av kasinon i Las Vegas – vilka alla ägs av en hänsynslös magnat, som har ett förhållande med Dannys före detta fru. Om allt går som det ska blir bytet 150 miljoner dollar."

 

 

 

 

 

 

 

Regissör: Jack Zander.

Genre: Animerat, familj

Längd: 47 minuter.

Åldersgräns: Barntillåten.

Skådespelare: Lee Richardson, Arthur Anderson, Rex Everhart, Anne Francine, Hetty Galen, Gordon Halliday.

Inspelningsår: 1980.

 

 

 

 

 

 

Trolltyg i tomteskogen är en kort familjefilm som brukar visas på svensk TV runt jul. Men av någon anledning har jag inte sett den förrän nu. 

 

 

Mitt intryck är att Trolltyg i tomteskogen är mysig, lite i stil med de gamla Bamse-filmerna som gjordes under –70 talet. Gammeldags animering och en djup berättarröst triggar igång nostalgin. Ändå känns det som att den enkla berättelsen bäst åtnjuts av de allra minsta. Fast jag tyckte mycket om de söta karaktärerna och den varma känslan som filmen ger, tappade jag som vuxen lite av intresset efter ett tag. Självfallet är det annorlunda om man växt upp med filmen, men för mig blev det inte en jättestor hit. 

 

Allt som allt är Trolltyg i tomteskogen en puttrig film, men ser du den för första gången som vuxen uppmanar jag dig att inte förvänta dig ett mästerverk.

 

Regissör: Sofia Cappola.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 39 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Colin Farrell, Nicole Kidman, Kirsten Dunst, Elle Fanning, Oona Laurence, Angourie Rice.

Releasedatum: 15 januari 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

"När en skadad fiendesoldat hittas nära ett flickinternat, blir han omhändertagen av rektorn Martha. Allt eftersom de unga kvinnorna tar hand om honom stiger den sexuella spänningen och farliga rivaliteter bildas."

 

 

 

 

 

The beguiled är en nytolkning av filmen från 1971, och baseras på romanen med samma titel av Thomas Cullinan. Det är ett drama som har mötts utav obefogat hård kritik. The beguiled är sannerligen en film med många brister, men den väckte nyfikenhet hos mig och höll mig intresserad ända till slutet.

 

 

Det som The beguiled har fått kritik för – och som jag håller med om – är bland annat tempot. Handlingen rör sig långsamt framåt, och intrigen känns på något sätt otillräcklig i förhållande till tiden som läggs på att bygga upp det hela. Slutet är dessutom lite intetsägande, vilket tillsammans med de simpla karaktärerna bidrar till att helheten känns slätstruken. Men det många kritiker har förbisett är filmens skönhet. Fotot är utsökt, och sättet som kamerorna utnyttjar det naturliga ljuset på är oförklarligt vackert. Därtill är The beguiled välspelad och den har ett viktigt, feministiskt budskap. Visst förmedlas det inte på förstklassigt sätt, men tillräckligt engagemang väcks för att behålla tittarens intresse genom hela filmen.

 

 

Som helhet tycker jag faktiskt om The beguiled. Ja, det är en film med många brister – men jag ville hela tiden veta mer och upptäcka vad som skulle hända.

 

Författare: Gena Showalter.

Originaltitel: Lifeblood.

Serie: Everlife #2.

Längd: 443 sidor.

Bokförlag: HarperCollinsNordic.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej. Nope. Nix. Den här serien är inte något för mig. Timglaset var en av förra årets besvikelser, och det är med tungt hjärta jag skriver att Livsblod är ännu sämre. Jag hade verkligen hoppats att serien skulle rycka upp sig, men ärligt talat satt jag uttråkad under nästan hela läsningen.

 

Av någon anledning har jag svårt för Gena Showalter. Jag har läst nästan tio böcker av henne, men inte fastnat för någon av dem. Det är något med hennes sätt att skriva. Det känns så slätstruket, med enkelt språk, många klyschor, ytliga handlingar och livlösa karaktärer. Ofta har Showalter en riktigt intressant historia att berätta, men genomförandet sitter helt enkelt inte. Hennes böcker är känslolösa ord på papper snarare än en upplevelse.

 

Som helhet var Livsblod inte en roman i min smak. Berättelsen saknar driv och karaktärerna känns inte särskilt trovärdiga. Därtill gör Showalter inte särskilt stort intryck med sina ord, och jag upplever helheten som… billig. Jag kommer sannolikt läsa den sista delen i serien för att få ett avslut, men efter att ha ogillat de två första böckerna är förväntningarna låga.

 

Regissör: Martin Larsson.

Genre: Komedi, thriller.

Längd: 1 hr 23 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Jan Coster, Nour El-Refai, Henrik Lillér, Karin Lithman, Torkel Petersson, Peter Lorentzon.

Releasedatum: 8 januari 2018.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

 

 

Den här filmen var inte i min smak. Den är inte direkt dålig, men fångade inte heller upp mitt intresse. Det är den typen av slätstruken film som lämnar tittaren helt neutral; som varken väcker känslor eller roar – utan snarare bara är.

 

 

Handlingen har vi sett många gånger tidigare, och Becker: kungen av Tingsryd bidrar inte med något nytt till genren. Det är enkelt och förutsägbart, och trots att filmen klassas som både thriller och komedi blir den varken spännande eller rolig. Skådespelarna är uttryckslösa och jag fastnade inte för karaktärerna, då de – precis som resten av filmen – är relativt intetsägande. Replikerna framförs lite fumligt, och det känns varken som att manusförfattare eller skådespelare tänkt över rollerna ordentligt.

 

 

Som helhet är Becker: kungen av Tingsryd en medioker, svensk komedi med ett ytligt förhållningssätt till allt som händer. Tittaren tillåts inte fördjupa sig i vare karaktärer eller handling, utan förväntas roas av ett urvattnat händelseförlopp som liknar så många andra.

 

Regissör: Tony Scott.

Genre: Action, komedi.

Längd: 1 hr 39 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Eddie Murphy, Judge Reinhold, Jürgen Prochnow, John Ashton, Ronny Cox, Brigitte Nielsen.

Inspelningsår: 1987.

 

 

 

 

 

 

 

Regissör: Barry Jenkins.

Genre: Drama.

Längd: 1 hr 49 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Mahershala Ali, Alex Hibbert, Janelle Monáe, Naomie Harris, Jaden Piner, Ashton Sanders

Releasedatum: 3 juli 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Årets andra haul! Den här veckan har det anlänt saker i alla möjliga storlekar och genrer.

 

Från HarperCollins kom romcom-boken Vi hade ju bara en paus av Lindsey Kelk. Sen fick jag Mörkare av E. L. James från Nordstedts och Ditt livs affär av Fredrik Backman från Forum. Därtill skickade Universal den svenska filmen Becker: kungen av Tingsryd.

 

Jag har också köpt två böcker: Half-blood av Jennifer L. Armentrout och Rebel spring av Morgan Rhodes. Jag läste och förälskade mig i Falling kingdoms för någon vecka sedan, och har sedan dess längtat efter fortsättningen. ♥

Författare: Lemony Snicket (Daniel Handler).

Svensk titel: En olustig början.

Serie: A series of unfortunate events #1.

Längd: 163 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The bad beginning är en klassiker som de flesta verkar ha läst som barn. Själv är jag uppvuxen med filmen från 2004, men har aldrig riktigt tänkt på att den baseras på en serie böcker. Men i samband med tv-serien, som premierade förra året, har mitt intresse för romanerna väckts och nu har jag bestämt mig för att läsa alla tretton böcker i serien.

 

Det tar ett tag innan The bad beginning kommer igång, och från början fick jag uppfattningen att jag som vuxen skulle ha svårt att tycka om läsningen. Men ungefär halvvägs igenom började jag få svårt att slita mig. Mycket beror på författarens sätt att uttrycka sig. Romanen är skriven i en cynisk ton som särpräglar The bad beginning från typisk ungdomslitteratur. Trots sin dysterhet har den en distinkt, humoristisk touch som bryter av och gör läsningen lättsam. Jag tycker också mycket om att Snicket törs vara grym mot karaktärerna, trots att de är barn. Många andra böcker med samma målgrupp är betydligt ”snällare”, vilket gör läsningen mer slätstruken.

 

En av få störningsmoment är dock att Snicket ofta förklarar ”svåra” ord. Det är säkert tänkt att vara hjälpsamt med tanke på den unga målgruppen, men på något sätt kändes det dumförklarande. Samtidigt tyckte jag att det fick författaren att kännas för närvarande, då det avbröt själva historien för att övergå till ett mer lärandebaserat berättande.

 

Som helhet utgör The bad beginning en bra början på en lovande serie. Jag tycker mycket om de intelligenta karaktärerna och Snickets sätt att skriva, och ser fram emot att ta del utav resten av serien.

 

Regissör: Luc Besson.

Genre: Action, komedi.

Längd: 1 hr 47 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Robert De Niro, Michelle Pfeiffer, Diana Agron, John D'Leo, Tommy Lee Jones, Jimmy Palumbo.

Releasedatum: 26 mars 2014.

 

 

 

 

 

Farväl till maffian är en besvikelse. Visst är den lättsam och helt okej att slötitta på någon gång, men helheten är inte särskilt tillfredsställande. Filmen har inte mycket substans och känns rörig. Att den klassificeras som ”komedi” är också ett mysterium, då filmen är allt annat än rolig. Den livnär sig på våld snarare än skämt, och förskönar aggression på ett extremt sätt som känns malplacerat för genren.

 

 

Det är synd att Farväl till maffian faller platt, för skådespelarensemblen är fantastisk. Vi får se veteraner som Robert De Niro och Tommy Lee Jones, samt min personliga favorit: Michelle Pfeiffer. Men de får inte mycket att arbeta med. Manuset är styltigt och karaktärerna svåra att tycka om. I slutändan spelar det ingen roll hur bra skådespelarna presterar, när grundmaterialet är så pass dåligt.

 

 

Allt som allt är Farväl till maffian inte mer än okej. Filmen är too much för att passa mig i smaken.

 

Genre: Thriller, drama.

Längd: 1 hr 40 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: John Cusack, Li Gong, Yun-Fat Chow, David Morse, Ken Watanabe, Jeffrey Dean Morgan.

Releasedatum: 23 juli 2012.

 

 

 

 

 

 

Shanghai är en thriller som hade kunnat vara riktigt bra, men som faller platt på grund av ett överambitiöst utformande. Handlingen känns nämligen lite för komplicerad, och det röriga upplägget gjorde att det blev svårt att hänga med i svängarna. Fast jag definitivt intresserades av konceptet, blev filmen aldrig riktigt spännande på grund av förvirringen som uppstod.

 

 

Filmens oordning kastar alltså bort den potential som Shanghai hade, vilket är synd då den verkligen hade kunnat gripa tag. Den är vackert filmad och bygger upp en stämningsfull atmosfär som träffar tittaren i hjärtat. Dessutom är skådespelarna duktiga, och jag blev särskilt glad över att se både Li Gong och Ken Watanabe i något större roller än väntat. Jag tycker nämligen mycket om dem båda två, men har inte sett dem i mycket sedan fantastiska En geishas memoarer.

 

 

Allt som allt är Shanghai okej, men filmen hade tjänat på ett mindre rörigt manus.

 

Författare: Frances Hardinge.

Originaltitel: The lie tree.

Serie: Fristående.

Längd: 402 sidor.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

 

 

 

 

 

Åh, vad Lögnernas träd ger mig motstridiga känslor.

 

Å ena sidan är konceptet intressant och handlingen spänningsfylld. Hardinges metaforrika språk är riktigt vackert, och hennes sätt att bygga upp den viktorianska miljön griper tag. Den starka gotiska atmosfären ger en tryckande stämning och gör allt lätt att se framför sig. Hardinge har därtill skapat en protagonist som är enkel att relatera till, och jag tycker om bokens feministiska prägel.

 

Men Lögnernas träd är långsam. Det tar lång tid för boken att komma igång, och transportsträckorna mellan de spännande scenerna upplevs ofta som onödiga. Ett annat problem var att boken inte väckte känslor hos mig. Jag var intresserad av det som hände, men brydde mig inte på ett djupare plan.

 

Lögnernas träd är alltså bra, men Hardinge hade medlen för att göra boken ännu bättre.

 

Regissör: Martin Brest.

Genre: Action, komedi.

Längd: 1 hr 41 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Lisa Eilbacher, Ronny Cox, Jonathan Banks.

Inspelningsår: 1984.

 

 

 

 

 

 

Ett av mina nyårslöften var att se fler klassiker. En mycket uppskattad sådan är Snuten i Hollywood, som jag har hört mycket om men aldrig själv sett. Men nu har jag gjort något åt det, och äntligen förstår jag vad alla pratat om. Trots att jag inte tycker att filmen är särskilt speciell, håller jag med om att den är bra.

 

 

Snuten i Hollywood är en lättsam actionkomedi, som följer en rätt så typisk mall. Den innehåller karakteristisk gammeldags action, vars strider underhåller så länge tittaren inte lägger för stor vikt på filmens trovärdighet. Karaktärerna känns aldrig som att de är i verklig fara och filmen blir inte spännande, men Eddie Murphys charmiga gestaltning gör det ändå till en härlig upplevelse. Hans kroppsspråk och rappa käft gör tillsammans med den medryckande 80-talsmusiken Snuten i Hollywood till en mysig må bra-film.

 

Allt som allt är Snuten i Hollywood en sorglös klassiker som håller än idag.

 

Författare: Affinity Konar.

Originaltitel: Mischling.

Serie: Fristående.

Längd: 343 sidor.

Bokförlag: Polaris.

 

 

 

 

 

 

 

 

Trots att jag verkligen ville tycka om Mischling är jag kluven. Å ena sidan är berättelsen kraftfull, och boken innehåller några riktigt hjärtknipande scener. Men samtidigt saknar jag en starkare handling. Romanen är relativt utdragen, och hur hemskt det än känns att skriva så blev den ofta tråkig. Vi har hört historien förut, och Konar bidrar inte med nya infallsvinklar eller lärdomar. Det hela resulterar i en förutsägbar berättelse som inte riktigt förmår sig gripa tag.

 

Jag hade dessutom svårt att relatera till sättet som historien berättas på. Språket känns nämligen lite krystat, då det ofta blir för utsvävande och konstnärligt. Fina ord binds samman i onödigt långa och målande meningar, och gjorde att jag tappade intresse. Det bidrog även till att boken aldrig blev riktigt känslosam, då författarens egna språkövningar framgick tydligare än handlingen.

 

Mischling är inte en dålig bok, men allt som allt hade jag förväntat mig mer.

 

Regissör: James Ponsoldt.

Genre: Drama, science fiction.

Längd: 1 hr 48 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Emma Watson, Tom Hanks, Ellar Coltrane, Bill Paxton, Karen Gillan, Glenne Headly.

Releasedatum: 18 september 2017.

 

 

 

 

 

 

Trots ett tankeväckande och intressant koncept är The circle en besvikelse. Klippningen är hackig och handlingen känns osammanhängande. På grund av att mycket berättas istället för visas, skapas distans till tittarna eftersom vi sällan själva får se det som händer. Mae utvecklas bakom kulisserna, vilket gör det väldigt svårt att förstå sig på henne. Hon agerar väldigt nämligen motsägelsefullt mot hur hon introducerats.

 

 

The circle är ett stelt drama med övertydliga budskap och mediokra skådespelarinsatser. Det känns dessutom som att filmen laddar upp mot ingenting. The circle saknar klimax och slutet kommer abrupt. På grund av att väldigt lite händer under filmens gång, känns den mer som en introduktion till något annat. Den känslan förstärks av de många obesvarade frågorna och det faktum att karaktärernas handlingar aldrig får konsekvenser.

 

 

Allt som allt är The circle ett drama med potential, men på grund av att filmen saknar både hjärna och hjärta faller den platt.

 

 

Filmerna som tillkom min samling var Addams family values, Gifta på låtsas, Man on fire, Spy game, Ensam hemma, The break-up, Jalla jalla!, View from the top, What a girl wants, Bruce den allsmäktige, Notting hill, Moulin rouge!, Day after tomorrow, Min stora kärlek, 40 year-old virgin, The scorpion king, 17 again, Die har: hämningslöst, Mumien: drakkejsarens grav, The Terminator, Terminator 2 och Terminator 3: rise of the machines.

 

Jag har sett de flesta av filmerna, men hade dem inte i min samling. De enda som jag inte har sett är Gifta på låtsas, Man on fire, Spy game och Die hard: hämningslöst. ♥

Längd: 11 hr 17 min.

Antal avsnitt: 16 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Rysare, sci-fi, drama.

Skådespelare: Kim Dickens, Frank Dillane, Alycia Debnam-Carey, Mercedes Mason, Colman Domingo.

Releasedatum: 18 december 2017.

Distributör: Fox.

 

 

 

 

Det smärtar mig att medge att jag har riktigt svårt för Fear the walking dead. Jag vill verkligen tycka om serien, men upplever att den aldrig kommer igång. Tempot är långsamt och det som händer griper inte tag. Manuset känns inte särskilt arbetat och de många klyschorna får mig att tappa intresset allt mer.

 

 

Mitt största problem med Fear the walking dead är att jag inte fastnar för karaktärerna. Precis som The walking dead är spinoff-serien karaktärsdriven, men med skillnad från originalserien saknar denna starka heroer som tittaren verkligen ser upp till och hejar på. Skådespelarna känns relativt uttryckslösa i sina framställningssätt, och när jag tittar på avsnitten bryr jag helt enkelt inte om vad som händer med karaktärerna.

 

 

Som helhet är Fear the walking dead en serie som jag inte vet om jag kommer att fortsätta med. Kanske är det inte seriens fel att jag fastnar, utan att jag ser den i fel period av mitt liv. Men min aktuella uppfattning är att den är allmänt tråkig.

 

Författare: Michael Morpurgo.

Serie: War horse #1.

Längd: 180 sidor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

War horse är en krigsbok som berättas ur hästen Joeys synvinkel. Det är första gången jag läser en bok riktad mot en äldre målgrupp som skildras ur ett djurs perspektiv. Det var en spännande upplevelse, men inte fullt trovärdigt. Joeys berättarröst kändes nämligen lite för mänsklig för att vara helt övertygande.

 

Jag gillar verkligen berättelsen, och Morphurgo levandegör krigets fasor på ett tankeväckande sätt. Men trots att boken inte ens är tvåhundra sidor lång tog det mig lång tid att läsa klart den. Detta på grund av det långsamma tempot, och det stundtals tunga språket. På något sätt kändes det som att Morphurgo hade en väldigt bra idé, men sen när det kom till själva genomförandet så gick inte allt lika smidigt som planerat. Alltsammans beskrivs väldigt enkelt, och hans ord fick mig aldrig att känna.

 

Allt som allt är War horse en helt okej roman, men jag föredrar faktiskt filmen mer.

 

 

 

 Antal böcker lästa under året: 122 stycken.

 Antal påbörjade serier: 22 stycken.

 Antal avslutade serier: 4 stycken.