FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: Something to fear.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #17.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2012).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

Det som den sjuttonde volymen av THE WALKING DEAD skildrar, är min favoritdel i tv-serien. Det är därför med viss frustration som jag tillkännager att jag känner mig besviken. Misstolka mig inte: volymen är bra. Rå, fartfylld och spännande. Det händer mycket hela tiden. Ändå är jag inte särskilt exalterad.

 

Jag tror att jag till viss del känner mig rätt mättad vid det här laget. Jag har läst många av volymerna i serien tätt inpå varandra, och börjar inse att de är rätt upprepande. Det känns som att händelserna går på repeat i cykler, och jag behöver nog ta en paus från serien ett tag för att kunna uppskatta nästkommande volymer.

 

Något annat som jag tänkte på är att händelserna i den här volymen väldigt fort leder fram till ett klimax. I tv-serien byggs stämningen upp på ett annat sätt, och jag kände sån skräck innan att jag kände pulsen dunka i huvudet. Här nås höjdpunkten utan att fruktan riktigt byggs upp, vilket gör att det faller lite.

 

Med det sagt, är FRUKTANS TID fortfarande en bra volym. Jag tror mest att jag börjar tröttna på serietidningens lite repetitiva upplägg.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Sarah Beth Durst.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, grafisk våld.

Nyckelord: Hovintriger, äventyr, onda andar, tävling om tron, elementär magi.

Serie: The Queens of Renthia #1.

Målgrupp: Unga vuxna/vuxna.

Längd: 388 sidor.

Publiceringsår: 2017 (org. 2016).

Bokförlag: Harper Voyager.

 

 

Jag gav mig in i läsningen utan några direkta förväntningar. Jag hade inte hört något om boken. Det enda jag visste var att jag sett liknande titlar i princip överallt, som alla visat sig vara mediokra. Men alltså. Alltså! Vilken bok!

 

Varför läser ingen den här serien? Jag begriper mig inte på varför den inte är på allas läppar! THE QUEEN OF BLOOD är riktigt, riktigt bra! För det första: världsuppbyggnaden. WOW. Alltsammans är så häftigt och originellt. Hela grejen med andar som utgör allt i naturen, systemet kring hur en ny drottning tränas och väljs, magikonceptet kring att manipulera och kontrollera andar, och det faktum att hela städer byggs i träd för att undvika faror på marken… det är så coolt och nytänkande!

 

Jag älskar dessutom skogsmiljön, det höga tempot, de blodiga striderna och det faktum att boken utspelas under lång tid. Från bokens början till dess slut har det gått flera år, vilket bidrar med såväl djupare förståelse för vad som pågår i staden som utveckling hos karaktärerna. Därtill är jag svag för både äventyr och hovintriger, vilket gör att THE QUEEN OF BLOOD passar mig som handen i handsken.

 

Sist men inte minst måste jag nämna karaktärerna. De är underbara, och så lätta att fastna för! Jag uppskattar verkligen att protagonisten har brister och sällan (i princip aldrig) är bäst på det hon gör. Hon misslyckas ofta och är medveten om sina tillkortakommanden. Men hon är motiverad, kämpar hårt och ger inte upp, vilket är himla inspirerande att se.

 

Allt som allt tycker jag att THE QUEEN OF BLOOD är en mycket underskattad bok. Den är fartfylld, spännande och kreativt uppbyggd. Jag kommer definitivt att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 10 tim 35 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Thriller, drama, fantasy.

Skådespelare: Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Rutina Wesley, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Jim Parrack, Adina Porter, Carrie Preston, Michael Raymond-James, Alexander Skarsgård, Lizzy Caplan.

Nyckelord: Vampyrer, formbytare, mordmysterium.

Releasedatum: 25 november 2009.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Jag har alltid ansett TRUE BLOOD vara en favorit. Varje gång någon frågar efter ett sexigt, blodigt serie-tips så är det den som jag rekommenderar. Men på senare tid har jag funderat: håller TRUE BLOOD med dagens mått? Det var trots allt åtta år sedan jag såg den. Kanske mitt minne börjar svika mig? Kanske har den inte åldrats väl? Så jag beslutade mig för att se om den första säsongen.

 

Den första säsongen av TRUE BLOOD är till och med bättre än jag minns. Vid första ögonkastet framstår den som väldigt ”trashy”, med ett klyschigt upplägg och en nästan fånig början. Men oh boy kommer den igång ordentligt och blir riktigt beroendeframkallande!

 

 

Det finns inte mycket att ogilla med TRUE BLOOD. Premissen är kreativ, och jag gillar att skaparna har tagit det uttjatade vampyrkonceptet och gjort något helt eget av det. Fast gamla vampyrskrönor tas fasta på, skämtas det friskt med stereotyper. Dessutom integreras satiriska gliringar och politiska budskap kring likabehandling och jämställdhet skickligt in i berättelsen, utan att det någonsin känns predikande eller krystat. Riktigt snyggt gjort, alltså!

 

TRUE BLOOD är för övrigt lätt att fastna för, och passar en väldigt bred publik. Serien är spännande och rå; romantisk och sexig; och inte minst rolig. Skådespelarna är duktiga, karaktärerna charmar sig snabbt in i tittarens hjärta, musiken är atmosfärisk och den dekadenta stilen skapar en väldigt tilltalande stämning. Jag gillar dessutom att serien inte tar sig själv på för stort allvar, men att det aldrig blir för tramsigt.

 

 

Så som svar på frågan huruvida serien håller med dagens mått, måste jag svara: riktigt bra. Den första säsongen av TRUE BLOOD är minst lika gripande och spännande 2020 som för åtta år sedan, och jag ser fram emot att se om resterande säsonger också.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Claire Legrand.
Svensk titel: –

Genre: Paranormal.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, alkoholkonsumtion.
Nyckelord: Monster, ömiljö, asexualitet, HBTQ

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 447 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Katherine Tegen Books.

 

 

 

Jag är så besviken. SAWKILL GIRLS var en av mina mest efterlängtade böcker, men den visade sig vara något helt annat än vad jag förväntat mig. Jag känner mig genuint ledsen nu när läsningen är över, då boken hade så mycket potential som aldrig utnyttjades!

 

Så. Jag gillade faktiskt boken i början. Premissen är riktigt häftig, karaktärerna utmanar normer kring sexualitet och kroppsideal, och stämningen är härligt kuslig. Men successivt går alltsammans utför, och SAWKILL GIRLS blir sakta men säkert till en förvirrande röra.

 

Det här är en udda bok. Det är ett som är säkert. Genomtänkt men slumpartad. Och fast jag verkligen gillade konceptet blev alltsammans snabbt alldeles för konstigt för mig. Och rörigt. Därtill började jag aldrig riktigt bry mig om karaktärerna, och jag hade väldigt svårt för Legrands språk. Hon håller sig med en rätt monoton ton, samtidigt som hon pyntar sina meningar med så pass många stilfigurer att det nästan känns pretentiöst. Ta följande mening som exempel, så förstår du säkert vad jag menar:

 

 

Därtill kan jag inte undgå att uppleva boken som lite tråkig. Tempot är långsamt, och fast saker händer gjorde de mig aldrig särskilt intresserad.

 

Överlag… SAWKILL GIRL var inte en bok för mig. Jag njöt inte av att läsa den, och fast den absolut har spännande inslag och ett fantastiskt koncept blev alltsammans för egendomligt för mig. Med allt slumpartat som händer, känns det nästan som en monsterthriller inspirerad av ALICE IN WONDERLAND.

 

BETYG: 4,5/10

FAKTA
Regissör: Dennis Dugan.

Genre: Komedi.

Längd: 1 tim 26 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Adam Sandler, Christopher McDonald, Julie Bowen, Frances Bay, Carl Weathers, Allen Covert, Robert Smigen, Bob Barker, Richard Kiel.

Nyckelord: Golf, överdriven humor.

Releasedatum: 15 april 2004.

Distributör: Universal.

 

 

 

 

Precis som många andra tittare, har jag överlag väldigt svårt för Adam Sandler. Men till och med han har sina gyllene studenter ibland. HAPPY GILMORE är ett praktexempel på det. Det är en klassisk Adam Sandler-film. Lättsam. Avslappnad. Charmig. Och så där absurt fånig, men på ett härligt sätt. Det som händer är överdrivet och ofta rent utav dumt, men det får mig att le och må bra.

 

Så visst, trovärdigheten brister. Ja, det mesta hänger inte ihop särskilt väl ur en logisk synvinkel. Men det är en kul och trevlig film att se. Så länge man inte övertänker saker och ting, är HAPPY GILMORE definitivt värd att se när du vill glömma allt annat för en stund.

 

BETYG: 6/10

FAKTA
Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: A larger world.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #16.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 2012).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

Den sextonde volymen av THE WALKING DEAD är helt okej. Bra, men inget speciellt. Den är snabbläst och småspännande, men sticker inte ut särskilt mycket i förhållande till resten. Tempot är relativt långsamt och fast vi introduceras för ett nytt samhälle och nya karaktärer, är min generella upplevelse att ETT NYTT HOPP mest agerar brygga till de efterföljande Negan-fokuserade volymerna. Den utgör bra grund för ett nytt handlingsspår, men är i sig inget att hänga i julgranen.

 

Allt som allt är ETT NYTT HOPP ett småsegt tillägg i serien, men icke desto mindre en viktig del i dess utveckling. Jag ser mycket fram emot att se vart alltsammans leder, och fast denna volym var lite av ett bakslag har jag stora förväntningar på fortsättningen.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Längd: 3 tim 30 min.

Antal avsnitt: 11 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama.

Skådespelare: Josefine Frida Pettersen, Iman Meskini, Ulrikke Falch, Lisa Teige, Tarjei Sandvik Moe, Ina Svenningdal, Marlon Langeland, Herman Tømmeraas, Thomas Hayes.

Nyckelord: Norsk serie, vänskap, relationsdrama.

Releasedatum: 25 september 2015.

Distributör: DailyMotions.

 

 

 

 

Jag måste vara en av de sista personerna i Norden som tittar på SKAM. Men bättre sent än aldrig, eller hur?

 

Jag tycker att den första säsongen av SKAM är bra. Inte ”wow”, inte ”OMG alla måste se den!”. Men den har fångat min uppmärksamhet och gjort mig intresserad av att se vidare. Den främsta anledningen till det är den lättsamma stämningen, de värdefulla budskapen och de härliga karaktärerna. De är lätta att relatera till och trots vissa karikatyriska drag blir de aldrig stereotyper. Ingen tilldelas en stämpel, inget är svart eller vitt, utan alla existerar i en gråzon och varje handling får en förklaring. Därtill är vänskapen mellan de fem tjejerna inspirerande att följa. Att se hur de stöttar och oroar sig varandra är oerhört glädjande.

 

Överlag tycker jag hittills om serien. Något intetsägande och förenklad ibland, men allt som allt trevlig. Jag ser fram emot att se fortsättningen.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Tahereh Mafi.

Svensk titel: Frukta mig.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Psykisk ohälsa, adoption, skjutning, tortyr, panikattack, alkoholkonsumption, transfobi.

Nyckelord: Dödlig beröring, relationsdrama, superkrafter.

Serie: Shatter me #4.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 435 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Harper Collins.

 

 

 

RESTORE ME är en bra bok. Inte fantastisk, inget jag kommer att gå och tänka på särskilt länge, men bra. Det är kul att återse karaktärerna efter alla dessa år, och jag gillar den lättsamma atmosfären. Upplägget är enkelt och anspråkslöst, vilket känns lite som en frisk fläkt efter en handfull komplexa romaner.

 

Jag kan dock inte påstå att RESTORE ME är en ny favorit. För det första är boken väldigt pratig. Det händer inte särskilt mycket, och dialoger och beskrivningar dras medvetet ut på för att skapa spänning. Det får emellertid motsatt effekt, och efter att ha gått i cirklar ett tag ville jag bara ropa ut ”kom till saken!”.

 

För det andra känns berättelsen något ostrukturerad, som att Mafi inte riktigt kan bestämma sig för vart det hela ska leda. Det hoppar hela tiden hit och dit, och sammanträffanden sätter grunden för resten av serien. Därtill integreras lite för mycket relationsdrama, enligt mig. Jag tycker visserligen väldigt mycket om den kemi som finns mellan Warner och Juliette, men ibland känns RESTORE ME mer som en sexig romantisk roman än en spännande dystopi.

 

Överlag är RESTORE ME en trevlig läsning, men inget speciellt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Jake Kasdan.

Genre: Äventyr, fantasy.

Längd: 2 tim 3 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Dwayne Johnson, Kevin Hart, Jack Black, Karen Gillan, Awkwafina, Nick Jonas, Alex Wolff, Morgan Turner, Madison Iseman, Danny De Vito, Danny Glover.

Nyckelord: Speläventyr.

Releasedatum: 20 april 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

JUMANJI: THE NEXT LEVEL är en lättsam och småcharmig efterföljare. Filmen lockar fram några fniss och är så där lagom mysig. Fotot är därtill riktigt snyggt, och skådespelarna presterar bra. Med det sagt, tycker jag emellertid inte att JUMANJI: THE NEXT LEVEL är något speciellt.

 

 

Filmen bjuder inte direkt på något nytt, utan återanvänder samma upplägg och liknande händelser som i sin föregångare. Det som händer är förutsägbart och skämten pågår alltid något för länge, vilket gör helheten aningen tröttsam. Jag växlade hela tiden mellan att tycka att filmen var trevlig och avkopplande, och trist. Det känns som att konceptet pressas till sin bristningsgräns, och det görs tydligt att JUMANJI-franchisen inte har särskilt mycket mer att bjuda på.

 

Överlag skulle jag säga att JUMANJI: THE NEXT LEVEL är okej. Det är en film som fungerar. Men kommer jag att se den igen? Ytterst oklart. Och jag tycker inte att det behöver pumpas ut fler filmer i franchisen nu.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Tricia Levensteller.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, grafisk våld.

Nyckelord: Vikingar, gudar, monsterjägare.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 326 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Feiwel & Friends.

 

 

Det här var precis vad jag behövde! En fristående, snabbläst fantasyroman som underhåller rakt igenom. Jag älskade den!

 

WARRIOR OF THE WILD är spännande och välskriven, med tydliga influenser från såväl vikingatiden som mysteriegenren. Boken har högt tempo och en fin balans mellan blodiga actionscener och sockersöta romantiska stunder. Och för en gångs skull störde jag mig inte på det romantiska inslaget! Tack och lov! Den kändes varken framtvingad eller kemilös, vilket var himla skönt. Snarare så uppskattade jag de glädjefyllda stunderna, som snyggt bröt av mot alla monster och strider.

 

Jag tyckte också väldigt mycket om språket. Levenseller skriver väldigt enkelt, vilket gör boken lättsam och snabbläst. Hon ger tillräckligt med karaktärsutveckling och världsuppbyggnad för att jag som läsare ska känna mig tillfredsställd, men håller alltsammans enkelt och kravlöst. Det blir en behaglig paus från all så kallad ”episk fantasy”, där komplexa magisystem och avancerade samhällsuppbyggnader utgör halva boken.

 

Levenseller har dessutom skapar väldigt älskvärda karaktären. Protagonsten Rasmire är självständig, lojal, stark och intelligent – och dessutom riktigt bad-ass. Att följa henne kändes upplyftande och inspirerande, och när hon ibland tog dumma beslut ville jag mest hålla om henne och övertyga henne om att allt löser sig. Utöver det, är sidkaraktärerna bedårande och väldigt underhållande.

 

Överlag älskade jag WARRIOR OF THE WILD. Det är den typen av bok som känns tillfredsställande rakt igenom, och som gjorde mig nyfiken på allt annat som Levenseller har publicerat. Hon skulle kunna bli en ny favoritförfattare.

 

BETYG: 8,5/10

FAKTA

Regissör: Alfonso Cuarón.

Genre: Drama.

Längd: 2 tim 14 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Yalitza Aparicio, Marina de Tavira, Diego Cortina Autrey, Carlos Peralta, Marco Graf, Daniela Demesa, Nancy Garcia Garcia, Verónica Garcia.

Nyckelord: Slice of life, 70-tal, svartvitt.

Releasedatum: 4 april 2020.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

ROMA är en oerhört vacker film. Kombinationen mellan det svartvita filtret, de konstnärliga kameravinklarna och det hänförande utnyttjandet av naturligt ljus gör det till en väldigt artistisk film. Även de mest triviala vyerna är förtrollande. Jag upplever emellertid att regissören fokusrerar lite för mycket på just det estetiska. Visst uppskattar jag en vacker film, men det känns som att handlingen hamnar i skymundan och inte blir lika prioriterad. Filmen är stilfull, men inte särskilt underhållande.

 

Det här är en väldigt långsam film. Långsam på ett elegant och smakfullt sätt, men långsam icke desto mindre. Jag blev aldrig uttråkad, men inte heller särskilt investerad. Bara det faktum att filmen inleds genom att filma ett golv i fem minuter, säger en hel del om vad du har att vänta dig. Det känns som att jag inte är tillräckligt med ”finsmakare” för att uppskatta den här typen av verk. För trots att jag uppskattade det jag såg rent utseendemässigt,kände jag mig aldrig engagerad eller intresserad av att se vidare.

 

 

Överlag är jag väldigt neutralt inställd till ROMA. Det är absolut inte en dålig film, men den riktar sig mot en väldigt specifik sorts tittare, som uppskattar lågmälda artistiska verk. Jag behöver inte ha action och fullt ös i varenda film jag ser, men kände att den här filmen var i knappaste laget när det kom till innehåll.

 

BETYG: 5/10

FAKTA

Författare: Fredrik Backman.

Originaltitel: En man som heter Ove.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Självmordsförsök, eldsvåda, mobbning, djurmisshandel, dödsfall, cancer, bilolycka, missfall, homofobi.

Nyckelord: Livshistoria, psykisk ohälsa.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 294 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 2012).

Bokförlag: Sceptre.

 

 

Tanken på att plocka upp en bok om en gnällig, gammal man var inte direkt upplyftande. För hur kul kan det egentligen vara att läsa om en 59-åring som klagar över sina grannar och går inspektionsrundor?

 

Väldigt kul, tydligen.

 

A MAN CALLED OVE är en förvånansvärt rolig och berörande berättelse, som knyter an med läsaren på ett mycket djupare plan än vad jag trodde var möjligt. Det är en vackert skriven bok, unikt skriven med en berättarteknik som smidigt skiftar mellan dåtid och nutid, och skapar snygg cirkulation mellan början och slut.

 

Boken väckte alla möjliga sorters känslor hos mig. Det var underhållande att ta del av Oves interaktion med sina grannar och hur han missförstår moderna koncept som IT och estetik. Samtidigt är det väldigt tragiskt att lära känna hans bakgrund och allt han varit med om, och mitt hjärta krossades mer än en gång. Faktum är att A MAN CALLED OVE är den första boken i år som faktiskt fyllde mina ögon med tårar.

 

Trots att Ove som karaktär är mossig och ovillig att vidga sitt perspektiv, är han lätt att tycka om. Han är en man av principer, som håller ordning och reda, och som bryr sig mer om andra än vad han vill visa. Och som läsare kände jag väldigt stark sympati för honom, även när han betedde sig som ett as.

 

Överlag är A MAN CALLED OVE riktigt bra. Boken har stort hjärta och förtjänar definitivt all uppmärksamhet som den fått. Det är en tragisk komedi om förlust och ofrivillig ensamhet, som såväl inspirerar och förmedlar glädje, som berör.

 

BETYG: 8/10

FAKTA

Längd: 4 tim 27 min.

Antal avsnitt: 10 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, skräck.

Skådespelare: Richard Armitage, James Callis, Alejandra Reynoso, Jessica Brown Findlay, Rila Fukushima, Jason Isaacs, Theo James, Yasmine Al Massri, Jaime Murray, Adetokumboh M'Cormach.

Nyckelord: Vampyrkrig, anime, magi.

Releasedatum: 5 mars 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Den här serien är så bra, och den tredje säsongen av CASTLEVANIA är minst sagt en värdig fortsättning. Spännande, blodig, nytänkande – allt man kan önska! Produktionen har varit välgjord från första början men i takt med att serien fortlöper och alla som medverkar blir varma i sina kläder blir alltsammans bättre och bättre.

 

CASTLEVANIA har verkligen lyckats skapa sympatiska karaktärer, och jag gillar att den tredje säsongen stärker intresset för dem genom att utforska dem ännu mer och addera ytterligare djup. Därtill introduceras en handfull nya huvudkaraktärer; något som jag generellt sätt brukar ha svårt för när en ”primär grupp” redan etablerats men som här fungerar riktigt bra. De integreras på ett så naturligt sätt och har så pass färgrika personligheter att det känns som att de alltid varit där. Särskilt mycket fastnade jag för Lenore, som med sin bedrägliga oskuldsfullhet och slughet bidrar med såväl sensualitet som en spänd atmosfär.

 

Den tredje säsongen av CASTLEVANIA är dessutom djupt atmosfärisk, oförutsägbar och stundtals riktigt chockerande. Den är sexig, intrigfylld och actionpackad, med en lagom balans mellan blod, humor och hjärta.

 

Överlag är jag riktigt nöjd. Den tredje säsongen känns lite som en brygga eftersom så stort fokus ligger på karaktärernas utveckling, men det är något som jag personligen uppskattar istället för non-stop action eller ett alltför handlingsbaserat förlopp. Och efter multipla cliffhangers i slutet sitter jag nu som på nålar efter en fortsättning.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Marie Rutkoski.

Svensk titel: –

Genre: Fantasy, romantik.

Traumatiskt innehåll: Slaveri, krig.

Nyckelord: Förbjuden kärlek.

Serie: The Winner's Trilogy #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 355 sidor.

Publiceringsår: 2016 (org. 2014).

Bokförlag: Square Fish.

 

 

Uh. THE WINNER’S CURSE är vad jag skulle kalla för ”sjukt överhajpad”. Jag förstår verkligen inte grejen med den. Visst, om jag hade läst den för sex år sedan då boken först publicerades och hade som flest läsare, hade jag sannolikt tyckt om den. Men för 24-åriga Melanie är det här för tramsigt.

 

Att boken beskrivs som en ”dödlig lek där allt står på spel” får mig nästan att kissa på mig av skratt. Den som skrev det måste ha varit hög. Boken har extremt lite action, få intriger och borde knappt få kallas fantasy. Romantikfokuserad fantasy, absolut, men inte renodlad fantasy. Det finns ingen magi, inga monster, utan fantasyaspekten är enbart att boken utspelas i en annan värld.

 

Hur som helst. Varför tyckte jag inte om THE WINNER’S CURSE? För det första är boken väldigt förutsägbar. Det är ofattbart enkelt att se alla pusselbitar i förväg, och att gissa sig till hur allt kommer att sluta är en barnlek. Allt drivs på ett väldigt uppenbart sätt mot slutmålet, med hjälp av såväl sammanträffanden som ologiska vändningar. Resultatet blir en väldigt forcerad och tråkig läsning.

 

För det andra saknar boken originalitet. Den har inte mycket till handling, klyschorna hopar sig och karaktärerna känns som… bleka skuggor. De är  platt utformade och fast jag verkligen ville tycka om dem kunde jag inte fastna. Därtill saknar romansen – vilket är bokens huvudfokus – trovärdighet. Jag blev inte alls övertygad av Kestrels och Arins känslor för varandra, och fann ingen kemi i scenerna de hade ihop.

 

Allt som allt är THE WINNER’S CURSE inte en bok för mig. Lättsam, javisst, men alldeles för innehållslös, tafatt och stereotypisk. Jag skulle inte gå så långt att kalla boken dålig, men den är som bäst extremt trivial. Jag kommer att läsa resterande delar i trilogin, men av pliktkänsla snarare än intresse.

 

BETYG: 4/10

FAKTA

Regissör: Jeff Fowler.

Genre: Äventyr, action, familjefilm.

Längd: 1 tim 39 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Ben Schwartz, James Marsden, Jim Carrey, Tika Sumpter, Natasha Rothwell, Adam Pally.

Nyckelord: Resa mellan världar, värdsherravälde, spelfigur.

Biopremiär: 19 februari 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Jag gillar SONIC THE HEDGEHOG. Det är en charmig, söt och smårolig film, med högt tempo och ett underhållande händelseförlopp. Spelfiguren Sonic har gjorts till en lättälskad och sympatisk karaktär som man genuint intresseras av att följa. Jag kan dessutom en gång för alla konstatera att det vare tt himla bra val att designa om hans utseende. Han ser riktigt bra ut och hans utseende går väl ihop med hans förtjusande personlighet. För övrigt tycker jag att skådespelarna gör bra ifrån sig, och det är roligt att se Jim Carrey i vad jag klassificerar som en ”typisk-Carrey-roll”.

 

Med det sagt, är SONIC THE HEDGEHOG inget mästerverk. Handlingen är väldigt enkel, med många klyschor och några logiska luckor. Men det är sånt som man får ta, och ärligt talat störde det mig inte. Något som däremot gick mig lite på nerverna var övertydligheten i replikerna och skådespelarnas artikulerande. Visst förstår jag nödvändigheten i och med att filmen främst är riktad mot barn, men det gjorde mig icke-desto mindre frustrerad.

 

Överlag är SONIC THE HEDGEHOG en bra familjefilm. Mysig och definitivt värd att se, oavsett ålder.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Originaltitel: We find ourselves.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Grafisk våld.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.
Serie: The walking dead #15.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2015.

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

 

Den femtonde volymen av THE WALKING DEAD har fått en del kritik för att vara ”händelselös” och ”långsam”. Jag tycker emellertid att detta är totalt omotiverat. Jag nekar inte att volymen är stillsammare än sin föregångare, och jag håller med om att det finns volymer i serien som är rätt tråkiga. Men i det här fallet tycker jag att det långsammare tempot är befogat. Man kan inte ha en bokserie med action och fullt ös hela tiden. Läsaren behöver tid på sig att smälta det som hänt, likaså att handlingen behöver få tid att utvecklas. Och det tycker jag att EN ANDRA CHANS lyckas bra med.

 

Något som jag uppskattar med EN ANDRA CHANS, är den psykologiska fascinationen. Att se hur karaktärerna sakta men säkert bryts ner på grund av rädslor och gamla ärr, är morbid men minst sagt intressant. Att utstå påfrestning efter påfrestning påverkar såklart psyket, och för mig som är väldigt intresserad av mänskligt beteende var detta inslag mycket uppskattat. Jag tycker också om den allmänna utvecklingen som sker hos karaktärerna och deras relationerna i denna, och tycker att volymen agerar en bra brygga mellan de större händelserna.

 

Överlag tycker jag om EN ANDRA CHANS. Visst har den saktat ner i förhållande till sin föregångare, men jag tycker likväl att den var spännande och gripande. Jag kommer absolut fortsätta att läsa serien.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Harper Lee.

Svensk titel: Dödssynden.

Genre: Historisk fiktion, klassiker.

Traumatiskt innehåll: Brand, fattigdom, sexism, rasism, dödsfall, våldtäkt, arbetarläger.

Nyckelord: Rättegång, fördomar.

Serie: To kill a mockingbird #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 309 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 1960).

Bokförlag: Arrow.

 

"Skjut alla blåskikor du vill, om du kan träffa dem, men kom ihåg att det är en synd att döda en härmfågel". Det är en advokats råd till sina barn, medan han försvarar den riktiga härmfågeln: en svart man anklagad för våldtäkt på en vit flicka.

 

 

Puh! Vilken bok! Så intensiv, men ändå så varm. Ena halvan av mig älskar den och kan inte sluta tänka på den. Jag älskar karaktärerna och deras lojalitet till varandra, och blev såväl inspirerad som berörd av deras hållfasta värderingar. Särskilt mycket tycker jag om pappan Atticus, hans mogna sätt att uppfostra sina barn och hans strävan efter att behandla alla han möter med respekt. Wow, alltså, vilken människa!

 

Sen tyckte jag också väldigt mycket om delarna som rörde just rättegången. Jag är generellt väldigt fascinerad av juridik och rättsliga fall, och tyckte att det var väldigt spännande att följa förhören och vittnesutläggningarna. Men åh, vad jag tyckte synd om Tom Robinson! Att höra de falska anklagelserna mot honom fick det att göra fysiskt ont i mitt hjärta. Det blev nästan skrämmande att läsa, för fast jag såklart vet att egocentrism och fördomar finns blev det ett kallt uppvaknande.

 

Men trots att jag verkligen älskade dessa delar, kunde jag inte låta bli att andas ut av lättnad när sista sidan var läst och boken tog slut. Av någon anledning hade jag svårt att ta mig framåt i berättelsen, och TO KILL A MOCKINGBIRD tog mig sjukt lång tid att läsa. Början är dessutom rätt seg, och hela den första halvan känns nu i efterhand som ett töcken då jag upplevde den som något förvirrande och rörig.

 

Summan av kardemumman är att jag är glad över att ha läst TO KILL A MOCKINGBIRD. Det är en riktigt bra bok, och jag skulle bli förvånad om jag inte plockar upp den igen i framtiden. Boken är emellertid något utdragen, ofokuserad och… trög? Och jag har inget intresse av att läsa fortsättningen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn.

Engelsk titel: No way out.

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Grafiskt våld, lemlästning.

Nyckelord: Postapokalyps, zombier, serietidning, grafisk roman.

Serie: The walking dead #14.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 144 sidor.

Publiceringsår: 2015 (org. 2011).

Bokförlag: Apart.

 

 

 

 

THE WALKING DEAD-serietidningarna är överlag rätt ojämna när det kommer till kvalité, men wow vad den fjortonde volymen är bra! Den har allt som gör serien så bra: ett högt tempo, mycket action, chockerande scener och utveckling när det kommer till såväl handling som karaktärer. Det är en mörk och intensiv volym, det händer saker hela tiden och jag blev som läsare väldigt berörd.

 

Något som jag verkligen gillar med de grafiska romanerna är att jämföra den med tv-serien. Jag gillar dem båda två men på olika sätt, och jag tycker att det är riktigt intressant att upptäcka såväl likheter som avvikelser. Fast jag föredrar tv serie-mediet mer, tycker jag emellertid generellt sätt mer om hur allt utvecklar sig i serietidningarna. Händelserna är mörkare och brutalare, och mindre förutsägbara. Och det om något är INGEN UTVÄG bevis på.

 

Det finns inte särskilt mycket mer att säga. Om du läste förra volymen och likt mig själv blev besviken, uppmanar jag dig att ge serien en till chans. INGEN UTVÄG är en av mina favoritvolymer och det är med spänning som jag ser fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Regissör: Wilson Yip.

Genre: Drama, action, biografi.

Längd: 1 tim 45 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Donnie Yen, Scott Adkins, Danny Kwok-Kwan Chan, Vanness Wu, Jim Liu, Kent Cheng, Yue Wu, Ka-nin Ngo, Adrian Wheeler.

Nyckelord: Kung fu, rasism, mobbning.

Releasedatum: 21 april 2020.

Distributör: Well Go USA.

 

 

 

Den här franchisen är sjukt underskattad, och det gör mig oerhört ledsen att veta att de flesta aldrig ens hört talas om den. Jag gillar filmerna så mycket. Stämningen, skådespelarna, musiken. Vacker är bara förnamnet. Och trots att de såväl behandlar svåra ämnen som blir relativt brutal ibland, ser jag det som riktiga må bra-filmer. IP MAN 4: THE FINALE är inget undantag.

 

Det är sorgligt att veta att det nu inte kommer ut fler filmer i IP MAN-franchisen. Det är en av mina mest omtyckta biografiska filmserier. Donnie Yen passar som handen i handsken i rollen som mästare Ip, och hans insats är minst sagt beundransvärd. Därtill är filmen välkoreograferad och spännande, med gripande intriger och musik som ger gåshud. Den har dessutom ett värdefullt budskap om jämlikhet och rättvisa, och provocerar medvetet med skoningslösa karaktärer.

 

Men trots att jag verkligen tycker om IP MAN 4: THE FINALE, måste jag medge att det också är den svagaste delen i franchisen. Detta främst för att den saknar det emotionella djup som jag funnit i de tidigare. Jag har trots allt bölat som ett litet barn fler gånger än jag kan räkna till, till de tidigare filmerna. IP MAN 4: THE FINALE är bra, men mina ögon var torra under hela upplevelsen. Något annat som jag störde mig något på var att amerikanerna byggs upp på ett väldigt karikatyriskt sätt. De har inget djup utan framställs som hänsynslösa monster utan något annat mål i livet än att utrota kineserna och kung fu. Det hade varit mer givande om de givits flerdimensionella personligheter så att jag som tittare kunde sympatisera för dem, trots deras agerande.

 

Överlag utgör IP MAN 4: THE FINALE ett bra avslut på franchisen. Ja, filmen har brister, men jag njöt av upplevelsen och ville direkt se mer när eftertexterna började rulla.

 

BETYG: 7/10

Författare: Brenna Thummler.

Svensk titel: – 

Genre: Paranormal, övernaturligt.

Traumatiskt innehåll: Fattigdom, dödsfall, psykisk ohälsa, mobbning, ofrivillig ensamhet.

Nyckelord: Grafisk roman, spöken, skoldrama, hitta sig själv.

Serie: Sheets #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 239 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: Oni Press.

 

 

SHEETS överraskade mig verkligen! Jag hade förväntat mig en söt berättelse om ett spöke i en tvättmaskin, men boken visade sig vara så mycket mer än så. Den är absolut söt, men även kreativ, rolig, berörande och tankeväckande. Det är en varm och öppenhjärtig berättelse om sorgehantering, mobbning, ensamhet och psykisk ohälsa, och den fick det att värka i min själ.

 

Jag fastnade verkligen för karaktärerna. Båda protagonisterna är oerhört inspirerande. Wendell är bedårande, lite naiv men underbart godhjärtad. Marjorie är å andra sidan hårt arbetande och väldigt ansvarsfull för sin ålder. Hon har stora vikter på sina axlar och dras genom livet efter förluster och motgångar. Men det jag älskar med henne är att hon aldrig ger upp. Visst tycker hon att vardagen är tuff, rentutav skit, men hon ser värdet i att fortsätta framåt – och det var oerhört upplyftande att ta del utav.

 

Överlag är SHEETS en vacker och känslofylld berättelse. Boken är något påskyndad framåt slutet, och jag hade velat se en lite mindre driven avrundning. Men allt som allt är jag riktigt imponerad. SHEETS är så mycket mer än vad jag hade förväntat mig, och utan tvekan en av årets stora favoriter. Bortsett från HEARTSTOPPER av Alice Oseman, är detta den starkaste grafiska romanen som jag har läst. Jag rekommenderar den varmt om du är sugen på en gullig, grafisk roman med djup.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Längd: 8 tim 34 min.

Antal avsnitt: 24 stycken.

Åldersgräns: 11 år.

Genre: Komedi.

Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Jim Rash, Donald Glover, Chevy Chase.

Nyckelord: Parodiskt upplägg, skoldrama, komvux.

Releasedatum: 14 november 2012.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

COMMUNITY är verkligen en bra serie. Lättsam, charmig och väldigt underhållande. Och bortsett från vissa guldkorn till avsnitt, är den andra säsongen snäppet bättre än den första.

 

 

Jag älskar seriens överdrivna, parodiska stil. Jag älskar att välkända stereotyper blir förlöjligade, jag älskar karaktärerna (speciellt rektorn, för hallå - hur bedårande är han inte?) och jag älskar alla filmer som refereras. Alien. Lord of the rings. Inception. Pulp fiction. Star wars. Det är himla kul att se nya tolkningar, med en intelligent humoristisk tvist på det hela. Sist men inte minst tycker jag att det är oerhört kul att så många välbekanta kändisar medverkar som gästskådespelare i serien. I den här säsongen får vi se bland annat Hilary Duff, Josh Holloway, Rob Corddry, Stephen Tobolowsky och LeVar Burton, och fast deras närvaro egentligen inte är nödvändig, förgyller de avsnitten med sin närvaro. Att utropa ”Det är ju han!” tionde gången gillt är minst sagt en endorfinkick.

 

Överlag gillade jag verkligen den andra säsongen av COMMUNITY. Jag skrattade en hel del, ibland så mycket att tårarna rann. Om du är ute efter en nytänkande och parodisk serie, bör du definitivt kolla upp denna!

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: J.M. Barrie.

Svensk titel: Peter Pan.

Genre: Klassiker, äventyr, fantasy.

Traumatiskt innehåll: Föräldralöshet, dödsfall.

Nyckelord: Magi, älvor, pirater.

Serie: –

Målgrupp: Barn.

Längd: 235 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 1904).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

 

Känner du för ett nostalgiskt äventyr, fylld med underlig magi och charmiga karaktärer? Då ska du läsa PETER PAN.

 

PETER PAN är en oerhört mysig läsning, som är svår att släppa taget om. Ett äventyr på ytan, men en komplex berättelse om tillhörighet och moderskap på insidan. En berättelse som engagerar och berör. Jag fastnade för det nyckfulla och ologiska magisystemet, och det oerhört vackra språket. Boken är ibland förvirrande att ta del utav, då det inte alltid är helt självklart om man läser det som faktiskt händer eller en metafor för något annat, men överlag gillade jag verkligen den lite annorlunda strukturen.

 

Jag fastnade dessutom för Peter som karaktär. Han är förvånansvärt… narcissistisk? Väldigt självbelåten och bisarr, men ändå väldigt gripande att läsa om. Jag tyckte om att utforska hans sinne och ser egentligen hela hans karaktär som en enda stor metafor ung oskuldsfullhet men även vårdslöshet.

 

Sist men inte minst vill jag kort nämna illustrationerna, för herrejisses så fina de är! Varje kapitel inleds med en sida som täcks upp av en utförlig skiss, och de är allesammans andlöst vackra! Wow.

 

Överlag tyckte jag mycket om PETER PAN. Visst är den konstig och stundtals förvirrande, men jag fastnade verkligen för innehållet. Om du är sugen på ett lite absurt, magiskt äventyr rekommenderar jag den varmt.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd: 17 tim 51 min.

Antal avsnitt: 25 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Action, thriller, drama.

Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Ian Anthony Dale, Meaghan Rath, Jorge Garcia, Beulah Koale, Taylor Wily, Dennis Chun, Kimee Balmilero, Chi McBride.

Nyckelord: Brottsutredningar, kamp för rättvisa, korruption. 

Releasedatum: 23 mars 2020.

Distributör: Paramount.

 

 

 

 

Jag har en på/av-relation med kriminalserier. Den vanligt förekommande episodiska strukturen blir lätt utmattande och oengagerande, och överlag känner jag att kriminalserier lider stor brist på kreativitet. HAWAII FIVE-0 tillhör emellertid inte denna kategori. Trots att vi nu är hela nio säsonger in i serien, håller den fortfarande väldigt stadig kvalité och kan stolt titulera sig som en av TV:s starkaste kriminalare. Genom att variera fallen och göra karaktärerna personligt involverade i sitt arbete, skapar serien ett genuint intresse för det som händer. Säsongen har en fin balans mellan action, humor och personligt drama, och det faktum att inget fall är det andra likt gör att serien aldrig blir enformig.

 

 

Precis som med de tidigare säsongerna, är karaktärerna en säsongens starkaste kort. De har så mycket charm, och jag älskar personkemin mellan dem. Att se dem småknabbas bidrar med sådan värme och hjärta att man omöjligen kan slita sig. För övrigt är jag ett väldigt stort fan av den exotiska miljön, och att se något annat än den normativa stadsmiljön lyfter serien rejält.

 

Allt som allt är den nionde säsongen av HAWAII FIVE-0 definitivt sevärd. Actionpackad och spännande, utan att förlora glimten i ögat. Visst är det lite förutsägbart i och med att man vet att en av huvudpersonerna aldrig kommer att dö i stridens hetta, men det är något man får ta. Och med säsongens cliffhanger hårt fastetsat i minnet, ser jag mycket fram emot fortsättningen.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Nikolai Gogel.

Svensk titel: –

Genre: Antologi, historisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, fattigdom.

Nyckelord: Novellsamling, 1800-talet.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 103 sidor.

Publiceringsår: 1992 (org. 1836).

Bokförlag: Dover Publications.

 

 

 

THE OVERCOAT AND OTHER SHORT STORIES är en novellsamling med fyra av den ryska författaren Nikolai Gogols populäraste verk. Och hur mycket jag i grund och botten gillar själva grundidén med hans historier, kan jag inte påstå att de underhåller mig. Ja, jag tycker att de har en intelligens bakom sig. Ja, jag blev berörd. Men nej, jag tyckte inte om att läsa dem. Faktum är att jag var extremt uttråkad.

 

Mitt främsta problem är språket. Novellerna skrevs för nästan två hundra år sedan, och det märks. Boken är riktigt jobbig att läsa. För det första är meningarna riktigt långa. Och då menar jag riktigt långa. Här handlar det inte bara om många ord, utan till och med många rader. Sen är det dessutom påfrestande med alla onödiga detaljer och sidospår. Gogol beskriver allt. Ta en scen i THE OVERCOAT som exempel, där Gogol beskriver att protagonisten har en skräddare. Visst, det är bra – då vet jag. Men det räcker inte för Gogol att bara lämna det som ett faktiskt konstaterande. Nej. Han nämnde ju att han hade en skräddare, och då behöver han spendera minst en sida till att beskriva skräddaren. Och när han beskriver skräddaren så räknar han nämna att skräddaren är gift, och ja då måste han ju beskriva frun också…Det är sjukt hur mycket plats som upptas på det här sättet, genom irrelevanta sidospår som orsakar avbrott i såväl berättelsen som engagemanget. Extra påfrestande blir det är Gogol själv tillkännager att det är onödigt, men ändå väljer att lägga upp texten så.

 

Överlag var THE OVERCOAT AND OTHER SHORT STORIES inte för mig. Och det är himla synd. För tar man bort det jobbiga språket och allt jobbigt snickelisnack, så har Gogol en bra poäng. Men i det här formatet orkar jag inte ta till mig den.

 

BETYG: 2,5/10

FAKTA

Författare: J.A. Redmerski.

Svensk titel: –

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Missfall, psykisk ohälsa, drogmissbruk.

Nyckelord: Sorgehantering, roadtrip.

Serie: The edge of never (2/2).

Målgrupp: Nyvuxna.

Längd: 405 sidor.

Publiceringsår: 2014 (org. 2013).

Bokförlag: Forever.

 

 

 

 

THE EDGE OF ALWAYS är en riktig guilty pleasure. Boken är långt ifrån perfekt. Förutsägbart händelseförlopp, för många sidor och en hel del upprepningar. Sidkaraktärerna är intressanta men tillåts inte ta tillräckligt mycket plats. Relationen mellan Camryn och Andrew rör sig snabbare än en fallande stjärna, och allt knyts ihop på ett sånt här sötsliskigt perfekt sätt, där alla problem har löst sig och allt är rosaskimrande fantastiskt. Men trots de här bristerna, kan jag inte undgå att underhållas. Och ärligt talat, jag älskade THE EDGE OF ALWAYS.

 

Det är något visst med Redmerskis språk. Oerhört lättsamt, och med ett flyt som gör att sidorna flyger förbi. Orden är lätta att ta till sig och kapitlen är korta, vilket gör hela upplevelsen obeskrivligt behaglig. Lägg sedan till en mysig stämning, hett sex och älskvärda karaktärer, så har du THE EDGE OF ALWAYS i ett nötskal. Kemin mellan Camryn och Andrew är fantastisk, och trots att jag ser viss problematik med deras förhållande kan jag inte undgå att se deras relation som idyllisk. De har en ovärderlig charm som gör att mitt hjärta smälter.

 

Allt som allt? En bra bok, helt klart. Inte riktigt lika bra som sin föregångare, men ett klart godkänt avslut på duologin. Om du är sugen på en lättsam och sexig läsning är THE EDGE-duon definitivt något för dig.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Stephen Spielberg.

Genre: Drama.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Tom Hanks, Stanley Tucci, Catherline Zeta-Jones, Chi McBridge, Diego Luna, Zoe Saldana, Kumar Pallana, Barry Shabaka Henley.

Nyckelord: Isolering, diskriminering, krig.

Releasedatum: 6 april 2005.

Distributör: Paramount.

 

 

 

THE TERMINAL är en varm må bra-film som får mig att känna varenda känsla på känslospektrat. Jag blir lycklig av att se Navorskis välvilja och livsglädje. Jag blir arg, rent utav förbannad, av att se hur han bemöts av nonchalans och illvilja. Jag skrattar åt hans oskuldsfulla oförstånd, och berörs av hans orättvisa situation. Så mycket känslor: såväl skratt som tårar!

 

 

Det finns så mycket att tycka om med den här filmen. Den lite annorlunda handlingen, de sympatiska karaktärerna och inte minst de många duktiga skådespelarna. Tom Hanks är… wow. Han strålar, och THE TERMINAL kan mycket väl vara en av hans starkare filmprestationer.

 

Men visst finns också sånt som jag kan kritisera. Filmen är något för lång, karaktärerna känns ibland som karikatyrer och Hollywood-klyschorna som hoper sig framåt slutet fick mig att himla stort med ögonen. Men bortser man från detta, är THE TERMINAL en himla fin film. En tankeväckande satir som träffar rakt i hjärtat.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: John Boyne.

Originaltitel: My brother's name is Jessica.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Transfobi, transmisandri, frånvarande föräldrar.

Nyckelord: HBTQ, hitta sig själv.

Serie: – 

Längd: 205 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

MIN BROR HETER JESSICA har fått väldigt mycket kritik. Boken har kallats transfobisk och sågats ner till fotknölarna, till och med av personer som bara dömer romanen utifrån dess titel. Å ena sidan tycker jag att mycket av hatet som kastats mot boken är oförtjänt, och jag blir nästan lite irriterad på människor som fäller utan att ha läst den. Men en del av reflektionerna är välgrundade, och jag kan inte göra annat än att hålla med.

 

Låt mig börja med att skriva att jag gillade den här boken. MIN BROR HETER JESSICA är inte ett mästerverk, men jag underhölls och ville hela tiden läsa vidare. Mycket berodde på karaktären Jessica. Jag älskar hur hon står upp för sig själv och vågar sätta alla – inklusive sin familj – på plats. Jag blev dessutom berörd vid flera tidpunkter, och tyckte även om boken berättade utifrån lillebrodern Sams perspektiv. Det blev en intressant vändning på berättelsen, att läsa från någon annan än den som egentligen låg i centrum.

 

Men. På grund av att vi läser ur Sams synvinkel blir också fokus något skevt. Det faktum att Sam har svårt att se sin bror som en syster framstår som viktigare och ett mer allvarligt problem än den psykologiska påfrestningen som allt har på Jessica. Ur Sams synvinkel är Jessica problemet, boven i dramat, vilket är förståeligt men blir snedvridet då det är hon som möts av intolerans och avsaknad av respekt. Så när det kommer till kritan skapar MIN BROR HETER JESSICA inte riktigt den förståelse som den ämnar göra.

 

För övrigt är boken väldigt enkelt skriven, och jag hade önskat mer komplexitet. Berättelsen håller sig linjär och överraskar inte direkt med något. Boken är vad man kan vänta sig. Jag störde mig däremot på alla sidparallellerna. Boken är väldigt kort, och därför hade jag uppskattat ett större fokus på huvuddilemmat. Istället får vi ta del av moderns politiska karriär och en romans mellan två 14-åringar, vilket tog onödig plats och kändes överflödigt.

 

Överlag tycker jag att MIN BROR HETER JESSICA är helt okej. Som underhållning fungerar boken definitivt. Om syftet med boken däremot är att skapa förståelse, misslyckas den rejält.

 

BETYG: 5/10

Antal lästa böcker: 14 stycken (5 på engelska, 9 på svenska)

Antal lästa sidor: 3956 stycken (genomsnittlig längd: 283 sidor/bok, genomsnittlig läsmängd: 128 sidor/dag)

Antal nya böcker: 13 stycken (6 recex).

 

1. Thunderhead av Neal Shusterman – 9★

2. Vuxna människor av Marie Aubert – 8★

3. With the fire on high av Elizabeth Acevedo – 7,5★

4. Clockwork prince av Cassandra Clare – 7,5★

5. Jägarna av Robert Kirkman m.fl. – 7,5★

6. Det sextonde året av Kim Liggett – 7★

7. Radhuseffekten av Robert Kirkman m.fl. – 6,5★

8. Louisianas väg hem av Kate DiCamillo – 6★

9. The final six av Alexandra Monir – 6★

10. Ingen återvändo av Robert Kirkman m.fl. – 6★

11. Som stjärnor i natten av Jennifer Niven – 5,5★

12. Mellan oss av Sandra Beijer – 4,5★

13. Anne Franks dagbok av Anne Frank – 4,5★

14. The king of Attolia av Megan Whalen Turner – 4★

 

 

Antal sedda filmer: 5 stycken.

Antal nya filmer: 4 stycken (4 recex)

 

1. Doctor Sleep – 7,5★

2. Terminator: dark fate – 6,5★

3. Abominable – 5★

4. Le mans '66 – 5★

5. Gemini man – 4★

 

 

Antal sedda tv-serier: 9 stycken

Antal nya tv-serier: 1 stycken (1 recex)

 

1. Orange is the new black säsong 6 – 8★

2. Orange is the new black säsong 7 – 8★

3. The good place säsong 2 – 7★

4. Community säsong 1 – 7★

5. Castlevania säsong 2 – 7★

6. Little house on the prairie säsong 7 – 7★

7. The good place säsong 1 – 6,5★

8. Castlevania säsong 1 – 6,5★

9. Liar säsong 1 – 6,5★