FAKTA

Författare: Michelle Paver.

Originaltitel: Outcast.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Förskjutelse, dödsfall (mänskliga och djur).

Nyckelord: Andevandring, tala med djur, överleva i vildmark.

Serie: Vargbröder #4.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 332 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2007).

Bokförlag: Semic.

 

 

C.S. Lewis, författaren bakom NARNIA, sa en gång något i stil med att en barnbok som bara kan uppskattas av barn inte är en bra bok över huvud taget. Och det var precis det jag tänkte på när jag läste JAGAD AV KLANERNA. Det här är en bok huvudsakligen skriven för äldre barn, men oj vad jag tycker om den! Jag är snart 25 år men sitter totalt hänförd under hela läsningen. Och ja, det är definitionen av en bra bok.

 

Det finns så mycket att tycka om med JAGAD AV KLANERNA. Spänningen. Det höga tempot. De fantastiska karaktärerna. Paver gör ett riktigt bra jobb med att hela tiden avtäcka nya lager hos dem, och jag gillar att Torak och Renn hela tiden tillåts utvecklas. Dessutom är de fantastiskt jordnära och intelligenta, och det är himla kul att de - som är barn - får dela med sig av sina kunskaper till de vuxna karaktärerna i boken. De är med om mycket och tvingas överleva i vildmarken på andra sätt än de andra i klanerna, och jag älskar att deras kunskaper inte förminskas bara för att de är barn.

 

Sen avgudar jag också den varma och respektfulla relationen mellan människa, djur och natur. Inte noga med att det är allmänt mysigt att läsa om, utan det känns också viktigt. Alla i boken visar sån omtanke, sån hänsyn, sån vördnad mot allt omkring dem, att det nästan gör mig tårögd. Vattnet, marken, träd, djur… Inget störs eller skadas om inte karaktärerna verkligen är i en liv-eller-död-situation. Och det är så himla fint att läsa om.

 

Och sen vill jag bara ge en liten shoutout till vargen Ulv. Har något djur någonsin varit så himla GULLIG och lojal?

 

Allt som allt så tycker jag verkligen om JAGAD AV KLANERNA. Det är en bok som jag rekommenderar varmt till både unga och äldre. Och generellt tycker jag att den här serien förtjänar mer hajp: ingen bok i serien har gjort mig besviken, och de känns på något sätt så värdefulla. Extra kul också att alla böckerna sammanlänkas så väl, vilket gör att det känns som att läsa en enda lång bok istället för sju separata delar.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Längd:4 tim 19 min.

Antal avsnitt: 6 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Drama, psykologisk thriller.

Skådespelare: Laura Carmichael, Jessica De Gouw, Michael Dorman, Ryan Corr, Cariba Heine, Elizabeth Alexander, Henry McWilliam, Michael Sheasby.

Nyckelord: Psykisk ohälsa, kidnappning av barn, polisjakt.

Releasedatum: 22 april 2020.

Distributör: TV4play.

 

 

 

THE SECRET SHE KEEPS är en psykologisk thriller som baseras på boken med samma namn av Michael Robotham. Det är en gripande och väldigt intressant serie, som känns väldigt nära i tid. Serien fokuserar nämligen på teman som influencers, näthat, ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa, utöver själva premissen kring en kvinna som kidnappar ett spädbarn för att på så sätt bygga upp en ”perfekt familj” (detta är ingen spoiler). Det är atmosfäriskt, spännande och något obehagligt att se.

 

Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att serien är något förutsägbar, saknar djup ibland och att trovärdigheten går att ifrågasätta. Men de sakerna störde mig inte så pass mycket att jag inte kunde njuta av det jag såg.

 

Överlag är THE SECRET SHE KEEPS en fascinerande och underhållande serie. Jag tyckte helt enkelt om den, men det blev ingen ny favorit. Jag vill emellertid läsa boken!

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Christopher Paolini.

Originaltitel: The fork, the witch and the worm.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: –

Serie: Arvtagaren #5.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 254 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2018).

Bokförlag: Bonnier Carlsen.

 

 

 

 

GAFFELN, HÄXAN OCH DRAKEN är en comeback som jag längtat efter, men som inte var värd väntan.

 

Jag läste Arvtagar-serien som ung och har älskat den sedan dess. Och självklart har jag längtat efter ett nytt tillskott till serien. Men den här boken var en besvikelse. Jag brydde mig inte om GAFFELN, HÄXAN OCH DRAKEN över huvud taget.

 

Boken är kort. Segmenterad. Och intresserade mig inte alls. Den handlar inte ens huvudsakligen om Eragon och Saphira, utan berättar tre korta historier med vag anknytning till dem. Den levererar ingenting nytt och känns som ett onödigt tillskott till serien.

 

Dessutom har det gått så många år sedan jag läste de föregående böckerna att jag inte längre upplevde ett känslomässigt band till karaktärerna. Så kanske hade jag känt annorlunda om den här boken hade släppts tidigare.

 

Överlag var det här inte en särskilt underhållande läsning för mig.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Regissör: Leigh Whannell.

Genre: Skräck, thriller.

Längd: 2 tim 4 min.

Åldersgräns: 15 år.

Skådespelare: Elisabeth Moss, Oliver Jackson-Cohen, Harriet Dyer, Aldis Hodge, Storm Reid, Michael Dorman.

Nyckelord: Katt- och råttalek, osynlighet, ifrågasätta förnuft.

Releasedatum: 13 juli 2020.

Distributör: Universal Sony.

 

 

 

 

THE INVISIBLE MAN är en helt okej rysare. Jag gillar konceptet och tycker att filmen är lite annorlunda från traditionella skräckfilmer. Duktiga skådespelare och en del överraskande stunder gjorde att mitt intresse hölls i hela vägen. Jag ville veta hur allt samman skulle sluta, och tyckte att det var spännande att följa Cecilias kamp.

 

Där filmen tappar mig lite är främst trovärdigheten. Jag har inget problem med starka scifi-element eller övernaturligt, men det måste kännas möjligt för att jag ska njuta. Och här kändes det mesta väldigt överdrivet och ”far-fetched”. Därtill störde jag mig på hur pass lägligt allt var. Det finns lite väl många sammanträffanden, och jag blev frustrerad av hur saker vändes och vreds för att passa storyn, trots att det skapade stora logiska luckor.

 

Allt som allt var THE INVISIBLE MAN en underhållande film. Både jag och min partner tyckte att det var en lagom kul popcornrulle, men vi var också överens om att vi inte vill se den igen.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Författare: Kate Elizabeth Russell.

Originaltitel: My Dark Vanessa.

Genre: Litterär fiktion.

Traumatiskt innehåll: Våldtäkt, efebofili, hebefili, grooming, självmord, gaslighting, alkoholkonsumtion, droganvändning.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 414 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Albert Bonnier.

 

 

 

 

Det finns bara ett ord som kan beskriva den här boken, och det är "oroväckande".

 

MIN MÖRKA VANESSA skildrar en gripande och skrämmande realistiska berättelse om övergrepp och mental hälsa. Det är en kontroversiell och effektfull läsning, som fångar komplexiteten med manipulation. Den skildrar även att övergrepp och sexuella trakasserier sällan är svart och vitt, och att även ett offer kan ifrågasätta vad som hänt när känslor blir inblandade.

 

Anledningen till att jag inte ger boken högre betyg, är främst på grund av längden. Boken hade inte behövt vara över 400 sidor lång. Jag älskade den första halvan med hela mitt hjärta, men den senare är relativt trist och upprepande. Inte mycket karaktärsutveckling sker, och jag förlorade nästan intresset ett tag.

 

Men överlag är MIN MÖRKA VANESSA bra. Förvånansvärt spännande, gripande och psykologiskt intressant. Och mycket, mycket mörk.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Sarah Dessen.

Originaltitel: The rest of the story.

Genre: Contemporary.

Traumatiskt innehåll: Alkohol- och drogberoende, dödsfall.

Nyckelord: Familj, hitta sig själv, driva motell.

Serie: –

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 458 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2019).

Bokförlag: Rabén & Sjögren.

 

 

Jag har sagt det förut och säger det igen: ingen sommar är komplett utan Dessen. Och det här är minst sagt en typisk Dessen-bok. Enkel, men fängslande och oerhört mysig.

 

Den här boken präglas av härliga sommar-vibbar, gulliga relationer och varm atmosfär. Även fast Dessen tacklar en del svårare ämnen så som beroende och dödsfall, känns berättelsen lättsam och kärleksfull. Jag älskar det starka familjetemat, och hur berättelsen fokuserar på relationerna mellan karaktärerna. Det är så himla skön stämning mellan dem, och jag kände mig alldeles gosig och fluffig av att läsa om deras lära-känna-fas och gnabb. Ingen av dem är perfekt: de bråkar, gör uppror, säger dumma saker och känner avundsjuka. Men i slutändan är det det som gör dem så realistiska, och som gör att den ovillkorliga kärleken mellan dem känns så mycket starkare.

 

Överlag tyckte jag mycket om JAG GLÖMMER DIG ALDRIG. Det är precis vad man kan vänta sig av en Dessen bok, varken mer eller mindre.

 

BETYG: 7/10

FAKTA

Författare: Eoin Colfer.

Originaltitel: Artemis Fowl.

Genre: Fantasy.

Traumatiskt innehåll: Kidnappning.

Nyckelord: Féer, kriminell verksamhet.

Serie: Artemis Fowl #1.

Målgrupp: Äldre barn/unga vuxna.

Längd: 292 sidor.

Publiceringsår: 2020 (org. 2001).

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

ARTEMIS FOWL var inte en bok för mig, vilket är himla tråkigt. Jag har hört så mycket gott om den här serien. Därför kom ogillandet lite som en käftsmäll.

 

Boken har en intressant premiss, men de bra idéerna gömmer sig bakom ett dåligt utförande. För det första fastnade jag inte för språket: barnsliga dialoger och en opersonlig ton är det jag minns. Därtill saknar karaktärerna djup, och handlingen känns något tanklöst och rörigt komponerad. Lägg sen till långsökta slutledningar, många klyschor och en handfull logiska luckor, så har du ARTEMIS FOWL i ett nötskal.

 

Om jag hade läst ARTEMIS FOWL för tio år sedan, hade jag säkert tyckt om den. Men 24-åriga Melanie är för kritisk. Ärligt talat satt jag riktigt uttråkad under läsningen och det tog inte många sidor förrän jag började skumma.

 

Så nej, det här var inget för mig. Jag tyckte inte alls om ARTEMIS FOWL, och kommer inte att fortsätta med serien.

 

BETYG: 3/10

FAKTA

Längd: 10 tim 28 min.

Antal avsnitt: 12 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Fantasy, drama, rysare.

Skådespelare: Alexander Skarsgård, Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Rutna Wesley, Fiona Shaw, Kevin Alejandro, Marshall Allman, Kristin Bauer van Straten.

Nyckelord: Vampyrer, varulvar, häxor, maktbegär.

Releasedatum: 1 juni 2012.

Distributör: Warner bros.

 

 

 

 

Det är svårt att recensera en serie som du redan har sett. För å ena sidan minns du dina gamla känslor gentemot serien. Kärleken, spänningen. Men samtidigt har du åldrats, och du har ett helt nytt - lite mer kritiskt - perspektiv. Så är fallet för mig och den fjärde säsongen av TRUE BLOOD.

 

Missförstå mig inte - jag tycker att serien är riktigt bra. Spännande, med många cliffhangers som gör att man alltid vill se ett avsnitt till. Och karaktärerna! Deras charm och intressanta utveckling gör det svårt att inte fastna. 

 

Men om jag ska vara ärlig så tror jag inte att jag hade fastnat lika mycket om jag såg serien för första gången idag. Det är lite för fånigt ibland, lite för överdrivet och något för många övernaturliga varelser. Det som jag verkligen tyckte om med de första säsongerna var den sparsamma användningen av fantasyelement. Mysterium och mord låg i fokus, med vampyrer på sidan om. Men hela tiden expanderas världen, och det blir något för mycket. Jag blir snabbt mättad av alla feer, häxor, varulvar och allt annat, och personligen gillar jag serien som bäst när fokus ligger på karaktärsdrama snarare än övernaturlig action. Och hade jag sett serien för första gången idag, tror jag att jag hade förlorat intresse snabbare.

 

Överlag tycker jag om den fjärde säsongen. Verkligen. Men jag ser den lite mer för vad den är idag, än då jag såg den för första gången 2012. Jag underhålls fortfarande, men inte lika mycket.

 

BETYG: 7/10

Jag har länge övervägt att byta namn på mitt Instagramkonto. Mest för att jag tyckt att "@iheartfantasy" låter lite småbarnsligt, och ger fel intryck i och med att jag läser så många fler genrer än bara fantasy. Så igår tog jag tag i saken och bytte namn på kontot, som numera kallas "@bookbringer". Samma innehåll, samma stil, samma jag - bara ett nytt namn!

 

 

 

 

FAKTA

Författare: Pia Hagmar.

Engelsk titel: –

Genre: Contemporary, hästlitteratur.

Traumatiskt innehåll: Mobbning, ridolycka, skilsmässa.

Nyckelord: Hästar, ridning, vänskap, hitta sig själv.

Serie: Klara #1.

Målgrupp: Äldre barn.

Längd: 191 sidor.

Publiceringsår: 2001.

Bokförlag: B. Wahlströms.

 

 

 

Jag behöver börja med att erkänna att jag är partiskt inställd till den här serien. KLARA-böckerna var några av mina favoriter som ung läsare, och därför har de såklart en särskild plats i mitt hjärta än idag.

 

Med det sagt, tycker jag att det var oförklarligt mysigt att återvända till Hallondalen. Alla känslorna som jag hade som ung kom svallande tillbaka.

 

För det första kan jag relatera så himla mycket till Klara som protagonist. Hennes överanalytiska natur, henne tendens att alltid förvänta sig det värsta och hennes osäkerhet. Men även hennes fina relation till sin mamma, hennes drömmar, avundsjuka, orosmoment och krångliga förhållande till sin pappa. Allt bara… klickar för mig, för jag har gått igenom i princip samma saker själv. Och det gör KLARAS DRÖM väldigt kraftfull att läsa.

 

KLARAS DRÖM är en enkel, kort och snabbläst bok. Språket är simpelt och detaljlöst, vilket gör att det hinner hända väldigt mycket på få sidor. Som vuxen är det ingen konst att läsa ut boken på en sittning. Men att den är enkel gör den inte dålig. Tvärtom så älskar jag hur sidorna flyger förbi.

 

Överlag är KLARAS DRÖM en mysig och småspännande bok om vänskap, familj och hästar. Jag är som sagt partisk, men jag tycker att boken håller måttet än idag.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Neal Shusterman.

Svensk titel: –

Genre: Dystopi, science fiction.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, folkmord, grafiskt våld.

Nyckelord: Odödlighet, politiska konspirationer, artificiell intelligens.

Serie: Arc of a Scythe #3.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 625 sidor.

Publiceringsår: 2019.

Bokförlag: Simon & Schuster Books for Young Readers.

 

 

 

 

THE TOLL är en bitterljuv avslutning på en av de mest unika dystopiska trilogierna som jag någonsin har läst. Bitterljuv i den mening att boken är oerhört spännande och omöjlig att släppa taget om, men samtidigt inte gjorde mig helt belåten.

 

Det här är en bok som har det mesta. Intriger, intensiv spänning, oförutsägbara vändningar och riktigt bad-ass karaktärer. Hela konceptet med att naturlig död inte längre existerar, utan att så kallade ”scythes” behöver döda en viss kvot människor för att hålla populationen på rimlig nivå är inte bara häftig, utan även genuint skrämmande. Jag satt på helspänn under nästan hela läsningen, och hade ingen aning om var alltsammans skulle leda förrän Shusterman bestämde sig att avslöja alltsammans.

 

Och på tal om Shusterman: alltså, vilken författare! Han har en oerhört skicklig berättarteknik, och väver ihop olika perspektiv och tidsparalleller på ett väldigt kompetent sätt. Jag gillar dessutom hans små ”pikar” som han slänger in här och där. Shusterman kommentarer nämligen löpande om såväl nuvarande sociala som politiska ämnen. En del kommentarer är diskreta antydningar, medan andra - exempelvis när en av karaktärerna säger att de inte kan bygga en stor mur för att hålla människor ute ur landet - är mer uppenbara. De satiriska gliringarna rör allt från korruption och maktbegär, till den aktuella diskussionen kring könsidentitet, vilket jag vill ge honom en stor eloge för! Jag gillar att karaktärerna i boken öppet frågar om andra personers pronomen, och det faktum att människor i vissa regioner ändrar könsidentitet efter väder och tycker det är underligt att personer kan vara binära då de själva är uppvuxna med att könsidentitet inte har något med attraktion att göra. Det var himla intelligent integrerat, och uppfriskande att läsa om.

 

Det enda som jag känner mig något kluven till, är de sista 100 sidorna. Det är inte dåligt. Tvärtom så är det himla snyggt genomfört. Men jag personligen hade gärna sett boken ta en annan riktning. Jag vet faktiskt inte vad jag hade hoppats på, bara att det skulle vara… mer.

 

Överlag tycker jag mycket om THE TOLL. Det är en tillfredsställande avslutning på en fantastisk trilogi. Blodig, underhållande och riktigt, riktigt spännande. Perfekt för dig som är sugen på något som hela tiden överraskar.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Regissör: Sam Mendes.

Genre: Action.

Längd: 2 tim 17 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Daniel Craig, Judi Dench, Javier Bardem, Ralph Fiennes, Naomie Harries, Bérénice Marlohe, Albert Finney, Ola Rapace.

Nyckelord: Bond, spioner.

Releasedatum: 18 februari 2013.

Distributör: SF.

 

 

 

 

Ett sjukt imponerande intro med Adeles kraftfulla stämma sätter snabbt stämningen för resten av filmen. Grymma effekter, slående miljöer, skicklig koreografi och snyggt kameraarbete präglar filmens estetiska sida, medan ett välarbetat manus säkerställer att SKYFALL inte glöms bort i första taget. Filmen är precis lika bra som min personliga favorit CASINO ROYALE, och betydligt bättre än föregångaren QUANTUM OF SOLACE.

 

Det här är en film du måste se om du gillar action. Den har allt du behöver. Högt tempo, spännande intriger och effektivt pulshöjande actionsekvenser. Och gillar du Bond men är trött på den typiska ”mallen”, kan du glädjas åt att SKYFALL skiljs i stil och känsla från sina föregångare. Fast vi självfallet får ta del av biljakter och explosiva skjutscener, ligger mer fokus på karaktärernas individuella utveckling, deras relationer och dramatiska intriger mellan dem. SKYFALL kommer tittaren närmare in på själen, och gör stort intryck.

 

Överlag är SKYFALL en actionfilm värd namnet. Det enda som jag egentligen kan klaga på är speltiden - två och en halv timme är i min mening för långt oavsett innehåll - men förövrigt är den rätt fantastisk.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Waubgeshig Rice.

Svensk titel: –

Genre: Dystopi.

Traumatiskt innehåll: Dödsfall, självmord, svält, jakt, kannibalism.

Nyckelord: Strömavbrott, överlevnad, isolering.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 213 sidor.

Publiceringsår: 2018.

Bokförlag: ECW Press.

 

 

 

Fast hemma i Corona-tider och sugen på att läsa om människor som går igenom något liknande, fast hundra gånger värre? Låt MOON OF THE CRUSTED SNOW bli din nästa läsning.

 

MOON OF THE CRUSTED SNOW är en atmosfärisk bok i sann FLUGORNAS HERRE-anda. Det är en kraftfull läsning, med spänd stämning, tankeväckande budskap och en dystopisk premiss som ligger skrämmande nära i tid. Fast det som sker i verkligheten i samband med Covid-19 inte har gått lika långt som det gör i samband med strömavbrottet i boken, går det att relatera till mycket. Isoleringen. Den tanklösa bunkringen. Ovissheten. Rädslan. Och att läsa om hur snabbt människans psyke och moral kan brytas ner är lika delar intressant som obehagligt.

 

Med det sagt är boken något långsam. Och den hade gärna fått vara längre. Jag hade velat läsa vidare och sett alltsammans eskalera ytterligare. Nu känns det som att boken tar slut när det riktiga ”dramat” precis börjat. Dock ryktas det om en efterföljare, så jag håller tummarna för att det stämmer och att Rice vågar gå ännu längre i den boken.

 

Överlag tycker jag om MOON OF THE CRUSTED SNOW. Det är en viktig och skrämmande aktuell dystopi, med flera paralleller som går att relatera till i dagsläget.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Regissör: Dan Scanlon.

Genre: Äventyr, familj.

Längd: 1 tim 38 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Tom Holland, Chris Pratt, Julia Louis.Dreyfus, Octavia Spencer, Mel Rodriguez, Kyle Bornheimer, Lena Waithe.

Nyckelord: Dungeons and dragons, brödraskap.

Releasedatum: 6 juli 2020.

Distributör: Disney.

 

 

 

 

 

Alltså. FRAMÅT förtjänar så mycket mer kärlek och uppmärksamhet än vad den fått. Jag hade personligen inte hört ett pip om filmen innan jag såg den, vilket jag tolkade som att den inte var värt att se. Men åh, vad bra den är!

 

Det finns så mycket att tycka om med FRAMÅT. För det första har filmen en himla kreativ världsuppbyggnad. Premissen är att världen förr i tiden var magisk men att den teknologiska eran successivt gjort alla latare och i större behov av lättare lösningar på sina problem, vilket resulterat i att magin försvunnit. Feer kan inte längre flyga. Kentaurer tar hellre bilen än att springa. Enhörningar letar mat i soptunnor. Och alver går i skolan och jobbar istället för att vara ute på äventyr. Det hela är riktigt intressant att se, samtidigt som det är kul att filmteamet slänger en liten känga mot vår samtid.

 

Sen är dessutom själva handlingen otroligt fin. Ungefär sexton år innan filmens början förlorade två bröder sin pappa, och nu har de möjlighet att för en enda dag träffa honom igen. Så de ger sig ut på ett påtagligt ”Dungeons and dragons”-inspirerat äventyr och upptäcker såväl sig själva som sin kärlek till varandra. Det är en skrattframkallande rolig men samtidigt djupt berörande resa med tydliga teman som brödraskap, tillit och förlust. Och jag skulle ljuga om jag skrev att jag inte var nära att börja gråta vid tredje akten.

 

Förutom de fina budskapen vill jag också lyfta en stor eloge till det faktum att även brödernas mamma får ta plats i filmen. I den här typen av filmer är det vanligt att föräldrarna hamnar i bakgrunden, men här spelar de båda två mycket viktiga roller, vilket jag uppskattade. Det gav en starkare helhetskänsla, och den kärleksfulla relationen mellan mor och söner värmde djupt in på själen.

 

Överlag är FRAMÅT förvånansvärt bra, med en bra balans mellan allvar och humor. Charmiga karaktärer, fina budskap, färgsprakande animeringar och en fantastiskt viktig handling gör det till årets animerade film.

 

BETYG: 7,5/10

FAKTA

Författare: Lina Bengtsdotter.

Engelsk titel: –

Genre: Kriminalare.

Traumatiskt innehåll: Kidnappning, missfall, våldtäkt, alkohol- och droganvändning, självskadebeteende, otrohet.

Nyckelord: Kamp mot tiden, brottsmysterium.

Serie: Gullspång #3.

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 284 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: Forum.

 

 

 

Fast BEATRICE är den tredje delen i GULLSPÅNG-serien, är det den första boken som jag läst av författaren Lina Bengtsdotter. Det fungerar emellertid fint. Varje installation i serien är fristående och det blir aldrig något problem att förstå vad det är som försiggår. På sin höjd kan jag tänka mig att man hunnit komma karaktärerna närmare om man läst alla delar i serien.

 

Så hur går mina tankar vad gäller BEATRICE? Jag tyckte om den. Jag plockar sällan upp böcker inom den här genren, främst för att jag tycker att det är tråkigt att läsa om polisarbete och långdragna utredningar. Och tyvärr gäller det även BEATRICE. Jag tycker helt enkelt inte att det är intressant att följa en alkoholiserad polis som försöker lista ut vem den skyldige är. Det ger mig inte tillräckligt mycket för att engagera; det känns inte som att berättelsen kommer någonstans. Men, som jag skrev, så tyckte jag ändå om boken.

 

Språket flyter på oerhört fint och jag upplever BEATRICE som väldigt välskriven. Handlingen är lätt att följa och fast jag inte läst tidigare delar i serien tyckte jag mycket om Charlie Lager som karaktär. Hon känns trovärdig och äkta, tuff utan att bli nedlåtande och pompös. Jag gillar dessutom att vi får följa två olika paralleller, som snyggt knyts samman närmare bokens slut. Det hela görs på ett väldigt genomtänkt och raffinerat sätt.

 

Överlag har jag dock inte möjlighet att uttrycka särskilt starka känslor. BEATRICE är en bra bok, men den gjorde inte särskilt stort intryck på mig. Den tar inget till det extrema och fast jag aldrig direkt var uttråkad under läsningen kände jag inte heller annat än neutralitet. Jag var aldrig rädd, lycklig eller ledsen. Jag bara var. Det är svårt att sätta fingret på varför, men något skaver – kanske genren i sig, men kanske något i boken.

 

BETYG: 5,5/10

FAKTA

Regissör: David Dobkin.

Genre: Komedi.

Längd: 2 tim 3 min.

Åldersgräns: 11 år.

Skådespelare: Will Ferrell, Rachel McAdams, Dan Stevens, Mikael Persbrandt, Pierce Brosnan, Melissanthi Mahut, Demi Lovato, Graham Norton, Ólafur Darri Ólafsson.

Nyckelord: Musiktävling, följa sin dröm.

Releasedatum: 26 juni 2020.

Distributör: Netflix.

 

 

 

 

Älskar du Eurovision? Blev du besviken när den riktiga musiktävlingen ställdes in på grund av Corona-pandemin? Då ska du definitivt se den här filmen! EUROVISION SONG CONTEST: THE STORY OF FIRE SAGA är en parodi av den världskända tävlingen; med spexiga kostymer, ett hopkok av låtar och lustiga framföranden inspirerade av verkliga uppträdanden. Det är fånigt, det är kul, och det fungerar precis lika bra som the real deal.

 

Det första som fångar upp intresset är skådespelarna. Inte nog med att huvudrollerna spelas av Rachel McAdams och komedikungen Will Ferrell – i princip alla sidoroller innehas av stora skådespelare och artister. Välbekanta ansikten dyker upp till höger och vänster, och det är oerhört kul att så många velat medverka. Extra roligt är det att vi får se en handfull gamla Eurovision-deltagare sjunga ihop med McAdams och Ferrell i en scen, däribland tävlande som Loreen, John Lundvik, Salvador Sobral, Anna Odobescu, Bilal Hassani, Jessy Matador, Alexander Rybak, Jamala, Elina Nechayeva, Conchita Wurst och Netta.

 

Därtill är musiken faktiskt rätt bra. Visst, jag har hört bättre och texterna är rätt fåniga, men tonerna till ”Husavik”, ”Double Trouble” och ”Vulcano” man fastnar. Både jag och min sambo har gått och nynnat på dem hela dagarna sedan vi såg filmen. Molly Sandén (som gör rösten åt Rachel McAdams karaktär i sångerna) är dessutom sjukt duktig, och förhöjer låtarna med sin underbart sköra röst.

 

 

Överlag tycker jag faktiskt att EUROVISION SONG CONTEST: THE STORY OF FIRE SAGA är bra. Spretig och extrem, men kul. Visst hade den kunnat fokusera mer på karaktärsutveckling och komplexitet, men man får ta filmen lite som den är. Underhållande är den definitivt.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Författare: Louisa May Alcott.

Svensk titel: Unga kvinnor.

Genre: Klassiker, historisk fiktion.

Traumatiskt innehåll: Fattigdom, barnaga.

Nyckelord: Slice of life, kärleksdrama, syskonrelation.

Serie: Little women #1.

Målgrupp: Unga vuxna.

Längd: 374 sidor.

Publiceringsår: 2018 (org. 1868).

Bokförlag: Wordsworth Editions.

 

 

 

 

Jag läste LITTLE WOMEN på svenska för några år sedan, och tyckte inte alls om den. Men jag blev sugen på att läsa om boken igen i samband med att jag såg filmatiseringen från 2019. Den var så bra, och kanske hade bokens innehåll helt enkelt gått över mitt huvud som ung läsare? Kanske skulle den vara bättre nu?

 

Nja. Jag tycker visserligen mer om LITTLE WOMEN nu än vad jag gjorde då, men det beror helt och hållet på att jag ser filmens scener framför mig. Det låter skevt, men så är det. Filmen gjorde boken bättre i mitt huvud. Dock inte tillräckligt bra för att jag faktiskt skulle njuta och underhållas av upplevelsen.

 

Å ena sidan gillar jag verkligen relationen mellan syskonen March. Men överlag var jag väldigt uttråkad under läsningens gång. Det långsamma tempot, det gammaldagsa språket och det faktum att Alcott inte stannar särskilt länge vid varje scen utan bara snuddar på varje grej, gjorde att jag helt enkelt förlorade intresset. Därtill tyckte jag att boken var något predikande, vilket blev påfrestande i längden.

 

Överlag kan jag inte påstå att LITTLE WOMEN blev en ny favorit. Boken blev absolut bättre efter att jag sett filmen, men jag tvivlar starkt på att jag kommer att läsa den igen. Den var helt enkelt inte underhållande för mig.

 

BETYG: 3,5/10

FAKTA

 

 

Jag gillar verkligen den här serien. Den må vara skriven för äldre barn, men jag som 24-åring njuter verkligen helhjärtat.

 

För det första är jag rakt igenom förälskad i den stenåldersinspirerade miljön, och jag tycker det är oerhört fascinerande att följa karaktärernas överlevnad: hur de skaffar mat, bygger skydd och dylikt. Det känner verkligen som att Paver har gjort ordentligt med efterforskningar, för alltsammans känns väldigt trovärdigt. Jag uppskattar dessutom den stora respekten som karaktärerna visar för såväl natur som djur. De skadar inget om det inte är absolut nödvändigt, och tar alltid tillbaka på allt. Det sänder ett himla fint budskap.

 

För det andra tycker jag att boken är spännande. Handlingen är komplett i sig själv men bygger ändå vidare på det som de första två böckerna skapat. Och ibland blir det riktigt intensivt. Stormar, vilda djur och andra hot skapar ett högt tempo och höjer pulsen effektivt.

 

Det som jag har att klaga på är att Paver ibland sammanfattar det som händer istället för att låta läsaren vara där på plats. Men det är en petitess.

 

Överlag är DEMONERNAS PORT snabbläst, enkel, gripande och allmänt underhållande. Boken är skriven för äldre barn men passar läsare i alla åldrar.

 

BETYG: 6,5/10

FAKTA

Författare: Mhairi McFarlane.

Originaltitel: If I Never Met You.

Genre: Romantik.

Traumatiskt innehåll: Otrohet, alkoholkonsumtion, pedofili.

Nyckelord: Låtsasförhållande, advokatbyrå.

Serie: –

Målgrupp: Vuxna.

Längd: 357 sidor.

Publiceringsår: 2020.

Bokförlag: HarperCollins.

 

 

Mhairi McFarlane är en oerhört begåvad författare. VI KUNDE LIKA GÄRNA ALDRIG NÅNSIN MÖTTS är den fjärde boken jag läst av henne, och fast det inte är min favorit tyckte jag mycket om den.

 

För det första är jag väldigt svag för hela konceptet med låtsasförhållanden. Jag tycker helt enkelt att det är underhållande att läsa om två omaka karaktärer som låtsas vara tillsammans. Och den här boken är inget undantag. Att ta del av när Laurie och Jamie inscenerar foton till sociala medier och tafatt håller om varandra är helt enkelt kul.

 

För det andra fastnade jag för språket. Det är lättsamt, skämtsamt och med smarta dialoger. Därtill är Laurie som huvudkaraktär lätt att tycka om, och jag älskade den varma stämningen mellan henne och hennes närmaste kollegor.

 

Med det sagt, hade jag förväntat mig något mer. Boken är förutsägbar, fylld med troper och relativt långsam. En del händelser känns inte som att de bidrar med något särskilt, och jag störde mig på avsaknaden av kemi mellan Laurie och Jamie. Boken berättar gång på gång om deras växande attraktion för varandra, men jag kände det aldrig. Karaktärerna träffas ofta under professionella omständigheter och själva romansen mellan dem skyndas fram, vilket gör att den inte upplevs som särskilt trovärdig.

 

Överlag tycker jag om boken. Det är en varm och charmig läsning. Det är emellertid inte en ny favorit.

 

BETYG: 6/10

FAKTA

Regissör: Greta Gerwig.

Genre: Drama, historisk fiktion.

Längd: 2 hr 15 min.

Åldersgräns: 7 år.

Skådespelare: Saoirse Ronan, Emma Watson, Florence Pugh, Eliza Scanlen, Laura Dern, Timothée Chalamet, Bob Odenkirk, James Norton, Tracy Letts.

Nyckelord: Livsberättelse, systerskap, feminism.

Releasedatum: 15 juni 2020.

Distributör: Sony Pictures.

 

 

 

 

 

LITTLE WOMEN baseras på den klassiska boken med samma namn (som skrevs 1868 av författaren Louisa May Alcott) och är en himla fin berättelse om systerskap och att våga följa drömmar. Kostymdraman är generellt en hit-eller-miss för mig, varpå jag var något ambivalent inställd till filmen innan jag startade den. Men åh, vad jag tyckte om den!

 

Filmen berättas utifrån två tidsparalleller, och hoppar mycket mellan nutid och dåtid utan någon direkt förvarning. Ändringar vad gäller färgfilter och stämning ger signaler om var vi befinner oss, men det gäller ändå att vara uppmärksam för att hänga med i svängarna. Tempot är nämligen förvånansvärt högt, och går du ifrån i fem minuter har du med stor sannolikhet missat flera viktiga saker. Innan jag förstod vad jag skulle hålla utkik efter för att fastställa vilken tid det var, var jag själv rätt förvirrad vad som hände. Men när man väl fått kläm på det fungerar det någorlunda smärtfritt, och upplägget når sin höjdpunkt när båda parallellerna skickligt vävs samman mot slutet.

 

Det här är en väldigt vacker film, i hela dess bemärkelse. Både bokstavligen – fotot, redigeringen och miljöerna är slående! – men även vad gäller handling, skådespelare och manus. Filmen utstrålar en fantastisk värme, och de charmiga karaktärernas samspel gjorde mig genuint lycklig. De inspirerar med sin kämpaglöd och deras rappa dialoger underhåller. Samtidigt har filmen ett grundläggande, feministiskt budskap som såväl berör som uppmuntrar.

 

Allt som allt är jag glatt förvånad över hur mycket jag tyckte om LITTLE WOMEN. Den är något för lång, men annars riktigt bra. Det låter vekt, men det är en himla fin film. Jag kommer definitivt att titta på den igen.

 

BETYG: 7/10

 

Antal lästa böcker: 15 stycken (5 på engelska, 10 på svenska)

Antal lästa sidor: 4845 stycken

Genomsnittlig längd: 323 sidor/bok

Genomsnittlig läsmängd: 161 sidor/dag

Antal nya böcker: 25 stycken (19 recex)

 

1. Words of radience av Brandon Sanderson

2. The cruel prince av Holly Black

3. The wicked king av Holly Black

4. Havets fångar av Michelle Paver

5. Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

6. Den osynlige vännen del 1 av Stephen Chbosky

7. Den osynlige vännen del 2 av Stephen Chbosky

8. Det här kommer göra ont av Adam Kay

9. Tyrannens grav av Rick Riordan

10. Döden i floden av Agatha Christie

11. Den blå pelagonen av Agatha Christie

12. Diomedes hästar av Agatha Christie

13. Ett vattentätt alibi av Agatha Christie

14. Meet cute av Jennifer L. Armentrout m.fl.

15. The jungle book av Rudyard Kipling

 

 

Antal sedda filmer: 6 stycken

Antal nya filmer: 7 stycken (7 recex)

 

1. Star wars: the rise of skywalker

2. Frost 2 

3. Spies in disguise

4. Bad boys for life

5. Top gun

6. Dolittle

 

 

Antal sedda tv-serier: 1 stycken

Antal nya tv-serier: 0 stycken (0 recex)

 

1. Halvvägs till himlen säsong 2