Det tog mig lång tid att komma in i Scream Queens. Faktum är att mitt första intryck var ”vad är det här för skit?”. Men otroligt nog vande jag mig vid seriens unika stil och till min stora förvåning hade jag till slut riktigt svårt att slita mig. Det är till största del Emma Roberts (Nerve) förtjänst. Hon är helt briljant i sin roll och levererar sina kvicka repliker med bravur. Tillsammans med charmiga Glen Powell (The Expendables 3) och lysande Jamie Lee Curtis (Freaky Friday) gör hon säsongen riktigt sevärd och får de andra skådespelarna att upplevas som rekvisita.

 

 

Scream Queens är inte en handlingsdriven serie. Det är inte en serie som man följer för mordmysteriets skull. Berättelsen är svag och utdragen, och de många villospåren gör att tittaren förlorar intresset av att ta reda på vem den skyldige är. Men det som gör Scream Queens värd att se är de satiriska skämten. Från början hade jag svårt för seriens sinne för humor. Den är nämligen väldigt överdriven, på gränsen till löjlig. Men sättet den är gjord på är oerhört intelligent. Skarpa skämt levereras i ultrarapid och replikerna är ofta så bisarra att man omöjligen kan undvika att skratta. Ju mer jag tittade, desto mer underhölls jag och till sist kom jag på mig med att njuta helhjärtat. 

 

 

Som helhet är den första säsongen av Scream Queens en riktigt unik upplevelse. Fast serien har fler svagheter än jag kan räkna till ser jag med genuin entusiasm fram emot fortsättningen. Emma Roberts är fenomenal och tillsammans med den absurda komiken gör serien intryck.

 

 

Warcraft: the beginning är en visuellt tilltalande film med genomtänkt estetik. Den imp-onerar med skarpa färger, slående miljöer och läckra effekter. Dessvärre har filmen alldeles för många inslag av CGI. Fast animeringarna är snygga framstår de som plasti-ga i kombination med filmens verkliga element. Exempelvis orkerna upplevs som oerh-ört tillgjorda och ser inte särskilt övertygande ut.

 

 

Tyvärr är filmens handling relativt svag. Berättelsen stressas igenom, och händelserna dumpar information på tittaren innan scenen hastigt ersätts av en annan. Det påskyndade upplägget gör att det som sker inte får någon större inverkan på varken karaktärer eller publik. Det gör dessutom att många logiska luckor uppstår, samtidigt som de många namnen på personer och städer som blinkar förbi blandas till ett förvirrande töcken för oss som inte redan är insatta i franchisen.

 

 

Dessvärre kan jag inte heller påstå att jag imponerades av skådespelarna. Många av dem överspelar och framför sina repliker krystat. De har även en påtaglig avsaknad av kemi sinsemellan. Kombinationen av filmens höga tempo, svaga manus och mediokra skådes-pelarprestationer gör dessutom att tittaren aldrig fastnar för eller börjar bry sig om kara-ktärerna. Flera av dem har bra bakgrundshistorier, men inte tillräckligt mycket fokus läggs på dem för att ett intresse ska väckas.

 

 

Som helhet är Warcraft: the beginning inte en dålig film, men den lyckades inte heller engagera mig tillräckligt för att intresset skulle behållas ända till slutet.

 

 

Av 20th Century Fox fick jag Ice Age: Scratattack, vilket är franchisens femte del. Den släpps 21 november och handlar om att Scrat slungas ut i rymden, samtidigt som Man-ny, Diego, Sid och Buck tvingas att avvärja ett meteornedslag. Precis som tidigare görs rösterna av bland annat Denis Leary, John Leguizamo, Simon Pegg, Queen Latifah och Jennifer Lopez. Stort tack, 20th Century Fox.

 

Min mamma överraskade genom att köpa mig Livet efter dig och Now you see me 2, vilket är två av årets mest efterlängtade filmer! 

 

Livet efter dig (org. Me before you) baseras på boken med samma namn av Jojo Moyes. Du kan läsa min recension av boken här. Den handlar om Louisa, som börjar arbeta för rullstolsbundna Will. Efter att hon får reda på hans chockerande planer bestämmer hon sig för att visa honom att livet är värt att leva. Filmen släpptes 24 oktober och i huvud-rollerna syns Emilia Clarke och Sam Claflin.

 

I Now you see me 2, som även den släpptes 24 oktober, får vi återigen följa de fyra illu-sionisterna på deras kupper. Jag är ett mycket stort fan av första filmen och har oerhört höga förhoppningar på fortsättningen. Huvudrollerna spelas av bland annat Mark Ruff-alo, Jesse Eisenberg, Woody Harrelson, Dave Franco, Daniel Radcliffe, Lizzy Caplan och Morgan Freeman.

 

 

Paketet innehöll den andra säsongen av tv-serien Outlander, som släpps 31 oktober. Den fortsätter där den första säsongen slutade och följer Claire och Jamie när de kämpar mot tiden för att förhindra ett dömt uppror i de Skotska högländerna. Jag tittar på den första säsongen just nu och är helt förälskad. Serien blir allt bättre och bättre och därför ser jag oerhört mycket fram emot fortsättningen. Stort tack, Universal Sony! ♥

 

Från Rabén&Sjögren fick jag den illustrerade utgåvan av Harry Potter och hemligheter-nas kammare. Böckerna i Harry Potter-serien kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom de startade mitt intresse för läsning. Därför känns det oerhört roligt att böckerna nu kommer ut i nya utgåvor som både tilltalar oss trogna Harry Potter-fans och samtidigt kan locka till sig en ny generation läsare. Utgåvan är dessutom riktigt vacker och ser jättefin ut i hyllan. 

 

Av Universal Sony fick jag skräckfilmen The Witch. Den handlar om en familj som på 1600-talet splittras av mörk magi. Rysaren är regisserad av Robert Eggers och i huvud-rollerna syns bland annat Anya Taylor-Joy, Ralph Ineson och Kate Dickie. 

 

Slutligen fick jag även Teenage Mutant Ninja Turtles: Out of the Shadows av Paramou-nt, med bland annat Megan Fox, Noel Fisher och Laura Linney i huvudrollerna. Den handlar om sköldpaddsbröderna som tillsammans med April O'Neil försöker hindra Shr-edder från att ta över världen.

 

 

Breven från ön är en söt och enkel roman berättad i brevform. Det är ett intressant format som ger boken ett charmigt och säreget koncept. Men brevformatet gör även att läsaren distanseras från karaktärerna. Eftersom vi enbart tar del utav det urval händelser och tankar som gestaltas i breven lär läsaren inte känna karaktärerna ordentligt, vilket gör att de uppfattas som platta och ointressanta. 

 

Boken växlar mellan två olika tidsperioder och vartannat kapitel utspelas 1912 och vartannat 1940. Parallellen som utspelar sig 1912 tilltalade mig mest, men båda tillför viktiga aspekter till berättelsen. Dessutom länkar de båda tidsperioderna snyggt samman framåt bokens slut. Men båda parallellerna innehåller en del klyschiga vändningar och som helhet är boken rätt förutsägbar. Den upplevs varken vara djup eller insiktsfull, utan snarare som ett lättsamt tidsfördriv.

 

Ytterligare något som jag reagerade på är språket. Eftersom boken är skriven i form av hundra år gamla brev anser jag att det är viktigt att använda ett språk som fångar den rädda andan för tidperioden. Men språket i Breven från ön är inte tidsenligt. Förr i tiden talade människor mer poetiskt, elegantare och artigare, men i boken är språket inte spec-iellt olikt hur vi uttrycker oss idag.

 

Breven från ön är en okej bok, med en intressant berättelse som inte riktigt fångar upp läsarens engagemang.

 

Av Norstedts förlag fick jag boken Morgonstjärnan (org. Morning star). Det är den tredje delen i dystopiska Rött uppror-trilogin av Pierce Brown, som handlar om Darrow, som infiltrerar härskarna med syftet att krossa dem inifrån. Stort tack, Norstedts.

 

Från CDON hade jag beställt den tredje säsongen av The 100, den sjunde säsongen av The Vampire Diaries samt femte och sjätte säsongen av NCIS: Los Angeles. Jag passade på nu när CDON har 50 % rabatt och fick dem för totalt 446 kr. ♥

NCIS: Los Angeles inleddes halvdant men har för varje säsong blivit allt starkare. I den fjärde säsongen är serien bättre än någonsin och genom adrenalinpumpande action, grymma effekter och intelligenta handlingsparalleller sätts ribban högt för nästkomman-de säsonger.

 

 

Det är främst tre saker som utmärker säsongen. Den första är utvecklingarna av karakt-ärerna. Säsongen knyter starkare känslomässiga band mellan tittare och karaktärer och för första gången känner jag att jag genuint bryr mig om många av dem. Dessutom är det engagerande att se relationerna mellan dem förändras.

 

 

 

 

 

 

Jag är riktigt imponerad av seriens fjärde säsong. Visst är den ofta förutsägbar och alla avsnitt håller inte samma nivå, men i sin helhet är säsongen riktigt bra. Skådespelarna levererar och kombinationen av spänning och värmande humor är mycket tilltalande. NCIS: Los Angeles har verkligen ryckt upp sig.

 

 

Av 20th Century Fox fick jag X Men: Apocalypse. Huvudrollerna spelas av bland annat James McAvoy, Michael Fassbender, Jennifer Lawrence, Rose Byrne, Nicholas Hoult, Evan Peters och Sophie Turner. Jag är ett stort fan av X Men-filmerna och hoppas verkligen på en episk avslutning till prequel-trilogin.

 

Av filmbolaget fick jag även den andra säsongen av scifi-serien Extant, med Halle Berry i huvudrollen. Fast jag var måttligt imponerad av den första säsongen ser jag fram emot fortsättningen då jag har hört att den ska vara mycket bättre. Jag fick även den femte säsongen av American Horror Story samt den första säsongen av Scream Queens. Det som gör mig taggad inför Scream Queens är alla kända skådespelare som är med. Huvudrollerna spelas nämligen av Emma Roberts, Lea Michele, Abigail Breslin, Jamie Lee Curtis och Ariana Grande.

 

Av Rabén&Sjögren fick jag Harry Potter och det fördömda barnet, vilket är ett manus till en pjäs som tar vid där originalserien slutade. Bokförlaget var även gulliga och skickade med ett paket Bertie Botts Bönor. Det är gelébönor där smakerna varierar från äpple och sockervadd till kräk och ruttet ägg. Det är alltid roligt när förlagen skickar med något extra och det ska bli spännande (och lite läskigt) att testa godiset.

 

Jag förstår inte riktigt varför The Nice Guys har fått så många goda omdömen. Konc-eptet är intetsägande och handlingen ofokuserad samt utdragen. Dessutom är det svårt att fastna för karaktärerna på grund av deras ytliga uppbyggnader. De utvecklas inte un-der filmens gång och som tittare börjar man aldrig bry sig om dem. 

 

 

Fast det är tydligt att The Nice Guys verkligen försöker att underhålla faller de flesta skämten platt. Visst, filmen lockar fram en del skratt, men ofta dödas stämningen av att den blir för mycket. Det är uppenbart att varje händelse och replik är framställd med syftet att vara rolig, och det blir helt enkelt krystat. Istället för att lägga energi på att skapa en bra story har allt fokus lagts på humorn, vilket i slutändan inte blir särskilt roligt.

 

 

Som tur är lyfter skådespelarnas ypperliga prestationer filmen. Russel Crowe (Gladi-ator) och Ryan Gosling (The Notebook) är duktiga var och en för sig, men tillsammans är de ostoppbara. De har en glödande kemi till varandra och deras samspel håller kvar tittarens intresse.

 

 

I sin helhet är The Nice Guy en överskattad komedi. Fast den har sina gyllene stunder är den för ordinär för att ge något större intryck.

 

Från Bonnier Carlsen kom tre böcker. Kallelsen och spelet är de två första delarna i den dystopiska Endgame-trilogin av James Frey. De handlar om tolv spelare som har tränats för att vara med i Endgame: en tävling där världen står på spel. Let it snow är en contemporary som följer flera sammankopplade kärleksberättelser. Boken är skriven av inte mindre än tre bästsäljande författare, nämligen John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle.

Av Disney fick jag Captain America: Civil War. I den vänds Captain America och Iron Man mot varandra och går från att vara vänner till bittra fiender.

Från Universal Sony anlände två filmer. Warcraft the beginning är en fantasyfilm som baseras på spelet med samma namn. I huvudrollerna syns bland annat Travis Fimmel, Paula Patton, Ben Foster och Dominic Cooper. Edge of Winter är ett drama som handlar om en man som tvingas kämpa igenom en brutal snöstorm för att rädda sina barn. Bland annat Joel Kinnaman och Tom Holland syns i huvudrollerna.

Av Noble Entertainment fick jag A Hologram for the King, med Tom Hanks i huvudroll-en. Den handlar om en amerikan som åker till Saudi-Arabien för att sälja ett hologram till en rik monark. 

 

 

Av Natur&kultur fick jag två böcker: Olyckornas tid och De levande. Olyckornas tid är en fristående roman av debutanten Moïra Fowley-Doyle. Den handlar om Cara som försöker lista ut varför hennes vars drabbas av olycka varje oktober. De levande är den fjärde delen i svenska Blodregn-serien av Mats Wahl. Stort tack, Natur&Kultur!

 

Av Noble Entertainment fick jag actionkomedin The Nice Guys, med Russell Crowe och Ryan Gosling i huvudrollerna. Filmen har betyget 7,4 på IMDb och handlar om ett oma-ka par som undersöker en porrstjärnas självmord. Jag har hört mycket gott om denna och hoppas på att bli riktigt underhållen. Stort tack, Noble Entertainment!

Remember är ett oerhört gripande och laddat drama. Det är en spännande och mystisk film, med berörande handling och inslag av mörk humor. Christopher Plummer (A Bea-utiful Mind) är helt enastående i rollen som Zev, och lyckas utan problem bära upp filmen på sina axlar. Hans makalösa porträttering träffar tittaren rakt i hjärtat och gör det omöjligt att inte bli känslomässigt involverad i det som sker.

 

 

Den hjärtknipande berättelsen har framställts med största omsorg. Manuset är genom-tänkt, handlingen intelligent och scenerna har en detaljrikedom som häpnar. Dessutom är den skickliga kombinationen av hämndmissionen och Zevs sjukdom riktigt fäng-slande. Filmens framåtdrivande faktor är det tankeväckande uppdraget, men genom att lägga så pass stor tyngd på hur Zev påverkas av sin demens berörs tittaren på ett djupare plan.

 

 

Den spända atmosfären kulminerar i en oväntad och oerhört kraftfull slutvändning. Dessvärre löper filmen på aningen för länge. Ett slut efter den dramatiska vändpunkten skulle ha blivit effektfullt. Istället fortsätter filmen tre, fyra minuter till och avslöjar sådant jag hellre hade kommit underfund med på egen hand. Trots att det bara är några få minuter extra, avgjorde de skillnaden mellan ett hänförande och antiklimatiskt avslut.

 

 

Remember är ett kraftfullt drama som verkligen berör. Genom sin gripande handling och Christopher Plummers fantastiska insats är det en film som stannar kvar hos tittaren länge. 

 

Från Calidris fick jag Hatad och älskad, skriven av bloggaren Alexandra Nilsson. Det är en självbiografisk roman, där vi får lära känna människan bakom Kissie och läsa om bloggvärldens baksida. Stort tack, Calidris!

 

Av Scanbox fick jag DVD-filmen Remember, med Christopher Plummer i huvudrollen. Dramat handlar om  pensionären Zev, vars hela familj mördades av nazisterna, och som nu rymmer från åldersdomshemmet för att leta rätt på mannen som låg bakom dådet. Jag såg filmen igår och kan konstatera att den är riktigt, riktigt bra. Recensionen dyker upp i morgon. Stort tack, Scanbox!

 

Filmen har en svag handling och innehåller många överdrivna klyschor. Men trots detta roas tittaren ändå av rappa repliker, satiriska inslag och skådespelarnas härliga minspel och kroppsspråk. Seth Rogen (This is the end), Rose Byrne (X-men: first class), Zac Efron (17 again) och Chloë Grace Moretz (Carrie) presterar allesammans exemplariskt och trots filmens vulgära stil ger de komedin en viss klass.

 

 

I sin helhet är Bad Neighbours 2 en helt okej film som håller sig inom de typiska ramar- na för moderna komedier.

 

Den första säsongen av American Crime Story är fenomenal. Det är ett komplext och tankeväckande drama, full av intensiva psykologiska intriger och oväntade vändningar. Serien är så pass gripande och spännande att jag, som vanligtvis brukar bli uttråkad av juridikcentrerade tv-serier, inte kunde slita mig från skärmen.

 

 

Eftersom jag föddes -95 är jag en av dem som varken följt eller ens hört talas om Simp- sons rättegång tidigare. Serien ger dock så pass bra insikt i fallet att ingen förkunskap behövs. American Crime Story vägleder tittaren med en tydlig röd tråd som gör det enkelt att hänga med. De juridiska termerna som används har taktfulla förklaringar, vilket ökar seriens autenticitet och gör att det aldrig blir svårt att förstå vad som pågår.

 

 

Utöver de domstolsförhandlingar och utredningar som står i seriens centrum väcker American Crime Story många tankar med sina återkommande teman om moral och fördomar. Seriens sätt att ifrågasätta rasism och kvinnoförnedring gör den oerhört laddad, samtidigt som den berör tittaren på ett djupare plan. Serien har därtill en mång- fald av karaktärer och genom att ge åskådaren insikt i samtliga parter väcks sympati för alla sidor.

 

 

Jag är riktigt imponerad av skådespelarna. De mest utmärkande är enastående Sarah Paulson (American Horror Story), John Travolta (Grease), David Schwimmer (Friends) och Courtney B. Vance (Law & Orde: Criminal Intent) men samtliga, oavsett storleken på deras roller, ger berättelsen ett upplyft med sina gripande och trovärdiga prestationer. Deras insatser är rent utav hänförande, och tillsammans med det genomtänkta manuset bildar de otroligt fängslande karaktärer.

 

 

American Crime Story: The People v. O.J. Simpson är lysande. Avsnitten blir successivt bättre hela tiden och den laddade spänningen får tittaren att hålla andan. Denna feno- menala säsong visar vart skåpet ska stå och sätter ribban högt inför seriens andra säsong, som kommer att handla om förödelsen orsakad av orkanen Katrina.

Jag beundrar verkligen Rick Riordans sätt att skriva. Hans lättsamma språk ger texten ett behagligt flyt som gör att sidorna flyger förbi. Dessutom gör hans insikt i grekisk mytologi boken lärorik, samtidigt som hans användning av humor förgyller läsningen. Faktum är att Riordan är en av ytterst få författare som lyckats underhålla mig så pass att jag skrattat rätt ut. 

 

Karaktärerna är härliga och deras rappa dialoger är underbara att ta del utav. Dessvärre är jag besviken på att boken enbart berättas ur ett fåtal protagonisters synvinklar. Jason, som jag är minst intresserad av, tar mycket plats i boken medan mina favoriter hamnar i bakgrunden. Vi får visserligen läsa ett par kapitel ur charmanta Leos synvinkel, men Percy, Annabeth och Hazel har nedgraderats till sidkaraktärer och berättar inte någon av bokens händelser ur sina perspektiv. Tyvärr gjorde denna avsaknad att mitt intresse inte fångades upp på samma sätt som tidigare. Därtill irriterades jag av att många av frågorna som väckts i deras berättarperspektiv i föregående delar lämnades obesvarade.

 

Precis som de tidigare böckerna i serien är Olympens blod actionpackad och spännande. Jag blev dock inte särskilt berörd. Den känslofyllda Dödens port väckte höga förvän- tningar som Olympens blod tyvärr inte lyckades uppnå. Den sista striden avklaras för enkelt och har alldeles för få konsekvenser. Jag hade hoppats på att serien skulle gå ut med ett ”bang!”, men det malplacerade och orealistiskt lyckliga slutet gav mig istället en antiklimatisk känsla.

 

Olympens blod är inte Riordans starkaste roman, men en väl fungerande avrundning på serien. Det som finns med i boken är lysande utfört, men på grund av det som saknas är jag inte helt tillfredsställd.

 

 

Från Universal fick jag filmen Bad Neighbours 2. Filmen handlar Mac och Kelly som väntar sitt andra barn och är redo att flytta till ett villaområde. Men när de gör sig klara att sälja huset får de reda på att de nya grannarna är en partyglad och helvild studentförening. Filmen släpptes 3 oktober 2016 och i huvudrollerna syns bland annat Seth Rogen, Rose Byrne, Zac Efron, Chloë Grace Moretz och Selena Gomez.

 

Av Albert Bonnier fick jag två böcker. Ensam kvar (org. The Last One) av Alexandra Oliva handlar om Zoo, som deltar i ett TV-program där deltagarna skickas ut i skogen för att möta utmaningar som testar deras uthållighet. Avskärmade från resten av samhället är de inte medvetna om det fruktansvärda som pågår utanför. 

 

Rök (org. Smoke)  av Dan Vyleta utspelas i ett fiktivt England under 1900-talet, där människor som begår onda handlingar markeras av rök som väller ut ur deras kroppar. Aristokraterna ryker inte, vilket markerar deras dygder och rätt att regera, medan de lägre klasserna är indränkta med synd och sot. Boken följer tre personer som upptäcker att allting de blivit lärda är en lögn. 

Crash är ett berörande drama som utforskar konsekvenserna av fördomar och rasism. Det starka budskapet berättas genom en multilinjär struktur, där de olika parallellerna intelligent vävs samman till en tankeväckande helhet.

 

 

De fängslande karaktärerna och framåtdrivande dialogerna gör Crash till en karaktärs- driven film. Skådespelarna presterar lysande och ger sina roller fascinerande djup som gör dem oerhört intressanta att följa. Trots att handlingen i sig är aningen monoton och omfattar några överflödiga scener gör de fiktiva personerna att tittarens engagemang aldrig falnar. Därtill har Crash en del oväntade vändningar som kryddar den annars still- samma berättelsen. 

 

 

Allt som allt är Crash ett starkt drama, som trots sina tolv år på nacken fortfarande är kusligt aktuell.

 

Längd: 15 hrs 2 mins.

Antal avsnitt: 22 stycken.

Åldersgräns: 15 år.

Genre: Kriminalare, science fiction.

Skådespelare: Jake McDorman, Jennifer Carpenter, Hill Harper, Mary Mastrantonio, Tom Degnan etc.

Releasedatum: 2016-09-19.

Filmbolag: Paramount.