Rebellerna
Originaltitel: Rogue.
Serie: Talon #2.
Längd: 398 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
"Ember Hill har bytt sida och anslutit sig till rebell- erna. Men hon kan inte sluta tänka på Garret, soldaten i drakdödarorden Sankt Göran, som nu är dömd till döden efter att ha svikit sitt uppdrag och räddat Emb- ers liv. Samtidigt tätnar konflikten mellan Talon och Sankt Göran, på samma gång som drakorganisationen försöker trycka ner de allt starkare rebellerna. Ett stor- skaligt krig verkar oundvikligt och Ember måste bestä- mma sig: ska hon fortsätta fly eller möta sina fiender öga mot öga?"
Rebellerna är en mysig och lättsam efterföljare som tar vid där Drakarna avslut- ades. Med enkla medel skapar Julie Kagawa ett jämnt tempo och bra flyt på texten. Det behagliga språket gör att det går snabbt att komma in i handlingen och fast jag inte mindes mycket från seriens första del var det inget problem med att hänga med.
Föregångaren, Drakarna, skildrades ur två olika karaktärers ögon. Rebellerna berättas å andra sidan ur fyra synvinklar: Embers, Dantes, Rileys och Garrets. I vanliga fall har jag svårt för böcker med allt för många betraktelsesätt, men i Rebellerna fungerar det. Det ger läsaren ett bredare perspektiv över händelserna och gör att intressant bakgrunds- information levereras på ett smidigt sätt.
När det kommer till själva karaktärerna är jag kluven. Den enda som egentligen tar plats och växer i romanen är Cobalt. Hans tillbakablickar väcker en starkare förståelse för honom som person och låter honom genomgå en utveckling som får de andra karakt- ärerna att framstå som bleka i jämförelse. De är väldigt löst förbundna till läsaren och fast jag inte tycker illa om dem så kan jag inte heller påstå att de får mig att bry mig. Därtill hade jag gärna varit utan det fragmentariska kärleksdramat, eftersom det inte tillför något till berättelsen.
Rebellerna innehåller mer action än föregångaren, vilket gör att tempot är högre och boken upplevs vara mer händelserik. Dock känns det sällan som att karaktärerna är i någon verklig fara: som läsare förstår man att de kommer ta sig helskinnade ut ur situa- tionerna. Den förutsägbarheten sätter sin prägel och gör att romanen aldrig blir riktigt spännande.
Läsningen av Rebellerna är inte revolutionerande, men den bjuder på en trevlig upplev- else. Fast den inte riktigt engagerar så tråkar den inte heller ut. Det är inte alltid man som läsare vill utmanas intellektuellt, och då är en lättsam bok som Rebellerna ett perf- ekt alternativ.
