Vit som snö
Vit som snö (org. Valkea kuin lumi) är den andra delen i Lumikki Andersson-trilogin av Salla Simukka. Boken publiceras av Rabén & Sjögren och är 204 sidor lång. Den tredje delen, Svart som ebenholts, avslutar serien.
Handling
"Lumikki Andersson befinner sig i ett sommarhett Prag. Där träffar hon en tjej som påstår sig vara hennes halvsyster. Tjejen lurar med sig Lumikki til ett regligiöst möte och hon blir indragen i en sekt som är mitt uppe i planeringen av något fruktansvärt. Lumikki lär sig fort att hitta bland Prags gator och kyrkogårdar, då hon tvingas springa för livet för att förhindra den stora tragedin."
Recension
Jag blir så lycklig när jag upptäcker nya, duktiga författare – och extra roligt är det när de kommer från andra länder än vad jag är van vid. Tyska Ursula Poznanski är ett utomordentligt exempel, och nu har även finska Salla Simukka lyckats få min uppmärksamhet.
I Vit som snö sker ett miljöombyte från trilogins första bok. Istället för att utspela sig i Finland tar romanen istället plats i Tjeckien. Förändringen åstadkommer en annan atmosfär och skapar en trevlig variation. Vit som snö har dessutom en annan premiss än i föregångaren: trots den röda tråden som håller ihop böckerna klarar romanen av att stå på egna ben, och skulle kunna klassificeras som fristående.
Vit som snö är en mycket lättsam och kort bok, vilket medför en snabb läsning. Språket är enkelt och flyter på bra. Romanen är därtill spännande, men även tyvärr påskyndad och stundtals långsökt. Trovärdigheten är inte alltid på topp och på grund av att boken inte består av särskilt många sidor hinner man som läsare inte involveras ordentligt i berättelsen.
Denna efterföljare fick mig att tycka mer om huvudkaraktären, Lumikki. Genom hennes tankegångar och tillbakablickar lär vi känna henne bättre och jag känner att jag kan relatera till henne. Dock fastnade jag inte för sidkaraktärerna, mestadels för att boken lägger så stort fokus på just Lumikki och hennes självständighet.
Och på tal om tillbakablickarna: det är inte något som jag vanligtvis tycker om, men i Vit som snö är det faktiskt bokens bästa aspekt. De tillför egentligen inte något till handlingen, men utvecklar Lumikki som karaktär. Via den känns hon djupare och mer verklig.
Boken berättas dock ur flera perspektiv och för att vara ärlig tycker jag att det hade räckt med Lumikki som berättare. Jag fann inte de resterande synvinklarna lika intressanta och kom på mig att slarvläsa dem för att snabbare återgå till det perspektivet jag gillade.
Som helhet är Vit som snö en bra bok. Den har en intressant premiss och karaktärerna har utvecklats. Språket är lättsamt och boken går mycket snabbt att läsa. Jag ser fram emot att läsa den avslutande delen: Svart som ebenholts.
