Från Universal fick jag komedin The Lady in the Van (IMDb: 6,7) med Maggie Smith, samt westerndramat Jane Got a Gun (IMDb: 5,8) med Natalie Portman. Jag ser särskilt mycket fram emot den förstnämnda, då Smith är så underbart härlig. Stort tack, Univ- ersal! ♥

 

Från CDON hade jag beställt tre stycken serier. Two and a half men  (IMDb: 7,1) säsong 9 och Reign (IMDb: 7,6) säsong 2 är fortsättningar på serier som jag redan har påbörjat, medan Jane the Virgin (IMDb: 7,8) säsong 1 blir en helt ny tittarupplevelse för mig. Jag har hört otroligt mycket gott om den och hoppas att den kan mäta sig med mina favo- ritkomedier. 

Ratchet & Clank är en charmig animerad komedi, som baseras på spelfranchisen med samma namn. De kontrastrika färgerna ger filmen ett vackert foto och karaktärerna kommer till liv genom duktiga röstskådespelare. Filmens oskyldiga humor passar dess- utom tittare i alla åldrar, och fast komiken inte är skrattframkallande är det svårt att inte roas.

 

 

Berättelsen gör sig dock bättre i spelformat. Handlingen lyckas inte riktigt engagera och Ratchet & Clank hamnar i skuggan av de enastående spelen. Filmen saknar inspirerande karaktärsutvecklingar, och de frekventa actionscenerna upplevs som upprepande, trött- samma och kraftlösa. 

 

 

Därtill har inte filmen med många av de kreativa gadgetarna och ikoniska vapnen som gett franchisen personlighet. Eftersom Ratchet & Clank endast visar de enklare prylarna känns filmen plattare än spelen som uppvisar en arsenal av häftiga grunkor: däribland hydropaketet, dansframkallande discobollar, svävarbrädor, pixelerare och mycket mer.

 

 

Ratchet & Clank är långt ifrån att vara en dålig film: den har ett stadigt koncept, duktiga röstskådespelare, härlig humor och charmiga karaktärer. Men har man spelat Playstati- onversionen känns filmen ytlig i jämförelse.

 

Genom en stadig handling blir filmens första halva riktigt intressant. Därtill bidrar de trovärdiga skådespelarprestationerna till att Concussion blir ett starkt drama. Will Smith (Seven pounds) gör ett utomordentligt bra arbete och han lyckas ge sin karaktär komplexitet och ett känslomässigt djup som håller tittaren engagerad.

 

 

Men framåt mitten tappar Concussion något. Att Bennet tvingas låta andra tala å hans vägnar minskar antalet konfrontationer som han personligen måste hantera, vilket saktar ner tempot och reducerar dramat. Det gör även att den efterlängtade, känslomässiga gottgörelsen blir svagare.

 

 

Därtill känns romansen i Concussion som en svag sidparallell. Den ger filmen några härliga, kärleksfulla inslag men tar som helhet onödigt mycket fokus från den centrala handlingen. Dessutom påverkar kärleksintresset inte händelseförloppet, vilket gör att hon som karaktär upplevs vara överflödig.

 

 

Vidare saknar filmen tydliga indikationer på hur lång tid som har passerat, vilket gör att vissa händelser upplevs komma väldigt plötsligt. Ibland har flera år passerat när scenerna växlas, och eftersom situationen ofta blir tagen ur sin kontext hinner man som tittare inte med i karaktärernas känslomässiga utveckling. Det orsakar bland annat att Bennets relation med flickvännen Prema känns påskyndad, trots att de varit involverade länge.

 

 

Som helhet är Concussion ett intressant och trovärdigt drama, med en riktigt bra början. Dessvärre utnyttjar filmen inte hela sin potential och den senare halvan är svag.

 

 

The Finest Hours är ett drama med Chris Pine, Eric Bana och Ben Foster i huvud- rollerna. Den handlar om kustbevakningen som ger sig ut i en snöstorm på ett räddn- ingsuppdrag. Filmen har betyget 6,8 på IMDb.

 

The Jungle Book är en liveaction-version utav den animerade klassikern vid samma namn. I den stjärnspäckade filmen medverkar bland annat Bill Murray, Ben Kingsley, Idris Elba, Scarlett Johansson, Giancarlo Espositio, Lupita Nyong'o och Christopher Walker. Den har betyget 7,7 på IMDb.

 

Eye in the Sky är en utomordentligt gripande thriller, med stabila insatser från skåde- spelarna. Fast den inte innehåller mycket action gör den spända atmosfären att filmen upplevs som intensiv. Handlingens rörande budskap och moraliska komplexitet ger den dessutom ett fängslande djup.

 

 

Pride and Prejudice and Zombies baseras på boken med samma namn, skriven av Seth Grahame-Smith. Det är en alternativ version av Jane Austens klassiska roman som han- dlar om kampsportsmästaren Elizabeth och zombiejägaren Darcy som måste svälja sin stolthet för att bekämpa ondska. Filmen är regisserad av Burr Steers och huvudrollerna spelas utav Lily James, Sam Riley, Charles Dance, Matt Smith och Lena Headey. Den har betyget 5,8 på IMDb.

 

The Huntsman: Winter's War är en prequel till Snow White and the Huntsman och hand- lar om två medlemmar ur drottning Freyas arme, som tvingas kämpa i ett krig mellan Freya och hennes syster. Huvudrollerna spelas utav Chris Hemsworth, Charlize Theron, Emily Blunt och Jessica Chastain. Filmen har betyget 6,1 på IMDb.

 

 

Eftersom mängder av lovord har regnat över Illuminae är det med stor besvikelse som jag skriver att jag inte tyckte om boken. Jag ser romanens potential genom det nytänk- ande konceptet och den mycket intressanta handlingen: men problemen som uppstod på grund av bokens format gjorde att jag inte kunde njuta utav läsningen.

 

Illuminae är kreativt utformad och berättas genom hackade dokument, mejl, militära filer, medicinska rapporter, intervjuer, ritningar och dylikt. Hade dessa berättartekniker varit ett komplement till vanlig löptext hade det kunnat fungera bra, men eftersom de upptar hela boken skapas ett oönskat avstånd mellan författarna och läsaren. Trots den unika stilen känns texten opersonlig och det som hade kunnat bli en fenomenal berätte- lse upplevs istället som distanserat och rörigt.

 

All information som förmedlas berättas genom sekundära källor och som läsare får vi aldrig uppleva det som sker genom karaktärernas ögon. Istället återberättas händelserna via exempelvis chattforum och transkriptioner av videoinspelningar: vilket inte är till- räckligt för att ge berättelsen liv. Att romanen berättar istället för visar det som sker ska- par ett avstånd till karaktärerna och gör att läsaren aldrig lär känna dem ordentligt. Und- er hela läsningen kände jag mig som en passiv åskådare och jag började aldrig bry mig om vare sig handlingen eller protagonisterna.

 

Illuminae har ett riktigt intressant koncept och det syns tydligt att det är en genomtänkt roman. Dock hade jag svårt för formatet och jag upplevde mig vara alldeles för avsku- ren från berättelsen. Ibland kändes Illuminae mer som en lärobok än ett skönlitterärt verk, och för mig blev det helt enkelt inte en njutbar läsning.

 

I paktet fanns bland annat Sjöfararna (org. Voyager) och Trummornas dån (org. Drums of Autumn), vilket är den tredje och fjärde delen i Outlander-serien av Diana Gabaldon. Dessa är riktiga tegelstenar och romanerna omfattar över tusen sidor vardera. Jag läste första boken i serien, Främlingen, för ett par månader sedan och har ännu inte tagit mig an Slända i bärnsten, men det känns bra att ha fortsättningen väntandes ifall att det skulle bli aktuellt att läsa dem.

 

Jag fick även Zack, av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är den första delen i Herkules-serien, vilket är en deckartrilogi. Jag är i allmänhet inte särskilt förtjust i dec- kare, men då jag har hört mycket gott om denna anser jag att det är värt att ge den en chans. Dessutom är omslaget riktigt läckert!

 

Den annorlunda tolkningen utav vampyrism ger The Strain ett nytänkande koncept. Ge- nom den fascinerande premissen får serien en stark grund att stå på och säsongens första halva blir riktigt intressant. Därtill kompletteras den centrala handlingen med återblickar till andra världskriget, vilket både bidrar med spänning och större förståelse för karaktä- rerna.

 

 

Serien håller dock inte samma kvalité rakt igenom och med tiden blir avsnitten mer slätstrukna och upprepande. Manuset känns stundtals ogenomtänkt och antalet klyschor och logiska luckor ökar successivt. Ett exempel är att de flesta människorna lever ovet- andes om det som sker, trots kaoset på gatorna. Därtill är det inte alltid som dialoger och händelser fyller någon funktion. Dessa utfyllande scener gör att tempot saktar ned och intresset svalnar.

 

 

Fast animationerna i The Strain är välgjorda anser jag att själva utformningen utav vam- pyrerna är mediokra. Monstrens underliga munnar, stora framtänder och avhuggna näsor får snarare en komisk än skrämmande effekt. Däremot är musiken oväntat bra och kask- aderna av toner fick mig att rysa.

 

 

Richard Sammel (Inglorious Basterds) är den som gör störst intryck bland skådespel- arna. Hans fenomenala porträttering av tyske Eichhorst gör karaktären härligt otäck och ger säsongen en kuslig stämning. Även David Bradley (Game of Thrones) imponerar. Men The Strain har även en del bottennapp. Kevin Durands (X-Men Origins: Wolverine) och Ruta Gedmintas (Prowl) insatser är svaga, och Ben Hyland och de andra barnskåde- spelarna agerar krystat.

 

 

The Strain är en bra serie, som behåller intresset genom sitt koncept och sina starka skådespelare. Men på grund utav avsnittens successiva försämring känns serien framåt slutet som en slarvig Walking Dead-wannabe.

 

Från Universal fick jag bluray-filmen My Big Fat Greek Wedding 2. Komedin handlar om en familjehemlighet som återförenar karaktärerna för ett ännu större och mer grek- iskt bröllop än i föregångaren. Filmen har betyget 6,1 på IMDb.

 

 

My Life Next Door är första delen i en romantisk trilogi av Huntley Fitzpatrick. Den handlar om Samantha, som efter att ha förälskat sig i Jase måste hålla honom hemlig för sin familj. Efter en otänkbar händelse vänds hennes värld upp och ned, och hon möts av ett omöjligt beslut som testar lojaliteten hos de som står henne nära. Boken har betyget 4,03 på Goodreads och kostade mig 174 kr.

 

More Happy than Not är Adam Silveras fristående debut. Den handlar om Aaron, som efter sin faders självmord har svårt att hitta glädjen igen. När hans flickvän reser bort börjar han att umgås med Thomas och för första gången på länge är han lycklig. Men när Aaron märker att han inte kan hålla sig borta från honom vänder han sig till en inst- itution för att "fixas", även om det innebär att han kan förlora sig själv. Boken har betyget 4,11 på Goodreads och verkar oerhört berörande. Den kostade mig 99 kr.

 

Me Before You är första delen i en duologi av Jojo Moyes. När Lou förlorar sitt jobb börjar hon arbeta för Will, som efter en olycka förlorade all livsglädje. Deras möte fyller hans tillvaro med en kaskad av färger, och förändrar deras liv för alltid. Romanen har betyget 4,30 på Goodreads, och har även blivit en mycket omtalad film, med Emilia Clarke och Sam Claflin i huvudrollerna. Den kostade mig 140 kr.

 

Forbidden är en fristående roman av Tabitha Suzuma. Den handlar om syskonen Maya och Lochan, som båda varit tvugna att växa upp snabbt, på grund utav deras alkoholis- erade mamma. Men det har också gjort att de kommit närmare varandra än syskon van- ligtvis gör. En djup, desperat romans har uppstått mellan dem och fast de vet att förhå- llandet är fel kan de inte hålla sig ifrån varandra. Boken har betyget 4,07 på Goodreads och kostade mig 85 kr.

 

♥ Jag har hört mycket gott om alla dessa och ser sjukt mycket fram emot att läsa dem! Det faktum att jag vet att minst två av dem slutar olyckligt gör mig ännu mer entus- iastisk över att få ta del av dem. ♥

Den mysiga atmosfären och lättsamma humorn gör Learning to drive till en njutbar må bra-film. Vi får följa två protagonister och se hur deras olika kulturer och erfarenheter hjälper dem att läka varandra. Trots den enkla handlingen värmer filmen, och inspirerar med sitt budskap.

 

 

Patricia Clarkson (Den gröna milen) och Ben Kinglsey (Tut) passar båda två mycket bra i sina roller. Deras tilldragande kemi till varandra gör dessutom att karaktärerna upplevs som trovärdiga. Som helhet är Learning to drive en trevlig romantisk komedi, som trots avsaknaden av drama och säregna karaktärsdrag behåller tittaren intresse.

 

Paketet innehöll DVD-filmen Sauls son (org. Sauls fia). Det är en ungersk film som utspelar sig under andra världskriget i Auschwitz. Den handlar om en fånge som har till uppgift att föra sina medmänniskor till gasning och sen bränna liken. I tron att en av de avrättade är hans eget barn gör Saul allt för att ge sonen en värdig begravning. Filmen har betyget 7,6 på IMDb.

 

 

Av Scanbox fick jag tre DVD-filmer: den efterlängtade thrillern Eye in the Sky med Helen Mirren, Aaron Paul och Alan Rickman (IMDb: 7,4), Ratchet & Clank som bas- eras på det härliga spelet med samma namn (IMDb: 5,8) samt den isländska film- en Bland män och får (IMDb: 7,4).

 

Av Universal fick jag en DVD och en bluray: dramakomedin Learning to drive (IMDb: 6,4) med Ben Kingsley, Patricia Clarkson och Grace Gummer samt Room (IMDb: 8,3). Room baseras på den gripande romanen av Emma Donoghue (läs min recension här) och jag hoppas verkligen att filmen lever upp till mina höga förväntningar. Huvud- rollerna spelas av bland annat Brie Larson, Jacob Tremblay, Sean Bridges, Joan Allen och William H. Macy.

 

Även av Sony fick jag en DVD och en bluray. Det romantiska dramat The Choice (IMDb: 6,5) är baserad på boken med samma namn, skriven av mästaren Nicholas Sparks, och i rollerna syns bland annat Teresa Palmer, Maggie Grace och Alexandra Daddario. Eftersom jag älskar Sparks böcker ser jag mycket fram emot att se denna. Sist men inte minst fick jag Concussion (IMDb: 7,1). med Will Smith och Alec Baldwin i huvudrollerna.

 

 

Paketet innehöll tre filmer och en tv-serie:

• The Strain säsong 1 handlar om ett virus som sprids, och ett team som undersöker vampyrliknande monster. Serien har betyget 7,5 på IMDb och är skapad av Guillermo del Toro.

• Jakten till månen (org. Atrapa la bandera) är en spansk, animerad film som handlar om Mike, som tillsammans med sina vänner försöker stoppa en multi- miljonär från att sudda ut Apollo 11-astronauternas insats ur historien. Filmen har betyget 5,9 på IMDb.

• Eddie the Eagle är en film med bland annat Taron Egerton och Hugh Jackman i huvudrollerna. Denna biografiska skildring av Eddie Edwards liv har betyget 7,5 på IMDb.

• 10 Cloverfield Lane är en thriller som handlar om en kvinna som efter en bilkrash vaknar upp till påståendet om att världen utanför påverkats av en kemisk attack. Filmen har betyget 7,3 på IMDb.

 

 

Paketet innehöll romanen Ett veck i tiden (org. A wrinkle in time), vilket är den första delen i en serie av Madeleine L'Engle. Boken handlar om Meg, vars pappa försvinner efter ett experiment på uppdrag av regeringen. I samband med försvinnandet kommer en mystisk tant på besök - och hon verkar både veta en hel del om vart Megs pappa har tagit vägen och hur de ska kunna få tillbaka honom. Romanen ska även bli en Disney- film av regissören bakom Frost, med Oprah Winfrey i en huvudroll. Stort tack, Moder- nista!

Den lilla bokhandeln i Paris är en mycket vacker bok. Den har dessutom ett fängslande koncept, och det är medryckande att läsa om hur Perdu läker brustna hjärtan genom sina böcker. Dessvärre ändras romanens fokus efter ett tag och när Perdus litterära apotek- arförmåga inte längre är i centrum falnar intresset. 

 

Efter den starka början tar handlingen en relativt klyschig vändning och jag fick svårt att känna någon förbindelse till karaktärerna. Den värmande känslan bestod tack vare den härliga franska miljön och de vackra dialogerna, men då handlingen förlorade det som gjorde den intressant upplevdes läsningen som tradig. 

 

Allt som allt är Den lilla bokhandeln i Paris en mysig bok som inte håller måttet rakt igenom. 

 

 

Paketet innehöll romanen Wendigons förbannelse, vilket är den andra delen i Monstru- mologen-serien av Rick Yancey. Jag har tyckt mycket om böckerna som jag har läst av Yancey, och betraktar honom som en favorit. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna, och jag hoppas att den är minst lika mörk som föregångaren!

 

 

Generösa Micke, från Mickemovie, skickade mig två stycken DVD-filmer: nämlig- en Ex_Machina samt Mad Max: Fury Road. Jag har länge velat se båda filmerna så de var mycket välkomna tillskott i hyllan.

 

Av min mamma, mormor och morfar fick jag två stora nördpaket. Det ena innehöll boxen med samtliga säsonger av den härliga feelgood-serien Little House on the Prarie. Jag såg den första säsongen för ungefär ett år sedan och förälskade mig snabbt i den avkopplande atmosfären. Det andra paketet innehöll boxen med alla Harry Potter-volymer på engelska. Jag äger redan seriens alla delar på svenska, men har alltid velat läsa dem på originalspråket - därför är jag helt euforisk av att äntligen kunna göra det!

 

 

 

Community fortsätter med sina härliga parodier. 

 

Den lättsamma The Shannara Chronicles är en mycket vacker serie. Inspelad på pra- ktfulla Nya Zeeland visar den upp öns fagra landskap. Omgivningen belyses av ljuvliga färger och intagande detaljer som skapar ett omsorgsfullt foto. Trots att de lite för mätt- ade kulörerna ger ett onaturligt intryck är den uppvisade miljön mycket tilldragande.

 

 

Serien har ett intressant koncept och imponerar med välkoreograferad action och riktigt snygga effekter. Därtill medverkar en del starka skådespelare, och tack vare insatserna från John Rhys-Davis, Jed Brophy och Manu Bennet fängslas tittaren. Dessvärre gör huvudrollsinnehavarna inget vidare intryck. Prestationerna från Austin Butler, Ivana Baquero, Poppy Drayton och de andra unga skådespelarna är tafatta och uttryckslösa, vilket leder till intetsägande protagonister.

 

 

Beklagligtvis har The Shannara Chronicles en ovarsam hantering utav de övernaturliga aspekterna och serien upplevs som en överdriven Lord of the Rings-wannabe med inslag av tonårsdrama. De många olika varelserna och det allsmäktiga magisystemet gör att det blir svårt att få grepp om vad som är möjligt och inte i serien.

 

 

The Shannara Chronicles upplevs dessutom som enfaldig. Med skillnad från exempelvis Game of Thrones – där tittaren måste läsa mellan raderna och hålls gissandes i flera säsonger – levereras alla svar utan eftertanke. Som tittare hinner man knappt undra över något förrän frågan besvaras, och de antiklimatiska avslöjandena får därför ingen större verkan. 

 

 

Det bortkomna intrycket betonas ytterligare utav den klyschiga kärlekstriangeln och det svaga manuset. Trots att The Shannara Chronicles utspelar sig i vår egen värld, tusen år efter vår livstid, finns ytterst få inslag som påminner om detta. Den moderna tekniken är utdöd och bortsett från en rostig bil och en malplacerad pistol finns ingenting som för tankarna till vår civilisation. På grund av den ointelligenta uppbyggnaden uppfattas serien som en fullskalig fantasy och inte som den dystopi den är ämnad att vara. Tro- värdigheten faller ytterligare genom krystade repliker och det faktum att karaktärerna – trots strider mot demoner och långa springturer – förblir rena och perfekta i håret.

 

 

Serien har ett snabbt framåtskridande, vilket gör det svårt att få ett samband mellan hän- delserna. Karaktärerna tar sig hastigt runt mellan olika ställen och de frekvent växlande platserna gör att tittaren tappar uppfattningen om hur lång tid som har gått och vart karaktärerna befinner sig. Utformningen upplevs som ryckig, tradig och förvirrande, samtidigt som många chanser till att utveckla handlingen förloras.

 

 

På grund utav seriens många brister har jag svårt att njuta helhjärtat av The Shannara Chronicles. Den är estetiskt tilltalande, men mer behövs för att väcka min entusiasm. Den osammanhängande oredan fick mig inte att känna något för karaktärerna, men tack vare det intressanta konceptet och den tillräckliga mängden action underhölls jag någor- lunda. 

 

”Du känner till berättelsen. Sprakande blixtrar. Ett galet geni. En ohelig skapelse”. Så inleds Victor Frankenstein. Men fast vi mycket riktigt har tagit del utav historian många gånger innan, upplevs filmen som ny och fräsch tack vare sitt annorlunda upplägg. Den klassiska berättelsen moderniseras genom den annorlunda infallsvinkeln och fångar snabbt tittarens intresse.

 

 

Victor Frankenstein berättas ur assistenten Igors perspektiv och med skillnad från tidigare skildringar är inte monstret i centrum. Istället ligger stor fokus på Igors bak- grund och hans vänskap med Frankenstein. Relationen mellan dem utforskas noggrant och ger historian mer kött på benen, så att säga.

 

 

Filmen börjar riktigt bra och kombinationen mellan drama och romantik fungerar väl. Dessutom bjuder Victor Frankenstein på en del humor, vilket både underhåller och lättar upp stämningen. De begåvade skådespelarna har en övertygande kemi till varandra, och med en glimt i ögat får de filmen att fungera. 

 

 

Men tyvärr håller inte filmen hela vägen. Successivt ökar klyschorna, och i samma takt som trovärdigheten sjunker skiftar tonen. I ett halvhjärtat försök att förena slutet med berättelsen vi känner till överger Victor Frankenstein de lättsamma inslagen som gjorde filmen roande. Det gör att filmens avrundning känns påskyndad, och experimentets allt för få konsekvenser upplevs som antiklimatiskt.

 

 

Allt som allt bjuder Victor Frankenstein på en intressant tolkning av den klassiska berättelsen. Skådespelarna presterar starkt och karaktärerna får liv genom de nyskapade bakgrundshistorierna. Dessvärre försämras kvalitén successivt och det som började som en mycket lovande thriller avslutas som en besvikelse.