Glassvärdet
Originaltitel: Glass Sword.
Serie: Röd Drottning #2.
Längd: 448 sidor.
Bokförlag: Modernista.
"Mare Barrows blod är rött - färgen hos vanligt folk - men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en omöjlighet, en bluff, men när hon flyr från prinsen som bedrog henne upptäcker Mare något häpnadsväckande: hon är inte den enda i sitt slag. Hon ger sig ut för att söka upp och rekrytera andra blandblod till kampen mot hennes förtryckare. Men hon riskerar att bli just det slags mon- ster hon försöker besegra."
Det tar inte Glassvärdet lång tid att förlora läsarens engagemang. Handlingen förs långsamt framåt och inte mycket händer. Karaktärerna springer mest runt mellan olika platser och enbart händelser som direkt påverkar protagonisten nämns. Den under- utvecklade handlingen känns slarvigt framtagen, och romanen upplevs sakna origin- alitet.
Glassvärdet fick mig att tappa intresset för huvudpersonen, Mare. Hon uppfattas som arrogant och självupptagen, och hennes konstanta självömkan fick mig att trött- na. Dessutom upplevs hon som ointelligent då hon frekvent upprepar sina misstag. Till slut blev det rätt tradigt att läsa ur hennes perspektiv. Romanen är dessutom iscensatt kring Mare och ingen av sidkaraktärerna tilldelas egna identiteter eller syften. De tar ingen plats, och eftersom Mare inte är tillräckligt intressant för att bära upp boken själv blir Glassvärdet platt och innehållslös.
På grund av att ingenting viktigt händer känns Glassvärdet som en förutsägbar trans- portsträcka mot seriens tredje del. Handlingen håller inte och romanen väcker inga känslor för karaktärerna. De få spännande scenerna som finns med klarar inte av att hålla boken uppe på egen hand. Men eftersom jag tyckte om Röd drottning hoppas jag naivt på att nästa roman är bättre.
