The Salesman

Regissör: Asghar Farhadi.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Taraneh Alidoosti, Shahab Hosseini, Babak Karimi, Mina Sadati, Mojataba Pirzadeh.
Releasedatum: 21 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony/Scanbox.
 
"Emad och Rana tvingas lämna sin bostad då ett renoveringsarbete i en närliggande byggnad äventyrar deras säkerhet. De flyttar in i en tillfällig lägenhet i Teherans centrala delar. En incident knyten till lägenhetens förra ägare kommer dramatiskt att förändra det unga parets liv."
 
The salesman är enligt mig ett överskattat drama. På något sätt känns det som att filmen aldrig kommer igång, och därför väcktes inte heller något intresse hos mig. Många kallar The salesman för kvalitetsfilm – och kanske har de rätt, kanske är jag inte tillräckligt mycket ”finsmakare” – men underhålls jag inte så anser jag helt enkelt inte att filmen är bra. En film som får mig att sitta uttråkad från början till slut, har alltså inte kvalité i mitt tycke.
 
Eman och Rana flyttar från sin lägenhet. 
 
The salesman lider både av ett mycket långsamt tempo, och avsaknad på spänning. Handlingen känns blek, och det som händer får aldrig mig som tittare att faktiskt bry mig. Detta mestadels på grund av karaktärerna. Vi lär inte känna dem ordentligt; deras motiv och varför de gör som de gör. Därför framstår de som platta, och nästan apatiska. Fast karaktärerna genomgår tuffa prövningar, finns inte den där fingerkänslan som väcker empati.
 
Drabbade av tragedi måste paret hantera ett dramatiskt förflutet. 
 
Filmen föll alltså inte i min smak. Den ser välgjord ut, men är i själva verket riktigt, riktigt tråkig. Varje minut segar sig framåt, och eftertexterna kom som en välsignelse från ovan.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 0 - 2,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

Huset på udden

Författare: Agatha Christie.
Originaltitel: Ordeal by innocence.
Serie: Fristående.
Längd: 281 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"När Calgary återvänder hem inser han att frånvaron resulterat i att Jacko Argyle blivit oskyldigt dömd för mordet på sin adoptivmor. Calgary var den ende som kunnat ge honom alibi. Driven av skuldkänslor reser han för att söka upp familjen, men uppdykandet mottas inte med lättnad. För om inte Jacko var mördaren, måste någon av de andra vara det."
 
 
Husen på udden är nog den Agatha Christie-roman som jag tycker minst om. Den är inte dålig, men mysteriet och karaktärerna griper inte tag i mig på samma sätt som i hennes andra verk. Dessutom är tempot rätt långsamt, och jag upplever själva strukturen som mer påhittig i de andra böckerna som jag har läst. Här upprepas rätt mycket, och den ”överraskande” tvisten imponerade inte särskilt stort.
 
Men Agatha Christie är alltid Agatha Christie, och hennes romaner går inte att tycka illa om. Texten flyter på oerhört fint, och trots bokens brister är läsningen intressant. Dessutom blir det riktigt spännande framåt slutet. Jag kan inte heller undgå att bli hopplöst förälskad i omslaget, vilket i sig är ett stort plus.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Klassiker, Bokrecensioner: Kriminalare och thrillers, Sponsrade recensioner;

Contagion

Regissör: Steven Soderbergh.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Matt Damon, Jude Law, Kate Winslet, Marion Cotillard, Jennifer Ehle, Gwyneth Paltrow, Laurence Fishburne, Bryan Cranston.
Inspelningsår: 2011.
 
"Beth har varit på affärsresa. Två dagar senare är hon död och läkarna hittar ingen förklaring. Snart dyker andra, liknande fall upp. Antalet insjukna ökar lavinartat och de miljontals kontaktytorna mellan människor varje dag gör smitten omöjlig att spåra."
 
 
Contagion är en snygg och rätt annorlunda katastroffilm. Vi får ta del av en tankeväckande skildring av hur viruset sprids och hur samhället faller sönder allt mer i kaos. Det är spännande och smått skrämmande att se, då alltsammans framställs på ett mycket trovärdigt sätt. Viruset och dess spridning genom kontaktytor känns väldigt realistiskt, och när eftertexterna började rulla var jag angelägen om att direkt springa och tvätta händerna.
 
Mitch försöker skydda det som finns kvar av hans familj. 
 
Contagion har också en mycket stjärnfylld ensemble skådespelare – så gott som vartenda ansikte som dyker upp på skärmen är välbekant. Alla gör dessutom riktigt bra ifrån sig, och det är en fröjd att se de många olika talangerna samverka med varandra. De som sticker ut mest från skaran är dock fantastiska Kate Winslet (Titanic), Marion Cotillard (Inception) och Jennifer Ehle (Zero dark thirty), som strålar.
 
 Viruset orsakar panik och massförödelse. 
 
Men Contagion är inte perfekt – filmen hade behövt lite mer driv ibland. Ibland sviktar engagemanget, och dramat känns stundtals ofokuserat. Jag blev inte heller riktigt orolig för vad som skulle hända. Karaktärerna är intressanta, men involverar inte så pass mycket att jag bryr mig om de avlider. Här hade filmen behövt bygga upp ett starkare känslomässigt band till dem, för att skräcken över att förlora dem skulle bli mer påtaglig.
 
Ett högt uppsatt team försöker ta fram ett vaccin. 
 
Som helhet är Contagion en välspelad och spännande thriller, väl värd att se.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama;

View from the top

Regissör: Bruno Barreto.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 1 hr 23 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Gwyneth Paltrow, Christina Appelgate, Mark Ruffalo, Candice Bergen, Joshua Malina.
Inspelningsår: 2003.
 
"Donna kommer från fattiga förhållanden men har höga ambitioner: hon vill bli glamorös flygvärdinna i första klass. Hon är beredd att bera allt för att få sin dröm uppfylld, men det blåser kyliga vindar där uppe, och vägen mot målet visar sig vara turbulent."
 
 
 
View from the top är fylld med konflikter, och är således en mycket ojämn komedi. Exempelvis anstränger sig inte filmen för att bygga upp en trovärdig romans, fast romansen i sig är en stor del av dramat. Som resultat saknar View from the top trovärdighet och sannolik kausalitet. Ändå lyckas den underhålla.
 
Donna vill arbeta i första klass. 
 
View from the top är nämligen rätt charmerande. Det är en söt, romantisk komedi som helt enkelt roar, utan att väcka några direkta skratt. Dessutom är stämningen mysig, och fast filmen inte levererar något nytt hålls intresset rakt igenom. Som helhet är det en småfånig men ändå trevlig komedi.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Komedi, Filmrecensioner: Romantik;

I djupt vatten

Författare: Paula Hawkins.
Originaltitel: Into the water.
Serie: Fristående.
Längd: 430 sidor.
Bokförlag: Massolit.
 
"I en idyllisk by i norra England påträffas en ensamstående mamma död i den vackra flod som flyter genom byn. Tidigare på sommaren har en tonårsflicka hittats drunknad på samma plats. Att någon av dem skulle ha tagit sitt liv är osannolikt, men flodens historia är full av tragiska händelser."
 
 
 
 
 
I djupt vatten fungerade inte för mig. Jag kunde inte komma in i läsningen, och det fanns inget som grep tag. Tempot är långsamt, och mordgåtan känns aldrig riktigt spännande. Dessutom hade jag svårt att tycka om karaktärerna.
 
Mitt största problem med boken är att den är rörig. I djupt vatten följer nämligen alldeles för många karaktärer, varav vi inte lär känna någon särskilt väl. Eftersom perspektivet hela tiden växlar mellan dem blir det svårt att få grepp om handlingen, och som ett resultat blir läsningen förvirrad. Jag var hela tiden tvungen att bläddra fram och tillbaka för att ta reda på vem som var vem – de är helt enkelt för många, för bleka och för invecklade.
 
Som helhet var I djupt vatten inte en bok för mig, och jag tror inte att jag kommer att plocka upp någon mer bok av Hawkins i framtiden.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 0 - 2,5, Bokrecensioner: Kriminalare och thrillers, Sponsrade recensioner;

Vikings, säsong 2

Längd: 7 hr 49 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, drama.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Alyssa Sutherland, Clive Standen, Jessalyn Gilsig.
Inspelningsår: 2014.
 
"Krigaren Ragnar har nu blivit en respekterad ledare både på och utanför slagfältet. Men med makt kommer dödshot och svåra val. Ragnar slits mellan sin fru Lagertha och prinsessan Aslaug, tvingas utmana sin egen bror Rollo samtidigt som nya vikingatåg bär av mot kungariket England."
 
På grund av att det är två år sedan som jag såg seriens första säsong, hade jag till en början svårt att hänga med ordentligt i Vikings andra del. Vi kastas direkt in i handlingen, och det är fullt ös från första början. Efter några avsnitt var jag dock helt uppdaterad om de viktigaste händelserna och, fast jag intalat mig själv att Vikings inte är min typ av serie, var jag helt tagen av berättelsen.
 
Rollo tar upp strid mot sin bror. 
 
Vikings är en välspelad och spännande serie, fylld med intriger och intressanta gestaltningar av vikingatiden. Fast serien inte är helt historiskt korrekt, är det lärorikt och fascinerande att följa de verklighetsbaserade personerna. Därtill är fotot riktigt snyggt, och skönheten i det estetiska får en häftig kontrast mot det brutala våldet.
 
Prinsessan Aslaug kommer till Kattegatt med Ragnars son. 
 
Säsongens svaghet är att berättelsen för sig för fort framåt. År passerar under avsnittens gång, och karaktärernas liv fortskrider snabbare än vad tittaren är förmögen att hänga med. Exempelvis kan det innebära att en person tillkännagiver sin graviditet i ett avsnitt, för att sedan i efterföljande avsnitt redan ha fött sitt barn. Som ett resultat gör det lite stressade upplägget att tittaren går miste om värdefull utveckling, och intim närhet till karaktärerna. 
 
Lagertha vägrar att förnedras. Inte ens av sin man. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Vikings riktigt bra. Fast ett mindre tidspressat upplägg hade gjort att jag knutit an till karaktärerna bättre, går det inte att neka att spänningen kompenserar för den förlorade intimiteten.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Serie: historisk fiktion, Serier: Action & thriller, Serier: Drama, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;

Nytt i samlingen, #227

 
Böckerna är recex. Modernista skickade Glastronen och Midnattskronan av Sarah J. Maas, samt Poppy pym & den förhäxade pjäsen av Laura Wood. Från Louise Bäckelin förlag fick jag Miraklet av Emma Donoghue, medan Saker ingen ser av Anna Ahlund kom från Rabén&Sjögren. Jag fick också den efterlängtade boken Pratar så fort jag kan av Gilmore girls-stjärnan Lauren Graham, från Lind&co. Därtill var The salesman, som syns i mitten av bilden, recex från Universal.
 
Utöver dessa recex gjorde jag några riktigt bra deals under veckan. Jag var nämligen nere på Myrorna och fyndade 15 stycken DVD-filmer, som sammanlagt kostade mig 110 kronor. Vilket fynd! Det som jag köpte var Contagion, The last samurai, High school musical, Blood diamond, Up in the air, Miss Congeniality, Modig, Freaky friday, Om en pojke, Tomten är far till alla barnen, Definitely maybe, Mig äger ingen, Revolutionary road, Runaway bride och Looper. ♥
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Nytt i hyllan

Krigarens död

Författare: Suzanne Collins.
Originaltitel: Gregor and the code of claw.
Serie: Gregor från Ovanjord #5.
Längd: 429 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Gregors vänner i Underjord har gjort sitt yttersta för att hindra honom från att läsa den sista profetian, och nu förstår han varför. Där står nämligen att han ska dö. Men att lämna Underjord är inget alternativ. En råttarmé är på väg mot Regalia och otar att förgöra staden och nu måste Gregor kämpa för sina vänner."
 
 
 
Krigarens död tar vid direkt efter där De hemliga tecknen slutade. Men fast läsaren kastas in i handlingen tar det inte lång tid förrän man inser att Krigarens död kommer att bli allt annat än fartfylld. Boken är nämligen riktigt utdragen. Sida upp och sida ner innehåller förberedelser inför det annalkande kriget, vilket i längden blir tröttsamt att läsa om. Tempot är långsamt, och humorn som jag älskar från tidigare delar syns mycket sällan. Det hela gör Krigarens död till den blekaste installationen i serien.
 
Många har klagat över att Gregor beter sig som att han är mycket äldre än 12 år. Det är faktiskt inget som jag har stört mig på tidigare, men i Krigarens död blir det så pass påtagligt att även jag känner mig besvärad. Sättet han talar och agerar på känns alldeles för moget, vilket gör att trovärdigheten sjunker rejält.
 
Som helhet är Krigarens död okej, men inte alls lika gripande som tidigare delar i serien.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: urban fantasy, Sponsrade recensioner;

A dog's purpose

Regissör: Lasse Hallström.
Genre: Drama, komedi, familj.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Josh Gad, Dennis Quaid, Peggy Lipton, Bryce Gheisar, K.J. Apa, Britt Robertson.
Releasedatum: 19 maj 2017.
 
"En lojal hund försöker hitta meningen med sin egen existens genom de olika människor han träffar och som han lär skratta och känna kärlek."
 
 
 
 
 
A dog’s purpose är inte perfekt. Filmen har en relativt tunn handling, med många klyschor och ett väldigt förutsägbart händelseförlopp. Ändå kan jag inte undgå att bli hopplöst förälskad. 
 
Bailey växer upp med pojken Ethan. 
 
Det är ett sådant vackert och oskyldigt drama, som verkligen hittar sin väg in i tittarens hjärta. Den varma, fluffiga berättelsen fick mig att både gråta och skratta gång på gång, och den mysiga stämningen spred en inspirerande glädje genom skärmen. Fotot är dessutom riktigt snyggt, och skådespelarna gestaltar sina roller väl.
 
Den reinkarnerande hunden återföds gång på gång. 
 
A dog’s purpose är alltså ett riktigt sött drama. Det är en lättsam och berörande må bra-film för hela familjen.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Familj, tecknat, Filmrecensioner: Komedi;

Elle

Regissör: Paul Verhoeven.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Isabelle Huppert, Laurent Lafitte, Anne Cosigny, Charles Berling, Virginie Efira.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En affärskvinna blir angripen av en okänd förövare i sitt eget hem."
 
 
 
 
 
Jag är riktigt besviken. Inte bara på att filmen är bisarrt dålig, utan på världen för att de hyllat och lovordat den. Elle är nämligen ett smaklöst drama, som ger en oerhört skev skildring av ett ämne som verkligen inte bör tas lättsamt på: våldtäkt. Filmens protagonist Michéle får inbrott och blir våldtagen en handfull gånger, varpå hon efter ett tag börjar njuta och uppmuntra akten. Det hela är förnedrande, och jag blir arg när jag ser det hela. Ingen kvinna med förnuftet i behåll skulle agera som Michéle, och enligt mig är det inte okej att försköna ett så allvarligt ämne.
 
Spelskaparen Michéle blir våldtagen i sitt hem. 
 
Även om jag bortser från sexualiseringen av våldtäkt, kan jag inte förstå filmens popularitet. Karaktärerna är osympatiska och handlingen så seg att jag blev uttråkad redan efter en halvtimme. Nej, detta var verkligen inte en film för mig.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 0 - 2,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Drama, Sponsrade recensioner;

Målarens musa

Författare: Lisa Strømme.
Originaltitel: The strawberry girl.
Serie: Fristående.
Längd: 330 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Sommaren 1893. Johanne Lien tar anställning som husa hos den förmögna familjen Ihlen och blir snart dottern Tulliks förtrogna. Ingen i familjen vet om att Tullik har ett kärleksförhållande med konstnären Edvard Munch, och Johanne finner sig snart indragen i hemlighetsmakeriet. Men hur mycket är Johanne villig att riskera för att bevara deras hemlighet?"
 
 
 
 
Målarens musa är en lågmäld men djupt atmosfärisk roman. Den passionerade kärlekshistorian griper tag redan från första sidan, och fast handlingen rör sig långsamt framåt gör händelsernas intensitet det svårt att släppa taget om boken. Stämningen är tryckande, och engagemanget för de komplexa karaktärerna håller läsaren på helspänn, eftersom man hela tiden undrar hur de ska komma ur hemlighetsmakeriet välbehållna.
 
Det som gör Målarens musa så gripande är det fylliga språket. Rikt på detaljer gör de levande beskrivningarna att läsaren helt förlorar uppfattningen om tid och rum. Allt beskrivs med sådan känsla att det är lätt att se det hela framför sig. Det målande språket är dessutom precis lagom kryddat med metaforer, och skönheten i den nästintill poetiska texten lämnar bestående avtryck.  Målarens musa är inte en bok man glömmer i första taget.
 
Den sensuella bokens hjärtknipande berättelse förankras dessutom i verkliga, historiska händelser. Målarens musa är nämligen inspirerad av historien bakom Edvard Munchs målning ”Skriet”. Fast en stor del av romanen är påhittad, är det riktigt intressant och lärorikt att läsa om den kända konstnärens liv. Det enda som jag egentligen har att ”klaga” på är att jag hade velat ha ett lite annorlunda avslut på boken.
 
Allt som allt är Målarens musa en romantisk och smågalen kärlekshistoria, som verkligen investerar läsaren i karaktärerna. Detta var allt som jag vill ha i en sommarläsning. 
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Romance och erotik, Bokrecensioner: historisk fiktion, Sponsrade recensioner;

Sense and sensibility

Regissör: Ang Lee.
Genre: Romantik, drama.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Emma Thompson, Kate Winslet, Hugh Grant, Alan Rickman, Imelda Staunton, Hugh Laurie.
Inspelningsår: 1995.
 
"När rika Mr. Dashwood dör, går förmögenheten till hans son och hans fru och tre döttrar lämnas fattiga. De måste flytta, och de två äldsta syskonen behöver hitta kärleken för att klara sig."
 
 
 
 
Sense and sensibility är ett utsökt kostymdrama. Lättsam stämning, passionerade skådespelare och vackert foto gör filmen oerhört mysig att titta på. Dessutom låter det viktorianska samhället tittaren att drömma sig bort. Det är fascinerande att följa den annorlunda livsstilen, och det är svårt att inte bli hopplöst förälskad i de raffinerade gentlemännens försynthet. 
 
Syskonen Dashwood förlorar sitt hem när fadern dör. 
 
Något som jag tycker väldigt mycket om med Sense and sensibility är hur väl den bygger upp intimitet. Nu för tiden används naken- och sexscener i nästan alla romantiska filmer, trots att det egentligen inte visar mer än åtrå. Men i Sense and sensibility får vi inte se någon fysisk kontakt mellan karaktärerna. Ändå förmedlas den djupaste passionen, och kärleken glöder hetare än i många andra filmer. Detta tack vare skådespelarnas utomordentliga prestationer och det faktum att vi får lära känna karaktärerna så väl, att det räcker med längtansfulla ögonkast för att hjärtat ska ta ett extra skutt. 
 
Finns det ett lyckligt slut för alla? 
 
Som helhet utstrålar Sense and sensibility sån värme att det är svårt att inte le genom hela filmen. Det är dessutom riktigt roligt att se så många begåvade kändisar i början av deras karriärer. 
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik;

Loving

Regissör: Jeff Nichols.
Genre: Drama, romantik, biografi.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Joel Edgerton, Ruth Negga, Terri Abney, Alano Miller, Chris Greene.
Releasedatum: 14 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"I Virginia år 1958 var giftermål mellan svarta och vita inte bara något som många ansåg vara omoraliskt, det var även olagligt. När Richard och Mildred förälskar sig i varandra är de medvetna om omgivningens blickar. Men när de också gifter sig omvandlas ord till handling och de båda arresteras."
 
Filmens kraftfulla berättelse och snygga foto ger Loving stor potential. Men alltsammans känns för urvattnat för att jag ska gripas tag. Regissören saknar fingertoppskänsla, skådespelarnas kemi övertygar inte om karaktärernas desperata kärlek, och tempot är alldeles för långsamt. Det hela resulterar i en blek produktion som inte väcker några känslor hos mig.
 
Richard och Mildred förälskar sig i varandra. 
 
Trots att Loving är över två timmar lång, händer inte särskilt mycket av intresse. Istället återanvänds scenernas innehåll, och samma sak upprepas om och om igen. Det här hade inte ens kunnat lösas genom att klippa bort några onödiga scener. Däremot hade hela filmens utformning behövt göras om. Som det är nu staplas scenerna mest på varandra, istället för att säga något av vikt som fängslar. 
 
 Mitt i natten grips kärleksparet. 
 
Filmen saknar också en kulmination. Jag tycker om lågmälda filmer, så länge de bygger upp inför något som gör resan värd – men denna stegring lyser med sin frånvaro i Loving. Fast karaktärerna möter motgångar känns de aldrig särskilt påtagliga, och efter den överslätade slutscenen väcks den antiklimatiska känslan: ”var det allt?”.
 
Nu måste de kämpa för sin kärlek i högsta domstolen. 
 
Som helhet är Loving ett okej drama, som saknar det där lilla extra som gör att tittaren verkligen dras in det som sker.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Romantik, Sponsrade recensioner;

24: Legacy, säsong 1

Längd: 8 hr 46 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, action.
Skådespelare: Corey Hawkins, Miranda Otto, Anna Diop, Teddy Sears, Ashley Thomas, Jimmy Smits.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Eric Carter tar med sig problem till USA när han återvänder hem från ett farligt uppdrag i Yemen. Han tvingas be CTU om hjälp för att rädda hans liv, så att han kan stoppa en av de största terroristattackerna på Amerikansk mark."
 
 
Första säsongen av 24: Legacy gör mig kluven. Den är spännande, med högt tempo och välkoreograferad action. Den är alltså långt ifrån att vara dålig – men får mig att sakna originalserien, som har helt annan kraft. Nya protagonisten Eric Carter må vara bad-ass, men han är ingen Jack Bauer. I själva verket framstår alla karaktärer i Legacy som bleka i jämförelse med de mer karismatiska individerna från 24. Rebecca Ingram, som spelas av Sagan om Ringen-stjärnan Miranda Otto, är den enda som jag verkligen fastnar för – men hon kan omöjligen bära upp ett 24 utan Kiefer Sutherland på egen hand.
 
Eric Carter är en blek Jack Bauer-wannabe. 
 
24: Legacy har samma struktur som originalserien, och använder därför både splitscreen, realtid och likartad stil på avsnitten. Precis som 24 består Legacy också av många olika handlingsparalleller som vävs samman. Några av dessa är riktigt fängslande, medan andra mest irriterar. Mitt största problem är dock att handlingen i sin helhet inte sticker ut. Den är enkel och spännande, men känns som en upprepning av det som vi redan har sett i 24. Den tillför inte något nytt, vilket gör att serien känns uttjatad redan innan handlingen kommit igång ordentligt.
 
Miranda Ottos karaktär ger serien liv. 
 
Som helhet är 24: Legacy en bra actionserie, men ställs den mot det kraftfullare originalet känns den urmjölkad och passé. 
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Serier: Action & thriller, Serier: Drama, Sponsrade recensioner, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;

Nytt i samlingen, #226

 
Ehm... ja. Jag gick lite bananas den här veckan.
 
Låt oss börja med recexen. Från Vox anlände Papperssjälar av Emma Johansson och från Harper Collins kom Legionen av Julie Kagawa. Sedan fick jag också Nivå: slutstrid av James Dashner från Semic, samt ett gäng filmer – Loving, Elle, Life och Smurfarna: den försvunna byn från Universal Sony, och Monster trucks från Fox.
 
Under veckan har jag också köpt en del –  jag fick uppenbarligen mer kontanter än jag kunde hantera när jag fyllde år. Det blev bland annat en order från CDON, som innehöll filmerna A monster calls, A dog's purpose, Sense and sensibility, The help och Rasmus på luffen, samt tredje säsongen och första volymen av fjärde säsongen av Vikings.
 
Jag beställde också böcker från Adlibris: The night circus, One of us is lying, Aristotle and Dante discover the secrets of the universe, Salt to the sea, A darker shade of magic, Under rose-tainted skies, P.S. I still love you, The crown's fate, The book thief och hela samlingen med A series of unfortunate events-böckerna. Phu, det var en munfull! ♥
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Nytt i hyllan

Crooked Kingdom

Författare: Leigh Bardugo.
Serie: Six of Crows #2.
Längd: 536 sidor.
 
"Kaz och hans gäng har precis klarat av en kupp så vågad att inte ens de själva trodde att de skulle överleva. Men istället för att dela upp den stora belöningen, är de tillbaka till att kämpa för deras liv. Gamla rivaler och nya fiender framträder för att utmana Kaz list och gruppens lojalitet, och ett krig kommer att utkämpas för att avgöra Grishans framtid."
 
 
 
 
 
 
Crooked kingdom avslutar den mäktiga Six of crows-duologin med en skräll. Med rikt språk, fascinerande magisystem och en dynamisk grupp karaktärer fängslar Leigh Bardugo från början till slut. Det är en intensiv och intelligent konstruerad berättelse med högt tempo, gripande intriger och många oväntade vändningar. Detta är fantasy när den är som bäst. 
 
Jag brukar ha svårt för romaner som har många berättarperspektiv. Men trots att Crooked kingdom skildras ur en handfull olika synvinklar fungerar det riktigt bra. Karaktärerna är så komplexa, så livfulla och så äkta. De roar med kivande dialoger och fascinerar med mästerlig list. Deras briljanta uppbyggnad gör det omöjligt att inte förälska sig i var och en av dem, och jag förvånades över den genuina empatin jag kände för allesammans.
 
Som helhet är Crooked kingdom en magnifik avslutning på duologin. Under läsningen satt jag som på nålar, antingen med pulsen skenande i taket eller med hjärtat översvullet av kärlek för karaktärerna. Fast vissa partier av boken är långsamma, blev läsningen aldrig tråkig. Detta är ett måste för alla fantasyfans!
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 7 - 8,5, Bokrecensioner: Fantasy;

We bought a zoo

Regissör: Cameron Crowe.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Matt Damon, Scarlett Johansson, Elle Fanning, Thomas Haden Church, Colin Ford, Maggie Elizabeth Jones, John Michael Higgins.
Inspelningsår: 2011.
 
"Benjamin Mee beslutar efter sin hustrus tragiska bortgång, att starta ett nytt liv med sina två barn. De flyttar till en högst osannlik plats: ett hus vars ägor innefattar en fallfärdig djurpark med exotiska djur."
 
 
 
We bought a zoo är en småmysig må bra film, men den överdoserar på klyschor. Stereotypiska relationer, endimensionella karaktärer och förutsägbara händelser utgör filmens grundpelare. Resultatet blir ett relativt livlöst drama. Ändå går det inte att ogilla filmen.
 
Benjamin spenderar sina sista pengar till att köpa och driva ett zoo. 
 
Detta för att skådespelarna gör riktigt bra ifrån sig, samt tack vare det magiska konceptet. Vem har inte drömt om att en dag släppa taget om allt för att levandegöra sin dröm? Handlingen rör sig visserligen långsamt framåt, men det är förtrollande att följa karaktärernas nya start i livet. Dessutom är det omöjligt att inte förälskas i filmens enda riktigt levande karaktär: lill-gamla Rosie, vars färgstarka personlighet ger liv åt den annars stillastående filmen.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi;

Patriot Games

Regissör: Phillip Noyce.
Genre: Action, thriller.
Längd: 1 hr 57 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Anne Archer, Sean Bean, Patrick Bergin, Samuel L. Jackson, James Fox.
Inspelningsår: 1992.
 
"Den förre CIA-analytikern Jack Ryan har rest med fru och barn till London. När Ryan ska möta sin familj hamnar han mitt i en terroristattack mot en medlem av kungafamiljen. Ryan hjälper stoppa angriparna och hyllas som hjälte. Men Ryans modiga ingripande gör honom till måltavla i terroristens ögon."
 
 
Patriot games är en småspännande men rätt typisk actionrulle. De duktiga skådespelarna förhöjer upplevelsen och det är roligt att se dem i sina yngre dagar. Dock håller inte handlingen hela vägen. Nu är det visserligen 25 år sedan Patriot games spelades in och handlingen har sedan dess hunnit tjatats sönder. Men jag vill ändå poängtera att hela konceptet känns relativt opersonligt och slitet. Detta är alltså en film som är trevlig för stunden, men som inte utmärker sig särskilt mycket.
 
Jack Ryan försöker skydda familjen från terrorister. 
 
Filmens styrkor hamnar också i skuggan av bleka skurkar och mängder logiska luckor. I exempelvis en scen transporterar en grupp poliser terroristen Sean. När bilen sedan attackeras av hans kompanjoner uppdagas att poliserna inte har ett enda vapen med sig. Hur tänkte de egentligen där? I vilken värld känns det smart att transportera en terrorist utan något som helst skydd? Oh well. Summan av kardemumman är att Patriot games är en okej actionfilm, men intrycket efteråt är relativt neutralt.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller;

Planet Earth, säsong 1

Längd: 9 hr 23 min.
Antal avsnitt: 11 stycken.
Åldersgräns: Barntillåten.
Genre: Dokumentär.
Skådespelare: David Attenborough.
Inspelningsår: 2006.
 
"Denna dokumentärserie hyllar Jorden som aldrig förr. Planet Earth är inspelad i hd-format med banbrytande teknik och bjuder med oss till platser vi aldrig fått se förut för att uppleva bilder och ljud som vi kanske aldrig kommer att få vara med om igen."
 
 
 
 
Den första säsongen av Planet Earth tog över fem år att spela in, med fyrtio kamerateam färdande mellan mer än 200 platser på Jorden. I varje avsnitt berättas om ett nytt habitat, exempelvis polarisar eller grottor, och om vilket slags liv som finns på just den platsen. Närbilder på encelliga organismer kombineras med avlägsna vyer över planeten, och det är ofattbart hur teamet har fått ihop den enastående fotorepertoaren. Det hela är häpnadsväckande vackert.
 
Vi tar del av djur och natur i världens alla hörn. 
 
Att serien blivit kallad för ”mästerverk” är förtjänat. Ändå kan jag inte låta bli att gäspa efter att ha sett ett par avsnitt i rad. Planet Earth är nämligen rätt tröttsam att strecktitta på, och som tittare blir man lätt mättad på det likartade innehållet. Dessutom återanvänds vissa bilder mellan avsnitten, och klippningen mellan vissa scener känns ryckig. Jag hade också velat få mer slående kunskaper om planeten – som det är nu är det mer en vacker än lärorik tv-serie.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Serier: Dokumentär & biografi, Tv-seriebetyg 5 - 6,5, Tv-serierecensioner;

The Dressmaker

Regissör: Jocelyn Moorhouse.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 53 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Kate Winslet, Judy Davis, Liam Hemsworth, Hugo Weaving, Caroline Goodall.
Releasedatum: 10 oktober 2016.
 
"Tilly är en världsberömd skräddare, men hon bär på smärtsamma minnen från sin uppväxt på landsbygden. Så en kväll står hon plötsligt på busstationen hemma i byhålan Dungatar, rättar till couturedräkten och muttrar: 'Jag är tillbaka, era jävlar'."
 
 
 
The dressmaker är en briljant utformad hämndhistoria. Detta viljestarka drama går sin egen väg, och bryter loss från mängden på ett uppfriskande sätt. Filmen har enastående foto, utsökta kostymer och härligt stolliga karaktärer som charmar sig in i tittarens hjärta. Samtliga skådespelare excellerar, men stjärnan är tveklöst mästerliga Kate Winslet, som strålar starkare än solen.
 
Tilly vill hämnas på de som drev henne från hemstaden. 
 
Den förvånansvärt mångsidiga filmen är som ett unikt hopplock av en handfull olika genrer. The dressmaker skiftar nämligen kraftigt mellan tårdrypande drama, passionerad romantik, skojfrisk komedi och blodigt vendetta. Det är en mörk må bra-film, strösslad med mystik och humor. The dressmaker följer ingen mall, utan beger sig in på outforskat område och skriker om uppmärksamhet. Att den ibland är svår att ta seriöst gör ingenting – alltihopa är så pass väl utfört att varenda scen underhåller eller berör.
 
Den begåvade sömmerskan syr mästerliga verk med en baktanke. 
 
Enastående The dressmaker fick både tårarna att rinna och skratten att klinga högt. Det är ett välkomponerat drama som ingen borde missa!
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Drama;

Monster Trucks

Regissör: Chris Wedge.
Genre: Familj, action.
Längd: 1 hr 40 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Lucas Till, Jane Levy, Thomas Lennon, Barry pepper, Rob Lowe, Danny Glover, Amy Ryan.
Releasedatum: 3 juli 2017.
Distributör: Paramount.
 
"En dag upptäcker Tripp den bensinslukande varelsen Creech. För att skydda sin nya vän gömmer Tripp honom under motorhuven på sin senaste modell, vilket förvandlar den till en levande monstertruck med superkrafter. Tillsammans ger sig duon iväg på en resa för att återförena Creech med sin familj."
 
Att tramsiga Monster Trucks är en barnfilm för Nickelodeon märks tydligt. Skådespelarna artikulerar överdrivet och uppförstorar sina uttryck, manuset är klyschigt och det är lätt att gissa sig till vad som kommer att hända. Filmen följer en redan uttjatad mall, och bidrar inte med något nytt. Som vuxen har jag också svårt att tycka om bortskämda protagonisten Tripp, och både huvudkaraktär och sidkaraktärer känns bleka.
 
Tripp blir bästa vän med den mystiska Creech. 
 
Med det sagt kan jag inte undgå från att tycka om Monster Trucks. Den är faktiskt rätt söt och mysig, och påminner på något sätt om Herbie. Den nästan härligt barnsliga tonen väcker nostalgi, och jag kan inte låta bli från att charmas av det fult animerade monstret. Monster Trucks är småknäpp, men jag hade säkerligen älskat filmen om jag hade sett den för tolv år sedan, och just det faktum gör att jag inte kan tycka illa om den som vuxen. Om du är eller har ett barn runt 7-12 år, är sannolikheten stor att Monster Trucks passar som handen i handsken.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;

Life

Regissör: Daniel Espinosa.
Genre: Science fiction, thriller.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rebecca Ferguson, Jake Gyllenhaal, Hiroyuki Sanada, Ryan Reynolds, Ariyon Bakare.
Releasedatum: 7 augusti 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Ett team ombord på rymdstationen ISS är på väg att finna bevis för liv på planeten Mars. Allt eftersom forskningen fortskrider börjar deras metoder få oönskade konsekvenser, och livsformen de nyss upptäckt visar sig långt mer intelligent än någon hade kunnat föreställa sig."
 
Life har fått mycket kritik för uttjatad handling, logiska luckor, klyschigt manus, korkade karaktärer och förutsägbart händelseförlopp. Allt detta är sant, och fick även mig att himla med ögonen. Ändå kan jag inte undgå att tycka riktigt mycket om filmen.
 
Teamet försöker bevisa att det finns liv på Mars. 
 
Faktum är att jag verkligen gillade Life. Den är välspelad och riktigt spännande, och jag satt som på nålar under hela filmens gång. Intensiva och stundtals obehagliga actionscener gör tillsammans med den täta stämningen Life smått skrämmande. Dessutom är fotot riktigt snyggt, och de visuella effekterna väl utförda.
 
Besättningen kämpar för sin överlevnad. 
 
Life är alltså en scifi-film värd att se. Jag kan förstå varför den har fått kritik, men bryr mig inte särskilt eftersom jag verkligen underhölls. Som helhet är det en stadig alienfilm.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;

Logan

Regissör: James Mangold.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 17 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Patrick Stewart, Dafne Keen, Boyd Holbrook, Stephen Merchant.
Releasedatum: 2017–07–17.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"I en nära framtid tar en sliten Logan hand om en sjuk Professor X, i en gömma nära den mexikanska gränsen. Men Logans försök att hålla sig undangömd från världen och sitt förflutna ställs plötsligt på sin spets när en ung mutant anländer och som visar sig förföljas utav mörka krafter."
 
Logan utspelas år 2029, alltså sex år efter Days of future past, och utmärker sig stort från resterande Xmen-filmer. Bland annat är den betydligt mer laddad och atmosfärisk. Med en lågmäld stämning i stil med postapokalyptiska tv-spelet The last of us, blir filmen kraftfull och intim i sin enkelhet, och på något sätt känns den mer smärtsam, mogen och tung än tidigare installationer.
 
Logan tar hand om en sjuk Charles. 
 
Logan är mer karaktärsdriven än franchisens föregående filmer. Brännpunkten har skiftat till individerna, och fokus ligger på deras relationer snarare än på effekter och storslagna kraftmätningar. Vi lär känna en mer sårbar Logan, vars melankoli förstärks av filmens förvånansvärda brutalitet. Logan är nämligen riktigt våldsam, och den ökade åldersgränsen tydliggörs i form av råa actionscener och hårdare språk.
 
En ny, ung mutant har mycket gemensamt med Logan. 
 
Filmen har egentligen bara två svagheter: antagonisten är underutvecklad och filmen aningen för lång. Bortsett från det är Logan briljant. Det är utan tvekan en av de starkare filmerna i franchisen. Detta oförglömliga actiondrama både roar och berör, och markerar ett mäktigt avslut för Charles och Logan. 
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 7 - 8,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;

Nytt i samlingen, #225

 
Den här veckan har hyllorna fyllts med både recex och födelsedagspresenter. Jag fyllde nämligen 22 år i förrgår, och firade med sällskapsspel och alldeles för många sötsaker. Dagen i ära fick jag också en del pengar, som självfallet redan använts i en nördig beställning som förhoppningsvik dyker upp under veckan. Men nu till veckans haul!
 
Recex: Från Harper Collins fick jag Målarens musa av Lisa Strømme. Bookmark skickade Skugga av svek del ett och två av Diana Gabaldon, samt Döden på nilen av Agatha Christie. Från Natur&kultur kom The hate u give av Angie Thomas. Warner Bros skickade Kong: Skull Island, medan jag fick 24: Legacy säsong 1 och Logan Noir Edition av 20th Century Fox.
 
Födelsedag: Min kära mamma var faktiskt den enda som inte gav mig kontanter på födelsedagen. Av henne fick jag istället kläder, filmerna The fugitive och Patriot games, samt tredje säsongen av tv-serien Reign. Hon hade också köpt den illustrerade utgåvan av Harry Potter och de vises sten, som jag så länge velat ha. ♥
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Nytt i hyllan

Badortsmysteriet

Författare: Agatha Christie.
Originaltitel: Peril at End House.
Serie: Hercule Poirot #8.
Längd: 239 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Tre olyckshändelser på lika många dagar. För miss Nick ter sig livet i St. Loo allt annat än harmoniskt. När detektiven Hercule Poirot och hans vän Arthur blir vittnen till ett fjärde mordförsök tar de sig an det mystiska fallet. Kort därefter bjuder Nick in till fest – och en av gästerna skjuts till döds, iklädd Nicks sjal."
 
 
 
 
Badortsmysteriet är en fristående roman i serien om detektiven Poirot. För det mesta har jag svårt för deckare, då jag uppfattar dem som långrandiga och ointressanta – men Agatha Christie har en unik förmåga att fängsla mig från början till slut. Det är något visst över hennes sätt att skriva och konstruera berättelser, och allt jag läst av henne hittills har väckt intresse och engagerat. Badortsmysteriet är inte ett undantag.
 
Precis som hennes andra böcker har Badortsmysteriet ett behagligt språk som gör innehållet lätt att ta till sig. Texten har ett bra flyt, även i scenerna där inte mycket försiggår. Dessutom är bokens mysterium riktigt intressant att följa. Mordgåtan får läsaren att gissa ända till slutet, och vändningarna gör det omöjligt att veta helt säkert vem den skyldiga är innan Christie gör sitt avslöjande.
 
Något som jag tycker om särskilt med Badortsmysteriet är hur Poirots störtsköna personlighet framhävs. Hans självgoda förhållningssätt roar, och det är riktigt underhållande att läsa dialogerna mellan honom och vännen Arthur. Humorn lättar upp och förhöjer läsupplevelsen, och gör att de annars lite stela karaktärerna känns mer mänskliga.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Klassiker, Bokrecensioner: Kriminalare och thrillers, Sponsrade recensioner;

Kong: Skull Island

Regissör: Jordan Vogt-Roberts.
Genre: Action, äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Brie Larson, Samuel L. Jackson, John C. Reilly, John Goodman.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: Warner Bros.
 
"En grupp bestående av forskare, soldater och äventyrare ger sig av för att utforska en aldrig tidigare kartlagd ö i Stilla havet. Men när de ger sig in på den mäktiga Kongs territorium urartar expeditionen snart till den ultimata kampen mellan människa och natur."
 
 
Kong: Skull Island är en reboot av klassiska King Kong, och följer alltså inte upp tidigare filmer om samma karaktär. Istället ämnar detta äventyr introducera den stora apan inför en crossover mellan Kong och Godzilla, som kommer ut år 2020. Men trots att Skull Island är den senaste filmen om King Kong, känns den gammal och efterapande – som en Jurassic Park-wannabe.
 
På mystiska Skull Island hittar människorna Kong. 
 
Kong: Skull Island är en typisk Hollywoodfilm med extra allt: större monster, fler explosioner och mer krystat manus. Mer fokus ligger på skjutande än handling, som vid det här laget är löjligt uttjatad. De många klyschorna och den bristande trovärdigheten gör det som sker barnsligt förutsägbart, och fast skådespelarna är uppenbart begåvade hade jag svårt att fastna för deras karaktärer. Precis som resten av filmen var de alldeles för bleka.
 
Klassiska "monsterkrossar-scener" finns såklart med. 
 
Filmens styrka är det visuella. Effekterna ser riktigt bra ut, och det snygga fotot häpnar med vackra vyer, smickrande vinklar och smidiga klippningar mellan scenerna. Visserligen övertygar inte monstren och miljön helt, och det syns ofta är de inte är verkliga. Ändå är det så pass välgjort att man som tittare förloras i skönheten.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;

Patch Adams

Regissör: Tom Shadyac.
Genre: Komedi, biografi, drama.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Robin Williams, Monica Potter, Philip Seymour Hoffman, Bob Gunton, Daniel London.
Inspelningsår: 1998.
 
"Patch Adams är en läkare som inte ser ut, agerar eller tänker som någon annan läkare. Patch anser att humor är världens bästa medicin, och är beredd att göra vad som helst för att sina patienter ska skratta."
 
 
 
 
Patch Adams är en mysig och berörande komedi, med värmande humor och glädjespridande budskap. Det är en vacker film, som lugnar och muntrar upp, samt får tittaren att ta livet på lite mindre allvar. Patch Adams har dock brister som inte går att förbise.
 
Humorn är härlig men närvarar lite för ofta. 
 
Robin Williams är briljant, men tar lite väl mycket plats i Patch Adams. Det känns som att filmen handlar om ”Robin Williams går läkarprogrammet”, snarare än att han är en skådespelare som porträtterar en annan människa. Hans excentriska uttryckssätt gör skildringen karikatyrisk, och den smått överdrivna humorn som närvarar i varje scen gör att Patch aldrig känns som en verklig person. Att vi inte heller får se Patch göra något medicinskt tär på trovärdigheten. Jag förstår grejen med att förhöja patienternas livskvalitet med humor, men det känns verklighetsfrämmande att han som läkare aldrig vårdar med läkemedel eller behandlingsmetoder.
 
Förälskelsen mellan Patch och Carin känns inte äkta. 
 
Vidare känns filmen stundtals dåligt sammanhållen. Filmen som helhet är väldigt lättsam och humoristisk, och därför känns de mer allvarliga scenerna malplacerade. Jag tycker också att den sötsliskiga kärlekshistorien hade kunnat klippas bort helt, då den inte alls passar in i berättelsen. Också manuset hade kunnat finslipas på mer. De många klyschorna fick mig att himla med ögonen oräkneliga gånger.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Dokumentär & biografi, Filmrecensioner: Drama, Filmrecensioner: Komedi;

Du känner mig så väl

Författare: David Levithan & Nina LaCour.
Originaltitel: You know me well.
Serie: Fristående.
Längd: 237 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Mark och Kate råkar springa på varandra på stan. Det är Pridefestival och Mark har lämnat tryggheten i lugna förorten för att bege sig ut i den glittrande stadsnatten. Kate har missat chansen att träffa den person som hon på avstånd är förälskad i. Och Mark är samtidigt kär i sin bästa vän Ryan. Mark och Kates vänskap blir större än någon annan."
 
 
 
 
Du känner mig så väl berättas ur både Kates och Marks synvinklar. Båda tillhör HBTQ, och händelserna utspelar sig under Pride-veckan. Jag har inte tidigare läst en roman med så stort fokus på just HBTQ, och konceptet lät därför riktigt lovande. Dessvärre blev jag besviken på boken, främst på grund av tre anledningar.
 
1. Trovärdighet
Boken känns inte realistisk. Till exempel innehåller den vad jag kallar ”vänskap vid första ögonkastet”. Låt mig förklara: Mark och Kate blir bästa, förtroliga vänner efter att bara ha spenderat några timmar ihop. De har egentligen ingenting gemensamt. Ingenting, bortsett från just deras sexuella läggning. För mig kändes detta alldeles för verklighetsfrämmande.
 
2. Stereotyper
Å ena sidan tycker jag om romanens mångfald, och att den utspelas just under Pride-festivalen. Men karaktärerna är fruktansvärt stereotypiska. Du känner mig så väl är dessutom en karaktärsdriven bok, vilket gör det viktigare än någonsin att karaktärerna klaffar. Men på grund av klyschorna fick jag svårt att relatera till och fastna till dem.
 
3. Överdramatiskt språk
David Levithan är en fenomenal författare, och jag har älskat alla böcker som jag har läst av honom. Jag är mindre förtjust i Nina LaCour, men som helhet känns deras samarbete ändå som en bra idé. Dock är boken alldeles för överarbetad. Det känns som att den försöker för mycket att framstå som meningsfull, vilket får motsatt effekt och i slutändan faller platt och blir tråkigt. Dialogerna är överdramatiska och karaktärerna är löjligt poetiska när de talar. Ibland känns det nästan som att det är kärlekskranka, äldre män från 1800-talet som talar, snarare än dagens ungdomar. Det är för invecklat och lyriskt.
 
Som helhet är Du känner mig så väl okej. Jag gillar konceptet, och ville verkligen tycka om boken. Dessvärre föll läsningen platt, främst på grund av att karaktärerna inte höll måttet.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 3 - 4,5, Bokrecensioner: Contemporary, Sponsrade recensioner;

The Good Wife, säsong 7

Längd: 15 hr 11 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Matt Czuchry, Christine Baranski, Alan Cumming, Jeffrey Morgan.
Releasedatum: 21 november 2016.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia går från att vara stressad försvarsadvokat till partner i den firma där hon startade sin karriär. Hon får en ny förtrogen vän, utforskar sina gränser, får ta del av en fantastisk bekännelse och stöttar sin man när han kandiderar till Vita Huset."
 
 
Briljanta The Good Wife är definitionen av bra drama. Välspelad, intelligent och sexig, fängslar den med en blandning av humor och spänning. De intrigfyllda rättsfallen håller tittaren på helspänn, och karaktärerna – som vi vid det här laget är djupt investerade i – fängslar varje minut. Att se seriens allra sista säsong känns nästan som att skiljas från en kär vän.
 
Nyintroducerade Jason är definitivt "swoony". 
 
Det är ett faktum att The Good Wife nu är över. Men trots att eftertexterna för sista gången har rullat förbi, känns det som att det borde finnas mer. Sista avsnittet slutar nämligen i cliffhanger, och få av seriens många lösa trådar knyts ihop. Därav blir avslutet öppet, och det är upp till tittaren att tolka det som händer i de sista scenerna. Jag är faktiskt kluven när det kommer till detta. Å ena sidan gav det en mäktig känsla att själv få dikta ihop fortsättningen. Men samtidigt känns det surrealistiskt och lite väl omskakande. 
 
Peter Florrick riskerar att hamna i fängelse. 
 
Allt som allt är The Good Wife enastående, och den sjunde säsongen är inget undantag. Det är med sorg i mitt hjärta som jag säger adjö till serien, men med glädje som jag blickar framåt mot spinoffen The Good Fight, som följer Diane Lockhart.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Serier: Drama, Sponsrade recensioner, Tv-seriebetyg 7 - 8,5, Tv-serierecensioner;

The Fugitive

Regissör: Andrew Davis.
Genre: Action, thriller.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Harrison Ford, Tommy Lee Jones, Sela Ward, Jeroen Krabbé, Juliane Moore.
Inspelningsår: 1993.
 
"Dr. Richard Kimble blir felaktigt dömd för mordet på sin fru och är fast besluten att bevisa sin oskuld. Sam Gerard är en obeveklig spårhund till polischef. De är villebråd och jägare."
 
 
 
 
The Fugutive är klassisk 90-talsaction personifierad. Soundtracket och manusets stil utmärker tiden då filmen gjordes – ändå lyckas den mätas med moderna verk. Skillnaden är främst att The Fugitive inte gömmer sig bakom mängder specialeffekter och CGI. Istället står de kompetenta skådespelarna på egna ben, och handlingen får göra jobbet.
 
Kimble jagas av polisen. 
 
En del scener saknar driv och ibland känns filmen lite utdragen. Ändå är det spännande att följa jakten på Kimble. Konceptet är enkelt att förstå, och filmen som helhet är lättsmält och okomplicerad. Visserligen är handlingen uttjatad vid det här laget, och några rejäla klyschor närvarar, men det är att förvänta vid en film som denna. Ett lyckat koncept har ju en tendens att återanvändas.
  
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 5 - 6,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller;

De hemliga tecknen

Författare: Suzanne Collins.
Originaltitel: Gregor and the marks of secret.
Serie: Gregor från ovanjord #4.
Längd: 352 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"När Gregor återvänder till Underjord hopar sig problemen. Mössen, som länge har varit jagad av råttorna, har börjat försvinna och när en korg med övergivna musungar flyter i land blir det tydligt att något måste göras. Tillsammans med Luxa, Boots och de andra ger sig Gregor av för att ta reda på vad som har hänt. Sanningen visar sig vara långt värre än vad någon av dem hade kunnat ana."
 
De hemliga tecknen är bra. Språket tilltalar, texten har gott flyt och karaktärerna charmerar. Dessutom är romanen härligt åldersöverstigande. En enkel stilnivå och karaktärernas unga åldrar gör innehållet lätt för barn att ta till sig, medan en mörk ton och oräkneliga cliffhangers även lockar vuxna. Extra intressant med just De hemliga tecknen är den tydliga kopplingen till Förintelsen, under Andra världskriget. Detta är förstås utplacerat just för romanens äldre läsare, då yngre personer sannolikt inte drar de kopplingarna på samma sätt.
 
De hemliga tecknen är dock seriens hittills svagaste installation. På något sätt känns handlingen mer diffus, och helheten känns som utfyllnad. Det är som att De hemliga tecknen är uppladdningen inför den avslutande delen, snarare än en egen roman. Jag upplevde också att boken hade mindre humor än förväntat.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Bokbetyg 5 - 6,5, Bokrecensioner: Fantasy, Sponsrade recensioner;

High-Rise

Regissör: Ben Wheatley.
Genre: Action, sci-fi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hiddleston, Jeremy Irons, Sienna Miller, Luke Evans, Elisabeth Moss, James Purefoy.
Releasedatum: 31 juli 2017.
Distirbutör: Universal Sony.
 
"Robert är den senaste bogästen i en nybyggd högteknologisk lyxskrapa i 1970-talets London. Här lever en urban elit bestående av en mängd olika yrkesgrupper ett sekluderat harmoniskt liv. Sakta börjar harmonin i huset att rubbas och små incidenter övergår till alltmer våldsamma händelser."
 
High-Rise är minst sagt en udda film. Den har inte riktigt en konkret handling, utan består snarare av ett antal osammanhängande och bisarra händelser, som tillsammans bildar en vrickad helhet. Det absurda tumultet är både skrattretande roligt, samtidigt som det spirar iväg lite väl långt med all förstörelse och våld. 
 
I lyxskrapan försegår många underliga saker. 
 
Jag fastnade inte för karaktärerna. Detta för att de helt enkelt är för knäppa, och jag inte kunde relatera till dem. Däremot tyckte jag om musiken, och jag anser ABBAs ”SOS” används på ett briljant sätt. Dessutom är fotot magiskt, och rent visuellt strålar filmen.
 
Dr. Robert Laing dras in i ett våldsamt kaos. 
 
Som helhet är High-rise en underlig film, helt utan självkontroll. Det är en galen kakafoni av händelser, som förundrar med sin absoluta avsaknad av sans.
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Filmbetyg 0 - 2,5, Filmrecensioner, Filmrecensioner: Action, thriller, Filmrecensioner: Fantasy, sci-fi, Sponsrade recensioner;

Läst och sett – juli 2017

Nedan ser du vad som jag har recenserat under månaden. Klicka på bilderna för att komma till respektive inlägg, som står i betygsordning. ♥
 
Nya böcker: 10 st (9 recex).
Recenserade böcker:
 
 
 
Nya filmer: 12 st (8 recex).
Recenserade filmer:
 
 
 
Nya tv-serier: 1 st (0 recex).
Recenserade tv-serier:
 
Kommentera inlägget här

Permalink / Kategori: Wrap Ups & Book Hauls & Shelf Tours

©MELANIE CASPÀR.

Sök i bloggen
SENASTE
ARKIV