Nytt i samlingen, #211

Den här veckan har enbart filmhyllats fyllts på. 
 
 
Warner bros skickade Fantastiska vidunder och var man hittar dem på bluray. Det är den första delen i en ny filmserie som utspelas i samma värld som Harry Potter. Jag är ett stort fan av både J.K. Rowling och huvudrollsinnehavaren Eddie Redmayne, och ser mycket fram emot att ta del av deras senaste verk.
 
Jag fick också Belle & Sebastian som recex, av Majeng Media. Det är en fransk familjefilm som handlar om en liten pojke som under Andra världskriget blir vän med en stor fårhund. Jag såg filmen för ett par dagar sedan och blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den: den visade sig vara riktigt vacker. Recensionen dyker upp om ett par dagar.
 
Jag beställde dessutom ett gäng filmer och tv-serier från CDON under veckan, nämligen Two and a half men säsong 10, Hawaii five-0 säsong 5, New girl säsong 1, Morran och tobiasTjorven Båtsman och MosesTjorven och Skrållan, Tjorven och MysakSkrållan Ruskprick och KnorrhaneEmil i Lönneberga, Emil och griseknoen, Nya hyss av Emil i Lönneberga och Lotta flyttar hemifrån. Som ni förstår är jag på riktigt nostalgihumör.

Destination: Indien

Författare: Katy Colins.
Originaltitel: Destination: India.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan.
Längd: 300 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Att bli lämnad av sin pojkvän var det bästa som kunde hända Georgia Green. Äntligen fick hon en chans att göra saker som hon tidigare bara drömt om: resa till exotiska platser, träffa nya och starta en alldeles egen resebyrå. Men inget blir riktigt som hon har tänkt sig."
 
 
 
 
 
 
 
Eftersom jag inte var lika entusiastisk över Destination: Thailand som många andra, var jag osäker på om jag skulle fortsätta att läsa serien. Efterföljare har trots allt en tendens att känns bleka, och mina förväntningar var inte särskilt höga. Men Destination: Indien var förvånansvärt lätt att fastna för. Jag föll snabbt för de härligt charmerande karaktärerna och det dröjde inte länge förrän jag var helt uppslukad av deras äventyr.
 
Destination: Indien är en lättsam och riktigt inspirerande må bra-bok, som får mig att vilja ge mig ut i världen och resa. Den exotiska miljön, maten och människorna beskrivs med ett rikt språk, och ofta känns det nästan som att man befinner sig på plats. Katy Colins ord transporterar läsaren till Indien, och gör det mycket svårt att återvända till verkligheten.
 
Destination: Indien är dockbåde förutsägbar och klyschig, men det är lätt att låta bero just för att den för övrigt är så pass värmande. Som helhet är Destination: Indien en bok med livsgnista och härlig attityd, och den får verkligen mig att vilja läsa mer av Katy Colins.
 

Trolls

Regissör: Mike Mitchell, Walt Dohrn.
Genre: Familj, komedi.
Längd: 1 hr 32 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Christine Baranski, Christoper Mintz-Plasse, Russel Brand, John Cleese.
Releasedatum: 2017-03-13.
Distributör: Fox.
 
"Efter att trollbyn har invaderats ger sig lyckotrollet Poppy och den överdrivet försiktiga Kvist ut för att försöka rädda sina vänner. Tillsammans måste det udda paret ge sig ut på ett äventyr långt ifrån den värld de känner till."
 
Den animerade Trolls är ett färgsprakande glädjepiller för hela familjen.Trots en stereotypisk handling är det lätt att förbise klyschorna just för att filmen är så härligt käck. Trolls inspirerar med optimistiska karaktärer, ger energi med svängig musik och gör tittaren på allmänt gott humör.
 
Duon försöker rädda sina trollvänner.  
 
De kreativa animeringarna i Trolls ger en riktig sockerchock. Glitter, starka färger och kramgoa flufftroll gör filmen sjukligt söt, och det är omöjligt att inte svepas med av det värmande lyckoruset som medförs. Trolls har dessutom galet bra musik, och jag njuter helhjärtat av de medryckande låtarna som sätter sprutt på kroppen. Upprymda av soundtracket dröjde det inte länge förrän alla i soffan skrattade och sjöng med.
 
Poppy och Kvist är varandras motsatser. 
 
Vidare är Trolls även riktigt smart. Manuset är fyllt med många popkulturella referenser som både väcker skratt och ger en känsla av tillhörighet. Dessutom imponerar Trolls med ensemblen skådespelare. De förhöjer tittarupplevelsen, och passar sina karaktärer som handen i handsken. Störst intryck gör talangfulla Anna Kendrick, Zooey Deschanel och Justin Timberlake, som med sina starka röster får filmen att svänga.
 
 Den färgsprakande Poppy för med sig sång och dans. 
 
Trolls tar tittaren på ett sött, färgglatt och hjärtevärmande äventyr för hela familjen. Det är en underhållande må bra-film, fylld med glädje och med hjärtat på rätt plats.
 

Morran & Tobias – som en skänk från ovan

Regissör: Mats Lindberg.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Johan Rheborg, Robert Gustafsson.
Releasedatum: 2017-03-10.
 
"Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar Morran och hennes son Tobias bränna deras hus. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset - med allt från högtryckstvätt till kulspruta."
 
 
 
Morran & Tobias – som en skänk från ovan är inte riktigt som jag hade tänkt mig. Skådespelarna är visserligen suveräna, men resten av filmen håller inte måttet. Handlingen är blek och händelserna lösryckta, vilket efter ett tag blir tröttsamt att se på.
 
Duon råkar bränna ner sitt hus. 
 
Den största svagheten är dock filmens bisarra överdrifter. De uppförstorade scenerna spårar ofta ur, och det är helt enkelt inte roligt att se när huset fördärvas eller Morran elchockas. Det är omåttligt överdrivet, och som ett resultat känns det som händer konstruerat och långt ifrån trovärdigt. Visst skrattar jag som tittare några gånger, men det har sin grund i de mer nedtonade detaljerna snarare än det absurda som pågår.
 
Morran och sonen tvingas flytta till nytt boende. 
 
Som helhet är Morran & Tobias – som en skänk från ovan en okej film. Överdriften blir ofta för mycket, och skapar en oönskad distans till tittaren samt gör det svårt att knyta an till karaktärerna. Ändå finns vissa scener där det är svårt att hålla sig för skratt.
 

Den allvarsamma leken

Regissör: Pernilla August.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 51 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Sverrir Gudnason, Karin Franz Körlof, Michael Nyqvist, Mikkel Boe Følsgaard, Sven Nordin.
Releasedatum: 2017-01-20.
 
"Arvid och Lydia inleder en romans, men på grund av sociala omständigheter glider de ifrån varandra. De finner ett tryggt liv med någon annan och gifter sig på varsitt håll. Tio år senare träffas de igen. Drömmen om den rena, stora och oförstörda kärleken är magnetisk och de inleder en passionerad affär som kräver större offer än vad de båda kan ana."
 
Tyvärr var Den allvarsamma leken inte en film i min smak. Konceptet är oerhört uttjatat, tempot långsamt och jag engagerades aldrig av den bleka handlingen. Dessutom är skådespelarna riktigt stela. De saknar gnista, och hela deras framförande faller platt. Detta leder i sin tur till att karaktärerna förlorar den lilla trovärdighet manuset hade gett dem.
 
Arvid och Lydia inleder en förbjuden romans. 
 
En annan svaghet är att alldeles för stort fokus ligger på hur allt ser ut, snarare än innehållet. Det är tydligt att skaparna har koncentrerat sig på att filmen ska utstråla stilfullhet och elegans, men missat att resten är ytligt, ointressant och intetsägande. Långa sekvenser består enbart av passionerade blickar och lidelsefulla kontakter mellan parets fingrar, vilket både blir tråkigt och opersonligt. Klyschorna radar upp sig efter varandra och filmen förblir tröttsamt uttryckslös. 
 
Arvids ekonomi och status gör att paret glider ifrån varandra. 
 
Som helhet är Den allvarsamma leken en besvikelse. Jag började aldrig bry mig om vare sig handlingen eller karaktärerna, och vad paret ser i varandra förblir en gåta.
 

Tävling - Fantastiska vidunder och var man hittar dem

 
I samarbete med Warner Bros och HarperCollins Nordic lottar jag ut tre exemplar av succéfilmen Fantastiska vidunder och var man hittar dem, som släpps 27 mars.
 
I tävlingen kan du också vinna morferande muggar, som alltså ändrar motiv när varm dryck hälls i. En lycklig vinnare får dessutom ett exemplar av den exklusiva, interaktiva filmboken En resväska med vidunder, där du får uppleva hur J.K. Rowlings manus förvandlades till film och utforska världen som hon byggt upp. Se hur boken ser ut här
 
1:a pris 
  • Fantastiska vidunder och var man hittar dem 
    som film på bluray eller DVD.
  • Boken En resväska med vidunder.
2a-3:e pris
  • Fantastiska vidunder och var man hittar dem 
    som film på bluray eller DVD.
  • 2 stycken morferande muggar.
 
 
 
 
För att tävla, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: vilken övernaturlig varelse skulle du vilja ha som husdjur?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 26 mars. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med fullständig adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare i Sverige och alla under 18 år behöver målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Uppstigningens brunn, del 2

Författare: Brandon Sanderson.
OriginaltitelThe Well of Ascension.
SerieMistborn #2 del 2.
Längd: 501 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Vin och Elend måste bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet. Men när tre arméer anfaller och belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar vet ingen hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med."
 
 
 
 
 
Uppstigningens brunn del 2 är mäktig. Den episka berättelsen, det unika magisystemet och den fantastiskt komplexa världen gör det omöjligt att inte ryckas med. Brandon Sanderson imponerar med sin berättarteknik och gör sträckläsningen till ett faktum. Han har en enastående förmåga att skapa intressanta och kraftfulla karaktärer, och deras dynamiska personligheter gör att läsaren genuint engageras i deras liv. Sanderson har dessutom lyckats skapa ett briljant mysterium, och de olika handlingstrådarna vävs ihop på ett ruggigt snyggt sätt.
 
Romanen kombinerar adrenalinpumpande action med politik. De politiska intrigerna tar dock ofta överhanden, vilket saktar ned tempot och gör en del sekvenser utdragna. Detta förstärks också av att boken har delats upp i två delar. Början av Uppstigningens brunn del 2 är nämligen egentligen bokens långsammare mittendel, vilket gör att onödigt mycket energi krävs för att komma in i berättelsen igen. Som tur är ökar tempot och spänningen vid de sista kapitlen, och det överväldigande avslutet kompenserar för de mer tradiga delarna. 
 
Uppstigningens brunn del 2 är ett mästerligt verk. Trots svackorna är det svårt att slita sig och det är omöjligt att inte sukta efter fortsättningen i samma sekund som sista sidan är läst. Brandon Sanderson är en makalös författare och förtjänar alla lovord han fått. Jag ser mycket fram emot att läsa mer av honom.
 

Hacksaw Ridge

Regissör: Mel Gibson.
Genre: Drama, action.
Längd: 2 hrs 19 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Andrew Garfield, Teresa Palmer, Vince Vaughn, Hugo Weaving, Sam Worthington.
Releasedatum: 2017-03-06.
Distributör: Noble Entertainment.
 
"Amerikanska soldater kämpar för att ta över det ökända japanska fästet Hacksaw Ridge, under Andra världskriget. Den osannolika hjälten som var sist kvar på slagfältet var en soldat som vägrade att bära vapen, sjukvårdaren Desmond Doss."
 
 
Hacksaw Ridge är ett starkt och gripande krigsdrama som skildrar en inspirerande berättelse om riktigt hjältemod. Den sanna historien om tappra Desmond Doss är som gjord för att levandegöras på stora skärmen, och Mel Gibson imponerar stort med sin framställning.
 
Desmond Doss väljer att ta värjning i Amerikanska armén. 
 
Filmens första halva är relativt lugn. Där tar vi del av Desmonds uppväxt och får nödvändig bakgrundsinformation för att lära känna honom och hans motiveringar ordentligt. Hacksaw Ridge tar sin tid att bygga upp karaktären grundligt, och som en följd väcks genuina känslor för honom. Den första halvan är dock aningen utdragen och hade kunnat kortas ner. Där introduceras dessutom en stereotypisk romans, och trots att den framstår som härligt oskyldig och vacker känns den samtidigt rätt banal och idealiserad.
 
Desmond får det tufft i träningslägret på grund av sin vapenvägran. 
 
Det tar lite mer än en timme innan filmens stämning förbyts, och det är först nu som det blir spännande på riktigt. I den andra halvan följer vi Desmonds träning till soldat och hans heroiska insats i kriget. Det är kaotiskt, actionpackat och väldigt gripande. Gibson skyggar inte för att visa krigets fasor och den mörka brutaliteten gör att Desmond skiner ännu starkare. Här kommer skådespelarna verkligen till sin rätta, och det är onekligen trollbindande att se hur de lever sig in i sina roller.
 
Striden mellan japaner och amerikaner kostar många liv. 
 
Som helhet är Hacksaw Ridge ett riktigt spännande krigsdrama som använder viljestarka karaktärer för att förmedla ovärderlig hoppfullhet genom skärmen.
 

Nytt i samlingen, #210

Den här veckan har varit fantastisk: det har varit lugnt i skolan, solen har skinit och flera härliga paket har trillat ner i brevlådan. Jag känner mig lyckligt lottad och är oerhört tacksam för mina fina samarbeten. ♥
 
 
Eftersom det är en del att gå igenom håller jag mig kortfattad.
 
HarperCollins skickade mig Destination: Indien, vilket är den andra delen i feelgood-serien Äventyr för ensamma hjärtan av Katy Colins. Från Modernista fick jag Någon måste stoppa Ivy Pocket av Caleb Krisp samt Berättelser om en (inte så) evig lycka av Rachel Renée Russell. Jag fick dessutom Leon av Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Som ett eko av Diana Gabaldon och Mordet på orientexpressen av Agatha Christie från Bookmark förlag.
 
Under veckan skickade också Rabén&Sjögren Den sista stjärnan av Rick Yancey, alltså den avslutande delen i Den femte vågen-trilogin. Även Jorden vaknar av Madeleine Bäck anlände från Natur&kultur.
 
Från 20th Century Fox kom den tredje säsongen av Black Sails, medan Paramount skickade Hawaii Five-0 säsong 6. Jag fick också Kärleken är störst samt Hacksaw Ridge från Noble Entertainment, The accountant från Warner Bros, Trolls från Dreamworks och Doctor Strange från Disney/Marvel.
 
Min älskade mamma överraskade dessutom mig med tre svenska filmer under veckan; nämligen Den allvarsamma leken, Morran & Tobias och den underbara Astrid Lindgren-klassikern Madicken på Junibacken.
 
Stort tack till er alla! ♥

Hawaii Five-0, säsong 3

Längd: 16 hrs 33 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action.
Releasedatum: 2015-02-16.
Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Masi Oka, Taylor Wily.
 
"Polisen Steve får oväntat återse sin mamma, som bär på skadliga hemligheter. Teamet fortsätter att bekämpa brottslighet och försöker samtidigt hålla ordning på sina liv. Kono har ett förhållande med sonen till en Yakuza-boss, Chin försöker hantera en stor personlig förlust och Danny tvingas kämpa för att dottern ska stanna kvar på Hawaii."
 
Den tredje säsongen av Hawaii five-0 är seriens hittills starkaste, och utmärker sig genom att hålla en hög kvalité rakt igenom. Kriminalare blir lätt enformiga, men Hawaii five-0 har hittat lösningen i form av att variera avsnittens stilar och upplägg. Exempelvis är ett avsnitt utformat som en slags talk-show, medan ett annat fokuserar mestadels på tillbakablickar. Dessutom involveras ofta huvudkaraktärerna personligt i fallen, vilket engagerar betydligt mer än när de bara bistår utomstående.
 
Teamet fortsätter att lösa brott på ön. 
 
Skådespelarna är som alltid mycket duktiga och dynamiken mellan dem är fantastisk. Speciellt gripande är ”bromansen” mellan Steve och Danny, vars käbbel har högt underhållningsvärde. Den tredje säsongen av Hawaii five-0 har dessutom många bra gästskådespelare. Exempelvis är George Takei, Terrence Howard, Peter Weller, Summer Glau, Aisha Tyler och Janel Parrish med i en del minnesvärda scener.
 
Partnerna Steve och Danny munhugger stup i kvarten. 
 
Säsongen avslutas med en spännande cliffhanger och abstinensen efteråt är hög. Som helhet sticker Hawaii five-0 ut från andra kriminalare och trollbinder med vacker miljö, charmiga karaktärer och ett upplägg som varierar från avsnitt till avsnitt.
 

Doctor Strange

Regissör: Scott Derrickson.
Genre: Äventyr, scifi, action.
Längd: 1 hr 50 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Tilda Swinton, Mads Mikkelsen, Rachel McAdams, Chiwetel Ejiofor.
Releasedatum: 2017-03-20.
Distributör©2017Marvel.
 
"En berömd neurokirurg söker efter ett botemedel men erhåller istället magiska krafter på en mystisk plats som kallas Kamar-Taj, som även är frontlinjen i en kamp mot osynliga mörka krafter ämnade att förgöra vår verklighet."
 
 
Den senaste superhjältefilmen från Marvel är förvånansvärt stark. Doctor Strange sticker ut ur mängden, och imponerar med en ruskigt bra kombination av action och humor. Den spännande handlingen och de snyggt koreograferade striderna kompletteras med fyndiga dialoger och oväntat många skratt. Det hela resulterar i en värdefull förmåga att underhålla en bred publik.
 
Slagkraftig humor kombineras med välkoreograferad action. 
 
Så vad har Doctor Strange som gör den speciell? Förutom den upplyftande humorn finns två saker som utmärker filmen, varav den ena är skådespelarna. Ensemblen är verkligen fantastisk. Skådespelarna lever sig in rollerna och gör stort intryck med dynamiska framföranden. Cumberbatch är klockren i huvudrollen, Swinton har en härligt sublim närvaro och McAdams bidrar med ett behagligt lugn. Hela rollistan lyser av kompetens och inger respekt med sina stora namn. Jag hade dock velat ha en mer komplex skurk. Mikkelsen, som spelar honom, gör allt rätt och ger karaktären stor potential. Men vi får inte veta särskilt mycket om bovens förflutna, och hans relativt stereotypiska uppbyggnad gör att han ändå känns lite platt.
 
Skådespelarnas starka insatser förhöjer filmen. 
 
Det andra som får Doctor Strange att glänsa är de mäktiga, visuella effekterna. De har nästan en psykedelisk inverkan och berikar filmen med oräkneliga, läckra scener som fick mig att utropa ”wow”. Filmer som tungt förlitar sig på effekter faller ofta på att större fokus ligger på det estetiska snarare än innehållet. Men Doctor Strange väger upp båda på ett snyggt sätt och använder effekterna som ett genomtänkt, framåtdrivande verktyg. Det är enbart framåt slutet som CGI:n tar överhanden och blir lite för mycket.
 
Effekterna integreras snyggt i den naturalistiska miljön. 
 
Doctor Strange har en härlig glimt i ögat och briljanta, visuella effekter. Intresset fångas redan vid första scenen och det klargörs tidigt att Doctor Strange är en av Marvels starkare verk.
 
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av Marvel och Disney. 

The Neverending Story

Regissör: Wolfgang Petersen.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 1 hr 31 mins.
Åldergräns: 7 år.
Skådespelare: Barret Oliver, Noah Hathaway, Gerald McRaney, Alan Oppenheimer, Tami Stronach.
Inspelningsår: 1984.
 
"När unge Bastian lånade en mystisk bok, drömde han aldrig om att han skulle dras in i en skimrande fantasivärld bara genom att vända blad."
 
 
 
 
 
The Neverending Story är en vacker familjefilm, med starkt budskap och en härligt magisk känsla. Karaktärerna är otroligt söta och speciellt Bastian, som spelas av Berret Oliver, charmar sig in i tittarens hjärta. Ändå är The Neverending Story inte lika speciell som mitt yngre jag hade målat upp den.
 
Lyckodraken ger Atreyu en hjälpande tass. 
 
Berättelsen hade nämligen svårt att behålla mitt engagemang från början till slut. Filmen känns aningen utdragen och som vuxen tittare tyckte jag att den var stundtals tråkig. Dessutom innehåller The Neverending Story stora logiska luckor, och ibland upplevs filmen vara riktigt osammanhängande. Scenernas kontrasterande stilnivåer ger ett rörigt intryck och känslan när eftertexterna börjar rulla är antiklimatisk.
 
Med hästen Artax letar Atreyu efter ett botemedel. 
 
The Neverending Story är alltså en fin och trivsam familjefilm, som har lite svårt att skapa ett helhjärtat intresse hos sin vuxna publik.
 

Vinnarna av Trolls

 
De som vann varsitt exemplar av filmen Trolls är:
  1. Olivia.
  2. Madeleine.
  3. Conny.
Stort grattis! Ett vinnarmejl har skickats ut till er.
 
Nästa tävling börjar 20 mars.

Mitt magiska finger

Författare: Roald Dahl.
OriginaltitelThe magic finger.
Serie: Fristående.
Längd: 60 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Flickan med det magiska fingret får mirakulösa saker att ske. När någonting är så hemskt och grymt att hon inte står ut med det blir hon alldeles varm i kroppen och det börjar klia i höger pekfinger. Sen spritter en vit blixt iväg som snuddar vid de människor som har gjort henne arg."
 
 
 
Mitt magiska finger är ännu en söt berättelse av Roald Dahl. Dessvärre tilltalar den inte mig lika mycket som hans andra verk.
 
Karaktären som i fråga har det magiska fingret har en mycket liten roll. Vi spenderar inte mycket tid alls med henne och får inte lära känna henne som person. Dessutom förklaras hennes krafter ytligt, och det psykologiskt intressanta sambandet mellan hennes magi och ilska faller platt på grund av att det inte utforskades tillräckligt djupt.
 
Detsamma gäller bokens budskap. Mitt magiska finger förespråkar moral och egenansvar genom satiriska metaforer, men även detta görs på ett så pass ytligt sätt att det skapar distans till läsaren. Det gör att det blir svårt att ta till sig det Roald Dahl vill förmedla.
 
Som helhet är Mitt magiska finger en lättsam och småsöt berättelse. Boken saknar dock den charm och magi som Roald Dahls verk ofta karakteriseras av.
 

Nytt i samlingen, #209

Även denna vecka har samlingen fyllts på med några gobitar. 
 
 
Från Universal fick jag rysaren Ouija: origin of evil, vilket är en fristående prequel som utspelar sig ungefär femtio år innan Ouija (2014). Jag har redan sett filmen, och min recension kan du läsa här. Dessutom skickade Rabén&Sjögren Mitt magiska finger och Kalle och glashissen, som är två klassiker av barnboksförfattaren Roald Dahl.
 
Sist men inte minst kom en order från Adlibris, innehållandes de tre första delarna i Lockwood&co-serien av Jonathan Stroud: The Screaming Staircase, The Whispering Skull och The Hollow Boy. Jag läste den första delen för över tre år sedan, men minns att jag förälskade mig totalt i den. Jag föll för den kusliga stämningen, de charmiga karaktärerna och det oerhört unika konceptet. Sedan dess har jag velat läsa efterföljarna, men av någon anledning har jag inte skaffat hem böckerna förren nu. Jag planerar att läsa om The Screaming Staircase innan jag tar mig vidare i serien, och hoppas innerligt att jag tycker lika mycket om den nu.

The Fiery Heart

Författare: Richelle Mead.
SerieBloodlines #3.
Längd: 420 sidor.
 
"Sydney har alltid trott att Alkemisterna var födda för att beskydda vampyrhemligheter och människoliv. Men när hon träffar Marcus vänder hon ryggen till allt hon känner till. Fast ännu är hon inte fri. När hennes syster Zoe anländer kan Sydney bara berätta halvsanningar om hennes förflutna, och med varje ord riskerar hon att avslöjas och möta de dödliga konsekvenserna."
 
 
 
 
 
 
Det var problematiskt för mig att engagera mig i The Fiery Heart. Det är över tre år sedan som jag läste bokens föregångare – The Indigo Spell – och jag upplever att min boksmak har förändrats under dessa år. ”Urban fantasy” är inte riktigt min genre längre, och jag hade svårt att återvända till Richelle Meads vampyrvärld. Dessutom har jag hunnit förlora intresse för karaktärerna, och jag kunde inte hänge mig handlingen lika mycket som jag velat.
 
Med det sagt tycker jag ändå att The Fiery Heart är helt okej. Jag gillar konceptet och tycker mycket om relationen mellan protagonisterna Sydney och Adrian. De är riktigt gulliga ihop och jag tilltalas av att deras relation bygger på en stark vänskapsgrund. Båda har dessutom tydligt urskiljbara berättarröster, och fast jag föredrar att läsa böcker ur en synvinkel om det inte är absolut nödvändigt med flera så fungerade det bra.
 
Det som The Fiery Heart faller på är dock att det känns som en utfyllnadsbok. Det händer inte mycket i mitten av romanen och som läsare förlorade jag engagemanget under långa partier. Visserligen ökar tempot mot en spännande cliffhanger i slutet, men det kompenserade inte tillräckligt för den tråkiga mittsektionen.
 
Som helhet är The Fiery Heart okej, men det var tröttsamt att återvända till en värld jag upplever mig ha vuxit ur.
 

Ouija: origin of evil

Regissör: Mike Flanagan.
Genre: Rysare, thriller.
Längd: 1 hr 39 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Elizabeth Reaser, Annalise Basso, Lulu Wilson, Henry Thpmas, Parker Mack, Halle Charlton.
Releasedatum: 2017-03-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"När en änka och hennes två döttrar testar Ouija-brädet fär att lura nya kunder till sin seans-verksamhet bjuder de samtidigt ovetandes in en ond ande till sitt hem. När ena dottern blir besatt av denna skoningslösa ande, måste familjen nu konfrontera sin skräck."
 
 
Ouija: origin of evil utspelar sig ungefär femtio år innan Quija (2014). Filmen är dock fristående, och det är inte nödvändigt att se originalet för att hänga med. Till min förvåning börjar Ouija: origin of evil rätt bra. Inledningen är spännande och väcker nyfikenhet för handlingen. Dessutom gillar jag att stort fokus ligger på karaktärerna, och skådespelarna presterar bra. Jag fastnar speciellt för talangfulla Reaser (Twilight), Basso (Captain Fantastic) och Wilson (Annabelle 2), som tillsammans väcker intresse för rollerna.
 
Alice Zander skaffar hem ett Ouija-bräde till sin seans. 
 
Men det blir dessvärre snabbt uppenbart att Ouija: origin of evil håller sig inom mallen för en typisk skräckfilm. Den innehåller många klyschiga troper och det förutsägbara händelseförloppet är allt annat än nyskapande. Därtill är dialogerna platta och händelserna saknar trovärdighet. Ouija: origin of evil har också så många ”jump-scares” att de förlorar effekt, och ofta blir situationer ämnade att vara obehagliga istället komiska. Ett exempel på detta är när besatta Doris får en mans röst; vilket låter mer som sura uppstötningar än en ond ande.
 
Doris blir besatt av en ond ande. 
 
Ouija: origin of evil är som helhet okej. Jag tycker om skådespelarna och karaktärerna, men förlorar intresse på grund av de överdrivna och efterapande händelserna. Filmen följer strömmen och tillför inget eget till genren.
 

Jane the Virgin, säsong 1

Längd: 14 h 50 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2015–11–16.
Skådespelare: Gina Rodriguez, Andrea Navedo, Yael Grobglas, Justin Baldoni, Ivonne Coll, Jaime Camil.
 
"När Jane var liten lovade hon att förbli oskuld tills hennes bröllopsdag. Men på grund av ett misstag råkar hon insemineras,vilket sätter igång en serie av händelser. Nu är Jane gravid och fadern till hennes barn är hennes chef."
 
 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin är ett trevligt och småcharmigt tidsfördriv. Konceptet är kreativt och jag tycker om den lite parodiska känslan som uppstår genom den överdramatiska berättarrösten och de många uppförstorade situationerna. Dessutom gör skådespelarna bra ifrån sig och de intressanta karaktärerna inspirerar.
 
Oskulden Jane får reda på att hon är gravid. 
 
Men trots den lättsamma stämningen lyckades Jane the Virgin inte engagera mig fullt ut. Handlingen skapar inte beroende och humorn väckte inga skratt. Den har dessutom många förutsägbara klyschor och upplevs inte som trovärdig. Därtill gör den avsiktliga överdrivenheten – som är en del av seriens charm – att allvaret tas bort i seriösa situationer, vilket leder till att Jane the Virgin får en överhängande känsla av att vara fånig och ytlig.
 
Jane slits mellan fästmannen Michael och chefen Raphael. 
 
Den första säsongen av Jane the Virgin ger nöjsam avkoppling, men håller sig på en så pass ytlig nivå att tittaren inte helt engageras.
 

Golden Boy

Författare: Abigail Tarttelin.
OriginaltitelGolden Boy.
Serie: Fristående.
Längd: 429 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Max är smart, snygg, har kompisar och flickvänner. Men han gör alltid slut innan det blir för seriöst. Han har nämligen en hemlighet han varken kan eller vill prata om. Den ende som vet är barndomsvännen Hunter, och en kväll går de från att vara vänner till att bli offer och förövare. Efter det tänker Max mest på saker som går sönder, som spricker."
 
 
 
 
 
Wow. Varför har inte fler läst den här boken?
 
Golden Boy är en intensiv roman. Med sitt kraftfulla koncept och berörande handling griper boken verkligen tag. Den vackert skrivna berättelsen är förvånansvärt mäktig och de överväldigande händelserna tog andan ur mig gång på gång. Golden Boy är en bok som verkligen hänför, och jag kan inte säga annat än att jag är riktigt imponerad.
 
Jag förväntade mig inte särskilt mycket när jag började läsa Golden Boy. Jag hade inte hört talats om boken tidigare och utifrån baksidestexten uppfattade jag handlingen som relativt ytlig och stereotypisk. Därför blev jag förvånad när jag motbevisades redan efter några sidor. Det blev tidigt tydligt att Golden Boy var något utöver det vanliga. Det rika språket, den laddade stämningen och Tarttelins fantastiska förmåga att få läsaren att reflektera och ifrågasätta gör Golden Boy till något extraordinärt. Jag lärde mig nya saker på varje sida och berördes så djupt att det nästan gjorde ont. 
 
De dynamiska karaktärerna är genomtänkta och trovärdiga. De sjuder av liv och känns verkligen som riktiga personer. Mest fastnar jag ändå för huvudpersonen, Max – som är lätt att sympatisera med och oerhört intressant att följa. Boken berättas dock ur fem perspektiv. Det kan låta som mycket, men det ger faktiskt en hel del. Situationen som skildras är nämligen komplex, och genom att framställa den ur flera synvinklar skapas både större förståelse och empati än vad som hade varit möjligt med en berättarröst.
 
Som helhet är Golden Boy en roman som jag rekommenderar varmt. Den har ett annorlunda koncept, en kraftfull handling, flera tankeväckande budskap och stor känslomässig inverkan. 
 

Inferno

Regissör: Ron Howard.
Genre: Thriller.
Längd: 2 hrs 1 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Felicity Jones, Omar Sy, Irrfan Khan, Ben Foster, Ana Ularu.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Robert Langdon och Sienna Brooks följer ett spår av ledtrådar genom Europa för att sätta stopp för ett virus som hotar att utplåna halva jordens befolkning."
 
 
 
 
Inferno är en spännande thriller med högt tempo, kraftfull musik och intressant handling. Dessutom är skådespelarna riktigt bra. Tom Hanks, som aldrig gjort dåligt ifrån sig, återvänder i rollen som Robert Langdon, och porträtterar den numera slitna professorn på ett övertygande sätt. Även nykomlingen Felicity Jones imponerar, och tillsammans med Hanks skapar hon dynamik.
 
Professorn försöker hitta viruset innan det släpps ut. 
 
Men Inferno är inte lika stark som Da Vinci-koden och Änglar och demoner. Handlingen är inte särskilt nyanserad och jag upplever inte hotet som trovärdigt. Inferno känns inte heller lika intelligent som sina föregångare. Den behandlar konceptet ytligt och fast filmen innehåller en del oväntade vändningar är den som helhet relativt förutsägbar. Den hade dessutom kunnat engagera mer genom att ge mer tillfredsställande lösningar på gåtorna.
 
Förföljda av faror tvingas duon att fly. 
 
Inferno är alltså en spännande film, men den väcker inte några starka känslor och hade kunnat göra större intryck med mer påtaglig fara.
 

Sausage Party

Regissör: Tiernan & Vernon.
Genre: Komedi.
Längd: 1 hr 29 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Paul Rudd.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Universal Sony.
 
"Allt maten vill är att bli utvalda och få följa med de snälla människorna hem. Men paradiset de såg framför sig är inget annat än ett helvete där man hackar, drar skinnet av, kokar och steker maten. Korven Frank inser att han måste varna de andra om vad som väntar på förortskökens kalla marmorskivor."
 
Komedin Sausage Party har stor potential, men faller på grund av sin obscenitet. Det påhittiga konceptet fångar intresset direkt, och det kreativa upplägget får Sausage Party att upplevas vara riktigt smart. Dessutom bjuder filmen på en del humor, och jag skrattade när vardagliga situationer framstod som värsta kriget ur matens ögon.
 
Grillkorvarna drömmer om att få röra vid bröden. 
 
Det som underhåller i filmen är scenerna som anspelar på matens vanföreställningar snarare än sex. Dessvärre ligger dessa i underläge. Sausage Party innehåller alldeles för många oinspirerade sexskämt och svordomar, och i flera scener spårar snusket ur. Ett tacoscal har sex med ett korvbröd, en ond underlivsrengörare våldför sig på ett juicepaket och i slutscenen pågår en orgie mellan affärens alla matvaror. Filmen är många gånger för vulgär, och den så kallade ”humorn” blir snarare äcklande än roande. Trots att Sausage Party marknadsförts som en tecknad film för vuxna är den förvånansvärt barnslig, och de smaklösa skämten gör det svårt att uppskatta den för övrigt intelligenta filmen till fullo.
 
Herr Jordnötssmör förlorar sin fru i det stora matkriget. 
 
Sausage Party är en kreativ men vulgär komedi, som tar ordet ”matporr” till en ny nivå. På gott och ont är det inte en film som man glömmer i första taget. I Sausage Party säger en karaktär ”once you see that shit, it’ll fuck you up for life”, och kanske beskriver det bäst hur jag kände när eftertexterna började rulla.
 

Dolda tillgångar

Författare: Margot Lee Shetterly.
OrigintaltitelHidden figures.
Serie: Fristående.
Längd: 326 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Det är tidigt 60-tal. En intensiv rymdkapplöpning pågår mellan USA och Sovjetunionen. I sin jakt på kompetent arbetskraft hittar NASA oanade talanger i en grupp svarta, kvinnliga matematiklärare. De har alla odds emot sig, men lyckas ändå bli NASA:s mänskliga räknemaskiner. Kvinnornas avancerade uträkningar ligger bakom en av de största bedrifterna i USA:s historia: att sända en astronaut till månen."
 
 
 
Dolda tillgångar är en genomtänkt och väl efterforskad roman. Den lärorika berättelsen väcker många viktiga tankar, och som läsare inspireras man av de starka, kvinnliga protagonisterna. Ändå fastnade jag inte. 
 
Jag hade svårt att ta till mig innehållet, och trots att boken endast består av 326 sidor kändes den väldigt lång på grund av upprepningar och Shetterlys sätt att skriva. Språket är tungt, neutralt och relativt formellt, och det torra uttryckssättet hindrade mig från att engageras. Dessutom är Dolda tillgångar väldigt informationstung, och faktadumpningen med årtal, namn och händelser skapade en distans till berättelsen. Det är som att läsa sakprosa till en skoluppgift, vilket försvårar att faktiskt lära känna kvinnorna och hänföras av deras liv.
 
Som helhet är Dolda tillgångar en extraordinär berättelse; men boken i sig gör inte ett särskilt stort intryck.
 

Nytt i samlingen, #208

Den här veckan har paket från Universal Sony, Norstedts och Adlibris anlänt. 
 
 
Från Universal Sony fick jag filmerna Sausage party och InfernoSausage party är en animerad film för vuxna, där vi får följa livet ur matvarors synvinklar; medan Inferno är den tredje installationen om Robert Langdon. Den utspelar sig alltså efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner, men är relativt fristående. Båda filmerna släpptes 27 februari.
 
Från Norstedts fick jag klassikern Balladen om det sorgsna kaféet, av Carson McCullers. Jag vet inte särskilt mycket om boken, men som jag förstår det handlar den om en kvinna som försöker hantera ett triangeldrama.
 
Under veckan lade jag dessutom en order från Adlibris; innehållande The Indigo Spell, The Fiery Heart, Silver Shadows och The Ruby Circle – alltså del tre till sex i Bloodlines-serien av Richelle Mead. Jag har egentligen tappat intresse för serien eftersom det var så länge sedan jag läste de första böckerna, men jag vill ha min samling komplett. The Indigo Spell hade jag dock sedan tidigare, men eftersom den var i en annan storlek än de andra böckerna valde jag att skaffa hem ett nytt exemplar. 
 
Stort tack, Norstedts och Universal Sony!

The Good Wife, säsong 4

Längd: 15 hrs 18 mins.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, juridik.
Releasedatum: 2014-06-04.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Matt Czuchry, Archi Panjabi, Christine Baranski, Alan Cumming, Josh Charles, Chris Noth.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia blir partner i advokatfirman, men nya problem hopar sig. Men med envishet och fokus går hon dock segrande ut ur striden."
 
 
 
Precis som tidigare delar är den fjärde säsongen av The Good Wife väldigt lätt att fastna för och tycka om. Jag imponeras verkligen av den höga kvalitén som alla avsnitt håller: det finns inga utfyllare eller avsnitt som sticker ut på grund av en svacka i manuset. Istället är de oerhört genomtänkta, och den välgrundade kombinationen av spännande intriger, humor och intressanta, juridiska fall engagerar tittaren från början till slut.
 
Firman gör Alicia till partner... men det finns en hake. 
 
Något som jag verkligen tycker om är att de komplexa karaktärerna inte är desamma som de var i seriens början. De utvecklas hela tiden, och det är riktigt intressant att följa deras förändringar. Att karaktärerna levandegörs så pass väl och känns så verkliga är mestadels de briljanta skådespelarnas förtjänst. De gör oerhört bra ifrån och lever in sig i rollerna så pass mycket att de blir dem. Det är dessutom roligt att se så många välkända gästskådespelare, och exempelvis Denis O’Hares och Dylan Bakers insatser är mycket minnesvärda.
 
I rättssalen går Alicia ofta segrande ur striden. 
 
Den fjärde säsongen av The Good Wife är den hittills starkare. Med hjälp av humor och intriger skapar den ett beroende som inte släpper taget förrän flera dagar efter sista avsnittet är slut.
 

Tävling - Trolls

 
I samarbete med 20th Century Fox lottar jag ut tre exemplar av familjefilmen Trolls. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
Trolls handlar om det lyckliga trollet Poppy, som tillsammans med sin motsats Kvist, måste ge sig ut på ett äventyr för att rädda sin värld. Filmen släpps 13 mars 2017, och rösterna görs av bland annat Anna Kendrick, Justin Timberlake, Zooey Deschanel, Christine Baranski, Russell Brand, John Cleese, Gwen Stefani och Kunal Nayyar.
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: vilken färg tycker du motsvarar din personlighet bäst?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 12 mars. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med sin fullständiga adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Tusende våningen

Författare: Katharine McGee.
OriginaltitelThe thousandth floor.
SerieTusende våningen #1.
Längd: 427 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
 
"I det tusen våningar höga tornet som skuggar hela Brooklyn, finns allt man kan önska sig - för den som har råd. Livet i tornet bjuder på oerhörda möjlighter. Men det gäller att vara försiktig; från tusende våningen är fallet högt."
 
 
 
 
 
 
Tusende våningen är ett trollbindande debut, som genom skandaler, skarp social hierarki och häftig teknologi bäst kan beskrivas som Gossip Girl i futuristisk miljö. Vi följer fem huvudpersoner, vars paralleller sammanvävs på ett snyggt sätt. De är mycket intressanta att följa och som läsare brydde jag genuint om dem. Men mest imponerad är jag den mångfald som McGee skapat. Hon har på ett väldigt naturligt sätt integrerat personer med skilda hudfärger och sexualiteter i handlingen, och gör ingen stor grej utav deras olikheter.
 
En nackdel med att ha så många berättarröster är dock att det tar ett tag att vänja sig vid. Eftersom de fem protagonisterna introduceras med rätt korta mellanrum är det i början svårt att komma ihåg vem som var vem. Det är inte förrän mer bakgrundsinformation lagts till och karaktärerna växt sig allt mer komplexa som det är lättare att skilja dem åt.
 
Något som verkligen tilltalar mig med Tusende våningen är de spännande intrigerna. En handling fylld med hemligheter och konspirationer är nämligen helt i min smak och gjorde Tusende våningen till en riktig bladvändare. Däremot hade jag gärna velat ha en mer konkret världsuppbyggnad. McGee förklarar väldigt lite om hennes framtidsvision och som en följd blir det svårt att förstå konceptet och syftet med tornet. Många frågor om hur samhället ser ut och fungerar väcks under läsningens gång, men nästan ingen av dem besvaras, vilket minskar världens trovärdighet.
 
Tusende våningen är en förvånansvärt stark debutroman. Jag hade svårt att släppa taget om boken och fängslades av språket samt de intressanta intrigerna. Om du tycker om tv-serien Gossip girl är Tusende våningen verkligen en bok för dig.
 

Jack Reacher: never go back

Regissör: Edward Zwick.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
SkådespelareTom Cruise, Cobie Smulders, Patrick Heusinger, Aldis Hodge, Judd Lormand.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör: Paramount.
 
"När Jack Reacher upptäcker att major Susan Turner arresterats för landsförräderi måste han frita henne och avslöja en konspiration."
 
 
 
 
Standardactionfilmen Jack Reacher: never go back bjuder på lättsam underhållning. Den är inte särskilt originell, utan följer en given mall och har en uttjatad handling. Filmen är alltså väldigt typisk för sin genre och tillför egentligen ingenting nytt – ändå är det ett nöjsamt tidsfördriv.
 
Märkt som landsförrädare måste Reacher fly från militären. 
 
Jag hade velat att sidkaraktärerna tog större plats i filmen. Huvudpersonen Jack är relativt stereotypisk, och han gör inte mycket mer än att demonstrera hur tuff han är. I de flesta scener ser vi honom stridandes mot bovar, men han upplevs aldrig vara i någon verklig fara, och fast pulsen ökar på sina ställen blir filmen sällan riktigt spännande. Tom Cruise, som spelar Jack, känns dessutom lite sliten och jag tror att han hade kunnat prestera bättre. Cobie Smulders gör därifrån starkare ifrån sig, och hon får karaktären Sophie att framstå som stark och självsäker. Dessvärre har hon inte mycket tid i strålkastarljuset, utan står i skuggan av filmens hjälte.
 
Jack Reacher slår ner bovarna en efter en. 
 
Jack Reacher: never go back följer normen och är därför en helt okej film som inte sticker ut. Den är lite för lång, gömmer sig bland stereotyper och tillför inget eget. Filmen som passar om du vill se en actionfilm som inte kräver mycket av dig av tittare. Då är Jack Reacher: never go back perfekt att slötitta på.
 

Läst och sett i februari 2017

Här är de böcker, filmer och serier som jag har recenserat i februari. Klicka på bilderna för att komma till respektive recension.
 
 
Antal nya böcker: 12 stycken (12 recex).
Recenserade böcker:
 
 
Antal nya filmer: 9 stycken (9 recex).
Recenserade filmer:
 
 
Antal nya tv-serier: 2 stycken (2 recex).
Recenserade tv-serier:
 
 

Bronsnyckeln

OriginaltitelThe Bronze Key.
SerieMagisterium #3.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
Författare: Holly Black, Cassandra Clare.
 
"Callum Hunt ska börja tredje året på Magisterium. Stämningen på skolan förbyts snart i kaos när en elev hittas död. Call, Aaron och Tamara inser att det finns en mördare i korridorerna, någon som verkar vara ute efter Call och som inte skyr några medel för att lyckas. Men vem är det? Och hur väl känner de tre vännerna egentligen varandra?
 
 
 
 
Jag tycker väldigt mycket om Magisterium-serien, och Bronsnyckeln är tveklöst den starkaste installationen hittills. Jag har fullkomligt förälskat mig i konceptet och fast det var länge sedan jag läste föregående delar kom jag in i handlingen utan problem. Det trollbindande språket gör det svårt att lägga ifrån sig boken och jag förlorade mig helt i den fascinerande världen. 
 
Det läckra magisystemet fortsätter att hänföra och de härliga karaktärerna charmar. De har en fantastisk dynamik mellan sig och jag fastnar totalt för deras komplexa personligheter. Därtill är dialogerna riktigt underhållande och jag satt ofta och log som ett fån. Bronsnyckeln är dessutom lättsam och mycket enkel att ta till sig; men lider samtidigt ingen brist på spänning. Romanen har många actionfyllda scener och tar en del oväntade vändningar framåt slutet.
 
Med sin värmande humor och monsterfyllda action kan Magisterium-serien mätas med Percy Jackson. Serien har dessutom ett unikt koncept och ett rent magiskt språk. Bronsnyckeln skapade ett konstant behov att få veta mer och bokens cliffhanger gör att jag ser mycket fram emot att se vilken väg Black och Clare väljer att ta härifrån.
 

Quarry, säsong 1

Längd: 7 hrs 44 mins.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Releasedatum: 2017-02-20.
Skådespelare: Logan Marshall-Green, Jodi Balfour, Damon Herriman, Nikki Amuka-Bird, Peter Mullan.
Distributör: Warner Bros.
 
"När marinsoldaten Mac Conway återvänder hem till Memphis från Vietnamkriget 1972 möts han av förakt från samhället och de han älskar undviker honom. Medan han kämpar med sina upplevelser från kriget dras han in i ett kriminellt nätverk som bedriver som verksamhet längs Mississippifloden."
 
Den första säsongen av Quarry har ett intressant koncept och en del riktigt spännande scener. Första avsnittet fängslar och ger tidigt ett kvalitativt intryck samt en känsla av att serien borde vara riktigt gripande. Dessvärre är den inte det. 
 
Mac återförenas med sin fru när han kommer tillbaka från kriget. 
 
Handlingen är oengagerade, stämningen dyster och tempot mycket långsamt. Takten ökar bara temporärt när lite mer våldsamma inslag tillkommer och som tittare är det svårt att hålla sig engagerad. Dessutom är det svårt att lära känna huvudpersonen. Enbart en sida av honom visas för tittaren och jag relaterar inte till hans melankoliska framträdande. Även hans fru är svår att få grepp om, då hon framstår som platt och genomgår abrupta förändringar.
 
I ett desperat försök att tjäna pengar blir Mac lönnmördare. 
 
Den första säsongen av Quarry består av många toppar och dalar: vissa scener är nagelbitande spännande, medan andra är så tråkiga att man längtar tills avsnittet är slut. Jag kände mig ofokuserad en stor del av tiden och på grund av det långsamma tempot engagerades jag inte till fullo ens när serien var som bäst.
 



RSS 2.0