Amber

Kemisten

Författare: Stephenie Meyer.
OriginaltitelThe Chemist.
Serie: Fristående.
Längd: 567 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"Hon var anställd av USA:s regering, men det var det få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, inleddes jakten."
 
 
 
 
 
 
Kemisten är en spännande och actionfylld thriller som skiljer sig mycket från Stephenie Meyers tidigare verk. Bortsett från att boken tillhör en annan genre har den dessutom en betydligt mörkare och mer spänd atmosfär. 
 
Romanen börjar relativt långsamt och jag hade till en början svårt att komma in i handlingen. Men efter ungefär 200 sidor var det som att en spärr släpptes och helt plötsligt kunde jag inte få nog. Tempot ökade, de intelligenta dialogerna fick allt större inslag av värmande humor och karaktärerna växte; speciellt Alex. Jag älskade hennes skarpsinnighet och fyndighet samt fann hennes kunskaper om gifter otroligt fascinerande. Och trots att relationen mellan henne och Daniel är påskyndad och otrovärdig gjorde deras kemi att jag ändå njöt att läsa om deras förhållande.
 
Jag tycker om Stephenie Meyers tidigare böcker, men gillar skarpt att hon visar upp en ny sida av sig själv med Kemisten. Det annorlunda konceptet är oerhört intressant att läsa om och kombinationen mellan nervkittlande jakter, värmande humor och gosig romans fängslar. Om du är sugen på en thriller med behagligt tempo, gripande intriger och målande detaljer bör du definitivt kolla in Kemisten.
 
 

Snowden

Regissör: Oliver Stone.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 14 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley, Zachary Quinto, Nicolas Cage, Rhys Ifans, Melissa Leo m.fl.
Releasedatum: 2017-01-16.
Distributör: Scanbox.
 
"Visselblåsaren Edward Snowden blev en av världens mest jagade män när han läckte sekretessbelagda CIA-dokument till The Guardian och The Washington Post som avslöjade att landet bedrev hemlig övervakning över hela världen."
 
Snowden är ett mycket ojämnt drama. Å ena sidan har filmen ett intressant koncept och riktigt duktiga skådespelare. Ensemblen innehåller många stora namn och deras kompetenta insatser ger Snowden en stark grund att stå på. Men trots att filmen får en välbehövd skjuts på vägen når den inte ända fram.
 
När Snowden arbetar för CIA upptäcker han en hemlighet. 
 
Dramat är nämligen för utdraget för att fängsla tittaren från början till slut. Filmen har en del riktigt gripande scener, men de är alldeles för få och kombinerat med det långsamma tempot går intresset förlorat under vissa sekvenser. Dessutom får vi bara lära känna personen Snowden ytligt. Vi följer honom på jobbet och på hans ”uppdrag” men får se ytterst lite av hans privatliv, vilket gör det svårt för några känslomässiga band att anknytas.
 
Snowden försöker skydda sin flickvän mot att bli övervakad. 
 
Som helhet är Snowden ett välspelat men långsamt drama.
 

Diabolic

Författare: S. J. Kincaid.
OriginaltitelThe diabolic.
SerieDiabolic #1.
Längd: 506 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
 
"Nemesis är en diabol: en varelse manipulerad och programmerad att inte bry sig om något annat än sin ägares välmående. I Nemesis fall är detta Sidonia. När kejsaren får reda på att Sidonias pappa planerat ett uppror, kräver han att Sidonia reser till det kejserliga palatset som gisslan och försäkran om att hennes pappa inte går vidare med sina planer. Det enda sättet för Nemesis att skydda Sidonia är att ta hennes plats."
 
 
 
Diabolic är en spännande roman med ett riktigt fascinerande koncept. Den har en tankeväckande värld och den starka, kvinnliga protagonisten fångade mitt intresse redan vid första sidan. Hennes råa brutalitet och hållfasta lojalitet fick mig att tycka om henne direkt. Hon bryr sig inte om vad andra tycker och inspirerar med sin kick-ass attityd.
 
Men det är synd att Kincaid inte tar längre tid på sig att bygga upp scenerna. Boken känns rätt påskyndad och många sekvenser rusas förbi i all hast. Det får boken att upplevas vara relativt ytlig och jag hade troligen njutit mer av läsningen om Kincaid arbetat mer med beskrivningar och stämning. Avsaknaden av detaljer gör också att det blir svårt att få en klar bild över hur det dystopiska samhället ser ut.
 
Eftersom jag älskar att läsa om konspirationer blev jag glatt förvånad när jag upptäckte att Diabolic är fullproppad av fängslande intriger. De gripande komplotterna fungerar som en effektiv pulshöjare och bidrar med en del oväntade vändningar. Jag är dock besviken över hur pass stereotypisk boken är. Diabolic känns nämligen som ett hopplock av andra böcker och bjuder egentligen inte på något nytt och eget. Klyschorna radar upp sig och kärleksdramat fick mig gång på gång att himla med ögonen.
 
Under läsningen falnar engagemanget ibland på grund av klyschor och ytlighet, men intrigerna håller intresset vid liv. Som helhet är Diabolic en bra roman som inte riktigt sticker ut ur mängden. 
 

Nytt i samlingen, #201

Den här veckan har en del gobitar dykt upp i bredlåvan: bland annat några recex från Scanbox och Norstedts! 
 
 
Från Scanbox fick jag Snowden på bluray. Filmen handlar om en CIA-agent som läcker sekretessbelagda dokument för att avslöja att privatpersoner övervakas. Den är regisserad av Oliver Stone och har bland annat Joseph Gordon-Levitt, Shailene Woodley och Zachary Quinto i huvudrollerna. Snowden släpps 16 januari och har betyget 7,4 på IMDb.
 
Norstedts skickade mig två böcker: När andetagen blir till luft och Baby doll. Den förstnämnda är skriven av den numera avlidna Paul Kalanithi. Det är en själbiografisk roman som han skrev under de sista månaderna av sitt liv. Boken skildrar hans tid som läkarstudent och hur han tvingades kämpa för sitt liv efter att han diagnoserats med lungcancer. Vidare är Baby doll skriven av Hollie Overton och följer Lily, som kidnappades när hon var 16 år. Efter en åttaårig fångenskap lyckas hon och hennes dotter fly, men flykten är bara början.
 
Sedan fick jag hem ett par böcker som jag beställt från Adlibris: A court of mist and fury av Sarah J. Maas och Crooked kingdom av Leigh Bardugo. Jag älskade Six of Crows och ser grymt mycket fram emot Bardugos senaste verk! 
 
Stort tack, Scanbox och Norstedts! 

The Wizard of Oz

Regissör: Victor Fleming.
Genre: Familj, fantasy, musikal.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Judy Garland, frank Morgan, Ray Bolger, Bert Lahr, Jack Haley, Billie Burke.
Inspelningsår: 1939.
 
"Följ med på vägen till den smaragdgröna staden med Dorothy, Fågelskrämman, Plåtmannen och det Fega lejonet som väntar på vägen med gul gatsten."
 
 
 
 
 
The Wizard of Oz är en charmig och tidsenlig klassiker, fylld av starka färger och sprudlande av liv. Filmen är kreativt utformad och förmedlar inspirerande budskap genom påhittiga metaforer. Därtill är musiken originell och medryckande. Men det blir dock lite för mycket sång: de långa låtarna släpar sig över scenerna och tar nästan över handlingen. Det gör att filmen känns lite ofokuserad.
 
Tillsammans med sina nyfunna vänner försöker Dorothy hitta trollkarlen. 
 
Det går inte att neka att The Wizard of Oz är en bra film – speciellt för sin tid. Skådespelarna presterar bra och att de överspelar och artikulerar sina repliker för mycket tillför snarare charm än irritation. Ändå kan jag inte undgå att känna mig lite uttråkad. Filmen är tradig, många av händelserna upprepas gång på gång och som tittare kände jag inte mig särskilt engagerad. Troligen beror det på att jag inte är van vid att se så här gamla filmer. Mycket har hänt under de 78 år som gått sedan den gjordes och eftersom jag är van vid moderna filmer med högt tempo uppfattas The Wizard of Oz lätt som innehållslös.
 
Dorothy jagas av den onda häxan av väst.  
 
Som helhet är The Wizard of Oz en mysig film som inte riktigt klarar sig med dagens mått. 
 

The Good Wife, säsong 2

Längd: 16 hrs 40 mins.
Antal avsnitt: 23 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2012-02-15.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Christine Baranski, Josh Charles, Matt Czuchry, Alan Cumming.
Distributör: Paramount.
 
"I rättssalen sätter Alicias motståndare hårt mot hårt. På kontoret fördjupas relationen till chefen Diane, medan förhållandet med Will fortfarande balanserar på en skör tråd. Hemma gräver Peters valkampanj fram sanningar som testar deras äktenskap... och släpper en bomb som skulle kunna förändra allt."
 
The Good Wife har tagit mig med storm. Det är en serie som jag fastnade för redan vid första avsnittet och sedan dess har den blivit bättre och bättre. Jag blir allt mer beroende och det är med vördnad som jag ser tillbaka på säsongen.
 
Alicia slits mellan Peter och Will. 
 
Den andra säsongen av The Good Wife har lite av allt. Manuset är intelligent och de spännande fallen tilltalar även mig som vanligtvis inte är intresserad av juridik. Den har dessutom ett väldigt fängslande drama och det är riktigt spännande att följa karaktärerna både inom och utanför rättssalen. Säsongen har också bra musik och ett snyggt foto: allt i ett paket.
 
Hårt ställs mot hårt i advokaternas kamp. 
 
Men mest imponerande är skådespelarna, som verkligen lever sig in i sina roller. Deras engagemang lyser igenom skärmen och resulterar i riktigt trovärdiga insatser. De levandegör sina roller med bravur, fängslar med sin fantastiska kemi och får tittaren att genuint bry sig om deras karaktärer. Det är dessutom riktigt roligt att så många kändisar dyker upp som gästskådespelare i serien.
 
Dianes förälskelse återvänder med ett problem. 
 
I sin helhet är den andra säsongen The Good Wife riktigt bra. Den lyckas både beröra och locka till många varma skratt. 
 

Swiss Army Man

Regissör: Dan Kwan m.fl.
Genre: Äventyr, komedi, fantasy.
Längd: 1 hr 33 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Paul Dano, Daniel Radcliffe, Mary Elizabeth Winstead, Richard Gross m.fl.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Njutafilms.
 
"Hank är strandad på en öde ö och har gett upp allt hopp om att ta sig hem igen. När liket Manny spolas upp på land förändras allt. De två blir snabbt vänner och åker på ett fantastiskt äventyr för att ta Hank tillbaka till kvinnan i hans liv."
 
 
Jag är mållös. Swiss army man är en av de mest bisarra filmerna som jag någonsin har sett och jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Hank hittar ett lik på stranden. 
 
Å ena sidan har Swiss army man ett oerhört unikt och kreativt koncept. Den sticker minst sagt ut ur mängden och är inte en film man glömmer i första taget. Dessutom är den värmande, skrattframkallande och förmedlar livsglädje på sitt eget, skruvade sätt. Och det vackra fotot och musiken lyfter filmen lite extra.
 
Tillsammans med liket beger sig Hank ut för att hitta civilisationen. 
 
Men filmen är som sagt riktigt besynnerlig och ofta visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta över det absurda som pågick. Det finns inte ord som förklarar känslan: Swiss army man är helt enkelt obeskrivligt befängd. Det enda som jag vet med säkerhet är att filmen anspelar lite för mycket på sex och pruttskämt.
 
Under sitt äventyr knyter de starka vänskapsband. 
 
Som helhet är Swiss army man en film som omöjligen kan beskrivas med ord. Det känns nästan som att någon förlorat ett vad och tvingats göra en remake av Robinson Crusoe på droger. Det enda jag kan göra är att rekommendera att du ser den och bildar en egen uppfattning.
 

The Departed

Regissör: Martin Scorsese.
Genre: Thriller, drama.
Längd: 2 hrs 31 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Mark Wahlberg, Vera Farmiga m.fl.
Releasedatum: 2007-05-16.
 
"Unga färska polismannen Billy Costigans jobb är att vinna gangsterbossen Frank Costellos förtroende och hjälpa sina överordnade att fälla honom, medan en elitpolis som alla litar på är Costellos mullvad."
 
 
 
 
Jag har väldigt neutrala känslor gentemot The departed. Dramat har en bra story, men gjorde inget större intryck. På grund av att den är så pass lång upplevs den vara utdragen och i många scener kände jag mig allmänt uttråkad. Filmen är dessutom stundtals förvirrande samtidigt som den paradoxalt nog känns förutsägbar. Detta för att The departed sällan avviker från den välkända mallen som den använder sig av.
 
Colin är korrupt och arbetar för gangsterbossen Costello. 
 
Men trots att The departed har brister lyckas den till viss del imponera. Skådespelarna är fantastiska och när de enformiga telefonsamtalen väl byts ut mot action blir filmen nagelbitande spännande. Den sista halvtimmen är riktigt intensiv och fast jag tidigare hade suttit och halvsovit kunde jag under filmens avrundning omöjligen slita blicken från skärmen.
 
De två mullvaderna hamnar i en intensiv slutstrid. 
 
Som helhet är The departed stundtals trist och stundtals enastående spännande. Därför har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 

Högt spel

Författare: Leigh Bardugo.
OriginaltitelSix of Crows.
SerieSix of Crows #1.
Längd: 424 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
 
"Det kriminella underbarnet Kaz får i uppdrag att utföra en till synes omöjlig kupp. Det är ett uppdrag som han borde tacka nej till, men om han lyckas kommer han att bli rikare än han någonsin kunant drömma om. Och kanske förhindra ett världskrig. Till sin hjälp har han fem unga människor från Ketterdams slumkvarter. De är de enda som kan rädda världen från förödelse."
 
 
 
Högt spel är en fenomenal roman som alla fantasyälskare borde läsa. Det tar ett tag att komma in i boken eftersom den har en helt ny, komplex värld att lära känna, men efter bara några kapitel har den läsaren i ett järngrepp.
 
Leigh Bardugos sätt att skriva har förbättrats mycket sedan hennes Grisha-trilogi och hon har utvecklat en kraftfull förmåga att med bara några få ord trollbinda läsaren. Högt spel är en genomtänkt roman som fängslar med vackert språk och intelligenta dialoger. Boken är detaljrik utan att bli tung och har ett behagligt tempo. Världen som romanen utspelar sig i är dessutom oerhört gripande: med ett kreativt magisystem, fascinerande städer och intressanta kulturer. Bardugo överträffar verkligen sig själv.
 
Vidare är handlingen riktigt spännande och de dynamiska karaktärerna är omöjliga att inte tycka om. De har allesammans karakteristiska personligheter som särskiljer dem från varandra och deras intressanta bakgrundshistorier gör att de känns som verkliga individer. 
 
I sin helhet är Högt spel så pass bra att jag var tvungen att beställa hem efterföljaren direkt efter att sista sidan var läst.
 

Nytt i samlingen, #200

Jag gick lite bananas nu i mellandagarna och köpte hem... lite saker. Men trots att plånboken är tömd och att jag i princip är barskrapad kan jag konstatera: I regret nothin'. 
 
 
Jag köpte bland annat några böcker av fantasyförfattaren Sarah J. Maas, nämligen A court of thornes and roses, Queen of Shadows och Empire of Storms. Den förstnämnda är inledningen till en ny serie, medan de två andra är bok fyra och fem i Throne of Glass-serien. Jag har hittills bara läst två böcker av Maas, men vill komma ikapp nu eftersom en tv-serie är på gång! Från Adlibris skaffade jag även hem The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie.
 
Från CDON hade jag dessutom beställt säsong tre och fyra av tv-serien Hawaii Five-0 samt filmerna The Neverending Story, The Wizard of Oz, The Prestige, The Departed, Snövit och de sju dvärgarna, Djungelboken och Den lilla sjöjungfrun
 
Utöver mina egna inköp anlände även ett par recensionsexemplar. Bookmark förlag skickade mig deckaren Främlingen av Harlan Coben. Den följer en gift man som efter ett möte med en främling upptäcker att hela hans äktenskap är baserat på en lögn. Vidare fick jag av NjutaFilms dramakomedin Swiss Army Man. Den handlar om en man på en öde ö som tar ett lik på ett surrealistiskt äventyr. I huvudrollerna syns bland annat Paul Dano och Daniel Radcliffe. Det verkar vara en riktigt udda men underhållande film.

NCIS, säsong 13

Längd: 16 hrs 11 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action.
Releasedatum: 2016-11-28.
Skådespelare: Mark Harmon, Michael Weatherly, Sean Murray, Pauley Perrette, Emily Wickersham m.fl.
Distributör: Paramount.
 
"Det blir personligt när en av teamets egna hamnar i ett gisslandrama, nytt bevis sätter enhetens slutsatser på prov, och ett hot från förr gör teamet och dess allierade till måltavlor. Men Gibbs vet att han kan lita på sitt erfarna team när det gäller att ta hand om kriser som påverkar den amerikanska säkerheten."
 
Trots sina fjorton år på nacken har NCIS kvar sin förmåga att hålla tittarens intresse vid liv. Säsongen börjar lite långsamt och tar ett tag att komma in i, men efter ett par avsnitt var jag helt fast. Jag rycktes med att de spännande fallen och fängslades av dramat. Dessutom smälte jag som smör i solsken av att få återse de charmiga karaktärerna.
 
Gibbs och hans team fortsätter att bekämpa brottsligheten. 
 
Fast en del svackor förekommer har säsongen som helhet ett mycket behagligt tempo. Dessutom är skådespelarna riktigt, riktigt duktiga. Allra mest imponerades jag av Michael Weatherly (Dark angel). Jag har alltid tyckt om och sett potential i honom, men i den här säsongen kommer han verkligen till rätta. Han tar plats och levererar en oerhört stark insats. Han har blivit oersättlig för serien, vilket är ironiskt med tanke på att detta är den sista säsongen som han medverkar i.
 
Underbara Abby värmer även de mörkaste av dagar. 
 
Jag är däremot kluven när det kommer till Emily Wickersham (Gone). Jag kan inte påstå att hon presterar dåligt, men hon har helt enkelt inte gjort något större intryck på mig. Hon är inte särskilt uttrycksfull och hennes monotona ansiktsuttryck gör att hennes karaktär upplevs vara platt. Eller så är det bara jag som fortfarande har Ziva-abstinens.
 
Personliga förluster för teamet närmare. 
 
Som helhet tycker jag mycket om den trettonde säsongen av NCIS. Trots att seriens ålder tydligt syns genom några klyschiga sammanträffanden och en del upprepningar finns fortfarande mycket att njuta av. Manuset är välskrivet, humorn värmer och fallen är mycket intressanta att följa. Dessutom är det omöjligt att inte förälska sig i den förtjusande skådespelarensemblen.
 

Årets favoriter

Som genom ett trollslag har ännu ett år passerat. 2016 var oerhört stressigt och tufft för mig, så det är med hoppfull blick som jag vänder mig mot det nya året. Jag hoppas att ni har haft ett bättre år än mig och önskar er allesammans en riktigt god fortsättning.
 
För att sammanfatta 2016 delar jag nu med mig av de verk som imponerat mest på mig. Jag kan glatt konstatera att jag hittat en del nya favoriter.
 
  1. Rosensällskapet av Marie Lu
  2. Winter av Marissa Meyer
  3. Själarnas bibliotek av Ransom Riggs
  4. Jag lät dig gå av Claire Mackintosh
  5. Dödens port av Rick Riordan
  6. Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart
  7. Uppstigningens brunn del 1 av Brandon Sanderson
  8. Utpost av Ann Aguirre
  9. I dina ögon av Sarah Dessen
  10. An ember in the ashes av Sabaa Tahir  
Recenserade böcker: 100 stycken.
Nya böcker: 156 stycken (107 recex).
 
  1. The revenant
  2. Everest
  3. Captain fantastic
  4. The danish girl
  5. Room
  6. It's complicated
  7. The martian
  8. X-men: Apocalypse
  9. Eddie the eagle
  10. Remember
⭐️ Värda att nämna: Me before you, Kung fu panda 3.
 
Recenserade filmer: 134 stycken.
Nya filmer: 147 stycken (115 recex).
 
  1. Game of thrones
  2. 24
  3. Downton Abbey
  4. American crime story
  5. Empire
  6. Outlander
  7. Homeland
  8. The walking dead
  9. Tut
  10. Gilmore girls 
 
Recenserade serier: 77 stycken.
Nya serier: 98 stycken (50 recex).

Månadssammanfattning: december 2016

God jul och gott nytt år på er! Jag hoppas att ni haft en helt magisk december och att ni får ett ännu bättre 2017. Nedanför är som vanligt månadens recensioner listade. Klicka på bilderna för att komma till respektive recension. Snart kommer jag även att dela med mig av vilka verk som gjorde störst intryck på mig detta år. ♥
 
Antal nya böcker: 14 stycken (8 recex).
Recenserade böcker:
 
 
Antal nya filmer: 10 stycken (5 recex).
Recenserade filmer:
 
 
Antal nya tv-serier: 14 stycken (9 recex).
Recenserade tv-serier:
 

Nytt i samlingen, #199

Det bästa med julen är såklart den goda maten och det härliga umgänget, men det går inte att förneka att det också är mycket roligt att få presenter! Förutom kläder, smycken och annat som inte riktigt hör hemma här på bloggen fick jag även två böcker, en tv-serie, en film och ett tv-spel.
 
 
Av min kära mamma fick jag City of heavenly fire, vilket är den sjätte och avslutande delen i The mortal instruments-serien av Cassandra Clare. Jag fick även den fristående boken Heartless av Marissa Meyer. Sedan jag läste hennes debut, Cinder, för första gången har Meyer varit min absoluta favoritförfattare, och därför ser jag oerhört mycket fram emot att läsa hennes senaste roman! Av mamma fick jag även tv-spelet The last guardian.
 
Min mormor hade köpt mig den tredje säsongen av tv-serien Nashville, som jag helt missade att ta med på fotot. Trots att det är 2,5 år sedan jag såg den andra säsongen kan jag tveklöst konstatera att Nashville är en av mina favoritserier. Anledningen till att jag inte sett serien på länge är helt enkelt att den bara finns att köpa som importerad utgåva, och jag har försökt klamra fast vid hoppet om att en svensk utgåva skulle dyka upp. Men eftersom det har gått så pass lång tid har jag tvingats inse att det inte kommer att hända och därför bestämde mig jag för att önska mig den importerade utgåvan och äntligen fortsätta med serien.
 
Sist men inte minst fick jag filmen Labyrinth av bloggaren Micke. Jag såg filmen för några dagar sedan och tyckte att den var riktigt mysig.
 
Tack till alla er som bidragit till en magisk jul

Dödlig kod

Författare: James Dashner.
OriginaltitelThe Fever Code.
SerieThe Maze Runner #0,6.
Längd: 329 sidor.
Bokförlag: Semic.
 
"Det var en gång en värld som gick under. Skogarna grann, sjöarna torkade ut och haven svämmade över. Sedan kom en sjukdom, en feber som spred sig över hela jorden. Familjer dog och våldet härskade. Så kom WICKED. De sökte en lösning och hittade det perfekta svaret. Hans namn var Thomas. Det är är berättelsen om hur Thomas, Teresa och WICKED byggde en labyrint. En historia om hemligheter, lögner och katastrofer. Om vänskap och lojalitet."
 
 
På grund av hans sätt att skriva har min tidigare erfarenhet av James Dashner varit negativ, men Dödlig kod är förvånansvärt bra. Den spännande romanen fängslade mig redan från första början och det var oerhört intressant att läsa om tiden när labyrinten byggdes. Det var dessutom riktigt roligt att få lära känna karaktärerna på nytt; så som de var innan de dumpades i Gläntan.
 
Något jag tycker riktigt mycket om är att Dödlig kod faktiskt fyller sin funktion som prequel. Med skillnad från Dashners andra, relativt meningslösa, prequel (I solstormens spår) ger Dödlig kod en hel del intressant bakgrundsinformation som fyller ut de tidigare tomma luckorna. Frågorna som dykt upp i tidigare böcker besvaras och som läsare fick jag en härligt tillfredsställande känsla av att äntligen förstå hur saker och ting hör ihop.
 
Trovärdigheten håller inte alltid. Ändå är Dödlig kod en riktigt bra bok. Karaktärerna är charmerande och de spännande vändningarna håller läsaren engagerad. Prequeln fyller sitt syfte och får läsaren att se på serien med nya ögon.
 

Labyrinth

Regissör: Jim Henson
Genre: Fantasy, äventyr, familj.
Längd: 1 hr 37 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: David Bowie, Jennifer Connelly, Toby Froud, Brian Henson, Dave Goelz m.fl.
Inspelningsår: 1986.
 
"En tjej måste lösa en farlig labyrint och rädda sin bror när hennes önskan om att han ska föras bort uppfylls av goblinkungen."
 
 
 
 
 
Labyrinth är en livfull familjefilm med ett rörigt och mycket särpräglat uttryckssätt. Karaktärerna är excentriska och de klassiska 80-talsklyschorna, som präglar både musik, kläder och manus, ger äventyret en härligt nostalgisk stil. Det är en förvånansvärt charmig och underhållande film, som trots sin förutsägbarhet och smått barnsliga, överdramatiska ton lyckades roa mig.
 
Sarah försöker få tillbaka sin lillebror. 
 
Skådespelarna gör bra ifrån sig och det är roligt att få se Jennifer Connelly (Requiem for a dream) i en av hennes första filmer. Det är dessutom lätt att fastna för de kreativt utformade karaktärerna och trots att deras monologer ofta upplevs vara krystade bidrar deras sätt att tala med en hel del charm.
 
Trollkungen Jareth förälskar sig i flickan. 
 
Som helhet är Labyrinth en härligt udda familjefilm. Eftersom jag inte är uppväxt med den får jag inte riktigt samma, sentimentala kontext som många andra. Ändå kan jag inte undgå att tycka om den och jag hade säkerligen älskat den om jag för första gången sett den för tio år sedan.
 

The 100, säsong 3

Längd: 10 hrs 44 mins.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction, äventyr.
Releasedatum: 2016-09-26.
Skådespelare: Eliza Taylor, Bob Morley, Marie Avgeropoulos, Isaiah Washington, Henry Ian Cusick, Paige Turco, Lindsey Morgan m.fl.
 
"Överlevarna har återvänt hem till en till synes fredlig värld. Men känslan av att allt är som vanligt varar inte länge - snart förändras deras liv för alltid. Nya och gamla hot testar deras lojaliteter, utmanar deras begränsningar och får dem att fråga sig vad det innebär att vara människa."
 
Den tredje säsongen av The 100 är inte dålig. Faktum är att konceptet är riktigt intressant och som tidigare gör skådespelarna mycket bra ifrån sig. Ändå är jag oerhört besviken. Den är nämligen långt ifrån lika bra som sin makalösa föregångare. Säsongen tar mycket lång tid att komma in i och den första halvan är rent utav tråkig.
 
Octavia blir mycket besviken på sin bror. 
 
En av anledningarna till att det tar lång tid att komma in i serien igen är att det finns ett tidsglapp mellan denna och föregående säsong. Det har gått tre månader sedan förra säsongens avslutning och under den tiden har karaktärerna fått ny information som tittaren inte är varse om och förändrats. De beter sig annorlunda, kan tala andra språk och har upptäckt nya klaner. Inget av detta tydliggörs för tittaren, vilket skapar viss förvirring.
 
Lexa är den enda som strider för Clarke. 
 
Vidare innehåller säsongen många upprepningar, klyschor och logiska luckor. Saker och ting förklaras som hastigast, vilket lämnar mycket rum åt gissningar och missförstånd. Därtill finns en överhängande känsla av att säsongen saknar substans. Händelserna behandlas ytligt och det påskyndade tempot gör att tittaren aldrig hinner beröras. Inte ens dödsfallen har någon känslomässig inverkan, just för att serien snabbt går vidare och glömmer bort händelserna. Det gör att säsongen upplevs vara ryckig, osammanhängande och slarvigt genomförd.
 
AI:n Alie manipulerar Himlafolkets sinnen. 
 
Men trots att den smått tröttsamma säsongen är mycket ojämn och inte utnyttjar sin fulla potential kan jag inte undgå att tycka om den. De senare avsnitten är inte perfekta men håller en betydligt högre kvalité än säsongens första halva. Konceptet är fascinerande, handlingen intressant att följa och de lysande skådespelarna gör det svårt att slita sig. Som helhet är den tredje säsongen av The 100 en rörig besvikelse som ändå lyckades behålla mitt intresse. 
 

Stars Above

Författare: Marissa Meyer.
Längd: 369 sidor.
Bokförlag: Feiwel and friends.
Serie: The Lunar Chronicles #4,5.
 
"Hur kom Cinder till Nya Beijing? Hur förvandlades soldaten Wolf från en ung man till en mördare? När insåg prinsessan Winter och palatsets soldat Jacin deras öden? Med nio berättelser - fem som aldrig tidigare publicerats - fyller Marissa Meyer i luckorna."
 
 
 
 
 
 
 
Antologin Stars Above har nio samlade noveller som utspelar sig innan, under tiden och efter The Lunar Chronicles-serien. Den handlar om samma karaktärer som seriens resterande böcker, men skildrar delar av deras liv som vi inte tagit del utav tidigare. Det är en fröjd att återigen få läsa om de älskvärda karaktärerna, och alla novellerna tillför genomtänkt bakgrundsinformation som knyter samman de komplexa händelserna på ett mycket snyggt och professionellt sätt. 
 
Samtliga noveller håller en väldigt hög kvalité och bidrar till en djupare förståelse för karaktärerna och deras handlingar. Två av novellerna sticker dock ut lite mer än de andra, nämligen ”The Little Android” och ”Something old, something new. ”The Little Android”, som är en retelling av Hans Christian Andersens The Little Mermaid är förvånansvärt berörande, medan ”Something old, something newger serien ett mycket tillfredsställande avslut. Men trots deras höga kvalité ger egentligen ingen av novellerna en "aha"-upplevelse. Berättelserna ger karaktärerna mer kött på benen men tillför ingen information som gör att synen på händelserna förändras.
 
Som helhet var Stars Above en intressant läsning. Marissa Meyer är en enastående författare och med enkla men effektiva medel trollbinder hennes vackra språk.
 

Det här med recensionsexemplar...

Jag har fått några frågor angående hur det här med recensionsexemplar fungerar. Eftersom det blir alldeles för omfattande att besvara direkt i kommentarerna beslutade jag mig för att göra ett inlägg där jag delar med mig av mina empiriska kunskaper. Förhoppningsvis kan mina erfarenheter vara till hjälp för er som precis börjat blogga och som är intresserade av att hitta samarbeten. 

Ett recensionsexemplar, som vanligtvis förkortas recex, är en produkt som främst journalister och bloggare får i utbyte mot en ärlig recension. När jag precis började få recex var jag osäker på om jag skulle behöva skicka tillbaka produkterna till avsändaren efter att recensionen skrivits, men så är inte fallet. Mottagaren får alltid behålla recexet, och den skickas alltid kostnadsfritt.
 
När det gäller böcker skickas nästan alltid färdiga exemplar, så som de säljs i butik. Det händer dock att så kallade ARC (advanced reader copy), eller förhandsexemplar som det kallas i Sverige, skickas ut. Då är boken okorrigerad och både omslag, format och innehåll kan ändras innan boken kommer ut i butik. Böckerna kan även skickas i e-format, men det brukar jag personligen tacka nej till eftersom jag föredrar att äga fysiska exemplar.
 
Filmer och tv-serier skickas aldrig i ofärdig form utan ser ut som de gör när de kommer ut i butik. Tv-spel brukar å andra sidan oftast skickas i digitalt format, men det händer att även fysiska exemplar skickas ut (ibland utan fodral).
 
Om produkten, ofta böcker, har ett recensionsdatum bör du vänta med att publicera din recension tills dess.
 
Många företag, speciellt mindre bokförlag, är väldigt generösa och vad de ”kräver” kan variera mycket. Det som är gemensamt för alla företag är dock att du har en blogg som relaterar till det du vill bli sponsrad med, samt att du faktiskt tar del av och recenserar den produkt som du fått. Många vill dessutom ha en länk till recensionen efteråt. 


Vidare vill många företag veta vilken bloggtrafik du har, alltså hur många som besöker din sida. Vem du har kontakt med på företaget kan också spela stor roll: ibland kan nämligen olika personer inom samma företag ge helt olika svar när du efterfrågar recex. 

Även bloggens utseende är betydande. Det viktigaste är såklart att du har ett bra språk och en hyfsad bloggtrafik, men layouten har onekligen ett finger med i spelet. Jag har haft många olika utseenden på min blogg sedan jag startade den och upptäckt att jag tagits på mycket större allvar när jag haft en mer professionell layout. Så lägg lite extra krut på det estetiska! 

Därtill är det enklare att få recex om du redan har en del samarbeten i bagaget. Om du redan har sponsrats på ett håll väcker det intresse för andra företag. Därför kan det vara en bra idé att börja knyta kontakt med mindre företag och sedan arbeta dig uppåt till större.

Du hittar oftast företagens kontaktuppgifter under ”kontakt”-kategorin på deras webbplats, men om de använder en PR-firma kan det bli svårare att hitta relevant mejladress. När du väl hittat en person att kontakta skickar du bara iväg ett mejl där du introducerar din blogg och efterfrågar den produkt du är intresserad av.

 


Men du behöver inte alltid skicka mejl. Vissa sidor har beställningsformulär likt en vanlig e-handel där du kan fylla i vad du är intresserad av. Andra skickar ut nyhetsbrev där du kan välja bland de nya releaserna. Och så finns det de som sätter upp dig på en auto-lista. Då får du ett urval av alla releaser automatiskt. Det kan också hända att företag eller författare kontaktar dig direkt och frågar om du vill recensera deras produkt.

Jag fick mitt allra första recex februari 2012, alltså ungefär ett halvår efter att jag startat bloggen. Det var Simona Ahrnstedt som kontaktade mig och frågade om jag ville läsa hennes debut Överenskommelser – helt gratis! Euforisk tackade jag ja. Jag hade ingen aning om att bloggare ens kunde få recensionsexemplar, så jag kände mig oerhört stolt. Det var som att en helt ny värld öppnades för mig, och därefter började jag ta kontakt några mindre bokförlag.
 
De relationer som jag har med mina samarbeten skiljer sig mycket åt. Vissa känner jag mig mycket nära, medan det känns som att andra ser mig mest som en börda. Det märks på deras sätt att kommunicera hur värdefull man är i deras ögon och hur benägna de är att skicka ut recex. En del svarar minuten efter att jag skickat ett mejl, medan andra inte svarar alls. Det är ofta frustrerande. Jag tycker att det är sunt förnuft att svara på sina mejl, även fast svaret är "nej". Jag kan hantera att bli nekad recex eftersom jag har full förståelse för att företagen inte kan skicka allt till alla, men blir irriterad när jag ignoreras totalt. Jag har dock lärt mig att inte ta det personligt, det är helt enkelt så det är. Det är bara att rycka på axlarna och försöka igen senare. Vindarna kan vändas snabbt och det gäller att ta alla avvisanden med en nypa salt.
 
Ja, det var en sammanfattning av mina recex-erfarenheter. Har du några frågor är du välkommen att ställa dem. ♥

God jul på er allesammans!

 
Jag vill passa på att tacka er för året som snart passerat och önska er alla en riktigt god jul! Jag hoppas att ni får en fantastiskt magisk dag, fylld med god mat, fina presenter och trevligt sällskap. 
 
Jag kommer att fortsätta att skriva recensioner året ut innan den efterlängtade listan med årets favoriter publiceras strax efter nyår!
 
Ta hand om er. ♥

Destination: Thailand

Författare: Katy Collins.
OriginaltitelDestination: Thiland.
Längd: 315 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #1.
 
"Georgia hade allt: en pojkvän, en bostad och en plan. Men när hon blir dumpad förändras allt. I desperation skriver hon en lista över saker hon drömt om att göra, men tvingades avstå ifrån på grund av pojkvännen. Med självförtroendet i botten drar hon till Thailand för att försöka komma över det som hänt. Äventyret blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det fantastiska med att gå sönder är att man får en chans att bygga upp sig på nytt."
 
 
Destination: Thailand är en lättsam och varm roman som inspirerar genom sitt koncept. Huvudkaraktären Georgia bestämmer sig för att lämna allt bakom sig, följa sin dröm och leva livet dag för dag. Det är oerhört intressant att följa hennes äventyr och hennes personliga utveckling inspirerar läsaren till att se sina egna möjligheter i livet. 
 
Som karaktär är Georgia lätt att tycka om och sympatisera för. Dessvärre är hon så pass naiv och lättlurad att det ibland blir riktigt irriterande. Dessutom verkar hon behöva ständig bekräftelse från män, vilket tar udden av den annars självständiga och starka kvinnan som boken beskriver.
 
Förutom själva äventyret är det miljön som är bokens styrka. Borta är det bullriga storstadslivet, som istället ersatts av stränder och värme. Denna aspekt hade dock kunnat vara ännu starkare. Jag hade velat ha mer detaljerade beskrivningar och upplevelser av det exotiska landets kultur för att på så sätt mentalt transporteras dit. Nu skildras landet relativt ytligt, vilket fungerar för att låta läsaren att drömma sig bort, men inte blir tillräckligt påtagligt för att få det att kännas som att man faktiskt är där.
 
Som helhet är Destination: Thailand en glädjande roman som inspirerar läsaren till att leva livet till fullo. Trots att boken är relativt förutsägbar, har en lättlurad protagonist samt saknar inlevelse i sina kulturella beskrivningar lyckas den trollbinda. Destination: Thailand fick mig att längta efter sommaren och jag ser fram emot att läsa efterföljaren.
 

The Good Wife, säsong 1

Längd: 15 hrs 54 mins.
Antal avsnitt: 23 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2011-02-16.
Skådespelare: Julianna Margulies, Christine Baranski, Matt Czuchry, Archie Panjabi, Alan Cumming m.fl.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia Florricks man har fallit i onåd på sin post som åklagare. Efter makens sexskandal och politiska sned-steg tar Alicia själv kontrollen över sin familj och sitt liv. Samitidgt som hon försöker uppfostra sina två tonåringar ger hon sin tidigare karriär som försvars-advokat en ny chans."
 
Ämnen som juridik och politik har en tendens att tråka ut mig, varav serier inom den här genren vanligtvis inte brukar intressera mig. Därför blev jag mycket förvånad när jag fastnade för The Good Wife redan vid första avsnittet. Manuset är välskrivet, dialogerna intelligenta och karaktärerna lätta att sympatisera med. 
 
Efter en skandal åker Alicias man i fängelse. 
 
Varje avsnitt har ett fristående fall som utreds och beprövas i rättssalen, men ändå finns en genomgående röd tråd som håller ihop säsongen. Vi får nämligen följa karaktärerna även utanför rättssalen, vilket ger en djupare förståelse för dem och deras relationer, samtidigt som det gör att säsongen känns mer sammanhängande. Denna röda tråd gör det dessutom lättare att relatera till karaktärerna, och deras utvecklingar blir mer påtagliga. Ändå känns det ibland som att serien hela tiden ”börjar om”, eftersom ett nytt fall uppdagas och löses vid varje avsnitt. Därför hoppas jag att nästkommande säsonger har ännu starkare koherens och en mer kontinuerlig handling.
 
Efter tretton år som politikerfru börjar Alicia jobba som advokat igen. 
 
Något som jag imponerades av var att ensemblen skådespelare innehöll så pass många stora namn. Förutom huvudrollsinnehavaren Julianna Margulies (Cityakuten) har även stjärnor som Christine Baranski (Mamma Mia!), Matt Czuchry (Gilmore Girls), Alan Cumming (Spy Kids), Chris Noth (Sex and the City) och Gary Cole (Veep) betydande roller. I enstaka avsnitt dyker även välbekanta gästskådespelare upp i mindre roller, exempelvis Paige Turco (The 100) och Soneque Martin-Green (The Walking Dead).
 
Trots att hon sårats kämpar Alicia för sin man. 
 
Som helhet är den första säsongen av The Good Wife oväntat bra. Fast jag hade velat ha färre fristående fall och en starkare kontinuerlig handling kan jag inte neka att nästan varje avsnitt grep tag. Jag ser fram emot att se fortsättningen.
 

10 år i frihet

Författare: Natascha Kampusch.
Originaltitel10 jahre freiheit.
Serie: Fristående.
Längd: 219 sidor.
Bokförlag: Albert Bonnier.
 
"Tio år har gått sedan Natascha Kampusch lyckades fly från den källare där hon i många år satt fången. Hon trodde att ett nytt liv skulle börja, fullt av möjligheter. Men det var inte så enkelt. Nu berättar hon om livet i frihet: om svårigheterna att hitta en identitet, om mörkret som fortfarande följer henne, om varför hon trots allt inte förlorat sin tro på människan."
 
10 år i frihet är Natascha Kampuschs andra självbiografiska roman, som även den visar glimtar av hennes tid i fångenskap. Fokus ligger dock främst på hennes liv efter att hon lyckats fly. Kampusch berättar den fängslande historien med stor inlevelse och hennes styrka gör det omöjligt att inte sympatisera. Trots att boken behandlar en mycket tuff tid i hennes liv blottar hon sitt hjärta och reflekterar kring händelserna på ett väldigt rationellt och objektivt sätt. Hon framstår som en mycket insiktsfull människa och inspirerar genom att vägra dela in världen i svart och vitt.
 
Romanen är dock inte lika gripande som hennes debut, 3096 dagar. Detta troligen för att den boken skildrade den fasansfulla tiden då hon var inlåst, medan 10 år i frihet snarare handlar om efterverkningarna. Fast det är en mycket intressant läsning engagerades jag inte lika mycket, och jag känner mig nästan skyldig av det faktum att jag ibland blev lite uttråkad. 
 
Som helhet är 10 år i frihet en bra självbiografi och en någorlunda fängslande läsning.
 

Miles Ahead

Regissör: Don Cheadle.
Genre: Biografi, drama.
Längd: 1 hr 40 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Don Cheadle, Ewan McGregor, Emayatzy Corinealdi, Keith Stanfield m.fl.
Releasedatum: 2016-12-12.
Distributör: Universal Sony.
 
"Miles Davis är ett av 1900-talets största musikgenier. På grund av drogmissbruk försvann han från offentlig-heten under fem års tid i slutet av 1970-talet. En musikreporter tvingar sig in i Davis liv och tillsammans ger des ig ut på ett galet äventyr för att få tag i en stulen kassett med inspelningar av musikerns senaste verk."
Miles ahead är en besvikelse. Utan någon direkt kontext kastas vi rakt in i Miles livsutmaningar. Vi får inte se hur hans karriär började eller ta del av någon väsentlig bakgrundsinformation, vilket gör att vi aldrig riktigt får lära känna honom som person. Han känns distanserad och som tittare kan jag varken relatera eller sympatisera med honom. Det gör i sin tur att filmen inte griper tag.
 
Miles Davis minns tillbaka på sitt drogmissbruk. 
 
Bortsett från att filmen inte väcker tittarens intresse är den dessutom riktigt rörig. Scenerna känns osammanhängande och det får en rent utav kaotisk struktur. Tillsammans med det faktum att varken handlingen eller karaktärerna engagerade mig blev resultatet att jag tröttnade snabbt.
 
Tillsammans med en reporter försöker Miles hitta sin stulna kassett. 
 
Som helhet är Miles ahead ett tråkigt drama med oordnat upplägg. Trots att skådespelarna presterar bra gör manuset att deras karaktärer aldrig kommer till liv.
 

Uppstigningens brunn, del 1

Författare: Brandon Sanderson.
OriginaltitelThe Well of Ascension.
SerieMistborn #2 del 1.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Vin och Elend måste bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet. De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar vet ingen hur man hittar Uppstigningens brunn eller vilken sorts kraft den består en med. Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen."
 
Den första delen av Uppstigningens brunn är spektakulär. Det är en intelligent berättelse fylld med spännande action, skarpsinniga dialoger och en oerhört komplex och genomtänkt värld. Det kreativa, magiska systemet liknar inget jag tidigare läst om och de unika allomantiska förmågorna håller mig fängslad.
 
Brandon Sanderson är sannerligen en fenomenal författare som lagt ner hela sin själ i Mistborn-serien. Bortsett från hans nyskapande idéer som inte är av denna värld, skriver han även makalöst bra och griper med lätthet tag i läsaren. Därtill har han också lyckats skapa karaktärer som verkligen engagerar. Han har gett dem så pass många lager att de levandegörs och känns som riktiga personer. Vin, Elend, Tindwyl och kandran OreSeur är särskilt tjusande, och deras fantastiska kemi till varandra trollbinder.
 
Boken är dock stundtals långsam och det är dessutom inte till en fördel att Uppstigningens brunn har delats upp i två volymer. På grund av att Sandersons berättelser omfattar mycket politik och maktspel tar hans böcker ofta relativt lång tid att komma in i, och genom att dela upp Uppstigningens brunn tvingas läsaren att genomgå den lite tunga uppstarten två gånger istället för en. Eftersom Sanderson ofta avslutar sina romaner i rafflande cliffhangers blir inte heller bokens avslut lika tillfredsställande som man är van vid, då den första delen avslutas mitt i boken.
 
Som helhet bjuder den första delen av Uppstigningens brunn på en oerhört fascinerande läsning. Brandon Sanderson är en exceptionell författare och det är omöjligt att inte ryckas med av hans innovativa koncept. Jag ser mycket fram emot att läsa fortsättningen.
 

Nytt i samlingen, #198

Under den gångna veckan har paket från B. Wahlströms, Bookmark, Albert Bonnier och Universal Sony anlänt i brevlådan. 
 
 
Av B. Wahlströms fick jag ett förhandsexemplar (eller ARC, som det kallas i Amerika) av Diabloc, vilket är en fristående science fiction-bok av S. J. Kincaid. Boken följer Nemesis: en diabol skapad för att ge sitt liv åt sin mästare, och som måste anta hennes identitet för att skydda henne. Jag har hört oerhört mycket gott om boken och ser mycket fram emot att läsa den!
 
Av Bookmark fick jag Det flammande korset, vilket är den femte delen i Outlander-serien av Diana Gabaldon. Jag har hittills bara läst de två första romanerna i serien, men det känns bra att ha dem på lager här hemma så att jag kan sträckläsa dem senare. Böckerna har även gjorts till en mycket framgångsrik tv-serie.
 
Av Albert Bonnier fick jag Kemisten, som är en fristående thriller av Stephenie Meyer (författaren bakom Twilight och The host). Boken verkar mycket annorlunda från hennes andra verk och det ska bli roligt att se vad hon har att bjuda på inom vuxenlitteraturen.
 
Sist men inte minst fick jag filmen Miles Ahead av Universal Sony. Det är ett biografiskt drama om jazzspelaren Miles Davis, som sägs vara 1900-talets största musikergeni. Huvudrollerna spelas av bland annat Don Cheadle och Ewan McGregor, och filmen har betyget 6,5 på IMDb.
 
Stort tack B. Wahlströms, Bookmark, Albert Bonnier och Universal Sony! ♥

Fear the Walking Dead, säsong 2

Längd: 10 hrs 46 mins.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, rysare, scifi.
Releasedatum: 2016-12-05.
Skådespelare: Kim Dickens, Cliff Curtis, Frank Dillane, Alycia Debnam-Carey, Mercedes Mason etc.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Efter att ha sett Los Angeles stå i lågor går familjen ombord på Agibail. Men när försvaret bombar hela södra Kalifornien för att rena området från smitta drivs de odöda mot kusten. Sällskapet sätter kurs mot okänd mark, men upptäcker snart att det är minst lika farligt till havs som på land."
 
Den andra säsongen av Fear the walking dead är mycket bättre än föregångaren. Trots en del krystade insatser känns skådespelarna mer bekväma i sina roller: Debnam-Carey (The 100) och Dillane (In the heart of the sea) är riktigt fängslande. Dessutom börjar karaktärerna få mer kött på benen och handlingen är mer intressant. Ändå har serien en lång väg kvar att gå.
 
Madison och Travis färdas över havet med sina familjer. 
 
Det är nämligen så att säsongen har oerhört ojämn kvalité. Vissa avsnitt är gripande, med pulshöjande spänning och fascinerande vändningar. Men minst lika många avsnitt misslyckas att engagera på grund av ostimulerande handlingsparalleller, ogenomtänkt struktur och långsamt tempo. Mycket av det som händer känns upprepande, och seriens många förutsägbara klyschor blir tröttsamt. Dessutom presterar bland annat Cliff Curtis (Die hard 4.0) och Kim Dickens (Gone girl) mycket dåligt. Deras blanka ansiktsuttryck och avsaknad av synliga känslor gör att deras insatser känns krystade och onaturliga.
 
Nick hamnar på avvägar och måste klara sig på egen hand. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Fear the walking dead okej, men den har mycket att förbättra innan den kommer i närheten av originalseriens storslagenhet. 
 

I am Bolt

Regissör: Benjamin Turner m.fl.
Genre: Dokumentär.
Längd: 1 hr 48 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Usain Bolt, Pele, Neymar, Serena Williams, Ziggy Marley, Nas, Chronixx etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Usain Bolt är en legend som beundras världen över och vars signaturpose har blivit en symbol som kommer att inspirera många generationer framöver. Vi känner igen hans fokus, hans leende och hans visnter från löparbanan. Nu får vi även lära känna mannen bakom OS-gulden för första gången. Hör vad de som står honom närmast har att berätta."
 
Inledningsvis vill jag klargöra att jag är oerhört partisk till filmen, så ta mina ord med en nypa salt. Jag tycker varken om dokumentärer eller sport och därför blev just en sportdokumentär allt annat än engagerande för mig. Eftersom jag inte har ett intresse för det filmen behandlar blev hela tittarupplevelsen mycket utdragen och enformig.
 
Den ikoniske löparens liv visas med både gamla och nya klipp. 
 
För att återberätta Bolts livshistoria kombineras äldre, arkiverade filmklipp med nyinspelat material. Vi får bland annat ta del utav intervjuer med människor från Bolts innersta krets. Det stör mig dock att de allesammans lovordar honom. Inga direkta motgångar eller skandaler tas upp, och berömmen kommer i sådan mängd att det får Bolt att framstå som fulländad. Till slut blir lovsångerna snarare enfaldigt och tröttsamt än stimulerande.
 
Skildringen av Bolt framstår som idealiserad. 
 
Om du har följt Usain Bolts karaktär kan jag tänka mig att du kan fängslas av filmen, men eftersom jag är ointresserad av hans liv blev I am Bolt en långtråkig upplevelse.
 

Skolans hjälte

Författare: Rachel Russell.
OriginaltitelLocker hero.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Modernista.
SerieDen otursförföljde Max Crumbly #1.
 
"Skolans mobbares nya hobby är att låsa in Max i hans skåp. Max vill på ett magiskt sätt rymma från skåoet och besegra mobbaren. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten. Ändå gör Max sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver."
 
 
 
C. S. Lewis sade en gång att ”en berättelse för barn som enbart kan uppskattas av barn är inte en bra berättelse”. Dessvärre är detta fallet med Skolans hjälte. Det är i grund och botten en söt roman och hade jag läst den för tretton år sedan skulle jag troligen tyckt mycket om den. Men som vuxen charmas jag inte på samma sätt. På grund av bristande trovärdighet och en ointelligent huvudkaraktär faller berättelsen platt. Alla svårigheter som uppstår är i själva verket mycket lätta att reda ut, vilket gör att handlingen och karaktären upplevs vara relativt dumma.
 
Skolans hjälte är mer mysterieinriktad än Nikkis dagbok, som snarare fokuserar på protagonistens relationer. Detta ger boken ett stadigt tempo men förhindrar samtidigt läsaren att komma karaktärerna riktigt nära. Berättelser om hjältedåd och brott ligger i romanens mitt och därmed faller tjusningen med Russells intagande karaktärer bort.
 
Läsningen av Skolans hjälte är troligen mycket spännande för unga, men för oss vuxna blir det ett medelmåttigt tidsfördriv.
 

Captain Fantastic

Regissör: Matt  Ross.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 59 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Viggo Mortensen, George MacKay, Samantha Isler, Annalise Basso, Nicholas Hamilton, Shree Crooks, Charlie Shotwell, Katryn Hahn etc.
Releasedatum: 2016-12-05.
Distributör: Scanbox.
 
"Ben har skapat ett paradis för sig och sina barn i skogen, långt bort från övrig familj. Där uppfostrar han dem till att bli starka, bildade och självständiga individer. Men en händelse tvingar familjen att lämna sitt hem och återvända till civilisationen. Där tvingas Ben utvärdera det sätt han valt att leva med sin barn."
Captain fantastic är en oerhört charmig och hjärtevärmande må bra-film som inspirerar med härlig gemenskap, intelligenta dialoger och tankeväckande budskap. Miljöerna är hänförande vackra och skådespelarna enastående. Viggo Mortensen (Sagan om ringen) och de förvånansvärt begåvade barnskådespelarna bär filmen på sina kompetenta axlar och har en trollbindande kemi till varandra.  
 
Ben lär sina barn att överleva på egen hand.  
 
Eftersom jag är fruktansvärt trött på tramsiga komedier vars repertoar av skämt inte innehåller mer än sex, alkohol och droger var det en fröjd att se Captain fantastic. Filmen har en behaglig och jordnära humor, med skarpsinniga skämt som lockar fram många saliga skratt. Underhållningen känns naturlig och okonstlad och inger tittaren en trivsam känsla. Filmens enda svaghet är att den tappar flyt i mitten, men förövrigt är den fantastisk.
 
Tillbaka i civilisationen kolliderar två världar. 
 
Som helhet är Captain fantastic en berörande och värmande komedi som får tittaren att glädjas över livet och må bra. 
 



RSS 2.0