Amber

Empire, säsong 2

Längd: 13 hrs 8 mins.
Antal avsnitt: 18 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, musik.
Skådespelare: Terrence Howard, Taraji P. Henson, Bryshere Gray, Jussie Smollett, Trai Byers, Grace Gealey, Kaitlin Doubleday etc.
Releasedatum: 2016-09-19.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"När Lucious Lyon nu släpps från fängelset ger han och Cookie sig in i en kamp om makten över musik- indistrin. Ett svek får Jamal och Hakeem att enas inför hotet att någon utanför familjen ska ta över Empire. Samtidigt sätter en tragedi Andrews nyfunna tro på prov."
Den andra säsongen av Empire är mycket bättre än den första. Manuset är mästerligt skrivet och de spännande intrigerna beroendeframkallande. Säsongen håller betydligt högre tempo än sin föregångare och kombinationen av humor, intensivt drama och oväntade vändningar gör det omöjligt att slita sig. Seriens tydliga framåtskridande visar att Empire har stor utvecklingspotential, och fortsätter serien i samma stil har den en ljus framtid framför sig. 
 
Lucious skyr inga medel för att få behålla sitt företag. 
 
Terrence Howard (Wayward Pines) och Taraji P. Henson (Person of Interest) är briljanta och deras sätt att leva sig in i sina roller trollbinder. De övertygar om att de är karaktärerna och lyckas skapa ett otroligt starkt band till tittaren. Även Grace Gealey, Kaitlin Doubleday och de andra skådespelarna imponerar stort och det är ingen som får trovärdigheten att brista.
 
Sonen Hakeem ger sig in i kampen med en egen agenda. 
 
Fast det ibland blir lite väl mycket rapp är musiken i Empire generellt sett mycket tilltalande. Säsongen har lyckats få in mycket känsla i tonerna och de medryckande låtarna sitter fast i huvudet långt efter att de spelats. Några av mina favoriter i denna säsong är ”Ain’t about the money”, ”Boom boom boom boom”, ”Good enough” och ”Powerful”: som allesammans lyckades beröra mig på ett djupare, känslomässigt plan.
 
Stegvis ökar dramat så att alla inblandade drabbas. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Empire fruktansvärt bra. Den sätter ribban högt för fortsättningen.
 

Genrens bästa serie #7: romantik

 
Status: avslutad.
Längd: 6 säsonger och 2 filmer.
Handling: Följer fyra kvinnliga New Yorkare och deras relationer.
Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Kim Cattrall, Kristin Davis, Chris Noth etc.
 
Motivering:
Sex and the City är en glädjefylld serie med hög mysfaktor. Tillsammans levandegör det intelligenta manuset och de briljanta skådespelarna karaktärerna. Dessutom kryddar de rappa dialogerna serien med varm humor och charm.
 
Favoritsäsong: Säsong 6, då säsongerna blir bättre och bättre.
Svagaste säsong: Säsong 1, som inte tilltalade mig särskilt mycket.
 
Passar: dig som söker en lättsam serie med varm humor.
Passar inte: dig som stör dig på enkla och relativt enkelspåriga handlingar.
 
Genomsnittligt betyg★★★★★★★
 
Introduktion - Action - Science fiction - Musik - Skräck - Mysterium - Kostymdrama.

Finns det en, finns det flera

Författare: Mhairi McFarlane.
OriginaltitelWho's that girl?
Serie: Fristående.
Längd: 430 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"När Edie blir tagen på bar gärning i en minst sagt pinsam situation är det hon som får skulden. För att slippa skitsnacket på sociala medier och de anklagande blickarna från hennes före detta vänner, tvingas hon lämna staden och får i uppdrag att spökskriva en biografi om stjärnan Elliot Owen, som visar sig vara totalt oförmögen att ta ett nej. Edie inser att det är hög tid att ta reda på vem hon egentligen är."
 
 
 
Finns det en, finns det flera är utan tvekan McFarlanes starkaste roman hittills. Jag fastnade vid handlingen redan vid första sidan och intresset växte sig starkare för varje kapitel. Genom ett lättsamt språk, härligt charmanta karaktärer och en upplyftande stämning blir Finns det en, finns det flera en förtjusande chick-lit som är oerhört svår att släppa taget om. 
 
Det som gör Finns det en, finns det flera så bra är att den medryckande berättelsen kombineras med en obeskrivligt värmande humor. Med kvicka repliker och intelligenta tankegångar satte boken ett bestående leende på mina läppar. Den glädjande atmosfären gör läsningen riktigt mysig och under dagarna kom jag på mig själv att längta efter att få läsa mer.
 
Protagonisten Edie är lätt att tycka om och jag tilltalades av hennes relaterbara pers- onlighet. Men på grund utav att handlingen är väldigt förutsägbar listar läsaren ut saker och ting långt innan henne. Edies oförstånd får henne att uppfattas som relativt dum och i vissa scener är det irriterande att hon inte kan lägga ihop ett och ett.
 
I sin helhet är Finns det en, finns det flera en strålande chick-flick som fängslar läsaren början till slut.
 

Triple 9

Regissör: John Hillcoat.
Längd: 1 hr 55 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-09-19.
Genre: Action, drama, thriller.
Skådespelare: Chiwetel Ejiofor, Casey Affleck, Woody Harrelson, Aaron Paul, Anthony Mackie, Kate Winslet, Norman Reedus, Teresa Palmer etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Den ryska maffian tvingar ett gäng korrupta poliser och kriminella att utföra vad som verkar vara en omöjlig kupp. Det enda sättet de kan lyckas är genom att iscensätta en 999 - brottskod för 'polisman skjuten' - där en nybakad polis ska dö."
 
Triple 9 börjar riktigt, riktigt bra. Den intelligenta öppningen kastar åskådaren direkt in i de explosiva händelserna och fångar snabbt intresset. Med briljanta actionscener, en spänd atmosfär och ett gripande koncept visar filmen vad den går för. Det är en spän- nande thriller, vars lysande skådespelare och råa brutalitet får publiken att rysa. Dessvärre håller filmen inte samma kvalité hela vägen och inne i andra akten har Triple 9 tappat sin gnista.
 
Maffiabossen Irina Vlaslov (Kate Winslet) styr med järnhand. 
 
Filmens fall beror på att den är oerhört ofokuserad. Den ojämna berättelsen innehåller många logiska luckor, och för första gången i mitt liv upplever jag manuset som överarbetat. Det är tydligt att skaparna velat få med lite av allt, och de många sido- intrigerna som glöms bort leder till ett spretigt och rörigt upplägg. Kontentan är att Triple 9 är en fruktansvärt förvirrande film, och som tittare kände jag mig helt bort- kommen.
 
Den nya polisen Chris möts av sin livs utmaning. 
 
Sammanfattningsvis är Triple 9 en välgjord thriller med lysande skådespelare och mäs- terlig action. Den hade kunnat bli riktigt, riktigt bra om det inte vore för den förvirring som präglar filmen början till slut.
 

Nytt i samlingen, #176

I fredags anlände två egenbeställda paket i brevlådan. 
 
 
Från Tradera köpte jag filmen Crash för 10 kronor, inklusive frakt. Denna Oscar- belönade film har bland annat Sandra Bullock, Matt Dillon, Don Cheadle och Terrence Howard i huvudrollerna. Dramat handlar om några invånare i Los Angeles vars liv kollideras efter en bilkrasch. Filmen har betyget 7,9 på IMDb.
 
Jag fick även hem den sjätte säsongen av The Walking Dead, som jag förbokat från CDON för 299 kr. The Walking Dead är en av mina absoluta favoritserier (se varför här) och jag längtar grymt mycket efter att få se fortsättningen. Serien har betyget 8,6 på IMDb.



Genrens bästa serie #6: kostymdrama

 
Status: avslutad.
Längd: 6 säsonger.
Handling: Följer en familj brittiska aristokrater och deras tjänare under 1900-talet.
Skådespelare: Hugh Bonneville, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Maggie Smith etc.
 
MotiveringDownton Abbey är en otroligt fin tv-serie, som med charmanta karaktärer och en glädjefylld atmosfär värmer tittaren ända in till själen. De briljanta skådespelarna väcker många skratt samtidigt som det intelligenta manuset berör till tårar med hjärtsli- tande tragedier. Fotot är därtill oerhört vackert, med häpnadsväckande vyer och utsökta kostymer.
 
Favoritsäsong: Säsong 5, som fick mig att känna mig obeskrivligt lycklig.
Svagaste säsong: Säsong 4, vars handling är lite svagare än i resterande delar.
 
Passar: dig som söker en dramatisk och känslostormande må bra-serie.
Passar inte: dig som har svårt att hantera allvarliga ämnen som våldtäkt, självmord etc.
 
Genomsnittligt betyg: ★★★★★★★★
 

Zack

SerieHerkules #1.
Längd: 424 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
Författare: Mons Kallentoft, Markus Lutteman.
 
"Fyra asiatiska kvinnor hittas brutalt avrättade i en lä- genhet. En femte dumpas svårt stympad utanför Söd- ersjukhuset. Att döma av hennes sargade kropp har hon blivit attackerad av hundar. På dagarna är Zack en driven kriminalinspektör vid Särskilda enheten. På nä- tterna flyr han verkligheten med droger på klubbar. Jagad av polisens internutredare försöker Zack lösa den värsta mordvågen i Sveriges moderna historia. Handlar det om kvinnohat, rasism eller människoha- ndel?"
 
 
Jag har svårt för deckare. De innehåller ofta tradiga utredningar, platta karaktärer och enfaldiga handlingar som inte faller mig i smaken. Därför var jag kritiskt inställd inför läsningen av Zack, som till min stora förvåning lyckades fånga mitt intresse. 
 
Bokens styrka ligger i de fascinerande mordfallen. Eftersom kapitlen växlar mellan ut- redarens, mördarens och offrens perspektiv får man följa morden ur många olika syn- vinklar. Det underlättar för läsaren att leva sig in i det som skett och bidrar samtidigt med spänning. Att man som läsare får uppleva morden genom offrens ögon gör att det råa våldet intensifieras. 
 
Något jag däremot saknade var komplexitet. Handlingen är simpel, tempot sisådär och romanen lider brist på oförutsägbara vändningar. Därtill hade jag svårt att fastna för protagonisten, Zack. Jag kunde inte alls relatera till honom och tröttnade snabbt på hans macho-stil. Hans missbruk av droger, alkohol och sex gjorde dessutom honom svår att sympatisera med. Kontentan är att han inte fick mig att bry mig.
 
Som helhet är Zack en väldigt grabbig bok, som utmärks av motorcyklar, skottlossni- ngar, fester och våld. Romanen har en del påtagliga brister, men genom de intressanta morden och det lättsamma språket greps jag ändå tag. Jag är definitivt nyfiken på att läsa fortsättningen.
 

Nytt i samlingen, #175

 
På grund av att den här veckan har varit oerhört stressig har jag samlat de senaste dagarnas tillskott i hyllan till ett gemensamt inlägg. Under veckan har det kommit paket från Universal Sony, Modernista och Rabén&Sjögren. ♥
 
 
Från Universal Sony fick jag filmen Triple 9. Den handlar om ett gäng kriminella och korrupta poliser som planerar mordet av en officierare för att kunna genomföra en stor kupp. I den stjärnspäckade filmen syns bland annat Casey Affleck, Chiwetel Ejiofor, Woody Harrelson, Aaron Paul, Norman Reedus, Teresa Palmer och Kate Winslet i huvudrollerna. Den har betyget 6,3 på IMDb.
 
Från Modernista fick jag två böcker: Berättelser om en (inte så glamourös) tv-stjärna av Rachel Renée Russell, som är den sjunde delen i Nikkis dagbok, samt Hord av Ann Aguirre som avslutar den postapokalyptiska Enklav-trilogin.
 
Sist men inte minst fick jag tre Roald Dahl-böcker utav Rabén&Sjögren: Jojjes ljuvliga medicin, James och jättepersikan och Naddap dlöks.
 
Stort tack till Universal Sony, Modernista och Rabén&Sjögren!

Mad Max: Fury Road

Regissör: George Miller.
Längd: 1 hr 55 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2015-10-05.
Genre: Action.
Skådespelare: Tom Hardy, Charlize Theron, Nicholas Hoult, Hugh Keays-Byrne, Zoë Kravitz etc.
Filmbolag: Warner Bros.
 
"Den jagade ensamvargen Max Rockatansky hamnar i ett gäng som leds av Imperator Furiosa. De förföljs av en hänsynslös krigsherre vilket slutar med ett bensin- indränkt krig på fyra hjul."
 
 
 
Mad Max: Fury Road är inte min typ av film. Visst är den visuellt tilltalande och de häpnadsväckande stunttricken är minst sagt imponerande, men den tunna handlingen väckte aldrig mitt intresse. Filmen börjar rakt på sak och det konstanta, höga tempot blir i längden monotont och tråkigt. Därtill består den nästan enbart utav en enda, lång biljakt, vilket upplevs som innehållslöst och enformigt.
 
Max får hjälp av rebellen Furiosa. 
 
Skådespelarnas insatser är det dock inget fel på och både Tom Hardy (The Revenant) och Charlize Theron (Snow White and the Huntsman) kämpar hårt med sina roller. Men eftersom mängden action underminerade chansen att lära känna karaktärerna gjorde inte ens deras starka prestationer att jag fängslades.
 
De vågade stunttricken imponerar. 
 
Eftersom jag inte har sett de tidigare Mad Max-filmerna finns självfallet en risk att det många uppskattar med Fury Road gått förlorad på grund av förståelsebrist. Men kont- entan av recensionen är att detta inte var en film som tilltalade mig.
 

The Last Kingdom, säsong 1

Längd: 8 hrs 8 mins.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, action, krig.
Skådespelare: Alexander Dreymon, Ian Hart, David Dawson, Adrian Bower, Emily Cox, Amy Wren, Rune Temte, Harry McEntire, Thomas Gabrielsson etc.
Releasedatum: 2016-07-04.
Skapare: Bernard Cornwell (böcker).
 
"Året är 872 och kungadömet Wessex står ensamt mot de invaderande danerna. Uhtred, den saxiske sonen som tillfångatagits och uppfostrats av danerna, tvingas välja mellan sitt fädernesland och det folk han vuxit upp hos, och hans lojalitet testas ständigt."
 
The Last Kingdom är ett trovärdigt och oerhört spännande historiskt drama. Den välpro- ducerade serien utspelar sig under medeltiden och kombinerar fiktiva händelser med sådant som faktiskt har haft stort inflytande under epoken. Det gör att serien får en stark koppling till det förflutna, samtidigt som den innehåller vågade vändningar som inte ens de som är insatta i berättelsen kan förutspå. 
 
Uhtred strävar efter att återta sina förfäders mark. 
 
Fast jag inte håller med dem som kallat The Last Kingdom för ”nästa Game of Thrones” anser jag att den håller sig på en högre kvalitetsmässig nivå än exempelvis Vikings och Outlander. De genomtänkta avsnitten har ett högt tempo och snålar inte när det kommer till brutal action. Seriens bloddrypande scener är riktigt snyggt gjorda och det är härligt med ännu en serie som inte drar sig för att ha ihjäl huvudpersoner: det gör serien så mycket mer spännande och oförutsägbar.
 
Danernas krigsherre bekämpar saxarna med full styrka. 
 
Skådespelarna gör riktigt bra ifrån sig. Störst intryck gör Alexander Dreymon (Ameri- can Horror Story), Charlie Murphy (Philomena) och Adrian Bower (Teachers), men även David Dawson (Gracie!), Harry McEntire (Episodes), Amy Wren (Wuthering Heights) och Rune Temte (Eddie the Eagle) bidrar till att serien blir oförglömlig. De levandegör sina roller och får tittaren att genuint bry sig om karaktärerna.
 
Mildrith tvingas in i ett arrangerat äktenskap med Uhtred. 
 
Serien hade dock kunnat vara bättre på att tydliggöra hur lång tid som passerat mellan avsnitten. Det är inte alltid de fortsätter där föregående episod avslutat, och ibland är det svårt att uppskatta i vilken takt som händelserna fortskridit. Tyvärr blir resultatet att en del scener upplevs som påskyndade och osammanhängande.
 
Allt avgörs i en sista, slutgiltig strid mellan danerna och saxarna. 
 
The Last Kingdom är i sin helhet ett överraskande starkt, historiskt drama. Serien är rikt- igt spännande och lyckas både att engagera och beröra tittaren. Dessutom avslutas säsongen med ett episkt avsnitt som skapar ett behov efter att se mer.
 

Genrens bästa serie #5: mysterium

 
Status: pågående.
Längd: 2 säsonger.
Handling: Ethan söker två saknade agenter när han upptäcker en mörk hemlighet.
Skådespelare: Toby Jones, Hope Davis, Carla Gugino, Melissa Leo, Matt Dillon etc.
 
MotiveringWayward Pines har komplext koncept och det intelligenta manuset fordrar tittarens engagemang. Mysteriet är oförutsägbart och förser serien med oväntade vän- dningar samt en spänd och smått obehaglig atmosfär. Bortsett från en del klyschor och det faktum att hemligheten avslöjas relativt tidigt är det en mycket spännande serie, som snabbt fångar tittarens intresse. Ge dig gärna in i Wayward Pines med så lite kunskap om den som möjligt: ju mindre du vet, desto mer överraskande kommer upplevelsen att bli.
 
Favoritsäsong: Jag har hittills bara sett den första säsongen. Serien var ämnad att bli en miniserie och fick därför ett ordentligt avslut.
 
Passar: dig som söker en nytänkande serie med gåtfull handling. 
Passar inte: dig som vill förstå allt redan från början.
 
Genomsnittligt betyg★★★★★★★★☆☆
 
Introduktion - Action - Science fiction - Musik - Skräck.

Wendigons förbannelse

Författare: Rick Yancey.
Serie: Monstrumologen #2.
Längd: 345 sidor.
Bokförlag: Modernista.
OriginaltitelThe Curse of the Wendigo.
 
"En kvinna dyker upp hos Monstrumologen och bönar doktorn om hjälp. Hennes make är spårlöst försvunnen i vildmarken, dit han begett sig på jakt efter en mytom- spunnen, fruktad, livsfarlig varelse: wendigon. Doktor Warthrop anser att wendigons förbannelse är ren vidsk- eplighet, men han och Will Henry beger sig ändå ut i markerna för att leta efter doktors försvunne vän. Och även om de är så säkra på sin sak beträffande myten, ställs de start inför frågan: vad är det som härjar i des- sa skogar?"
 
Rick Yancey är en enastående författare, och hans extraordinära kreativitet ger boken en särpräglad stil. Det intensiva konceptet, de genomtänkta ordvalen och den stämnings- fulla layouten gör tillsammans boken krypande mörk. Romanen kan dock bli stundtals tung att läsa. Yancey använder sig utav gammalmodiga termer och ett relativt komplext språk, vilket blir effektfullt men ansträngande. 
 
Wendigons förbannelse är bäst i början, som är fyllt med bloddrypande action. Efter nå- gra kapitel byter romanen dock spår och mer fokus hamnar på karaktärerna. Det medför både för- och nackdelar. Å ena sidan gör det att karaktärerna levandegörs. Som läsare får man en större inblick i Warthrops liv och han utvecklas till att bli en starkare kara- ktär. Å andra sidan saktar tempot ned och intresset svalnar, då den långsammare takten gör att Wendigons förbannelse upplevs vara mer utdragen än sin föregångare.
 
Allt som allt är Wendigons förbannelse en bra bok, som väger upp det mörka konceptet med charmanta karaktärer och underhållande dialoger.
 

Whiskey Tango Foxtrot

Regissör: Glenn Ficarra, John Requa.
Längd: 1 hr 52 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-09-05.
Genre: Komedi, drama, krig.
Skådespelare: Tina Fey, Martin Freeman, Billy Bob Thornton, Margot Robbie, Alfred Molina etc.
Filmbolag: Paramount Pictures.
 
"Kim Baker är fast i gamla hjulspår och bestämmer sig för att lämna jobbet i New York och tacka ja till ett farligt uppdrag i Afganistan. Långt hemifrån och helt utanför sin trygghetszon blir den kulturshockade Kim vän med en äventyrlig journalist, en rättfram övereste och en charmerande fotograf."
 
Det är riskfyllt att göra en komedi som utspelar sig i en krigszon, eftersom en humor- istisk skildring av de våldsamma konflikterna kan framstå som respektlös. Whiskey Tango Foxtrot lyckas dock få med roande inslag utan att bli oförskämd, och trots att filmen präglas av skämtsamheter håller den sig från att göra narr av de hemskheter som sker ute i krig.
 
Journalisten Kim åker till Afganistan. 
 
Tina Fey (Sisters) gör mycket bra ifrån sig och hon porträtterar journalisten Kim på ett övertygande sätt. Tillsammans med Martin Freeman (Sherlock) och Margot Robbie (Focus) hindrar hon filmen från att falla platt. Genom deras lysande insatser blir den röriga, smått överdrivna och väldigt förutsägbara handlingen ändå intressant att följa.
 
Mitt i kaoset strävar Kim efter att få stoff till artikeln. 
 
Huvudpersonen klarar dock av alla hinder lite väl enkelt. Det är tydligt att Whiskey Tango Foxtrot försöker få ett känslomässigt gensvar från publiken, men då filmen inte fördjupar sig i konflikterna eller låter Kim kämpa med sina problem berör den inte tittaren. 
 
Med tiden lär Kim känna sig själv allt bättre. 
 
Whiskey Tango Foxtrot är i sin helhet en okej film: den är småcharmig men sticker inte ut ur mängden.
 

Nytt i samlingen, #174

I förrgår kom ett paket från Modernista förlag.
 
 
Paketet innehöll Sedan du försvann (org. Since you've been gone) av Morgan Matson. Det är en fristående roman som följer Emily. Hennes vän Sloane har försvunnit och det enda som hon efterlämnade sig var en slumpmässig "Att göra"-lista med tretton bisarra uppgifter som Emily aldrig skulle få för sig att göra. Men med förhoppningen att de kan leda henne till Sloane börjar hon beta av dem en efter en. 
 
Eftersom jag nästan enbart hört positiva saker om boken ser jag grymt mycket fram emot att läsa den. Romanen har betyget 4,21 på Goodreads. Stort tack, Modernista!

The Big Bang Theory, säsong 9

Längd: 7 hrs 26 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Johnny Galecki, Jim Parsons, Kaley Cuoco, Simon Helberg, Kunal Nayyar, Melissa Rauch, Mayim Bialik.
Releasedatum: 2016-09-12.
Skapare: Chuck Lorre, Bill Prady.
 
"Leonards och Pennys bröllopsplaner har kört på ett fartgupp. Den som vanligt överrationelle Sheldon och den romantiskt lagda Amy ogiltigförklarar sin rela- tionsöverenskommelse. Howard och Bernadette utveck- las mot nästa steg i sitt förhållande."
 
Vid det här laget börjar det märkas att The Big Bang Theory hållit på ett tag. Den nionde säsongen är nämligen riktigt ojämn, saknar ett konsekvent fokus och upplevs som all- mänt rörig. Men trots den successivt försämrande kvalitén är säsongen tillräckligt char- mig för att hålla intresset vid liv.
 
Penny och Leonard låter spontaniteten ta över. 
 
Seriens nionde säsong har större inslag av drama. Dessvärre har detta en negativ inver- kan på karaktärerna: Howard och Bernadette kommer i skymundan och Raj blir allt svårare att sympatisera med. Den nya stilen bidrar även till en hel del missad potential, och många av chanserna till att utveckla relationen mellan Penny och Leonard försum- mas. Deras förhållande djupnar aldrig och de flesta frågorna som väcks lämnas obesvar- ade, vilket gör att säsongen känns ryckig. I slutändan är det Sheldon som håller serien uppe.
 
Sheldon fortsätter att göra "succé" med sina Youtubevideoes. 
 
Men trots säsongens brister är det omöjligt att inte charmas. Tack vare sin livfullhet och sina briljanta skådespelare engagerar The Big Bang Theory tittaren även när den är som sämst. Det intelligenta manuset innehåller dessutom en kombination av vetenskap, nörd- iga referenser och rappa repliker som både värmer och underhåller. Skratten är många och den lättsamma tonen får mig som tittare att känna mig avslappnad.
 
Penny, Bernadette och Amy är nu alla tre i seriösa förhållanden. 
 
Fast den inte lever upp till sina föregångare tycker jag mycket om den nionde säsongen av The Big Bang Theory. Med värmande humor, lysande skådespelare och charmerande karaktärer är den omöjlig att inte tycka om. Dock sammanfattar det abrupta slutet – med sin lönlösa upptrappning och sina obesvarade frågor – säsongen alltför väl.
 

Nytt i samlingen, #173

I förrgår anlände ett paket från 20th Century Fox/Paramount. 
 
 
Paketet innehöll en film och tre seriesäsonger.
 
Whiskey Tango Foxtrot är en komedi med bland annat Tina Fey, Martin Freeman och Margot Robbie i huvudrollerna. Den handlar om en journalist som åker till Afghanistan för att få material till sin artikel. Där träffar hon en rättfram överste och en charmerande fotograf som hjälper henne att ta sig fram i den främmande världen. Filmen har betyget 6,6 på IMDb och släpptes 5 september 2016.
 
American Crime Story: The People v. O. J. Simpson är den första delen i en ny, biografisk serie som centrerar kring några av historiens mest välkända brottslingar. I huvudrollerna syns bland annat Sarah Paulson, John Travolta, Kenneth Choi, Bruce Greenwood och Sterling K. Brown. Serien har betyget 8,5 på IMDb och säsongen släpptes även den 5 september 2016.
 
Limitless säsong 1 är en fortsättning på filmen från 2011. Den följer en man som med hjälp av ett piller lär sig använda sin hjärnas fulla kapacitet, vilket gör att gör honom till planetens mest intelligenta människa. Han börjar arbeta hos FBI som konsult, samtidigt som han försöker ta reda på varför han är den enda som inte drabbats av pillrets dödliga effekter. Serien har betyget 7,9 på IMDb och släpps 19 september 2016.
 
Sist men inte minst fick jag den andra säsongen av musikdramat Empire, som handlar om konkurrerande familjemedlemmar som alla försöker ta kontrollen över företaget Empire. Serien har betyget 7,8 på IMDb och säsongen släpps 19 september 2016.
 
Stort tack, 20th Century Fox/Paramount!

Community, säsong 6

Skapare: Dan Harmon.
Längd: 5 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Jim Rash, Paget Brewster etc.
Releasedatum: 2016-04-04.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Välkommen till sista året på Greendale Community College! När Dean Pelton anlitar en byråkratisk kons- ult för att förbättra skolans dagliga verksamhet blir det uppror i gruppen."
 
 
Skådespelarna presterar som alltid riktigt bra: Pudi (Star Trek Beyond), Rash (The Way Way Back) och de andra är helt enkelt lysande. Även härliga Ken Jeong (Baksmällan), som tidigare hållits i skymundan, tar mer plats och har fått riktigt bra material att arbeta med. Den sjätte säsongen av Community visar även upp två nya ansikten: Paget Brew- ster (Criminal Minds) och Keith David (Crash). Båda passar som handen i handsken i sina roller och förändringen hanteras mycket bra av alla inblandade.
 
Jim Rash är lika underbar som alltid. 
 
Dessvärre är jag riktigt besviken på säsongen. Fast den är charmig och smårolig ibland så är den långt ifrån att ha samma humoristiska nivå som tidigare. Handlingen håller inte och det är tydligt att idéerna tagit slut. Dessutom är tempot långsammare och säson- gen känns frånkopplad de föregående delarna. 
 
Ensemblen stärks av de nya skådespelarna. 
 
Den avslutande delen av Community är okej. Skådespelarna levererar starkt och bjuder på en del humor, men säsongen är långt ifrån att vara lika underhållande som de tidigare delarna. 
 

Genrens bästa serie #4: skräck

 
Status: pågående.
Längd: 6 säsonger och 2 spinoff-serier.
Handling: Rick leder en grupp överlevare i en värld där de döda vaknat till liv.
Skådespelare: Andrew Lincoln, Norman Reedus, Steven Yeun, Lauren Cohan etc.
 
Motivering:
Fast jag generellt sett inte är förtjust i zombie-adaptioner anser jag att The Walking Dead är en mästerlig serie.  Den desperata överlevnadshistorien berättas med en kombination av lättsam komik, passionerad romantik, berörande tragedier och brutal action. Den spä- nda stämningen gör The Walking Dead till en oerhört intensiv serie, som genom över- väldigande känslostormar, makalösa sminkningar, övertygande effekter och enastående skådespelarprestationer aldrig slutar att imponera.
 
Favoritsäsong: Säsong 5, som får pulsen att skena i varje avsnitt.
Svagaste säsongen: Säsong 4, som har ett långsamt tempo.

Passar: dig som söker en mäktigt intensiv och oförutsägbar serie som tar ut svängarna.
Passar inte: dig som ogillar explicita brutaliteter och karaktärer som dör som flugor. 

Genomsnittligt betyg★★★★★★★★
 

Ingenting och allting

Författare: Nicola Yoon.
OriginaltitelEverything, everything.
Serie: fristående.
Längd: 296 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Madeleine har en extremt ovanlig immunsjukdom - hon är allergisk mot världen och lever sitt liv instängd hemma. Hon har lärt sig att vara nöjd med det. Tills Olly flyttar in i grannhuset. Är det värt risken att dö för att få röra vid honom? Och vad är livet egentligen värt om man aldrig får veta hur det är att älska någon på riktigt?"
 
 
 
 
Ingenting och allting är en otroligt fin och genomtänkt debutroman. Protagonisten Mad- die inspirerar med sin positiva utstrålning och konceptet griper tag redan vid första sidan. Nicola Yoon har därtill ett fantastiskt bra flyt på texten och hennes förmåga att blanda humor, romantik och tragedi får henne att framstå som en mycket erfaren författ- are.
 
Romanen är skriven i ett mycket annorlunda format. Utöver den vanliga brödtexten fin- ns både illustrationer, chatt- och maildialoger, bokrecensioner, guider och liknande. Det ger boken en unik struktur och skapar en läsupplevelse som är både varierande och fängslande. Därtill är kapitlen mycket korta - allt från bara en mening till ett par sidor – vilket gör Ingenting och allting lättsam och snabbläst.
 
Det jag tycker minst om med boken är dock att romansen inleds så hastigt. Redan innan de träffas visar Olly ett stort engagemang för Maddie och deras plötsliga förälskelse känns inte trovärdig. Relationen fortskrider dessutom väldigt snabbt och fast de har många otroligt gulliga stunder ihop upplevs förhållandet vara för påskyndat för att vara övertygande. Därtill anser jag att Ingenting och allting avslutas lite abrupt, och jag hade gärna läst ett par sidor till för att runda av berättelsen.
 
Ingenting och allting är en imponerande debut som genom sin unika struktur och sina härliga karaktärer är svår att släppa taget om. Jag vill definitivt läsa mer av Nicola Yoon i framtiden.
 

Nytt i samlingen, #172

Igår anlände ett paket från Bazar bokförlag. 
 
 
Paketet innehöll Breven från ön (org. Letters from Skye) av Jessica Brockmole. Boken berättas i brevform och följer Elspeth, som förälskar sig i mannen hon brevväxlat med. Men när Andra Världskriget bryter ut åker han till fronten för att arbeta som ambulans-förare, och Elspeth kan bara sitta och hoppas på att han överlever. Stort tack, Bazar!
 
Du har väl inte missat att jag just nu tävlar ut "The Jungle Book" på bluray? 
Klicka här för att läsa mer!

Sisters

Regissör: Jason Moore.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-09-05.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Amy Poehler, Tina Fey, Maya Rudolph, Ike Barinholtz, James Brolin, Dianne Wiest etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Två systrar har tappat kontakten men tvingas tillbaka till sitt föräldrahem för att röja upp i sina flickrum inn- an föräldrarna säljer huset. Med målet att återuppleva sina forna glansdagar bestämmer de sig för att ordna en sista fest för sina klasskompisar från high school. Det blir en katastrofal kväll som de sent ska glömma."
 
Amy Poehler (Parks and Recreation) och Tina Fey (30 Rock) är en störtskön duo som genom en stor dos charm och karisma ger filmen goda förutsättningar. Ändå är Sisters inte en bra komedi. 
 
Systrarna har bjudit in sina forna klasskompisar på fest. 
 
Filmen har en ytlig handling och outhärdliga protagonister. Fast skådespelarna som gest- altar dem är begåvade är det svårt att fastna för karaktärerna. De hetlevrade syskonen agerar som omogna tonåringar och deras barnsliga upptåg och fräcka uttalanden är allt annat än inspirerande. 
 
Maura och Kate återvänder till sitt barndomshus för att städa ur sina rum. 
 
Även filmens val av humor bidrar till att Sisters spårar ur. Fast ett par skratt lockades fram blev filmen aldrig riktigt rolig på grund utav att nästan samtliga skämt anspelar på alkohol, sex och droger. Komedin saknar återhållsamhet och de ointelligenta försöken till att underhålla blir platt och tramsigt.
 
Den tråkiga festen blir genast livad när droger köps. 
 
Sisters är en stereotypisk och överdriven komedi som helt enkelt blir för mycket. Fast Poehler och Fey är fantastiskt charmiga ihop väcker deras barnsliga gestaltningar fler suckar än skratt.
 

Nytt i samlingen, #171

I förrgår anlände ett paket från underbara Bonnier Carlsen. 
 
 
Paketet innehöll Olympens blod (org. Blood of Olympus) av Rick Riordan, vilket är den avslutande delen i fantastiska Olympens hjältar-serien. Serien är grymt bra och handlar om sju ungdomar som försöker stoppa Gaia från att vakna till liv och ödelägga världen. Jag har längtat mycket efter den här boken och ser fram emot att återvända till Riordans underbara värld. Stort tack, Bonnier Carlsen!
 
Du har väl inte missat att jag just nu tävlar ut "The Jungle Book" på bluray?
Klicka här för att läsa mer!

Sauls son

Regissör: László Nemes.
Längd: 1 hr 43 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Drama, krig.
Skådespelare: Géza Röhrig, levente Molnár, Urs Re- chn, Todd Charmont, Gergö Farkas etc.
Filmbolag: Studio S Entertainment.
 
"Saul Auslander tillhör Sonderkommando, en grupp ju- diska fångar som har den fasansfulla upgiften att fösa in sina medmänniskor till gasning och sedan bränna liken. I tron att en av de avrättade är hans eget barn gör Saul allt för att finna en rabbi och ge sonen en vär- dig begravning, och därigenom uppbringa mänsklighet på en mark där döden är det enda som gror."
Sauls son ger en kraftfull skildring av förintelsen. Det känsloladdade dramat har en spä- nd atmosfär och att följa Sauls kamp är gripande och berörande. Men trots att berättel- sen är stark hade jag svårt att fastna för filmen som helhet.
 
Året är 1944 och Saul är fast i Auschwitz. 
 
Filmen kastar sig direkt in i handlingen utan att ge någon bakgrundsinformation om protagonisten. Att inte få något underlag för Saul som person distanserar honom från åskådarna och minskar den känslomässiga inverkan han har på tittaren. Därtill är filmen väldigt tyst, och de få dialogerna och den dämpade musiken ger ett effektfullt men uttråkande intryck.
 
Efter att ha hittat ett dött barn insisterar Saul på att begrava honom. 
 
Det annorlunda fotot får Sauls son att sticka ut ur mängden. Eftersom nästan allt är inspelat med Saul i bildens mitt är det som att uppleva händelserna bredvid honom: han är i kamerans fokus, medan händelserna runt om diffust utspelar sig i skärmens utkant. Det är en särpräglad och verkningsfull metod, som genom förstärkta ljud gör att man förstår vad som händer trots den oskarpa bilden. Dessvärre kunde jag inte undgå att bli irriterad av kameravinklarna. Kanske är jag för van vid traditionellt inspelade filmer, men jag retade mig på att alltid ha Sauls ryggtavla framför mig och att aldrig riktigt se vad som hände runtom honom. 
 
Som en del av Sonderkommando tvingas Saul leda sina vänner till döden. 
 
Den annorlunda skildringen utav Andra Världskriget berättar en minst sagt gripande historia, men den starka grundidén är inte tillräckligt för att göra Sauls son till en njutbar, filmisk upplevelse. Trots att jag inte ser den som en dålig film så var den inte tillräckligt bra för att fängsla mig.
 

Tävla och vinn "The Jungle Book"!

©2016 Disney.  
 
I samarbete med Disney lottar jag ut ett bluray-exemplar av The Jungle Book (2016) till en lycklig vinnare.
 
För chans att vinna, kommentera detta inlägg och:
1. Berätta att du är med i utlottningen.
2. Svara på frågan: vilket djungeldjur skulle du vilja vara?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 16 september. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
Vinnaren lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnaren kontaktas via e- post lördagen den 17/9 och måste besvara mejlet med sitt fullständiga namn och adress senast 20/9. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och minderåriga måste ha målsmans tillstånd. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.
 
The Jungle Book är en liveaction-version av den animerade klassikern (1967) med sam- ma namn. Filmen är regisserad utav Jon Favreau och rösterna görs av bland annat Bill Murray, Ben Kingsley, Idris Elba, Scarlett Johansson, Giancarlo Espositio, Christopher Walken och Lupita Nying'o. Min recension av filmen kan du läsa här.
 
VINNARE: Madeleine Karlsson.

NCIS: Los Angeles, säsong 3

Längd: 16 hrs 28 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, drama, mysterie.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, Linda Hunt, LL Cool J, Eric Christian Olsen, Barrett Foa etc.
Releasedatum: 2012-09-19.
Skapare: Shane Brennan.
 
"Teamet åker till Rumänien för att rädda sin chef Hetty från en maffiafamilj. Men Hettys uppdrag visar sig va- ra personligt och en hemlighet avslöjas som rör team- ets ledare Callens förflutna. Det leder till att gruppen för första gången samarbetar med Hawaii Five-0 för att förhindra en global pandemi..."
 
Det tog ett tag för mig att komma in i serien igen. Eftersom kriminalare ofta behandlar likartade fall har de en tendens att upplevas vara enformiga, och säsongens första akt rörde sig minst sagt långsamt framåt. Som ett resultat blev jag disträ och likgiltigt inställd till det som skedde. Men framåt säsongens mitt hände något som jag inte riktigt kan sätta fingret på: plötsligt ökade mitt intresse påtagligt. Tempot stegrade, intrigerna tätnade och kärleken för karaktärerna växte. Sakta men säkert uppstod ett beroende som till sist gjorde att jag hade svårt att slita mig från skärmen.
 
Agenterna försöker undgå upptäckt ute på fältet. 
 
Denna säsong av NCIS: Los Angeles har ovanligt många fascinerande fall, och teamet hanterar allt från människohandel och slavarbete, till terrorister, hackare och smittko- ppor. Fast jag sällan lyckas lista ut vem den skyldige är innan det avslöjas så är det oerhört intressant att följa utredningarna. Som mest spännande blir det när huvudkarakt- ärerna blir personligt involverade i fallet, som exempelvis i avsnitten ”Blye, K” och ”Sans Voir”.
 
Inne i "ops" hjälper Nell och Eric fältagenterna från sina datorer. 
 
En av seriens styrkor är karaktärerna, som genom sin härliga tafatthet och familjära närhet till varandra skapar en välkomnande atmosfär. Deras ljuvligt varma humor och rappa repliker väcker många skratt och mjukar upp den annars spända atmosfären. Att jag fastnar för de fiktiva personerna beror till största delen på de duktiga skådespelarna. En extra stor eloge ska gå till Eric Olsen, Daniela Ruah och Linda Hunt, som har en fantastisk kemi till sina medspelare. Mindre imponerad är jag dock utav Chris O’Donnell och LL Cool J, som genom teatriska framföranden inte övertygar.
 
Relationerna mellan agenterna och sin chef är varm och kärleksfull. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av NCIS: Los Angeles den starkaste hittills. Trots en lite tradig början lyckas den rycka upp sig och bli riktigt spännande. Att säsongen dessutom valt att göra en crossover med den andra säsongen av Hawaii Five-0 känns som en rolig grej för oss som följer båda serierna.
 

Genrens bästa serie #3: musik

 
Status: pågående.
Längd: 4 säsonger.
Handling: Följer några konkurrerande artisters uppskakande karriärer.
Skådespelare: Connie Britton, Hayden Panettiere, Clare Bowen, Charles Esten etc.
 
MotiveringNashville är ett otroligt starkt drama, där den medryckande musiken är en viktig komponent utan att vara i centrum. Skådespelarna är otroligt begåvade och gör fantastiska arbeten med de komplexa karaktärerna. Därtill är Nashville djupare än vad serien ger sken utav, och blandar effektivt både humor och tragedi. De spännande intrigerna skapar ett beroende och det laddade dramat får även tittare med hjärtan av sten att bryta ihop och gråta.
 
Favoritsäsong: Säsong 2, som berörde mig djupt och fick mig att böla som ett barn.
Svagaste säsongen: Säsong 1, som helt enkelt överträffades av efterföljarna.

Passar: dig som söker ett berörande drama med bra musik.
Passar inte: dig som söker en glättig musikal lik Glee, där sång ersätter dialoger.

Genomsnittligt betyg★★★★★★★★
 
Introduktion - Action - Science fiction.

Rebellerna

Författare: Julie Kagawa.
OriginaltitelRogue.
SerieTalon #2.
Längd: 398 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Ember Hill har bytt sida och anslutit sig till rebell- erna. Men hon kan inte sluta tänka på Garret, soldaten i drakdödarorden Sankt Göran, som nu är dömd till döden efter att ha svikit sitt uppdrag och räddat Emb- ers liv. Samtidigt tätnar konflikten mellan Talon och Sankt Göran, på samma gång som drakorganisationen försöker trycka ner de allt starkare rebellerna. Ett stor- skaligt krig verkar oundvikligt och Ember måste bestä- mma sig: ska hon fortsätta fly eller möta sina fiender öga mot öga?"
 
Rebellerna är en mysig och lättsam efterföljare som tar vid där Drakarna avslut- ades. Med enkla medel skapar Julie Kagawa ett jämnt tempo och bra flyt på texten. Det behagliga språket gör att det går snabbt att komma in i handlingen och fast jag inte mindes mycket från seriens första del var det inget problem med att hänga med. 
 
Föregångaren, Drakarna, skildrades ur två olika karaktärers ögon. Rebellerna berättas å andra sidan ur fyra synvinklar: Embers, Dantes, Rileys och Garrets. I vanliga fall har jag svårt för böcker med allt för många betraktelsesätt, men i Rebellerna fungerar det. Det ger läsaren ett bredare perspektiv över händelserna och gör att intressant bakgrunds- information levereras på ett smidigt sätt.
 
När det kommer till själva karaktärerna är jag kluven. Den enda som egentligen tar plats och växer i romanen är Cobalt. Hans tillbakablickar väcker en starkare förståelse för honom som person och låter honom genomgå en utveckling som får de andra karakt- ärerna att framstå som bleka i jämförelse. De är väldigt löst förbundna till läsaren och fast jag inte tycker illa om dem så kan jag inte heller påstå att de får mig att bry mig. Därtill hade jag gärna varit utan det fragmentariska kärleksdramat, eftersom det inte tillför något till berättelsen. 
 
Rebellerna innehåller mer action än föregångaren, vilket gör att tempot är högre och boken upplevs vara mer händelserik. Dock känns det sällan som att karaktärerna är i någon verklig fara: som läsare förstår man att de kommer ta sig helskinnade ut ur situa- tionerna. Den förutsägbarheten sätter sin prägel och gör att romanen aldrig blir riktigt spännande.
 
Läsningen av Rebellerna är inte revolutionerande, men den bjuder på en trevlig upplev- else. Fast den inte riktigt engagerar så tråkar den inte heller ut. Det är inte alltid man som läsare vill utmanas intellektuellt, och då är en lättsam bok som Rebellerna ett perf- ekt alternativ. 
 

Jane Got a Gun

Regissör: Gavin O'Connor.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-29.
Genre: Drama, action, western.
Skådespelare: Natalie Portman, Joel Edgerton, Ewan McGregor, Noah Emmerich, Rodrigo Santoro etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Jane Hammond har skapat ett liv åt sig på de karga slätterna i väst. När hennes make raglar hem med kro- ppen full av kulor vänder sig Jane till en man från hen- nes förflutna i en kamp för överlevnad."
 
 
 
Jane Got a Gun har viljan, men inte energin. Tempot är långsamt och filmen kommer inte igång ordentligt förrän slutet. Skådespelarna kämpar för att ge dramat liv, men inte ens deras solida insatser väger upp för karaktärernas bristande komplexitet. Deras enga- gerade prestationer ger filmen en stadig grund att stå på, men eftersom de undermineras av ett slätstruket manus väcks aldrig ett helhjärtat intresse.
 
Jane försöker få hjälp från sitt ex 
 
Handlingen hade potential till att bli spännande, men hämmas av den klumpiga berättar- strukturen. Jane Got a Gun innehåller frekventa tillbakablickar, som bromsar upp händ- elseförloppet och distraherar från det centrala handlingsspåret. Fast tidshoppen tillför en del viktiga förklaringar är de mest till besvär då deras osmidiga informationsdumpning gör det svårt att hänga med i den nutida parallellen.
 
Jane kämpar för att hålla de hon älskar i säkerhet. 
 
Jane Got a Gun är inte ett dåligt drama, men den saknar den personliga touchen som be- hövs för att en film ska komma till liv.
 

Nytt i samlingen, #170

För länge sedan förbokade jag den nionde säsongen utav The Big Bang Theory, och igår (tre dagar innan releasen) anlände den. 
 
 
Som ni säkert redan vet är The Big Bang Theory en riktigt charmig serie, vars fyra huv- udpersoner är fysiker som försöker hantera allt från flickvänner till sociala fobier. Det är en glädjefylld och mycket underhållande komedi, som kombinerar vetenskap, filmref- erenser och nördig humor. Serien har betyget 8,4 på IMDb och just den nionde säsongen släpps som sagt på måndag, den 12/9. Den kostade mig 249 kr.

The Huntsman: Winter's War

Regissör: Cedric Nicolas-Troyan.
Längd: 2 hrs.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-22.
Genre: Äventyr, fantasy.
Skådespelare: Chris Hemsworth, Charlize Theron, Emily Blunt, Jessica Chastain, Nick Frost etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Den elaka drottningen Ravenna förvandlar sin systers Freyas hjärta till is. Detta svek väcker en isande kraft inom Freya och hindrar henne från att älska. Ett krig bryter ut mellan systernna och jägaren Eric och hans följeslagare Sara måste hjälpa Freya att besegra sin syster så att inte den ondskefulla Ravenna härskar för all framtid."
 
The Huntsman: Winter’s War är marknadsförd som en prequel, men utspelar sig till stör- sta delen efter Snow White and the Huntsman. Föregångarens protagonist – Snövit – syns dock aldrig i bild och förklaringen om hennes frånvaro känns ogenomtänkt. Men avsaknaden av franchisens forna nyckelperson är ingen förlust, och filmen är tillräckligt välgjord för att göra vad den är ämnad för: underhålla.
 
Freya väcker sin utplånade syster till liv. 
 
Tydligt inspirerad av Frozen följer The Huntsman: Winter’s War Disney-succéns angivna mall.  Vad som följer är ett njutbart men mycket förutsägbart äventyr, som på grund utav filmens svaga handling aldrig blir riktigt spännande. Tittaren stimuleras genom värmande humor och välkoreograferad action, men det oinspirerande konceptet gör att händelserna uppfattas sakna glöd och entusiasm.
 
Vi får ta del utav jägarens bakgrundshistoria. 
 
The Huntsman: Winter’s War är dock mycket estetiskt tilltalande. Genom vackra vyer, detaljrika miljöer och kontrastrika färger skapas ett otroligt snyggt foto. Tillsammans med spektakulära effekter och stilfulla kostymer blir filmen en visuell orgie som är omöjlig att slita sig ifrån.
 
Freya rustar sig för krig. 
 
Det mest iögonfallande med filmen är de påkostade skådespelarna, som gör oerhört bra ifrån sig. Emily Blunt (Edge of Tomorrow) och Charlize Theron (Mad Max: Fury Road) gör att filmen kommer till liv och deras förstklassiga insatser förhöjer hela prod- uktionen. Även Chris Hemsworth (Thor) presterar lysande, och fast jag är besviken på Jessica Chastains (Crimson Peak) brist på kemi är jag överlag mycket imponerad över skådespelarna. Vi får dessutom se en kort cameo med Sam Claflin (Me Before You), och Liam Neeson (Taken) medverkar som berättarröst.
 
Ravenna vill ta tillbaka sitt kungadöme. 
 
Trots ett oinspirerat koncept och en förutsägbar handling bjuder The Huntsman: Wint- er’s War på en njutbar upplevelse. Filmen gör stort intryck med sina snygga effekter, och de enastående skådespelarna håller kvar intresset ända till slutet.
 


2016 Reading Challenge

2016 Reading Challenge
Melanie has read 0 books toward her goal of 80 books.
hide


RSS 2.0