Nytt i samlingen, #271

 
Den här veckan har fem filmer anlänt i brevlådan.
 
Från Warner bros kom actionkomedin Game night med Rachel McAdams och Jason Bateman samt dramat The 15:17 to Paris. Sen kom också Red sparrow med Jennifer Lawrence från 20th Century Fox, Mary Magdalene med Rooney Mara från Universal Sony samt The vacation of our lives med Helen Mirren och Donald Sutherland från Scanbox.
 
Jag ser fram emot alla dessa, men är extra taggad att titta på Red sparrow

Moxie

Författare: Jennifer Mathieu.
OriginaltitelMoxie.
Serie: Fristående.
Längd: 348 sidor.
Bokförlag: Gillaböcker.
 
Vivian har fått nog av att killar får göra vad de vill, av skolans sexistiska klädregler, och de eviga trakasserierna i korridorerna. Hon gör det första numret av Moxie: ett fanzine som uppmanar till feministisk aktion. Det är dags för revolution.
 
 
 
 
 
 
 
 
Moxie är en fängslande roman om sexism och feminism. Boken har en enkel handling och tydligt budskap, vilket gör det lätt att hänga med. Visserligen blev läsningen lite väl övertydlig ibland, men i sin helhet tycker jag om den simpla stilen. För övrigt har texten ett bra flyt och det är lätt att fastna. Läsningen känns dessutom viktig, särskilt idag. Protagonisten Vivian är inte perfekt. Hon är medveten om sina brister och är osäker i många situationer. Ändå vågar hon ta steget att stå för sina åsikter och stötta sina kvinnliga vänner. Det hela var oerhört inspirerande, och trots att jag personligen inte har upplevt trakasserier och liknande så kunde jag relatera till en hel del.
 
Som helhet tycker jag riktigt mycket om Moxie. Det är en bok som passar alla åldrar, och kön. Faktum är att jag tycker att Moxie borde integreras i skolan som obligatorisk läsning. Det skulle vara en oerhört lärorik läsning för både unga killar och tjejer.
 

NCIS: Los Angeles, säsong 8

Längd: 16 hr 18 min.
Antal avsnitt: 23 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, LL Cool J, Eric Christian Olsen, Renée Felice Smith, Barrett Foa, Linda Hunt, Miguel Ferrer.
Releasedatum: 6 november 2017.
 
Chockerande arresteringar, en spion inne på avdelningen och ett äventyrat, hemligt uppdrag i Syra förändrar spelet för alla. Los Angeles tuffaste elit visar kurage och oskadliggör återigen mänsklighetens dödligaste hot både inhemskt och utanför landets gränser.
 
 
 
 
Den åttonde säsongen av NCIS: Los Angeles är riktigt bra. Jag brukar ha svårt för kriminalare, då avsnitten ofta följer samma mall och upplevs som upprepande och opersonliga. Men här engageras jag verkligen. Inte nog med att många av fallen är riktigt intressanta, jag gillar också att flera av dem löper över flera avsnitt istället. De involverar också ofta karaktärerna personligt, vilket gör dem mycket mer spännande att följa. Att se dem bli kidnappade och hotade istället för att lösa sådana brott, bryter den klassiska mallen på ett mycket positivt sätt.
 
Callen blir personligt involverad i ett fall. 
 
Och karaktärerna! När jag först började titta på NCIS: Los Angeles var jag väldigt anti: jag trodde aldrig att seriens karaktärer skulle kunna leva upp till NCIS. Men nu älskar jag dem, om inte mer än originalserien. Särskilt mycket tycker jag om deras romantiska förhållanden, och jag kan inte undgå att förälska mig lite extra i avsnitten som fokuserar på relationen mellan Deeks och Kensi, eller Nells och Eric.
 
Successivt börjar Nell och Eric visa sina känslor för varandra. 
 
Allt som allt tycker jag mycket om en åttonde säsongen av NCIS: Los Angeles. Det är riktigt synd att den inte släpps som nordisk utgåva så att fler kan ta del utav den.
 

The Florida Project

Regissör: Sean Baker.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Brooklynn Prince, Willen Dafoe, Bria Vinaite, Mela Murder, Christopher Rivera, Aiden Malik.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: Universal Sony/Scanbox.
 
Sexåriga Moonee bor med sin unga mamma på ett ruffigt motell. De har ont om pengar, men Moonees värld är ändå underbar. Den till synes bistre motellskötaren ömmar under ytan för infallsrika Moonee och hennes kompisar, som ständigt skapar huvudvärk för sin omgivning.
 
 
 
 
Jag både gillar och ogillar The Florida Project. Alltså, jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Låt oss börja med det positiva. Jag. Älskar. Barnskådespelarna. Deras energi och kaxighet. Deras genuina insatser som känns så spontana och ärliga. Trots att karaktärerna är irriterande snorungar lyckades de charma. Stor eloge till Brooklynn Prince som spelar Moonee. Även de andra skådespelarna presterar bra. Jag tycker också om fotot, som vibrerar av starka färger.
 
Starka färger och livliga barn utgör grunden för filmen. 
 
Nu till det negativa. Jag störde mig väldigt mycket på mamman, som var alldeles för omogen för att jag som tittare skulle respektera henne på något sätt. Sen tyckte jag att det var rätt jobbigt med den skakiga kameran. Men värst var avsaknaden av en konkret handling. Missförstå mig inte, filmen har något som gör att intresset hålls kvar, men ändå känns det som att den inte handlar om något. Därtill är tempot lite för långsamt och det antiklimatiska slutet kommer väldigt abrupt. Det blir som en lång historia som inte får ett riktigt avslut.
 
Motellets ägare får kämpa med Moonees mamma. 
 
Allt som allt tycker jag att The Florida Project är okej. Jag tyckte väldigt mycket om vissa delar. En del scener fick mig att skratta och må bra, medan andra berörde. Samtidigt fanns stunder då jag satt relativt uttråkad. Så jag vet inte. Okej är nog en rätt så bra definition.
 

Blodröd måne

Författare: Cassie Beasley.
OriginaltitelTumble & Blue.
Serie: Fristående.
Längd: 375 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
När den blodröda månen stiger över Okefenokee-träsket kommer den gyllene alligatorn Munch att skänka lycka till den enfaldiga människa som är dum nog att närma sig honom. Men 1817 når två människor honom samtidigt, och ödet delas med katastrofala följder för deras efterkommande: hälften får bra liv, hälften förfärliga.
 
 
 
 
 
Jag tycker om Blodröd måne. Faktum är att konceptet är riktigt läckert, och annorlunda något annat jag tidigare läst om. Det hela med ett förutbestämt öde (positivt som negativt) känns både nytt och fräscht, och mycket intressant. I kombination med det behagliga språket, blir boken lätt att ta till sig – och sidorna flyger förbi.
 
Karaktärerna är lätta att fastna för; särskilt deras relation till varandra. Något som jag däremot hade lite svårt för var mängden sidkaraktärer. Det är oerhört många mindre viktiga personer som närvarar i bakgrunden, och som är lite jobbiga att hålla koll på. Lite samma sak gäller handlingsparallellerna. Det finns lite för många sidparalleller som tar fokus från den huvudsakliga handlingen. Det gör att det tar boken ett bra tag innan den kommer till kritan.
 
Allt som allt är Blodröd måne en bra bok. Jag tycker om stämningen, och sättet som romanen är skriven på. Mest fängslar emellertid det annorlunda konceptet, som är tillräckligt för att jag ska rekommendera boken till dig.
 

In Darkness

Regissör: Anthony Byrne.
Genre: Thriller.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Dormer, Ed Skrein, Emily Ratajkowski, Joely Richardson, James Cosmo, Neil Maskell.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Den blinda pianisten Sofia hör ett slagsmål i lägenheten ovanför, som leder till hennes granne Veroniques död. Sofia kommer i kontakt med Veroniques far, en serbisk affärsman anklagad för folkmord under Bosnienkriget. Hon riskerar livet i jakten på svar, men när hennes förflutna kommer ikapp avslöjas hennes jakt på hämnd.
 
 
 
In darkness är en film som försöker alldeles för mycket. Den aspirerar att vara intelligent och djupsinnig, vilket snarare får motsatt effekt. In darkness blir för komplicerad för sitt eget bästa. Som tittare behövde jag kämpa för att hänga med, och jag fick svårt att faktiskt njuta av upplevelsen. Istället upplevde jag filmen som spretig och förvirrande.
 
Blinda Sofia riskerar sitt liv på jakt efter sanningen. 
 
Skådespelarna, fotot och musiken är i grund och botten helt okej. Det är manuset som jag har svårt för. Mängden logiska luckor förstår en annars intressant handling, och ger känslan av att inget i filmen egentligen hänger ihop. Det är synd, för In darkness har verkligen potential – men som tidigare nämnt vill den för starkt chockera tittaren, vilket bara blir rörigt och platt.
 
Allt som allt är jag besviken på In darkness. Premissen lät intressant och jag gillar skådespelarna sedan tidigare, men den var inte tillräckligt väl utförd för att jag skulle underhållas. 
 

Sherlock: the abominable bride

Längd: 1 hr 29 min.
Antal avsnitt: 1 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: drama, kriminalare, mysterium.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves.
Releasedatum: 4 april 2016.
 
Tänk om det som hänt inte var i nutid? Tänk om det istället var senare delen av den viktorianska tiden? Tänk om världens mest kända detektiv och hans bästa vän bodde på Baker Street bland hästdroskor, frackar och höga hattar? Välkommen till Sherlock 1895.
 
 
 
 
 
Wow. Wow wow wow. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat Sherlock förrän jag såg The abominable bride. Detta är en sådan högkvalitativ serie att jag inte finner ord. Spektakulärt! Magnifikt! Enastående!
 
För att lösa ett aktuellt fall, tänker sig Sherlock tillbaka till 1895. 
 
Jag vill inleda med att skriva att manuset är briljant. Trots att den största delen av avsnittet utspelar sig hundra år innan tidigare delar av serien, integreras handlingen snyggt med resten. Utöver det är det hela väldigt snyggt gjort också: klippningarna är inte bara ett sätt att växla mellan scenerna, utan används också för att förstärka det som händer. Sen är också fotot extraordinärt, kostymerna ursnygga och musiken episk. Och som vanligt levererar skådespelarna, tempot är högt och alltsammans är grymt spännande.
 
Vem är den vedervärdiga bruden och hur kunde hon överleva sin död? 
 
Som helhet är Sherlock: the abominable bride riktigt bra. Om du gillar kvicka, intelligenta mysterier som samtidigt är riktigt roliga, är detta definitivt en serie för dig!
 

Animal farm

Författare: George Orwell.
Svensk titel: Djurfarmen/Djurens gård.
Serie: Fristående.
Längd: 95 sidor.
 
En dag glömmer Jones att mata sina djur, och ett uppror med grisarna Napoleon och Snöboll i täten leder till att djuren tar över gården. De lovar att eliminera alla orättvisor, och att alla med fyra ben ska främjas. Men tiden går, och idealen kurrupteras och glöms bort. Och något nytt och oväntat växer fram.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Animal farm är en briljant satir. Den skrevs 1945 men är minst lika aktuell idag. Faktum är att boken är skrämmande lätt att relatera till dagens samhälle, vilket gör läsningen rätt obehaglig.
 
Stämningen i Animal farm är mörk. Själva handlingen är enkel och baseras på den ryska revolutionen, men desto mer komplex är de många metaforerna, som symboliserar bland annat manipulation och faran med okunskap. Bokens budskap är tankeväckande och minst sagt viktigt. Samtidigt är Animal farm packad med cynisk humor och ironi.
 
Trots den enkla handlingen är boken riktigt spännande. På få sidor lyckas Orwell bygga upp en tät atmosfär och konstruera karaktärer som läsaren verkligen fastnar för. Deras djup och komplexitet väckte genuina känslor hos mig, vilket också gjorde deras livsöden mer berörande. Favoriten var förstås hingsten Boxer. Åh, Boxer.
 
Som helhet är Animal farm en enastående klassiker. Verkligen enastående. Den fick mig att tänka. Den fick mig att känna. Och den gjorde mig genuint rädd. Inte för spöken eller vålnader, utan för något mycket farligare: människor som inte kan hantera sin makt.
 

Nytt i samlingen, #270

 
Den här veckan har jag fått en hel del gobitar. 
 
Från Universal fick jag filmerna In darkness och The Florida project, medan Paramount skickade 40-jubileumsutgåvan av Grease. Därtill köpte jag fjärde säsongen av tv-serien Sherlock och den andra säsongen av Orange is the new black. Det var väldigt länge sedan jag såg den första säsongen, och jag kände att det var dags att ta tag i fortsättningen.
 
Sen fick jag Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman från Lind&co, samt Brutna små regler av Christina Schiller, Farligt begär av Clare Connelly och Heta möten av Cara Lockwood från HarperCollins. Och så köpte jag Little fires everywhere av Celeste Ng, The Earth, my butt and other big, round things av Carolyn Mackler, Little & Lion av Brandy Colbert, Sky in the deep av Adrienne Young och Meet cute av flera ungdomsboksförfattare. ♥

Black Panther

Regissör: Ryan Coogler.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 14 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Lupita Nyong'o, Danai Gurira, Martin Freeman, Daniel Kaluuya, Angela Bassett, Andy Serkis.
Releasedatum: 29 juni 2018.
Distributör©Marvel
 
När den unga kungen T'Challa dras in i en konflikt med en gammal fiende, i vilken hans hemland Wakanda och hela världen hotas, måste han använda sig av svarta panterns fulla kraft för att rädda dem.
 
 
 
 
Black Panther gör mig kluven. Det är en film som känns urblekt och fräsch på samma gång. Å ena sidan tycker jag mycket om att den anammar en annan kultur än vad som är normen för Marvelfilmer. Det känns nytt och intressant. Samtidigt följer filmen en rätt så typisk mall för superhjältefilmer. Det blir förutsägbart, och jag kan inte undgå att få en känsla av att jag har sett allt förut. Det är helt enkelt lite för mycket tanklös action och för lite djup i min smak.
 
T'Challa måste bevisa att han är en värdig kung. 
 
På plussidan finns dock fler aspekter, däribland de duktiga skådespelarna. Det är roligt att se så många välbekanta ansikten samlade, och deras insatser är som förväntat mycket imponerande. Därtill är effekterna riktigt snygga, och jag gillar även inslagen av humor som filmen har.
 
Drottningmodern vill sin son det bästa. 
 
Som helhet är Black Panther helt okej. Småspännande och smårolig, utan att riktigt ta det ända ut. Tycker du om superhjältefilmer är denna ett måste.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel.

30 dejter på 30 dagar

Författare: Sarah Title.
OriginaltitelThe undateable.
SerieFörälskade bibliotekarier #1.
Längd: 357 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
 
Melissa är nöjd med sitt anonyma liv som bibliotekarie. Colin måste komma på bra idéer för att behålla sitt jobb på en hipp nättidning. Av en slump blir ett videoklipp av den Ogillande bibliotekarien en viral succé, och gissa vem det är. Melissas ansikte är plötsligt överrallt, och det är då Colin ser sin chans.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30 dejter på 30 dagar är en väldigt typisk romance. Varm, lättsam men inget speciellt. Det är en sådan typ av bok som inte kräver någon ansträngning att läsa, men som samtidigt inte gör ett särskilt stort intryck. En sådan typ av bok man läser och tycker är helt okej, men som man glömmer rätt snabbt efteråt.
 
Jag hade lite svårt att förbli engagerad under läsningen av 30 dejter på 30 dagar. Inte för att boken är dålig, utan snarare för att den inte har det där lilla extra. Den saknar något som sticker ut. Jag fastnade varken för karaktärer eller handling, just för att de var slätstrukna, förutsägbara och vanliga. Inget riktigt griper tag. Det jag tyckte om var däremot relationen mellan Colin och Melissa, men den får aldrig riktigt tid att blomstra. Istället känns den påskyndad och aningen påtvingad, just för att så mycket fokus ligger på resterande män som dejtas.
 
Allt som allt är 30 dejter på 30 dagar okej, men inte mer. Det är en romance som passar dig som vill läsa en lätt och snabbläst roman. Vill du emellertid ha mer djup och komplexitet rekommenderar jag dig att leta vidare.
 

The shape of water

Regissör: Guillermo del Toro.
Genre: Drama, fantasy.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Octavia Spencer, Michael Stuhlbarg, Doug Jones.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
I 60-talets USA, under det kalla kriget, arbetar Elisa på ett statligt laboratorium. När hon och hennes kollega upptäcker ett hemlighetsstämplat experiment, förändras hennes liv drastiskt.
 
 
 
 
 
The shape of water är en speciell film. Trots att det finns subtila paralleller till Den lilla sjöjungfrun är filmen inte riktigt lik något annat som jag har sett. 
 
Experiment utförs på en mystisk varelse. 
 
Skådespelarna är utomordentliga. Fotot utsökt. Och stämningen varierar flexibelt mellan att vara spänd och komisk. Handlingen är vacker, och trots att The shape of water hade kunnat kortas ner något satt jag engagerad rakt igenom. Jag var nyfiken på hur det hela skulle sluta, och fängslades av den lite bisarra relationen mellan Elise och varelsen. Personligen tycker jag att deras förhållande gick lite väl långt, men bortsett från det var det riktigt intressant.
 
Elisa börjar utveckla känslor för varelsen. 
 
Som helhet är The shape of water en bra film. Vacker. Jag skulle inte kalla det ett mästerverk, men det är en annorlunda film. Definitivt sevärd.
 

Three billboards outside Ebbing, Missouri

Regissör: Martin McDonagh.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Frances McDormand, Sam Rockwell, Woody Harrelson, Kerry Condon, Caleb Landry Jones.
Releasedatum: 26 juni 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Frustrerad över polisens oförmåga att finna ledtrådar i jakten på hennes dotters mördare, tar Mildred saken i egna händer. Hon ställer stadens högt aktade polischef mot väggen på ett minst sagt kontroversiellt sätt.
 
 
 
 
 
Jag är kluven när det kommer till Three billboards outside Ebbing, Missouri. Å ena sidan tycker jag att konceptet är riktigt intressant. Jag gillar stämningen, protagonistens härligt kaxiga attityd och den smått spännande handlingen. Three billboards outside Ebbing, Missouri har helt enkelt potential till att bli en riktigt bra film.
 
Efter sin dotters mord sätter Mildred upp annonser för att motivera polisen till handling. 
 
Det som filmen faller på är ett vanligt tillkortakommande nu för tiden: tempot. Filmen är för långsam, vilket ger upplevelsen att inte mycket händer. Som ett resultat falnade mitt engagemang, och jag tröttnade alldeles för snabbt.
 
Polisen tycker inte om hur Mildred tar saken i egna händer. 
 
Som helhet är Three billboards outside Ebbing, Missouri en film som hade kunnat vara riktigt bra, men som förlorar mycket på grund av tempot.
 

The king's speech

Regissör: Tom Hopper.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 34 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham-Carter, Derek Jacobi, Michael Gambon.
Releasedatum: 8 juni 2011.
 
Albert står på tur att ta över den engelska tronen. Han lider dock av svår stamning och drar sig för offentliga framträdanden. Men med ett världskrig som hotar att bryta ut, behövs en stark ledare mer än någonsin. Hans hustru kontaktar en excentrisk logoped som sista utväg.
 
 
 
 
 
The king’s speech är ett stadigt drama som får tittaren att må bra. Filmen är tankeväckande och smått berörande, men det som förvånar är humorn. Skratt är kanske inte vad man förväntar sig från den här typen av film, men skratta var precis vad jag gjorde. Och det är lite det som gör att intresset hålls rakt igenom.
 
Kungen kan inte hålla offentliga tal. 
 
Förutom de humoristiska glimtarna är det skådespelarna som imponerar. De tre huvudrollsinnehavarna presterar riktigt starkt, och kemin mellan dem är trovärdig och intagande. Jag fastnade särskilt för relationen mellan kung Albert och hans läkare, då dem förmedlade en oerhörd genuin värme. 
 
Logopeden Lionel tar till okonventionella metoder för att hjälpa kungen. 
 
Som helhet är The king’s speechen bra film. Trots att tempot är lite långsamt, förlorade jag aldrig mitt intresse. Skådespelarna och den härliga stämningen gör att engagemanget förblir ända till eftertexterna.
 

Falco

Författare: Mons Kallentoft, Anna Karolina.
Serie: Herkules #5.
Längd: 361 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
En tonårsflicka utför ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på order? När Zack dras djupare in i utredningen och bitarna slutligen faller på plats, står tusentals människors liv på spel.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Falco är den femte, fristående delen i Herkules-serien. Liksom med seriens tidigare delar är jag ambivalent inställd gentemot Falco. Å ena sidan är det en välskriven bok, med bra tempo och engagerande story. Jag tycker om att följa själva utredningen och hänförs av att få följa morden. Det hela är mycket spännande.
 
Men det blir lite för mycket runt om. Utfyllnad. Jag har aldrig riktigt fastnat för protagonisten Zack, och hans privatliv intresserar mig inte. Dessvärre upptar just hans privatliv en stor del av Falco, vilket gör att mitt engagemang falnar. I mina ögon får det boken att förlora tempo och spänning helt enkelt.
 
Allt som allt är Falco helt okej. Det finns egentligen inte något konkret fel med boken, utan mitt omdöme grundas på mina egna preferenser. Jag har generellt svårt för deckare, och läsningen måste bjuda på något extraordinärt för att jag ska gripas tag.
 

Nytt i samlingen, #269

 
Den här veckan fick jag två böcker: Kyssfaktorn av Helen Hoang från Lovereads, samt Moxie av Jennifer Mathieu från Gillaböcker. Utöver det kom också fyra filmer: The disaster artist från Warner bros, Three billboards outside Ebbing, Missouiri och The shape of water från 20th Century Fox samt Black panther från Disney.
 
Filmerna har jag redan hunnit se, så recensioner dyker upp inom kort. Bäst var The shape of water: en minst sagt udda film. När det kommer till böckerna så verkar båda bra, men mest ser jag fram emot Moxie

The disaster artist

Regissör: James Franco.
Genre: Komedi, drama, biografi.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: James Franco, Dave Franco, Ari Graynor, Seth Rogen, Alison Brie, Zac Efron, Josh Hutcherson.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Den kultförklarade filmen The Room sägs vara den bästa dåliga filmen som någonsin har gjorts. Här skildras ökända filmproducenten och Hollywood-outsidern Tommy Wiseau.
 
 
 
 
 
 
Det här är en biografi om mannen bakom filmen The room från 2003. Ehm… det är minst sagt en intressant tittarupplevelse. Jag hade inte hört talats om The room tidigare, men efter att ha sett The disaster artist är jag nästan sugen på att se den. Jag tror aldrig att jag har följt en så udda personlighet som Tommy Wiseau. James Franco får fram hans egenheter på ett spektakulärt sätt och gjorde mig som tittare ställd. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om Tommy: han är frustrerande och extremt irriterande, men samtidigt oerhört fascinerande. Oftast tyckte jag dock att det var rätt jobbigt att titta på hans påhitt.
 
Filmteamet tröttnar snart på Tommy och hans stil. 
 
Men trots att det var väldigt intressant att se Franco porträttera Tommy, började jag aldrig genuint bry mig: varken om karaktärer eller handling. Filmen bjuder på några skratt, men blir aldrig tillräckligt engagerande. Den känns för lång, upprepande och lite platt. Därtill står kameran aldrig still: inte ens när karaktärerna bara sitter och pratar, vilket störde mig.
 
Tommy kan varken regissera eller skådespela. 
 
Som helhet är The disaster artisten annorlunda film. Eller nej, stryk det. Det är inte filmen som är annorlunda, utan personen som den porträtterar: Tommy Wiseau. Det var fascinerande och underhållande att ta del av hans liv, och som tittare visste jag aldrig riktigt var jag hade honom. Men som film blev det inte en särskilt extraordinär upplevelse, därav betyget.
 

Phantom thread

Regissör: Paul Thomas Anderson.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Daniel Day-Lewis, Vicky Krieps, Lesley Manville, Julie Vollono, Sue Clark, Joan Brown.
Releasedatum: 25 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Skräddaren Reynolds Woodcock står i centrum för det brittiska modet. Han klär kungligheter, filmstjärnor och damer i den distinkta Woodcock-stilen. Alma, en ung och envis kvinna, blir snart hans musa. Hans en gång så kontrollerande och skräddarsydda liv tar en ny vändning med den läskigaste förbannelsen av dem alla: kärleken.
 
 
 
Själva grundidén med Phantom thread är bra. Berättelsen är i sig intressant, fotot snyggt och skådespelarna övertygande i sina roller. Ändå faller filmen platt på grund av ett alltför vanligt fenomen: ett för långsamt tempo.
 
Alma blir skräddaren Reynolds musa. 
 
Phantom thread är utdragen, händelselös och alldeles, alldeles för lång. Men trots att gott om tid fanns för att utveckla karaktärerna, känns de platta och endimensionella. Man tar helt enkelt inte tillvara på den potential som finns, och resultatet blir ett relativt intetsägande och pretentiöst drama.
 
Kärleken förändrar Reynolds liv för alltid. 
 
Som helhet är Phantom thread okej. Den hade förutsättningar för att bli riktigt bra, men faller på platta karaktärer och ett alldeles för monotont händelseförlopp.
 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat

Författare: Caleb Krisp.
OriginaltitelBring me the head of Ivy Pocket.
Serie: Ivy Pocket #3.
Längd: 410 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar. Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna, för nu måste hon använda all sin slughet till att rädda sin bästa vän Rebecca.
 
 
 
 
 
 
Serien om Ivy Pocket är helt klart underskattad. Det borde pratas mer om den! Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat är, precis som sina föregångare, riktigt söt och mysig. Och så där härligt oseriös: lite i stil med Rick Riordan och Lemony Snicket. Protagonisten Ivy är både snabbtänkt och helt aningslös på samma gång, vilket försätter henne i många krångliga situationer som underhåller läsaren. Utöver den roliga berättarstilen och de charmanta karaktärerna, innehåller boken också fina illustrationer som förhöjer läsupplevelsen.
 
I slutändan känns det som att det saknas något litet i Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat, men allt som allt är det en bra avslutning på en bra trilogi. Tycker du om komiskt skrivna romaner som inte tar sig själv på för stort allvar, är Ivy Pocket-böckerna definitivt för sig.
 

Darkest hour

Regissör: Joe Wright.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 5 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gary Oldman, Lily James, Kristin Scott Thomas, Ben Mendelsohn, Ronald Pickup, Nicholas Jones.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
När Hitlers trupper drar fram genom Europa och ställer in siktet på Storbritannien, väljs Winston Churchill till ny premiärminister. Trots att hans parti ifrågasätter allt han gör, och kung George VI är skeptiskt inställd, måste Churchill leda nationen och skydda den från det farligaste hotet någonsin.
 
 
 
Jag är kluven när det kommer till Darkest hour. Å ena sidan är filmen väldigt välgjord. Fotot är snyggt, sminkningen av Oldman fenomenal och skådespelarnas insatser imponerande. Jag tycker också om att jag som tittare fick större förståelse för händelserna i och med att jag har sett filmen Dunkirk.
 
Elizabeth blir anställd som Churchills sekreterare. 
 
Samtidigt är tempot långsamt. Filmen är för lång för sitt eget bästa, och hade kunnat komprimeras en hel del för att bli mer kontakt och spänd. Därtill känns alltsammans välbekant och lite slätstruket. Darkest hour är som sagt bra, men den känns inte ny eller fräsch. Snarare som att vi har sett det hela tidigare.
 
Winston Churchill försöker skydda landet mot Hitler. 
 
Allt som allt är Darkest hour okej. Jag hade velat ha något mer utav den; något som fick filmen att sticka ut och göra större intryck. Men det går inte att neka att den är genomtänkt och riktigt snyggt gjord. Och den har scener som både är underhållande och spännande. Som helhet, helt okej. 
 

Into the woods

Regissör: Rob Marshall.
Genre: Musikal, äventyr, komedi.
Längd: 2 hrs.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Meryl Streep, Chris Pine, Emily Blunt, James Corden, Christine Baranski, Lilla Crawford, Johnny Depp.
Releasedatum: 17 augusti 2018.
 
Klassiska karaktärer som Askungen, lilla Rödluvan och Rapunzel får sina öden omskrivna då en barnlängtande bagare och hans hustru ger sug ut i skogen för att häva en häxas förbannelse.
 
 
 
 
 
Jag är besviken på Into the woods. Jag tycker om konceptet, men själva utförandet känns halvdant. Tempot är långsamt, det händer inte särskilt mycket och fast jag i grund och botten intresseras av handlingen satt jag för det mesta rätt uttråkad. Musikalnumren är dessutom alldeles för långa och… skrikiga? Det är inte direkt musik som fastnar.
 
Bagarfrun behöver Askungens gyllene skor. 
 
Det är synd att Into the woods inte var bättre. Jag tycker oerhört mycket om alla skådespelarna, och filmen hade verkligen potential till att bli fantastisk. Men den känns helt enkelt inte särskilt genomtänkt.
 

En gång för alla

Författare: Sarah Dessen.
OriginaltitelOnce and for all.
Serie: Fristående.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
Louna jobbar extra hos sin mamma, som är bröllopsfixare. Men hon är övertygad om att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Inte efter det som hände med hennes pojkvän. Louna tror inte på livslång kärlek, helt enkelt. Så när Ambrose dyker upp håller hon honom på armlängds avstånd. Men Ambrose är inte den som ger upp: inte när han har hittat något han verkligen vill ha.
 
 
 
 
 
 
Jag har svårt att stämpla Sarah Dessen som ”bra” eller ”dålig”. Hennes romaner går mycket upp och ner för mig: vissa, som I dina ögon, älskar jag av hela mitt hjärta. Andra tycker jag är rätt tråkiga. En gång för alla lutar mer åt det senare. Det är inte en dålig bok, men samtidigt inget speciellt.
 
Låt mig börja med det positiva. Dessens språk är behagligt och lätt att ta till sig. Jag tycker om konceptet med att arbeta som bröllopsfixare och tror inte att jag har läst om det tidigare. Jag gillar dessutom karaktärernas lite cyniska tankesätt. När jag tänker ”bröllopsfixare” ser jag framför mig en hopplös romantiker, men sådana är inte dessa karaktärer: något som jag tyckte om.
 
Jag fick emellertid inga gulli-gull-känslor av En gång för alla. Ni vet, en sån där härligt varm och hjärtevärmande känsla som sveper in en som en varm filt och får en att bli alldeles lycklig? En gång för alla fick mig inte att känna mycket alls. Jag fastnade inte riktigt för karaktärerna och var helt enkelt inte särskilt intresserad av förhållandet mellan Louna och Ambrose: hon är tråkig och nedstämd, han irriterande. Förövrigt är tempot lite för långsamt, och jag saknar en starkare handling samt karaktärsutveckling.
 
Som helhet är jag relativt besviken. Jag vet att Sarah Dessen kan bättre. En gång för alla är inte dålig, men det känns som en förutsägbar dussinbok som inte har mycket att säga. Tyvärr.
 

The Endless

Regissör: Justin Benson, Aaron Moorhead.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Justin Benson, Aaron Moorhead, Callie Hernandez, Emily Motague, Law Temple, James Jordan, Tate Ellington, Kira Powell.
Releasedatum: 25 juni.
Distributör: Universal Sony.
 
Efter ett decennium i vanliga världen, bestämmer sig bröderna Justin och Aaron för att återbesöka den domedagssekt de växte upp i. Väl tillbaka i Arcadia, visar det sig att den sekt de en gång flytt ifrån, kanske trots allt inte var så fel ute i sitt siande.
 
 
 
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag tycker om The endless. Jag kände mig inte särskilt engagerad under filmens gång. Skådespelarna är rätt mediokra och jag började aldrig bry mig om karaktärerna. Därtill är tempot långsamt, många logiska luckor närvarar och strukturen känns obalanserad. Filmen kan gå från småspännande till superfånig på en millisekund, och jag har lite svårt att ta den seriöst.
 
Två bröder har tagit sig ut en sekt. 
 
Men det finns ändå något där. Utöver det snygga fotot blir jag tilltalad av den mystiska stämningen. Det är svårt att sätta ord på det hela: det finns egentligen inte något konkret med The endless som jag tycker om. Det är snarare en känsla. Förnimmelse. Jag vet inte, det jag försöker skriva är väl helt enkelt att trots att jag inte gillade filmen så var den inte helt kass.
 
Allt är inte riktigt som det ser ut. 
 
Allt som allt är The endless... meh.
 

Läst och sett – juni 2018

 
Här under ser du vad som jag har recenserat under månaden. Om du klickar på titlarna kommer du till respektive recension. ♥
 
Lästa böcker:
 1. Eliza och hennes monster av Francesca Zappia – 8½
 2. P.S. jag gillar dig fortfarande av Jenny Han – 8
 3. Warcross av Marie Lu – 7½
 4. Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg – 7
 5. Väldigt bra liv av J.K. Rowling – 7★
 6. I ett rosa skimmer av Brianna Wolfson – 7★
 7. To kill a kingdom av Alexandra Christo – 6★
 8. Midnattsljus av Charlotte Cederlund – 6★
 9. De dödas skepp av Rick Riordan – 5★
10. Systrarna av Silverdalen av Pascale Vallin Johansson – 4½★
 
Nya böcker: 10 stycken (10 recex).
 
 
Sedda filmer:
1. Molly's game – 7★
2. Coco – 7★
7. Fifty shades freed – 5★
8. Gifta på låtsas – 4★
9. The butler – 4★
10. The death cure – 3½★
11. Call me by your name – 3½★
12. Becoming Jane – 3½★
13. Pitch perfect 3 – 3½★
15. All inclusive – 3★
16. The death of Stalin – 2½★
17. Hjärtat – 2½★
 
Nya filmer: 19 stycken (10 recex).
 
 
Sedda tv-serier:
2. Twin Peaks säsong 1 – 1½★
 
Nya tv-serier: 0 stycken (0 recex).

Tävling – The shape of water

 
I samarbete med Fox lottar jag ut tre exemplar av filmen The shape of water. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
The shape of water handlar om Elisa, som upptäcker ett experiment som förändrar hennes liv. I huvudrollerna syns bland annat Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins och Octavia Spencer. Filmen släpps 9 juli 2018.
 
 
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: har du något roligt inplanerat inför sommaren?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas midnatt 8 juli. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
Vinnare: Micke, Sanna & Alexandra.
 
 
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med telefonnummer och fullständig adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Nytt i samlingen, #268

 
Den här veckan har jag fått hem två böcker och fyra filmer. Böckerna var Kafka på stranden av Haruki Murakami och Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. De kom från Norstedts respektive Piratförlaget, och jag har hört oerhört mycket gott om båda två.
 
Filmerna anlände från Universal Sony, och var: Hjärtat, Darkest hour, Phantom thread och The endless. Jag har hunnit se alla dessa under veckan som passerat, så recensioner dyker upp inom kort! 

Hjärtat

Regissör: Fanni Metelius.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Fanni Metelius, Ahmed Berhan, Daniella Mir, Suzanne Reuter, Leona Axelsen, Emil Brulin.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Hon är fotograf, han musiker. Båda up-and-coming. Första riktiga kärleken. Men mellan lakanen finns en osynlig konflikt, en onämnbar skam. Ett subtilt maktspel där reglerna ändras i takt med musiken på testerna i Göteborg, Stockholm och på Ibiza.
 
 
 
 
Hjärtat är inte min typ av film. Från början var den helt okej, men ju längre jag tittade desto mer uttråkad blev jag. Det finns ingen tydligt urskiljbar handling, och det händer inte särskilt mycket. Mika och Tesfay ligger med varandra. Bråkar. Festar. Pratar. Ligger lite till. Jag behöver mer än så. Det känns som att filmen mest står och trampar och inte kommer någon vart, vilket blir utdraget.
 
Mika och Tesfay går från vänner till partners. 
 
Förövrigt är skådespelarna okej, men inte helt övertygande. Därtill känns manuset rätt tafatt och jag upplevde många av replikerna som krystade. Allt som allt är Hjärtat en film som inte sticker ut. Jag skulle inte kalla det för en typisk svensk film, för det är det inte, men den gör inte något stort intryck.
 

Warcross

Författare: Marie Lu.
OriginaltitelWarcross.
Serie: Warcross #1.
Längd: 333 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
I ett desperat försök att få ihop pengar bestämmer sig Emika för att hacka sig in i Warcross under öppningsspelet på det internationella mästerskapet: ett drag som leder till att spelets skapare vill anlita henne som spion för att hitta en säkerhetsläcka. Men när Emika gör en farlig upptäckt, hotar hela Warcross-imperiet att slås sönder.
 
 
 
 
 
 
 
 
Warcross är en actionpackad och spännande science fiction-roman med riktigt coolt koncept. Boken har vissa likheter med Layers och Erebos av den tyska författaren Ursula Poznanski, och om du tycker om virtuella, alternativa verkligheter och häftiga animationer som integreras med den riktiga världen är Warcross definitivt en bok för dig. Det var en ren fröjd att nysta upp världen: allt är så häftigt! Från ett läckert system att levla upp till nya nivåer, till spännande power-ups som ger temporära superkrafter... allt är bara WOW. Marie Lu målar upp alltsammans på det mest livfulla av sett, och bevisar en gång för alla varför hon är en av genrens starkaste författare.
 
Det tog ett tag för mig att komma in i boken. Inte för att Warcross på något sätt har en seg start; tvärtom så kastas vi in i händelserna. Däremot är det en hel del att ta in, och det tog ett bra tag innan jag till fullo förstod hur allting fungerade. Men när jag väl fått grepp om världen var jag fast. Jag älskar protagonisten: en stark kvinna som vägrar tåla skit från andra. Jag fascinerades också av bokens höga trovärdighet. Ofta när det gäller framtida världar med mycket ny teknik, kan jag uppleva alltsammans som överdrivet och långsökt. Men här känns det snarare skrämmande verkligt.
 
Allt i boken är fantastiskt genomfört. Mina favoritdelar är emellertid Warcross-tävlingarna. Det går inte att sätta ord på hur spännande det var att läsa om dem. Häftiga gadgetar, coola specialkrafter och minst sagt intensiva strider mellan spelarna. Det är bland det läckraste jag varit med om, och trots att bokens koncept kan jämföras med andra verk kändes just Warcross-tävlingarna oerhört unika och nytänkande.
 
Som helhet är Warcross en fantastiskt spännande roman. Tempot är högt och vändningarna många: vissa av dem lätta att gissa sig till långt innan, andra totalt chockerande. Boken avslutas därtill i en omåttligt spännande cliffhanger som gör att jag sitter som på nålar i väntan på fortsättningen. Tycker du om dystopiska science fiction-romaner med häftiga spel, mycket action och med läcker, framskriden teknologi så rekommenderar jag Warcross varmt.
 

The death of Stalin

Regissör: Armando Iannucci.
Genre: Komedi, drama.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Steve Buscemi, Simon Russell Beale, Jeffrey Tambor, Olga Kurylenko, Tom Brooke.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
När Stalin plötsligt faller död ned utbryter kalabalik, men snart börjar maktkampen på allvar mellan Beria, Chrustjev och General Zhukov. Vem ska trumfa sina kombattanter och nå maktens glans?
 
 
 
 
 
The death of Stalin har hyllats och kallats för ”årets roligaste film” av många kritiker. Men själv förstår jag inte riktigt vad som tilltalat dessa. I mina ögon är The death of Stalin inget annat än en besvikelse: för oseriös för att bli ett bra drama, och med för krystade skämt för att bli rolig. Helt enkelt inte min typ av film.
 
Gaggiga gubbar på rad för en selfie. 
 
Det här är en film som rakt igenom känns billig. Trots att den har bra skådespelare och innehåller stunder som underhåller smått – och som på så vis hindrar den från att bli hemsk – fångade The death of Stalin aldrig upp mitt intresse. Jag upplevde inte att den hade något utöver det vanliga, och den gjorde helt enkelt inte något större intryck på mig.
 
Efter Stalins död utbryter en maktkamp. 
 
Som helhet är The death of Stalin ett enda stort ”meh”. Den är inte dålig, men samtidigt långt ifrån bra. Jag upplever att den kräver en väldigt specifik typ av humor, och att vi som inte delar den har svårt att bli roade.
 

P.S. Jag gillar dig fortfarande

Författare: Jenny Han.
OriginaltitelP.S. I still love you.
Serie: Till alla killar som jag har gillat #2.
Längd: 339 sidor.
Bokförlag: Lavender Lit.
 
Lara-Jean hade inte planerat att falla för Peter. De var ju aldrig ens ett par på riktigt – eller? Men när allt ser ut att ordna sig mellan dem händer något: ett filmklipp som fångat Lara-Jeans mest privata ögonblick sprids som en löpeld över skolan. Samtidigt dyker en gammal bekantskap upp och komplicerar allt ytterligare.
 
 
 
 
 
 
P.S. Jag gillar dig fortfarande är hur mysig som helst. Bättre än första boken. Söt som socker. Romanen är rent utav bedårande. 
 
Det känns som att Lara-Jean har växt och mognat sedan förra boken, och jag gillar henne betydligt mer nu. Jag älskar också hennes hjärtevärmande relationer till sina systrar och sin pappa. Det är ärligt talat det bästa med hela boken: familjedynamiken är så underbar, ger boken en fantastisk stämning och fick mig att känna mig alldeles varm och fluffig inombords. Visst är Lara-Jeans kärleksförhållande också väldigt mysigt att läsa om (jag är i team John, by the way!) men det är något speciellt med hennes familj som får mig att känna mig alldeles gosig.
 
Förövrigt har boken ett bra tempo. Språket är lätt att ta till sig och romanen är snabbläst. Det är dessutom mycket intressant med inslagen av koreansk kultur, som bidrar med mycket hjärta och djup till karaktärerna. Det finns faktiskt inte så mycket mer att säga. Jag förälskade mig fullständigt i P.S. Jag gillar dig fortfarande och ser det som en perfekt sommarläsning. Längtar ihjäl mig till trilogins avslutande del!
 



RSS 2.0