Nytt i samlingen, #108

Förra veckan gjorde jag en order från Adlibris. Beställningen delades upp och idag kom den sista boken.
 
 
Som jag tidigare nämnt strävar jag efter att utöka mitt förråd av contemporary nu till sommaren. Därför kändes Maybe someday av Colleen Hoover som ett självklart val. Jag har inte läst något av Hoover tidigare men har endast hört gott om hennes böcker. Maybe someday har för närvarande betyget 4,36/5,00  på Goodreads.♥

Kikis expressbud

Fakta
Kikis expressbud är en animerad familjefilm regisserad av Hayao Miyazaki. Rösterna görs av bland annat Minami Takayama, Rei Sakuma, Kappei Yamaguchi och Keiko Toda. Filmen är 98 minuter lång, barntillåten och spelades in 1989.
 
Handling
"Då den unga häxan Kiki fyller 13 år beger hon som sig bör ut på traditionsenlig häxpraktig, tillsammans med sin bästa vän, katten Jiji. De kommer till en stor stad vid havet, men Kiki kan varken spå eller blanda trolldrycker. Genom ett ödets nyck kommer hon dock på att hon kan starta en budfirma - för flyga kan hon! Hon lär sig också att utvecklas som häxa - och att hon måste våga lita på att människor tycker om henne för den hon är."
 
Recension
För dig som söker en film söt som socker passar Kikis expressbud som handen i handsken. Det är en vacker och lättsam familjefilm, som med enkla medel underhåller och förmedlar starka budskap.
 
Kikis mamma har lärt dottern att alltid visa respekt. 
 
Alla filmer jag sett av Hayao Miyazaki samt Studio Ghibli har varit på gränsen till mästerverk. Kikis expressbud är även den en mycket härlig film: dock ingen favorit.  Där studions filmer har en tendens att vara relativt mörka och metaforiska, är Kikis expressbud istället lättsam och söt. Resultatet blir en mysig, men också stundtals slät film.
 
Under sin praktik träffar Kiki många nya vänner. 
 
En klyscha i animerade filmer är kampen mellan ont och gott. I Kikis expressbud närvarar dock inte denna och det är otroligt avslappnande att följa givmilda karaktärer utan några fientliga känslor gentemot varandra. Karaktärerna personifieras istället av älskvärda och sympatiska karaktärsdrag. Den mognad och respekt Kiki visar fick mig att omedelbart tycka om henne, och den bedårande katten Jiji underhöll mig under filmens gång.
 
Den bedårande katten Jiji ger Kiki sitt stöd.
 
Kikis expressbud är en mysig animerad film som passar hela familjen. Med vacker musik, slående animeringar och behagliga karaktärer trollbinder den. Budskapen som förmedlas är viktiga – speciellt för små - och fast filmen inte har mycket till handling blir den aldrig tråkig. 
 

Nytt i samlingen, #107

Jag vill inleda med att be om ursäkt för att jag inte uppdaterat bloggen på ett par dagar. Påsken har varit rätt händelsefylld och därför har jag helt enkelt inte hunnit med. Men nu ska det bli skärpning!
 
Idag fick jag ett egenbeställt paket från Adlibris, samt ett paket från Universal. 
 
 
Från Adlibris köpte jag boken On the fence av Kasie West. Nu när sommaren nalkas har jag fått mersmak av contemporary, så jag vill passa på att fylla min samling med härliga, romantiska sommarböcker. On the fence har blivit mycket positivt bemött och på Goodreads har boken betyget 4,04/5,00.
 
Av Universal fick jag den första säsongen av tv-serien Mr. Robot. Fast jag inte vet mycket om den känns det som ett måste att se, tack vare den goda kritiken den fått. I huvudrollerna syns bland annat Rami Malek, Carly Chaikin, Portia Doubleday och Christian Slater. På IMDb har serien betyget 8,8/10, vilket är en imponerande siffra. Stort tack, Universal!

Hachiko: en vän för livet

Fakta
Hachiko: en vän för livet (org. Hachi: a dog's tale) är regisserad av Lasse Hallström. I huvudrollerna är bland annat Richard Gere, Joan Allen, Sarah Roemer, Erick Avari, Cary-Hiroyuki Tagawa och Jason Alexander. Filmen är 89 minuter lång, barntillåten och spelades in 2009. Den baseras på en sann japansk historia och en bronsstaty har rest till minnet av Hachi vid Shibuya Station.
 
Handling
"När akitavalpen Hachi kommer till sitt nya hem dröjer det inte länge förren han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma  tid möter Hachi sin ägare vid tågstationen och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men en dag får Hachi vänta förgäves. Trots det väntar han troget på sin husse, varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord."
 
Recension
Hachiko: en vän för livet är ett värmande drama som skildrar ren kärlek och hållfast lojalitet. Fast jag förväntat mig en större känslomässig inverkan går det inte att neka den vackra filmens beröring. Innan filmen var slut hade mina ögon hunnits fyllas med tårar, frammanade av den hjärtevärmande vänskapen mellan professorn och Hachi.
 
En professor välkomnar Hachi till sitt hem. 
 
Filmens skådespelare presterar mycket bra. Mest engagerande och gripande är dock samspelet mellan Richard Gere (Nights in Rodanthe) och hunden som spelar Hachi. De har en fängslande personkemi som lyser igenom skärmen och träffar tittaren rakt i hjärtat. Via den naturliga interaktionen förmedlas en rörande värme.
 
Varje dag möter Hachi sin älskade husse vid tåget. 
 
Att filmen är aningen utdragen är dock ogynnsamt. Därtill lämnas en del frågor obesvarade, vilket skapar ett ovälkommet avstånd mellan karaktärerna och tittaren. Genom att inte få tillräckligt mycket information om de fiktiva personernas förgångna uppstår en distanserad relation, där tittaren inte är tillräckligt personligt involverad i karaktärernas liv för att ha full förståelse.
 
När tragedin slår till vägrar Hachi att förlora hoppet. 
 
Hachiko: en vän för livet är alltså en vacker och värmande film om stark vänskap. Lojaliteten mellan parterna berör till tårar och skådespelarprestationerna fängslar. Det som drar ner är just stundtals långsamma sekvenser samt att tittaren inte får svar på allt. 
 

Dumb and dumber

Fakta
Dumb and dumber (sve. Dum och dummare) är en film från 1994, regisserad av Peter Farrelly och Bobby Farrelly. I filmens huvudroller finns Jim Carrey, Jeff Daniels, Lauren Holly, Mike Starr, Karen Duffy, Charles Rocket och Victoria Rowell. Den är 102 minuter lång och rekommenderas från 11 år. Läs min recension av efterföljaren Dumb and dumber to här.
 
Handling
"Lloyd och Harry ger sig ut på vägarna för att återlämna en upphittad portfölj till dess rätta ägare. Vad de inte vet är att portföljen är proppfull medp engar - vilket kan förklara varför några skumma typer följer dem hack i häl. Den ena är dum, den andra är ännu dummare, vilket resulterar i en serie missförstånd."
 
Recension
Dumb and dumber är en riktigt härlig klassiker. De charmanta karaktärerna bildar en roande duo som gläder tittaren. Trots sina år på nacken är det fortfarande en värmande och underhållande komedi.
 
Lloyd och Harry snyggar till sig inför besöket med Mary. 
 
Skådespelarna är enastående. Jeff Daniels (The Martian) och Jim Carrey (The Mask) är båda två exemplariska och få kan mäta sig med deras utomordentliga minspel. Insatserna är hysteriska och energiska: på gränsen till överspel. Tack vare deras utstrålning fungerar det dock.
 
Att hamna i knipa är killarnas specialitet. 
 
Filmens nackdel är att den är stundtals överdriven. De diskreta skämten – så som rappa repliker och missförstånd – är något jag föredrar fram för de mer barnsliga scenerna, exempelvis bajs-och kisskämt. Därtill har filmen en del logiska luckor.
 
Efter att ha klätt upp sig närvarar grabbarna på en välgörenhetstillställning. 
 
Allt som allt är Dumb and dumber en skön komedi med repliker som sätter sig i minnet. Skådespelarna är ojämförliga och levererar starkt. Trots sina 22 år på nacken är det fortfarande en av de mest underhållande humorfilmerna.
 

Family Guy, säsong 14

Fakta
I den fjortonde säsongen av Family Guy görs rösterna av bland annat Seth MacFarlane, Alex Borstein, Seth Green, Mila Kunis och Mike Henry. Säsongen är 461 minuter lång, består utav 21 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 21 mars 2016 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Peter och Quagmire skapar ljuv musik tillsammans, Stewie återföds in i ett brittiskt överklasshem och familjen Griffin sörjer sin älskade jycke."
 
Recension
Efter att ha sett ytterligare en säsong utav Family Guy är det dags att möta verkligheten och inse att tiden att skiljas åt är kommen. Jag klarar helt enkelt inte av mer. Att den är barnslig, enfaldig och överdriven kan jag acceptera: men dess smaklöshet får det att krypa i min hud.
 
Peter och Quagmire börjar att sjunga tillsammans. 
 
Som den ointelligenta serie Family Guy är saknar den helt kvickhet och vett. De så kallade ”skämten” upprepas och resulterar i en enformig säsong. Därtill är händelserna ofta osammanhängande och meningslösa då världen helt saknar tydliga fysikaliska lagar. Intresset slocknar på grund av att inget som sker är bestående. 
 
Hunden Brian och babyn Stewie gör planer ihop. 
 
Karaktärerna saknar angenäma personlighetsdrag: som bäst är de oförståndiga, gnälliga och omogna. Dessvärre är det inte säsongens värsta aspekt. Det som gör den så bedrövlig är den fullständiga avsaknaden av respekt. Seriens skämt är vulgära, råa och allmänt förolämpande. Spratten går överstyr och att den skojar om självmord, misshandel, rasism och djurplågeri tycker jag är vidrigt. Jag kan hantera grov humor, men här går alldeles för långt och jag förstår inte hur tittare kan finna det underhållande.
 
Family Guy gör egna versioner av några klassiska sagor. 
 
Allt som allt var den fjortonde säsongen av Family Guy droppen. Den är stundtals underhållande, men som helhet är serien alldeles för frånstötande för att jag ska kunna försonas med den. 
 

Nytt i samlingen, #106

 
Dagens tillskott består utav en bok och två filmer.
 
 
Av författaren Ebba Lovin fick jag långnovellen Som jag bäddar får jag ligga. Det är en erotica som kretsar kring ett gift pars sexliv. Jag har inget problem med erotiska böcker så länge inte hela romanen kretsar kring sex: en välutvecklad handling och intressanta karaktärer är det viktigaste. Dessvärre har jag relativt dålig erfarenhet av svenska författare, men förhoppningsvis bryts den vanan nu. 
 
Min älskade mamma gav mig i påskpresent filmerna Dumb and dumb- er samt Hachiko på DVD. När det kommer till Dumb and dumber har jag sett efterföljaren (läs recensionen här), men endast småsnuttar av den första filmen. Därför ska det bli roligt att äntligen få se den från början till slut. Därtill har jag enbart hört positiva saker om Hachiko och med tanke på att jag började böla bara av att läsa texten på baksidan så lär jag beröras djupt av filmen. 
 

Eldtronen

Fakta
Eldtronen (org. The Throne of Fire) är den andra delen i Kanekrönikan av Rick Riordan. Boken är 502 sidor lång och publiceras utav Modernista.
 
Handling
"Som arvtagare till Livets hus besitter Carter och Sadie magiska förmågor, men nu är deras hittills farligaste fiende på väg att ta över världen. Om de inte lyckas stoppa honom på bara några få dagar kommer det att innebära slutet för jorden och hela mänskligheten. De är tvugna att återuppliva solguden Ra, men först av allt måste de leta upp de tre delarna av Ras bok och uttala den magiska formel som krävs."
 
Recension
Den senaste tiden har Rick Riordan utvecklats till att bli en av mina favoritförfattare: hans Olympens hjältar-serie är rent utav fantastisk. Dock är jag inte lika såld på Kanekrönikan. Jag har svårt att komma in i handlingen och måste kämpa för att hålla kvar intresset. Eldtronen är en förbättring från föregångaren men fortfarande inte tillräckligt engagerande.
 
En stor orsak till att jag inte fängslas av boken är karaktärerna. De är aningen påfrestande, och lite väl glättiga. Med tanke på att världen håller på att gå under känns deras avslappnade och glada humör orealistiskt samt överdrivet. De tar sig tid att skämta och gå ut på obehövliga strövtåg, och det gör att romanen känns omständlig. 
 
Fast jag var likgiltig en stor del av läsningen så har boken sina stunder. Rick Riordan är som sagt en begåvad författare och hans språk utmärks som alltid av den lättsamma tonen och humoristiska replikerna. Det är dessutom tydligt att han lagt ner mycket tid på efterforskning och som läsare lär man sig en hel del om grekisk mytologi.
 
Dessvärre kan jag inte påstå att jag tyckte särskilt mycket om Eldtronen. Jag tilltalas av språket, mytologin och konceptet då det ger boken en stadig grund att stå på men de tjatiga händelserna och glättiga karaktärerna blir för mycket. Jag beundrar många av Riordans romaner, men Eldtronen är inte en av dem.
 

Nytt i samlingen, #105

Idag kom ett paket från ett förlag som jag precis påbörjat ett samarbete med, nämligen Lind&co.
 
 
Paktet innehöll romanen Room (tidigare titulerad Instängd), skriven av Emma Donoghue. Boken baserar den Oscarnominerade filmen med samma namn. Den handlar om en kidnappad kvinna som levt i fångenskap i sju år. Med sin femårige sons hjälp måste hon kämpa för att hitta en väg ut. Boken har fått betyget 3,98 på Goodreads.
 
Det verkar som en riktigt stark bok och jag ser mycket fram emot att läsa den. Stort tack, Lind&co!

Black Sails, säsong 2

Fakta
I den andra säsongen av Black Sails är Toby Stephens, Zach McGowan, Luke Arnold, Hannah New, Jessica Parker Kennedy, Tom Hopper Toby Schmitz och Clara Paget i huvudrollerna. Säsongen är 570 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 25 januari 2016 av 20th Century Fox.
 
Handling
"Walrus-besättningen har strandat och nu måste Flint och Silver samarbeta för att lyckas överleva. En ny sorts pirat anländer i form av Ned Low, och när stridigheterna ökar måste kapten Charles Vane bestämma sig för vad han värdesätter högst: Eleanors liv eller besättningens respekt. Samtidigt har en helt ovärderlig skatt smugglats in på ön..."
 
Recension
Den första säsongen av Black Sails är imponerande, men överträffas här med hästlängder. Handlingen har djupnat, karaktärerna utvecklats och insatserna tagits till en ny nivå. Med intressanta intriger och fängslande action gör den andra säsongen av Black Sails ett stort intryck.
 
Kapten Flint och Silver hamnar i trubbel. 
 
Seriens andra del är ett riktigt tempofyllt och medryckande tillskott. Genom oförutsägbara händelser och välkoreograferad action tätnar spänningen och tittaren engageras. Därtill ökar trovärdigheten av energin som lagts på detaljer. Kostymerna är tidsenliga, sminkningarna smakfulla och effekterna betagande.
 
Charles Vane tvingas anamma en brutal roll. 
 
Skådespelarna är naturliga i sina roller och lyckas framföra mycket övertygande prestationer. Deras engagemang för serien lyser igenom skärmen och fängslar. I första säsongen fanns vissa tvivelaktiga skådespelarprestationer men här har de verkligen ryckt upp sig. Vidare har karaktärerna växt som individer och genom tillbakablickar lär vi känna bland annat kapten Flint och grunden för hans ambitioner bättre.
 
En ny pirat dyker upp och gör livet surt för Eleanor. 
 
Som tidigare nämnt har säsongen en bra rytm och det blir sällan tråkigt. Dock har säsongen några dippar som sänker det genomsnittliga tempot: vissa scener kör fast och känns oväsentliga för seriens fortskridande. Lyckligtvis är det bara ett par avsnitt som sackar efter, men tyvärr drar det ner helheten.
 
I säsongen finns gott om action. 
 
Den andra säsongen av Black Sails är allt som allt riktigt bra. Allt som var bra med föregångaren har tagits snäppet längre. Mer action, fler oförutsägbara händelser och bättre skådespelarprestationer gör att den skapar ett starkt drag efter att se fortsättningen.
 

Utnämnd till veckans blogg!

Tack vare att jag har er underbara läsare som motiverar mig, utnämnde blogg.se mig till veckans Facebook-blogg. Jag vill ta tillfället i akt och uttrycka hur mycket jag uppskattar er och det stöd ni ger mig. 
 
 
Dagen i ära svarade jag på några intervjufrågor som blogg.se tillhandahöll. Om du är intresserad av mina svar så finns hela intervjun nedan. 
 
Stoooort grattis Melanie!! Vi har utsett dig till Veckans Facebook-blogg! En lite sportslig första fråga: hur känns det?
Det känns fantastiskt! Ofta hamnar bloggar om mode, mat och inredning i fokus och därför känns det jätteroligt att en lite avvikande nisch uppmärksammas.
 
Berätta, vad skriver du om på din blogg?
Huvudparten av inläggen jag publicerar är recensioner av böcker, filmer och tv-serier, men som läsare får man även följa mitt samlande och ta del utav vissa nyheter. Ibland tar jag även mig tid att anhålla tävlingar och göra nördrelaterade utmaningar, eftersom många så kallade "tags" cirkulerar i bloggosfären.
 
Vad kommer ditt stora intresse för böcker, serier och filmer från?
Böcker har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. När jag var liten högläste mina föräldrar med stor inlevelse för mig varje kväll. Tidigt under grundskolan började jag läsa kortare romaner på egen hand parallellt med högläsningen och efter det har det eskalterat.
 
Intresset för film har också funnits sedan barndomen, främst tack vare Disneys och Astrid Lingrens verk. Men en riktigt nörd blev jag inte förren jag för första gången såg Sagan om Ringen. Det var inte förren senare jag började gilla serier. När jag var liten hade jag dåligt tålamod och att följa serier kräver engagemang. Så när pappa slaviskt tittade på Vänner gjorde jag hellre annat. Det var inte förren jag var åtta och såg Lost som en helt ny värld öppnades för mig. Sedan dess har jag nästan tyckt mer om serier än filmer.
 
Vad innehåller en riktigt bra story enligt dig?
En riktigt bra story ska ha genomtänkt bakgrundsinformation till både karaktärerna och samhället. Den ska våga ta ut svängarna och inte vara rädd för att göra något annorlunda. Och det viktigaste av allt: den ska beröra. Oavsett om den får läsaren/tittaren att skratta eller gråta så är känslor ett bevis på att verket har lyckats.
 
Hur mycket tid i veckan tillbringar du på att läsa och titta på serier och filmer?
Under en vanlig högskolevecka blir det ungefär 11 timmars skönlitterär läsning, 8 timmars filmtittande och lite mer än 40 timmar åt serier. När jag är ledig blir det mer.
 
Du gillar ju fantasy, vilken är den bästa karaktären i fantasyvärlden?
Oj, vilken svår fråga! Det finns ju så många… Varför inte Cersei från Game of Thrones? Hennes personlighetsark är mycket fascinerande.
 
Varför gillar du den så mycket?
Det är en genre som aldrig slutar att överraska och där inga kreativa gränser finns! Mängden unika idéer inom genren är oändlig, och det är otroligt fängslande att få uppleva en värld med andra regler än i vår egen.
 
Om vi vill ha tips på vad vi kan titta på en lördagkväll tillsammans med vännerna vad skulle du rekommendera då?
Det beror på vilken genre ni är sugna på. Vid komedi rekommenderar jag Mrs. Doubtfire, sorgligt drama Changeling och animerat Lånaren Arrietty. Sedan skulle jag föreslå övernaturliga X-men: days of future past, actionkomedin Kingsman: the secret service samt romantikfilmen Love, Rosie
 
Vilken är din favoritbok?
Mina favoriter är för tillfället de dystopiska The Lunar Chronicles-böckerna av Marissa Meyer samt Across the Universe av Beth Revis. 

Nytt i samlingen, #104

Idag fick jag ett paket från Modernista.
 
 
Paketet innehöll fantasyboken Glastronen (org. Throne of Glass) av Sarah J. Maas. Jag äger redan seriens tre första romaner på engelska, varav jag har hunnit läsa den första (se recensionen här). Men eftersom jag tycker mycket om den kan jag tänka mig att läsa om den innan jag tar mig an fortsättningen, Crown of MidnightStort tack, Moder-nista!

Mockingjay, part 2

Fakta
Mockingjay part 2 är regisserad av Francis Lawrence och i huvudrollerna finns Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Woody Harrelson, Donald Sutherland, Julianne Moore, Sam Claflin och Mahershala Ali. FIlmen är 137 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpps 24 mars av Nordisk film. Filmen baseras på boken av Suzanne Collins. Du kan läsa min recension av bioupplevelsen här.
 
Handling
"Katniss Everdeen har avancerat till ledare för upproret mot Panems tyranniske president. Hon och en grupp rebeller från Distrikt 13 förbereder sig nu för den episka slutstriden som kommer att avgöra landets framtid."
 
Recension 
Det starka krigsdramat Mockingjay part 2 lyckades faktiskt gripa tag i mig mer nu andra gången jag såg filmen. Hänförd av de läckra effekterna och intensiva actionscenerna hade jag svårt att slita mig ifrån skärmen. Filmen har en del brister, men det vägs upp av en spänd atmosfär och medryckande handling.
 
Systern Primrose stöttar Katniss genom hårda tider.
 
Förutom spänningen är skådespelarna filmens starkaste element. Erfarna och karismatiska stjärnor präglar rollerna och deras begåvning fångar tittarens uppmärksamhet. Donald Sutherland (MASH), Julianne Moore (Carrie), Natalie Dormer (Game of Thrones) och Michelle Forbes (True Blood) presterar utomordentligt och det är kul att även få se Gwendoline Christie (Game of Thrones), Stanley Tucci (Djävulen bär prata) samt Elizabeth Banks (Pitch Perfect) blinka förbi. I filmens hjärta finns dock Jennifer Lawrence (Joy) som alltid levererar klanderfritt.
 
En teknisk gadget hjälper teamet att undvika fällor.
 
Den stora nackdelen med Mockingjay part 2 är tempot. Fördelningen av skärmtiden är skev och många scener känns utdragna. Särskilt omständliga är filmens början och slut, som dras ut alldeles för länge. Det känns nästan som att filmen har flera epiloger. Tyvärr är inte alla sekvenser lika bra och intresset hinner förloras under avslutningens gång.
 
Den sista striden står mellan Katniss och president Snow.
 
Med snygga effekter, häftig rekvisita, trollbindande politiska intriger och begåvade skådespelare resulterar Mockingjay part 2 i ett kraftfullt men stillsamt drama. Den laddade atmosfären griper tag i tittaren, men tyvärr drar tempot ner helheten då alltför många scener blir långrandiga. Allt som allt är Mockingjay part 2 ett värdigt avslut på franchisen.
 

Two and a Half Men, säsong 8

Fakta
I den åttonde säsongen av Two and a half men är Charlie Sheen, Jon Cryer, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor och Melanie Lynskey i huvudrollerna. Säsongen är 323 minuter lång, består utav 16 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.
 
Handling
"Charlie har ett problem: Rose. Innan var hon helt galen i Charlie. Nu är hon gift och förbjudet område, det vill säga helt oemotståndlig för kärlekstörstiga Charlie. Han, hans hopplösa bror Alan och talanglösa brorson kämpar med livets vardagliga aktiviter."
 
Recension
Den åttonde säsongen är en klar förbättring från den energilösa föregångaren. Den bjuder på värmande underhållning, minnesvärda skämt och en del karaktärsutvecklingar. Trots att säsongen egentligen inte tillför något nytt till serien är det ett trevligt tillskott.
 
Charlie får fnatt när han får reda på sin dejts ålder.
 
Säsongens stjärnor är Melanie Lynskey (Over the garden wall), Jon Cryer (Pretty in pink) och Holland Taylor (Spy kids). De är väldigt naturliga i sina roller och bjuder karismatiskt på sig själva. Även det nya tillskottet Courtney Thorne-Smith (Ally McBeal) levererar, och tack vare hennes och Graham Patrick Martins (Anna Nicole) närvaro känns det som att serien börjar utvecklas till det bättre. 
 
Däremot har Charlie Sheen (Anger management) slutat tilltala mig. Tidigare gillade jag honom mycket men de senaste säsongerna har han inte tillfört något till serien. Hans skådespeleri har dessutom blivit konstlat. Ärligt talat ser jag fram emot att se hur serien blir utan honom och jag hoppas att det ger den nytt liv.
 
Guldgrävaren Courtney återvänder till Charlies öppna armar.
 
Den åttonde säsongen av Two and a half men är ett lättsamt och trevligt tidsfördriv. Serien håller sig till det den är van vid och det fungerar. Man underhålls, utan att skratta. Charmas, utan att förälska sig. Two and a half men är allt som allt en trivsam serie, men att ta ut svängarna mer skulle göra den gott.
 

Tsatsiki, farsan och olivkriget

Fakta
Tsatsiki, farsan och olivkriget är regisserad av Lisa James-Larsson och i huvudrollerna är Emrik Ekholm, Adam Gutniak, Johan Hallström, Christine Meltzer, Liv Mjönes, Jonatan Rodriguez och Sara Vilén. Filmen är 95 minuter lång, är barntillåten och släpps 21 mars 2016 av Nordisk film.
 
Handling
"Tsatsiki längtar till sommarlovet då han ska åka till Grekland för att bo hos sin pappa Yanis. När Tsatsiki anländer till byn är det dock inte riktigt som han mindes det. Pensionat och krogar är öde, det är kris i Grekland och i hans älskade by. När pappa berättar de dåliga nyheterna att han kanske måste sälja både hotellet och olivlunden så inser Tsatsiki att det är upp till honom att rädda hotellet, annars kommer hans älskade plats i Grekland att gå förlorad."
 
Recension
Tsatsiki, farsan och olivkriget är en trivsam och småmysig film, som dock saknar den värme och entusiasm jag hoppats på att få se. Det glättiga manuset tillsammans med den omogna huvudkaraktären resulterar i att filmen inte blir mer än okej.
 
Tsatsiki återvänder till sin familj i Grekland.
 
Det som utmärker filmen är de bedrövliga skådespelarprestationerna. Emrik Ekholm (Vi är bäst!) och de andra barnen framför sina repliker på ett krystat och onaturligt sätt: helt utan känsla. De är oengagerade, tafatta och uppträder konstlat. Bristande erfarenhet är inget att skylla på, för här saknas något grundläggande: talang.
 
Tillsammans med vännerna försöker Tsatsiki rädda hotellet.
 
Filmens bästa aspekt är miljön och alla dess färger. Nyanserna av blått och grönt får mig att längta till sommaren och värmen. De vackra vyerna över klarblått vatten och gröna fält fängslar och inger en behaglig samt lugnande känsla. Fast filmen har många brister känner jag att den är värd se, just tack vare atmosfären som skapas av omgivningen.
 
Kärlek blossar upp mellan Alva och Tsatsiki.
 
Tsatsiki, farsan och olivkriget är dock oerhört klyschig. Jag är van vid stereotypiska filmer men detta fick det att krypa i kroppen. Det kändes nästan genant att höra de förlägna replikerna och se scener vi upplevt många gånger tidigare. Filmen är så pass förutsägbar att den känns bortkommen. 
 
I byn är alla som en enda stor familj.
 
Som helhet är Tsatsiki, farsan och olivkriget en svag film. Barnskådespelarna presterar inte bra och manuset är tyvärr alldeles för klyschigt i min smak. Det som kompenserar är den fantastiska miljön och det småmysiga konceptet, men tyvärr väger det inte upp bristerna.
 

Nytt i samlingen, #103

Idag kom ett paket som jag beställt från CDON, tillsammans med ett paket från 20th Century Fox.
 
 
De senaste dagarna har CDON firat sin 17-årsdag och hos dem hittade jag ett bra erbjudande på böcker. Därför passade jag på att skaffa hem 172 hours on the moon av Johan Harstad samt The demon king av Cinda Williams Chima. De var nedsatta från 267 till 100 kronor och har fått betygen 3,69 respektive 4,21 på Goodreads. Jag har hört mycket gott om båda och ser fram emot läsningen.
 
Av 20th Century Fox fick jag den fjortonde säsongen av den animerade tv-serien Family Guy. Det här är en serie som jag ligger långt efter med: jag har nämligen endast sett den första säsongen. Men som tur är känns det inte särskilt viktigt att slaviskt följa varje säsong för att förstå, och därför kommer det troligen inte bli något problem att se denna. Stort tack, 20th Century Fox!

99 Homes

Fakta
99 Homes är regisserad av Ramin Bahrani och i huvudrollerna är Michael Shannon, Andrew Garfield, Laura Dern, Randy Austin, Doug Griffin, Noah Lomax och Carl Palmer. Filmen är 108 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpps 21 mars 2016 av Scanbox.
 
Handling
"Tillsammans med sin mamma och sin 9-årige son blir Dennis Nash utsparkad ur sitt barndomshem av den karismatiske men hänsynslöse fastighetsmagnaten Rick Carver. När allt ser som mörkast ut kommer Carver med ett nästintill oemotståndligt erbjudande. Nash tvingas välja mellan att slå sig samman med Carver, bortse från sitt samvete och även han tjäna stora pengar på andras olycka - eller att gå i klinch med djävulen."
 
Recension
99 Homes är ett intressant och fängslande drama om ekonomiska kriser och den girighet som finns i dagens materiella samhälle. Det karaktärerna går igenom väcker stor sympati, samtidigt som oron gnager. Filmen skildrar nämligen en verklighet som många idag går igenom – och dess aktualitet ger en skrämmande känsla av att vem som helst kan bli utsatt. 
 
Efter att ha förlorat sitt hem börjar Dennis jobba för Rick Carver.
 
För att känna medkänsla och ha förståelse för fiktiva personer behöver vi ofta bakgrundsinformation. I 99 Homes kastas vi dessvärre rätt in i händelserna och vi hinner inte lära känna karaktärerna och deras vardag tillräckligt bra. Eftersom vi bara fått följa dem efter att problemen uppstått får vi inte ett särskilt bra perspektiv över den förändring de genomgår. Ett starkare känslomässigt band hade knutits an om vi fått följa karaktärerna innan svårigheterna tog vid, vilket hade fått mig att känna mig personligt involverad. 
 
Möjligheter Dennis aldrig vågat drömma om blir tänkbart.
 
Skådespelarna är mycket duktiga i sina roller och jag imponeras av Andrew Garfields (The Amazing Spider-Man) prestation. Han rör sig naturligt och ser ut att trivas i sin roll. Därtill är Laura Dern (Jurassic Park) som alltid utmärkt, och Michael Shannon (Boardwalk Empire) levererar. 
 
Sonens bästa kompis har det också tufft ekonomiskt.
 
Något som tyvärr drar ned filmen är tempot. Händelserna utvecklas relativt långsamt och beklagligtvis är 99 Homes stundtals tråkig. Visst är det gripande att se Dennis kämpa med att upprätthålla sin moral, men efter ett tag blir det enformigt och bristen på drama får filmen att kännas händelselös. Därtill slutar filmen abrupt och ger inte 99 Homes det avslut jag hoppats på.
 
Att vräka människor medför en del risker.
 
Allt som allt är 99 Homes en helt okej film. Konceptet är intressant och aktualiteten är gripande och oroande. Skådespelarna presterar därtill mycket bra. Bristen på bakgrundsinformation och tempo drar dock ned filmen och gör den relativt oengagerande.
 

Bränd

Fakta
Bränd (org. Burnt) är regisserad av John Wells och i huvudrollerna är Bradley Cooper, Sienna Miller, Daniel Brühl, Omar Sy, Emma Thompson, Uma Thurman, Lily James och Alicia Vikander. Filmen är 96 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 7 mars 2016 av Scanbox.
 
Handling
"Adam Jones är Michelinkocken som gjort sig känd för sina oortodoxa metoder i köket. Han är en diva med tvivelaktiga kontakter och laster: en djävul bland kockar. Men en dag går allt överstyr och då är det smartast att  försvinna. När alla tror att han är död ser han sin hans att starta upp igen på en annan ort. Men för att lyckas kamma hem den efterlängtade tredje Michelinstjärnan måste han locka till sig de bästa kockarna i branschen. En inte helt lätt uppgift då man bränt alla broar."
 
Recension
Gillar du att se på matlagningsprogram är Bränd utmärkt för dig. Det känns nämligen som en filmversion av Hell’s Kitchen. De färgstarka rätterna och ljuvliga uppläggen är filmens bästa aspekt och trollbinder tittaren. Dock saknas hängivelse och glädje i matlagningen och allt för mycket fokus ligger på huvudkaraktärens manier. Bränd skulle behöva mer kött på benen, så att säga.
 
Adam Jones försöker skapa en restaurang som tar världen med storm.
 
Handlingen i sig är väldigt enkel och framstår som aningen intetsägande. Filmen är dessutom förutsägbar och innehåller en del klyschor. Samtidigt är den mycket lättsam, smått underhållande och inger för det mesta en rofylld känsla. Det vill säga, när inte kocken skriker och kastar saker omkring sig.
 
Kockarna måste snabbt vänja sig vid sin chefs maniska beteende.
 
Karaktärerna har dessvärre vaga bakgrundshistorier, vilket gör att man har svårt att fastna för dem. De är enkelspåriga och många av dem glöms snabbt bort. Skådespelarna är i sin tur mycket duktiga och det är kul att se så många välbekanta ansikten. Många är dock underutnyttjade och bland annat Thurman (Kill Bill), James (Cinderella) och Vikander (The Danish GirI) har bara ett par minuters skärmtid.
 
Dr. Rosshilde ger Adam råd.
 
Trots bristande personlighetsark för karaktärerna och en intetsägande handling tycker jag att Bränd är en mycket trevlig film att titta på. Att se maten tillagas, dukas upp och serveras är överraskande rofyllt och intressant. Det är visuellt sett en mycket vacker film och det vattnas i munnen av att se de utsökta skapelserna. Fast filmen saknar passion är det just maten som gör Bränd sevärd.
 

Game of Thrones, säsong 5

Fakta
Den femte säsongen av Game of Thrones har Lena Headey, Peter Dinklage, Emilia Clarke, Kit Harington, Sophie Turner, Iain Glen, Maisie Williams, Nikolaj Coster-Waldau, John Bradley, Alfie Allen, Aidan Gillen, Gwendoline Christie, Liam Cunningham, Natalie Dormer, Carice van Houten, Iwan Rheon och Stephen Dillane i huvudrollerna. Den är 558 minuter lång, består utav 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 14 mars 2016.
 
Handling
"Krafter från Westeros och Essos alla hörn flyttar fram positionerna för att fylla det maktvakuum som uppstått. Daenerys börjar förstå vad det innebär att härska; Sansa lyssnar på Littlefinger; Jamie far till Dorne för att hämta sin dotter; Arya blir de ansiktslösas lärling; Cerseis makt sviktar och Stannis vänder blicken mot Vinterhed. Samtidigt närmar sig vintern - och med snön kommer de döda."
 
Recension
En lite seg uppstart utvecklas till en för övrigt fantastisk säsong. Mötet mellan humor, spänning, fantasy och politik gör den mångsidig och intelligent. Därtill imponerar serien med vackra kostymer, förtjusande håruppsättningar, detaljrika stadskonstruktioner och enastående animeringar.
 
Cersei lär sig den hårda vägen att inte alla går att kontrollera.
 
Den femte säsongen omfattar nio huvudparalleller, med en handfull protagonister närvarande i varje. Varje karaktär har ett rikt personlighetsark och det finns ingen som inte är intressant att följa. Att därtill se några av de tidigare handlingsspåren sammanstråla till en enhet är mycket uppskattat. Men med det stora antalet karaktärer uppstår även bekymmer: vissa får nämligen väldigt lite skärmtid och glöms nästan bort under säsongens gång.
 
Melisandre fortsätter predika för Ljusets Gud.
 
Skådespelarna gör stort intryck. De äger sina roller och inger stor respekt för deras talanger. Rollerna präglas utav begåvade stjärnor vars erfarenheter får dem att utstråla en naturlig karisma. Samtliga har en fallenhet för yrket och en förmåga att med en enkel skiftning i kroppsspråk och tonfall skapa känslostormar. Storartade Lena Headey (300) är exempel på det.
 
I Dorne söker Ellaria Sand hämnd.
 
Sedan sin första säsong har Game of Thrones utvecklats enormt. De fiktiva personerna har förändrats oerhört mycket och det är engagerande att följa deras framåtskridande. Därtill har handlingen och vad som står på spel växt sig större och världen blir för varje avsnitt allt mer komplex. Samhällets genomtänkta uppbyggnad fängslar och att hela upptäcka nya saker väcker stor entusiasm.
 
Arya påbörjar ett lärningsskap hos de ansökslösa männen.
 
Manuset är välskrivet och jag älskar att mycket förblir osagt. Karaktärerna talar poetiskt i gåtor och det gäller ofta att läsa mellan raderna. Att det ideligen gömmer sig hotfulla undermeningar bakom de vänligaste dialogerna är otroligt hänförande. Därtill är språket i sig mycket tjusande och omfattar många minnesvärda repliker.
 
Vintern kommer, och de döda kommer med den.
 
Seriens musik spelas med storslagen inlevelse. Därtill får vi ta del utav vackra vyer och fantastiska miljöer. Vi får för första gången besöka Dorne, vars starka färger fängslar i kontrast mot nordens kalla kulörer. Dock måste jag medge att jag är aningen besviken på Dorne-upplevelsen. Vi får inte spendera särskilt mycket tid där och då jag förväntat mig en intensiv, farofylld resa med blodtörstiga Sand Snakes föll besöket lite platt.
 
Daenerys måste slå tillbaka mot stadens rebeller.
 
I sin helhet är den femte säsongen ett fantastiskt tillskott till Game of Thrones-serien. Det är en fartfylld och överväldigande säsong, som bjuder på både humor och spänning. Karaktärerna växer, handlingen utvecklas och som tittare får vi uppleva mer av vad Westeros har ett erbjuda. 
 

Nytt i samlingen, #102

Idag kom ett paket från Natur&kultur och ett från Nordisk film.
 
 
Från Natur&kultur fick jag den fristående boken Isdraken. Den är skriven av George R. R. Martin, författaren bakom A Song of Ice and Fire-serien (mer känd som Game of Thrones). Boken handlar om vinterbarnet Adara som tillsammans med en isdrake måste rädda deras värld från förstörelse. Den har betyget 3,76 på Goodreads.
 
Av Nordisk film fick jag två bluray-filmer. Den ena är Mockingjay part 2, vilket är den avslutande delen i The Hunger Games-franchisen baserade på böckerna av Suzanne Collins. Filmen kommer ut den 24 mars och har betyget 6,8 på IMDb.
 
Den andra filmen jag fick var Tsatsiki, farsan och olivkriget. Jag har faktiskt aldrig sett någon Tsatsiki-film men det det verkar som en glädjande komedi. Filmen släpps den 21 mars och har betyget 6,0 på IMDb.
 
Stort tack, Nordisk film och Natur&kultur!

Undret

Fakta
Undret (org. Wonder) är en fristående bok skriven utav R. J. Palacio. Boken är 329 sidor lång och publiceras av Brombergs förlag.
 
Handling
"August föds med ett missbildat ansikte. Ända fram till tioårsåldern har han undervisats hemma av sin mamma. När han sedan ska börja i en vanlig skola förstår han att mycket kommer att förändras. Hur ska August klasskamrater reagera och hur ska han själv bemöta deras reaktioner? Hur ska han få dem att förstå att han är precis lika vanlig som de, bara med den skillnaden att han ser annorlunda ut?"
 
Recension
Tack vare dess viktiga handling och starka budskap passar Undret alla åldrar. Den inger en värmande känsla och inspirerar läsaren till att bli en bättre människa. Samtidigt är boken ibland konstlad och den framkallade lyckokänslan känns orealistisk.
 
August är en karaktär som är väldigt enkel att fastna för. Han är intelligent, omtänksam och ovanligt mogen för sin ålder. Att läsa ur hans perspektiv öppnar upp läsarens egna ögon. Dock finns det ytterligare fem synvinklar att läsa ur och tyvärr känns många onödiga. De flesta återberättar samma händelse, vilket blir aningen enformigt. Jag tror att boken hade känts mer kompakt och händelsefylld om två eller tre perspektiv använts istället för sex.
 
Något jag störde mig på var mängden språkliga fel. I vissa kapitel inleds ingen av meningarna med stora bokstäver. Trots att det är tydligt att det är medvetet gjort så är det mycket störande för läsningen. Då det inte heller bidrar till något känns det som ett meningslöst tillägg.
 
Det starka budskapet ger boken ett högt läsvärde. Dock ordnar sig allting för enkelt och slutet är stereotypiskt samt förutsägbart. Visst är det roligt med ett lyckligt slut, men med en handling som denna känns det inte särskilt trovärdigt. Många barn idag är riktigt elaka och acceptansen i boken ovanlig. Det gör att boken känns skev.
 
Allt som allt är Undret en stark bok. Med härliga karaktärer och en gripande handling hålls intresset från början till slut. Bortsett från mängden klyschor är det en fängslande berättelse.
 

Nytt i samlingen, #101

Idag kom ett paket från Rabén&sjögren.
 
 
Paketet innehöll tre böcker av Roald Dahl, nämligen SVJ, Matilda och Herr och fru Slusk. Jag har faktiskt aldrig läst något av Dahl men eftersom de är populära klassiker ser jag mycket fram emot att göra det. Stort tack, Rabén&Sjögren!

The Walk

Fakta
The Walk är regissterad av Robert Zemeckis och i huvudrollerna är Joseph Gordon-Levitt, Charlotte Le Bon, Guillaume Baillargeon, Ben Kingsley, James Badge Dale, Clément Sibony och César Domboy. Filmen är 123 minuter lång, rekommenderas från 7 år och släpptes 7 mars 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"Att övervinna det omöjliga är något Philippe Petit alltid velat göra. 1974 rekryterar linartisten ett team som ska hjälpa honom att nå sin dröm: att gå tomrummet mellan World Trade Centers skyskrapor. Han vägrar låta någonting hindra honom från att fullfölja den."
 
Recension
Hisnande scener, enastående grafik och intressant handling resulterar i en stark film. Skådespelarna gör bra ifrån sig och Gordon-Levitt agerar med en genomskådlig karisma och entusiasm. Som tittare häpnas man av den fascination, underhållning och spänning som blandas.
 
Philippe och flickvännen Annie planerar kuppen.
 
Jag är överraskad över hur pass fängslande filmen visade sig vara. Största delen av filmen handlar om hur planerna för kuppen utvecklas, men vi får också se delar av Philippes barndom: vad som inspirerat honom, hans framgångar och nedgångar, vilket driver filmen framåt på ett mycket effektivt sätt. Något jag däremot inte uppskattar är de scener där Philippe pratar direkt till tittaren.
 
Tillsammans tränar och förbereder de inför den stora dagen.
 
Filmens tempo är inte alltid är på topp och vissa delar är utdragna. Därtill är filmens klimax enligt mig inte filmens höjdpunkt. Uppladdningen är så pass engagerande att den stjäl stjärnglansen. Med det sagt så är den slutgiltiga lindansen likväl makalös och det är omöjligt att inte få lite svindel. Vyn från tornen är fenomenal och som tittare får man en oerhörd respekt för Philippe.
 
Papa Rudy ger Philippe råd om hur han ska gå till väga.
 
När det kommer till karaktärerna är jag kluven. Jag tycker mycket om Philippe och hans flickvän, men relationen mellan dem känns inte tillräckligt utforskad för att förhållandet ska gripa tag. Därtill tillkommer många karaktärer framåt slutet och resultatet blir en likgiltig reaktion gentemot dem.
 
Ett litet steg för människan men ett stort steg för Philippe.
 
The Walk är allt som allt en riktigt bra film. Huvudkaraktärerna är intressanta, handlingen fascinerande och skådespelarna levererar bra. Filmen fängslar med det medryckande konceptet och sina fantastiska vyer. Genom att blanda underhållning med allvar trollbinder den. Trots vissa brister så är det definitivt en film värd att se.
 

Hotell Transylvanien 2

Fakta
Hotell Transylvanien 2 är regisserad av Genndy Tartakovsky och rösterna görs av bland annat Adam Sandler, Selena Gomez, Andy Samberg, Kevin James, Steve Buscemi och Asher Blinkhoff. Filmen är 89 minuter lång, barntillåten och släpptes 22 februari 2016 av Universal Sony.
 
Handling
"Allt blir bättre och bättre på Hotell Transylvanien, men Dracula är orolig för att hans gulliga barnbarn Dennis - hälften vampyr och hälften människa - inte visar några tecken på att vara vampyr. Så när Mavis åker på semester samlar Drac sina monsterpolare Frank, Murray, Wayne och Griffin och sätter Dennis i träningsläger för blivande monster."
 
Recension
Hotell Transylvanien 2 har en lite mer krystad handling än föregångaren. Men trots det är det en mycket trevlig film att se. Den ger en lättsmält och upplyftande upplevelse, som med hjälp av dynamiska karaktärer underhåller.
 
Några år efter händelserna har Mavis och Jonathan fått sonen Dennis.
 
Filmens animationer är riktigt snygga och gör sig obeskrivligt bra i hög upplösning. Användningen av färger piggar upp och sättet karaktärerna framställts på gör dem uttrycksfulla. De fiktiva personerna är därtill harmlöst roande och många av filmens humoristiska skämt spelar på deras bisarra egenskaper. 
 
Dracula är fast besluten på att få fram Dennis vampyrgen.
 
Visst är filmen både klyschig och förutsägbar, men den oväntat sorglösa och fromma tonen ger en fängslande oskuldsfullhet som väger upp. Hotell Transylvanien 2 trollbinder genom att vara renhjärtad och det tar ingen energi från tittarens håll att bara luta sig tillbaka och njuta. 
 
De flesta karaktärerna från första filmen återses.
 
Hotell Transylvanien 2 är ingenting utöver det vanliga, men bjuder ändå på varm underhållning. Det är en behaglig film som tilltalar genom att roa på ett oskyldigt sätt. Därtill framför filmen det vanliga men viktiga budskapet om att acceptera andra för dem de är. Allt som allt: en trevlig efterföljare.
 

Fathers & daughters

Fakta
Fathers & daughters är regisserad av Gabriele Muccino och i huvudrollerna är Russel Crowe, Amanda Seyfried, Kylie Rogers, Aaron Paul, Diane Kruger, Quvenzhané Wallis, Bruce Greenwood, Jane Fonda, Octavia Spender och Janet McTeer. Filmen är 111 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 15 februari 2016 av Scanbox.
 
Handling
"Författaren Jake Davis tappar helt fotfästet när en bilolycka med dödlig utgång lämnar honom ensam med 5-åriga dottern Katie. Förföljd av skuldkänslor efter den plötsliga förlusten av sin fru försöker han få de dagliga rutinerna att  fungera, samtidigt som hans påfrestande släktingar gör allt för att ta dottern ifrån honom. Genom historiens gång får vi lära känna Katie som vuxen, förföljd av demonerna från barndomen, samtidigt som hennes pappa försöker hålla fast vid det han älskar högst på jorden: sin dotter."
 
Recension
Fathers & daughters är en gripande film vars starka handling och berörande koncept fängslar tittaren från början till slut. Genom en behaglig miljö, snyggt kameraarbete och minnesvärda repliker blir filmen vacker och får en värmande ton. Samtidigt behandar den en del tuffa ämnen, bland annat psykisk ohälsa, som ger filmen djup och en känslomässig inverkan.
 
Jake gör sitt bästa för att ta hand om dottern Katie.
 
Rollerna har tilldelats starka stjärnor som verkligen vet var de gör. Storartade Russel Crowes (Gladiator) insats är trovärdig och känslofull. Han har dessutom en underbar kemi med barnskådespelaren Kylie Rogers (The Whispers): som imponerar med sin stora talang. Vidare levererar även Amanda Seyfried (Mamma Mia!) och Aaron Paul (Breaking Bad), och det är roligt att få se Diane Kruger (Inglorious Basterds), Bruce Greenwood (Star Trek), Jane Fonda (The Newsroom), och Janet McTeer (The White Queen) i mindre roller. Allt som allt är skådespelarnas prestationer beundransvärda.
 
Som vuxen hemsöks Katie av sina barndomsminnen.
 
Fathers & daughters är dock lite smått klyschig och ibland sackar tempot. Därtill är det emellanåt svårt med tidsuppfattningen i filmen. Den växlar mellan dåtid och nutid utan att förvarna tittaren. Ofta förstår man i vilket tempus filmen berättas i, men ibland blir det förvirrande och osammanhängande.
 
Att brottas med psykologisk ohälsa gör det inte lätt att hitta kärleken.
 
Avslutningsvis är Fathers & daughters en bra film. Skådespelarna är enastående och konceptet berörande. Den starka handlingen griper tag i tittaren och intresset hålls kvar till slutet. Det är inget mästerverk – men definitivt en film värd att se.
 

Nytt i samlingen, #100

Aaaaaaaaaa! Jag har väntat och längtat i 389 dagar och nu är den äntligen här!
 
 
Game of Thrones är min eviga favoritserie och jag har räknat dagarna tills den femte säsongen skulle anlända. Releasedatumet är den 14 mars så gissa om jag blev glad över att den kom idag. 
 
Precis som tidigare har fodralet en mycket exklusiv känsla. Det vanliga bluray-fodralet omsluts av tjock, gyllene kartong, som i sin tur täcks utav ett genomskinligt slipcase med guldbruna detaljer. Oerhört snyggt och påkostat.
 
Den vanliga sammanfattningen skippar jag eftersom så många sett serien. Och om du inte har gjort det: vad gör du med ditt liv? Allvarligt - gå omedelbart ifrån datorn och titta. Det är en order. Schas med dig. 
 
Säsongen kostade mig 378 kronor.

The Simpsons, säsong 4

Fakta
I den fjärde säsongen av The Simpsons görs rösterna av bland annat Dan Castellaneta, Julie Kavner, Nancy Cartwright, Yeadley Smith, Hank Azaria och Harry Shearer. Säsongen är 552 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den spelades in 1992.
 
Handling
"Bart förbjuds se den nya Itchy och Scratchy-filmen, Marge hamnar i fängelse. Homer startar en snöplogsfirma, Lisa hanterar ovälkommen romantik, och Maggie säger sitt första ord."
 
Recension
Den fjärde säsongen utav tv-serien The Simpsons är utan tvekan den hittills bästa. Med värmande humor och charm bjuder den på glädjande underhållning. Konceptet är lättsamt och handlingen enkel att hänga med i. Men förutom att vara mysig så är den också riktigt intelligent.
 
Den dåliga bildkvalitén kompenseras av det starka innehållet.
 
Säsongen innehåller en hel del vågade, subtila satirer och vulgära skämt. Deras diskretion gör att man som tittare känner sig skarpsinnig för att ha upptäckt dem och därmed uppskattas de ännu mer. Ett exempel är när Smither, i avsnittet ”Treehouse of Horror III”, säger I think women and sea men don’t mix. Säsongen omfattar även en del smarta kulturella referenser.
 
Säsongen bjuder på en hel del underhållande och satiriska avsnitt.
 
I animerade serier är det lätt att glömma bort de fantastiska skådespelarna som faktiskt ligger bakom rösterna. I The Simpsons ger de allesammans exemplariska insatser och som tittare tänker man inte alls på att samma skådespelare gör flera röster.
 
Något som dock störde mig väldigt mycket – och som egentligen inte har med serien att göra – är DVD:ernas menyer. Varje gång man klickar någonstans spelas en liten animation upp. Den är bara runt 10 sekunder lång, men frustrationen växer när man ska klicka sig in på ”extras-language-svensk text-spela avsnitt” och animationen spelas för varje klick. Aaah!
 
Säsongen omfattar seriens tredje "Treehouse of horrow"-avsnitt.
 
Allt som allt är den fjärde säsongen av The Simpsons en mycket trevlig säsong. Det känns som att det är säsongen där serien på riktigt tar fart och får sin klassiker-status.
 

Nytt i samlingen, #99

Idag kom ett paket från Bonnier Carlsen och ett från Modernista.
 
 
Från Bonnier Carlsen fick jag Förlorade själars stad (org. City of lost souls), vilket är den femte och näst sista delen i The Mortal Instruments-serien av Cassandra Clare. Jag har redan läst den på engelska men eftersom det var  länge sedan ska de bli trevligt att fräscha upp minnet. Stort tack, Bonnier Carlsen.
 
Av Modernista fick jag Ormens skugga (org. The serpent's shadow). Det är den tredje boken i Kanekrönikan-trilogin av Rick Riordan. Jag ska snart ta mig an seriens andra del, Eldtronen. Jag har skjutit upp läsningen på grund av att jag inte var särskilt förtjust i Kanekrönikans första bok, men eftersom jag avgudar många av Riordans andra böcker har jag tillit på att serien blir bättre. Stort tack, Modernista.

I solstormens spår

Fakta
I solstormens spår (org. The kill order) är en prequel till Maze runner-serien, skriven utav James Dashner. Boken är 345 sidor lång och publiceras av Semic bokförlag.
 
Handling
"Mark och Trina såg världen brinna. De flydde från ett översvämmat New York och har startat ett nytt liv när något ännu värre drabbar världen. Viruset. En sjukdom som förstör människors hjärnor och tar bort allt som gör dem mänskliga. Ingen går säker. Ingen, utan en övergiven femårig flicka. Vem är hon?"
 
Recension
Prologen och epilogen är riktigt välskrivna och spännande. Dessvärre är de också bokens bästa aspekter. Det känns som att romanens syfte enbart är sluttvisten och resten uppfattas som oplanerat, slarvigt samt oengagerat. Mittendelen fungerar som utfyllnad och fast jag verkligen gillade bokens klimax så var vägen dit relativt ointressant.
 
Till min besvikelse följer vi inte Thomas och de andra gläntingarna från huvudtrilogin. Istället läser vi om två nya karaktärer: Mark och Trina. De har ingen tydlig koppling till de ursprungliga böckerna och saknar utstickande personlighetsdrag. De genomgår inte heller någon karaktärsutveckling, vilket gör att de bedöms som platta.
 
Jag älskar action, men det är faktiskt möjligt att få med för mycket av det goda. Så är fallet i I solstormens spår. Handlingen försvinner nästan bland alla actionscener, vilket gör att intresset svalnar. Actionen är det enda som driver boken framåt och det gör boken rätt tråkig: en bra roman behöver mer än slagsmål för att bli intressant. 
 
Allt som allt är I solstormens spår en helt okej bok som ger nyttig bakgrundsinformation till huvudtrilogin. Jag är mycket förtjust över sluttvisten, men varken handlingen eller karaktärerna var tillräckligt intressanta för att engagera mig.
 

Nytt i samlingen, #98

Idag kom ett paket från Scanbox i brevlådan: innehållande tre DVD-filmer.
 
 
I paketet fanns bland annat dramat Fathers & daughters med Russel Crowe, Amanda Seyfried, Aaron Paul, Diane Kruger och Bruce Greenwood i rollerna. Filmen handlar om Jake som förlorar sin fru i en bilolycka och måste kämpa för att behålla vårdnaden över sin dotter. Det verkar vara en mycket berörande film och de stjärnspäckade rollerna ger mig höga förväntningar. Filmen har betyget 7,0 på IMDb.
 
Jag fick även 99 homes, vilket är en thriller med Andrew Garfield, Michael Shannon och Laura Dern i huvudrollerna. Den handlar om Dennis, som tillsammans med sin mamma och sin 9-åriga son blir utsparkad från sitt hem. Därefter får han ett erbjudande som tvingar honom att bortse helt från sitt samvete. Det verkar som en spännande film och även här har vi en del skådespelare som jag tycker mycket om. Filmen har betyget 7,2 på IMDb.
 
Sist men inte minst fick jag filmen Bränd. Här syns bland annat Bradley Cooper, Sienna Miller, Omar Sy, Uma Thurman och Emma Thompson i rollerna. Precis som tidigare ger endast castingen i sig mig stora förhoppningar. Filmen handlar om en oortodox kock som fejkar sin död för att sedan börja om på annan ort. Där försöker han kamma hem den efterlängtade tredje Michelinstjärnan: vilket inte är helt lätt då man bränt alla broar. Filmen har betyget 6,6 på IMDb.
 
Jag ser mycket fram emot att se alla dessa. Stort tack, Scanbox!

Unfriended

Fakta
Unfriended är regisserad av Levan Gabriadze och i huvudrollerna syns Heather Sossaman, Matthew Bohrer, Courtney Halverson, Shelley Hennig, Moses Storm, Renee Olstead och Will Peltz. Filmen är 83 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 22 februari 2016 av Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB.
 
Handling
"Ett till synes oskyldigt spratt blir starten på en historia som går totalt överstyr. En tonåring och hennes vänner blir förföljda av en osynlig varelse som söker hämnd för ett förnedrande videoklipp som ledde till att en grym mobbare tog livet av sig. Vännerna, som trodde att deras handlingar inte skulle få några konsekvenser, inser ett år efter det chockerande självmordet hur dödligt fel de haft."
 
Recension
Unfriended har ett mycket unikt koncept. Hela filmen utspelar sig nämligen på en datorskärm och består uteslutande av Facebook-meddelanden, Youtube-klipp, Skype-samtal och dylikt. Detta originella tillvägagångssätt gör att filmen känns innovativ och annorlunda. Fast det ibland blir lite enformigt och smått jobbigt att se datorns buffrande skärm så är det en personlig och särpräglad idé som gör filmen gott.
 
Blaire skypar med sin pojkvän Mitch.
 
Den intressanta handlingen gör att man hungrar efter att få svar genom hela filmen. Mysteriet i sig är engagerande och spänningen byggs successivt upp. Atmosfären är laddad och vissa scener intensiva. Unfriended är inte särskilt otäck och jag skulle personligen inte kalla den för en skräckfilm, men den är smått obehaglig och kuslig; något som förstärks av filmens trovärdiga uppbyggnad.
 
Efter ett tag upptäcks det att en okänd person lyssnar på vännernas samtal.
 
Karaktärerna är dock rätt påfrestande att följa. De är inte lätta att sympatisera med och trots att skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig hade jag svårt att tycka synd om de fiktiva personerna. Deras fientliga och ytliga personlighetsdrag gör dem frånstötande.  De bråkar högljutt om oviktiga saker och det är störande att banala konflikter uppstår i även de mest kritiska situationerna.
 
Vännerna dras in på en grym lek på liv och död.
 
Avslutningsvis är Unfriended en bra film. Tempot, den buffrande skärmen och karaktärerna drar ned filmen men kompenseras av det unika konceptet och engagerande handlingen. Filmen slutar öppet och ger i slutändan inte mycket till svar, men vägen dit är minst sagt intressant. Om du vill se en unik skräckis är Unfriended att rekommendera.
 

Nytt i samlingen, #97

Idag kom ett paket från härliga Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB.
 
 
Paketet innehöll tre filmer på blu-ray.
 
Unfriended är en skräckfilm med bland annat Heather Sossaman, Moses Storm och Renee Olstead i huvudrollerna. Jag har hört många blandade åsikter om denna men ser mycket fram emot att se den. Filmen har betyget 5,7 på IMDb.
 
Barnfilmen Hotell Transylvanien 2 utspelas ett tag efter Hotell Transylvanien. För att hindra dottern Mavis från att lämna hotellet försöker Dracula få fram monstret i sitt halvmänskliga barnbarn. Jag gillade första filmen och hoppas att denna efterföljare är minst lika bra. Den har betyget 6,8 på IMDb.
 
Sist men inte minst fanns dramat The Walk i brevlådan. Den utspelar sig 1974 och handlar om en artist som försöker uppnå sin dröm: att gå på lina mellan World Trade Center-tornen. Utifrån trailern verkar detta vara en stark film och jag hoppas innerligt att den lyckas trollbinda. Filmen har betyget 7,4 på IMDB.
 
Stort tack, Universal Sony!

The Big C, säsong 4

Fakta
I den fjärde och sista säsongen av The Big C är Laura Linney, Oliver Platt, Gabriel Basso, John Benjamin Hickey, Gabourey Sidibe, Phyllis Somerville, Kathy Najimy och Connie Ray i huvudrollerna. Säsongen är 216 minuter lång, består utav 4 avsnitt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2013.
 
Handling
"Cathy Jamison beslutar att avsluta kemoterapin och återförenas med sin familj. Med sina sista krafter försöker hon strukturera tillvaron så att de hon lämnar bakom sig får det bra när hennes tid tagit slut."
 
Recension
Genom serien har vi lärt känna karaktärerna och vid det här laget känns de nästan som ens egen familj. Den förståelse och affektion man har för dem är genuin och gör tittaren deltagande i händelserna. Det fångar in en vid första avsnittet och håller en engagerad till slutet. I tidigare säsonger har jag inte alls tyckt om sonen Adam, men till min förvåning växer han i denna. Hans tidigare fräcka attityd byts här till ett mer omtänksamt tillvägagångssätt, vilket är betydligt trevligare att se på.
 
Cathy vill inte vara en börda för sin familj och flyttar därför in på hospice.
 
Föga förvånande kunde jag inte hindra tårarna från att falla. Fast vägen som serien tar är någorlunda förutsägbar hindrar det inte den från att förmedla en intim uppriktighet som träffar rakt i hjärtat. Säsongen är därtill aningen tyngre än tidigare säsonger. Fast den har kvar den värmande och underhållande humorn så handskas den med Cathys försämring, vilket resulterar i en lite mörkare säsong.
 
Vid sin sida har hon sin överraskande stöttande son.
 
Skådespelarna är verkligen hängivna sina roller och lever ut dem med en stor inlevelse. De är allesammans mästerliga och framförandena är övertygade. Min favorit är John Benjamin Hickey (Flags of our Fathers) som spelar brodern Sean – hans rappa repliker och charmerande humor är rent utav förtjusande.
 
På inrättningen för människor i livets slutskede tvingas Cathy bevittna flera dödsfall.
 
Helhetsmässigt är säsongen en bra avrundning på serien. Jag hade dock hoppats på ett lite mer slagkraftigt avslut. Fast det minst sagt var berörande så var det ingenting som slog mig med häpnad och förvånade mig. Personligen hade jag velat se seriens sista minuter ur ett annat perspektiv än det som visades.
 
Familjen - Adam, Sean, Andrea och Paul - delar Cathys livsglädje.
 
Allt som allt är The Big C en fantastisk serie som jag rekommenderar varmt. Den överflödar tittaren med kärlek, omtanke och lärdomar om livet. Trots att serien tar upp tuffa ämnen förlorar den aldrig glimten i ögat. Söker du en tv-serie som både får dig att skratta och gråta har du funnit rätt.
 

Black Sails, säsong 1

Fakta
I den första säsongen av Black Sails är Toby Stephens, Zach McGowan, Luke Arnold, Hannah New, Jessica Parker Kennedy, Mark Ryan och Louise Barnes i huvudrollerna. Säsongen är 452 minuter lång, består utav 8 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2014 och fungerar som en prequel till Treasure Island.
 
Handling
"Året är 1715 och den laglös ön New Providence kontrolleras av den fruktade kapten Flint. När den brittiska flottan närmar sig för att återerövra sitt territorium slår han ihop med Eleanor Guthrie, dotter till en lokal ledare, för att överleva. De ställs mot otaliga motståndare: rivaliserade kaptener, Eleanors krävande far och den unge sjömannen John Silver som sällan följer sin kaptens order."
 
Recension
Den första säsongen av Black Sails är riktigt bra. Med ett välskrivet manus, en stark historisk koppling samt ett mycket trovärdigt utförande överraskar den. Jag kan inte kalla den för en favorit ännu, men säsongen har lyckats väcka mitt intresse för serien.
 
Kapten Flint och hans besättning försöker hitta en legendarisk skatt.
 
Skådespelarna är superba. De känns bekväma i sina roller och deras utföranden är övertygande. Mina favoriter är Zack McGowan (Dracula Untold) samt Jessica Parker Kennedy (90210), då de båda verkligen lever sig in i sina roller. Karaktärerna är intressanta och har tydlig potential till utveckling. Jag har dock inte nått den punkten i Black Sails där jag genuint bryr mig om seriens karaktärer. På grund av bristande involvering samt att flera relationer saknar dynamik och kemi blir många av de fiktiva personerna triviala.
 
Den prosituerade Max har ett tufft liv.
 
Första säsongen av Black Sails är spännande och fascinerande att följa. Jag hade dock velat ha lite mer action och dramatik. Vissa delar känns aningen antiklimatiska, då scenerna bygger upp höga förväntningar och sedan kommer till korta när det är dags att leverera det utlovade. Det är för hårt att säga att dessa scener misslyckats, men de försummade helt enkelt en möjlighet till att göra något storslaget.
 
Kapten Charles Vane samlar sina styrkor.
 
Allt som allt är detta en imponerande första säsong som sätter ribban högt för resten av Black Sails. Vissa scener släpar efter lite, men det slutgiltiga resultatet är ändå mycket bra. Snyggt filmad, med stark handling och duktiga skådespelare skapar säsongen stora förväntningar på efterföljande avsnitt.
 

Athena

Fakta
Athena är skriven utav Marta Söderberg. Den är 296 sidor lång och publiceras av Gilla böcker.
 
Handling
"Maya lever i zonernas gränder, ständigt på sin vakt. Benjamin har ingen och inget, och läntar bort från sitt kriminella liv. Makten kallar dem nummerlösa. En natt kidnappas Maya och Benjamin och vaknar upp på Athena, en hemlig agentorganisation. Tillsammans med andra nummerlösa ungdomar ska de genomgå ett rekrytprogram. Hur mycket är de villiga att offra för att få en ny chans?"
 
Recension
Jag har inte några konkreta anledningar till varför jag inte tycker om Athena. Trots det fastnade jag inte. Jag fängslades inte av den dystopiska världen och karaktärerna var för platta i min smak. Jag fann inte heller något intresse i handlingen, vilket gjorde boken relativt innehållslös. Skrivtekniken är det inget fel på, men samtidigt stod den inte ut. Helhetsintrycket är en intetsägande roman.
 
Med tanke på bokens obesvarade frågor samt det öppna slutet har jag på känn att en efterföljare är på väg. Jag är dock ytterst tveksam till om jag vill läsa vidare. Boken är inte dålig, men det bristande intresset är nästan värre än att starkt ogilla det som sker: då har författaren misslyckats att framkalla någon slags känsla. Läsningen av Athena var alldeles för intetsägande och lämnade mig neutral, vilket minst sagt avskräcker från att läsa vidare.
 

Nytt i samlingen, #96

HomeEnter brukar ha riktigt bra erbjudanden som jag mer än gärna tar del utav. Dock förbinder man sig då till att köpa minst en film för originalpris - vilket ofta innebär att man betalar lite mer för den. För att upprätthålla min del av överenskommelsen lade jag en beställning därifrån förra veckan.
 
 
Det jag beställde var Downton Abbey: the finale, vilket är det allra sista avsnittet av serien. Trots att jag generellt sett inte uppkattar kostymdraman så är Downton Abbey en stor favorit. Det är sorgligt att serien blivit nedlagt och jag vill knappt erkänna för mig själv att det är över. Jag hoppas dock att serien går ut med en skräll.
 
Avsnittet kostade mig 169 kronor, plus 38 kronor frakt.

Vågen

Fakta
Vågen (org. Bølgen) är regisserad av Roar Uthaug. I huvudrollerna är Kristoffer Joner, Thomas Bo Larsen, Ane Dahl Torp och Jonas Hoff Oftebro . Filmen är 101 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 18 januari 2016 av Nordisk Film.
 
Handling
"Larmet går vid skredövervakningscentret i Geirangerfjorden. Raset som geologena har fasat för är ett faktum och en jättelik flodvåg väller fram mot Geiranger. Den erfarna geologen Kristian befinner sig plötsligt mitt i sitt livs värsta mardröm. Han har skilts från sin familj och om tio minuter dundrar det forsande infernot in över bebodda trakter. Det blir en kamp på liv och död och mot klockan innan de våldsammaste naturkrafter som Norge någonsin har skådat utplånar det lilla samhället."
 
Recension
Vågen är en någorlunda odramatisk och förutsägbar katastroffilm. Fast den är långt ifrån dålig saknar den för mycket för att ge något vidare intryck. Filmen är intressant att följa och har vissa spännande scener, men eftersom ens känslor inte involveras lämnas man som tittare likgiltig.
 
Avvikande data för berget upptäcks.
 
Det är inte förrän ungefär 45 minuter in i filmen som katastrofen sker. Det är en för lång uppladdning och intresset falnar för ett tag. När vågen slutligen tornar sig upp över staden avslöjar den mindre skicklig CGI. Trots en relativt hög budget ser inte alla effekter trovärdiga ut. Därtill läggs inte mycket fokus på förödelsen efter katastrofen, men det vi ser är dock övertygande.
 
När berget rasar förorsakas en stor våg.
 
Katastrofen i sig är därtill en mycket liten del av filmen. Som tidigare nämnt är uppladdningen lång, men den avgörande vändpunkten är över på bara ett par minuter. Tyvärr har filmen inte mycket att komma med efter att katastrofen avverkats och då tar filmskaparna till sitt wild card: klyschorna.
 
Splittrade av katastrofen försöker familjemedlemmarna samlas igen.
 
Vågen är inte originell och dessvärre används stereotyper flitigt: vilket är frustrerande och irriterande att se på. Lägg dessutom dit logiska luckor och onödiga upprepningar och du har filmens sista halva. Skådespelarna är dock duktiga, och fast jag inte blir känslomässigt engagerad i någon av karaktärerna så är det intressant att se insatserna.
 
Att med en skadad kamrat springa ifrån en stor våg är inte det lättaste.
 
Allt som allt är Vågen okej. Den är smått spännande och är intressant att följa. Dock innehåller den alldeles för många klyschor och logiska luckor, och som tittare bryr man sig egentligen inte om vad som händer med karaktärerna. Det är som en blek kopia utav The Impossible: mycket bra för att vara norsk, men oförmögen mäta sig med Hollywood.
 

Hawaii five-0, säsong 2

Fakta
I den andra säsongen av Hawaii five-0 är Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Masi Oka och Taylor Wily och Terry O'Quinn i huvudrollerna. Säsongen är 948 minuter lång, består av 24 avsnitt och spelades in 2011. Den rekommenderas från 15 år.
 
Handling
"Elitstyrkan tar itu med nya brott, nya brottslingar och ny korruption. Vi får följa de luttrade medlemmarnas kamp mot brottsligheten som sköljs upp på öns soldränkta stränder. Polisen Steve McGarett hamnar i fängelse, anklagad för att ha mördat guvernören. Sedan snurrar det på i allt snabbare takt när nya ledtrådar kommer i dagen rörande mordet på McGarrets far. Kono stängs av från gruppen, Chin Ho anhålls på det ryska konsulatet och Dannys dotter blir kidnappad i en bisarr hämndaktion."
 
Recension
Hawaii five-0 sticker ut från andra kriminalare. Serier i den här genren har en tendens att bli rätt enformiga och tråkiga efter ett tag. Fast inte alla avsnitt håller samma kvalité kan jag glatt konstatera att det inte är fallet med Hawaii five-0. Den är väldigt spännande och actionfylld för sin genre och bjuder på en hel del charm.
 
Gänget återvänter för att lösa nya brott.
 
En stor del av seriens trollbindande egenskap står miljön för. De långa stränderna, böljande vågorna och tropiska skogarna kontrasterar mot den typiska kriminalarens gråa stadsmiljö. Här livar de starka färgerna upp och ger ett dynamiskt intryck.
 
Att jobba som polis är en ständig kamp på liv och död.
 
Seriens karaktärer har en härlig personkemi och de förtjusande och rappa dialogerna fångar de tittarens uppmärksamhet. Skådespelarnas prestationer är intagande och det är trevligt att se så många bekanta gästskådespelare i säsongen. Några exempel är Reiko Aylesworth (24), Taryn Manning (Orange is the new black), Terry O’Quinn (Lost), Lauren German (Chicago fire), William Baldwin (Gossip girl), Greg Grunberg (Heroes) och Mark Dacascos (Agents of S.H.I.E.L.D.).
 
Terry O'Quinn gästar som Joe.
 
Något jag uppskattade väldigt mycket med säsongen var dess crossovers till NCIS: Los Angeles. I tre av de 24 avsnitten syntes gänget från LA, vilket gjorde kopplingen mellan serierns starkare. Dessutom tycker jag alltid att det är underhållande att se teamen från de olika serierna samarbeta: och skådespelarnas interaktion skapar en glädjande känsla.  
 
Teamet besöker en välgörenhetsgala.
 
Allt som allt är den andra säsongen av Hawaii five-0 riktigt bra, speciellt om man jämför med andra serier inom samma genre. Tempot är högt och de flesta avsnitten är riktigt intressanta. Karaktärerna underhåller med rappa dialoger och samspelet mellan skådespelarna fängslar.
 

Nytt i samlingen, #95

Idag kom ett paket från Bonnier Carlsen.
 
 
Paketet omfattade två böcker, nämligen Unga kvinnor samt Oceanen vid vägens slut
 
Unga kvinnor (org. Little women) är en klassiker från 1868, skriven utav Louisa May Alcott. Den handlar om systrarna March och deras väg mot vuxenlivet. Boken har fått betyget 4,02 på Goodreads och är den första delen i en trilogi.
 
Oceanen vid vägens slut (org. The ocean at the end of the lane) är en fristående roman av Neil Gaiman. Den handlar om en man som återvänder till sitt barndomshem och börjar minnas ett bortglömt och mörkt förflutet. Boken har betyget 3,98 på Goodreads och vann Goodreads Choice Awards 2013.
 
Stort tack, Bonnier Carlsen!

Dödens port

Fakta
Dödens port (org. House of Hades) är den fjärde och näst sista delen i Olympens hjältar-serien av Rick Riordan. Boken är 547 sidor lång och publiceras av Bonnier Carlsen. Boken vann Goodreads Choice Awards 2013.
 
Handling
"Nu är det kört. Percy Jackson och Annabeth har fallit ner i antikens helvete Tartaros. Bland floder av eld och giftiga växter överfalls de ständigt av nya vidriga demoner. De andra halvgudarna måste fortsätta uppdraget själva. Men för att komma vidare måste först Hazel överlista en pirat, Frank förklara krig mot en flock kor och Nico erkänna sin hemliga kärlek. Och vart har egentligen Leo tagit vägen? Deras enda chans att återförendas är via dödens port."
 
Recension
Olympens hjältar har varit en stark serie från första början, men Dödens port slår ändå de föregående böckerna med hästlängder. Språket är som alltid fantastiskt och romanen hålls lättsam trots en del intensiva scener. Den underhållande undertonen som kännetecknar Riordan finns ständigt närvarande och många dialoger samt tankegångar roar.
 
Trots det starka underhållningsvärdet tar Riordan även upp allvarligare ämnen. Mellan rappa dialoger och actionfyllda strider integrerar han aktuella områden som tar upp en stor del av samhällets diskussioner. Riordans närhet till verkligheten gör boken slagkraftig och skapar ett djup i berättelsen. Därtill är boken både spännande och berörande, vilket tar läsaren på en känslomässig berg- och dalbana där skratt växlas med tårar.
 
Trots att Dödens port berättas ur sju olika synvinklar blir boken varken jobbig eller förvirrande att läsa. Varje karaktär har en distinkt berättarröst och ett tydligt syfte, och sättet Riordan har knutit samman deras synvinklar fungerar riktigt bra. Deras färgglada personligheter gör dem enkla att tycka om och det är en fröjd att läsa de kvicka replikerna. I Dödens port tas därtill samtliga karaktärer på en resa för att upptäcka sig själva, vilket resulterar i att vi kommer dem ännu närmare.
 
Boken innehåller många referenser till Percy Jackson and the Olympians. Trots att jag inte läst den är det uppenbart att Riordan återkopplar till den ursprungliga serien. Med enkla medel får han de två serierna att kännas som sammanhängande enhet.
 
Ytterligare en styrka är mytologin. Riordan är häpnadsväckande kunnig och läsningen om de mytomspunna varelserna och platserna är interssant. Han levandegör de välkända berättelserna och fängslar läsaren med sin kunskap. Exempelvis så ges en mycket fascinerande inblick i dödsriket Tartaros. 
 
Det enda jag reagerade på var att den omvända psykologin används mycket i boken. Det innebär att hjältarna pratar sig ur situationer där de inte har möjlighet att vinna i strid. Ofta är dessa scener mycket underhållande och tillför en hel del charm till berättelsen, men mitt bekymmer är just att ordcharmen fungerar varje gång. Det spelar ingen roll om de står framför en ondskefull jätte eller en illvillig gud: de lyckas alltid lura varelsen med relativt enkla knep.
 
Som helhet är Dödens port fantastisk. Med en härlig blandning av humor och spänning blir läsaren involverad från första sidan. Som en av seriens starkaste delar sätter den ribban högt för den avslutande boken: Olympens blod. Har du inte påbörjat den här serien rekommenderar jag att du gör det omedelbart.
 

Nytt i samlingen, #94

Idag kom ett paket från Nordisk film.
 
 
Paketet innehöll den norska katastrof-filmen Vågen (org. Bølgen) på DVD. Filmen handlar om en våldsam tsunami som bryter ut och en man som försöker hitta sin familj. Den är regisserad av Roar Uthaug och i huvudrollerna syns Kristoffer Joner, Thomas Bo Larsen och Ane Dahl Torp. Filmen har fått betyget 6,7 på IMDb.
 
Tack, Nordisk film!

Crimson Peak

Fakta
Crimson Peak är regisserad av Guillermo del Toro. I huvudrollerna är Mia Wasikowska, Jessica Chastain, Tom Hiddleston, Charlie Hunnam, Jim Beaver, Burn Gorman och Leslie Hope. Filmen är 119 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 22 februari 2016 av Universal Sony Pictures Home Entertainment Nordic AB
 
Handling
"När hennes hjärta blir stulet av en förförisk främling sveps en ung kvinna bort till ett hus byggt på ett berg av blödröd lera. Huset är en plats fylld av farliga hemligheter som kommer att hemsöka henne för evigt. Mellan lust och mörker, mystik och galenskap, gömmer sig sanningen om Crimson Peak."
 
Recension
Crimson Peak gör mig kluven och jag har hamnat i en ”älsk-hat”-relation med filmen. Den välgjorda och lite besynnerliga rysaren har en intressant handling och riktigt bra skådespelare, men tyvärr kamouflerar det inte filmens brister. 
 
Den självständiga Edith förälskar sig i en mystisk främling.
 
Filmen är häpnadsväckande vacker. Med detaljrika kostymer och eleganta omgivningar skapas en slående atmosfär. Detaljerna ger filmen ett praktfullt djup och den gotiska stämningen fängslar. Förövrigt är filmen riktigt spännande och de brutala scenerna skapar tillsammans med den hemsökande vackra miljön en tilltalande helhetskänsla. 
 
Med sin nyfunna kärlek flyttar Edith in i en ståtlig men förfallen herrgård.
 
Skådespelarna är minst sagt imponerande. Mia Wasikowska (Alice in Wonderland) passar bra i huvudrollen men den som stjäl stjärnglansen är Jessica Chastain (The Martian). Hon lyckas verkligen leva sig in i sin roll och hennes makalösa scenspråk ger karaktären ett fascinerande djup. Hennes insats i Crimson Peak är bland hennes bästa prestationer. Därtill levererar även Tom Hiddleston (Thor), Charlie Hunnam (Sons of Anarchy) och Jim Beaver (Supernatural) utmärkt. 
 
Syskonen Sharpe välkomnar Edith till sitt hem Crimson Peak.
 
Dessvärre besvärades jag av huvudkaraktärens förändring av personlighetsdrag. I början av filmen porträtteras Edith som en stark, självständig och intelligent kvinna, men med tiden förbyts det. Edith blir istället en karaktär som missar uppenbara saker och inte ifrågasätter en minst sagt besynnerlig livsstil. Hennes intelligens är som bortblåst och hon känns istället eftergiven och ouppmärksam.
 
Livet tar en radikal vändning efter flytten.
 
Därtill tycker jag att spökena helt hade kunnat tas bort från filmen. De tillför inget till berättelsen och påverkar inte handlingens händelseförlopp. Istället blir de övernaturliga elementen ett malplacerat störningsmoment. Med en lös anknytning till historien känns de överflödiga, vilket tyvärr påverkar upplevelsen negativt. Därutöver tar spökenas utseenden snarare udden av den kusliga atmosfären istället för att förstärka den.
 
I det gotiska ny hemmet döljs mörka hemligheter.
 
Sammanfattningsvis är Crimson Peak en särpräglad, vacker och spännande film. Den har en riktigt bra handling, fascinerande karaktärer och lysande skådespelare. Filmens svagheter är dock de irrelevanta övernaturliga elementen, huvudpersonens utveckling samt de förutsägbara aspekterna. Det är inte en film som passar alla men jag tycker att den ska ges en chans.
 

RSS 2.0