Bronsnyckeln

OriginaltitelThe Bronze Key.
SerieMagisterium #3.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
Författare: Holly Black, Cassandra Clare.
 
"Callum Hunt ska börja tredje året på Magisterium. Stämningen på skolan förbyts snart i kaos när en elev hittas död. Call, Aaron och Tamara inser att det finns en mördare i korridorerna, någon som verkar vara ute efter Call och som inte skyr några medel för att lyckas. Men vem är det? Och hur väl känner de tre vännerna egentligen varandra?
 
 
 
 
Jag tycker väldigt mycket om Magisterium-serien, och Bronsnyckeln är tveklöst den starkaste installationen hittills. Jag har fullkomligt förälskat mig i konceptet och fast det var länge sedan jag läste föregående delar kom jag in i handlingen utan problem. Det trollbindande språket gör det svårt att lägga ifrån sig boken och jag förlorade mig helt i den fascinerande världen. 
 
Det läckra magisystemet fortsätter att hänföra och de härliga karaktärerna charmar. De har en fantastisk dynamik mellan sig och jag fastnar totalt för deras komplexa personligheter. Därtill är dialogerna riktigt underhållande och jag satt ofta och log som ett fån. Bronsnyckeln är dessutom lättsam och mycket enkel att ta till sig; men lider samtidigt ingen brist på spänning. Romanen har många actionfyllda scener och tar en del oväntade vändningar framåt slutet.
 
Med sin värmande humor och monsterfyllda action kan Magisterium-serien mätas med Percy Jackson. Serien har dessutom ett unikt koncept och ett rent magiskt språk. Bronsnyckeln skapade ett konstant behov att få veta mer och bokens cliffhanger gör att jag ser mycket fram emot att se vilken väg Black och Clare väljer att ta härifrån.
 

Quarry, säsong 1

Längd: 7 hrs 44 mins.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Releasedatum: 2017-02-20.
Skådespelare: Logan Marshall-Green, Jodi Balfour, Damon Herriman, Nikki Amuka-Bird, Peter Mullan.
Distributör: Warner Bros.
 
"När marinsoldaten Mac Conway återvänder hem till Memphis från Vietnamkriget 1972 möts han av förakt från samhället och de han älskar undviker honom. Medan han kämpar med sina upplevelser från kriget dras han in i ett kriminellt nätverk som bedriver som verksamhet längs Mississippifloden."
 
Den första säsongen av Quarry har ett intressant koncept och en del riktigt spännande scener. Första avsnittet fängslar och ger tidigt ett kvalitativt intryck samt en känsla av att serien borde vara riktigt gripande. Dessvärre är den inte det. 
 
Mac återförenas med sin fru när han kommer tillbaka från kriget. 
 
Handlingen är oengagerade, stämningen dyster och tempot mycket långsamt. Takten ökar bara temporärt när lite mer våldsamma inslag tillkommer och som tittare är det svårt att hålla sig engagerad. Dessutom är det svårt att lära känna huvudpersonen. Enbart en sida av honom visas för tittaren och jag relaterar inte till hans melankoliska framträdande. Även hans fru är svår att få grepp om, då hon framstår som platt och genomgår abrupta förändringar.
 
I ett desperat försök att tjäna pengar blir Mac lönnmördare. 
 
Den första säsongen av Quarry består av många toppar och dalar: vissa scener är nagelbitande spännande, medan andra är så tråkiga att man längtar tills avsnittet är slut. Jag kände mig ofokuserad en stor del av tiden och på grund av det långsamma tempot engagerades jag inte till fullo ens när serien var som bäst.
 

Vinnarna av Jack Reacher: Never Go Back

 
De som vann varsitt exemplar av filmen Jack Reacher: Never Go Back är:
  1. Simon L.
  2. Magnus N.
  3. Annica H.
Stort grattis! Ett vinnarmejl har skickats ut till er.
 
Nästa tävling startar 4 mars!

Kubo och de två strängarna

Regissör: Travis Knight.
Genre: Fantasy, äventyr, familj.
Längd: 1 hr 42 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Art Parkinson, Charlize Theron, Ralph Fiennes, George Takei, Rooney Mara.
Releasedatum: 2017-02-20.
Distributör: Universal Sony.
 
"Kubo trollbinder invånarna i sin by med sin förmåga att skapa magiska berättelser med hjälp av origami. När han träffar en ond ande som är ute efter hämnd, tvingas Kubo ge sig iväg för att försöka lösa mysteriet kring sin döde samurajpappa och hans mystiska vapen, samtidigt som han upptäcker sina egna krafter."
 
Kubo och de två strängarna är en mästerlig film som utspelas i trollbindande, japansk miljö. Animeringarna är häpnadsväckande vackra, med fagra miljöer och en briljant detaljrikedom som förtrollar. Den skickligt utformade handlingen bidrar dessutom med en oerhört kraftfull och gripande berättelse, som gör tittarupplevelsen magisk.
 
Kubo är på jakt efter sin faders vapen. 
 
Något som skiljer Kubo och de två strängarna från många andra animerade filmer är att den tar sig tid att behandla en del svårare ämnen. Istället för att skynda förbi det mörka stannar filmen upp och får tittaren att reflektera över det som karaktärerna går igenom och den sorg de känner. Stämningen blir på så sätt stundtals allvarlig och med enkla medel lyckas filmen beröra djupt. Men Kubo och de två strängarna är långt ifrån att vara dyster och tungsint. Den förmedlar nämligen en omisskännlig hoppfullhet och inspirerar tittaren att lita på sig själv. Dessutom lättas allvaret upp av värmande humor, där de naturligt integrerade skämten får tittaren att brista ut i skratt många gånger.
 
Kubo förföljs av sina två, dödliga mostrar. 
 
Kubo och de två strängarna är en nytänkande och dramatisk familjefilm. Det ofattbart vackra fotot trollbinder och den kraftfulla berättelsen både berör och underhåller. Bortsett från ett lite långsamt anslag håller filmen ett högt tempo, och spänningen engagerar stora som små ända till slutet. Emellertid råder jag yngre barn att se den i vuxet sällskap.
 

Nytt i samlingen, #207

Vilken underbart härlig dag det är idag: med skinande sol och klarblå himmel utan ett moln i sikte! Jag njuter verkligen till fullo, och funderar på att sätta mig ute på altan under en filt med en god bok i handen... så mysigt! 
 
Den här veckan har paket anlänt från Bonnier Carlsen, Harper Collins, B. Wahlströms, Universal och Paramount. 
 
 
Från Bonnier Carlsen fick jag Striden (org. Rules of the game), vilket är den avslutade delen i Endgame-trilogin av James Frey. Serien handlar om en framtid där tolv spelare slåss mot varandra för att lösa en gåta som påverkar världens öde. Jag har hittills bara läst den första delen, Kallelsen, men är definitivt sugen på att läsa vidare. Därför är det toppen att jag nu har hela trilogin hemma. 
 
Harper Collins skickade mig Dolda tillgångar (org. Hidden figures). Det är en fristående, verklighetsbaserad roman av Margot Lee Shetterly, som följer en grupp svarta, kvinnliga matematiklärare som trots alla odds lyckas ta sig till NASA. Boken har även blivit en film med bland annat Taraji P. Henson, Octavia Spender, Kevin Costner, Kirsten Dunst och Jim Parsons i huvudrollerna.
 
Av B. Wahlströms fick jag Diabolic av S.J. Kincaid. Jag har redan läst boken eftersom jag fick ett förhandsexemplar förra månaden, men det färdiga exemplaret ser snyggare ut i hyllan. Om du vill läsa min recension av boken kan du klicka här.
 
Universal gav mig den underbara familjefilmen Kubo och de två strängarna. Den handlar om Kubo, som efter att ha förlorat sin mamma måste bege sig ut på ett äventyr för att hitta sin faders vapen. Jag såg filmen för några dagar sedan och älskade den av hela mitt hjärta. Recensionen publiceras imorgon.
 
Sist men inte minst fick jag Jack Reacher: never go back av Paramount. Det är en relativt fristående efterföljare till Jack Reacher, och handlar om att Jack måste frita Susan Turner från fängelset när hon anklagas för landsförräderi. I huvudrollerna syns bland annat Tom Cruise och Cobie Smulders. Just nu tävlar jag dessutom ut tre exemplar av Jack Reacher: never go back, så om du tycker att filmen låter intressant får du gärna delta. Observera dock att tävlingen avslutas idag.

Stulna liv

Författare: James Dashner.
OriginaltitelThe rule of thoughts.
SerieVirtnetspelen #2.
Längd: 301 sidor.
Bokförlag: Semic.
 
"Michael har förlorat allt. Men han kan inte ge upp nu. Han är en av få som känner till hackern Kaines plan för att ta över världen. Myndigheterna låtsas att allt är som det ska. Det är bara Michael och hans två bästa vänner som vet sanningen. De måste ta konsekvenserna och riskera allt för att rädda mänskligheten."
 
 
 
 
 
Jag har svårt för Stulna liv, och trots det mycket fascinerande konceptet grips jag inte tag. Karaktärerna saknar djup, dialogerna är ointressanta och Dashners sätt att skriva tilltalar mig inte. På grund av ett dåligt genomförande blir handlingen alltså aldrig riktigt fängslande.
 
En annan anledning till att den i grund och botten spännande berättelsen faller platt är Dashners påtagliga okunskap. Han upplevs inte vara särskilt insatt i ämnet, och hans sätt att beskriva datorprogrammering på känns inte trovärdigt eller logiskt. Istället känns det som att han har kodning mer som en ”cool grej” och inte som ett genomtänkt inslag.
 
Min förmåga att ta till mig innehållet påverkades dessutom av formgivningen; främst valet av typsnitt. I Stulna liv används en sanserif, alltså en sorts typsnitt där tecknens linjer är jämntjocka och saknar små "flaggor" eller "fötter" som antikvatypsnitt har. Sanserifer har alltså färre detaljer än andra typsnitt, vilket gör det svårare att särskilja typsnittens tecken från varandra. Därför används sådana typsnitt sällan i längre texter, och nästan aldrig i romaner. Men i Stulna liv används då en sanserif, och fast man vänjer sig efter ett tag så blir det definitivt mer mödosamt att ta sig igenom texten – vilket gjorde mig disträ och ofokuserad.
 
Stulna liv har alltså en bra grundidé men ett dåligt genomförande, och som läsare fastnar jag varken för karaktärer eller handling. Innehållet är dessutom relativt ansträngande att ta till sig på grund av att det valda typsnittet har dålig läsbarhet.
 

Hart of Dixie, säsong 4

Längd: 6 hrs 45 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2015-11-16.
Skådespelare: Rachel Bilson, Jaime King, Wilson Bethel, Cress Williams, Scott Porter, Tim Matheson, Kaitlyn Black, Brandi Burkhardt.
 
"Zoe Hart är gravid och måste ta itu med sin brokiga historia med Wade. Lemon och Lavon får också hantera sina gamla flammor. AnnaBeth och George läker brustna hjärtan med nya äventyr, och till och med dr. Brick Breeland får lite kärlek i sin tillvaro."
 
 
Trots en lite omständlig början visade det sig att den sista säsongen av Hart of Dixie också var den bästa. Den är fylld med glädje och värmande humor, som skapar en trivsam stämning och får tittaren att må bra. Skådespelarna gör dessutom mycket bra ifrån sig och det är roligt att se att karaktärerna har utvecklats sedan vi först såg dem.
 
De tidigare fienderna Zoe och Lemon har blivit vänner. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie består enbart av tio avsnitt. Det innebär alltså att den inte ens är hälften så lång som sina föregångare. Men det kortare upplägget fungerar faktiskt riktigt bra. Det tvingade serien att göra sina prioriteringar och som ett resultat blev säsongen mer fokuserad och sammanhängande än tidigare delar.
 
Vänskapsbanden mellan Levon och Zoe är starka. 
 
Föga förvånande är seriens klyschor, överdrivenhet och fånigheter fortfarande kvar. Men det känns naturligt för Hart of Dixie, och den glättiga atmosfären är en del av seriens oslagbara charm. Det får Bluebell att kännas som en surrealistisk drömstad och inspirerar till ett friare och mer glädjefyllt liv. 
 
Till sist får alla sina lyckliga slut. 
 
Den fjärde säsongen av Hart of Dixie är ett tillfredsställande och hoppfyllt avslut på serien. Allt knyts ihop och de hjärtevärmande karaktärerna får värdiga slut. 
 

The Crown

Författare: Kiera Cass.
SerieThe Selection #5.
Längd: 278 sidor.
 
"När Eadlyn blev den första prinsessan av Illéa som anordnade sitt eget Urval, trodde hon inte att hon skulle förälska sig i någon av hennes trettiofem friare. Hon spenderade de första veckorna av tävlingen med att räkna ner dagarna tills hon kunde skicka dem hem. Men Eadlyn upptäcker att hon inte helt nöjd med att förbli ensam och plötsligt måste hon göra ett omöjligt val."
 
 
 
 
 
The Crown är en sådan där bok som får läsaren att sitta och le fånigt under hela läsningen. Boken har en lättsam och glädjande stämning, och är skriven på ett sätt som gör det oerhört lätt att fångas upp – men desto svårare att lägga ifrån sig den. Protagonisten Eadlyn, som i The Heir var så pass självisk och bortskämd att det blev påfrestande, har växt mycket som person och är betydligt mer sympatisk och lättomtyckt. Faktum är att alla karaktärerna är måttlöst goa: till och med männen som tävlar om prinsessans hjärta är vänner snarare än rivaler. Deras överväldigande omtänksamhet gör nästan att jag vill omfamna dem allesammans i en stor gruppkram och sjunga kumbaya.
 
Men The Crown är långt ifrån perfekt. Precis som i föregångarna är bokens största svaghet den ointelligenta världsuppbyggnaden och de många logiska luckorna som uppstår i berättandet. Trovärdigheten ligger i botten och kungafamiljen är pinsamt oinsatta i politik. De isolerar sig från folket som de styr över och gör omfattande förändringar utan att fundera över vilka konsekvenser det får. Därtill är boken förutsägbar och klyschig, och jag tycker att det är lite synd att männen i Eadlyns urval inte testas för att göra sig förtjänta av kronan. De närvarar bara vid vissa evenemang och påverkar inte sina egna öden på samma sätt som kvinnorna gjorde i seriens tre första böcker.
 
Som helhet är The Crown en riktigt bra roman. Det som The Crown saknar i hjärna kompenseras stort i hjärta. Inte alla böcker behöver vara intelligenta och aktivera alla hjärnceller. Ibland räcker det gott och väl med att den får läsaren att må fantastiskt bra.
 

Two and a half men, säsong 9

Längd: 8 hrs 2 mins.
Antal avsnitt: 24 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2012-11-07.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Holland Taylor, Courtney Thorne-Smith, Sophie Winkleman.
 
"När Alan och hans tonårsson Jake förlorar sitt hem uppenbarar sig lösningen i form av miljadären Walden Schmidt, som köper strandhuset i Malibu och låter Alan och Jake bo där. De tre killarna blir kompisar och snart har den nya familjen riktigt kul ihop.
 
 
Two and a half men är en serie som haft både toppar och dalar: vissa säsonger har varit fantastiska medan man helst vill glömma andra. Den nionde säsongen av tv-serien är en av de bättre. Den är underhållande, öppenhjärtig och riktigt beroendeframkallande. Jag tilltalas verkligen av den lättsamma stämningen och gläds över den värmande humorn. Säsongen har en lugnande effekt och får tittaren på gott humör.
 
Ashton Kutscher är ett välkommet tillskott i serien. 
 
En stor förändring från tidigare säsongen är avsaknaden av Charlie Sheen, som spelat Charlie Harper i tidigare säsonger. Han har nu ersatts med skådespelaren Ashton Kutscher, vilket skapat masshysteri bland seriens fans. Det är dock inget som jag grämer mig över. Den nionde säsongen av Two and a half men visar att serien klarar sig utan honom och att hans uppsägning inte är någon större förlust. Missförstå mig inte – jag tycker mycket om Sheen, men jag anser att Kutscher fyller ut hans skor väl. Det är intressant att lära känna hans karaktär och det känns som att skådespelarbytet blev en välbehövd nystart. Han smälter in i trion på ett naturligt sätt och samstämmer väl med mina favoriter: Jon Cryer och Angus T. Jones.
 
Alla presterar mycket bra, men oftast står Jon Cryer för skratten. 
 
Men nu när serien har hittat en ny protagonist skulle den dessutom behöva hitta några nya skämt att lägga till i sin repertoar. Många av skämten känns nämligen upprepande och skulle därtill behöva visa en högre mognadsgrad, då de flesta anspelar på sex, spyor och pruttar. Serien är som roligast när den frånser sådana ämnen och istället skämtar om exempelvis Alans snålhet eller Jakes brist på hjärnceller.
 
Trots några mindre bra avsnitt är säsongen allt som allt riktigt bra. 
 
Som helhet är den nionde säsongen av Two and a half men mycket behaglig att se på. Kutscher är ett välkommet tillskott, och trots att en del skämt faller platt är det omöjligt att inte låta sig underhållas.
 

Peter och draken Elliot

Regissör: David Lowery.
Genre: Familj, äventyr.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Bryce Dallas Howard, Robert Redford, Oakes Fegley, Wes Bentley, Karl Urban.
Releasedatum: 2017-02-27.
Distributör©Disney.
 
"När den mystiske 10-årige Peter dyker upp och påstår sig leva i skogen tillsammans med en enorm, grön drake vid namn Elliot, är det upp till skogsvakten Grace och en ung Natalie att undersöka varifrån Peter kommer, var han hör hemma och hur sann historien om draken egentligen är."
 
Peter och draken Elliot är en oerhört fin och värmande film. Den vackra berättelsen, slående miljön och riktigt snygga fotot hänför. I filmen medverkar dessutom många fantastiska skådespelare, som tillsammans förhöjer tittarupplevelsen. Som förväntat utstrålar de erfarna skådespelarna Howard, Redford och Urban ett kompetent lugn, men den som överraskar är barnskådespelaren Oakes Fegley. Han presterar förvånansvärt bra, tar ut svängarna ordentligt och blir filmens stjärna. Tack vare de mycket trovärdiga insatserna gör filmen intryck.
 
Draken Elliot passar inte riktigt in i filmen som helhet. 
 
Visserligen är Peter och draken Elliot förutsägbar, klyschig och aningen intetsägande, men det är sådant som jag kan bortse ifrån då det positiva överväger. Men mitt största problem med filmen är draken Elliot, vilket känns hemskt att medge eftersom han har en titelroll. För det första är han fult animerad och ser mer ut som en grön hund med vingar än en drake. Vidare känns han inte nödvändig i den berättelse som filmen vill förmedla. Den skönhet och styrka som filmen får genom sitt sätt att gestalta vänskap och familj raseras av de forcerade övernaturliga elementen. Konceptet är så pass starkt att det kan bäras upp utan draken, och de delar där Elliot inte närvarar är helt magiska. Därför tror jag att Peter och draken Elliot hade gripit tag mer om draken inte varit med alls.
 
Grace är skogens beskyddare. 
 
Peter och draken Elliot är alltså en stark film om vänskap och familj. Skådespelarna imponerar och handlingen fängslar från början till slut. Det är mest på grund av draken som jag inte kunde njuta helhjärtat – han tillför nämligen inte tillräckligt mycket för att övertyga om att filmen är bättre med honom i.
 
 
Alla bilder i recensionen är copyrightskyddade av Disney. 

Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset

Författare: J.K. Rowling.
Serie: Fristående.
Längd: 290 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
OriginaltitelFantastic beasts and where to find them.
 
"Magizoologen Newt Scamander anländer till New York för ett kort besök. Fast när hans magiska väska försvinner och några av hans fantastiska vidunder rymmer innebär det problem för alla."
 
 
 
 
 
 
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är precis som det låter: manuset som använts vid inspelningen av filmen med samma namn. Formatet är alltså väldigt likt det i Harry Potter and the Cursed Child, fast med större användning av filmisk terminologi eftersom The Cursed Child trots allt är manuset till en pjäs. En del av dessa termer kan vara svåra att förstå, och därför finns en hjälpsam, tillhörande förteckning som visar vad de olika termerna och förkortningarna står för.
 
Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset är ett måste för alla Harry Potter-fans. Berättelsen är spännande, innehåller mycket värmande humor och en hel del härliga karaktärer. Newt Scamander är en fantastisk, ny protagonist som galant klarar av att bära upp boken på sina axlar. Även sidkaraktärerna fängslar, och jag älskar det faktum att till och med de intressanta vidundren har sina egna, charmiga personligheter.
 
Boken går väldigt snabbt att läsa, eftersom texten har stort radavstånd och mycket luft. Den är dessutom oerhört snyggt formgiven, med enkla men dekorativa illustrationer och krusiduller som gör läsningen till en riktig upplevelse. Men manusformatet har sina nackdelar. Texten har få beskrivningar och detaljer, och vi följer inte karaktärernas tankegångar på samma sätt som i en vanlig roman. Som en följd blir berättelsen mer distanserad och mindre levande, vilket försvårar för läsaren att verkligen fastna.
 
Som helhet är Fantastiska vidunder och var man hittar dem: filmmanuset en spännande bok med många intressanta karaktärer. Formatet skapar dock en distans till läsaren som gör det svårt att bygga upp samma engagemang som i en bok med vanlig löptext.
 

Storkarna

Regissör: Stoller & Sweetland.
Genre: Animerat, familj.
Längd: 1 hr 26 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Andy Samberg, Katie Crown, Kelsey Grammer, Jennifer Aniston, Ty Burrell, Danny Trejo.
Releasedatum: 2017-02-20.
Distributör: Warner Bros.
 
"Storkar brukade komma med bebisar men nu leverar de paket istället. Storken Junior, som är den duktigaste leverantören, hamnar i trubbel när den tidigare bebis-fabriken av misstag råkar producera en liten flicka."
 
 
 
Storkarna är en småcharmig film som tar sig an lite för mycket på samma gång. Vi får följa tre protagonister, som alla har olika bekymmer och mål. Handlingsspåren är sammanförda på ett snyggt sätt, men kombinationen av dem blir rörigt. Det händer mycket på samma gång och berättelsen är lite för komplex för sin målgrupp. Det hela ger ett virrigt intryck och får Storkarna att kännas forcerad. Mer är trots allt inte alltid bättre.
 
Junior och Tulip ger sig ut för att leverera ett barn. 
 
Storkarna har både toppar och dalar. Vissa scener är hur söta som helst och exempelvis vargarna bjuder på en hel del värmande humor. Men filmen är relativt påfrestande ibland. Karaktärerna bråkar ofta, är fördomsfulla och allmänt otrevliga mot varandra. Dessutom blir det tröttsamt när en del scener pågår för länge, och för vuxna tittare blir filmen aldrig riktigt rolig. Den fick mig inte att skratta, utan stannade vid att bara vara söt och smått charmig.
 
Nate har önskat sig en lillebror av storkarna. 
 
Men som helhet är Storkarna en fin film. Den har en del riktigt minnesvärda scener och ett värdefullt budskap om att ta vara på nuet och våga gå emot strömmen. Trots stereotyper, ett plottrigt berättande och att humorn inte når ända fram kan jag inte undgå att charmas.
 

Nytt i samlingen, #206

Under den här veckan har paket från Warner Bros, Disney och Gilla böcker anlänt. 
 
 
Warner Bros skickade mig Storkarna och den första säsongen av tv-serien QuarryStorkarna är en animerad familjefilm som följer storken Junior, som av misstag råkar starta den nedlagda bebisfabriken. Filmen släpps 20 februari och har betyget 6,9 på IMDb. Quarry är däremot en thriller som handlar om en krigsveteran som återvänder hem. Men när han stöts bort av sin familj och bevakas av sina vänner börjar han att arbeta som lönnmördare åt en mystisk man. Serien har betyget 8,3 på IMDb och även den släpps 20 februari.
 
Disney skickade mig Peter och draken Elliot, som är en remake av filmen med samma namn från 1977. Den handlar om en föräldralös pojke, vars bästa vän är en drake. I huvudrollerna syns bland annat Bryce Dallas Howard och Robert Redford. Filmen har betyget 6,8 på IMDb och kommer ut i butik 27 februari.
 
Sist men inte minst skickade Gilla böcker mig Tusende våningen av Katherine McGee, vilket är den första delen i en ny duologi. Den utspelar sig i framtida New York, där ett stort torn reser sig ända till himlen. Ju högre upp i tornet man bor, desto högre status får man i samhället. Boken följer flera olika karaktärer, och deras strävan att nå toppen. 
 
Stort tack Warner Bros, Disney och Gilla böcker!

Våra kemiska hjärtan

Författare: Krystal Sutherland.
OriginaltitelOur chemical hearts.
Serie: Fristående.
Längd: 331 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Henry Page är en obotlig romantiker. Han har bara aldrig den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp och för stora herrkläder vet han att det är på väg att ändras. För alltid."
 
 
 
 
 
 
 
Våra kemiska hjärtan är en riktigt imponerande debut. Det är en oerhört välskriven och genomtänkt roman, och trots att det är författarens första bok känns hon mycket erfaren. Våra kemiska hjärtan har nämligen en sällsynt komplexitet, är riktigt vackert skriven – med ett nästintill poetiskt språk – och lyckas beröra på ett sätt som få böcker klarar av.
 
Bokens främsta styrka är de underbara karaktärerna, som är lätta att relatera till och fastna för. De har allesammans tydligt utmärkande personligheter som gör dem till trovärdiga, enskilda individer snarare än bara ord på papper. De är genomtänkt uppbyggda och deras intressanta komplexitet gjorde att jag inte bara fastnade för protagonisten, utan även sidkaraktärerna i hans omgivning. Bortsett från att karaktärerna känns som riktiga personer är det deras humor som gör att hjärtat smälter. De störtsköna karaktärerna har en obeskrivlig charm, är rappa i käften och för underhållande dialoger som får läsaren att skratta rätt ut.
 
Våra kemiska hjärtan är för det mesta en lättsam och underhållande läsning – men boken är långt ifrån att vara glättig. Faktum är att romanens humoristiska sida balanseras upp av en rejäl dos allvar. Våra kemiska hjärtan behandlar en del tyngre ämnen och väcker många tankar om livet och döden och allt däremellan. Det gör att boken, med sitt viktiga budskap, uppfattas som väldigt mogen för sin målgrupp.
 
Som helhet är Våra kemiska hjärtan en fantastisk debut och en av årets hittills bästa böcker. Det är inte en renodlad kärlekshistoria, utan snarare en berättelse om vänskap och vad som gör livet värt att leva. Karaktärerna är underbara och bokens humor värmer ända in på själen. För oss nördar är det dessutom riktigt roligt att den innehåller dussintals referenser till andra populära verk.
 

Outcast, säsong 1

Längd: 8 hrs 10 mins.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, drama.
Releasedatum: 2017-02-13.
Skådespelare: Patrick Fugit, Philip Glenister, Wrenn Schmidt, Callie Brook McClincy, Reg E. Cathey.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Enstöringen Kyle, som plågas av otäcka minnen från barndomen, rekryteras för att utföra exorcism. Hans familj stöter bort honom samtidigt som han slits mellan behovet av att få vara ensam och sin önskan om att hjälpa andra. Det Kyle upptäcker kan förändra både hans eget och världens öde för alltid."
 
Den första säsongen av Outcast visade att det inte är en serie i min smak. Med en blek protagonist och en handling som aldrig lyckades fånga mitt intresse blev det en lång och tröttsam tittarupplevelse. Det mörka konceptet är lite för skruvat och trots att vissa scener är smått spännande upplevde jag helheten som överdriven, forcerad och tråkig. 
 
Kyle börjar utföra exorcism med stadens präst. 
 
Jag känner dessutom att serien inte tillför något nytt till genren. Allt som händer känns igen från andra serier/filmer om exorcism och Outcast är inte tillräckligt egen för att engagera. Den känns snarare som en fantasilös korsning mellan Supernatural och American horror story
 
Det visar sig att staden är full av demoner. 
 
Outcast är egentligen inte en dålig serie, men eftersom den återanvänder berättarelement snarare än att tillföra nya sticker den inte ut ur mängden. Skådespelarna är helt okej och vissa scener är spännande, men oftast satt jag uttråkad och väntade på att avsnittet skulle ta slut.
 

NCIS: Los Angeles, säsong 7

Längd: 16 hrs 18 mins.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, kriminalare.
Releasedatum: 2016-11-28.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, LL Cool J, Eric Christian Olsen, Barrett Foa, Linda Hunt.
Distributör: Paramount.
 
"Agenterna Callen och Sam, med sina kollegor agent Kensi, polisen Deeks, datasnillet Eric och analytikern Nell, fruktar inga fiender. Det spelar ingen roll om det är spioner, IS-kvinnor eller gangsters. Verksamhetschef Hetty och assisterande chef Granger följer de globala hoten såväl som agenternas personliga utmaningar."
 
Precis som sina föregångare är den sjunde säsongen av NCIS: Los Angeles genomtänkt och välgjord. Den innehåller en hel del riktigt spännande fall, som engagerar tittaren till max. Dessutom har skådespelarna vid det här laget verkligen kommit in i sina roller, och ren magi uppstår när de på ett mycket trovärdigt sätt porträtterar karaktärerna. Det är även roligt att Tony DiNozzo från NCIS är med i ett crossover-avsnitt.
 
Tony DiNozzo besöker Los Angeles. 
 
Dessvärre är säsongen tröttsam att strecktitta på. Kanske börjar jag förlora intresse för att jag har sett för många sådana här serier på sistone. Men på grund av att alla avsnitt följer liknande mallar får den en upprepande struktur som upplevs vara aningen enformig. Avsnitten flyter ihop med varandra och säsongen som helhet sticker inte ut. Om säsongerna innehöll färre och mer säregna avsnitt skulle de utmärka sig mer från varandra, och på så sätt skapa ett helt annat engagemang.
 
Sam och Kensi har egna demoner att ta itu med. 
 
Som helhet är den sjunde säsongen av NCIS: Los Angeles bra; men eftersom avsnitten är uppbyggda på liknande sätt är det lätt att förlora intresse om man strecktittar.
 

När andetagen blir till luft

Författare: Paul Kalanithi.
Serie: Fristående.
Längd: 247 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
OriginaltitelWhen breath becomes air.
 
"Paul Kalanithi är nästan färdigutbildad neurokirurg när han får besked om att han lider av en svårartad cancerform. I ett slag går han från läkare till patient. Prognosen är dyster och alla framtidsplaner om arbete ohc familjeliv går förlorade. Vad gör livet värt att leva? Hur ska man ta vara på sina sista månader?"
 
 
 
 
 
När andetagen blir till luft är en inspirerande, självbiografisk roman som Kalanithi skrev innan han avled 37 år gammal. Det är en intressant bok, där man både får följa delar av hans läkarutbildning samt tiden när han kämpade för sitt eget liv. Den innehåller en hel del medicinskt språk, men Kalanithi förklarar termerna så att även lekmän förstår vad han menar utan problem. Han berör med ett nästintill poetiskt språk, samt lär både ut och väcker tankar om vad som gör livet värt att leva.
 
Mitt problem med boken är dock att jag inte riktigt fick grepp om Paul Kalanithi som person. Det känns som att mycket utelämnats och så som han porträtterar sig själv uppfattade jag inte honom som verklig. Hade När andetagen blir till luft varit en fiktiv bok skulle jag ha förklarat det som att protagonisten saknar djup. En annan sak som gjorde att jag inte helt fastnade var tempot, samt det faktum att döden beskrivs lite för romantiserat.
 
Trots brister är När andetagen blir till luft en värdefull bok att läsa – speciellt om du har funderingar på att arbeta inom vården. Den väcker tankar om livet och skildrar det ansvar som läkaryrket verkligen innebär.
 

The Shallows

Regissör: Jaume Collet-Serra.
Genre: Drama, rysare.
Längd: 1 hr 26 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Blake Lively, Óscar Jaenada, Brett Cullen, Sedona Legge, Pablo Calva.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: Universal Sony.
 
"Surfaren Nancy ger sig ut bland vågorna och råkar hamna i vägen för en stor vithaj. Att överleva blir en fråga om vem som har den starkaste viljan."
 
 
 
 
Jag är imponerad av The Shallows – det är nämligen en av de bättre hajfilmerna som jag har sett. Den har en riktigt spännande, karaktärsdriven handling och är uppbyggd på ett sätt som verkligen griper tag och gör det svårt för tittaren att slita sig. Den har dessutom grymma effekter, ett häpnadsväckande snyggt foto och Blake Lively (Gossip Girl) gör förvånansvärt bra ifrån sig.
 
När Nancy surfar i Mexico hamnar hon i vägen för en haj. 
 
Filmens stora nackdel är dessvärre trovärdigheten: det som händer är minst sagt verklighetsfrämmande. Hajen beter sig oerhört orealistiskt och protagonisten Nancy klarar sig galant genom livshotande situationer trots att hon är skadad och utsvulten. Framåt slutet finns dessutom många riktigt långsökta scener och som tittare suckade jag högt av frustration. Men lyckligtvis har filmen så pass många laddade, spänningsfyllda scener att man ändå blir nöjd med slutresultatet.
 
Nancy får användning av de kunskaper hon fått under sin läkarutbildning. 
 
Som helhet är The Shallows en riktigt bra rysare. Blake Livelys starka insats och de många spännande scenerna kompenserar för att trovärdigheten ligger på botten.
 

Tävling - Jack Reacher: Never go back

 
I samarbete med 20th Century Fox lottar jag ut tre exemplar av actionfilmen Jack Reacher: Never go back. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
Jack Reacher: Never go back är efterföljaren till succéfilmen från 2012. När Susan Turner arresteras för landsförräderi måste Reacher frita henne från arresten och avslöja en konspiration innan den kostar dem båda livet. Filmen är regisserad av Edward Zwick och släpps 27 februari 2017. I huvudrollerna syns bland annat Tom Cruise, Cobie Smulders och Danika Yarosh.
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: vilken film med Tom Cruise är din favorit?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 25 februari. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med sin fullständiga adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Dödens märken

Författare: Veronica Roth.
OriginaltitelCarve the mark.
SerieDödens märken #1.
Längd: 448 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Cyra är syster till den brutale tyrann som regerar över Shotet-folket. Cyras flödesgåva gör att hon med en enkel beröring kan få andra människor att känna ofattbar smärta, något som hennes bror utnyttjar för att plåga sina fiender. Men Cyra är mer än ett vapen i sin brors händer: hon är motståndskraftig, snabbtänkt och hon vet vad brodern fruktar mer än något annat."
 
 
 
 
Dödens märken är en välskriven, karaktärsdriven roman. De dynamiska protagonisterna rycker med läsaren redan vid första sidan, och deras inre strider är oerhört spännande att ta del utav. Därtill är världen fascinerande, och trots att jag har läst om liknande samhällsuppbyggnader förut så var det riktigt intressant att ta del av magisystemet och de olika kulturerna. Roths tilltalande språk ger dessutom texten ett behagligt flyt, och under bokens första halva satt jag som klistrad till sidorna.
 
Men andra halvan av Dödens märken är inte lika bra. Det känns inte som att handlingen kommer igång och på något sätt upplevs tempot bli långsammare för varje sida. Som ett resultat falnar engagemanget, och trots att de härliga karaktärerna fortsätter att intressera så upplevs bokens senare halva nästan som tråkig. En annan nackdel är att skurken inte byggs upp på ett särskilt komplex sätt, vilket gör att man som läsare inte ser honom som ett värdigt hot.
 
Som helhet är Dödens märken en bra bok – som hade kunnat vara bättre. Karaktärerna och världen är gripande, medan tempot och handlingen har sina brister. Men jag ser fram emot att läsa fortsättningen och förväntar mig mycket av Roths efterföljare.
 

Vinnarna av Miss Peregrines home for peculiar children

 
De som vann varsitt exemplar av filmen Miss Peregrines home for peculiar children är:
  1. Lisa G.
  2. Caroline N.
  3. Michael A.
Stort grattis till er! Ett vinnarmejl har skickats ut till er.
 
Nästa tävling startar i morgon, så håll utkik på bloggen!

Sully

Regissör: Clint Eastwood.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 35 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Hanks, Aaron Eckhart, Anna Gunn, Laura Linney, Mike O'Malley, Jamey Sheridan.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Warner bros.
 
"Kapten Chelsey Sullenberger landade ett nödställt flygplan på floden Hudson och räddade därmed livet på 155 passagerare. Men samtidigt som han hyllades av allmänheten och media pågick det en undersökning kring fallet som kunde förstöra både hans rykte och karriär."
 
Sully är en intressant biografi som skildrar Hudson-miraklet. Handlingen griper tag vid första scenen och trots svackor håller spänningen i sig ända till slutet. Filmen har dessutom ett snyggt redigerat foto, välarbetat manus och många starka talanger. Tom Hanks (The green mile), som leder ensemblen skådespelare, bär kompetent upp filmen på sina axlar och är den som gör Sully sevärd.
 
Kapten Sully tvingas landa på Hudson-floden. 
 
Men om man tar bort Hanks ur ekvationen känns Sully inte lika kvalitativ. Filmen är nämligen relativt utdragen, och de upprepande återblickarna tillför inte mycket. Därtill lär vi känna karaktärerna väldigt ytligt, vilket gör det svårt att relatera och anknyta några speciella band till dem. Hanks trollbinder med sin starka gestaltning, men utan honom hade den relativt stillsamma filmen – trots sitt fängslande koncept – fallit platt.
 
Chelsey anklagas för att ha agerat fel när planet störtade. 
 
Som helhet är Sully en spännande men något innehållslös biografi – den är bra men inte extraordinär.
 

Nytt i samlingen, #205

Den här veckan har paket från Bonnier Carlsen, Rabén&Sjögren, 20th Century Fox, Universal Sony och Warner Bros kommit. 
 
 
Från Bonnier Carlsen fick jag sex stycken böcker, nämligen Golden boy av Abigail Tarttelin, Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland, Bronsnyckeln av Cassandra Clare och Holly Black samt Min morbror trollkarlen, Silvertronen och Den sista striden av C.S. Lewis. Jag ser fram emot att läsa alla dessa, men mest taggad är jag över Våra kemiska hjärtan och Bronsnyckeln!
 
Från Rabén&Sjögren fick jag Fantastiska vidunder och var man hittar dem, vilket är manuset som använts till filmen med samma namn. Boken är skriven av J.K. Rowling och utspelar sig innan Harry Potter-franchisen.
 
Från 20th Century Fox kom första säsongen av Outcast, vilket är en skräckserie om exorcism skapad av Robert Kirkman. Vidare skickade Universal Sony mig Don't breathe, Bridget Jones's baby och The shallows, och av Warner bros fick jag Sully med Tom Hanks. Helgen är räddad!
 
Stort tack till er allesammans! 

Bridget Jones's Baby

Regissör: Sharon Maguire.
Genre: Komedi, romantik.
Längd: 2 hrs 2 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Emma Thompson, Jim Broadbent.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Bridget är i fyrtioårsåldern och singel igen, efter att ha gjort slut med Mark Darcy. Men hennes kärleksliv tar en oväntad vändning när hon träffar en stilig amerikan som heter Jack och har allt som mr Darcy saknar. Överraskande nog upptäcker Bridget att hon är gravid, men hon vet inte vem pappan är."
 
Till viss del förtjänar Bridget Jones’s Baby den hårda kritik som filmen har fått. Konceptet är trots allt långt ifrån originellt och den har en hel del uppenbara missar. Dessutom är den förutsägbar och den innehåller så pass många frustrerande klyschor att det ibland blir riktigt löjligt. Ändå tycker jag om den.
 
Bridget slits mellan Jack och Mark. 
 
Jag fastnade verkligen för filmens enkla, lättsamma upplägg och den varma, öppenhjärtiga tonen. Bridget Jones’s Baby fick mig att skratta och må bra, helt enkelt. Trots sina brister är det en mycket trivsam må bra-film och den känns som en frisk fläkt mot andra moderna komedier där enbart festande är i fokus. Dessutom lyckas skådespelarna charma sig in i tittarens hjärta och det är roligt att andra kändisar, som exempelvis artisten Ed Sheeran, medverkar i mindre roller.
 
Även Bridgets läkare dras in i lögnerna.  
 
Bridget Jones’s Baby är alltså långt ifrån perfekt, men tack vare sin förmåga att få tittaren att må bra känns det ändå som en framgångsrik romantisk komedi.
 

Don't Breathe

Regissör: Fede Alvarez.
Genre: Rysare, thriller.
Längd: 1 hr 28 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jane Levy, Dylan Minnette, Stephen Lang, Daniel Zovatto, Franciska Töröcsik.
Releasedatum: 2017-02-06.
Distributör: Universal Sony.
 
"Tre vänner bryter sig in hos en förmögen, blind man i tron att de ska komma undan med det perfekta rånet. De kunde inte haft mer fel."
 
 
 
 
Don’t breathe är en förvånansvärt bra rysare, och det kommer från mig som vanligtvis inte tycker om skräckfilmer. Den har starka skådespelarinsatser (speciellt från Stephen Lang) och ett annorlunda koncept som gör filmen nytänkande och lite extra spännande. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp vill man som tittare alltid veta vad som kommer att hända.
 
Tre ungdomsbrottslingar bryter sig in i en gammal mans hus. 
 
Något som jag tycker är intressant är hur filmen anspelar på sympati. I början sympatiserade jag betydligt mycket mer för antagonisten än protagonisterna. Det faktum att vännerna är brottslingar och bryter sig in hos en blind, äldre man gjorde det svårt att tycka synd om den, medan den blinda mannens tragiska förflutna väckte medkänsla. Men halvvägs igenom filmen vänder det. Vi har vid det laget lärt känna vännerna bättre, samtidigt som den blinda mannens mörka hemligheter avslöjats. Det väckte en del motstridiga känslor, då sympatin från tidigare hamnar i konflikt med den nyfunna avskyn. 
 
När mannen upptäcker dem i sitt hus börjar han jaga vännerna. 
 
Ändå är Don’t breathe inte riktigt det mästerverk som många målar upp. Tempot är ostadigt och karaktärerna gör en del idiotiska beslut som frustrerar. Samtidigt svävar filmen ofta ut och blir för långsökt och tillgjord. Dessutom lyckades den inte göra det fundamentala för rysare: att skrämmas. Kanske är det jag som har blivit härdad, men jag hoppade aldrig till, blev aldrig ängslig och satt inte på helspänn under filmens gång.
 
När deras överlevnad står på spel tvingas vännerna bryta mot alla regler. 
 
Allt som allt är Don’t breathe en bra film. Trots att den inte imponerade lika mycket på mig som den gjort på många andra så anser jag att den är värd att se.
 

The Prestige

Regissör: Christopher Nolan.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 2 hrs 12 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Hugh Jackman, Christian Bale, Michael Cane, Scarlett Johansson, David Bowie, Andy Serkis.
Releasedatum: 2007-06-27.
 
"Två magiker försöker överträffa varandra och kastar sig in i dödliga illusioner. De gör sin assistent till en bricka och medspelare i deras rivalitet."
 
 
 
 
 
The Prestige är en välgjord och riktigt spännande thriller, som präglas av ett snyggt foto, stiliga kostymer samt en komplex och mycket tilltalande handling. Jag fängslades av den laddade stämningen och det genomtänkta mysteriet grep tag direkt.
 
Två magiker konkurrerar och gör allt för att vinna. 
 
Filmen är stjärnspäckad och de välkända skådespelarnas starka insatser trollbinder. De får sina karaktärer att kännas verkliga och bidrar till att deras rivalitet är så övertygande. Vidare har The Prestige en hel del oförutsägbara vändningar och jag är mycket förtjust i att filmen är som en enda stor illusion. Den enda egentliga nackdelen – bortsett från att tempot svajar ibland – är den så kallade ”riktiga” magin, som tar udden av de häftiga, mer trovärdiga tricken.
 
Assistenten Olivia hamnar mitt i korselden.
 
Som helhet är The Prestige riktigt bra. Det är oerhört intressant att följa de före detta vännernas rivalitet och de imponerande illusionerna gör stort intryck.
 

Nytt i samlingen, #204

Varje vecka visar jag vilka filmer, böcker och serier som jag har fått hem. Men av någon anledning glömde jag att lägga upp förra veckans lilla haul, så nu kommer en försenad "nytt i samlingen". 
 
 
20th Century Fox skickade mig filmen Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, som baseras på boken med samma namn av Ransom Riggs. Den handlar om Jake, som möter en grupp besynnerliga barn som beskyddas av ett ymbryn vid namnet Peregrine. Jag såg filmen förra veckan, så recensionen kan du läsa här. Och du har väl inte missat att du kan vinna ett exemplar av filmen? Just nu tävlar jag ut tre ex, så passa på om det låter som en film i din smak!
 
Av Semic bokförlag fick jag Stulna liv (org. The rule of thoughts), vilket är den andra delen i Virtnetspelen-serien av James Dashner, författaren bakom Maze Runner. Jag var måttligt imponerad av den första boken, men eftersom konceptet är intressant vill jag gärna läsa vidare.
 
Stort tack till 20th Century Fox och Semic!

Ordbrodösen

Författare: Anna Arvidsson.
Serie: Fristående.
Längd: 322 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"I en bruksort i Värmland bor sedan århundranden tillbaka en säregen släkt. Kvinnorna kan styra andras tankar och handlingar med sina skrivna ord. Dagen då Alba fyller arton är det hennes tur. När hon kliver in i samlingssalen i den nedlagda byskolan vet hon att ceremonin bara kan sluta på ett sätt. Ingen ordbrodös har någonsin misslyckats med sitt inträdesprov. Inte förrän nu."
 
 
 
 
Ordbrodösen är en förvånansvärt stark och genomtänkt debut. Romanen är välskriven, med ett bra flyt på texten och behagligt tempo. Bokens intressanta koncept griper dessutom tag redan vid första kapitlet och det fascinerande magisystemet liknar ingenting jag tidigare läst om.
 
Romanens protagonist – Alba – är lätt att relatera till. Hon är trovärdigt uppbyggd och hennes tankegångar är mycket intressanta att följa. Ordbrodösen innehåller dessvärre lite för många sidkaraktärer, och deras dynamiska egenskaper kolliderar på ett sätt som gör det svårt att fastna för dem allesammans.
 
Förutom det spännande mysteriet och den välutvecklade huvudkaraktären tyckte jag även mycket om bokens tidsenliga element. Trots att vi lever i ett samhälle där tv, mobiltelefoner och sociala medier är en naturlig del av vardagen är det inte särskilt många författare som faktiskt integrerar dessa i bokens handling – men det gör Arvidsson. I Ordbrodösen används sociala medier som Instagram på ett självklart sätt i berättelsen, och de frekventa referenserna till välkända filmer och tv-serier får boken att kännas nutida och mycket mer verklig.
 
Som helhet är Ordbrodösen en mycket välskriven debut. Trots att trovärdigheten inte alltid är på topp är det lätt att ryckas med i handlingen och det unika konceptet fängslar från början till slut.
 

Grey's Anatomy, säsong 12

Längd: 16 hrs 26 mins.
Antal avsnitt: 24 avsnitt.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2016-10-03.
Skådespelare: Ellen Pompeo, Justin Chambers, Chandra Wilson, Sara Ramirez, Kevin McKidd, Jesse Williams, Sarah Drew, Camilla Luddington.
 
"Ibland är det ditt eget liv du behöver rädda - särskilt efter en omskakande förlust, när vänskapsband testas som aldrig förr. Bailey kämpar med att ha ansvar för sjukhuset, Maggie står inför utmaningen att dejta en yngre man och Amelia kämpar med sina demoner."
 
 
Många serier förlorar tittarens intresse om de pågår för länge. Ofta beror det på att ingenting nytt tillförs – eller tvärt om: att serien byter spår totalt. Men trots att Grey’s Anatomy har tolv år på nacken är det fortfarande en förvånansvärt stark och engagerande serie. Den tolfte säsongen är riktigt spännande – med högt tempo, intressanta medicinska fall och fantastisk kemi mellan de dynamiska skådespelarna. Avsnitten får tittaren att sitta som på nålar och beroendet är påtagligt.
 
Meredith försöker lära sig att förlåta de som sårat henne. 
 
Den tolfte säsongen av Grey’s Anatomy berörde mig. Det fängslande dramat och de gripande fallen fick mig verkligen att känna, och jag både skrattade och grät. Men den har sina svagheter, som fick mig att sucka högt och himla med ögonen. Exempelvis är det oerhört tröttsamt att karaktärerna bråkar hela tiden. I alla avsnitt grälar de, och varje gång ett problem blir löst så uppstår ett nytt. Efter ett tag blir det riktigt påfrestande och det gick mig verkligen på nerverna att de aldrig kunde vara nöjda med sina liv. En annan sak som jag störde mig på var förutsägbarheten, som blev särskilt påtagligt i sista avsnittet där jag kunde lista ut allting långt innan det hände.
 
På grund av alla gräl blir vännernas fester spända. 
 
Som helhet är den tolfte säsongen av Grey’s Anatomy riktigt bra. Skådespelarna levererar starkt och dramat griper tag och berör. Trots att den är förutsägbar och påfrestande med alla gräl så är det en serie som är omöjlig att släppa taget om.
 

Perfekt

Författare: Sara Shepard.
OriginaltitelPerfect.
SeriePretty Little Liars #3.
Längd: 236 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Aria, Hanna, Emily och Spencer - dessa fyra tjejer i är inte så perfekta som de verkar. Aria kan inte stå emot sitt förbjudna ex. Hanna är på vippen att förlora sin bästis. Emily tappar fattningen efter en simpel kyss. Och Spender kan inte hålla fingrarna borta från sin systers tillhörigheter..."
 
 
 
 
 
Perfekt är en riktig ”guilty pleasure” för mig. Jag känner mig nästan skyldig för att jag tycker om den. Romanen är förutsägbar, med ointelligenta karaktärer, dumma dialoger och långsökta händelser. Boken slutar dessutom i en svag cliffhanger som får irritation att uppstå. Men trots dessa brister kan jag inte undgå att ryckas med och fastna.
 
Perfekt är bättre skriven än sina föregångare och trots sina svagheter är det en riktig bladvändare. Kombinationen av spännande mysterium, romantik och värmande humor gör att ett beroende långsamt växer fram. Som läsare vill man få svar på sina frågor och fast karaktärerna ofta gör dumma saker är det svårt att inte fängslas av deras berättelser.
 
Som helhet är Perfekt en bristfylld bok som ändå har läsaren i ett järngrepp.
 

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Regissör: Tim Burton.
Genre: Äventyr, fantasy.
Längd: 2 hrs 7 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Eva Green, Asa Butterfield, Samuel L. Jackson, Judi Dench, Allison Janney, Terence Stamp.
Releasedatum: 2017-02-13.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"När Jake farfar går bort efterlämnar han sig ledtrådar till ett mysterium som spänner över tid och rum, och som tar Jake till en fördold plats för besynnerliga barn med övernaturliga krafter. Jake upptäcker att barnen har mäktiga fiender, och han måste använda sin egen förmåga för att rädda dem."
 
Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har en riktigt stark grund att stå på. Boken som filmen baseras på är enastående och det påhittiga konceptet fångar intresset direkt. Dessutom hänför det fantastiska fotot med sina skarpa, kontrastrika färger och snygga effekter. Men trots att det finns mycket att imponeras av måste jag medge att jag är riktigt besviken.
 
De besynnerliga barnen är intressanta men underutvecklade.  
 
Det tar Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children rätt lång tid att komma igång och filmen som helhet har ett ojämnt tempo. Ena sekunden stressar den förbi händelserna och känns påskyndad, medan den vid andra tillfällen snarare upplevs vara utdragen. Berättelsen framstår dessutom som rörig, och trots att jag har läst boken blev jag ibland förvirrad av det som hände. Jag förvånades även över hur mycket filmen avviker från boken; och jag kan inte påstå att jag gladdes över mängden klyschor som lagts till.
 
Bokens eldiga Emma har bytt krafter med Olive. 
 
Jag förundrades även över hur karaktärerna porträtterades. Vi lär inte känna dem ordentligt och både protagonisten och skurken känns underutvecklade och bleka. Den enda av skådespelarna som gör riktigt bra ifrån sig är Eva Green (Dark Shadows). Hon är en oerhört kompetent skådespelare och sticker ut med sin talang. Om hon hade fått mer skärmtid hade hon kunnat höja filmen till skyarna.
 
Filmens stjärna är enastående Eva Green. 
 
Av någon anledning uppfattade jag Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children som relativt oseriös. Bland annat gör sättet den är sammansatt på – med sporadiska händelser, otrovärdig romans och stundtals malplacerad musik – att den inte känns särskilt genomtänkt. Filmen utnyttjar inte sin stora potential och någonstans går handlingen förlorad. Misstolka mig inte; det är en underhållande och helt okej äventyrsfilm – jag hade bara hoppats på så mycket mer.
 

Om jag får stanna

Författare: Kajsa Gordan.
Serie: Fristående.
Längd: 139 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Hur är det att leva i ett land där man egentligen inte får lov att bo? Hur är det att år efter år tränga ihop sig i ett litet rum med fördragna gardiner samtidigt som man går till skolan, har en bästa vän och är kär, som vilket annat barn som helst? Och hur är det att vara den bästa vännen; den som har en självklar rätt att bo här och som har allt? Ska man känna skuld för att man har det bra?"
 
 
 
 
Kajsa Gordans Om jag får stanna är en tankeväckande och mycket aktuell roman som skildrar flyktingars berättelser ur barnens perspektiv. Bokens handling framställs ur två synvinklar: flyktingen Ilonas och svenskfödda Stellas, och deras kompletterande perspektiv väcker många intressanta och viktiga frågor.
 
Eftersom Om jag får stanna riktar sig till en yngre publik är det fullt naturligt att den inte hade en kraftfull inverkan på mig. Det lättsamma språket och den relativt ytliga behandlingen av ämnet var helt enkelt inte tillräckligt för att beröra mig djupt. Men trots det anser jag att det är en mycket viktig bok för unga att läsa och fundera kring. Jag kan tänka mig att bokens budskap och sätt att skildra problemet ur både utlandsföddas och svenskföddas ögon kan bidra med ett värdefullt omvärldsperspektiv och spräcka bubblan många lever i idag. 
 
Som helhet är Om jag får stanna en intressant ögonöppnare, som unga läsare i grundskolan borde ta del utav. För mig som vuxen kändes den dock lite platt, och jag hade velat ha ett större och mer komplext djup för att verkligen engageras. 
 

Månadssammanfattning: januari 2017

Jisses vad tiden går fort. Att januari är förbi känns helt overkligt. Det har varit en tuff månad, med högt tempo och saker att göra hela tiden. Förhoppningsvis blir februari lugnare. 
 
Nedan är månadens recensioner listade. Klicka på bilderna för att komma till respektive recension. 
 
Antal nya böcker: 33 stycken (7 recex).
Recenserade böcker:
 
 
 
Antal nya filmer: 13 stycken (6 recex).
Recenserade filmer
 
 
Antal nya serier: 3 stycken (1 recex).
Recenserade serier
 

RSS 2.0