The Beguiled

Regissör: Sofia Cappola.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Colin Farrell, Nicole Kidman, Kirsten Dunst, Elle Fanning, Oona Laurence, Angourie Rice.
Releasedatum: 15 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"När en skadad fiendesoldat hittas nära ett flickinternat, blir han omhändertagen av rektorn Martha. Allt eftersom de unga kvinnorna tar hand om honom stiger den sexuella spänningen och farliga rivaliteter bildas."
 
 
 
 
 
The beguiled är en nytolkning av filmen från 1971, och baseras på romanen med samma titel av Thomas Cullinan. Det är ett drama som har mötts utav obefogat hård kritik. The beguiled är sannerligen en film med många brister, men den väckte nyfikenhet hos mig och höll mig intresserad ända till slutet.
 
Soldaten McBurney räddas av kvinnorna på flickskolan. 
 
Det som The beguiled har fått kritik för – och som jag håller med om – är bland annat tempot. Handlingen rör sig långsamt framåt, och intrigen känns på något sätt otillräcklig i förhållande till tiden som läggs på att bygga upp det hela. Slutet är dessutom lite intetsägande, vilket tillsammans med de simpla karaktärerna bidrar till att helheten känns slätstruken. Men det många kritiker har förbisett är filmens skönhet. Fotot är utsökt, och sättet som kamerorna utnyttjar det naturliga ljuset på är oförklarligt vackert. Därtill är The beguiled välspelad och den har ett viktigt, feministiskt budskap. Visst förmedlas det inte på förstklassigt sätt, men tillräckligt engagemang väcks för att behålla tittarens intresse genom hela filmen.
 
Livet på internatet tar en oväntad vändning när rivaliteter uppstår. 
 
Som helhet tycker jag faktiskt om The beguiled. Ja, det är en film med många brister – men jag ville hela tiden veta mer och upptäcka vad som skulle hända.
 

Livsblod

Författare: Gena Showalter.
OriginaltitelLifeblood.
SerieEverlife #2.
Längd: 443 sidor.
Bokförlag: HarperCollinsNordic.
 
"Innan Tenley dog hann hon göra sitt val. Nu vet hon att hon ska tillbringa eviglivet i Troika. Men den nya tillvaron börjar inte som hon tänkt sig. Tenley har en ovanlig förmåga, och på grund av den vill fienderna i Myriad röja henne ur vägen."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Nej. Nope. Nix. Den här serien är inte något för mig. Timglaset var en av förra årets besvikelser, och det är med tungt hjärta jag skriver att Livsblod är ännu sämre. Jag hade verkligen hoppats att serien skulle rycka upp sig, men ärligt talat satt jag uttråkad under nästan hela läsningen.
 
Av någon anledning har jag svårt för Gena Showalter. Jag har läst nästan tio böcker av henne, men inte fastnat för någon av dem. Det är något med hennes sätt att skriva. Det känns så slätstruket, med enkelt språk, många klyschor, ytliga handlingar och livlösa karaktärer. Ofta har Showalter en riktigt intressant historia att berätta, men genomförandet sitter helt enkelt inte. Hennes böcker är känslolösa ord på papper snarare än en upplevelse.
 
Som helhet var Livsblod inte en roman i min smak. Berättelsen saknar driv och karaktärerna känns inte särskilt trovärdiga. Därtill gör Showalter inte särskilt stort intryck med sina ord, och jag upplever helheten som… billig. Jag kommer sannolikt läsa den sista delen i serien för att få ett avslut, men efter att ha ogillat de två första böckerna är förväntningarna låga.
 

Becker: kungen av Tingsryd

Regissör: Martin Larsson.
Genre: Komedi, thriller.
Längd: 1 hr 23 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Jan Coster, Nour El-Refai, Henrik Lillér, Karin Lithman, Torkel Petersson, Peter Lorentzon.
Releasedatum: 8 januari 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
"Becker och kompisen Stefan drygar ut kassan med att sälja smuggelsprit och cigaretter svart. Affärerna går bra och de har inget att klaga på, tills en dag då två danskar dyker upp och utmanar allt Becker har byggt upp."
 
 
 
 
 
Den här filmen var inte i min smak. Den är inte direkt dålig, men fångade inte heller upp mitt intresse. Det är den typen av slätstruken film som lämnar tittaren helt neutral; som varken väcker känslor eller roar – utan snarare bara är.
 
 Becker får problem när två danskar kommer till staden. 
 
Handlingen har vi sett många gånger tidigare, och Becker: kungen av Tingsryd bidrar inte med något nytt till genren. Det är enkelt och förutsägbart, och trots att filmen klassas som både thriller och komedi blir den varken spännande eller rolig. Skådespelarna är uttryckslösa och jag fastnade inte för karaktärerna, då de – precis som resten av filmen – är relativt intetsägande. Replikerna framförs lite fumligt, och det känns varken som att manusförfattare eller skådespelare tänkt över rollerna ordentligt.
 
 Exet dyker till med Beckers dotter. 
 
Som helhet är Becker: kungen av Tingsryd en medioker, svensk komedi med ett ytligt förhållningssätt till allt som händer. Tittaren tillåts inte fördjupa sig i vare karaktärer eller handling, utan förväntas roas av ett urvattnat händelseförlopp som liknar så många andra.
 

Lögnernas träd

Författare: Frances Hardinge.
OriginaltitelThe lie tree.
Serie: Fristående.
Längd: 402 sidor.
Bokförlag: B. Wahlströms.
 
"När Faiths pappa omkommer är hon säker på att han mördats. Men ingen lyssnar på henne, så om hon vill ta reda på sanningen måste hon göra det på egen hand. I jakten på ledtrådar hittar hon ett märkligt träd. Enligt legenden kan det avslöja hemligheter, men det visar sig att sanningen har ett högt pris."
 
 
 
 
 
 
 
Åh, vad Lögnernas träd ger mig motstridiga känslor.
 
Å ena sidan är konceptet intressant och handlingen spänningsfylld. Hardinges metaforrika språk är riktigt vackert, och hennes sätt att bygga upp den viktorianska miljön griper tag. Den starka gotiska atmosfären ger en tryckande stämning och gör allt lätt att se framför sig. Hardinge har därtill skapat en protagonist som är enkel att relatera till, och jag tycker om bokens feministiska prägel.
 
Men Lögnernas träd är långsam. Det tar lång tid för boken att komma igång, och transportsträckorna mellan de spännande scenerna upplevs ofta som onödiga. Ett annat problem var att boken inte väckte känslor hos mig. Jag var intresserad av det som hände, men brydde mig inte på ett djupare plan.
 
Lögnernas träd är alltså bra, men Hardinge hade medlen för att göra boken ännu bättre.
 

Mischling

Författare: Affinity Konar.
Originaltitel: Mischling.
Serie: Fristående.
Längd: 343 sidor.
Bokförlag: Polaris.
 
"1944 kommer tvillingsystrarna Pearl och Stasha till Auschwitz. De sätts i Mengele Zoo, nazisternas mänskliga experimentverkstad. På vintern försvinner Pearl. Stasha sörjer, men håller fast vid tanken att hon fortfarande lever. När lägret befrias av Röda armén ger hon sig ut genom förödelsen för att hitta sin syster."
 
 
 
 
 
 
 
Trots att jag verkligen ville tycka om Mischling är jag kluven. Å ena sidan är berättelsen kraftfull, och boken innehåller några riktigt hjärtknipande scener. Men samtidigt saknar jag en starkare handling. Romanen är relativt utdragen, och hur hemskt det än känns att skriva så blev den ofta tråkig. Vi har hört historien förut, och Konar bidrar inte med nya infallsvinklar eller lärdomar. Det hela resulterar i en förutsägbar berättelse som inte riktigt förmår sig gripa tag.
 
Jag hade dessutom svårt att relatera till sättet som historien berättas på. Språket känns nämligen lite krystat, då det ofta blir för utsvävande och konstnärligt. Fina ord binds samman i onödigt långa och målande meningar, och gjorde att jag tappade intresse. Det bidrog även till att boken aldrig blev riktigt känslosam, då författarens egna språkövningar framgick tydligare än handlingen.
 
Mischling är inte en dålig bok, men allt som allt hade jag förväntat mig mer.
 

Fear the walking dead, säsong 3

Längd: 11 hr 17 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Rysare, sci-fi, drama.
Skådespelare: Kim Dickens, Frank Dillane, Alycia Debnam-Carey, Mercedes Mason, Colman Domingo.
Releasedatum: 18 december 2017.
Distributör: Fox.
 
"Madison har återförenats med Travis, och Alicia är splittrad över sitt mord på Andres. Nicks första beslut som ledare resulterar i att Luciana blir attackerad, men de undkommer döden. Strand har satt sikte på att utnyttja den nya världens valuta, och Ofelias fångenskap sätter hennes överlevnadsförmåga på prov."
 
 
 
Det smärtar mig att medge att jag har riktigt svårt för Fear the walking dead. Jag vill verkligen tycka om serien, men upplever att den aldrig kommer igång. Tempot är långsamt och det som händer griper inte tag. Manuset känns inte särskilt arbetat och de många klyschorna får mig att tappa intresset allt mer.
 
Travis och Madison återförenas. 
 
Mitt största problem med Fear the walking dead är att jag inte fastnar för karaktärerna. Precis som The walking dead är spinoff-serien karaktärsdriven, men med skillnad från originalserien saknar denna starka heroer som tittaren verkligen ser upp till och hejar på. Skådespelarna känns relativt uttryckslösa i sina framställningssätt, och när jag tittar på avsnitten bryr jag helt enkelt inte om vad som händer med karaktärerna.
 
Gruppen behöver kämpa mot både zombier och människor. 
 
Som helhet är Fear the walking dead en serie som jag inte vet om jag kommer att fortsätta med. Kanske är det inte seriens fel att jag fastnar, utan att jag ser den i fel period av mitt liv. Men min aktuella uppfattning är att den är allmänt tråkig.
 

Bilar 3

Regissör: Brian Fee.
Genre: Familj, animerat.
Längd: 1 hr 42 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Owen Wilson, Cristela Alonzo, Chris Cooper, Nathan Fillion, Armie Hammer, Bonnie Hunt.
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör©Disney
 
"Överraskad av en ny generation blixtsnabba förare med den arroganta Storm i täten, finner sig legenden Blixten McQuen snart omkörd och ute ur sporten han älskar. För att komma tillbaka på rätt spår igen, behöver han hjälp av racingteknikern Cruz."
 
 
 
 
När jag såg Bilar 3 fick jag precis vad jag väntat mig, och jag tror att tittarens omdöme påverkas starkt av de förväntningar som finns innan. Om du antar att du kommer få se ett spännande och fullt trovärdigt äventyr så kommer du självfallet bli besviken. Men om du å andra sidan är redo för en söt och lite småcharmig resa, full med värdefull sensmoral och gulliga karaktärer – lär du känna dig nöjd när eftertexterna när börjar rulla.
 
McQueen får en ny rival: Storm. 
 
Bilar 3 är en snygg och mysig familjefilm. Handlingen är visserligen inte något utöver det vanliga, men underhåller icke desto mindre. Fast filmen huvudsakligen riktas mot en yngre publik, passar den såväl stora som små. Charmiga karaktärer som Bärgan får tittare i alla åldrar på fall, och filmens välmenande andemening ger en tankeställare åt alla.
 
Blixten försöker hantera att bli utbytt. 
 
Som helhet är egentligen Bilar 3 inget speciellt, men den underhåller så mycket som man kan förvänta sig att den ska göra. Det är en bra film helt enkelt – varken mer eller mindre.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av Disney. 

Fem små grisar

Författare: Agatha Christie.
OriginaltitelFive little pigs.
Serie: Hercule Poirot #24.
Längd: 268 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
"Sexton år efter att Caroline dömts för mordet på sin make uppsöker dottern detektiven Poirot för att rentvå moderns namn. Poirots misstankar faller snart på fem personer och utifrån deras vittnesmål rekonstruerar han bit för bit morddagen och händelserna som ledde till den."
 
 
 
 
 
 
 
Jag har svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om Agatha Christie. Några av hennes böcker, som Mordet på orientexpressen och Och så var de vara en, har jag verkligen fastnat för. Men andra, som denna, inte alls är i min smak.
 
Fem små grisar är en fristående fortsättning på serien om detektiven Hercule Poirot. Det är en slags pusseldeckare, där ledtrådar successivt träder fram. Det jag tycker om med boken är främst språket och Christies intelligenta sätt att bygga upp berättelsen. Men för övrigt har jag rätt svårt för romanen. Vi får läsa samma sak ur fem olika perspektiv, och trots att redogörelserna skiljer sig åt blir det rätt tröttsamt efter ett tag. Jag upplevde heller inte att boken blev spännande. Mordet skedde trots allt sexton år innan bokens händelser, vilket gör att stämningen aldrig känns särskilt hotfull.
 
Som helhet är Fem små grisar okej. Den upprepande stilen och det faktum att jag inte brydde mig om vem som var skyldig gör dock att detta är en av de Christie-romaner som jag tycker minst om.
 

American made

Regissör: Doug Liman.
Genre: Drama, thriller, biografi.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Tom Cruise, Domhnall Gleeson, Sarah Wright, Jesse Plemons, Caleb Landry Jones, Lola Kirke.
Releasedatum: 18 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Smugglaren och piloten Barry rekryteras för att driva den största täckoperationen i USA:s historia. Mottot är: det är inte ett brott så länge du gör det för den goda sidan."
 
 
 
 
 
 
Varför, varför, varför är så många populära filmer tråkiga? Den här månaden har jag sett jättemånga kritikerrosade filmer – och inte tyckt om en enda av dem. American Made är inget undantag. Fast den nästan bara har fått bra omdömen, är det enligt mig ett sömnpiller.
 
Barry övertalas att driva en operation åt CIA. 
 
American Made är enligt mig oengagerade. Jag fastnade inte alls för varken handling eller karaktärer, mest för att allt känns ytligt. Jag hade velat ha större komplexitet, istället för den trygga standardberättelsen som levereras här. Tempot är dessutom långsam och trots att filmen är mindre än två timmar kändes den hur lång som helst. Det jag fastnade mest för var musiken, och det säger en hel del. Låtarna var visserligen väldigt medryckande, men musiken ska ju såklart inte vara det bästa när man ser på film. Men tyvärr har American Made inte något annat som griper tag.
 
Den amerikanska piloten smugglar åt den hemliga organisationen. 
 
Den här filmen var alltså ingen större hit. Tom Cruise är egentligen en bra skådespelare, men de senaste filmerna som han har medverkat i har inte hållit måttet. American Made hade helt enkelt inget speciellt, och övertygade aldrig mig om att den var värd att se.
 

Brimstone

Regissör: Martin Koolhoven.
Genre: Thriller, drama, västern.
Längd: 2 hr 23 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dakota Fanning, Guy Pearce, Emilia Jones, Carice Van Houten, Kit Harinton, Ivy George.
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Från ögonblicket när den nya pastorn intar predikstolen känner Liz på sig att hennes familjs säkerhet är hotad. Hon är en ung barnmorska med make och barn, men stum och kommunicerar genom teckenspråk. När Liz man inte tar hennes oro på allvar visar det sig att faran är större än de kunnat ana."
 
 
 
Brimstone är en rå västernfilm. På riktigt, om du vet med dig att du har svårt för brutalitet så är detta inte något för dig. Faktum är att det är en av de mörkaste filmerna som jag har sett i år, och personen som jag tittade på den med klarade inte av att de klart den. Brimstone är sadomasochistisk, och innehåller både misshandel, våldtäkt, barnprygling och annat. Den ger en obarmhärtig skildring av riktigt tuffa ämnen, och får tittaren att må allt annat än bra. Men med det sagt, griper Brimstone verkligen tag.
 
Anna är gift med en präst som rättfärdigar sin sadomasochism med Guds vilja. 
 
Brimstone är indelad i fyra kapitel: Revelation, Exodus, Genesis och Retribution. De tre första kapitlen visas i motsatt kronologisk ordning, och tar därför tittaren allt längre tillbaka i tiden, medan det fjärde kapitlet knyter ihop alla paralleller. Det här upplägget är riktigt fascinerande, och gör att Brimstone inte liknar någon annan västern som jag har sett. Jag är riktigt imponerad över filmens utveckling, och gillar verkligen hur kapitelindelningen tillåter tittaren successivt få svar på sina frågor.
 
Prästen har sökt efter Liz i många år. 
 
Filmen har ett fängslande mysterium, en spänd stämning och en förvånansvärt kraftfull handling. Den har också överraskande komplexa karaktärer. Min erfarenhet av västern är ytlig, men de filmer som jag har sett har haft platta och ointressanta karaktärer. Men i Brimstone är de lätta att fastna för. Skådespelarna som porträtterar dem är briljanta, och deras övertygande tolkningar fick mitt hjärta att brista gång på gång. Dessutom ger filmen precis tillräckligt med bakgrundsinformation om karaktärerna: inte så mycket så att det blir tradigt, men inte så lite att det är svårt att sympatisera.
 
Samuel försöker skydda sin nyfunna vän. 
 
Brimstone är alltså en andlöst spännande västernthriller. Men den har scener som drar ner helheten. Detta på grund av bristande trovärdighet, och ibland även förutsägbarhet som jag inte kan undgå att störas utav. Dessutom är slutet lite förvirrande, och jag sitter än och försöker få ihop det hela i mitt huvud.
 
Joanna kämpar varje dag för överlevnad. 
 
Allt som allt är Brimstone en sanslöst bra film som leker med tittarens hjärtsträngar. Den är visserligen obehaglig att se på och därför inget för klenmodiga, men om du inte skyr råhet rekommenderar jag den varmt. Jag föreslår dock att du ger dig in i Brimstone utan att veta mycket om den, då den utvecklas på ett mycket oväntat sätt. 
 

Inte för nära

Författare: Colleen Oakley.
OriginaltitelClose enough to touch.
Serie: Fristående.
Längd: 407 sidor.
Bokförlag: Lavender Lit.
 
"Jubilee har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas hon lämna sin trygga exil."
 
 
 
 
 
 
 
 
Inte för nära är en fängslande roman, vars koncept påminner om Ingenting och allting av Nicola Yoon. Men enligt mig är Inte för nära mycket bättre – och trovärdigare – än den populära ungdomsboken.
 
Jag fastnade direkt för Inte för nära. Handlingen fångade omedelbart mitt intresse och språket trollband mig från första sidan. Dessutom är karaktärerna underbara, och det tog inte lång tid förrän jag förälskat mig i dem. Jag fastnade särskilt för Jubilee, som inte bara är riktigt fascinerande som person, utan också har en väldigt behaglig berättarröst som gör det lätt att ta till sig innehållet. Trots allvaret i boken är hennes tankar skrivna med en humoristisk touch, som gör boken omöjlig att lägga ifrån sig.
 
Det enda som jag har att kritisera är slutet. Det kändes påskyndat och klyschigt, och på något sätt upplevde jag det som att författaren inte hade energi över till att knyta ihop säcken ordentligt. Men för övrigt är Inte för nära en mysig må bra-bok; en riktig pärla. 
 

Baby Driver

Regissör: Edgar Wright.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 53 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Ansel Elgort, Jon Hamm, Eiza González, Lily James, Kevin Spacey, Jamie Foxx, CJ Jones
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En ung flyktbilsförare tvingas arbeta för en maffiaboss och sätter både friheten, kärleken och livet på spel när han deltar i en kupp som är dömd att misslyckas."
 
 
 
 
 
 
Baby driver är en överraskande underhållande actionfilm, med högt tempo och en stjärnensemble skådespelare som verkligen levererar. Varje scen ackompanjeras dessutom av härligt medryckande musik, och som tittare sitter man och sjunger med till låtarna. Det som förvånade mig var också humorn. Baby driver är inte en otyglad komedi, utan har snarare en humoristisk underton trots de relativt brutala händelserna. Det gör att filmen känns väldigt lättsam.
 
Baby arbetar som flyktbilsförare. 
 
Filmens svagheter är karaktärerna; särskilt sidkaraktärerna som känns tunna och stereotypiska. Dessutom är filmen rätt förutsägbar och handlingen är inte särskilt originell. Själva intrigen känns lite blek och jag hade personligen velat se ett starkare grundmaterial. Men som sagt; filmen lyckas underhålla ändå – och i slutändan är det allt som betyder något.
 
För skurkarna är pengar viktigare än människoliv. 
 
Allt som allt är Baby driver en fartfylld actionfilm som borde passa de flesta.
 

Fargo, säsong 3

Längd: 8 hr 40 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Ewan McGregor, Carrie Coon, David Thewlis, Mary Elizabeth Winstead, Mary McDonnell.
Releasedatum: 30 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Rays enda glädje i livet är Nikki, en omoralisk men smart och vacker kvinna. När hon bestämmer sig för att hjälpa Ray att komma på fötter går saker snett när stöld leder till förödelse och mord."
 
 
 
 
 
Fargo är en riktigt egendomlig serie. På ett bra sätt. Den tredje säsongen är lågmäld men brutal, och det är oförklarligt tilltalande att se något så litet som brodersrivalitet kring ett frimärke eskalera till en komplex berättelse om mord och förföljelse. Seriens utveckling är rent utav briljant, och som tittare kan man aldrig gissa hur det hela kommer att sluta.
 
Polisen undersöker ett mord under mystiska omständigheter. 
 
Den här serien har en speciell förmåga att bygga upp stämningen. Det finns en bakomliggande intensitet i varje scen, samtidigt som den mörka humorn på något sätt både betonar och tar udden av allvaret. Den täta atmosfären förstärks dessutom av mästerligt komponerad musik, som perfekt återspeglar den känsla som serien förmedlar. Resultatet blir en till synes tillbakadragen, men i själva verket mycket spännande, säsong.
 
Rivaliteten utvecklas snart till en dödlig katt- och råttalek. 
 
I den här säsongen har Ewan McGregor huvudrollen. Eller huvudrollerna, borde jag kanske skriva. Han spelar nämligen båda bröderna Stussey – och gör det strålande. Även David Thewlis sticker ut, med sin lysande skildring av den härligt äckliga skurken Vargas. Resten av ensemblen gör dock också bra ifrån sig, och jag upplevde inte någon av skådespelarna som krystad. Istället lyckas de allesammans leva sig in i sina roller och göra karaktärerna riktigt intressanta att följa.
 
Varga livnär sig på att lura andra. 
 
Men den tredje säsongen av Fargo är inte fulländad. Tempot rör sig relativt långsamt framåt och vissa avsnitt känns utdragna. Därtill innehåller den logiska luckor, och det finns en del trådar som lämnas lösa. Jag hade gärna velat ha fler (och tydligare) svar.
 
Nikki vill få hämnd. 
 
Allt som allt är seriens tredje säsong spännande, oförutsägbar och så där härligt udda som bara Fargo kan vara.
 

Your Name

Regissör: Makoto Shinkai.
Genre: Fantasy, drama, anime.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Ryûnosuke Kamiki, Mone Kamishiraishi, Ryô Narita, Aoi Yûki, Nobunaga Shimazaki, Kaito Ishikawa.
Releasedatum: 4 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"Mitsuha drömmer om ett annat liv, långt bort från sin hemby. Hon önskar att hon var en snygg kille från Tokyo. En dröm som besannas när hon somnar. Plötsligt lever Mitsuha ett liv i Takis kropp och vice versa. När de vaknar har de återvänt till sig själva, men när natten kommer byter de kropp igen."
 
 
 
Your name är en vacker och kraftfull berättelse, som skickligt kombinerar humor med tragedi. Filmen har ett intressant koncept, men handlingen utvecklas till att bli så mycket mer än vad premissen utlovar. Det man i början tar för en lättsam animeversion av Freaky Friday, visar sig egentligen vara en mäktig historia om livet och varje individs öde.
 
Taki byter liv med Mitsuha om nätterna. 
 
Filmen är dessutom himla fin: animeringarna är strålande. Gudomliga vyer av japanska landskap skiftar till aptitliga foton av mat som får tittaren att dregla. Varje scen har en enastående detaljrikedom, som gör att alltsammans ser kusligt verkligt ut.
 
Tillsammans försöker de ta reda på varför de byter kroppar. 
 
Musiken är den största bristen med Your name. Detta eftersom pop- och rocklåtar har valts att ackompanjera den annars lågmälda och ömsinta filmen. De hårda tonerna passar inte till den emotionella berättelsen, och dämpar känslorna som filmen försöker förmedla. En annan svaghet är att Your name innehåller logiska luckor, och trots att den hade vändningar som jag inte väntat mig kändes filmen som helhet relativt förutsägbar. 
 
Sanningen är inte vad någon av dem har väntat sig. 
 
Your name är i sin helhet ett visuellt mästerverk som brister när det kommer till utförandet av handlingen. Filmen har så mycket potential, men når inte riktigt hela vägen fram; mycket på grund av musikvalet. Ändå tyckte jag mycket om den.
 

Dunkirk

Regissör: Christopher Nolan.
Genre: Drama, action.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Fionn Whitehead, Damien Bonnard, Aneurin Barnard, James Bloor, Barry Keoghan, Mark Rylance, Tom Hardy.
Releasedatum: 18 december 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Historien utspelar sig på land, till havs och i luften och skildrar de tusentals brittiska och allierade trupper som blir invaderade och omringade på stranden vid Dunkerque när fiendetrupper närmar sig dem."
 
 
 
 
Jag såg väldigt mycket fram emot att titta på Dunkirk. Jag har nästan bara hört gott om filmen, och i de flesta recensioner har ord som ”mästerverk” och ”perfektion” använts. Därför känner jag mig skyldig, för jag kunde inte undgå att känna mig uttråkad av filmen. Kanske såg jag inte den vid rätt tillfälle. Kanske var mina förväntningar för höga. Men faktum är att jag inte tyckte om den så pass mycket som jag hoppats.
 
 
Låt mig börja med det positiva. Fotot är gudomligt och berättelsen kraftfull. Det är en historia som stannar med tittaren långt efter att eftertexterna rullat förbi. Dessutom är skådespelarna riktigt duktiga, och insatserna övertygar så pass att de blir sina karaktärer.
 
 
Men ändå fastnade jag inte. Karaktärerna känns distanserade på grund av att vi inte får någon bakgrundsinformation. Som tittare lär vi aldrig känna dem på riktigt. Dessutom är den geografiska miljön begränsad vilket, tillsammans med att många händelser känns upprepande, får filmen att upplevas som entonig. Men största problemet som jag hade med Dunkirk var att den inte fick mig att känna. Många har skrivit om hur filmen träffade dem rakt i hjärtat, men av någon anledning påverkade den inte mig alls.
 
 
På grund av att jag upplevde Dunkirk som oengagerade, kan jag för min del inte påstå att filmen är mer än okej.
 

The White Princess

Längd: 7 hr 34 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, historia.
Skådespelare: Jodie Comer, Jacob Collins-Levy, Michelle Fairley, Rebecca Benson, Essie Davis, Patrick Gibson.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"En berättelse om makt, familjerelationer, kärlek och svek, där en av de mest kaotiska perioderna i Englands historia skildras ur ett kvinnligt perspektiv."
 
 
 
 
 
 
The White Princess är en miniserie som baseras på boken med samma namn, av Philippa Gregory. Serien utspelas i samma värld som The White Queen, men du behöver inte ha sett systerserien för att förstå och uppskatta innehållet då kopplingarna är dunkla. Kort kan The White Princess förklaras som ett intrigfyllt kostymdrama med inslag av magi. Dessa magiska element tar dock inte överhanden, och kan lätt bortförklaras som vidskepelse. Du kan därför njuta av serien även om du inte tycker om övernaturligt. 
 
Prinsessan Elizabeth gifter sig motvilligt med kung Henry. 
 
Jag gillade verkligen The White Princess. Det är en spännande serie, vars handling faller mig precis i smaken eftersom jag gillar intriger och konspirationer. Jag tycker också om att den håller sig i gråzonen. Generellt brukar serier vinkla berättelsen vid krig, så att tittaren håller på en specifik sida. Men här uppvisar karaktärerna en komplexitet som fick mig att älska och hata dem på samma gång. Jag kunde omöjligen heja på en klan, då jag sympatiserade för allihop. Det gjorde också att det oundvikligt brutala slutet kändes ännu mer förödande, då man sedan länge förstått att någon måste förlora.
 
Kriget om tronen blir långt och brutalt. 
 
Något som både är seriens styrka och svaghet är att den utspelar sig under lång tid. Fördelen är att vi får se karaktärerna växa upp och att det ger tittaren ett bredare helhetsperspektiv. Men samtidigt går vi miste om en hel del utveckling. Mellan avsnitten, och till och med mellan enskilda scener, förändras karaktärerna. Deras livsförhållanden, relationer och motiv kan helt plötsligt vara annorlunda, vilket ger känslan av att man aldrig riktigt lär känna dem. Därtill brister seriens trovärdighet ibland, och det finns en del lösa trådar efter att den tagit slut.
 
Inom slottets murar sker tysta konspirationer. 
 
Allt som allt är The White Princess riktigt bra. Den ser väldigt påkostad ut, och griper tag med spännande handling, övertygande skådespelare och ett slut som omöjligt kan gissas fram i förväg. Om du tycker om historiska draman fylld med intriger, rekommenderar jag denna starkt.
 

För att väcka hon som drömmer

Författare: Johanna Nilsson.
Serie: Fristående.
Längd: 336 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Josefins mamma blir sjuk och plötsligt är livet mycket svårare. Varken Josefine eller hennes familj vet hur de ska leva i den nya tillvaron. I kyrkan finns en fristad. Dit går hon när allt är på väg att koka över."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
För att väcka hon som drömmer är en fin bok, skriven med mycket känsla. Jag gillar att Nilsson tar upp och reflekterar kring sorg och mental ohälsa, som ätstörningar och ångest. Jag tycker också mycket om att ämnet ”familj” hålls centralt, då det är något som de flesta har ett samband till. Ändå känns bokens innehåll inte helt självklart.
 
Av någon anledning fastnade jag inte fullt så mycket som jag hade velat. Något störde under läsningen, men vad är svårt att sätta fingret på. Jag hade svårt att relatera till huvudkaraktären, och ibland förstod jag inte heller vad Nilsson ville säga. Delar av boken känns dessutom inte trovärdiga, och under vissa sekvenser falnade mitt intresse så pass att jag skummade igenom sidorna.
 
Allt som allt är För att väcka hon som drömmer okej. Det är en sån bok som jag ville tycka om mer än vad jag faktiskt gjorde.
 

Mariah Carey's All I Want for Christmas is You

Regissör: Guy Vasilovich.
Genre: Familj, tecknat.
Längd: 1 hr 31 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Mariah Carey, Breanna Yde, Henry Winkler, Phil Morris, Issac Ryan Brown, Connie Jackson.
Releasedatum: 11 december 2017.
Distributör: Universal Sony.
 
"När Mariah ser en valp vet hon vad hon vill ha i julklapp. För att hennes önskan ska uppfyllas måste hon vara hundvakt åt hennes farbrors hund: den värsta hunden i stan. Det blev inte den jul hon hade önskat sig, men ändå bättre än hon någonsin kunnat drömma om."
 
 
 
 
Mariah Carey’s all I want for christmas is you baseras på barnboken med samma namn, som skrevs av Carey själv 2015. Om filmen finns egentligen inte mycket att säga. Det är en helt okej, småmysig film att se tillsammans med familjen. Så där lagom söt och moralisk.
 
Mariahs föräldrar vägrar köpa en hund. 
 
Handlingen är dock enkel och animeringarna ännu enklare, vilket gör detta till en film som främst passar yngre barn. Vi vuxna kan tycka att den är gullig, men det lite banala stuket och de många klyschorna gör att inget riktigt engagemang skapas.
 
Mariah har bra fantasi och bygger en hund av snö. 
 
Mariah Carey’s all I want for christmas is you är alltså en bra film för små barn, men inget som lär bli en klassiker eftersom den inte klarar av att underhålla alla åldersgrupper.
 

Brännmärkt

Författare: Lizette Edfeldt.
Serie: Imperiet #1.
Längd: 437 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Befolkningen är inordnad i ett hierarkiskt system, där bara den som fötts som Alfa kan göra sin röst hörd. I rang åtta lever Adeline. Runt halsen bär hon det enda som är kvar efter hennes bortgångna mor: en amulett i silver. Smycket är hennes värdefullaste ägodel, men drar snart in henne i ett livsfarligt dubbelspel."
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lizette Edfeldt är helt klart en ny favoritförfattare. Vanligtvis är jag inte så förtjust i svensk litteratur, men Edfeldt visar vart skåpet ska stå och slår Sveriges veteraner med hästlängder. Brännmärkt är en välskriven och genomtänkt debut, som borde finnas under alla julgranar i år.
 
Det är svårt att skriva en helt originell dystopi. I Brännmärkt likar exempelvis det hierarkiska systemet det i Hungerspelen, medan konceptet med att en lågrangare infiltrerar de med makt påminner om Rött uppror. Men trots att det är lätt att jämföra med andra böcker inom genren, lyckas Edfeldt skapa sin alldeles egen berättelse. Romanen griper tag vid första sidan, och spänningen håller i ända till slutet. Det är dessutom lätt att tycka om karaktärerna, och jag fastnade starkt för relationen mellan Adeline och Davian.
 
Något som förvånade mig var hur stadig Brännmärkt var rakt igenom. Ofta upplever jag att romaner svackar i mitten, där tempot minskar och lite av läsarens intresse försvinner. Men det upplevde jag aldrig här. Det var snarare så att jag tyckte om mittendelen mest, vilket säger en hel del. 
 
Världen som Edfeldt har skapat är intressant. Jag hade emellertid velat ha en utförligare världsuppbyggnad, för att få en tydligare bild över hur samhället ser ut. Brännmärkt brister även lite när det kommer till trovärdigheten, och flera av vändningarna var rätt förutsägbara.
 
Allt som allt är Brännmärkt en förvånansvärt stark debut, som excellerar många verk av sedan länge etablerade, svenska författare. Jag ser mycket fram emot fortsättningen.
 

Gilmore Girls: A year in the life

Längd: 5 hr 53 min.
Antal avsnitt: 4 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Scott Patterson, Kelly Bishop, Matt Czuchry, Sean Gunn.
Releasedatum: 27 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Lorelai driver fortfarande Dragonfly Inn, och bor nu med Luke. Hennes dotter Rory är 32 år och försöker få fart på sin karriär samtidigt som hon har problem med ex-pojkvänner. Matriarken Emily försöker vänja sig vid livet som änka. De konfronterar olösta konflikter och för förtroliga samtal om livet."
 
 
 
Gilmore girls: A year in the life spelades in ungefär nio år efter att originalserien lades ner, och utspelas ett decennium efter de avslutande händelserna. Ändå känns det som att jag knappt hunnit blinka. I samma sekund som första avsnittet började kände jag mig… hemma. Och den känslan försvann aldrig. A year in the life är en underbar fortsättning, och lyckas återfånga magin från tidigare säsonger.
 
Vi får följa Lorelai och Rory under ett helt år. 
 
Om du har sett och gillat Gilmore girls finns ingen tvekan om att du kommer att tycka om A year in the life. Den har samma mysiga stämning, vackra handling och intelligenta dialoger. Skådespelarna har samma fantastiska kemi till varandra, och trollbinder med sina dynamiska porträtteringar. Visst har karaktärerna förändrats – tio år har trots allt gått sedan vi såg dem senast – men de har kvar charmen som fick mig att förälska mig i dem i första taget.
 
Efter ett decennium vill Lorelai utveckla relationen med Luke. 
 
Gilmore girls har alltid varit rolig, och det är A year in the life också. Avsnitten värmer in på djupet och flera gånger skrattade jag så att jag höll på att storkna. Men det som förvånade mig var hur mycket serien berörde. Karaktärernas konflikter och tragedierna som de tar sig igenom blev till ett känslomässigt crescendo. Flera gånger kom jag på mig själv med att torka bort tårar från kinden.
 
Paris och Rory besöker sin gamla skola. 
 
Den enda ”svagheten” som jag noterade är att A year in the life är mer självupptagen är originalserien. Jag vet inte hur jag bättre kan förklara det. Sättet som skådespelarna visas upp på känns lite väl demonstrativt och krystat. Men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre. Fast det blev lite underligt kunde jag inte undgå att gilla det. Gilmore girls skulle kunna vara hur egenkär som helst: jag skulle ändå älska det.
 
Familjen genomgår både lycka och tragedi. 
 
A year in the life är en mysig och glädjefylld efterföljare till Gilmore girls. Den gjorde mig rent utav lycklig, och lyckades besvara frågor som jag inte ens visste att jag hade. Dessutom är fördelningen mellan hjärtevärmande och hjärtekrossande stunder perfekt balanserat. Cliffhangern i slutet (tillsammans med Grahams kommentar i Pratar som fort jag kan) får mig därtill att tvivla på att detta är slutet.
 

RSS 2.0