Mina Filmer #31

Film #101
 (Anastasia)
Betyg: 4,5/10

Everneath

Fakta:
Everneath är den första delen i Brodi Ashtons trilogi. Det är en retelling på 370 sidor.
 
Handling:
"Last spring, Nikki Beckett vanished, sucked into an underworld known as the Everneath, where immortals feed on the emotions of despairing humans. Now she's returned—to her old life, her family, her boyfriend—before she's banished back to the underworld . . . this time forever. She has six months before the Everneath comes to claim her, six months for good-byes she can't find the words for, six months to find redemption, if it exists."

Recension:
Jag hade väldigt höga förhoppningar på Everneath eftersom det är en retelling av berättelsen om Persephone och Hades. Det var eftersom jag älskar grekisk mytologi och har just denna myt som personlig favorit som jag köpte boken. Men tyvärr blev jag väldigt besviken.
 
Karaktärerna kändes platta och genom boken störde jag mig extremt mycket på dem, speciellt Cole och Nikki. De kändes tröga och oseriösa, och det är inte sådana karaktärer jag gillar att läsa om.
 
Boken som helhet var väldigt seg och tråkig, trots att den börjar väldigt bra. Språket är simpelt men utdraget och det gjorde att boken inte väckte några känslor hos mig. Spänningen kom aldrig igång, och den här boken som jag trott skulle vara mörk och spännande var snarare händelselös och besvikande.
 
Jag störde mig väldigt mycket på att tempuset byttes så ofta mellan dåtid och nutid. Jag hann aldrig fastna för den pågående händelsen förren det byttes och började handla om vad som hände för ett halvt år sedan.
 
Trots att jag gillar konceptet med en retelling av myten om Persephone och Hades, så var den dåligt utförd. Jag hade trott att mesta delen av boken skulle utspela sig i underjorden, det så kallade "Everneath", men ingenting utspelade sig där, utan allting hände i vårat vanliga samhälle. Det gjorde att boken hela tiden hade känslan att den ledde fram till "det stora" med att de skulle till underjorden, men när ingenting sådant hände så kändes det bara antiklimatiskt.

Sammanfattningsvis var boken en besvikelse. Den var helt okej, men jag hade förväntat mig så mycket mer av den och den fick min favoritmyt att framstå som sämre än vad den är. Karaktärerna och handlingen var tråkig och tempot segade sig fram. Det var helt enkelt en bok som jag inte fastnade för.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: Jack

Rekommenderar till: dig som söker en lättsam retelling.
 

Rekommenderar inte till: dig som håller den ursprungliga myten kär.
 
 
Första meningen: "I was picturing his face - a boy with floppy brown hair and brown eyes - when the Feed ended."
 
 
 
 
 
 

Mina Filmer #30

Filmer #87 - 100
 (Barbie)
Betyg: 4/10

Mina filmer #29

Film #86
 (Sinbad: legenden om de sju haven)
Betyg: 5/10

Precious

Fakta:
Precious är en dramafilm regisserad av Lee Daniels med bland annat Opera Winfrey som producent. Bland annat Paula Patton, Mo'Nique, Maria Carey och Gabourey Sidibe spelar huvudrollerna. Filmen, som är på 105 minuter, släpptes 2010 och rekommenderas från 11 år. Den baseras på boken Push av Sapphire och släpps av Noble Entertainment. Du kan se trailern nedan.
 
Handling:
"Precious Jones, en överviktig 16-årig analfabet, har hela sitt liv varit osynlig. Osynlig för pappan som utnyttjar henne, mamman som slår henne och myndigheterna som bara ser henne som ett i raden av Harlems alla förlorade själar. Men när Precious, gravid med sitt andra barn med sin far, möter en beslutsam och radikal lärare påbörjar hon en resa av utbildning och upplysning. Och Precious lär sig inte bara att skriva om sitt liv, utan gör det även till hennes eget för första gången. "
 
Recension:
Precious är en riktigt stark film. Trots att omslaget inte är det vackraste så finns det mer själ i filmen än många andra tillsammans.
 
 Trailern för filmen Precious.
 
Jag vill börja med att skriva att jag älskade huvudkaraktären Precious. Hon kändes äkta och hennes perspektiv var annorlunda från vad jag som filmtittare brukar se. Gabourey Sidibe som spelar Precious sköter sin roll perfekt, och hon lyckas levandegöra sin karaktär, och skapa ett stort medlidande för hennes situation. Och det som gör att jag blir extra imponerad var att hon framförde sitt debut i Precious, och lyckades glänsa mer än vad många professionella skådespelare.
 
 Sibide i sin roll som utsatta Precious.
 
En annan skådespelare som verkligen lyckades leva in sig i sin roll var Mo'Nique. Jag blev så häpen över hennes karaktär att jag helt glömde bort att hon spelade. Hon lyckas få mig att hata henne - vilket förstås är synd på ett sätt, eftersom jag säkert kommer att ha problem med att se henne i andra filmer - just för att hennes karaktär är så avskyvärd. Mo'Nique är en sjukt bra skådespelare, och trots att hennes karaktär är vidrig, så briljerar Mo'Niques med sina talanger.
 
 Mo'Nique som spelar Precious avskyvärda mamma.
 
Filmen som helhet var hemsk. Alltså själva filmen var bra, men den fick mig att må illa till mods och jag blev rätt ledsam av den. För mig är det positivt - eftersom jag älskar filmer som lyckas att väcka känslor hos tittaren. Den kunde bli smått obehaglig och som tittare kände jag ett starkt avsky mot Precious föräldrar. Men filmen lyckas med skildringen riktigt bra och det märks verkligen att den har ett viktigt budskap.
 
 Precious har träffat sin nya lärare.
 
Dock kunde jag ibland tycka att klippningen var lite underlig - vilket gjorde den lite förvirrande ibland, och gav den korta inslag av dokumentär, men för det mesta var den riktigt skickligt gjord. Den var sorglig men stark och jag kommer definitivt att se om den.
 
 "Mysigt" familjemöte.
 
Sammanfattningsvis var Precious riktigt bra. Den hade mycket själ och känsla och skådespelarna var fantastiska. Jag skulle ha velat haft mer kraft i filmen, men som helhet så var den utomordentlig och slående. Det är en film jag kan tänka mig se igen, och som jag rekommenderar till alla som vill ha en realistisk överblick på hur det kan se ut för de utsatta för övergrepp i sitt eget hem.

Mina Filmer #28

Film #85
 (Alvin och gänget)
Betyg: 4/10

Mina Filmer #27

Film #84
 (Musse Piggs magiska jul)
Betyg: 4,5/10

Smother

Fakta:
Smother är en film regisserad av Vince Di Veglio med bland annat Diane Keaton, Liv Tyler och Dax Shepard i huvudrollerna. Filmen, som är på 92 minuter, rekommenderas från 11 år och släpptes 2008.
 
Handling:
"Livet är hårt mot Noah - han har precis fått sparken från jobbet, hans fru försöker övertyga honom att de måste skaffa barn, och till råga på allt: hans mamma har bestämt sig för att flytta hem till honom! Med sina fem hundar och en kusin som aldrig lämnar soffan, blir Noahs vecka mycket värre han vad han föreställt sig."
 
Recension:
Jag har ärligt talat inte så mycket att säga om den här filmen. Den underhöll mig inte, men samtidigt har jag sett mycket värre filmer.
 
Filmens koncept är inte unikt, det är något man som filmälskare sett många gånger om, vilket gör Smother förutsägbar, tråkig och igenkännande. Jag som tittare vill se någonting nytt, annars skulle jag se om samma filmer hela tiden, men Smother håller sig inom ramen och följer den typiska mallen för mediokra komedier.
 
 Mamman fick "goda" nyheter och kramar sin son.
 
Men för att vara en komedi är Smother inte särskillt rolig. Jag tror inte att jag skrattade en enda gång under filmens gång. Den var helt enkelt för övernaturlig, för orealistisk och för jobbig. Jag är medveten om att mammans beteende är till för att roa, men det irriterade mest mig. Hon var en sjukt störande karaktär, vilket är synd eftersom Diane Keaton (Morning glory) är en duktig skådespelare.
 
 Liv Tyler och Dax Shepard vid frukostbordet.
 
Och förutom Keaton så finns såklart Liv Tyler (Lord of the rings) och Dax Shepard (Zathura) som bra skådespelare, men inte ens de förhöjer filmens medel. Jag kommer alltid förundras över Tylers otroligt mjuka röst, och Shepard kan vara riktigt rolig i andra filmer - men tyvärr blev det även magplask för dem i Smother.
 
Sammafattningsvis var filmen inte mer än okej. En medioker och vanlig handling, mediokra karaktärer och en medioker regissör skapar i sin helhet inte en bra film.

Mina Filmer #26

Film #83
 (Tummelisa)
Betyg: 4/10

Mina Filmer #25

Filmer #80 - 82
 (Svanprinsessan trilogin)
Betyg: 5,5/10

Death Race

Fakta:
Death race är en film regisserad av Paul Anderson med bland annat Jason Statham, Joan Allen och Natalie Martinez i huvudrollerna. Filmen som är på 110 minuter, släpptes 2009 och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Den före detta speedwaystjärnan Jensen Ames kämpar för sin överlevnad i en futuristisk, postindustriell ödemark. Efter att ha blivit oskyldigt dömd och fängslad för det ohyggliga mordet på sin egen familj, tvingas Ames nu möta landets våldsammaste brottslingar i en brutal, TV-sänd biltävling anordnad av fängelsedirektören. Med hjälp av monstruösa bilar, maskingevär och våldsamma krascher måste Ames förstöra allt i sin väg för att återfå sin frihet. Följ med på en actionspäckad och explosiv resa! Välkommen till den brutalaste publiksporten någonsin. Välkommen till Death Race."
 
Recension:
Innan jag såg filmen trodde jag i grund och botten att den endast skulle handla om människor som körde bil och skjöt på varandra. Och trots att Death race till viss del var uppbyggd så, så blev jag väldigt förvånad över hur mycket jag gillade filmen.
 
Frankenstein är på väg ut på banan.
 
Filmen börjar intresseväckande och man får se slutet för Frankenstein. Men det förstår man förstås inte när man ser filmen för första gången, och jag själv trodde att det var ett utklipp från senare i filmen och jag var riktigt arg på att de spoilade filmens slut. Men där hade jag fel. Ingenting blev spoilat och från filmens mystiska början tar en spännande handling vid.
 
En blodtörstig fånge som kämpar för sin frihet.
 
Jag måste dock varna dig. Om du är känslig mot våld och blod, så är Death race ingenting för dig. För trots att det finns mycket känsla i filmen, så undgår det inte regissören från att skickligt få med några obehagliga "splash"-scener. Skulle jag jämföra filmen med tidigare sedda så skulle jag säga att Death race är en blandning mellan de tre filmerna The expandablesThe hunger games och Fast and furious. Och hopplocket av dessa var riktigt lyckat.
 
Jean Allen som fängelsedirektören.
 
Jag älskar skådespelarna som var med, och jag blev riktigt förvånad när jag såg Joan Allen i den roll hon hade. Tidigare har jag bara sett henne i filmer som The notebook och liknande, men endast komedier eller romantiska filmer. Så när jag såg henne som "the bad guy" blev jag riktigt förvånad. Och jag måste säga att hon gjorde ett riktigt bra jobb. Även Jason Statham (Frank, Transporter) skötte sin roll utmärkt, och trots att jag inte minns alla namn på sido-skådespelarna så måste även de få en louge.
 
Fängelsedirektörens joker attackerar bilarna.
 
Filmen lyckades i allmänhet riktigt bra. Tempot hölls genom hela, mystiken fanns närvarande men utan att lämna filmen med lösa trådar. Jag älskade att se racen (vilket jag definitivt inte förutspått eftersom jag lätt blir uttråkad av bilar) och stor del av filmen liknade ett blodigt spel eller en riktigt grym tv-show. Det var helt enkelt en härlig blandning av The hunger games, Fast and furious och The expandables, och om du inte har problem med lite blod så är Death race verkligen en film jag rekommenderar.

Selection-trilogin är nu komplett!

Nu har omslaget kommit ut till den allra sista boken i The selection trilogin. Jag älskade omslaget till de två första och var riktigt rädd att omslagen skulle ändras - som det oftast gör med bra trilogier. Men tack och lov så hålls det detsamma! Och jag måste medge att jag precis som med föregående omslag, verkligen älskar omslaget till The One. Enligt mig är bok nummer ett och tre snyggast. Och de är så otroligt vackra tillsammans!
 
 
Även omslaget till The Selecion stories har nu släppts. Det är en bok på 208 sidor som innehåller de två novellerna The prince och The guard.
 
 
Jag längtar extremt mycket tills både The One - som släpps 6 maj 2014 - och The selection stories - som släpps 4 februari 2014 - kommer ut! Men det är så extremt långt kvar... Älskade första boken och storgillade andra, så har väldigt höga förhoppningar på resten av Cass texter. Vad tycker du om omslagen?

Mina Filmer #24

Filmer #78 - 79
 (Bratz)
Betyg: 2,5/10

Mina Filmer #23

Film #77
 (Rudolf med den röda mulen, samling)
Betyg: 4/10

3 nya filmer!

Idag när min mamma kom hem från handlingen så hade hon med sig två nya filmer till mig: 1 DVD och 2 blu-ray. <3 Ni får ursäkta att bilden är så dålig - just nu är det rätt mörkt i mitt rum så det var svårt att få in skärpan.
 
 
Första filmen, DVD:n, jag fick var LOL med Miley Cyrus och Demi Moore. Jag har väldigt länge tänkt köpa denna, men av någon anledning har den alltid bortprioriterats. Men jag har hört mycket gott om den och ser väldigt mycket fram emot att se den!
 
Den andra filmen jag fick var Warm bodies vilket jag är väldigt hypad inför att se. Alla zombie-filmer jag har sett har varit inom genren thriller, så det lär bli en unik upplevelse att få se en zombie-komedi. Jag har väldigt höga förhoppningar på den.
 
Den tredje och sista filmen är Fast and furious 6 och jag blev överlycklig när jag såg att mamma köpt den åt mig. Jag har dock ingen av de tidigare filmerna hemma (planerar att köpa en box med de fem första inom kort) och har endast sett två filmer (vet inte ens vilka) sedan tidigare, så det lär dröja lite innan jag ser denna. Men jag ser sjukt mycket fram emot det eftersom jag storgillat de filmer jag sett.
 
Har du sett någon av dessa filmer? Vad tyckte du i så fall?

Den utstötte

Fakta:
Den utstötte (org. Gods and warriors) är den första delen av fem i Bronsdolken-serien av Michelle Paver, författaren till Vargbröder. Boken är på 286 sidor och publiceras av Semic bokförlag.
 
Handling:
"Tolvårige Hylas jagas av ondskans krigare. Hans lillasyster är försvunnen, hans hund är död och han måste fly för sitt liv. Under sin flykt möter han flickan Pira som vuxit upp i lyx - men ensamamre än någon kan föreställa sig. En delfin kommer till deras hjälp, men flykten från förföljarna leder dem ända ner i underjordens mörker... Varför vill de döda Hylas? Var finns hans försvunna syster? Och varför är den mystiska, glänsande bronsdolken så viktig?"

Recension:
Meh. Jag har inte läst en bok av Michelle Paver tidigare, inte ens Vargbröder. Men jag har hört väldigt mycket om henne och jättemånga säger att hon är legendarisk. Men efter Den utstötte håller jag inte riktigt med.
 
I största allmänhet var boken tråkig. Den var seg, händelselös och helt enkelt ointressant. Jag vet att den är ämnad för yngre barn, men ibland brukar jag tycka att det är mysigt att läsa sådana böcker också, exempelvis Glaspärleresan av Maud Mangold eller Gregor från ovanjord av Suzanne Collins. Men Den utstötte intresserade mig inte alls, och trots att jag inte läst Vargbröder så känner jag mig väldigt besviken efter allt prat om Paver.
 
Hennes skrivteknik är knappt värd att nämna. Den är ingenting speciellt. Hon använder ett enkelt och icke-orginellt språk helt enkelt. Ingenting att klaga på men samtidigt ingenting som gör att man fastnar för boken. Det jag däremot stör mig på är att hon använder sig av en ytterst simpel mall som många andra barn-boksförfattare använder sig av. Flödet i boken är så uppenbart att det nästan är löjligt. Och en annan sak är att Paver vill så mycket och drar in en massa onödiga lösa trådar parallellt med huvudhandlingen vilket gör boken förvirrande,
 
Jag gillade inte heller karaktärerna, utan de kändes platta och allmänt ointressanta. Den jag gillade minst var Pira. Hon var en väldigt bortskämd, naiv och osmart karaktär som jag hela tiden störde mig på.
 
 
Sammanfattningsvis så var boken inte bra. Jag hade haft högre förhoppningar på Michelle Paver, men efter Den utstötte kan jag med säkerhet skriva att jag inte kommer läsa något mer av henne. Språket var ingenting att tala om, handlingen var uppenbar och tråkig, och karaktärerna var platta. Vill du ha en bok som alla andra, passar Den utstötte bra, men vill du ha något unikt så rekommenderar jag någon annan.
 
Genomsnittlig känsla:
 
Favoritkaraktär: Hylas
Rekommenderar till: dig som söker en simpel och vanlig bok.
Rekommenderar inte till: dig som vill ha något unikt.

Första meningen: "Pilen hade svart skaft och styrfjädrarna var gjorda av kråkfjädrar, men pilspetsen kunde inte Hylas se, eftersom den satt begraven i hans arm."

Engelska omslag:
 
 

Upp till 35% rea hos Cdon vid köp av Paranormal Romance!

Nu har Cdon kört igång med en rea med upp till 35% rabatt på paranormal romance böcker. Klicka på bilden för att komma till rean.
 
 
Några författare vars böcker är rabatterade är Sherrilyn Kenyon, Jeaniene Frost, J. R . Ward med flera. Passa på nu när priserna ligger nere på 49:-/st!

Mina Filmer #22

Filmer #73 - 76
 (Aladdin)
Betyg: 4,5/10

Mina Filmer #21

Filmer #63 - 72
(Friends säsong 1 - 10)
Betyg: 7/10

Tack Noble Entertainment för min allra första blu-ray film! <3

Idag när jag kom hem så hade underbara Noble Entertainment skickat två filmer till mig som jag länge velat se. De har båda fått extremt bra recensioner och det känns redan nu som jag kommer att älska dem. Jag har sett trailerna och läst handlingen och de verkar båda vara väldigt känslosamma - precis min stil!
 
Och det jag blev extra glad över, var att jag kommer att få inviga min nya PS3:as blu-ray, eftersom en av filmerna kom i det formatet. WOOP-WOOP!
 
 
Den första filmen, den som kom som DVD, har sjukt fult omslag. Jag tror att anledningen till att jag inte skaffat mig filmen själv är just på grund av omslaget. Men samtidigt har jag trånat efter den sedan jag läste handlingen och såg trailern. Jag har även läst många bra recensioner om filmen och jag längtar extremt mycket efter att se den. För ers om inte vet, så handlar Precious om 16-åriga Precious Jones, som hela sitt liv har varit osynlig. Osynlig för pappan som våldtar henne, mamman som slår henne och myndigheterna som bara ser henne som en i raden av Harlems förlorade själar. Men när Precious, för andra gången gravid med sin far, möter en beslutsam och radikal lärare, väcks viljan att förändra livet. Hur bra låter inte filmen??
 
Den andra filmen - min första blu-ray! - är även den en film jag länge velat se. Den heter The flowers of war och handlar om den själviske begravningsentreprenören John Miller som befinner sig i Nanjing-provinsen när japanska styrkor attackerar och inleder den ökända massakern. Han barrikaderar sig i en katolsk kyrka tillsammans med en grupp barn och prostituerade kvinnor. Miller vet vad som kommer att hända om soldaterna får tag på dem och till sin egen förvåning gör han slutligen allt han kan för att skydda dem, men utanför kyrkan rasar striderna. Jag tycker att den verkar både spännande och sorgsen och jag ser ytterst mycket fram emot att se den! Tycker att omslaget skildrar hur hemsk och vacker filmen kommer att vara.
 
Tack, Noble Entertainment för dessa recensionsexemplar!
 
Har du sett någon av dessa filmer? Vad tyckte du i så fall?

The Bounty Hunter

Fakta:
The bounty hunter är en actionkomedi regisserad av Andy Tennant med bland annat Gerald Butler och Jennifer Aniston i huvudrollerna. Filmen är på 106 minuter och släpptes 2010. Den rekommenderas från 11 år.
 
Handling:
"Den otursdrabbade prisjägaren Milo Boyd (Gerard Butler) verkar äntligen ha hittat drömjobbet när han ombeds spåra upp sin ex-fru, reportern Nicole Hurly (Jennifer Aniston) som rymt från borgen. Milo räknar med ett enkel dag på jobbet, men ingenting har någonsin varit enkelt mellan honom och Nicole. De båda ex-makarna gör allt för att sätta käppar i hjulet för varandra - tills de plötsligt inser att de måste fly för sina liv!"
 
Recension:
Jag har lite kluvna känslor för The bounty hunter, då den inte var någonting speciellt, samtidigt som den var väldigt mycket bättre än många andra filmer som jag sett på senaste tiden.
 
 Ex-fru och ex-man i en katt-och-råtta lek.
 
Jag tycker att filmen på sätt och vis var rätt charmig. Den lyckades underhålla och vara lite smårolig utan att ha mycket humor med. Den var inte direkt skratt-vänlig, men ändå nöjsam och roande. Dock var den inte särskilt trovärdig och den var riktigt förutsägbar. Men i vissa filmer gör inte sådant så mycket, och The bounty hunter är en av dem. Den hade en lugn och sällsam känsla i sig som gjorde att jag kunde bortse från de sakerna.
 
 Lite action är också med. Men ska man verkligen blunda när man skjuter?
 
Jag gillar både Gerald Butlers (The ugly truth) och Jennifer Aniston (Friends) och jag tyckte att de ändå lyckades hyfsat bra med sina roller i The bounty hunter. Filmen lyckades bli aningen spännande utan att bli wow, och lite småromantisk utan några intima scener. Och jag tyckte faktigst att det var skönt att få slippa sådana saker och bara få en mysig och underhållande film helt enkelt.
 
 Och lite stillsam romantik mellan Nicole och Milo.
 
Sammanfattningsvis var filmen ärligt talat helt okej. Den nuddar många områden - så som komik, spänning och romantik - utan att riktigt nå ända ut till något av dem, vilket istället skapar en underhållande och lättsam rulle. Skådespelarna gör ett bra jobb ifrån sig och trots att det inte finns någon wow-upplevelse i filmen så känner jag mig positivt inställd till den.

Mina Filmer #20

Film #62
 (Egen häst)
Betyg: har inte sett och kommer inte att göra det.

Mina Filmer #19

Film #58 - 61
 (Tintin-filmer)
Betyg: 4/10

Ett paket här!

Som jag berättade tidigare så har jag beställt två stycken paket, och nu är det ena här!
 
 
Innehållet i detta paket var rätt dyrt, men definitivt värt det. Och som många redan har räknat ut så är det förstås en Playstation 3 slim 500Gb! <3
 
 
Den kostade 1999:- plus 49:- i frakt, så 2048:- totalt. För att ha råd med det har jag sålt av böcker, leksaker, skor och kläder på tradera, så om man subraherar med det jag tjänat så kostade playstationet mig tekniskt sett 600:- ;)
 
 
Jag hade redan flera PS3-spel sedan tidigare eftersom jag haft en PS3:a hemma hos min pappa, och nu bor jag hos min mamma istället. Så på så sätt är jag redan lite laddad med spel. Dock har jag redan klarat alla spelen så de är ju uttjatade. Men jag är glad att jag även kan börja köpa blu-ray filmer nu - det taggar jag extremt för!

On the Road

Fakta:
On the road är en film regisserad av Walter Salles med bland annat Kristen Stewart och Sam Riley i huvudrollerna. Filmen, som är på 134 minuter är inom genren drama och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 2012 och publiceras av Noble Entertainment.
 
Handling:
"Sal Paradise följer med sin vän och hjälte Dean Moriarty på en livsomvändande resa genom USA. Fast besluten att undvika ett trist och förbestämt liv, törstande efter den ultimata friheten och de stora äventyren upptäcker de allt deras värld har att erbjuda. Och slutligen, sig själva."
 
Recension:
Det här var verkligen inte en film för mig. Jag lockades av de många fantastiska skådespelarna som var med, men drogs återigen ner i djupet. Jag vet att det finns många som gillat On the road, men personligen förstår jag inte varför. Visst är den väldigt realistisk och så, men bristerna väger inte upp för de få positiva sakerna med filmen.
 
Kristen Stewart spelar rollen som Marylou.
 
Trots att början var intresseväckande så föll resten av filmen hårt. Karaktärerna var platta och väldigt ointressanta. Trots att de spelades av fantastiska skådespelare, exempelvis Viggo Mortensen (Lord of the rings) och Kristen Dunst (Spiderman), så lyckades inte karaktärerna komma till liv. Jag måste dock nämna att Kristen Stewart ovanligt nog passade i sin roll och gjorde ett bra jobb ifrån sig.
 
Tyvärr var Viggo Mortensen inte med i så många scener i filmen.
 
Filmens tempo är extremt långsamt och trots att filmen är på över två timmar så händer det inte så mycket. Filmen går i princip ut på att karaktärerna dricker, tar droger, ligger med varandra, åker bil och dricker igen. Det gör att filmen blir rätt känslolös, trots att den hade kunnat bli känslosam om den varit uppbyggd på ett annat sätt.
 
Camille (Kristen Dunst) tillsammans med sin make Dean.
 
När jag efterfrågade filmen från Noble Entertainment trodde jag att den skulle vara underhållande men det enda den gjorde var att tråka ut mig. Därför ber jag om ursäkt till Noble Entertainment för en rätt negativ recension. Tyvärr vet jag inte ens vilka jag skulle rekommendera filmen för.

Mina Filmer #18

Film #57
 (Chicas äventyr del 2: älskade Chica)
Betyg: inte sett och kommer troligen inte se.

Mina filmer #17

Filmer #55 - 56
 (Fame säsong 1 - 2)
Betyg: 6,5/10

Nine

Fakta:
Nine är en musikal regisserad av Rob Marshall med bland annat Daniel Day Lewis, Nicole Kidman, Kate Hudson, Penelope Cruz och Marion Cotillard i huvudrollerna. Filmen, som är 118 minuter lång, släpptes 2010 och rekommenderas från 11 år. Den publiceras av Noble Entertainment.
 
Handling:
"Den medelålders regissören Guido Contini kämpar för att avsluta sin nya film. Men det är inte lätt och det huvudsakliga problemet är mängden kvinnor i hans liv. Hans fru Luisa, älskarinnan Carla och musan Claudia är bara några av dem... Nine bygger på en flerfaldigt Tony-belönad Broadwaymusikal som i sin tur baserats på Fellinis 8 ½."
 
Recension:
Jag vet knappt var jag ska börja med min recension. Jag hade lite svårt för den här filmen. Kanske var det för att jag hade skyhöga förhoppningar, men jag blev rätt besviken.
 
 Ett av filmens show-uppträdanden, med Kate Hudson.

Jag vill dock börja recensionen med att säga att Nine är väldigt musikalisk med välarbetad och klassisk musik. Det är uppträdandena som gör att filmen inte faller pladask. Och eftersom det är mycket show med så hamnar filmen ändå på ett medelbetyg.
 
 Guido har problem med att skriva manuset.

Dock är filmen väldigt udda. Ja, udda är nog ett bättre ord än "konstig". Den har några underliga paralleller som aldrig riktigt förklaras och klippningen är inte den bästa. Jag måste säga att skådespelarna gör ett fantastiskt jobb, men regissören Marshall gör magplask. Filmen är till stor del väldigt rörig, och eftersom det hoppar mellan paralleller, färg och svartvitt, och olika karaktärer så blir den även stundtals förvirrande. Jag måste även påpeka att handlingen är bristfällig vilket gör filmen seg och rätt tråkig.
 
 Penelope Cruz gör ett av hennes sensuella uppträdanden.
 
Dock måste jag återigen nämna att musiken är riktigt bra. De som sjunger har starka och förföriska röster och de lyckas trollbinda tittaren. Jag megder också att filmen, trots att man inte riktigt får lära känna karaktärerna, är väldigt konstnärlig och vacker.
 
Kate Hudson sjunger och dansar på scen.
 
Sammanfattningsvis så blev jag besviken på Nine, på samma gång som jag förvånades över många skådespelares underbara röster. Filmen var rätt seg och händelselös, men söker du en modern konstnärlig filmatisering så rekommenderar jag verkligen Nine till dig. För trots att detta inte direkt var min typ av film, så förstår jag ändå varför andra har gillat och uppskattat den.

Mina Filmer #16

Film #54
 (Superhjältarna)
Betyg: 5/10

Mina Filmer #15

Film #53
 (Creepschool)
Betyg: 3/10

Berövad

Fakta:
Berövad (org. Pretty girl-13) är en fristående roman skriven av Liz Coley. Boken är på 299 sidor och publiceras av B. Wahlströms bokförlag.
 
Handling:
"Angie är tretton när hon försvinner från ett scoutläger. I nästa ögonblick står hon framför dörren till sitt hem, hon har varit borta i tre år. Hon minns ingenting men de fula, röda ärren som slingrar sig kring hennes handleder och anklar vittnar om händelserna. En skrämmande och samtidigt fascinerande psykologisk thriller för unga vuxna om konsekvenserna av övergrepp. Men också om att våga acceptera den man är, eller snarare: delarna av vilka man består."
 
Recension:
Berövad var en sådan bok som tog mig med storm. Jag hade inte förväntat mig någonting av boken, men jag blev väldigt överraskad av att jag hade svårt att lägga ifrån mig boken.
 
Berättelsen är otroligt stark men samtidigt mörk och obehaglig. Jag gillar verkligen att man som läsare tillsammans med Angie får ta reda på hennes minnen, istället för att uppleva själva kidnappningen direkt. Just att man fick del för del på indirekta psykologiska sätt gjorde boken ytterst fascinerande. Allt från hypnos till terapi gjorde boken inte bara spännande utan också väldigt intressant.
 
Jag fastnade verkligen för handlingen och trots att jag defintivt inte förväntat mig det så väckte Berövad många känslor. Ilska, illamående, glädje. Jag kan nog inte påstå att det var en känslomässig berg-och-dalbana, men Coley skrev på ett sådant fantastiskt sätt att man fastnade för Angie och för bokens handling.
 
Och trots att Berövad på sätt och vis liknar boken 3096 days av Natascha Kampusch så är boken på en helt annan nivå. Den är inte bara mer psykiskt påfrestande, utan även mer unik. Jag älskade att läsa om Angies alter-egon eftersom jag endast gjort den en enda gång tidigare (i The vampire diaries). Det kändes väldigt annorlunda, intressant och på något sätt skrämmande.
 
Men det var inte bara den fängslande handlingen som gjorde att jag gillade boken. Angie är en extremt stark och levande karaktär och Liv Coley lyckas göra henne äkta. Genom att följa hennes strid för att få reda på sina minnen lyckas man lära en riktigt fantastisk karaktär som tidigt blev berövad på sin barndom.
 
Sammanfattningsvis var boken överraskande bra. Med en mörk och stark handling, och en minst lika stark huvudkaraktär lyckas Coley skapa en spännande och fascinerande ungdomsthriller. Vill du läsa en bok om människans psykologiska reaktioner och hur övergrepp kan påverka så är Berövad den perfekta boken för dig.
 
Genomsnittlig känsla:
Favoritkaraktär: doktor Grant
Rekommenderar till: dig som söker en bok som tar upp psykiska påfrestningar.
Rekommenderar inte till: dig som söker romantik eller action.
Första meningen: "Du hade glömt hur tidigt solen går upp när man är på sommarläger - och hur högt fåglarna kvittrar på morgonen."
Engelska omslag:
 
 

Mina Filmer #14

Filmer #50 - 52

Mina Filmer #13

Filmer #45 - 49
 (Hannah Montana)
Betyg: 4/10

Old Dogs

Fakta:
Old dogs är en film regisserad av Walt Becker, med bland annat Robin Williams och John Travolta i huvudrollerna. Filmen, som är 88 minuter lång, släpptes 2010 och är barntillåten.
 
Handling:
"När kollegorna och bästa vännerna Charlie (Travolta) och Dan (Williams) plötsligt får ett 7-årigt tvillingpar på halsen vänds deras liv upp och ner samtidigt som de försöker avsluta sitt livs viktigaste affärsuppgörelse. Deras tafatta försök att ta hand om barnen leder till den ena katastrofen efter den andra. Men mitt i allt kaos lär sig både Charlie och Dan vad som verkligen betyder något i livet."
 
Recension:
Jag har ärligt talat inte så mycket att säga om filmen. Jag har sett sämre, men jag har utan tvekan sätt bättre. Old dogs är en sådan film som är helt okej att se en gång, men som glöms bort rätt snabbt.

Det som fick mig att köpa omslaget var dess fantastiska skådespelare. John Travolta (Grease) har imponerat mig förut och jag smälter som smör i solsken när jag ser en film med Robin Williams (Mrs. Doubtfire). Men jag måste säga att jag är besviken. Williams är väldigt begåvad, men i Old dogs fick han visa väldigt få av sina styrkor. Travolta däremot, passade inte riktigt i sin roll och hans karaktär kändes rätt tillgjord.
 
 Robin Williams karaktär Dan leker kung och prinsessa med sin dotter.
 
Filmen består av ungefär 95% stereotypisk kliché och 5% nya saker. Det stör jag mig rätt mycket på. Den är förutsägbar och allmänt tråkig eftersom man som tittare har sett samma saker om och om igen förut.
 
 De tre musketörerna försöker bryta upp en dörr... men vart leder den?
 
Och för att vara en komedi är den inte särskilt rolig. Jag har älskat Robin Williams tidigare filmer, exempelvis Mrs. Doubtfire som får mig att asgarva hur ofta jag än ser den, men jag tror inte att jag skrattade alls medan jag tittade på Old dogs. Visst, den var underhållande, men oftast överdriven och humorlös.
 
 Ett av Travoltas otroligt fejkade leenden.
 
Filmen är dessutom dåligt gjord. Det syns kanske inte så ofta, men exempelvis vid datoranimerade leenden och när en stor gorilla är med i en scen så syns det direkt att det är en utklädd man. Det känns helt enkelt inte som om alla ansträngt sig och gjort sitt bästa och tyvärr lider filmen stort av det.
 
Dan ser inte så glad ut... vad har hänt?
 
Sammafattningsvis var filmen helt okej att se en gång, men ingenting som jag som tittare skrattade åt. Inte ens de otroliga skådespelarna Travolta och Williams lyckades förhöja medelbetyget, eftersom resten av filmen faller platt.
 

Då är man pank igen...

Nu har jag precis klickat hem ytterligare en beställning från Cdon och den gjorde att jag gick back i min ekonomi. Men förhoppningsvis blir det värt det! Beställningen bestod av 3 saker och kostade totalt 2485:-. Jag tänker inte berätta vad jag köpte innan det kommer, men jag kan säga att en vara (som kostade 1948:-) lär komma nästa vecka, en borde komma i början av nästa månad och den tredje lär komma i slutet av oktober. Nu lär jag inte ha råd att köpa något alls förren några månader in på nästa år. Som tur är har jag både osedda filmer och olästa böcker hemma - annars skulle jag inte överleva utan mina regelbundna köp!

Mina Filmer #12

Filmer #43 - 44
 (Spy Kids 1 + 2)
Betyg: 4/10

Mina Filmer #11

Filmer #40 - 42

(Grey's anatomy säsong 1 - 3)
Betyg: 7,5/10

Glee säsong 2

Fakta:
Glee säsong 2 är regisserad av Ryan Murphy med bland annat Jane Lynch och Lea Michele i huvudrollerna. Denna komediserie är på 960 minuter (22 avsnitt) och är barntillåten. Den släpptes 2011.
 
Handling:
"Bänka dig framför hela andra säsongen av den mest exalterande tv-serien någonsin! Trots sin förlust i regionalmästerskapen är ungdomarna i New Directions mer motiverade än någonsin. Oavsett om Will kör sexig tango med en vikarie, om Sue går med i Glee Club eller om alla får Bieberfeber, så är spänningen på topp på William McKinley High School. Med fler otroliga musikalnummer, populära gäststjärnor som John Stamos, Carol Burnett och Kristin Chenoweth, samt mängder av bakom-scenen-material, tar andra säsongen av Glee hem högsta poängen."

Recension:
Alltså, jag har lite svårt för den här serien. Som musikal är den fantastisk, men som komedi - eller serie i allmänhet - så håller den inte.
 
 Becky följer Sue in på brottets bana.
 
Missförstå mig inte, serien är väldigt underhållande. Som en musikalisk show. Men i längden blir den långtråkig. Det är inte en serie jag längtar till att sträckse. Och trots att den klassificeras som en komedi så skrattade jag inte en enda gång i säsong 2. På så sätt så känns den sämre en första säsongen, men det kan ju också vara att jag helt enkelt tröttnat på serien för tillfället.
 
 Brittany S. Pierce sjunger Britney Spears låt.
 
Egentligen händer ingenting i säsong 2. Det finns ingen stor tvist som ändrar seriens gång, ingen överraskning som får tittaren att dra efter andan. Det som finns är avsnitt efter avsnitt med musikaliska framträdanden. Och självklart är det ingenting fel med det, men det är en av faktorerna till att serien inte blir en wow-upplevelse för mig.
 
Kurt samtalar med Blaine.
 
Musiken, medger jag, är dock väldigt bra. Oftast i alla fall. Och jag gillar att Glee ändrar dem och gör dem egna. En annan stark detalj jag uppskattar med serien är alla dess gästskådespelare. I säsong 2 får man bland annat se Britney Spears och Gwyneth Paltrow (Rosemary, Shallow Hal), som by the way, gjorde ett riktigt bra jobb. Paltrows karaktär kom att bli en av mina favoriter och jag tyckte att hon lyckades underhålla på ett unikt sätt.
 
Gwyneth Paltrow sjunger "I'm singing in the rain".
 
Men serien är väldigt förutsägbar och orealistsik och jag hade ärligt talat trott att den skulle ha kommit igång mer nu vid andra säsongen. Visst gillar jag flera av karaktärerna, exempelvis de starka och unika Kurt, Sue och Santana, men de flesta känns rätt stereotypiska. Enligt mig är serien rätt poänglös, men ändå värd att se om man vill ha något musikaliskt och underhållande. Men söker man efter skratt eller något känslofyllt så är Glee inte rätt. Humorn sitter helt enkelt inte.

Mina filmer #10

Filmer #36 - 39(Asterix & Obelix)
Betyg: 5,5/10

Mina filmer #9

Filmer #22 - 35   (The Simpsons säsong 1 - 14)
Betyg: 5,5/10

Temple of the Winds

Fakta:
Temple of the winds är den fjärde boken i Sword of truth serien av Terry Goodkind. Serien består av 12 huvudböcker samt 3 spin-offs, och baserar tv-serien Legend of the seekerTemple of the winds är på 822 sidor.
 
Handling:
"The dangerous, fanatical Imperial Order, under the leadership of the power-mad Emperor Jagang and his multitude of demonic underlings, unleashes a deadly plague. To find a cure Richard Cypher and his beloved Kahlan Amnell must seek out the legendary Temple of the Winds, a fortress of evil sealed away for three thousand years. But the path of the Seeker of Truth is never an easy one - even if he can reach the Temple at all, there is no guarantee he'll ever return."

Recension:
Nu är jag riktigt, riktigt ledsen på Terry Goodkind! När jag läste första boken i serien, Wizard's first rule, häpnades jag av tempot och spänningen och hur Goodkind lyckades få mig på en känslomässig berg-och-dalbana. Den boken fick full pott, vilket bara har hänt fyra gånger här på bloggen. När jag läste fortsättningen var spänningen fortfarande stark men boken nådde inte riktigt lika långt som sin föregångare. Den fick 8/10. När jag sedan läste den tredje boken blev jag besviken men gav den 6/10, eftersom den endå var helt okej. Men nu..! Temple of the winds är den bok som får mig att sluta läsa Sword of truth-serien.
 
Trots att boken är på över 800 sidor så händer så gott som ingenting. I första boken hände nya saker hela tiden, men Temple of the winds består endast av långa dialoger, gråt och klagande. Tempot var sjukt segt och det var aldrig att jag kände att jag fastnade för boken. Den handlar endast om karaktärernas problem, inte hur de tar itu med problemen. Dessutom, det lilla som händer, är bara upprepningar från tidigare böcker.
 
Och karaktärerna, som jag förut älskade för deras unika personligheter och mod, har nu blivit extremt platta. De är helt färglösa och alla liknar varandra. De känns helt enkelt monotona.
 
Trots att boken är tjock så känns det inte som om berättelsen har utvecklats alls. Karaktärerna och handlingen slutar i ungefär samma position som de började och det mesta som de åstadkommit har berott på slumpen eller tur. Det gör riktigt ont för mig att hacka ner på boken eftersom Goodkind länge var min favoritförfattare, men Temple of the winds var helt enkelt inte bra, och inte ett spår av den fantastiska serien jag lärt känna syndes till. Jag känner mig otroligt besviken och Temple of the winds blev definitivt boken som gör att jag säger adjö till serien: trots min tidiga kärlek till de första böckerna.

Genomsnittklig känsla:
 
 
 
 
Favoritkaraktär: Cara

Rekommenderar till: dig som inte känner kravet att läsa en hel serie. Första boken i serien är riktigt bra, så om du nöjer dig med att läsa endast den så stycker jag att du ska göra det.

Rekommenderar inte till: dig som stör dig på serier som går från fantastisk till magplask.

Första meningen: "'Let me kill him', Cara said, her boots strikes sounding like rawhide mallets hammering the polished marble floor."
 

 
 
 
 
 

Mina Filmer #8

Filmer #18 - 21
 (Lucky Luke)
Betyg: 3/10

Mina Filmer #7

Film #17
 (Toy Story 2)
Betyg: 5/10

Tack B. Wahlströms och Modernista

Helt oväntat hittade jag två paket i brevlådan igår när jag kom hem från skolan. Eftersom jag tappat lässuget lite så har jag inte efterfrågat något recensionsexemplar den här månaden, men ändå fann jag två nya böcker väntandes på mig.
 
 
Den första har jag flera gånger hört nämnas av andra bokbloggare, nämligen Berövad av Liz Coley, som är den svenska översättningen av Pretty girl-13. Det enda jag hört om den är att den ska vara överraskande och väldigt gripande. Berövad fick jag av B. Wahlströms. Den finns att köpa för 156:- från Adlibris.
 
Sedan fick jag även en bok jag inte hört någonting om alls; tegelstenen Drömgångare av Samantha Shannon, som är den svenska översättningen på Bone season. Den publiceras av Modernista och jag tolkar det som att det är en dystopi av något slag. Den finns att köpa för 178:- från Adlibris.

Mina Filmer #6

Film #16:  (Once upon a time säsong 1)
Betyg: osedd

Mina Filmer #5

Film #15    (Fievel i vilda västen)
Betyg: 4,5/10

Valentine's Day

Fakta:
Valentine's day är en film regisserad av Garry Marshall. Många olika stjärnor (nämns vid namn i recensions-delen) spelar karaktärerna i filmens olika paralleller. Valentine's day är 105 minuter lång och är barntillåten. Den spelades in 2010.
 
Handling:
Historier korsas, krockar och återkommer i denna titt på en dag i kärlekens liv. Någon som friar. Blommor som inte blir skickade. En stor hemlighet som till sist blir berättad. Tanken att "jag dyker upp och överraskar honom" som slutar i en överraskning för henne. Gräl, kyssar, fel val; rätt drag och mycket mycket mer. Vare sig du är nyförälskad eller har slutat älska, så kommer du att älska de 19 stjärnorna i den här hyllningen till romantik som ser det hela från den roliga sidan."
 
Recension:
Valentine's day är en film i samma tappning som New year's eve och Love actually, och om jag skulle jämföra de tre skulle jag nog säga att New year's eve och Valentine's day ungefär ligger på samma nivå medan Love actually är snäppet bättre.
 
 Blombud av bästa kompisen från pojkvännen.
 
Filmen är väldigt mysig och härlig att se på, men jag skulle inte kalla den romantisk. Eftersom det är så många olika paralleller hinner man inte fastna så mycket vid varje karaktär och filmen förlorar lite känsla. Men samtidigt så älskar jag filmer som har ett smörgåsbord med fantastiska skådespelare, och vars paralleller korsas och samamvävs.
 
 Två främlingar möts på planet hem.
 
Anne Hathaway (Mia, En prinsessas dagbok) spelar sin roll mycket bra och hennes dialekt och dialoger får tittaren att le. Även Jennifer Garner (Jenna, 13 going on 30), Julia Roberts (Anna, Notting hill) och Ashton Kutcher (Walden, Two and a half men) har väldigt levande roller. Jag är däremot rätt besviken på Taylor Swift (Elaine, New girl) och Taylor Launter (Jacob, The twilight saga) som mest kändes fåniga och överdrivna i sina roller. Övriga skådespelare så som Bradley Cooper (Pat, The silver linings playbook), Jessica Alba (Sue, Fantastic four), Kathy Bates (Molly, Titanic), Jessica Biel (Sophie, The illusionist), Eric Dane (Mark, Grey's anatomy) Patrick Dempsey (Derek, Grey's anatomy), Hector Elizondo (Kominski, New year's eve), Jamie Foxx (Nick, Law abiding citizen), Topher Grace (Eddie, Spider-man 3) Queen Latifah (Twitchell, What happens in Vegas) George Lopez (Glaze, The spy next door), Shirley MacLaine (Martha, Downton Abbey) och Emma Roberts (Poppy, Wild child) var dock inte mer än okej.
 
 Chefen har hört ett ovanligt samtal från en av hennes arbetare.
 
Filmen är väldigt förutsägbar och har en hel del stora klichéer med. Några av parallellerna var även väldigt onödiga, medan andra var riktigt bra utförda. Klippningen och samanvävningen fungerade bra och de lösa trådarna samlades upp intill slutet. Jag gillar även att det var så skilda åldrar på karaktärerna, det gjorde att man som tittare fick ett större perspektiv.

Mina Filmer #4

Film #14  (Torka aldrig tårar utan handskar)
Betyg: 6/10

Böcker med 50% rabatt!

Nu säljer jag 28 av mina böcker - inte för att de är dåliga, utan för att jag behöver pengarna, har dubbletter av några och för att jag vill köpa vissa av dem på andra språk.

ALLA säljes med 50% rabatt från nypriset Adlibris har. Så om en bok exempelvis kostar 100:- på Adlibris så kostar den 50:- hos mig - så passa på!

Självklart är alla i utmärkt kvalité eftersom jag är väldigt rädd om mina böcker, jag lånar inte ens ut dem till mina bästa vänner. 

Här nedan finns en bild på böckernas ryggar, och en tabell där titel, författare, genre, format, goodreads-betyg, nypris och mitt pris syns. Köparen står för frakten, men skulle du vilja ha fler böcker så samfraktas det såklart! Och du får även komma förbi E-tuna och hämta dem. Du kan även få en ytterligare mängdrabatt. Lämna bara en kommentar nedan, eller sms:a / skicka mejl, så löses allt.

Ställ gärna frågor om du undrar något. ❤ Först till kvarn gäller.


Sålda böcker är överstrukna i tabellen. Resten är markerade med fetstil för att synas bättre.

Titel:

Författare:

Genre:

Format:

Goodreads-betyg:

Nypris:

Mitt pris:

The raven boys (eng)

Maggie Stiefvater

Paranormal

Häftad

4,05

109:-

55:-

Level 2 (eng)

Lenore Appelhans

Dystopi

Häftad

3,33

82:-

41:-

The forest of hands and teeth (eng)

Carrie Ryan

Dystopi

Häftad

3,61

107:-

54:-

Den nya människan (sv)

Boel Bermann

Dystopi

Häftad

3,80

169:-

85:-

Maleficium-trilogin (sv)
* Nattfjärilen
* Häxmästaren
* Havsdrottningen

Saskia Walker

Erotik

Häftade

3,61

342:-

171:-

The original sinners-trilogin (sv)
* Sirenen
* Ängeln
* Prinsen

Tiffany Reisz

Erotik

Häftade

4,4

279:-

140:-

De odödligas regler (sv)

Julie Kagawa

Dystopi

Häftad

4,17

114:-

57:-

Alice i zombielandet (sv)

Gena Showalter

Paranormal

Häftad

4,07

114:-

57:-

Erebos (sv)

Ursula Poznanski

Deckare

Häftad

4,10

153:-

77:-

Udda verklighet (sv)

Nene Ormes

Paranormal

Pocket

3,62

49:-

25:-

Särskild (sv)

Nene Ormes

Paranormal

Häftad

3,75

165:-

83:-

Saeculum (sv)

Ursula Poznanski

Deckare

Häftad

4,02

153:-

77:-

Vingar av glas (sv)

Sofie Johansson

Dark romance

Häftad

3,86

168:-

84:-

De andra sagornas bok (sv)

Emma Lundqvist

Paranormal

Häftad

3,25

153:-

77:-

Skuggan (sv)

Petrus Dahlin

Paranormal

Pocket

3,10

45:-

23:-

Samlingen (sv)

Petrus Dahlin

Paranormal

Inbunden

4,00

138:-

69:-

Gryningstimmar (sv)

Maggie Shayne

Dark romance

Häftad

4,15

61:-

31:-

Blodsjägarna-trilogin (sv)
* Kallad av mörkret
* Jagar i mörkret
* I skydd av mörkret

Rhyannon Byrd

Dark romance

Häftade

3,90

183:-

92:-

Dagboken (sv)

Nicholas Sparks

Romantik

Häftad

3,98

63:-

32:-

Insurgent (sv)

Veronica Roth

Dystopi

Inbunden

4,30

174:-

87:-

The last pillar (eng)

Roy Huff

Fantasy

Häftad

3,86

124:-

62:-

Blod och choklad (sv)

Annette Curtis Klause

Dark romance

Häftad

3,76

117:-

59:-


Intresserad av något? Hör av dig! ♥ Vill du veta mer om fraktkostnader så kan du läsa om det här.

Illusionisten

Fakta:
Illusionisten (org. The Illusionist) är en filn regisserad av Neil Burger med bland annat Edward Norton och Jessica Biel i huvudrollerna. Denna thriller som rekommenderas från 15 år släpptes 2007 och är på 104 minuter.
 
Handling:
"Inget är vad det verkar vara i denna magiska berättelse om romantik, politik och mord. Illusionisten Eisenheim gör succé med sina föreställningar på teatern i Wien, men den pragmatiske kronprinsen Leopold gillar inte hans nummer. Han anlitar därför polischefen Uhl för att granska Eisenheim närmare i sömmarna. Utredningen gör att Uhl kommer ett gåtfullt mord och en komplott mot själve kejsaren på spåret."

Recension:
Jag hade egentligen inte hört något om filmen innan, utan min kompis hade bara sagt att den var sjukt bra. Enligt mig var det rätt överdrivet, men samtidigt kan jag inte säga att Illusionisten var dålig heller.
 
Eisenheim utför ett magitrick på en valfri från publiken.

Jag gillade början och slutet av filmen eftersom de lyckas hålla mitt intresse kvar och tempot var perfekt, men annars var filmen väldigt långsam och rätt händelselös. Det mest intressanta tycker jag var de fascinerande magitricken som Eisenheim utförde på scen, men de andra scenerna intresserade helt enkelt inte mig. Dock gillar jag att det finns en härligt svag gräns mellan verklighet och illusion genom filmen.
 
Polisen Uhl påväg för att möta kronprinsen.
 
En sak jag störde mig på var att det sällan spelades bakgrundsmusik och även andra bakgrundsljud, exempelvis hästarnas hovslag när de åker vagn, stängs ute. Det gör att inga känslor väcks eftersom allt man hör är människor som pratar. Musik har väldigt stor påverkan på människors känslor och en film utan bra musik är som en film utan skådespelare. Så att det var många tysta scener minskade intresset ytterligare.
 
Illusionisten fortsätter att imponera.
 
Jag gillade sluttvisten. Den kändes inte direkt wow, men den var inte heller helt förutsägbar. Jag blev förvånad och förstod hur det mesta höll ihop. Dock var mycket fortfarande oförklarat och jag störde mig på att man inte fick reda på allt - mycket lämnades med lösa trådar. Jag hade velat veta mer om hur magitricken gick till.
 
Kronprinsen och hans fästmö väntar på nästa show.
 
Sammanfattningsvis var filmen helt okej. Tempot var rätt segt men början och slutet på filmen lyckades kompensera för en del av det. Skådespelarna var bra, men ingenting speciellt. Det som gjorde filmen bra var de magitricken och sluttvisten, men jag hade önskat en mer händelserik mittendel. Allt som allt, en fascinerande men inte spännande, film. 

Mina Filmer #3

Film #13
 (Nisse Hults historiska snedsteg)
Betyg: 7/10

Mina Filmer #2

Filmer # 7 - 12
 
(Scooby Doo collection)
Betyg: 4,5/10

Mina Filmer #1

Inspirerad av filmbloggerskan Lina från afreaklikeme så har jag tänkt att visa min version av hennes inlägg "Mina filmer i bilder".
 
I dessa inlägg kommer jag gå igenom alla mina hyllor, och visa bilder på filmerna och böckerna inviduellt. Sedan visar jag bara titel och betyg, samt länkar till eventuell recension. På så vis kan du få rekommendationer utan att behöva läsa en lång överläggning.
 
Filmer #1 - 6
 
(Lost: the complete collection)
Betyg: 8/10

Nya saker från Kalla kulor

Jag blev förvånad att se att jag hade ett mjukt paket från Kalla Kulor och Boel Bermann i brevlådan när jag kom hem igår. Själv känner jag att jag aldrig kommer använda innehållet, men det var ändå en fin gest för att jag varit med i Kalla Kulors street team. 
 
Det jag fick var två stycken "pins", ett bokmärke, ett klistermärke och en tygväska som håller temat "Den nya människan". Eftersom jag inte gillade boken så blir jag ju inte direkt jättehypad över dessa saker, men jag tycker som sagt att det var gulligt gjort.
 
Om du undrar varför det tar så lång tid för nästa bokrecension att komma, så är det för att jag läser Temple of the winds av Terry Goodkind, som är på 850 sidor. Och eftersom jag har mycket att göra i skolan och liknande så blir det inte mer än 50 sidor lästa varje dag. Därför tar det väldigt lång tid för mig att avsluta romanen. Så antagligen blir det inte så många böcker lästa den här månaden. Och filmrecensionerna är det knapert med för att jag just nu håller på att titta på tv-serier - vilket tar mycket längre tid att se ut. Men jag kämpar på!

Kick-ass

Fakta:
Kick-ass är en actionkomedi från 2010, regisserad av Matthew Vaughn. Bland annat Nicholas Cage, Chloe Moretz och Aaron Johnson spelar huvudrollerna. Filmen är på 113 minuter och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Dave Lizewski har gjort det många av oss drömt om att göra: Tagit klivet från en töntig tonåring till en stenhård superhjälte! Och det är enklare än du tror. Bara på med en mask och ner i långkalsongerna och … KICK ASS! Superträning? Nej. Superkrafter? Skulle inte tro det. Superhet? Absolut! Var beredd på den hårdaste filmen i 2010! Möt de fantastiska, vanliga superhjältarna Hit-Girl, Big Daddy, Red Mist och inte minst Kicka-Ass – de kanske inte kan flyga… men de kan sparka röv."

Recension:
Innan jag såg Kick-ass hade jag sett trailern och läst handlingen, och jag tyckte att den verkade sjukt dålig. Anledningen till att jag köpte den var att jag läst några väldigt uppmuntrande recensioner, samt att den endast kostade mig 13:-. Men jag hade definitivt inga förhoppningar, och därför blev jag väldigt förvånad när jag upptäckte att jag storgillade den.
 
Kick-ass tränar på att slåss framför spegeln.
 
Utåt sett ser Kick-ass rätt fånig ut, men när man väl är inne i filmen så är den väldigt underhållande. Det är små detaljer i scenerna som är väldigt skrattretande och jag känner att det är ytterst skickligt gjort att få in så mycket humor i en actionfilm. Jag gillar att Kick-ass är överdrivet stereotypisk och att den skämtar med typiska superhjältefilmer och använder mycket ironi.
 
 Nicholas Cage's karaktär klär ut sig till Big Daddy.
 
Men förutom komiken så hade filmen en fängslande handling och fantastiska skådespelare. Nicholas Cage (Ben, National treasure) hade en v'ädigt annorlunda roll från vad han brukar ha i filmer, men han gjorde ett himla bra jobb med den. Han fick till en rolig dialekt och han visar verkligen vad han kan. Jag kan inte tänka mig en bättre roll för Big Daddy än Cage. 
 
 Chloe Moretz spelar sin karaktär som Mindy / Hit-girl.
 
Men den skådespelare som förvånade mig mest var Chloe Moretz (Carolyn, Dark shadows). Jag har inte tidigare märkt hur begåvad hon är trots att jag sett flera filmer med henne i, men i sin roll som Hit Girl lyckades hon exceptionellt. Det var definitivt hennes prestation som var mest imponerande.
 
 Vad vore en superhjälte utan sin tjej?
 
Det jag dock inte väntat mig var hur mycket våld som fanns med. Kick-ass har en väldigt unik blandning av humor och våld, och det finns rätt många blodiga "splash"-scener med i filmen. Det finns lagom mycket action och tempot segar aldrig till sig. Filmen är dock förutsägbar, men med den humorn och actionen som finns så gör det i alla fall inte mig någonting. Musiken var bra och passade väl in i handlingen.
 
Hit-girl är redo för strid.
 
Sammanfattningsvis var Kick-ass defintivt bättre än vad jag trodde, och en av de bättre filmerna jag sett på rätt länge för att vara ärlig. Den är underhållande och har mycket action och skådespelarna lyckas riktigt bra med sina roller. Jag hade förväntat mig en film för yngre, men här finns både svordomar, blod och "vuxen-humor".Jag ska med säkerhet se tvåan, trots att jag är väldigt tveksam till att den kan leva upp till sin föregångare.

Och Harry Potters värld fortsätter...

Idag vid halv tio publicerades det att Warner Bros. Entertainment har skrivit ett nytt kontrakt med J. K. Rowling! De ska börja en helt ny filmserie baserad på Rowlings spin-off av Harry Potter: Fantastic beasts and where to find them. Filmerna kommer att utspela sig i samma värld som Harry Potter, men med nya huvudkaraktärer. Det finns såklart vissa av de gamla karaktärerna med i filmerna, exempelvis Luna Lovegood som gifter sig med den nya huvudkaraktärens barnbarn.
 
Själv tycker jag att det är en jättebra idé att fortsätta göra Harry Potter-filmer, och jag hoppas verkligen att de lyckas bli lika bra!
 
 
På Mugglenet står det bland annat:
"Fantastic Beasts and Where to Find Them will be an original story and will mark Rowling’s screenwriting debut. It is planned as the first picture in a new film series. Set in the wizarding world, the story will feature magical creatures and characters, some of which will be familiar to devoted Harry Potter fans."
 
Vill du veta mer om vad Warner Bros. Entertainment och J. K. Rowling har sagt om detta så kan du klicka här för att komma till inlägget på Mugglenet.
 
Även J. K. Rowlings vuxenbok The casual vacancy ska filmas in 2014 för att bli en miniserie producerad av BBC.

Ny bok från Semic

Igår när jag kom hem så låg Bronsdolken: den utstötte av Michelle Paver i brevlådan. Den har blivit skickad av Semic bokförlag. Jag har inte tidigare läst något av Paver, men hennes Vargbröder-serie har varit mycket populär hos yngre läsare.
 
 
Jag vet inte för vilka åldrar Bronsdolken är tillägnad för, men jag uppskattar ändå en lite lättare läsning ibland så det blir säkert bra.

Tävling avgjord!

 
För en vecka sedan lade startade jag en tävling här på bloggen, sponsrad av Boel Bermann och Kalla Kulor bokförlag, där du hade chansen att vinna boken Den nya människan. Och nu har jag lottat, utan några privelegier kring extralotter o.s.v. så att alla ska ha samma chans, och fått ett resultat.
 
 
Boken är skriven av svenska debutförfattaren Boel Bermann och handlar om en dystopisk framtid där alla kvinnor slutar att föda barn. Men när barnafödandet väl börjar igen märker man att de nya barnen inte beter sig riktigt normalt, och att de är början på en helt ny människoras som hotar den gamla.
 
 
Och vinnaren är Towe! Mejla mig din adress så ber jag Kalla Kulor skicka dig boken omgående. Stort grattis!
 
 
Och tack till er andra som deltog. Håll utkik efter framtida tävlingar här på bloggen! Ska börja anordna dem oftare och med fler sponsorer.
 
 
xoxo
iHeartFantasy
 

Glee säsong 1

Fakta:
Glee säsong 1 är en serie från 2010 regisserad av Ryan Murphy med bland annat Jane Lynch, Lea Michele, Cory Monteith och Matthew Morrison i huvudrollerna. Den är på 960 minuter, d.v.s. 22 avsnitt, och är barntillåten.
 
Handling:
"McKinley High är som vilken amerikansk high school som helst. Hejaklacksledarna och fotbollsspelarna är närmast kungligheter och de få tappra själarna i skolans Glee club anses vara nördar - och behandlas därefter. Det vill den optimistiska spanskläraren Will Schuester (Matthew Morrison) ändra på. Trots att de flesta tycker att han är smått galen har han beslutat sig för att ta över som körledare och visa skolan, och världen, de sjungande ungdomarnas stjärnpotential."
 
Recension:
Glee säsong 1 var inte riktigt som jag trott att den skulle vara, både på gott och på ont. Jag måste börja med att säga att mycket av musiken är underbart, och låtarna är härligt omgjorda och i en lyckad blandning av gamla klassiker och mer moderna låtar. Dock känns serien mer som en enda lång - och lite utdragen - musikal, istället för en komedi.
 
Hela Glee-gänget tillsammans.
 
Misstolka mig inte, serien är bra och definitivt underhållande, men ärligt talat så är den inte särskilt rolig. Totalt under säsongens gång skrattade jag kanske en eller två gånger. Dock blev alltid humöret upplyft och därför passar den mer som "feel-good". Men jag är en sådan person som blivit van vid mycket spänning, eller åtminstone ett beroendemoment vid slutet så att man ska fortsätta se serien. I alla tv-serier jag har sett så finns det alltind något som gör att man vill fortsätta se serien, men jag känner inte något sådant starkt drag från Glee. Självklart ska jag fortsätta se serien, men den kändes helt enkelt lite enformig och jag hoppas att resten av serien kommer igång lite mer. Som som en spänningsfri feel-goodserie (som inte ökar pulsen) fungerar Glee säsong 1 riktigt bra.
 
Shelby (Idina Menzel) på BB.
 
Serien har dock vissa störande klichéer, samt att den ofta är förutsägbar, men tack vare den underbara musiken så jämnas det ut. Det jag gillar med serien är dock karaktärerna. Vissa karaktärer, som Rachel Berry, är sådana jag automatiskt ogillade, medan jag för andra, som Kurt Hummel eller Shelby Corcoran, fastnade direkt för. Men det jag älskade var mångfalden i karkatärerna. Trots att många var lite stereotypiska gillar jag att man har fått med karaktärer med olika intressen, kön och sexualiter. Det gör det så mycket intressantare (och mer underhållande) att se.
 
Härliga Sue Sylvester (Jane Lynch).
 
Och skådespelarna gör att fantastiskt jobb. Speciella loger vill jag framföra till Chris Colfer (Ryan, 8) som spelade Kurt, samt Amber Riley (Toby, St. Sass) som spelade divan Mercedes. Men det var ändå Jane Lynch (Linda, Two and a half men) som stod för den mesta av humorn och jag känner att serien hade fallit platt om inte hon hade spelat Sue.
 
Mr. Schue stoppar ett bråk mellan Santana och Mercedes.
 
Men det jag älskar mest är alla gästskådespelare som jag kände igen från andra filmer. Bland annat Olivia Newton-John (Sandy, Grease), Diana Agron (Debbie, Heroes), Jayma Mays (Charlie, Heroes), Jessalyn Gilsig (Meredith, Heroes), Stephen Tobolowsky (Bates, Freaky Friday), Idina Menzel (Elphaba, Wicked), Kristin Chenoweth (Maria, Bewitched), Josh Groban (Malcom, Ally McBeal), samt Neil Patrick Harris (Barney, How I met your mother). Det blir en väldigt härlig kombination och de samarbetar mycket bra.
 
En härlig start på dagen för Rachel (Lea Michele).
 
Dock känns det som om flera paralleller i serien är ofärdiga och att de inte omfattar så mycket. För många lösa ändar förlorar helt enkelt tittare, men jag har förhoppningarna uppe för säsong 2. För sammanfattningsvis var Glee säsong 1 en mysig och underhållande serie som jag defintivit kommer att se fortsättningen på.

KoMo från Styxx Fantasy

När jag kom hem låg boken KoMo av Pontus Joakim Olofsson i brevlådan, skickad av Styxx Fantasy bokförlag. Jag är i allmänhet inte så förtjust i svenska böcker men jag tyckte handlingen verkade intressant och omslaget, samt ryggen, är rätt läckert.
 
 
Boken släpps i oktober 2013. Av erfarenhet vet jag att Styxx Fantasy ger ut riktigt bra böcker, bland annat De vassa tändernas skog och Vampyrerna i Morganville, så jag hoppas att KoMo inte bryter mönstret.

Skuggan

Fakta:
Skuggan är en bok skriven av svenska Petrus Dahlin och Lars Johansson som publiceras av Rabén&Sjögren bokförlag. Boken är den första i The world of voodoo trilogin med Samlingen som efterföljare. Boken är på 424 sidor.
 
Handling:
"I den västafrikanska byn Ooms rasa sedan tusen år ett krig mellan två rivaliserande kraner. Den slutgiltiga striden är nära och uppgiften att försvara och leda sitt folk vilar nu på Skuggans axlar. För att vinna måste Skuggan fly långt bort för att samla kraft, en kraft som endast kan uppnås genom voodoo. Men för den som öppnat dörren till voodoons värld ich börjat experimentera med magi finns det ingen återvändo..."
 
Recension:
Innan jag läste Skuggan så visste jag inte mer om boken än att det skulle handla om voodoo. Och även då jag medger att det är ett intressant koncept som jag inte läst om tidigare, så fastnade jag inte alls för boken.
 
Jag känner att svenska författare i allmänhet inte tar för sig lika mycket som andra. Med inrutade vanor och skrivteknikar blir texterna alltför lika varandra för att väcka någon uppmärksamhet. Dahlins och Johanssons skrivande var inte särskilt unikt och gjorde inte heller att jag fastnade för bokens karaktärer. De kom aldrig till liv för mig, utan kändes alldeles för fiktiva.
 
Visst blev boken bättre efter ungefär hundra sidor men den lyckades fortfarande inte bli bra. Spänningen kom aldrig igång och författarna byggde aldrig på det intressanta kring voodoo. Det gjorde att Skuggan blev seg och småtråkig. Den var helt enkelt för lugn, ointressant och händelselös för min smak.
 
Dessutom finns väldigt många grammatiska fel och konstiga meningsuppbyggnader med, redan vid första meningen. Det känner inte som i Blodröd väg där ett inkorrekt språk används för att levandegöra karaktären, utan detta känns mer som genuina misstag - vilket jag stör mig extremt mycket på.
 
Sammanfattningsvis så är Skuggan ingen bok som jag rekommenderar eftersom intresset för voodoo släcks rätt snabbt efter att läsningen påbörjats. Spänningen kommer inte igång och karaktärerna är platta. Skrivandet är kanske inte superdåligt, men inte heller bra och det slutade med att jag helt enkelt inte brydde mig varken om karaktärerna eller boken.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
 
Favoritkarkatär: -

Rekommenderar till: dig som är nyfiken på en voodoo-bok.

Rekommenderar inte till: dig som söker spänning eller romantik.

Första meningen: "Dixon flydde skräckslagen ut i djungeln."

Andra omslag:
-
 
 
 
 
 

Sherlock Holmes

Fakta:
Sherlock Holmes är en film från 2009, regisserad av Guy Ritchie. Bland annat Robert Downey Jr, Rachel McAdams och Jude Law är med som huvudrollerna i denna 128 minuter långa film. Filmen rekommenderas från 11 år.
 
Handling:
"Detektiven Sherlock Holmes och hans partner Watson värvs in i en strid fylld av intellegens där de möter sin nemesis vars plan hotar hela Englands framtid."
 
Recension:
Den här versionen av Sherlock Holmes är väldigt välgjord och överraskande bra. Filmen har lite steam-punk känsla eftersom den utspelar sig i en äldre tid fast med häftiga gadetar, och jag älskar att regissören har lyckats få med så många detaljer.
 
Filmen lyckades ärligt talat bli rätt spännande. Det var otroligt intressant med alla mysterier och se de sammanvävande tillbakablickarna. Det fanns mycket action med men filmen lyckades samtidigt bli väldigt humoristisk.
 
 Sherlock och Watson räddar som vanligt livet på varandra.
 
Men det jag gillar mest med filmen är karaktärerna. De är så underbart skarpsynta och jag älskar karaktärer med starkt intellekt. Jag gillar verkligen att man får följa Holmes tankebanor och jag blev fascinerad av hans färggranna och unika karaktärsdrag.
 
 Sherlock i ett slow-motion-slagsmål.
 
De fantastiska skådespelarna presterade riktigt bra. Robert Downey Junior (Tony, Iron man) passar Holmes som gjuten, trots att jag först tvivlat på att han skulle duga. Det var även första gången jag såg Rachel McAdams (Allie, The notebook) i en mer "bad-girl"-roll och jag måste säga att hon utförde den bra. Jude Law (Errol, The aviator) har jag tyvärr inte sett i så många filmer och därför kan jag inte göra en rättvis jämförelse, men utefter hans prestation i Sherlock Holmes kan jag i alla fall säga att jag gärna ser honom prestera igen. Jag tycker även att Mark Strong (Frank, Kick-ass) som spelade Blackwood gjorde ett superb arbete.
 
 Rachel McAdams roll som Adler.
 
Sammanfattningsvis så lyckades filmen komma med några väldigt oväntade vändningar och spänningen försvann aldrig. Skådespelarna presterade till sitt yttersta och jag som tittare blev aldrig uttråkad. Sherlock Holmes är en film jag rekommenderar för dig som vill ha en mystisk actionfilm

Mr. Bean's Holiday

Fakta:
Mr. Beans Holiday är en komedi regisserad av Steve Bendelack med Rowan Atkinson i huvudrollen. Filmen spelades in 2007 och är barntillåten. Den är på 85 minuter.
 
Handling:
"Av ett ödets nyck vinner Mr. Bean en resa till Cannes, Frankrike. Men redan innan han hunnit på tåget börjar problemen starta. Han hamnar någon helt annan stans än på stranden, och har lyckats kidnappa ett barn på kuppen. Och av en händelse lyckas Bean filma hela sin olyckliga resa för att sedan visa upp den på en stor filmpremiär."
 
Recension:
Nästan alla har sett Mr. Bean, men om du av någon anledning tillhör minoriteten som inte har det så kan jag meddela dig att du missat något, och den här recensionen tillägnas dig.
 
Mr. Bean i rampljuset på filmpremiären.
 
Mr. Bean's holiday är rolig från första början, redan vid första minuter börjar små komiska detaljer dyka upp, exempelvis idén med att Bean låser sin lilla bil med ett hänglås. Och humorn lyckas hålla sig igenom hela filmen, tack vare allt från små detaljer till det mer uppenbara.
 
Smart att sno en motordriven cykel som inte går snabbare än sin ägare.
 
Filmen i allmänhet gör mig väldigt glad, just för att den har lagom överdriven humor som jag är van vid. Och ibland lyckas det gå så pass långt att jag, ända från tv-soffan, mår dåligt och känner mig skyldig för det som Bean gör. Det är då man vet att filmen är riktigt bra, när filmen påverkar ditt innersta väsen och att du som tittare skäms.
 
Bean försöker ta reda på hur han ska äta sin havstallrik.
 
Rowan Atkinson är en fantastisk skådespelare. Trots att jag är lite ledsen att han fått en "clown-stämpel" på grund av hans utseende så kan jag inte förneka att han spelar rollen som Bean riktigt bra. Han lever ut sjukt bra med hela sitt kroppsspråk och man förstår verkligen Beans känslor och frustration. Jag älskar karaktärens naturliga klantighet och underbara Atkinson lyckas göra den hysterisk.
 
Oj oj oj, vad är det som har hänt här?
 
Musiken i filmen är riktigt bra och den lyckas påverka tittaren för att den är så rätt vald. Viss musik är väldigt skämtsam, exempelvis när det spelas upp en episk låt som brukar spelas när någon i en film utsätts för ett hårt prov som den måste tas igenom, och Bean bara går upp för en liten backe, men annan musik är både vacker och beskrivande för händelsen.
 
Alla karaktärer brister ut i sång.
 
Det finns nog inte så mycket mer jag kan säga om Mr. Bean's Holiday och jag tror att de flesta redan har sett den här filmen. Men har du inte det så rekommenderar jag den verkligen om du söker en sjuk komedi. Dock finns det roligare Bean-filmer, exempelvis Mr. Bean the ultimate disaster movie. Sammanfattningsvis var filmen som vanligt rolig och Atkinson är en exceptionell skådespelare. Musiken är riktigt passande och filmen gjorde mig glad. Trots att jag sett den minst tio gånger, så lämnade Mr. Bean's Holiday mig som en nöjd tittare.

Mitt sista besök i filmbutiken

Jag har bestämt mig att dagens besök i stadens filmbutik ska vara min sista. Butiken flyttar till Göteborg den 20 september, tråkigt nog. Han säljer sina dvd-filmer för 14:-, blu-ray-filmer för 29:- samt tv-serier för 49:-. Jag har blivit en stamkund där och avslutade min två timmars vistelse i butiken idag med att köpa tre nya filmer.
 
 
Filmern jag köpte var Transformers: dark of the moon vilket är den tredje Transformers-filmen, samt Kick-ass och Toast med Helena Bonham Carter. Filmerna kostade tillsammans 38:-, så det är definitivt värt det. Om du bor nära Eskilstuna rekommenderar jag dig att åka in till centrum innan 20 september och köpa några filmer. <3

Robin Hood

Fakta:
Robin Hood är ett actiondrama från 2010, regisserad av Ridley Scott. Bland annat Russel Crowe och Cate Blanchett finns i huvudrollerna. Filmen rekommenderas från 11 år och är på 149 minuter. Robin Hood director's cut är 16 minuter längre än bioversionen.
 
Handling:
"Historien om en bågskytt i Kung Rikard Lejonhjärtas armé som slogs mot de invaderande Normanderna i 1300-talets England. Filmen tar sin början efter Rikards död och belägringen av Chalus-Chabrol och visar hur denne man snabbt blir impopulär hos den nyligen krönte prins John och den engelska adeln."
 
Recension:
Vi har alla sett äldre Robin Hood-filmer, vare sig det varit Disney-versionen, någon tv-serie eller en av filmerna, och de har alltid varit väldigt lika varandra. Men trots det lyckas denna version av Robin Hood komma med något nytt.
 
 Russel Crowe som den nya Robin Hood.
 
Skillnaden från alla andra Robin Hood-filmer är att denna version utspelar sig innan legenden vi är vana vid och vi får reda på hur och varför Robin blev laglös. Och just att vi får se en annan tid - samma karaktärer men en annan berättelse - gör att filmen blir mer spännande eftersom vi inte är säkra på vad som ska hända.
 
Robin Hood och Marian rider tillsammans.
 
Karaktärerna i filmen väcker sympati och är både charmiga samt roliga. Och skådespelarna passar sina roller perfekt. En stor louge till Russel Crowe (Maximus, Gladiator), som lyckades spela en moderniserad men fortfarande typisk version av Robin, och till Cate Blanchett (Galadriel, Lord of the rings) som är en exceptionell skådespelerska och gör ett utmärkt jobb i alla hennes roller.
 
 En chockad liten herre får en pil skjuten mellan fingrarna.
 
Skildringen och den ursprungliga Robin Hood-andan finns fortfarande kvar i filmen. Dock kan den här versionen ibland bli lite småtråkig vid lite längre krigsscener eller vid mer monotona samtal. Men oftast hade den tempo med spänning eller skratt.
 
Kungen ser lite småarg ut, eller vad tycker du?
 
Kostymerna är enkla men välgjorda och ser väldigt realistiska ut. I tidigare filmer har jag ibland tyckt att det varit lite överstyrslat, med overkliga rustningar och för stora urringnignar, men jag känner att den här versionen skildrade livet på den tiden väldigt bra.
 
 Cate Blanchett spelar den nya Marian.
 
Sammanfattningsvis var den här versionen av Robin Hood ungefär som jag förväntat mig. Det var ingen "wow-upplevelse", men samtidigt lyckades Scott skapa en ny anda i legenden. Skådespelarna gör ett fantastisk jobb ifrån sig och detta är alltså en version jag rekommenderar till dig som vill veta vad som gjorde att Robin Hood blev laglös.

The Cave

Fakta:
The Cave är en film från 2005, regisserad av Bruce Hunt. Bland annat Lena Headey, Piper Perabo och Cole Hauser spelar huvudrollerna i denna äventyrsthriller. Filmen rekommenderas fårn 15 år och är på 97 minuter.
 
Handling:
"Djupt inne i den rumänska skogen snavar en grupp av vetenskapsmän på ruinerna av en gammal trettonhundratalskyrka. När de tittar närmare på sitt fynd gör de en häpnadsväckande upptäckt - kyrkan är byggd över ett enormt underjordiskt grottsystem. Lokala biologer tror att grottan bebos av ett helt nytt ekologiskt system och en grupp av amerikanska grottforskare hyrs in för att hjälpa till att undersöka grottans hemlighet. När Jack, hans bror Tyler och deras två kollegor, som är äventyrslystna professionella grottutforskare, startar sin expedition finner de inte bara ett nytt ekologiskt system, utan också en helt ny biologisk art..."
 
Recension:
Nej, nej och återigen nej! The cave är definitvt inte en film jag rekommenderar. Den är som en riktigt, riktigt, riktigt, riktigt (har jag nämnt RIKTIGT?) dålig blandning av Sanctum/Alien. Monstrena som ska föreställa läskiga är sjukt dåligt gjorda och inte en enda gång tyckte jag något var det minsta obehagligt eller skrämmande. Monstrena ser så otroligt fåniga ut att de snarare fick mig att skratta.
 
Gänget med Kathryn (Headey) i fronten är nere i grottvattnet - där köttätande ålar finns.
 
Filmen i sin helhet är väldigt orealistisk. Till exempel att gänget har befunnit sig nere i grottan och gått så gott som dygnet runt, med begränsad mat och begränsat syre, men ändå ser de pigga och allerta ut. Inte någon gång såg jag någon som såg utmattad ut. Dessutom brinner det fackelliknande elder i den outforskade grottan - hur går det till? Och monstrena är en ren kopia av dem i Alien.
 
Ett klippliknande monster tar en tugga av Alex (Daniel Dae Kim).
 
Filmens handling har ingenting unikt utan är en vandrande kliché. Dessutom dyker hela tiden nya frågor upp (hur kan monstrena finnas där, vad vill de, varför visste ingen om dem, vad händer med en smittad..?) men absolut inga svar dyker upp under filmens gång.
 
Jack (Cole Hauser) har blivit lite stirrig under äventyrets gång.
 
Och regissören gjorde verkligen ett uselt jobb. Klippningen är fruktansvärd - så extremt dålig och hetsig att man oftast inte ser eller förstår vad det är som händer. Vinklarna är kassa och ibland får man gissa sig till vad som hänt. Och tillsammans med det är det typisk "skräck-musik" med sina gälla strängar. Mig stör det bara.
 
Efter att ha klättrat upp för en hög grottvägg kommer Charlie (Perabo) upp till tunneln.
 
Inte ens de duktiga skådespelarna så som Lena Headey (Cersei, Game of thrones), Daniel Dae Kim (Jin-Soo, Lost) och Piper Perabo (Michelle, Endangered) lyckas förhöja filmens känsla eftersom deras talanger inte nyttjas  utan snarare blir mediokra. Sammanfattningsvis så är The cave en riktigt dålig film med fler orealistiska ingredienser än verklighetstrogna. Vill du ha en spännande film som utspelar sig i en grotta, se på Sanctum istället.

Star Trek

Fakta:
Star trek är en film regisserad av J. J. Abrams med bland annat Chris Pine, Leonard Nimoy och Zachary Quinto i huvudrollerna. Filmen släpptes 4 november 2009 och rekommenderas från 11 år. Den är på 122 minuter och har en efterföljare, kallad Star trek: into darkness, som släpps 9 november.
 
Handling:
"En ung besättning skickas på jungfruresan för det mest avancerade rymdskeppet som någonsin konstruerats: U.S.S. Enterprise. Under en resa fylld av action, humor och kosmiskt vågspel, måste de nya rekryterna finna ett sätt att stoppa ett ont väsen vars jakt på hämnd hotar hela mänskligheten. Galaxens öde vilar i händerna på två bittra rivaler: kapten Kirk och kapten Spock."
 
Recension:
Jag har såklart hört mycket om Star trek, både av bloggare och av Sheldon från The big bang theory, men samtidigt visste jag att jag brukar vara väldigt kritisk när det kommer till sci-fi. Därför blev jag glatt förvånad när jag storgillade Star trek. För er som inte vet så är detta inte en fortsättning på de gamla Star trek filmerna, utan en nystart.
 
Spock och Kirk som spelas av Quinto och Pine.
 
Filmen är för det första väldigt intressant. Jag blev fascinerad av världarna och varelserna och jag tyckte att det var ett häftigt upplägg på samhällsdesignen. Det finns många läckra gadgetar och transportmedel och det känns som att regissören har lyckats med ett nyskapande och nyanserat tänkande till filmen. Star trek är helt enkelt moderniserad, utan att bli typiskt modern.
 
Kirk ska landa på rymdskeppet.
 
Star trek har genom hela filmen ett stadigt tempo och det blir aldrig tråkigt. Är det inte intressanta dialoger, så finns det pulshöjande actionscener. Filmen är väldigt bra gjord, och klippningarna flyter väl samman. Jag älskar verkligen det intellektella språket som karaktärerna använder sig av i filmen. Jag som tittare förstår verkligen vad Sheldon har pratat om i The big bang theory, och det är väldigt roligt när man känner igen karaktärer och citat från filmen utan att ha sett den tidigare. 
 
 Karl Urbans karaktär.
 
Skådespelarna i filmen är himla bra. Chris Pine (Franklin, This means war) sköter sin roll väldigt bra och jag fastnade verkligen för hans karaktär. Men skådespelarna som står ut är Zachary Quinto (Sylar, Heroes), Karl Urban (Éomer, Lord of the rings) samt Leonard Nimoy (Spock, Star trek). Jag har alltid gillat Quinto sedan hans roll i Heroes där han gjorde ett exceptionellt jobb med att spela Gabriel *Sylar* Grey. Men tyvärr har jag inte sett honom i fler serier/filmer efter det, förren nu. Och trots att hans roll som Spock kanske inte var lika proffisionellt spelad som Sylar, så var lyckades han ändå utmärkt. Karl Urban gillar jag enbart för hans medverkan i Lord of the rings. Han har varit med i många andra filmer men där har han inte gjort ett lika bra jobb. Hans arbetsinsats i Star trek var lyckad, men inte lika känsloväckande som i Lord of the rings. Och Leonard Nimoy har jag ärligt talat aldrig tidigare sett i en film, men jag vet att han är en gammal Star trek-legend. Och trots att han inte var en stor karaktär i den här filmen så fastnade jag ändå för honom.
 
Leonard Nimoy som spelar Spock i gamla Star trek spelar gamla Spock i nya Star trek. 

Sammanfattningsvis var Star trek en väldigt bra sci-fi film som på ett intressant och modernisterat sätt lyckades fängsla mig med sina häftiga dystopiska prylar och underbara skådespelare. Tempot är jämnt och filmen blir aldrig tråkig. Jag ska defintivt se Star trek: into darkness och längtar till den släpps på DVD. Och precis som Sheldon kommer jag antagligen hädan efter citera Star trek. Live long and prosper.

Arthur

Fakta:
Arthur är en film regisserad av Jason Winer med bland annat Russel Brand, Jennifer Garner, Helen Mirren och Greta Gerwig i huvudrollerna. Filmen är på 109 minuter och rekommenderas från 7. Den släpptes 2 november 2011 och är inom genren komedi.
 
Handling:
"Russell Brand spelar den älskvärde miljardären Arthur Bach, en oansvarig charmör som alltid har litat på att hans obegränsade förmögenhet och barnsköterskan Hobson (Helen Mirren), som har funnits med honom hela livet, ska göra att han slipper problem. Nu måste han välja mellan ett arrangerat äktenskap med bolagschefen Susan (Jennifer Garner) eller en osäker framtid med Naomi (Greta Gerwig), hans verkliga kärlek."
 
Recension:
Arthur var enligt mig en riktigt skön filmrulle. De första åttio minuterna var riktigt roliga, på ett överdrivet komiskt sätt. Slutet var dock väldigt klyschig men det är ingenting som förstörde helheten. Arthur var helt enkelt en film jag blev glad av.
 
 Arthur är uttråkad på en auktion och bjuder mot sig själv.
 
Det finns absolut ingenting unikt med filmens upplägg, men det genomförs ändå snyggt. Handlingen är inte filmens styrka eftersom vi som tittare har sett liknande flera gånger om, utan det är den vikt regissören har lagt på detaljer som gör filmen rolig. Det är allt från vitsiga kommentarer och kroppsspråk, till att Arthur har en magnetisk säng, kör en bat-mobil och att Nigel Barker (en jurymedlem i Top Model) tog Arthurs bröllopsfoton.
 
Bra utkiksplats från badkaret.
 
Som karaktär är Arthur inte särskilt sympativäckande. Han är hänsynslös, trög och ständigt full. Som tittare känner man därför inget medlidande för honom. Men däremot gör det honom väldigt rolig. Han är otroligt barnslig och härligt osmart när det gäller det sociala. Det är komiskt att se att han lever som i en annan värld.
 
Jennifer Garners karaktär är stupfull och ska förföra Arthur.
 
Jag gillar verkligen Russell Brand (dr. Nefario, Despicable me) efter att ha sett Arthur, trots att min respekt för honom sänktes aningen. Han levandegör sin karaktär väldigt bra och tar till med en fånig men komisk röst. Även Helen Mirren (Emily, National treasure: the book of secrets) lyckas mer än väl att spela den allvarliga men rara barnsköterskan. Hennes stränga uppsyn står för en hel del av komiken i filmen. Däremot, Jennifer Garner (Jenna, 13 going on 30) som jag brukar gilla i de filmer jag sett henne i, var inte mer än okej. Hennes karaktär kändes inte äkta utan bara oseriös. Och Greta Gerwig (Patrice, No strings attached) som spelar Naomi lyckas inte heller särskilt bra, hennes karkatär kändes rätt trist. Men sådana som Nick Nolte (David, Hulk) och Geraldine James (mrs. Hudson, Sherlock Holmes) lyckades precis som Russel Brand väldigt bra.
 
En maskerad Arthur på ett AA-möte.
 
Sammanfattningsvis tyckte jag att Arthur var mycket bättre än vad många kritiker har antytt. Jag tyckte den var väldigt underhållande och komisk och skådespelarna sköter sina jobb väl. Handlingen kanske inte är den bästa men de precisa och roliga detaljerna förhöjer helheten.

The Elite

Fakta:
The Elite är fortsättningen på Kiera Cass' dystopiska succédebut The Selection. Boken är på 323 sidor och har en efterföljare kallad The One. Det finns även två noveller kallade The Prince och The Guard.
 
Handling:
"Thirty-five girls came to the palace to compete in the Selection. All but six have been sent home. And only one will get to marry Prince Maxon and be crowned princess of Illea. America still isn’t sure where her heart lies and with the group narrowed down to the Elite, the other girls are even more determined to win Maxon over—and time is running out for America to decide. Just when America is sure she’s made her choice, a devastating loss makes her question everything again. And while she’s struggling to imagine her future, the violent rebels that are determined to overthrow the monarchy are growing stronger and their plans could destroy her chance at any kind of happy ending."
 
Recension:
Jag absolut älskade The Selection och hade extrema förhoppningar på The Elite. Dock kan jag inte säga att den riktigt nådde dem, men jag älskade inte desto mindre boken.
 
Jag måste börja med att få ur mig det här: jag är sjukt trött på trilogins triangeldrama. För mig har valet från början varit väldigt uppenbart och jag kommer bli exremt upprörd om America väljer Aspen. Maxon är för mig så när till perfekt en karaktär kan komma, och trots händelserna i The Elite så förändrades inte det. Dock förändrades min syn på Aspen och America rätt rejält.
 
Aspen gillade jag i början av The Selection men jag glömde honom snabbt när Maxon kom in i bilden, men i The Elite känner jag att både han och America är väldigt själviska. America gick från att vara en charmig och stark karaktär till att bli svag, irriterande och rätt frustrerande. Jag gillade henne tidigare för hennes ärlighet och lite söta dumhet, men i The Elite känner jag att hon inte bara blir sjävisk, utan också en gnällig, dum hycklare. Hon är fortfarande en bra karaktär men jag hoppas att hon skärper till sig till nästa bok i trilogin, annars lär jag tröttna. Jag tror att anledningen till att jag blir så frustrerad över America är att jag verkligen gillade hennes karaktär förut, och jag vill verkligen inte att hon ska bli den "typiskt gnälliga tjejen i triangeldramat".
 
Dock älskar jag trilogins koncept, och trots att den dystopiska världen inte förklaras så grundläggande så känns den väldigt vacker på något sätt. Genom hela boken jag har helt enkelt en underbar känsla av Cass' skrivande och jag blir helt enkelt glad över att läsa hennes böcker. Trots bristen av erfarenhet så skriver hon riktigt bra och texten är lättsam och underhållande. Cass lyckas få med mycket kärlek och romatnik och till och med spänning i The Elite. Jag måste även medge att jag några gånger blev riktigt överraskad över händelserna, och trots att jag kan ana lite småsaker till The One så tänker jag definitivt inte påstå att trilogin är förutsägbar. Tvisterna tätnar fram till slutet och direkt när jag avslutade min läsning så kände jag att jag ville ha fortsättningen.
 
En sak jag dock oroar mig för, är risken att tävlingen drar ut över hela trilogin. Visst tycker jag det både är intressant och roligt att läsa om "The Selection" men samtidigt vill jag veta vad som händer efteråt - om samhället förändras, om Maxon blir lycklig med den han väljer, vad som händer med de som åker ut ur eliten och så vidare. Det skulle helt enkelt kännas lite antiklimatiskt om sista boken slutar med att Maxon gör sitt val.
 
Sammanfattningsvis så var The Elite riktigt, riktigt bra och jag känner att jag blir glad över att bara tänka på boken. Omslaget är fantastiskt, och trots att karaktärerna förändrades lite till det negativa så har jag ändå förtroende för att de återgår till deras tidigare glans i nästa bok. Boken i allmänhet är charmig, romantisk, underhållande och har ett riktigt bra - men möjligtvist underförklarat - koncept. Gillade du The Selection lär du inte bli besviken på den här. Själv älskade jag den och jag längtar väldigt mycket till The One.

Genomsnittlig känsla:
 
 
Favoritkaraktär: Maxon
Rekommenderar till: dig som söker en underhållande och glädjande dystopi.
Rekommenderar inte till: dig som är alltför trött på triangeldraman.
Första meningen: "The angeles air was quiet, and for a while I lay still, listening to the sound of Maxon's breathing."
Andra omslag:
 
 

Vi testar igen... TÄVLING!

Trots att det är väldigt nära inpå den förra så har jag bestämt mig för att hålla ännu en tävling! Den här gången sponsras tävlingen av Kalla Kulor bokförlag och författaren Boel Bermann.
 
 
Regler:
1) Du måste föra tävlingen vidare på något sätt, exempelvis på facebook, andras bloggar eller på din egen blogg, via att länka till det här inlägget. Glöm inte heller att kommentera detta inlägg med en länk till stället där du skrivit om tävlingen, så att jag kan dubbelchecka att du gjort det. 
 
2) I samma kommentar som du ger mig länken till ditt tävlingsinlägg, måste du även skriva namn och din mejladress eller ditt telefonnummer.
 
3) Känner jag att någon beter sig oskjusst på något sätt så diskvalificeras denna omedelbart.
 
4) Direkt när du fört vidare tävlingen samt kommenterat detta inlägg så är du anmäld till tävlingen. Tävlingen avgörs via lottning den 11 september 2013.
 
Tävlingspris:
När tävlingstiden är slut och vi har en vinnare så meddelar jag Kalla Kulor bokförlag att skicka Boel Bermanns debutbok Den nya människan till dig som vinner. Boken är en svensk dystopi som handlar om att en ny generation barn inte är så mänskliga som man från början trott (för att läsa mer om boken, klicka här för att komma till dess Goodreads-sida). Och för att klargöra: det kommer att bli en vinnare, och den vinner en bok i häftat format.
 
Har du några frågor så tveka inte att höra av dig!

Deadfall

Fakta:
Deadfall är en film regisserad av Stefan Ruzowitzky, publicerad av Noble Entertainment. Bland annat Eric Bana, Olivia Wilde och Charlie Hunnam spelar huvudrollerna i denna 95 minuter långa thriller. Filmen släpptes på DVD, blu-ray och VOD 14 augusti 2013 och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Syskonparet Addison och Liza är på flykt undan polisen med pengarna från ett kasinorån som gått fel. Under ett våldsamt snöoväder kraschar de flyktbilen men klarar sig undan genom att skjuta en polis. Samtidigt är den problemtyngda ex-boxaren Jay på väg upp till sina föräldrar på Thanksgiving middag. Vad händer när deras världar kolliderar i ett ödes nyck?"
 
Recension:
När jag fick Deadfall av Noble Entertainment hade jag inga förhoppningar alls. Men nu efteråt är jag riktigt chockad över hur mycket jag gillade den. Trodde verkligen inte att den skulle vara så bra som den var.
 
 
Redan från början var Deadfall spännande och filmen hade en intresseväckande start. Handlingen började direkt och därefter var tempot högt. Många karaktärer är väldigt sympativäckande medan andra känns smått sjuka i huvudet. Addison, som spelas av den begåvade Eric Bana (Nero, Star trek) blev en otroligt unik och levande karaktär, trots att jag inte förstod vad som motiverade honom att döda.
 
Liza (Olivia Wilde) räknar pengarna efter rånet.
 
Jag har aldrig gillat Olivia Wilde (Quorra, Tron legacy) men efter Deadfall så känner jag att hon har växt för mig. Trots att hennes karaktär inte var lika annorlunda som Addison, så kände jag ändå att Wilde spelade sin roll mer än väl. Även Charlie Hunnman (Raleigh, Pacific rim), som jag tidigare tyckt att han inte varit något speciellt, lämnade mig imponerad. Alla skådespelare i filmen gör ett himla bra jobb, och trots att Bana, Wilde och Hunnman är de i centrum så vill jag bara påpeka att även skådespelarna på sidan om lyckades väldigt bra.
 
Körningen gick inte som planerat.
 
I filmen finns både slagsmål och skjutande, men det finns även en tempovariation. Det är alltså inte ständig action med fullt ös utan finns lite lugnare scener som paus för tittaren. Och så finns det inslag av romantik och sex, såklart. Men actionen var riktigt bra och nästan lite småäcklig ibland. Den ökade i alla fall pulsen effektivt och gjorde Deadfall till en jäkligt bra thriller.
 
Galningen Addison (Eric Bana) hotar Jays pappa med gevär.
 
Deadfall blev på något sätt bättre och bättre ju längre in i filmen jag kom. Parallellerna sammanlänkades snyggt, karaktärerna utvecklades, det starka handlingen blev bättre och spänningen tätnade till ytterligare. Slutet tycker jag till och med var känslosamt, vilket inte händer ofta nu för tiden.
 
Liza har träffat Jay (Charlie Hunnam).
 
Sammanfattningsvis var Deadfall riktigt bra, den bästa jag sett på länge för att vara ärlig. Tempot är högt, skådespelarna är fantastiska och handlingen är stark och hållbar. Det finns en variation av romantik, action och lugnare scener och spänningen är intensiv. Filmen lyckades bli bättre och bättre ju längre jag tittade och jag håller tummarna för en fortsättning. Jag kommer defintivt att se om Deadfall i framtiden och rekommenderar den till dig som gillar actionthrillers.

The Wedding Crashers

Fakta:
The wedding crashers är en film regisserad av David Dobkin med bland annat Owen Wilson, Rachel McAdams och Vince Vaughn i huvudrollerna. Filmen, som är på 126 mintuer, spelades in år 2005 och rekommenderas från 7 år.
 
Handling:
"Singelkillarna John Beckwith och Jeremy Grey är kollegor och vänner som delar intresset för en alldeles speciell vårhobby – att våldgästa bröllop... Det spelar ingen roll om det handlar om ett italienskt, judiskt, irländskt, kinesiskt eller hinduiskt bröllop, den karismatiska duon har alltid en story i beredskap åt frågvisa gäster. Förutom gratis mat och dryck finns där massor av giftaslystna kvinnor som de sedan överger när natten är slut. Livet är en fest... tills den dagen då John träffar Claire och leken plötsligt blir allvar."

Recension:
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av Wedding crashers men bra var den i alla fall inte. Jag tyckte först att det var en charmig berättelse men den blev snabbt (efter kanske en halvtimme) tråkig och en vandrande kliché. Filmen var väldigt enformig och förutsägbar, och trots att det är en "komedi" så tycker jag att den till stor del var tråkig.
 
Wilson och McAdams i filmens ljuva början.
 
Filmen drar ut på handlingen rätt mycket vilket gör att tempot sänks enormt. Och de så kallade "roliga" scenerna var väldigt orealistsika och överdrivna och jag blev snarare uttråkad än upplyft. Jag älskar i allmänhet komedier, men jag tycker helt enkelt inte att Wedding crashers hade någonting att skratta åt.
 
Med skillnad från tittaren blev karaktärerna snopna efter scenens händelser.
 
Trots alla underbara skådespelare som är med så lyckas varken karaktärerna eller handlingen förhöjas. Jag har alltid tyckt om Wilson (Roy, Shanghai knights), men i Wedding crashers kändes han precis som handlingen överdriven. McAdams (Allie, The notebook) hade den enda normala rollen, enligt mig, men tyvärr var även den en stor kliché. Av någon anledning har jag alltid ogillat Vaughn (Norman, Psycho) - jag tycker att han på något sätt känns sliskig - och det var definitivt inget undantag i Wedding crashers. Dock tycker jag att Isla Fisher (Myrtle, The great gatsby) gjorde ett bra jobb och det var mestadels hon som var smårolig. Även Jane Seymour (Dr. Evans, Blind dating), Bradley Cooper (Pat, The silver linings playbook) och Christopher Walken (Morty, Click) lyckades helt okej, trots att jag egentligen inte gillar dem som skådespelare.
 
Mor och dotter imponerade av samma man.
 
Allt som allt var filmen okej, men inte ens de duktiga skådespelarna lyckades sätta fart på handlingen som var allt för klichéig för min smak. För att vara en komedi var den ovanligt tråkig och den räckte helt enkelt inte till. Den var helt enkelt inte rolig, utan som bäst endast underhållande.

Nytt från Noble Entertainment

Alltså jag vänjer mig aldrig vid hur snabba Noble Entertainment är! Jag efterfrågade två filmer igår och idag när jag kom hem från skolan så låg dem i brevlådan! Way to go!
 
 
Filmerna jag fick var On the road med Kristen Stewart, Viggo Mortensen, Garret Hedlund och Sam Riley, och även Nine med Nicole Kidman, Kate Hudson och Penelope Cruz. Ser väldigt mycket fram emot att se dessa filmer!

Snitch

Fakta:
Snitch är en film regisserad av Ric Roman Waugh som släpps 4 september 2013. Bland annat Dwayne Johnson, Jon Bernthal och Susan Sarandon spelar huvudrollerna i denna actionrulle. Filmen, som är på 112 minuter, rekommenderas från 11 år. Snitch släpps av Noble Entertainment.
 
Handling:
"John Matthews är en vanlig arbetarkille som måste hitta fällande bevis mot en droghandlare för att rädda sin son från ett 10-årigt fängelsestraff. Han börjar småskaligt infiltrera den undre världen, men när hans vägar korsar en mexikansk drogkartell inser han att han tagit sig vatten över huvudet. Nu finns det ingen enkel utväg."

Recension:
Snitch baseras på en verklig händelse och därför är filmens händelser lite mer begränsade än exempelvis i superhjältefilmer. Men förutom att filmen blir väldigt realistisk så finns det en ständig spänning närvarande. Jag hade inte förväntat mig något speciellt av Snitch och måste därför medge att den var överraskande bra. Filmen börjar direkt vid handlingen och från första till sista sekund så hålls ett jämt tempo genom filmen.
 
 En tröstande mor.
 
Redan de första minuterna kände jag hur jag fastnade för karaktärerna. De var allesammans så sympatiska och lätta att tycka synd om eftersom man kunde sätta sig in i deras situationer. Det gjorde att filmen - utan att bli känslosam - ändå var känslofylld.
 
 Jon Bernthal som Daniel.
 
Som karaktär är John riktigt tuff och det är en fröjd att se Dwayne Johnson (Mathayus, The scorpion king) spela den karaktären. Ingen hade kunnat sköta den rollen bättre än honom. För trots att det kanske inte är mycket action i filmen (första timmen finns ingen action alls), som man kanske förväntar sig när action-legenden själv är med, så sköter Johnson sin roll exceptionellt, trots att han inte fick löpa linan ut med sina action-skills. Låt dig inte luras av att det inte finns mycket action, tempot är ändå högt och filmen fortfarande spännande.
 
 John på rymmen från drogkartellen.

Andra slående skådespelare som gjorde ett fantastiskt jobb i Snitch var bland annat Susan Sarandon (Abbess/Yosouf Suleiman/Older Ursula/Madame Horrox, Cloud atlas) som spelade riktigt bra och övertygande, och Jon Bernthal (Christopher, World trade center) som levandegjorde filmen genom sin karaktär.
 
Susan Sarandon, i sin roll som Joanne, med Barry Pepper i bakgrunden.
 
Trots att slutet var rätt förutsägbart så överraskade Snitch mig flera gånger under filmens gång. Spänningen lyckades hålla i från början till slut och skådespelarna gjorde ett riktigt bra jobb ifrån sig. Filmen skildrar tydligt hur enkelt det är att dras ner till brottets väg och alla händelserna kändes väldigt realistiska. Snitch är defintivt en film jag starkt rekommenderar för dig som gillar verklighetstrogna actionfilmer.
 

Broken City

Fakta:
Broken city är en film regisserad av Allen Hughes med bland annat Mark Wahlberg, Russel Crowe och Catherine Zeta-Jones i huvudrollerna. Filmen publiceras av Noble Entertainment filmbolag och är på 109 minuter. Den släpptes 28 augusti 2013 och rekommenderas från  15 år.
 
Handling:
"Veckan innan valet anlitas detektiven Billy Taggart av New Yorks borgmästare som misstänker att hans vackra fru har en affär. Det som till en början verkar vara ett välbetalt rutinjobb leder djupare in i ett nät av intriger som innefattar sex, politik och korruption."
 
Recension:
Tråkigt nog så var jag inte särskilt förtjust i den här filmen. Den började väldigt intressant och spännande, men rent allmänt tyckte jag att den var seg och händelselös, och tiden segade sig framåt. Jag väntade hela tiden på att någonting stort skulle hända, för det kändes som om filmen laddade upp inför en överraskande tvist, men när det väl kom fram till "det stora" så blev jag mest besviken. Det gjorde att filmen även blev förutsägbar och tråkig. Jag hade trott att det här skulle vara en actionfylld film, men det är snarare en film om maktspel och politiska thrillers är inte direkt min typ av film.
 
Billy och hans flickvän.
 
Skådespelarna har verkligen talang men tyvärr får de inte chansen att visa sina styrkor i Broken city. Wahlbergs styra är actionscener - vilket inte fanns med i den här filmen, och det kändes lite som att Catherine Zeta-Jones, som är en begåvad skådespelerska, bara var med för sitt utseende. Hon fick knappt någon plats i filmen och jag hade uppskattat det om hon fått en större roll. Russel Crowe befann sig dock i sitt essä, och trots att han inte har huvudrollen så är det honom man minns när man sett klart filmen.
 
En av de få scenerna där man får se Catherine Zeta-Jones.
 
På något sätt känns det som om jag har sett filmen förut, just för att den inte har något eget. Hade jag sett Broken city för ett par år sedan hade jag säkert gillat den mer, men nu hittade jag tyvärr inte särskilt många gyllene kvalitéer. Det är en okej politisk thriller men den står tyvärr inte ut i mängden. Broken city har helt enkelt bra skådespelare, en otrolig regissör, men filmen brister vid handlingen.

"Ny" bok i hyllan

 
Idag när jag kom hem låg Den femte vågen i brevlådan. Rabén&Sjögren hade skickat den till mig. Nu kanske du undrar "har inte hon redan den boken?" och på det svarar jag, jo det har jag. Men det exemplaret jag hade sedan tidigare var inte den färdiga, inbundna varianten som jag fick hem nu, utan jag hade fått ett okorrigerat och häftat exemplar av boken.
 
Den här ser betydligt snyggare ut i bokhyllan och är förhoppningsvis förbättrad innehållsvis. Självklart kommer jag att behålla mitt okorrigerade exemplar, men det känns ändå bättre att ha den färdiga boken också.
 
Jag kommer alltså läsa om boken och förhoppningsvis notera skillnaderna, men eftersom jag inte blev så superförtjust i det okorrigerade exemplaret så är jag inte jättesnabb med att börja om med boken. Jag kommer att ta mig igenom den någon gång, men antaligen inte inom snar framtid.
 
 

Den Nya Människan

Fakta:
Den nya människan är Boel Bermanns debutroman på 205 sidor. Den publiceras av Kalla kulor bokförlag.
 
Handling:
"År 1014 föds inga barn längre. Världen är i chock, lamslagen över vad som sker. Efter en tid bärjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen, men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De leker inte, de iakttar i stilla tysthet. Mot sin vilja blir Rakel involverad när hon råkar döda ett barn. Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens. En brutal incident på arbetsplatsen ställer hennes tillvaro på ända. Rakel flyr, bort från ångest och sviken kärlek. Men i jakten på tröst i tillfälliga förbindelser och berusnng händer det som verkligen inte får hända..."

Recension:
Jag har aldrig varit förtjust i svenska författare och tyvärr är Bermann inget undantag. När jag läste om handlingen lät boken mycket lovande - och jag hade trots allt aldrig testat en svensk dystopi förut. Men när jag kom in i boken så kunde jag konstatera att den inte var mycket bättre än vad jag borde haft intellegens nog att förstå.
 
Spänningen i boken kommer aldrig igång. Den nya människan har helt enkelt ett riktigt intressant koncept men det utförs alldeles för illa. Skrivtekniken är sådär och jag finner inget riktigt tempo i boken. Själva huvudtexten avbryts hela tiden av artiklar och vetenskapliga forskningsstudier, och jag stör mig även på att texten ofta spinner bort ifrån ämnet. Jag känner att det, trots att boken är riktigt kort, finns med mycket onödig text som inte behöver finnas med. Det känns helt enkelt som en typisk svensk debutroman.
 
Jag fastnar inte heller för karaktärerna och det känns som om man inte får lära känna dem. Boken utspelar sig, trots sina få två hundra sidor, under en femton årsperiod. Jag har aldrig gillat böcker som utspelar som över en längre utsträckning men en bok under femton år är helt enkelt alldeles för mycket. Händelserna hoppar hit och dit och det känns som om Bermann haft väldigt bråttom med att skriva ner allt hon kommer på. Samhället, karaktärerna och deras reaktioner känns väldigt orealistiska och jag känner absolut ingen sympati alls för personerna i boken.
 
Sammanfattningsvis så var Den nya människan ingenting för mig. Poängen den får tjänar den endast för sitt koncept. Men skrivtekniken och användningen av artiklar/studier stör läsningen enormt. Karaktärerna känns inte äkta och tidsutsträckningen är ofantligt lång. Med det sagt är Den nya människan inte en bok jag rekommenderar.
 
Genomsnittlig bokkänsla:
 
 
 
 
Favoritkaraktär: -

Rekommenderar till: dig som vill testa på en svensk dystopi.

Rekommenderar inte till: dig som söker spänning eller realistiska karaktärer.
 
Första meningen: "Spädbarn på export."
 
Andra omslag:
-
 
 
 
 
 

Samarbeten

 
Vill du se ditt namn här nedan? Skicka ett mejl kattflikkan@gmail.com så kan vi diskutera ett samarbete.
 
Klicka på namnet för att komma till sponsorens hemsida.
 
Filmbolag:
Noble Entertainment
Sony Pictures Home Entertainment
Universal Studios Home Entertainment
BBC Entertainment
BBC HD
BBC Knowledge
BBC Lifestyle
Paramount Pictures
20th Century Fox Home Entertainment
Scanbox Vision
Scandinavian Media Distrubution
DreamWorks Animation Home Entertainment
NjutaFilms
Studio S Entertainment
Nordisk film
The Walt Disney Company Nordic
Warner Bros
Majeng Media AB
 
Författare:
Simona Ahrnstedt
Roy Huff
Jerker Hultén
Gabriella Poopuu Kjeilen
S. C. Ödman
Ebba Lovin
 
Bokförlag:
Semic
B. Wahlströms
Styxx Fantasy
Albert Bonnier
Bonnier Carlsen
Ponto Pocket
Mix
Mörkersdottir
Damm
Rabén & Sjögren
Harlequin
Wahlström och Widstrand
Opal
Modernista
Kalla Kulor
Bazar
Langenskiöld
Pirat
Berghs
Bookmark
Norstedts
Apart
Idus
Poopuu
Natur & Kultur
Gilla böcker
Lavender Lit
Harper Collins Nordic
Affront
Libris
Forum
Upper Room Publishing
Brombergs 
Lind&co
Månpocket
Bonnier pocket
Calidris
 
Övriga:
United International Pictures
Quicksandpr
Massolit
Tele2
C More

Länkbyten (ej sponsorer):
TheMovieFreak

Heroes säsong 3

Fakta:
Den tredje säsongen av Heroes är 987 minuter lång och består av 25 avsnitt. I huvudrollerna får vi återse Hayden Panettiere, Jack Coleman, Kristen Bell, Cristine Rose, Zachary Quinto, Milo Ventimiglia, Masi Oka, Ali Larter och Greg Grundberg. Säsongen spelades 2008 och rekommenderas från 15. Säsong 3 är skapad av Tim Kring och är uppdelad i två volymer; Villians och Fugitives.

Handling:
"Ett mordförsök på Nathan förändrar allt. Kort därefter flyr fångar från Företagets fängelse, och Pinehearst börjar få fram en formel för att ge vanliga människor förmågor. Tracy Strauss försöker ta reda på sitt ursprung, Sylar bestämmer var hans lojalitet ligger, Mohinder tar en allvarlig situation i egna händer och Hiro råkar höra en familjehemlighet. Hjältarna försöker leva normalt, men efter att en av deras egna avslöjar dem för presidenten bygger regeringen upp en testanläggning dit "speciella" människor tas. Detta är en säsong där liv skapas, förändras och tas."
 
Recension:
För att läsa recensionerna för de övriga säsongerna, klicka här. Den tredje säsongen av serien är definitivt ett uppryck från den föregående! Jag ska inte skriva att serien återgått till sin forna glans, men jag kan definitivt skriva att den tredje säsongen är fantastisk. Den är sjukt spännande, med nya saker som händer hela tiden, och den är fylld med mystik och många oförutsägbara överraskningar.

Arthur kan ta andras krafter ifrån dem.
 

I den tredje säsongen får vi svar på väldigt många obesvarade frågor; svar som förändrar hur vi sett på båda de tidigare säsongerna. Men samtidigt tätnar mysterierna och fler frågor bildas. Jag älskar verkligen hur tät mystiekn är!

 

 I en snar framtid är Clare och Peter inte alls lika oskuldsfulla.
 

Säsongen är väldigt fartfylld men en stor del av säsongens förtjusning är tack vare de fantastiska skådespelarna. Jag behöver inte nämna att de ursprungliga skådespelarna är rent av otroliga, men det kan jag nämna är att Ali Larter, som varit med sedan första säsongen, tar sig an sin tredje karaktär i serien. Det dyker också upp en hel del nya karaktärer av stor vikt, som allesammans spelas av fantastiska skådespelare. Några exempel är Brea Grant (Homecoming) som spelar Daphne, Jessalyn Gilsig (Glee) som spelar Meredith Gordon, Jamie Hector (Max Payne) som Knox, Zeljiko Ivanek (True blood) som Emile Danko och David H. Lawrence XVII (My name is Wallace) som Eric Doyle.

 

 Elle Bishop (Kristen Bell) tar ut sin ilska på Gabriel.
 

Handlingen har förbättrats enormt sedan förra säsongen, som var lite svag på den punkten. Nu känns det som att serien har en betydelsefull handling med ett bra budskap, som kan vara till användning i dagens samhälle. Allt som allt så var säsong 3 av Heroes riktigt bra, och jag kan ärligt skriva att serien fortfarande är en favorit.


Wrap up: Augusti 2013

Och redan var augusti över! Det känns som om tiden flyger förbi nu när skolan har börjat igen och jag alltid har fullt upp. Det blev inte så många böcker lästa den här månaden, faktum är att det blev ungefär hälften av vad jag brukar läsa. Även på filmfronten blev det lite snålt, men jag har åtminstone hunnit med att se ett tjugotal stycken.
 
Böckerna jag hann läsa var:
 
 
Antal böcker lästa i augusti 2013: 10 stycken (0 noveller, 5 recex)
Antal påbörjade serier: 1 stycken
Antal avslutade serier: 2 stycken

Bästa boken för augusti: Scarlet av Marissa Meyer
Största överraskningen för augusti: ingen överraskning den här gången
Sämsta boken för augusti: Gryningstimmar av Maggie Shayne
Största besvikelsen för augusti: A walk to remember av Nicholas Sparks.
 
Månadens bästa film: Hansel and Gretel: witch hunters
Månandens bästa serie: 
Grey's anatomy säsong 2
Månadens sämsta film/serie: The scorpion king 2: the rise of a warrior

Månadens nya böcker i bokhyllan: 9 stycken (5 recex)
Månandens nya filmer i filmhyllan: 45 stycken (3 recex)

Medelbetyg för månadens böcker: 6/10
 
Månadssammanfattning:
Det har varit en rätt tråkig månad, för att vara ärlig. Jag har skaffat hem många filmer (eftersom de säljer filmer för 14:-/st nere på stan), vilket är ett stort plus, men läsningen har gått segt och majoriteten av böckerna jag läst har varit tråkiga. Egentligen var det bara två av de tio böckerna jag läste som jag fastnade för, och de var Scarlet och Solitary. Allt som allt en bra "skaffa-film-månad" men dålig läsmånad.

Torka aldrig tårar utan handskar

Fakta:
Torka aldrig tårar utan handskar är en svensk miniserie regisserad av Simon Kaijser med bland annat Adam Lundgren och Adam Pålsson i huvudrollerna. Serien består av tre avsnitt (kallade Kärleken, Sjukdomen och Döden) och är på totalt 174 minuter. Den rekommenderas från 15 år och släpptes 24 juli 2014.
 
Handling:
"Rasmus lämnar småstaden och trångsyntheten i Koppom och flyttar till Stockholm där han lär känna den världsvane Paul som tar honom under sina vingar. Genom Paul möter Rasmus kärleken i Benjamin som är med i Jehovas vittne. De älskar varandra så mycket. Världen och framtiden tillhör dem. Och det är då som sjukdomen kommer till staden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är så unga. En efter en skall de dö."

Recension:
Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här miniserien och därför är det svårt att säga om den levde upp till mina förväntningar eller inte. Jag hade i alla fall inte hört något annat än positiva saker kring serien, och därför antar jag att jag bortsåg från att svensk regi inte kan mäta sig med exempelvis amerikansk. Serien var bra, ja - men den har sina brister.
 
Efter deras första möte.
 
Första avsnittet - Kärleken - var enligt mig rätt tråkigt och händelselöst. Avsnitt två och tre var definitivt bättre och serien slutade sorligt men förutsägbart. Från första minuten av serien visste jag att den skulle sluta så. Men ändå lyckades serien bli känslofylld, dock tyvärr inte känslosam. Jag fällde aldrig nåra tårar (vilket jag hade förväntat mig, jag hade ett paket näsdukar redo) och jag blev lite besviken när jag inte blev ledsnare än vad jag blev. Självklart är händelserna i serien hemska, men jag påverkades inte så mycket av dem som jag trott.
 
Man visste inte hur aids fungerade och trodde att den smittade genom luft.
 
Antagligen beror detta på den svenska regin. Jag har alltid stört mig på att svenska regissörer aldrig gör något eget - musiken är alltid densamma, och klippningen likaså. Och tyvärr innehöll även Torka aldrig tårar utan handskar dessa signaliment av en typisk svensk serie/film.
 
Glada gänget.
 
Jag tyckte att tidsväcklingen och de alternativa parallellerna till huvudhandlingen kunde bli rätt förvirrande ibland. Miniserien utspelade sig under fyra olika tider som sammanvävdes ihop, och ibland var det svårt att avgöra om det var dåtid, nutid, framtid eller minne från barndomen.
 
Nyheterna har överdrivit om hur aids smittas.
 
Ett stort plus till serien är Simon Bergers insats, som spelade Paul. Det var ärligt talat Paul som gjorde att jag gillade serien - han var en extremt levande och färgglad karaktär som fick mig att skratta. Hans stil, talesätt och kroppsspråk förespråkade för en enklare livsstil och jag kände mig verkligen imponerad av Bergers skådespeleri.
 
En av begravningarna.
 
Torka aldrig tårar utan handskar var en väldigt realistisk och religös bild över sjukdomen Aids utbrott i Sverige. Regissören har skickligt vävt in faktorer så som hur familj och vänner påverkas, och vad som händer efter man blivit offer till sjukdomen. Sammanfattningsvis var den här miniserien rätt bra, men den lyckades inte beröra mig lika mycket som jag trott den skulle. Regin var rätt simpel och typiskt svensk, och den enda skådespelaren som stod ut var Berger. Allt som allt är det en serie som är värd att se eftersom den ger en väldigt bra bild över dåtidens samhälle, men den kanske inte är något du ska se om du vill ha en wow-upplevelse.

RSS 2.0