The Mentalist, säsong 3

Längd: 15 hr 43 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, kriminalare.
Skådespelare: Simon Baker, Robin Tunney, Tim Kang, Owain Yeoman, Amanda Righetti.
Inspelningsår: 2010.
 
"Patrick Jane jobbar för CBI. Han har ett imponerande register av lösta brott bakom sig och är känd för sin förmåga att lösa svåra brott med hjälp av sin knivskarpa observationsförmåga. Inom CBI är Jane ökänd för sin brist på respekt för regler och för sitt förflutna som medium."
 
 
Den tredje säsongen av The mentalist är bra, men inte toppen.
 
Det dåliga: Säsongens avsnitt följer ofta samma mönster, vilket blir uttjatat och förutsägbart, och i längden även väldigt enformigt att titta på. Få fall sticker ut, och det blir svårt att hålla isär avsnitten från varandra. En lösning hade kunnat vara att lägga mer fokus på Red John istället för att påbörja nya fall i varje avsnitt. Det hade gett säsongen en mer sammanhållen känsla.
 
Ett problem är också att jag ännu inte fastnat för sidkaraktärerna. Wayne, Grace och Kimball är med i vartenda avsnitt, men väcker inget intresse alls. I mina ögon är de bleka, och oerhört tråkiga att följa.
 
Agent Lisbon och Jane samarbetar för att fånga skurkar. 
 
Det bra: Seriens styrka är Patrick Jane. Han. Är. Fantastisk. Hans kvicka humor, skarpa slutledningsförmåga och intelligens gör honom till en utmärkt protagonist. Det är han som gör serien till vad den är, och utan honom skulle The mentalist inte hålla sig uppe alls.
 
Jag blev också imponerad av det sista avsnittet. Visserligen var det väldigt förutsägbart, men det hade ett högt tempo och en spännande premiss. Mer var på spel än vanligt, vilket gjorde det förvånansvärt gripande.
 
Janes trick är det som gör serien värd att se. 
 
Allt som allt var den tredje säsongen av The mentalist bra, men inget som sticker ut bland alla kriminalare.
 

Vikings, säsong 2

Längd: 7 hr 49 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, drama.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Alyssa Sutherland, Clive Standen, Jessalyn Gilsig.
Inspelningsår: 2014.
 
"Krigaren Ragnar har nu blivit en respekterad ledare både på och utanför slagfältet. Men med makt kommer dödshot och svåra val. Ragnar slits mellan sin fru Lagertha och prinsessan Aslaug, tvingas utmana sin egen bror Rollo samtidigt som nya vikingatåg bär av mot kungariket England."
 
På grund av att det är två år sedan som jag såg seriens första säsong, hade jag till en början svårt att hänga med ordentligt i Vikings andra del. Vi kastas direkt in i handlingen, och det är fullt ös från första början. Efter några avsnitt var jag dock helt uppdaterad om de viktigaste händelserna och, fast jag intalat mig själv att Vikings inte är min typ av serie, var jag helt tagen av berättelsen.
 
Rollo tar upp strid mot sin bror. 
 
Vikings är en välspelad och spännande serie, fylld med intriger och intressanta gestaltningar av vikingatiden. Fast serien inte är helt historiskt korrekt, är det lärorikt och fascinerande att följa de verklighetsbaserade personerna. Därtill är fotot riktigt snyggt, och skönheten i det estetiska får en häftig kontrast mot det brutala våldet.
 
Prinsessan Aslaug kommer till Kattegatt med Ragnars son. 
 
Säsongens svaghet är att berättelsen för sig för fort framåt. År passerar under avsnittens gång, och karaktärernas liv fortskrider snabbare än vad tittaren är förmögen att hänga med. Exempelvis kan det innebära att en person tillkännagiver sin graviditet i ett avsnitt, för att sedan i efterföljande avsnitt redan ha fött sitt barn. Som ett resultat gör det lite stressade upplägget att tittaren går miste om värdefull utveckling, och intim närhet till karaktärerna. 
 
Lagertha vägrar att förnedras. Inte ens av sin man. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Vikings riktigt bra. Fast ett mindre tidspressat upplägg hade gjort att jag knutit an till karaktärerna bättre, går det inte att neka att spänningen kompenserar för den förlorade intimiteten.
 

24: Legacy, säsong 1

Längd: 8 hr 46 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, action.
Skådespelare: Corey Hawkins, Miranda Otto, Anna Diop, Teddy Sears, Ashley Thomas, Jimmy Smits.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Eric Carter tar med sig problem till USA när han återvänder hem från ett farligt uppdrag i Yemen. Han tvingas be CTU om hjälp för att rädda hans liv, så att han kan stoppa en av de största terroristattackerna på Amerikansk mark."
 
 
Första säsongen av 24: Legacy gör mig kluven. Den är spännande, med högt tempo och välkoreograferad action. Den är alltså långt ifrån att vara dålig – men får mig att sakna originalserien, som har helt annan kraft. Nya protagonisten Eric Carter må vara bad-ass, men han är ingen Jack Bauer. I själva verket framstår alla karaktärer i Legacy som bleka i jämförelse med de mer karismatiska individerna från 24. Rebecca Ingram, som spelas av Sagan om Ringen-stjärnan Miranda Otto, är den enda som jag verkligen fastnar för – men hon kan omöjligen bära upp ett 24 utan Kiefer Sutherland på egen hand.
 
Eric Carter är en blek Jack Bauer-wannabe. 
 
24: Legacy har samma struktur som originalserien, och använder därför både splitscreen, realtid och likartad stil på avsnitten. Precis som 24 består Legacy också av många olika handlingsparalleller som vävs samman. Några av dessa är riktigt fängslande, medan andra mest irriterar. Mitt största problem är dock att handlingen i sin helhet inte sticker ut. Den är enkel och spännande, men känns som en upprepning av det som vi redan har sett i 24. Den tillför inte något nytt, vilket gör att serien känns uttjatad redan innan handlingen kommit igång ordentligt.
 
Miranda Ottos karaktär ger serien liv. 
 
Som helhet är 24: Legacy en bra actionserie, men ställs den mot det kraftfullare originalet känns den urmjölkad och passé. 
 

Planet Earth, säsong 1

Längd: 9 hr 23 min.
Antal avsnitt: 11 stycken.
Åldersgräns: Barntillåten.
Genre: Dokumentär.
Skådespelare: David Attenborough.
Inspelningsår: 2006.
 
"Denna dokumentärserie hyllar Jorden som aldrig förr. Planet Earth är inspelad i hd-format med banbrytande teknik och bjuder med oss till platser vi aldrig fått se förut för att uppleva bilder och ljud som vi kanske aldrig kommer att få vara med om igen."
 
 
 
 
Den första säsongen av Planet Earth tog över fem år att spela in, med fyrtio kamerateam färdande mellan mer än 200 platser på Jorden. I varje avsnitt berättas om ett nytt habitat, exempelvis polarisar eller grottor, och om vilket slags liv som finns på just den platsen. Närbilder på encelliga organismer kombineras med avlägsna vyer över planeten, och det är ofattbart hur teamet har fått ihop den enastående fotorepertoaren. Det hela är häpnadsväckande vackert.
 
Vi tar del av djur och natur i världens alla hörn. 
 
Att serien blivit kallad för ”mästerverk” är förtjänat. Ändå kan jag inte låta bli att gäspa efter att ha sett ett par avsnitt i rad. Planet Earth är nämligen rätt tröttsam att strecktitta på, och som tittare blir man lätt mättad på det likartade innehållet. Dessutom återanvänds vissa bilder mellan avsnitten, och klippningen mellan vissa scener känns ryckig. Jag hade också velat få mer slående kunskaper om planeten – som det är nu är det mer en vacker än lärorik tv-serie.
 

The Good Wife, säsong 7

Längd: 15 hr 11 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Matt Czuchry, Christine Baranski, Alan Cumming, Jeffrey Morgan.
Releasedatum: 21 november 2016.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia går från att vara stressad försvarsadvokat till partner i den firma där hon startade sin karriär. Hon får en ny förtrogen vän, utforskar sina gränser, får ta del av en fantastisk bekännelse och stöttar sin man när han kandiderar till Vita Huset."
 
 
Briljanta The Good Wife är definitionen av bra drama. Välspelad, intelligent och sexig, fängslar den med en blandning av humor och spänning. De intrigfyllda rättsfallen håller tittaren på helspänn, och karaktärerna – som vi vid det här laget är djupt investerade i – fängslar varje minut. Att se seriens allra sista säsong känns nästan som att skiljas från en kär vän.
 
Nyintroducerade Jason är definitivt "swoony". 
 
Det är ett faktum att The Good Wife nu är över. Men trots att eftertexterna för sista gången har rullat förbi, känns det som att det borde finnas mer. Sista avsnittet slutar nämligen i cliffhanger, och få av seriens många lösa trådar knyts ihop. Därav blir avslutet öppet, och det är upp till tittaren att tolka det som händer i de sista scenerna. Jag är faktiskt kluven när det kommer till detta. Å ena sidan gav det en mäktig känsla att själv få dikta ihop fortsättningen. Men samtidigt känns det surrealistiskt och lite väl omskakande. 
 
Peter Florrick riskerar att hamna i fängelse. 
 
Allt som allt är The Good Wife enastående, och den sjunde säsongen är inget undantag. Det är med sorg i mitt hjärta som jag säger adjö till serien, men med glädje som jag blickar framåt mot spinoffen The Good Fight, som följer Diane Lockhart.
 

Once Upon A Time, säsong 5

Längd: 15 hr 50 min.
Antal avsnitt: 23 avsnitt.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Fantasy, drama.
Skådespelare: Lana Parrilla, Robert Carlyle, Jared Gilmore, Jennifer Morrison, Ginnifer Goodwin.
Releasedatum: 2016–10–17.
 
"När Emma blir Den Mörka, suddas gränsen mellan gott och ont ut då hon börjar njuta av den berusade smaken av makt. Nu måste hela Storybrook ge sig ut på en skrämmande resa ner till underjorden, där de försöker rädda Hook från Hades."
 
 
 
Once upon a time är den klyschigaste serien som jag någonsin har sett. Kombinationen av ologiska sammanträffanden, tillgjort manus och ostiga dialoger gör den rent utav skrattretande löjlig. Serien motsäger sig hela tiden, hittar kryphål i allt och slår rekord i antalet gånger något har fått mig att himla med ögonen. Just den femte säsongen är, om möjligt, den klyschigaste säsongen hittills. Ändå kan jag inte låta bli att njuta av fånigheterna. För trots allt, går det inte att neka mysfaktorn.
 
Emmas stereotypiska utseende bekräftar att hon blivit ond. 
 
Fast Once upon a time aldrig har varit ett mästerverk, har den alltid lyckats underhålla. Men handlingen i den femte säsongen är svagare än tidigare. Kanske är det för att mitt intresse av berättelser som Svärdet i stenen och Herkules inte är särskilt starkt, men jag greps helt enkelt inte tag på samma sätt. Den känns också mer överdriven och ofokuserad, och jag saknar de tidigare säsongernas mer lågmälda tillvägagångssätt. Nu är varje avsnitt proppfullt med billiga effekter och förutsägbara vändningar, och någonstans däremellan kommer handlingen i kläm.
 
Merida och Mulan försöker stå emot Zelena. 
 
Denna del av Once upon a time är helt klart en guilty pleasure. Fast säsongen onekligen är dålig, kan jag inte ogilla den.
 

Homeland, säsong 6

Längd: 10 hrs.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Skådespelare: Claire Danes, Rupert Friend, F. Murray Abraham, Mandy Patinkin, Elizabeth Marvel.
Releasedatum: 2017–06–26.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Carrie, som nu bor i New Yok, dras med i det amerikanska presidentvalets efterdyningar och försöker samtidigt handskas med den skadade Peter Quinn och en alltmer misstänksam Saul Berenson."
 
 
 
Jag tycker mycket om Homeland, och den sjätte säsongen är inte ett undantag. Genom stark handling, välspelade karaktärer och intressanta intriger fängslar och berör den. Med det sagt är ändå den sjätte säsongen den hittills svagaste. Det tar lång tid för den att komma igång, och det är inte förrän halvvägs igenom som spänning och intresse väcks. I mitt tycke är det för sent.
 
Linjen mellan vän och fiende blir allt mer otydlig. 
 
Den sjätte säsongen av Homeland är inte lika fartfylld som tidigare säsonger. Mer fokus ligger på politiska intriger, snarare än den oförutsägbara action som vi har vant oss vid. Resultatet blir ett långsammare tempo och en mindre laddad atmosfär, och jag kom på mig själv med att ofta distraheras av annat. Fast det finns en del explosiva spänningsscener gör den påtagligt minskade energin att det känns som att skaparna av serien börjar få slut på idéer. Kanske är det snart dags att säga adjö till Homeland?
 
Carrie försöker hjälpa skadade Quinn. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av Homeland bra, men i jämförelse med tidigare säsonger kan jag inte undgå att bli besviken. Jag saknar tempot, kraften och energin som hänfört mig så många gånger tidigare – och bristen på engagemang gör att jag inte kan neka att serien har förlorat det där lilla extra.
 

Little House on the Prairie, säsong 3

Längd: 17 hr 24 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Melissa Gilbert, Michael Landon, Karen Grassle, Melissa Sue Anderson, Rachel Greenbush, Alison Arngrim.
 
"Mary och John förälskar sig och måste göra ett stort framtidsval. Laura visar mod när Charles skadas allvarligt på en jaktresa. Carrie springer iväg och ramlar ner i ett gruvschakt. Familjen letar guld med katastrofalt resultat. Ett barn som avvisats av sin morfar för att han är indian, får äntligen respekt."
 
 
Den tredje säsongen av Little house on the prarie är underbar. Den här serien är oerhört mysig, och kombinationen av humor och berörande drama gör den gripande. Seriens lågmäldhet ger en rofylld känsla som låter tittaren drömma sig bort. Dessutom har den en obeskrivlig glädje. Avsnitten värmer ända in på själen, och de viktiga lärdomarna som förmedlas väcker tankar och frågetecken om vårt eget samhälle idag.
 
Laura ställer upp och hjälper sina vänner. 
 
De härliga karaktärerna är riktigt intressanta att följa, och jag fastnar för deras okonstlade omtänksamhet och lojalitet. De inspirerar och agerar förebilder, då deras självinsikt och givmildhet får mig själv att vilja bli en bättre människa. Skådespelarna är dessutom riktigt duktiga. Serien är mycket välspelad, och ofta glömmer man bort att det inte handlar om verkliga individer.
 
Själviska Nellie fortsätter att mobba flickorna. 
 
Som helhet är Little house on the prairie en av 1900-talets allra bästa serier. Det är en klassiker som alla borde ta del utav.
 

Reign, säsong 2

Längd: 14 hr 38 min.
Antal avsnitt: 22 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, romantik.
Skådespelare: Adelaide Kane, Megan Follows, Toby Regbo, Torrance Coombs, Celina Sinden, Anna Popplewell, Craig Parker, Rose Williams.
 
"Skimret från bröllopsresan slocknar snabbt för det nygifta paret. Frankrike blir alltmer oroligt och Mary och Francis måste hantera en oäkta son, mord, utpressning, våldtäkt och kraven på en tronarvinge. Det kungliga paret kämpar med att göra det som är bäst för kungadömet och som känns bäst för dem själva."
 
 
Den andra säsongen bekräftar Reign som en guilty pleasure. Jag fängslas av intrigerna och vill hela tiden veta vad som kommer att hända, men serien har onekligen fler brister än vad jag kan räkna till. Ändå underhålls jag, och jag kan omöjligen tycka illa om den – så ta recensionen med en nypa salt.
 
Frances måste hantera följderna av sitt korta förhållande med Lola. 
 
Reign är fruktansvärt chessy. Dialogerna är sötsliskigt krystade, och mycket av det som händer känns rent utav löjligt. Jag blir också matt av all kärleksdrama. Eftersom jag var så lättad när kärlekstriangeln mellan Mary, Frances och Bash tog slut, blev jag minst sagt besviken när jag upptäckte att den ersatts med en ny. Det är tröttsamt att karaktärerna inte kan vara lyckligt monogama, och de oräkneliga grälen tar udden av det annars spännande dramat.
 
Marys och Frances styre kräver många liv. 
 
En annan sak som stör är seriens övernaturliga element, som helt skulle kunna tas bort utan någon påverkan. Det känns som att serieskaparna slängt in detta för att de inte litar på att innehållet är tillräckligt bra, och vill intressera så många som möjligt. Dock får det motsatt effekt, då spökena, de magiska ritualerna, och demoniska märkena minst sagt känns malplacerade. De passar inte alls in i kontexten, och eftersom Reign är en verklighetsbaserad intrigserie känns det bara underligt att det finns där.
 
Kungafamiljen arbetar proaktivt för att behålla tronen. 
 
Den andra säsongen av Reign har många brister. Ändå hade jag svårt att släppa taget. Det är inte en serie som passar den kritiske, men om du är sugen på något lättsamt och intrigfyllt lär det passa som handen i handsken.
 

Hawaii Five-0, säsong 6

Längd: 17 hr 23 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, kriminalare.
Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Masi Oka, Chi McBride.
Distributör: Paramount.
 
"Under ledning av McGarrett och Danny tar sig Hawaii Five-0 an några av Hawaiis mest svårlösta kriminalfall. Chin och Kono pistolhotas av två mördare som inte vet att de är poliser, Grover hemsöks av en 15 år gammal utredning och Caterine återvänder till de hawaiianska öarna."
 
 
För att undvika missförstånd vill jag inleda med att skriva att Hawaii five-0 är en riktigt bra serie. Skådespelarna är duktiga, avsnitten spännande och de kriminologiska fallen intressanta. Det är på inget sätt en dålig serie. Men. Det är en serie som jag har fruktansvärt svårt att strecktitta på.
 
 
Fast det är tydligt på många sätt och vis att Hawaii five-0 är en högkvalitativ serie blir det snabbt tröttsamt när man tittar på flera avsnitt tätt inpå varandra. Var och en för sig är avsnitten fantastiska – men de har liknande upplägg, så när man strecktittar blir det i längden enformigt och tråkigt. Det krävs att man är på rätt humör för att orka titta på en hel säsong från början till slut, och ses serien vid fel tillfälle blir det lätt plattfall. Detta är fallet för mig nu. 
 
 
När jag tittade på säsongen insåg jag till min förfäran att jag inte alls kunde ta till mig det som hände. Istället gäspade och distraherades jag konstant av annat. Men troligen har det inte har med säsongen i sig att göra. Kriminalare och juridikserier har en tendens att tråka ut mig, och enbart ett fåtal – som The Good Wife – lyckas gripa tag i mig från början till slut. Detta eftersom sådana serier ofta har förutsägbara och fristående avsnitt, medan de saknar genomgående handling som engagerar. Eftersom jag sett många serier inom dessa genrer på sistone var jag redan trött på stilen innan jag ens börjat titta på säsongen. Det var alltså säkerligen dålig timing.
 
 
Som helhet är Hawaii five-0 säsong 6 en helt okej säsong. Eller, säsongen i sig är bra, men den saknar det där lilla extra som griper tag avsnitt efter avsnitt. Rätt sinnesstämning krävs för att tittaren ska orka strecktitta på serien, och då jag inte var på passande humör, blev tittarupplevelsen relativt tråkig.
 

The Good Wife, säsong 6

Längd: 15 hr 17 min.
Antal avsnitt: 22 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Christine Baranski, Matt Czuchry, Archie Panjabi, Alan Cumming.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia stod vid sin mans sida under hans politiska karriär, men är nu själv distriktåklagarkandidat. Hon måste sköta både firman och sin kampanj, samtidigt som hon stöttar partnern Cary som brottas med anklagelser som kan förstöra hans karriär."
 
 
 
Genom att kombinera intressanta, juridiska rättsfall med fängslande intriger blir The Good Wife som en drog. Det är en briljant serie, vars genomtänkta manus bjuder på intelligent drama som griper tag direkt. Humor varvas med spänning, romantik vävs ihop med konspirationer – och resultatet blir en serie som passar alla smaker och tycken.
 
Alicia förbereder sig för att bli distriktåklagare. 
 
The Good Wife är en av de mest välspelade serierna som jag har sett. Skådespelarna är oerhört sofistikerade, och utstrålar en lågmäld professionalitet genom skärmen. Särskilt Marguiles (Cityakuten), Baranski (Grinchen), Czuchry (Gilmore girls) och Cumming (X-men 2) imponerar, då de har en mästerlig förmåga driva fram karaktärernas utveckling och att gripa tag om tittarens intresse.
 
Diane försöker frige partnern Cary. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av The Good Wife minst lika stark som tidigare delar. Det är en serie som jag aldrig vill ska ta slut – därför känns det underbart att spinoffen The Good Fight tar vid där den sjunde och sista säsongen slutar.
 

Gilmore Girls, säsong 7

Längd: 14 hr 43 min.
Antal avsnitt:
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2007-11-07.
Skådespelare: Lauren Graham, Alexis Bledel, Keiko Agena, Scott Patterson, Kelly Bishop, Edward Herrmann, Melissa McCarthy, Liza Weil, Sean Gunn.
 
"Rory tar examen, Lane väntar barn och efter drygt 20 år som ensamstående mamma gifter sig Lorelai till sist. Men med vem?"
 
 
 
 
Den sjunde säsongen av Gilmore Girls är helt underbar. Med humor, intelligens och en stor dos charm sveper den in tittaren i en kokong av kärlek, och får en att känna sig hemma och tillfreds. Det är något med den mysiga stämningen som får mig på fall, och det är ytterst få serier som lyckas få mig att må så bra som denna.
 
Efter många års studier tar Rory examen. 
 
Precis som tidigare säsonger är den sjunde delen av Gilmore Girls glädjefylld och lätt att relatera till. Karaktärerna känns så verkliga, och livskriserna som de går igenom har hög igenkänningsfaktor. Dessutom är relationen mellan Lorelai, Rory, och egentligen hela staden Stars Hollows fantastiskt älskvärd och inspirerande.
 
Lorelai måste välja mellan Luke och Christopher. 
 
Som helhet är Gilmore Girls ett spektakulärt drama med duktiga skådespelare, klockren humor och mycket hjärta. Jag är väldigt entusiastisk över att se A year in the life (2016), och vågar inte riktigt tänka på att serien sen är slut.
 

Mars, säsong 1

Längd: 4 hr 43 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Äventyr, sci-fi, dokumentär.
Releasedatum: 2017-05-02.
Skådespelare: Jihae, Alberto Ammann, Clémentine Poidatz, Anamaria Marinca, Sammi Rotibi.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Året är 2033 och mänsklighetens första bemannade resa till Mars ska just påbörjas. Under nedstigningen genom Mars atmosfär upptäcker man att rymdfarkosten krånglar."
 
 
 
Mars baseras på boken How to live om Mars av Stephen Petranek. Den har ett unikt upplägg, där ett fiktivt drama kombineras med dokumentäriska inslag så som intervjuer och gamla videor om planeten. Detta gör att serien både blir spännande såväl som lärorik. Men det har sina brister.
 
Ett team anländer på Mars för att se om liv finns. 
 
Detta är minst sagt en intressant, tankeväckande och välgjord serie. Ändå kan jag inte låta bli att undra om Mars hade blivit bättre om den varit en renodlad dokumentär eller drama. Detta för att det nu blir ett halvdant mellanting. Hattandet fram och tillbaka fungerar, men när den påhittade berättelsen blir spännande och avbryts med fakta om Mars är det svårt att hålla tillbaka irritationen. Det saktar dessutom ned tempot, och för varje avsnitt blir serien tråkigare. Det gör ont att skriva så; men faktum är att serien börjar spännande och lyckas beröra, för att sen bli allt mer händelselös. Du vet den där känslan, som skriker "jag måste se mer"? Den försvinner.
 
En ny planet, nya livsvanor, nya relationer. 
 
Som helhet är den första säsongen av Mars en intelligent och lärorik serie. Dock blir det enformigt att se på efter ett tag, och fast dramat blir riktigt spännande ibland är inte tillräckligt starkt för att skapa ett beroende.
 

Animal kingdom, säsong 1

Längd: 7 hr 30 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2017-05-02.
Skådespelare: Finn Cole, Ellen Barkin, Scott Speedman, Shawn Hatosy, Daniella Alonso.
Distributör: Warner bros.
 
"När J:s mamma dör flyttar han hem till sina hittils okända släktingar. Ledare för släktens brottsliga verksamhet är hans egen mormor som styr sina fyra söner med kärleksfull järnhand."
 
 
 
Animal Kingdom är en välspelad och småspännande serie, i liknande stil som Sons of Anarchy. Men med skillnad från den populära motorcykelserien saknar denna ett kraftfullt manus. Här är det rätt platt, med ytlig karaktärsteckning och en handling som inte riktigt klaffar.
 
Mormor Smurf leder familjens olagliga verksamhet. 
 
Fast konceptet intresserade mig redan från första början hade jag svårt att fastna för serien. Detta berodde till största del på att jag inte greps tag av karaktärerna. Alldeles för många karaktärer introduceras på samma gång och det är svårt att hålla reda på vem som är vem. Dessutom utforskar manuset inte dem tillräckligt noggrant, och en mer nyanserad och komplex uppbyggnad hade behövts för att engagera. Serien saknar för övrigt förmågan att beröra, och fast den ibland blir riktigt spännande satt jag ofta uttråkad.
 
Numera föräldralösa J flyttar in hos Smurf. 
 
Den första säsongen av Animal Kingdom är som helhet okej. Det blir spännande ibland och skådespelarna gör bra ifrån sig, men karaktärerna är svåra att fastna för och hårdrocksmusiken som spelas titt som tätt framkallar huvudvärk.
 

Divorce, säsong 1

Längd4 hr 27 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi, drama.
Releasedatum: 2017-05-08.
Skådespelare: Sarah Jessica Parker, Thomas Haden Church, Molly Shannon, Charlie Kilgore, Talia Balsam.
Distributör: Warner Bros.
 
"Frances har börjat omvärdera sitt liv och förhållandet till Robert - hennes man sedan tio år och far till deras två barn. Hon inser snabbt att en smärtfri separation och nystart är lättare sagt än gjort."
 
 
 
Komedi? I vilken värld är Divorce en komedi? Rätta mig om jag har fel, men jag trodde att komedier skulle vara roliga? Den första säsongen av Divorce har ingen som helst humor och för att vara en så kallad ”komedi” är den ruggigt tråkig. Det är faktiskt en rätt deprimerande serie, och inte på ett ”åh-vad-jag-berörs”-sätt, utan snarare att den drar ner tittaren i en värld av självömkan och ytlighet.
 
Separationen blir allt annat än smärtfri när rivaliteten sätter igång. 
 
Det första som slår mig när jag tittar på Divorce är hur blek den är. Fotot består av blaskigt grå färger, skådespelarna är uttryckslösa och serien utstrålar ingen som helst energi. Den intetsägande handlingen rör sig långsamt framåt och manuset saknar kreativitet. Dessutom är de okomplicerade karaktärerna riktigt irriterande. De beter sig rent utav förskräckligt mot varandra, och speciellt protagonisten Frances framstår som en hemsk person då hon hela tiden ljuger och försöker rättfärdiga sina hycklande handlingar.
 
Frances är inte någon som jag skulle vilja vara vän med. 
 
Den första säsongen av humorlösa Divorce gör inget vidare intryck. Det finns egentligen ingen och ingenting att gilla, och jag är förvånad över hur en serie med så lite hjärna och hjärta blivit förnyad för fler säsonger. Den är långt under HBO:s vanliga standard.
 

24: live another day

Längd: 8 hr 42 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, drama, thriller.
Releasedatum: 2014-09-30.
Skådespelare: Kiefer Sutherland, Yvonne Strahovsi, Mary Lynn Rajskub, Tate Donovan, Kim Raver.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Efter fyra års exil i London är den före detta CTU-agenten Jack Bauer tillbaka. Tillsammans med dataexperten Chloe I'Brian kämpar han mot en terrorist som försöker döda president Heller och hämnas en amerikansk drönarattack."
 
 
Live another day utgör seriens nionde säsong, och gjordes fyra år efter att 24 lagts ner. Egentligen var serien inte i behov av ytterligare en säsong, men de adrenalinpumpande nya avsnitten övertygar tittaren om att Live another day ändå är relevant. Tempot är högt och de laddade intrigerna gör det svårt att slita sig. Trots att säsongen börjar lite segt dröjer det inte länge förrän man som tittare har fastnat helt.
 
Margot Al-Harazi hotar med att spränga London i bitar. 
 
Live another day är inte lika kraftfull som många tidigare säsonger; kanske för att tiden som gått skapat distans till karaktärerna. Ändå är den riktigt stark, och det känns fantastiskt att återigen följa Jack Bauer. Säsongen har kvar seriens framåtdrivande energi och är actionfylld från början till slut. Dessutom är det härligt att återse flera av de förstklassiga skådespelarna från tidigare delar. Ännu oöverträffade Kiefer Sutherland är som alltid exemplarisk i den ikoniska rollen, och det är roligt att även återse Mary-Lynn Rajskub, Kim Raver, William Devane och Tzi Ma. Men även nykomlingarna gör stort intryck, och jag imponeras över hur väl de gestaltar sina komplexa karaktärer.
 
CIA-agenten Kate Morgan försöker stoppa terroristattacken. 
 
Men trots sitt starka manus och sina utmärkta skådespelare är Live another day inte en fullträff. Den använder samma mall som styrt tidigare säsonger, vilket gör vändningarna mindre effektfulla. Dessutom har säsongen en del klyschor, och trots några sorgliga scener berörde den inte mig lika mycket som föregående säsonger gjort. Detta beror dock troligen på att ribban satts så högt av tidigare delar: jag har trots allt storbölat som ett litet barn till vissa avsnitt.
 
Ett gäng kapade drönare orsakar förstörelse i staden. 
 
24: live another day är ett explosivt serieavslut som effektivt får tittarens adrenalin att pumpa, och trots mantrat ”bara ett avsnitt till” tog säsongen ut på bara någon dag. 24 är en av de bästa serierna som jag någonsin har sett, och fast Live another day inte är seriens starkaste del höll den mig fast i ett stenhårt grepp.
 

Hawaii five-0, säsong 5

Längd: 17 hr 20 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action, drama.
Releasedatum: 2016-02-29.
Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Masi Oka, Chi McBride.
 
"Steve, Danny och deras team står öga mot öga med några av de värsta förbrytarna någonsin. Chin sätter sin egen karriär på spel för att hjälpa Danny rädda sin kidnappade bror, Steve tar sig an sin döde fars sista olästa fall och Kono tas till fånga när hon går undercover på den svarta marknaden för stulen konst."
 
 
Den fjärde säsongen av Hawaii five-0 var rätt trist, och därför var jag även beredd på att bli besviken på fortsättningen. Men serien rycker verkligen upp sig vid sin femte säsong. Manuset är starkare än någonsin, och de actionfyllda fallen griper tag. Att få se ett brett spektra från kidnappningar, rån och mord, till olyckor, stormar och gängbråk skapar en variation som engagerar tittaren från första till sista avsnitt. 
 
Teamet utreder en variation av brott på ön. 
 
Något som jag tycker mycket om i seriens femte säsong är att karaktärerna används så flitigt. De är mer än bara framåtdrivande marionetter, och utforskas ordentligt. Serieskaparna tvekar inte att tillföra både tillbakablickar och individuella, karaktärsfokuserade avsnitt som ger karaktärerna mer kött på benen, och deras ständiga utveckling gör att jag fastnar mer hela tiden. Jag hittar ständigt nya, charmiga egenheter hos dem och trollbinds av deras dynamik. Dessutom har deras skämtsamma förhållanden till varandra stort underhållningsvärde.
 
Kriminologiska fall kombineras med personliga intriger. 
 
Den spännande femte säsongen av Hawaii five-0 är nog min favorit hittills av serien. Jag älskar avsnittens variation av stil och upplägg, och fastnar mer för karaktärerna ju mer jag ser. Trots att serien är förutsägbar, är den svår att släppa taget om. 
 

Two and a half men, säsong 10

Längd: 7 hr 44 min.
Antal avsnitt: 23 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Komedi.
Releasedatum: 2013-10-09.
Skådespelare: Jon Cryer, Ashton Kutcher, Angus T. Jones, Conchata Ferrell, Cortney Thorne-Smith.
 
 
"Livet verkar perfekt för Walden och Alan. Men när Waldens flickvän säger nej till hans frieri hamnar han i en nedåtgående spiral som bara Alan och hans son Jake kan hjälpa honom ur. Deras sexkapader skapar ytterligare ett dråpigt år strandhuset."
 
 
Jag har alltid tyckt att Two and a half men är en småcharmig och upplyftande serie. Dessvärre tappar den mycket av sin karaktäristiska humor i den tionde säsongen. Trots att den har en del klockrena repliker som får det att bullra av skratt är det tydligt att serieskaparna fått slut på kreativitet. Handlingen har blivit urvattnad, och de flesta skämten anspelar fantasilöst på sex, vilket i längden både blir osmakligt och tråkigt. Som bäst är Two and a half men när den driver med Alans snålhet eller Jakes dumhet, men dessa används inte alls lika flitigt som tidigare.
 
Vi får se allt mindre av Angus T. Jones. 
 
Ytterligare anledning till att Two and a half men inte håller samma kvalité längre är skådespelarna. Ashton Kutscher, Jon Cryer och Conchata Ferrell är de enda frekvent återkommande ansiktena som syns i säsongen. Vi får se ytterst lite av Melanie Lynskey, Holland Taylor, Marin Hinkle, Angus T. Jones och de andra ursprungliga skådespelarna. De få avsnitt som de är med i är guld värda, men utan dem känns serien ofta tom, energilös och ansträngd. Trots att huvudrollsinnehavarna är duktiga har de svårt att bära upp serien helt på egen hand. 
 
Cryer och Kutscher försöker desperat hålla serien uppe själva. 
 
Trots att den tionde säsongen av Two and a half men både är lättsam och smårolig når den alltså inte alls upp till samma kvalité som tidigare säsonger haft.
 

Nashville, säsong 3

Längd: 15 hr 6 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2015-10-12.
Skådespelare: Connie Britton, Hayden Panettiere, Clare Bowen, Charles Esten, Jonathan Jackson, Sam Palladio, Lennon Stella, Chris Carmack.
 
"Rayna försöker att bestämma en gång för alla mellan de två männen i sitt liv: Deacon och Luke. Samtidigt får Deacon några dåliga nyheter, och Juliette kommer till insikt om hur hennes graviditet kommer att påverka hennes karriär."
 
 
Det har gått nästan tre år sedan jag såg förra säsongen av Nashville, och jag hade nästan hunnit glömma hur mycket jag älskar serien. Men redan vid första avsnittet kände jag hur alla minnen och känslor kom tillbaka, och jag måste medge att det känns underbart att återvända till Nashville. Seriens härliga karaktärer, medryckande musik och fängslande drama ger Nashville en styrka som skapar ett oåterkalleligt beroende.
 
Juliette söker försoning för sina misstag. 
 
Seriens främsta styrka är karaktärerna. I täten av Nashville finns en grupp framgångsrika kvinnor, och trots att mitt eget liv ser helt annorlunda ut än deras har jag lätt att relatera och inspireras av deras självständighet och styrka. Jag tilltalas också av karaktärernas mångfald och gillar att serien framhäver individer med olika etniska bakgrunder och sexualiteter. Fast karaktärernas förmåga att fängsla mycket beror på manuset, spelar också de begåvade skådespelarna en stor roll i detta. De griper utan svårigheter tag i tittaren och bländar med sin professionella stjärnglans. Extra imponerad är jag över de många minnesvärda gästskådespelarna. I tv-serier är det vanligt att gästskådespelare bara blinkar förbi utan att de ägnas dem någon större tanke, men i Nashville gör de intryck. Till exempel bidrar Christina Aguileras och Alexa PenaVegas medverkan med ett par handlingsparalleller som förhöjer hela säsongen.
 
Popstjärnan Jade har ett finger med i Laylas karriär. 
 
Den tredje säsongen av Nashville är emellertid inte perfekt. Dramat är någorlunda utdraget och serien har lite svårt att släppa taget om vissa handlingsparalleller. Säsongen är dessutom rätt förutsägbar, och fast den försöker chockera med en del vändningar och cliffhangers är det ofta uppenbart hur det kommer att fortsätta. Detta beror till stor del på att Nashville börjat upprepa sig en del, vilket blir lite uttjatat i längden. Det frustrerade mig dessutom att många av karaktärerna ofta bråkar och gör saker som inte är likt dem, och med tanke på hur mycket jag grät till förra säsongen berördes jag förvånansvärt lite av händelserna.
 
Rayna och Deacon måste ta sig igenom en svår period. 
 
Som helhet är den tredje säsongen av Nashville riktigt bra. Det är ett mycket välspelat och intrigfyllt drama, som inte alls har fått det genomslag som serien förtjänar. Jag ser väldigt mycket fram emot fortsättningen, och baserat på trailern för den fjärde säsongen lär det bli drama, drama, drama.
 

The Good Wife, säsong 5

Längd: 15 hr 10 min.
Antal avsnitt: 22 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Releasedatum: 2015-02-16.
Skådespelare: Julianna Margulies, Matt Czuchry, Christine Baranski, Archie Panjabi, Alan Cumming, Josh Charles, Chris Noth.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia Florricks nya projekt att starta en egen advokatbyrå tillsammans med Cary leder till häftiga uppgörelser, och alla hennes relationer förändras."
 
 
 
The Good Wife är som en drog: ju mer jag tittar desto mer vill jag se. Det är en oerhört beroendeframkallande serie, och just den femte säsongen hänförde mig totalt. Återigen bevisar serien att det är ett av TV:s allra starkaste draman.
 
Cary och Alicia öppnar en egen advokatbyrå. 
 
Den femte säsongen av The Good Wife påbörjar ett helt nytt spår och tar många oväntade vändningar. Självklart får vi fortfarande ta del av många intressanta och gripande juridiska rättsfall, men större tyngdpunkt ligger på intriger och karaktärernas privatliv. Det sofistikerade manuset är oerhört intelligent utformat och jag uppslukas helt av spänningen. Karaktärerna utvecklas, konspirationerna stimulerar och jag både skrattar och berörs av det som sker. Den femte säsongen håller alltså en riktigt hög kvalité rakt igenom, och engagerar tittaren till fullo.
 
Det hettar till inne i rättssalen. 
 
Skådespelarna i The Good Wife har alltid gjort riktigt bra ifrån sig, men i denna säsong är det som att de allesammans lagt i en högre växel. De levererar nämligen starkare än någonsin, och kompletterar varandra väl. Tillsammans bildar dem en mäktig helhet som imponerar stort. Julianna Marguiles finstämdhet bryter av mot Christine Baranskis karisma och Alan Cummings skämtsamhet, och de skarpa kontrasterna gör att det finns något att älska hos var och en av dem. Säsongen har dessutom en hel del minnesvärda gästskådespelare, exempelvis Matthew Lillard, Victor Garber och Jack Davenport.
 
Alicia och Will går från att vara älskare till rivaler. 
 
The Good Wife fortsätter alltså att imponera, och den femte säsongen är också den hittills bästa. Den har allt från starka skådespelarinsatser och ett välskrivet manus, till gripande intriger och fängslande rättsfall. Det är ett drama som du borde se även om du inte är intresserad av juridik.
 

RSS 2.0