Westworld, säsong 1

Längd: 10 hr 16 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, science-fiction.
Skådespelare: Evan Rachel Wood, Thandie Newton, James Marsden, Jeffrey Wright, Ed Harris.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"I en nöjespark med Vilda västern-tema får gästerna betala dyrt för äventyr med androider som värdar."
 
 
 
 
 
Den första säsongen av Westworld är minst sagt påkostad: med snyggt foto, fantastiska miljöer, bra musik och enastående skådespelare. Men det som verkligen griper tag är det annorlunda konceptet och den komplexa handlingen. Det intelligenta manuset leker med tidslinjer, lurar tittaren och väcker existentiella frågor som ifrågasätter vad som gör oss människa. 
 
Dolores är en av parkens värdar. 
 
Westworld är en mycket bra serie. Det unika upplägget gör att allt känns nytt och fräscht, och det är spännande att se hur säsongen utvecklar sig. Serien lider inte brist på våld, men det är den lågmälda detaljrikedomen i bakgrunden som gör att man verkligen fastnar. Alltsammans är så snyggt hopvävt och genomtänkt att det känns som att varje liten beståndsdel har ett större syfte.
 
Han som driver parken har dolda planer. 
 
Ändå ger jag inte serien toppbetyg. Varför, kanske du frågar dig? Jo, för det första upplevde jag säsongen som stundtals tradig. Det var inte ofta, men i några avsnitt hände inte särskilt mycket. Men den viktigare anledningen är att den saknade WOW-faktor. Fast jag tyckte riktigt mycket om den, blev säsongen aldrig en ny besatthet.
 
Gästerna får göra vad de vill med parkens värdar. 
 
Allt som allt är den första säsongen av Westworld en riktigt stark början på en lovande serie. Den passar sig som söker mystisk och tankeväckande science fiction, med riktigt tuffa kvinnliga karaktärer.
 

Legion, säsong 1

Längd: 6 hr 48 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, science fiction.
Skådespelare: Dan Stevens, Rachel Keller, Amber Midthunder, Aubrey Plaza, Bill Irvin, Jean Smart.
Releasedatum: 13 november 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Efter diagnosen som schizofren har David åkt in och ut ur mentalsjukhus. När han möter en ny patient börjar han inse att rösterna i hans huvud kanske är på riktigt. Med hjälp av okonventionella metoder påbörjar David en resa för att finna sig själv som elder till en värld full av möjligheter och fara."
 
 
Det här var inte en serie i min smak. Helt ärligt förstod jag mig inte riktigt på Legion. Jag vet inte riktigt vad den vill säga mig: allt jag vet är att den försöker för mycket. Resultatet blir ett virrvarr av händelser som utåt sett inte verkar höra ihop.
 
David måste handskas med underliga krafter. 
 
Seriens upplägg känns rörigt. Dessutom är handlingen oklar, och det finns inte något som driver berättelsen framåt. Det hela blir rätt tråkigt att titta på, och jag kom ofta på mig själv med att distraheras av annat. Det berodde också på att jag inte alls fastnade för karaktärerna, som porträtterades av mediokra skådespelare och vars personlighetsdrag var inkonsekventa.
 
Vännerna försöker hjälpa David hantera sin schizifreni. 
 
Jag är alltså väldigt besviken på den första säsongen av Legion. Eftersom serien baseras på Marvel Comics hade jag hoppats på en häftig superhjälteserie, men istället blev det ett ologiskt plattfall.
 

The Vampire Diaries, säsong 8

Längd: 10 hr 40 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, urban fantasy.
Skådespelare: Paul Wesley, Ian Somderhalder, Candice King, Kat Graham, Zach Roering.
Releasedatum: 18 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Damon och Enzo blir besatta av en mörk och onaturlig kraft medan Bonnie, Stefan och Caroline går ihop med Alaric för att försöka hitta dem. Och det verkar vara upp till Matt att rädda Mystic Falls."
 
 
 
Jag föredrar onekligen början av The vampire diaries, där serien inte är urspårad. Men fast den åttonde – och sista – säsongen inte når upp till ”den gamla, goda tiden”, är den förvånansvärt fängslande.
 
Stefan har stängt av sin mänsklighet. 
 
Efter seriens katastrofala sjunde säsong hade jag inte räknat med någon försoning. Men här rycker serien upp sig, och återfick lite av den där myspysiga känslan som föregående säsong led brist om. Säsongen bygger även upp en nyfikenhet som gör att tittaren alltid vill veta vad som händer härnäst, och fast det mesta är lätt att förutse är det svårt att slita sig.
 
Lyckan är ofta god men kortvarig. 
 
Den åttonde säsongens svaghet är dock de många klyschorna. Därtill är upplägget rörigt och själva slutet är både antiklimatiskt och lite smått förvirrande. Men som helhet är jag ändå glatt förvånad. The vampire diaries avslutas visserligen inte med perfektion, men är så pass tilldragande att jag gläds över att ha dett den.
 

Empire, säsong 3

Längd: 13 hr 11 min.
Antal avsnitt:
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, musik.
Skådespelare: Terrence Howard, Taraji Henson, Bryshere Gray, Jussie Smollett, Trai Byers.
Releasedatum: 23 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Medan Lucious lanserar Empires streamingtjänst startar hans halvbror Tariq en mordutredning. Romansen mellan Angelo och Cookie hettar till, medan bröderna Lyon kämpar med pillermissbruk och kärlek."
 
 
 
Empire är inte en särskilt välkänd serie, men den förtjänar verkligen att bli sedd. Det är nämligen en lysande, karaktärsdriven serie som har allt: action, romantik, humor och drama, drama, drama.
 
Cookies och Lucious mörka förflutna hemsöker dem än idag. 
 
Den tredje säsongen är riktigt het, mycket tack vare skådespelarna. Huvudrollsinnehavarna Taraji Henson (Dolda tillgångar) och Terrence Howard (Crash) är briljanta, och deras magiska tolkningar av rollerna gör det omöjligt att inte fastna för karaktärerna. Tillsammans med spännande intriger och härlig humor blir det nästintill omöjligt att slita sig.
 
Kärlek och girighet styr familjemedlemmarna. 
 
Den tredje säsongen av Empire har dessutom mäktig musik som snyggt integreras i seriens handling. Det är till stor del den som gör serien till vad den är – låtarna har sådan kraft att de med enkla ton-ändringar manipulerar tittarens känslor. De är även så pass medryckande att de går på repeat här hemma. Några av mina favoriter från säsongen är Over everything, Cold cold man, Crazy crazy 4 u, Need freedom, Feels so good, Throne och The father and the son.
 
En av säsongens gästskådespelare är sångerskan Mariah Carey. 
 
Dessvärre är säsongen rätt förutsägbar. Samtidigt känns det som att den har förlorat lite av seriens originalitet: den berörde mig inte lika mycket som tidigare delar, och det känns som att något saknas. Jag har också svårt för den uttjatade tropen i slutscenen – jag hade hoppats på att serien skulle ta en annan vändning.
 
Familjens intriger får allvarliga konsekvenser. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Empire ståtlig. Eftersom jag tycker om intriger och drama passar den mig alldeles utmärkt. Empire är en riktigt sexig serie, som jag rekommenderar varmt. Den har bra musik, härlig humor och mycket spänning – vad väntar du på?
 

The Strain, säsong 3

Längd: 7 hr 20 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction, rysare.
Skådespelare: Corey Stoll, David Bradley, Kevin Durand, Jonathan Hyde, Richard Sammel.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Ephs biovapen höll till en början varelserna tillbaka, men nu har de utvecklats till ett av de största hoten någonsin mot mänskligheten. Han slår sig samman med Dutch i jakt på strigois svagheter. Under tiden upptäcker Abraham en mystisk last från Egypten."
 
 
Den första säsongen av The strain var händelsefull, med annorlunda handling och intressanta karaktärer. Den andra säsongen var snäppet sämre, och nu – vid den tredje säsongen – har jag nästan förlorat intresset helt.
 
Vasiliy bekämpar strigoi i tunnlarna under staden. 
 
Serien utvecklas nämligen inte längre. Istället står den och trampar på samma ställe, vilket blir enformigt och förutsägbart. Sen har också skrivandet försämrats, då fler klyschor och krystade dialoger trängts in i manuset. Jag saknar dessutom de få skådespelarna från första säsongen som verkligen gjorde intryck – kvar finns nu bara en medioker B-ensemble.
 
Abraham försöker samarbeta med Quinlan. 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av The strain okej. Serien är fortfarande småspännande, men går för mycket runt i cirklar för att hålla kvar intresset. 
 

This is us, säsong 1

Längd: 12 hr 55 min.
Antal avsnitt: 18 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Milo Ventimiglia, Mandy Moore, Sterling Brown, Chrissy Metz, Justin Hartley.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Jack och Rebecca väntar trillingar. Men vid förlossningen uppstår komplikationer, och hela deras världsbild krossas. Men de tar de suraste citronerna som livet har att erbjuda, och gör det till något som liknar lemonad."
 
 
This is us är en tankeväckande må bra-serie som både underhåller och berör. Handlingen är lätt att hänga med i, och skådespelarna gör sina livs starkaste insatser. 
 
Familjen Pearson måste ta sig igenom mycket. 
 
Mest fastnar jag för den annorlunda dramaturgin. Serien utspelas nämligen inte kronologiskt. Istället äger den rum över flera decennier, och sammanflätar skickligt karaktärernas tidslinjer genom att växla mellan olika tidsperioder av deras liv. Istället för att använda paralleller ur det förflutna som ett komplement, är tillbakablickarna minst lika omfattande och viktiga som det nutida handlingsspåret.
 
Kate kämpar med att gå ner i vikt. 
 
Säsongens svaghet är att den ibland upplevs som utdragen. Den är också rätt förutsägbar och lite väl sentimental ibland. Men för övrigt är This is us en riktigt bra. Det är en hjärtevärmande serie som griper tag från första avsnittet och passar hela familjen.
 

Pretty Little Liars, säsong 7

Längd: 14 hr 1 min.
Antal avsnitt: 20 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, mysterium.
Skådespelare: Troian Bellisario, Ashley Benson, Lucy Hale, Shay Mitchell, Sasha Pieterse, Ian Harding.
Releasedatum: 4 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"När problem dyker upp måste lögnarna samarbeta för att få svar på den avgörande frågan. Efter att ha begått ett dödligt misstag vill lögnarna inget hellre än att få slut på spelet, innan det gör slut på dem."
 
 
 
Pretty little liars är inte en bra serie. Den är fånig. Överdramatiserad. Förutsägbar. Den har alldeles för många sammanträffanden, fler logiska luckor än jag kan räkna till och återanvänder för ofta material från tidigare avsnitt. På något sätt känns det som att skaparna inte haft en plan, utan att de kommit på allt eftersom som serien spelats in. Ändå fastnar jag.
 
 
Pretty little liars är nämligen en riktig guilty pleasure. Det spelar ingen roll hur dåligt utförd den är, på något sätt nästlar den ändå in sig i tittarens hjärta. Karaktärerna är charmiga, humorn underhåller och intrigerna är riktigt spännande att följa. Fast svagheterna är fler än styrkorna uppstår ett beroende som inte går att bli av med. Man vill hela tiden veta mer: hur det går för karaktärerna, vad som ska hända härnäst och vem som är A.
 
 
Att serien är långt ifrån perfekt går alltså att förlåta. Men det jag inte kan bortse ifrån är slutet. Och det är för att det är katastrofalt dåligt. Jag tror faktisk att jag aldrig har varit med om ett så klumpigt utformat avsnitt. Jag hade kunnat acceptera de obesvarade frågorna och onödiga scenerna om det inte vore för det rent utav bedrövliga avslöjandet. Efter 160 avsnitts uppladdning var jag beredd på ett chockerande avslöjande, så när jag fick se den desperat utformade finalen var det som att all energi rann ur mig. Serien har aldrig varit särskilt trovärdig eller följdriktig, men detta tog allt till en helt ny nivå. Bra mysterier låter tittaren spekulera kring vem som är skyldig, men här är det bokstavligen omöjligt att gissa. Ärligt talat hade jag hellre lämnats oväntades om A:s identitet, än att behöva leva med den här besvikelsen. 
 
 
Den sjunde säsongen är faktiskt väldigt spännande. Trots många brister höll den mig sittandes som på nålar från avsnitt till avsnitt. Men slutet är bland det sämsta som jag har sett. Riktigt uselt.
 

Lethal Weapon, säsong 1

Längd: 13 hr 9 min.
Antal avsnitt: 18 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, kriminalare.
Skådespelare: Damon Wayans, Clayne Crawford, Keesha Sharp, Kevin Rahm, Michelle Mitchenor.
Releasedatum: 25 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"Den före detta marinsoldaten Martin Riggs paras ihop med paragrafryttaren Roger Murtaugh."
 
 
 
 
 
Lethal weapon är en förvånansvärt charmig serie. Karaktärerna är rent utav förtjusande, med härligt sinne för humor och fantastisk kemi till varandra. Skådespelarna gör ett riktigt bra jobb när det kommer till att levandegöra sina roller, och det är just tack vare dem som serien fungerar så väl.
 
Galna Riggs gör livet komplicerat för stillsamma Murtaugh. 
 
Det är nämligen karaktärerna som gör Lethal weapon lätt att tycka om, då den för övrigt inte sticker ut särskilt mycket. Serien följer en typisk mall, med relativt låg trovärdighet. Den har även många överdrivna actionscener, inte särskilt intressanta kriminalfall och lite enformigt upplägg. Men detta är en personlig preferens. Jag tröttnar nämligen väldigt snabbt på kriminalare med fristående avsnitt, och hade hellre följt ett enda fall under säsongens gång istället för nya fall i varje avsnitt. Som det är nu känns det knappt som att det finns en ordentlig handling, och jag saknar starkare samband mellan avsnitten.
 
Trots att de ger varandra problem, ställer vännerna alltid upp för varandra. 
 
Allt som allt är den första säsongen av Lethal weapon bra. Dock hade jag behövt se en mer distinkt handling för att inte tröttna på upplägget med de fristående avsnitten. Fallen är inte tillräckligt intressanta för att minnas efteråt, utan det är helt och hållet karkatärerna som gör serien.
 

Big Little Lies

Längd: 6 hr 10 min.
Antal avsnitt: 7 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Reese Witherspoon, Nicole Kidman, Shailene Woodley, Alexander Skarsgård, Laura Dern.
Releasedatum: 25 september 2017.
Distributör: Warner bros.
 
"De tillsynes perfekta liven hos tre mödrar är en fasad som döljer något helt annat under ytan."
 
 
 
 
 
Big little lies är galet bra. Det var länge sedan som jag såg en serie med sådant djup och sådan insiktsfullhet. Det är ett väldigt atmosfäriskt drama, med tryckande stämning och mörk humor. Manuset är oerhört intelligent uppbyggt och karaktärernas komplexitet gör dem så verkliga att det känns som att jag skulle kunna ta på dem. Ingenting i deras vardag är enkelt, och att följa deras omskakande liv bakom fasaderna tog verkligen andan ur mig.
 
Vännerna Jane, Madeline och Celeste har hemligheter för varandra. 
 
Big little lies börjar försiktigt. Första avsnittet är lite fumligt, och det tar ett litet tag för serien att komma på fötter. Men allteftersom vi lär känna karaktärerna tätnar intrigerna, avsnitten blir allt mer intensiva och det dröjde inte länge innan Big little lies blev hela min värld. En stor anledning till det är den makalösa stjärnensemblen. Dern, Witherspoon, Kidman, Woodley… de imponerar bortom alla förväntningar. Allt som går att säga är: WOW, vilka talanger!
 
Renatas dotter trakasseras i skolan. 
 
Det här är en kraftfull serie, som både underhåller och berör. Den berättar ett viktigt – och tyvärr också väldigt aktuellt – budskap, och gör stort intryck med sin starka komplexitet. Allt som allt: enastående.
 

The Walking Dead, säsong 7

Längd: 13 hr 17 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, rysare.
Skådespelare: Andrew Lincoln, Norman Reedus, Lauren Cohan, Danai Gurira, Jeffrey Dean Morgan.
Releasedatum: 25 september 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Efter att Rick och gruppen hamnat i Negans våld förstår de att han inte går att resonera med, och att varje dag kan vara deras sista."
 
 
 
 
Den sjunde säsongen av The Walking Dead är ojämn. Några avsnitt är nagelbitande spännande, andra segar sig framåt. Jag har saknat karaktärerna och njuter av att vara tillbaka i den fascinerande, postapokalyptiska världen – ändå kan jag inte undgå att känna mig besviken.
 
Kämpaglöden slockar aldrig. 
 
När det väl hettar till är det svårt att slita sig från säsongen. Dessvärre är transportsträckorna mellan de spännande scenerna väldigt långa: ibland är det flera avsnitt mellan dem. Det gör att säsongen känns rätt tradig, vilket förstärks av upprepningar, klyschor och ett förutsägbart upplägg. En del scener är faktiskt rätt dumma och jag kunde inte undgå himla med ögonen åt vissa logiska luckor. Jag är också frustrerad över att säsongen bygger upp mot ett antiklimatiskt avslut, som mer består av långa tillbakablickar snarare än den förväntade explosiva actionen.
 
Kung Hezeikel försöker förstå sig på Carol. 
 
Men trots alla brister har jag svårt att tycka illa om säsongen. Jag fängslas fortfarande av konceptet, och tycker att gruppens kamp för överlevnad är väldigt intressant att följa. Jag gillar också den nya antagonisten Negan, som trots mycket prat och ingen verkstad är ett välkommet tillskott till serien.
 
Säsongen uppvisar seriens hittills coolaste zombie. 
 
Allt som allt är den sjunde säsongen av The walking dead bra: varken mer eller mindre.
 
 

Little House on the Prairie, säsong 5

Längd: 20 hr.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Michael Landon, Karen Grassle, Melissa Gilbert, Melissa Sue Anderson, Lindsay Sidney Greenbush, Matthew Labyorteaux.
Inspelningsår: 1978.
 
"Ingalls-familjen flyttar till Winoka för att vara nära Mary. De sköter ett hotel och möter Albert för första gången. Efter flera månader återvänder de till deras gamla hem för att återställa Walnut Grove."
 
 
 
Den femte säsongen av Little house on the prarie är, precis som de tidigare delarna, behaglig att se på. Det är en väldigt mysig serie, med trivsam stämning och lättsam humor. Karaktärerna inspirerar med sin goda moral, och jag kan inte låta bli att skratta åt deras påhitt, så som när Laura ska sätta dit Mrs. Oleson för att hon förtalat alla i staden genom hennes tidningsspalt. Det är som att varje gång jag ser serien, lyfter den en vikt från mina axlar och får mig att känna mig mer öppen och friare.
 
Familjen Ingalls fortsätter att hålla ihop trots alla motgångar. 
 
Den här säsongen har dock svårt att leva upp till sin föregångare. Den fjärde säsongen var seriens höjdpunkt och lyckades få mig att både skratta och gråta fler gånger än vad jag kan räkna till. Det är förstås svårt att slå, och den femte säsongen blir snäppet svagare på grund av att:
  • den inte utspelar sig i Walnut Grove hela tiden. Västernstaden Winoka må skapa variation, men bidrar inte alls med samma härliga gemenskap som finns i deras hemort.
  • skådespelaren Labyorteaux, som spelade unga Charles i tidigare säsong, återanvänds som den nya karaktären Albert. Kunde de inte ha anställt någon ny?
  • avsnitten som fokuserar på Mary är väldigt lika varandra. Det som hände henne i den fjärde säsongen berörde mig djupt, men efter att ha sett avsnitt efter avsnitt om händelsens efterverkningar har jag börjat förlorat intresse för henne som karaktär.
Välbergade Mrs. Oleson och Nellie ser ner på alla andra. 
 
Allt som allt är den femte säsongen av Little house on the prarie riktigt bra. Den kanske inte håller måttet jämfört med tidigare delar, men är ändå en ljuvlig tittarupplevelse.
 

Sherlock, säsong 3

Längd: 4 hr 21 min.
Antal avsnitt: 3 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Kriminalare, thriller.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Una Stubbs, Mark Gatiss, Rupert Graves.
Inspelningsår: 2013.
 
"Sherlock Holmes löser tillsammans med sin kollega John Watson samtidens missdåd och mysterier. De två utredarna navigerar genom en labyrint av kryptiska ledtrådar och galna mördare för att slutligen komma fram till sanningen."
 
 
 
Sherlock är minst sagt en välgjord serie – med intelligent manus, läckra effekter och storslagen musik. Den kombinerar skickligt det spännande dramat med värmande humor, vilket lättar upp stämningen och får tittaren att skratta högt.
 
Cumberbatch, Abbington och Freeman i "The empty hearse". 
 
Karaktärerna är oerhört lätta att tycka om, mycket tack vare de briljanta skådespelarna. Både Benedict Cumberbatch och Martin Freeman glänser i sina roller, och deras mästerliga samspel har en väldigt tilltalande dynamik. Båda bemästrar också karaktärernas kroppsspråk och ansiktsuttryck, och har en fantastisk förmåga att få tittaren att skratta utan att säga ett ord.
 
Freeman, Abbington och Cumberbatch i "The sign of three". 
 
Nu till själva avsnitten. Den tredje säsongen är som förväntat inte särskilt lång, utan består av tre stycken filmlånga avsnitt. Säsongen inleds med ”The empty hearse”, som främst skildrar efterverkningarna av förra säsongsfinalen. Det är ett berörande och underhållande avsnitt, om även något långsamt. Det andra avsnittet, ”The sign of three”, känns mest som utfyllnad och är säsongens svagaste del då upplägget är lite rörigt. Serien rycker dock upp sig, och ”His last vow” markerar ett intensivt säsongsavslut med oväntad cliffhanger.
 
Freeman, Mikkelsen och Cumberbatch i "His last vow". 
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Sherlock lyckad. Blandningen av spänning och humor är perfekt avvägd, och de utomordentliga skådespelarna lyfter avsnitten till skyarna. Jag ser väldigt mycket fram emot den fjärde säsongen, men först: The abominable bride!
 

Shameless, säsong 2

Längd: 10 hr 2 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: William H. Macy, Emmy Rossum, Shanola Hampton, Jeremy Allen White, Joan Cusack, Emma Kenney, Cameron Monaghan.
Inspelningsår: 2012.
 
"Familjen Gallagher saknar måhända pengar till hyra och toalettpapper, men där finns mycket hjärta."
 
 
 
 
 
Shameless är en väldigt annorlunda serie, som inte direkt liknar något annat som jag har sett. Den är lika delar underhållande som bisarr, och fast den på något sätt känns mer autentisk än många andra tv-serier har jag svårt att avgöra vad jag egentligen tycker om den.
 
 
Å ena sidan älskar jag castingen. Shameless är oerhört välspelad, och skådespelarna imponerar verkligen i varje avsnitt. Men samtidigt har jag svårt för karaktärerna. Visserligen älskar jag Fiona och Sheila, men de andra upplever jag som rätt platta. Det känns inte som att vi kommer dem särskilt nära och jag kommer på mig själv med att aldrig riktigt bry mig om dem. Detta gäller speciellt Frank, som jag har väldigt svårt för. Jag tål verkligen inte hans osympatiska stil och tror att serien skulle bli starkare utan honom.
 
 
Som helhet tycker jag ändå om den andra säsongen av Shameless. Jag gillar de starka relationsbanden mellan karaktärerna, seriens humor och konceptet med att följa en familj som lever på begränsade tillgångar. Men samtidigt tröttnar jag snabbt när det blir för mycket kaos (exempelvis fester, alkohol, droger etc).
 

Supergirl, säsong 1

Längd: 14 hr 40 min.
Antal avsnitt: 20 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, sci-fi.
Skådespelare: Melissa Benoist, Mehcad Brooks, Chyler Leigh, Jeremy Jordan, Calista Flockhart.
Inspelningsår: 2015.
 
"Kara flydde från Krypton när hon var tolv. Nu bor hon i National City och arbetar för Cat Grant tillsammans med sina vänner Winslow och James. Men när mystiska Hank ber om hjälp för att skydda världen från hot lyfter Kara mot skyarna i rollen som Supergirl."
 
 
 
Ugh. Den första säsongen av Supergirl var verkligen ingen hit. Jag tror faktiskt inte att jag har sett en serie med så dåligt manus tidigare. Handlingen är oerhört urvattnad, karaktärerna bleka och varenda scen bärs upp av äckligt sliskiga klichéer. Därtill är dialogerna så pass krystade att det kröp i kroppen vid varje uttalat ord. 
 
Det måste vara knöligt att alltid ha Supergirl-dräkten under kläderna. 
 
Något annat som gör att Supergirl känns väldigt trashy är alla uppenbara nödlösningar. Serien har nämligen stora glapp i logiken som enbart ”räddas” av befängda sammanträffanden. Dessutom upplever jag att så gott som allt är tillåtet i serien. Krafterna är övermäktiga och det finns alldeles för få begränsningar för att det hela ska kännas trovärdigt. Istället blir det överdrivet och riktigt, riktigt fånigt.
 
Supergirl upptäcker att hennes adoptivsyster inte är den hon trott. 
 
Den första säsongen av Supergirl känns riktigt billig. Då menar jag inte nödvändigtvis seriens budget, utan hur allt har satts samman. Det är svårt att med ord uttrycka hur skrattretande klyschig serien är. Den enda jämförelsen jag kommer på är detta: Ni vet när man tittar på Mr. Bean (som by the way är fantastisk) och själv skäms över det han gör? Jag upplevde samma sak med Supergirl. Oerhört pinsam att titta på.
 

Vikings, säsong 3

Längd: 15 hr.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Äventyr, action.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Clive Standen.
Inspelningsår: 2014.
 
"Släkthistorien med Ragnar, Rollo, Lagertha och Björn fortsätter samtidigt som lojalitet och blodsband ifrågasätts och prövas. Ragnar, nu kung för sitt folk, förblir en rastlös själ som leder sina krigare på erövringståg från Essex kust till Paris. Förräderi och dolda faror sätter hans mod och styrka på prov."
 
 
Den tredje säsongen av Vikings är riktigt spännande. Avsnitten innehåller mycket action och det händer saker nästan hela tiden. Intrigerna griper tag, karaktärerna utvecklas och effekterna är himla snygga. Sammantaget är serien starkare än någonsin.
 
Vikingarna slåss för land och ära. 
 
Men säsongen har stunder där jag förlorade intresse. Trots att mycket händer lider den nämligen av tempobrist, bland annat på grund av alla tidshopp. Serien studsar ofta från händelse till händelse och vi får sällan se händelsernas efterverkningar. På så sätt skapas en annan rytm. Det leder även till många obesvarade frågor, och ger känslan att innehållet är spretigt strukturerat.
 
Fast gudarna står på deras sida, går inte allt som planerat. 
 
En annan sak som är smått förvirrande – men som man vänjer sig vid efter ett tag – är hur karaktärerna växlar mellan olika språk. När karaktärerna är med personer inom sitt eget folk så talar de engelska, men när de istället pratar med personer från andra länder byts det talade språket till exempelvis isländska, för att betona att karaktärerna inte förstår varandra. Det hela blir rörigt eftersom det varierar vilket folk som pratar engelska, och jag hade personligen föredragit om de talade samma språk hela tiden.
 
Gamla kärleken Lagertha bryr sig fortfarande om Ragnar. 
 
Som helhet är den tredje säsongen av actionpackade Vikings riktigt bra, och jag ser fram emot fortsättningen.
 

The Mentalist, säsong 3

Längd: 15 hr 43 min.
Antal avsnitt: 24 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, kriminalare.
Skådespelare: Simon Baker, Robin Tunney, Tim Kang, Owain Yeoman, Amanda Righetti.
Inspelningsår: 2010.
 
"Patrick Jane jobbar för CBI. Han har ett imponerande register av lösta brott bakom sig och är känd för sin förmåga att lösa svåra brott med hjälp av sin knivskarpa observationsförmåga. Inom CBI är Jane ökänd för sin brist på respekt för regler och för sitt förflutna som medium."
 
 
Den tredje säsongen av The mentalist är bra, men inte toppen.
 
Det dåliga: Säsongens avsnitt följer ofta samma mönster, vilket blir uttjatat och förutsägbart, och i längden även väldigt enformigt att titta på. Få fall sticker ut, och det blir svårt att hålla isär avsnitten från varandra. En lösning hade kunnat vara att lägga mer fokus på Red John istället för att påbörja nya fall i varje avsnitt. Det hade gett säsongen en mer sammanhållen känsla.
 
Ett problem är också att jag ännu inte fastnat för sidkaraktärerna. Wayne, Grace och Kimball är med i vartenda avsnitt, men väcker inget intresse alls. I mina ögon är de bleka, och oerhört tråkiga att följa.
 
Agent Lisbon och Jane samarbetar för att fånga skurkar. 
 
Det bra: Seriens styrka är Patrick Jane. Han. Är. Fantastisk. Hans kvicka humor, skarpa slutledningsförmåga och intelligens gör honom till en utmärkt protagonist. Det är han som gör serien till vad den är, och utan honom skulle The mentalist inte hålla sig uppe alls.
 
Jag blev också imponerad av det sista avsnittet. Visserligen var det väldigt förutsägbart, men det hade ett högt tempo och en spännande premiss. Mer var på spel än vanligt, vilket gjorde det förvånansvärt gripande.
 
Janes trick är det som gör serien värd att se. 
 
Allt som allt var den tredje säsongen av The mentalist bra, men inget som sticker ut bland alla kriminalare.
 

Vikings, säsong 2

Längd: 7 hr 49 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, drama.
Skådespelare: Travis Fimmel, Gustaf Skarsgård, Katheryn Winnick, Alexander Ludwig, Alyssa Sutherland, Clive Standen, Jessalyn Gilsig.
Inspelningsår: 2014.
 
"Krigaren Ragnar har nu blivit en respekterad ledare både på och utanför slagfältet. Men med makt kommer dödshot och svåra val. Ragnar slits mellan sin fru Lagertha och prinsessan Aslaug, tvingas utmana sin egen bror Rollo samtidigt som nya vikingatåg bär av mot kungariket England."
 
På grund av att det är två år sedan som jag såg seriens första säsong, hade jag till en början svårt att hänga med ordentligt i Vikings andra del. Vi kastas direkt in i handlingen, och det är fullt ös från första början. Efter några avsnitt var jag dock helt uppdaterad om de viktigaste händelserna och, fast jag intalat mig själv att Vikings inte är min typ av serie, var jag helt tagen av berättelsen.
 
Rollo tar upp strid mot sin bror. 
 
Vikings är en välspelad och spännande serie, fylld med intriger och intressanta gestaltningar av vikingatiden. Fast serien inte är helt historiskt korrekt, är det lärorikt och fascinerande att följa de verklighetsbaserade personerna. Därtill är fotot riktigt snyggt, och skönheten i det estetiska får en häftig kontrast mot det brutala våldet.
 
Prinsessan Aslaug kommer till Kattegatt med Ragnars son. 
 
Säsongens svaghet är att berättelsen för sig för fort framåt. År passerar under avsnittens gång, och karaktärernas liv fortskrider snabbare än vad tittaren är förmögen att hänga med. Exempelvis kan det innebära att en person tillkännagiver sin graviditet i ett avsnitt, för att sedan i efterföljande avsnitt redan ha fött sitt barn. Som ett resultat gör det lite stressade upplägget att tittaren går miste om värdefull utveckling, och intim närhet till karaktärerna. 
 
Lagertha vägrar att förnedras. Inte ens av sin man. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Vikings riktigt bra. Fast ett mindre tidspressat upplägg hade gjort att jag knutit an till karaktärerna bättre, går det inte att neka att spänningen kompenserar för den förlorade intimiteten.
 

24: Legacy, säsong 1

Längd: 8 hr 46 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, action.
Skådespelare: Corey Hawkins, Miranda Otto, Anna Diop, Teddy Sears, Ashley Thomas, Jimmy Smits.
Releasedatum: 24 juli 2017.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"Eric Carter tar med sig problem till USA när han återvänder hem från ett farligt uppdrag i Yemen. Han tvingas be CTU om hjälp för att rädda hans liv, så att han kan stoppa en av de största terroristattackerna på Amerikansk mark."
 
 
Första säsongen av 24: Legacy gör mig kluven. Den är spännande, med högt tempo och välkoreograferad action. Den är alltså långt ifrån att vara dålig – men får mig att sakna originalserien, som har helt annan kraft. Nya protagonisten Eric Carter må vara bad-ass, men han är ingen Jack Bauer. I själva verket framstår alla karaktärer i Legacy som bleka i jämförelse med de mer karismatiska individerna från 24. Rebecca Ingram, som spelas av Sagan om Ringen-stjärnan Miranda Otto, är den enda som jag verkligen fastnar för – men hon kan omöjligen bära upp ett 24 utan Kiefer Sutherland på egen hand.
 
Eric Carter är en blek Jack Bauer-wannabe. 
 
24: Legacy har samma struktur som originalserien, och använder därför både splitscreen, realtid och likartad stil på avsnitten. Precis som 24 består Legacy också av många olika handlingsparalleller som vävs samman. Några av dessa är riktigt fängslande, medan andra mest irriterar. Mitt största problem är dock att handlingen i sin helhet inte sticker ut. Den är enkel och spännande, men känns som en upprepning av det som vi redan har sett i 24. Den tillför inte något nytt, vilket gör att serien känns uttjatad redan innan handlingen kommit igång ordentligt.
 
Miranda Ottos karaktär ger serien liv. 
 
Som helhet är 24: Legacy en bra actionserie, men ställs den mot det kraftfullare originalet känns den urmjölkad och passé. 
 

Planet Earth, säsong 1

Längd: 9 hr 23 min.
Antal avsnitt: 11 stycken.
Åldersgräns: Barntillåten.
Genre: Dokumentär.
Skådespelare: David Attenborough.
Inspelningsår: 2006.
 
"Denna dokumentärserie hyllar Jorden som aldrig förr. Planet Earth är inspelad i hd-format med banbrytande teknik och bjuder med oss till platser vi aldrig fått se förut för att uppleva bilder och ljud som vi kanske aldrig kommer att få vara med om igen."
 
 
 
 
Den första säsongen av Planet Earth tog över fem år att spela in, med fyrtio kamerateam färdande mellan mer än 200 platser på Jorden. I varje avsnitt berättas om ett nytt habitat, exempelvis polarisar eller grottor, och om vilket slags liv som finns på just den platsen. Närbilder på encelliga organismer kombineras med avlägsna vyer över planeten, och det är ofattbart hur teamet har fått ihop den enastående fotorepertoaren. Det hela är häpnadsväckande vackert.
 
Vi tar del av djur och natur i världens alla hörn. 
 
Att serien blivit kallad för ”mästerverk” är förtjänat. Ändå kan jag inte låta bli att gäspa efter att ha sett ett par avsnitt i rad. Planet Earth är nämligen rätt tröttsam att strecktitta på, och som tittare blir man lätt mättad på det likartade innehållet. Dessutom återanvänds vissa bilder mellan avsnitten, och klippningen mellan vissa scener känns ryckig. Jag hade också velat få mer slående kunskaper om planeten – som det är nu är det mer en vacker än lärorik tv-serie.
 

The Good Wife, säsong 7

Längd: 15 hr 11 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Matt Czuchry, Christine Baranski, Alan Cumming, Jeffrey Morgan.
Releasedatum: 21 november 2016.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia går från att vara stressad försvarsadvokat till partner i den firma där hon startade sin karriär. Hon får en ny förtrogen vän, utforskar sina gränser, får ta del av en fantastisk bekännelse och stöttar sin man när han kandiderar till Vita Huset."
 
 
Briljanta The Good Wife är definitionen av bra drama. Välspelad, intelligent och sexig, fängslar den med en blandning av humor och spänning. De intrigfyllda rättsfallen håller tittaren på helspänn, och karaktärerna – som vi vid det här laget är djupt investerade i – fängslar varje minut. Att se seriens allra sista säsong känns nästan som att skiljas från en kär vän.
 
Nyintroducerade Jason är definitivt "swoony". 
 
Det är ett faktum att The Good Wife nu är över. Men trots att eftertexterna för sista gången har rullat förbi, känns det som att det borde finnas mer. Sista avsnittet slutar nämligen i cliffhanger, och få av seriens många lösa trådar knyts ihop. Därav blir avslutet öppet, och det är upp till tittaren att tolka det som händer i de sista scenerna. Jag är faktiskt kluven när det kommer till detta. Å ena sidan gav det en mäktig känsla att själv få dikta ihop fortsättningen. Men samtidigt känns det surrealistiskt och lite väl omskakande. 
 
Peter Florrick riskerar att hamna i fängelse. 
 
Allt som allt är The Good Wife enastående, och den sjunde säsongen är inget undantag. Det är med sorg i mitt hjärta som jag säger adjö till serien, men med glädje som jag blickar framåt mot spinoffen The Good Fight, som följer Diane Lockhart.
 

RSS 2.0