The Walking Dead, säsong 8

Längd: 12 hr 11 min.
Antal avsnitt: 16 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, rysare.
Skådespelare: Andrew Lincoln, Norman Reedus, Melissa McBride, Danai Gurira, Lauren Cohan, Chandler Riggs.
Releasedatum: 24 september 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Världens grymhet har gått hårt åt Rick Grimes och resten av gruppen. De lever under Frälsarnas styre, och är trötta på att känna sig maktlösa. Men med Hilltop, Kingdom och Alexandria bakom sig, är Rick redo att leda ett fullskaligt krig för att säkra en bättre framtid. Målet är att störta Negan. Tillsammans.
 
 
 
Den åttonde säsongen av The walking dead har fått hård kritik. Och jag förstår varför. Den innehåller många logiska luckor. Fokus ligger inte längre på de levande döda. Karaktärernas sätt att agera känns inte alltid passande deras personligheter. Och konflikterna dras ut på alldeles för länge. Jag vet allt detta. Ändå kan jag inte undgå att sitta som på nålar och njuta helhjärtat av varje sekund.
 
Negan fortsätter att hota Ricks grupp. 
 
Fast säsongen är lågmäld, har den i mina ögon fullt ös från första avsnittet. Det är gripande, brutalt och mycket, mycket spännande. Stämningen är elektrisk, musiken ger mig gåshud och skådespelarna känns vid det här laget som min familj. Ja, The walking dead är inte vad den än gång vad. Men fan, vad bra den är ändå.
 
Alexandria, Hilltop och Kungariket måste samarbeta för att ta ner Saviors. 
 
Som ni förstår tycker jag alltså mycket om den åttonde säsongen av The walking dead. Det finns inte så mycket mer att säga: har du följt serien ända tills nu, så borde du absolut se vidare.
 

Homeland, säsong 7

Längd: 10 hr 36 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, thriller.
Skådespelare: Claire Danes, Mandy Patinkin, Elizabeth Marvel, Linus Roache, Morgan Spector, Sandrine Holt.
Releasedatum: 24 september 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Med en paranoid president som står inför en utredning och ett land som är på gränsen till att slita sig självt i bitar, måste Carrie och Saul besluta vem de kan lita på. De måste avslöja sanningen och motarbeta en konspiration.
 
 
 
 
 
När jag gav mig in i seriens fortsättning, var jag osäker på vad jag hade att förvänta mig. Homeland har gått så himla mycket upp och ner. Vissa säsonger är briljanta. Andra rätt tråkiga. Det var därför med en blandning av upphetsning och viss reservation  som jag startade första avsnittet. Så hur var egentligen seriens sjunde och näst sista säsong?
 
 
Riktigt bra. Den sjunde säsongen av Homeland var definitivt över förväntan. Efter att ha blivit besviken på föregångaren var jag beredd på att serien successivt skulle vandra utför, men jag tyckte verkligen om den här installationen. Den är oerhört spännande att följa. Stämningen är så tät att man nästan kan ta på den, och actionscenerna fick mig nästan att tappa andan. Att säsongen dessutom innehåller många intriger, fick mitt konspirationsälskande jag att förälska mig ytterligare.
 
Men det som verkligen gör den sjunde säsongen av Homeland enastående, är skådespelarna. De. Är. Så. Bra! Särskilt Claire Danes. Säga vad man vill om henne – jag är själv inte ett särskilt stort fan – men hon kan verkligen agera. Det hon gör känns så äkta, så nära, så rått. Jag tror på det jag ser, och övertygas av alla känslor hon vill förmedla. Och det gäller de flesta skådespelarna i serien. De är sina karaktärer.
 
 
Som helhet är jag glatt överraskad över hur bra den sjunde säsongen av Homeland visade sig vara. Eller, överraskad och överraskad. Jag vet ju att Homelandär en fantastisk serie, men efter ett antal dippar vågade jag inte riktigt hoppas. Har du samma reservationer som jag hade, kan jag emellertid intyga dig redan nu att de är onödiga. Den sjunde säsongen är toppen. Se den.
 

Nashville, säsong 4

Längd: 14 hr 26 min.
Antal avsnitt: 21 stycken.
Åldersgräns: 15 år. 
Genre: Drama, musikal.
Skådespelare: Hayden Panettiere, Clare Bowen, Charles Esten, Connie Britton, Jonathan Jackson, Sam Palladio, Lennon Stella, Chris Carmack, Aubrey Peeples.
Releasedatum: 16 februari 2017.
 
Stjärnorna kämpar för att kombinera deras publiker med deras privatliv. Vissa strävar efter att nå toppen. Andra kommer att falla. Men alla måste de lära sig hur de ska klara sig genom saknad och förlust.
 
 
 
 
 
Jag har en förkärlek för dramatik, varpå den här moderna såpoperan passar mig som handen i handsken. Nashville är nämligen en intrigfylld dramaserie som inte tvekar när det kommer till användningen av cliffhangers. Det hela är mycket spännande, och den fjärde säsongen är inget undantag. Fullproppad av konspirationer, komplotter och drama drama drama blir det en mycket lyckad fortsättning på den här underskattade serien.
 
Maddies rebelliska tonårsperiod tär på relationen mellan Deacon och Rayna. 
 
Men tolka mig inte fel. Det finns mer med Nashville än bara drama. Serien är rolig. Berörande. Och så där sockersött gullig och romantisk att man bara vill omfamna allt och alla i en gigantisk björnkram. Sen gör skådespelarna också mycket bra ifrån sig, och som tittare uppskattar jag verkligen hur de lever sig in i sina roller. De gör dem lätta att relatera till och sympatisera för, och inte minst inspirerande. Karaktärerna är härligt kaxiga, vågar stå upp för sig själva och klarar alltid av att ta sig tillbaka efter ett hårt fall. Vidare är det också roligt att se så många välkända ansikten gästa säsongen, däribland Elton John, Steven Tyler, Kesha, Robin Roberts, Whoppi Goldberg och Raven-Simoné.
 
Steven Tyler är en av många artister som gästar säsongen. 
 
Sen är Nashville förstås inte en serie utan brister. Långt ifrån. Den innehåller många klyschor, är ofta förutsägbar och sällan helt trovärdig. Det är inte en serie som passar alla. Men den betyder mycket för mig. Den får mig att känna och lyckas skapa ett genuint intresse hos mig som tittare. Det är en serie med hjärta och budskap, och därför gör det mig inget att den inte är helt perfekt: den har min fulla uppmärksamhet ändå.
 

Pokémon: Indigo League, säsong 1

Längd: 18 hr 29 min.
Antal avsnitt: 52 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Anime, äventyr.
Skådespelare: Iku Ôtani, Rica Matsumoto, Rodger Parsons, Shin'ichirô Miki, Unshô Ishizuka, Kayzie Rogers.
Inspelningsår: 1997 (nyrelease: 30 oktober 2017).
 
Tioåriga Ash och hans sidekick Pikachu försöker se till att Ash blir en Pokémon-mästare. På vägen möter de Misty och Brock, och tillsammans kämpar de mot såväl fientliga pokémon som människor.
 
 
 
 
 
 
En stor del av min barndom definieras av Pokémon. Jag följde inte serien slaviskt och lyckades aldrig se avsnitten i rätt ordning, men varje gång jag upptäckte att serien visades på tv blev det automatiskt till dagens höjdpunkt. Men sedan dess har det gått många år. Därför var det ren och skär nostalgi att sträcktitta på den första säsongen av Pokémon: indigo league. Den här recensionen ska emellertid inte handla om nostalgi. Istället ska jag försöka hålla ett objektivt avstånd till serien för att ge dig en rättvis bedömning om dess kvalitét.
 
Tioåriga Ash vill bli en världsberömd Pokémon-tränare.
 
I början kände jag mig besviken på Pokémon: indigo league. De första avsnitten är extremt lika varandra och jag upplevde att i princip ingenting hände. Det kändes rätt snopet, för jag hade sett fram emot en mysig nostalgikick och inte att bli uttråkad. Men avsnitten blev successivt bättre. Allteftersom började det hända saker som stack ut från resten, och avsnitten fick mer karkatär. I slutändan tog det inte lång tid förrän jag var fast, och de där småtråkiga avsnitten i början glömdes snabbt bort.
 
Jag ska inte neka att säsongen ibland blir lite enformig. Det finns trots allt inte mycket till handling, och ofta är vändningarna både förutsägbara och övertydliga. Men ärligt talat bryr jag mig inte. Karaktärerna är söta som socker. Humorn bidrar med en hel del charm. Och serien är helt enkelt allmänt mysig att se på. Dessutom bidrar förstås de färgglada animeringarna också till tjusningen.
 
Allt som allt tycker jag faktiskt att den första säsongen av Pokémon: indigo league är bra. Kanske är det nostalgin som talar, men jag hade svårt att slita mig.
 

Here and Now

Längd: 9 hr 4 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi, science-fiction.
Skådespelare: Tim Robbins, Holly Hunter, Daniel Zovatto, Jerrika Hinton, Raymond Lee, Sosie Bacon, Peter Macdissi.
Releasedatum: 20 augusti 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Relationerna i en familj med blandad härkomst testas, när ett av barnen börjar att se saker som resten inte kan se.
 
 
 
 
 
 
 
Here and now är en tv-serie från skaparna bakom bland annat Six feet under och Dexter, och det här är precis vad jag skulle kalla en dold pärla. Ingen pratar om den här serien. Ingen har ens hört talats om den, men ack så bra den är!
 
Audrey kämpar med att vara fyrbarnsmamma. 
 
Jag gillar Here and now skarpt. Det är en väldigt annorlunda dramaserie; djupt atmosfärisk och med en väldigt tilltalande dunkelhet. Den kombinerar skickligt verklighetstroget familjedrama med spännande, supernaturliga inslag. Det hela ger en kreativt och mysteriös uppbyggd serie som på något sätt påminner mig om Heroes: där stämningen utgjorde halva serien.
 
Syskonen Ramon och Kristen får båda genomlida livsförändrande händelser. 
 
Skådespelarna gör verkligen bra ifrån sig i Here and now. De lever sig in i sina roller och bidrar till sina karaktärers komplexitet. Och jag älskar verkligen karaktärerna. Allesammans är konstruerade med sådant djup att mitt intresse fångades direkt. De känns trovärdiga, starka, äkta. Och dynamiken i relationerna som de har till varandra är makalöst övertygande. 
 
Ashley är inte helt nöjd med sitt inrutade liv. 
 
Allt som allt är Here and now en spännande serie som inte alls fått den uppskattning som den förtjänar. Serien lades ner efter sin första säsong, vilket gör mig genuint upprörd: jag vill ju ha svar! Handlingen har inte fått chans att utvecklas och serien förlorar tyvärr mycket potential på grund av att det inte finns en förklarande fortsättning. Hursomhelst är jag tacksam över att ha fått tagit del av Here and now och kunna rekommendera den till dig. Gillar du mystiska, karaktärsdrivna serier med starka budskap, lär du älska denna.
 

The Good Fight, säsong 1

Längd: 7 hr 51 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, juridik.
Skådespelare: Christine Baranski, Rose Leslie, Cush Jumbo, Delroy Lindo, Sarah Steele, Nyambi Nyambi.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: Paramount.
 
Diane tvingas bort från sin advokatbyrå och börjar på en ny. Hon rekryterar Maia, en lovande advokat vars föräldrar anklagas för bedrägeriet mot Diane. Diane återförenas med sin före detta kollega Lucca. Denna orädda grupp kvinnor har allt att bevisa och inget att förlora.
 
 
 
 
The good fight är en spinoff-serie som tar vid ett år efter finalen av The good wife. Eftersom The good wife är en av mina favoritserier, var jag lite nervös över att se denna. Skulle den verkligen hålla måttet? Svar: ja. Faktum är att det här är en av de bästa pågående dramaserierna just nu. Serien har tydliga anknytningar till The good wife, bland annat genom referenser i dialogerna samt gästskådespelare, men har inga problem med att stå på egna ben. Det är inte en serie som åker snålskjuts på sin föregångares framgång. Åh nej, den här serien bygger upp sin egen välgång från grunden och klarar sig alldeles utmärkt på egen hand.
 
Diane lämnar sin gamla firma och anställer sin guddotter. 
 
The good fight är en professionell serie. Det finns inget ord som bättre beskriver det hela. Professionell. Här finns ingen onödig utfyllnad, inget trevande. Alla vet vad de gör. Manuset är intelligent skrivet, musiken kraftfullt komponerad och skådespelarna mer än kompetenta. I täten syns briljanta Christine Baranski (Mamma mia!), som på ett naturligt och okonstlat sätt tagit över huvudrollen efter Julianna Margulies. Med sig har hon bland annat Rose Leslie (Game of thrones) och Cush Jumbo (Remainder), som också imponerar stort och ger serien en riktigt fantastisk girl power! 
 
Den kvinnliga trion tvingas möta många prövningar. 
 
Allt som allt är den första säsongen av The good fight härligt komplex. Redan vid första avsnittet är det svårt att slita sig från skärmen. Tempot är högt, intrigerna många och som tittare har jag både underhållits och berörts. Visst kan jag inte undgå att sakna Alicia Florrick från The good wife, men med det sagt har serien inget som helst problem att hålla sig uppe på egen hand.
 

Weeds, säsong 3

Längd: 6 hr 15 min.
Antal avsnitt: 15 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Kevin Nealon, Elizabeth Perkins, Justin Kirk, Hunter Parrish.
Releasedatum: 5 november 2008.
 
Nancy Botwin är en ensamstående mamma, som börjar sälja marijuana efter att maken dött. Men när hennes företag växer till ett imperium, upptäcker hon att hon tagit sig vatten över huvudet.
 
 
 
 
 
 
Weeds är en tv-serie som jag fastnar allt mer för, och jag är oerhört glad över att jag inte gav upp efter den första säsongen. Faktum är att jag numera tycker riktigt mycket om den, och ju mer jag ser desto mer beroende blir jag. Det är något med den härliga må bra-stämningen som helt enkelt griper tag i mig. Weeds är definitionen av mysig serie, och fast den har inslag av intriger och spänning så är det just det som håller mig kvar.
 
Mary-Kate Olsen gästar säsongen som Silas tokiga flickvän. 
 
Något som jag tycker om är att karaktärerna verkligen utvecklas. Jag kan konkret peka på en handfull aspekter hos varje karaktär som har förändrats som en följd av seriens händelser, vilket gör att de känns mer levande och äkta. Dynamiken mellan dem har dessutom förbättrats, och jag älskar att se dem munhuggas med varandra. Jag kan också acceptera att de gör smått absurda och överdrivna saker, då det bidrar till seriens lite komiska helhetskänsla. Utöver det känns också skådespelarna mer bekväma i sina roller vid det här laget. Från början upplevde jag dem som lite stela, men nu tar de ut svängarna mer.
 
Allt som allt är den tredje säsongen av Weeds bra. Till min stora förvåning har detta utvecklats till att bli en underhållande och minst sagt beroendeframkallande serie.
 

Orange is the new black, säsong 2

Längd: 12 hr 30 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Taylor Schilling, Kate Mulgrew, Uzo Aduba, Danielle Brooks, Dascha Polanco, Selenis Leyva.
Releasedatum: 8 juni 2015.
 
Piper får ta konsekvenserna för sitt agerande. Red har hamnat utanför gemenskapen. Taystee ger sig in i affärsvärlden och Morello får sitt hjärta krossat.
 
 
 
 
 
 
 
Jag är så himla glad över att jag gav Orange is the new black en ny chans. Jag såg den första säsongen för evigheter sedan. Alltså, flera flera år sedan. Det var nära att jag till och med höll på att glömma bort seriens existens. Men så såg jag den stå där i hyllan, och jag vet inte – men jag kände mig skyldig för att inte ha gett den en ordentlig chans. Så jag klickade hem fortsättningen, och ack vad nöjd jag är över det beslutet.
 
En del av fångarna kämpar för att få regera över fängelset. 
 
Den andra säsongen av Orange is the new black är inte perfekt. Tro mig, serien har många brister. Men jag kan inte undgå att falla pladask för den ändå. Stämningen är lättsam, och handlingen kräver inte att du är raketforskare. Den är lätt att ta till sig, men har ändå precis lagom med komplexitet för att det hela ska bli engagerande. Att serien dessutom blandar spännande intriger med humor är något som jag diggar skarpt.
 
Alltså på riktigt, hur kan man inte tycka om Crazy Eyes? 
 
En annan aspekt värd att ta upp är de minnesvärda karaktärerna. Det här är helt klart en karaktärsdriven serie, vilket gör det särskilt viktigt att karaktärerna har det där lilla extra. Och boy do they. Kvinnorna som vi följer är starka, initiativrika och stora inspirationer trots att de sitter bakom galler. Och det säger en hel del. Deras kämparglöd är omöjlig att inte avundas.
 
Blod, svett och tårar är vardagsmat för fångarna. 
 
Allt som allt är den andra säsongen av Orange is the new black bra. Mycket bra faktiskt. Trots att jag ser en hel del brister, och trots att jag ännu inte klassar serien som en favorit, kan jag inte neka att jag känner mig väldigt tillfreds med avsnitten överlag. Jag vill definitivt se mer.
 

Sherlock: the abominable bride

Längd: 1 hr 29 min.
Antal avsnitt: 1 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: drama, kriminalare, mysterium.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves.
Releasedatum: 4 april 2016.
 
Tänk om det som hänt inte var i nutid? Tänk om det istället var senare delen av den viktorianska tiden? Tänk om världens mest kända detektiv och hans bästa vän bodde på Baker Street bland hästdroskor, frackar och höga hattar? Välkommen till Sherlock 1895.
 
 
 
 
 
Wow. Wow wow wow. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat Sherlock förrän jag såg The abominable bride. Detta är en sådan högkvalitativ serie att jag inte finner ord. Spektakulärt! Magnifikt! Enastående!
 
För att lösa ett aktuellt fall, tänker sig Sherlock tillbaka till 1895. 
 
Jag vill inleda med att skriva att manuset är briljant. Trots att den största delen av avsnittet utspelar sig hundra år innan tidigare delar av serien, integreras handlingen snyggt med resten. Utöver det är det hela väldigt snyggt gjort också: klippningarna är inte bara ett sätt att växla mellan scenerna, utan används också för att förstärka det som händer. Sen är också fotot extraordinärt, kostymerna ursnygga och musiken episk. Och som vanligt levererar skådespelarna, tempot är högt och alltsammans är grymt spännande.
 
Vem är den vedervärdiga bruden och hur kunde hon överleva sin död? 
 
Som helhet är Sherlock: the abominable bride riktigt bra. Om du gillar kvicka, intelligenta mysterier som samtidigt är riktigt roliga, är detta definitivt en serie för dig!
 

Twin Peaks, säsong 1

Längd: 6 hr 51 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Kyle MacLachlan, Michael Ontkean, Mädchen Amick, Dana Ashbrook, Lara Flynn Boyle, Sherilyn Frost.
Inspelningsår: 1990.
 
När Laura Palmer hittas brutalt mördad tar det inte lång tid för FBI-agent Dale och polischef Harry att inse att Twin Peaks är ett ställe där ingen är helto skyldig och inget är som det först verkar.
 
 
 
 
 
Hmm. Alltså. Jag vet knappt var jag ska börja. Jag har bara hört gott om Twin Peaks. Varenda människa verkar kalla serien ”mästerverk” och ”oerhört spännande”. Men jag förstår inte riktigt grejen? Jag tyckte varken serien var särskilt mystisk eller spännande: allt bara är, och jag satt uttråkad från första till sista minut.
 
Dale kallas in för att lösa Laura Palmers mord. 
 
Tempot i den första säsongen av Twin Peaks är extreeeeeemt långsamt. Det händer i princip ingenting, vilket gör att jag inte alls förstår varför serien är så populär. Jag fastnade inte heller för karaktärerna, och ofta blev jag så disträ att jag gjorde annat med serien på i bakgrunden. Jag brydde mig helt enkelt inte om det lilla som hände. Nej, Twin Peaks var verkligen inte en serie för mig, och jag kommer inte att titta på nästkommande säsonger.
 

Orphan Black, säsong 2

Längd: 6 hr 45 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Thriller, drama, scifi.
Skådespelare: Tatiana Maslany, Dylan Bruce, Jordan Gavaris, Maria Doyle Kennedy, Kevin Hanchard.
Releasedatum: 4 maj 2015.
 
Sarah och hennes klonsystrar kämpar med att hålla sin värld hemlig och samtidigt skydde dem de älskar. Men ingen är att lita på.
 
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Orphan black är bra. Spännande, välgjord och med briljanta skådespelarinsatser. Speciellt från Tatiana Maslany. Humorn är fantastisk och actionen blir stundtals riktigt intensiv. Ändå kan jag inte låta bli att känna mig lite besviken.
 
Sarah Manning kan bara förlita sig på sin adoptivbror. 
 
Den andra säsongen når nämligen inte upp till de höga förväntningarna efter föregångaren. Den är mer osammanhängande och rörig, och inte fullt lika händelserik. Som resultat förlorade jag ibland intresse för serien, vilket är tråkigt då jag verkligen hade hoppats på en ny favorit.
 
Några av klonerna är vänner, andra fiender. 
 
Som helhet är den andra säsongen av Orphan black bra, med några riktigt starka stunder. Men jag hade hoppats på mer.
 

Ghost whisperer, säsong 1

Längd: 15 hr 22 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, fantasy.
Skådespelare: Jennifer Love Hewitt, David Conrad, Aisha Tyler, Christine Baranski.
Releasedatum: 16 maj 2007.
 
Melinda befinner sig i två olika världar, med en fot bland de döda och en bland de levande. Hennes gåva gör att hon blir tvungen att ta sig an rollen som medlare mellan osaliga andar och deras anhöriga.
 
 
 
 
 
 
Den första säsongen av Ghost whisperer är trevlig, men tradig. Jag skulle inte kalla den dålig, men jag engageras så pass lite att jag inte heller vill benämna den som bra. Konceptet känns inte särskilt originellt, och fast skådespelarna gör helt okej ifrån sig sticker deras insatser inte ut.
 
Melinda hjälper döda att "gå in i ljuset". 
 
Det som jag stör mig mest på med Ghost whispererär emellertid enformigheten. Det hade kunnat vara en jätteintressant serie om den fokuserat mer på Melindas liv, och haft spökgrejorna på sidan om. Nu blir det istället lik typiska kriminalserier: där ett nytt ”spökfall” behöver lösas i varje avsnitt, vilket blir repetitivt i längden. Det gör också att det känns som att serien inte rör sig framåt, eftersom man lätt kan hoppa över en handfull avsnitt utan att missa något viktigt.
 
Som helhet är den första säsongen av Ghost whisperer rätt medioker. Helt okej att slötitta på, men inget som gör mig särskilt exalterad över fortsättningen.
 

Outlander, säsong 3

Längd: 11 hr 55 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Caitriona Balfe, Sam Heughan, Tobias Menzies, David Berry, César Domboy, Gary Young, John Bell, Lotte Verbeek, Lauren Lyle.
Releasdatum: 9 april 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Åtskilda av kontinenter och århundranden måste Claire och Jamie försöka hitta tillbaka till varandra. Men kommer de att vara samma personer som skildes åt vid stenarna för länge sedan?
 
 
 
 
Outlanderfår mig verkligen att må bra. Det är något med stämningen som sprider den mest värmande av känslor. Skådespelarnas kemi till varandra är genuin, och fotot är himla snyggt. Varje scen utstrålar kompetens. Ljussättning, kostymer, håruppsättningar: allt är on point. Den tredje säsongen är minst sagt beroendeframkallande.
 
Få överlever slaget vid Culloden. 
 
Sen tycker jag visserligen att säsongen också är mer utdragen och förutsägbar än tidigare säsonger. Det tar relativt lång tid innan handlingen kommer igång, och hjärtat satt inte i halsgropen på samma sätt. Men även när Outlander är som sämst är serien bättre än de flesta andra serierna, så det var knappast något som genererade särskilt betydande konsekvenser.
 
Är kärleken mellan Jamie och Claire tillräcklig för att övervinna alla hinder? 
 
Som helhet är serien riktigt bra. Definitivt bättre än böckerna. Den tredje säsongen slutar inte riktigt i en cliffhanger, men jag kan inte vänta tills fortsättningen kommer! 
 

Hjälp, säsong 2

Längd: 3 hr 35 min.
Antal avsnitt: 8 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Stina Ekblad, Johan Rheborg, Felix Herngren, Johan Glans, Annika Andersson.
Inspelningsår: 2007.
 
På Jeanettes mottagning är arga Örjan tillbaka efter ett återfall. En ny receptionist har börjat, den egensinniga Filippa Bark. Benjamin ska operera bort blindtarmen men ett missförstånd orsakar ofrivilligt könsbyte. Reine söker hela tiden nya sätt att försöka ta livet av sig.
 
 
 
 
 
Jag vet knappt vad jag ska skriva om den andra säsongen av Hjälp. Den här serien gör mig kluven. Å ena sidan är skådespelarna briljanta. Ekblad, Rheborg, Glans… alla är de fullkomligt lysande i sina roller. Säsongen har dessutom några riktigt roliga stunder, och det finns tillfällen då jag skrattar rätt ut.
 
Men Hjälp har också stora brister. Inte nog med att alla konflikter, gräl och munhugg kan bli rätt frustrerande. En del scener är även rent utav förolämpande och osmakliga, på gränsen att jag inte tycker att det är okej att skämta om sådant i TV. Det uppstår därför väldigt konflikterande känslor inom mig: eftersom serien har stunder jag både älskar och hatar.
 
Som helhet kan jag emellertid inte kalla den andra säsongen av Hjälp för mer än okej. Den har verkligen några strålande stunder, men det lite oaptitliga manuset tar udden av humorn.
 

Once upon a time, säsong 6

Längd: 15 hr 8 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, drama, äventyr.
Skådespelare: Jennifer Morrison, Lana Parrilla, Robert Carlyle, Ginnifer Goodwin, Josh Dallas, Jared Gilmore.
Releasedatum: 16 oktober 2017.
 
Friden i Storybrooke blir kortlivad då den Onda drottningen återvänder med kaos som gör hennes tidigare grymheter bleka i jämförelse. Desperat att rätta sina fel kämpar Regina i den ultimata striden mot sin nemesis. Men kan en överleva om den andra förstörs?
 
 
 
 
 
Åh, vad jag tycker om Once upon a time! Det är en av de mest klyschiga, fåniga och fult animerade serierna som jag har sett – ändå älskar jag den av hela mitt hjärta. Det är den typen av serie som jag helt enkelt sväljer med hull och hår: logiska luckor och allt. En riktig guilty pleasure.
 
Regina möter den Onda Drottningen i en slutlig kamp. 
 
Det är något magiskt över den sjätte säsongen av Once upon a time. Det är en fröjd att vara tillbaka i Storybrooke: jag insåg inte hur mycket jag saknat den mysiga stämningen och härliga karaktärerna förrän första avsnittet tog sin början. Jag blev emellertid förskräckt när jag upptäckte att säsongen innehåller ett musikalavsnitt. Sådana brukar sällan bli bra. Men i Once upon a time blev jag överraskad. Låtarna i musikalavsnittet är original och sjungs av skådespelarna själva; något som lät förvånansvärt bra. Sen passade dessutom glättigheten som uppstår när karaktärer brister ut i sång faktiskt in i seriens sagolika tema. Det slutade med att musikalavsnittet blev en av mina favoriter.
 
Rumpelstiltskin upplever att han inte förtjänar sin sons kärlek. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av Once upon a time supermysig. Visst finns en hel del brister; som att det ibland känns som att saker och ting hittas på allt eftersom. Liksom, varför frukta döden när en puss på pannan läker såret efter ett svärd som körts igenom någons mage? Men vid den här typen av serie orkar jag inte ens bry mig: istället njuter jag av hela min själ.
 

New Girl, säsong 2

Längd: 9 hr 6 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Zooey Deschanel, Jake Johnson, Max Greenfield, Hannah Simone, Lamorne Morris.
Releasedatum: 9 april 2014.
 
Kommer Jess och Nick att bli de någon gång? Medan Schmidt och Winston brottas med ytliga problem drabbas Nick av ett dödsfall i familjen.
 
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av New Girl är bättre än den första. Jag frustreras fortfarande av att serien är överdriven och högljudd; med många skrik och gräl. Jag kan inte heller påstå att jag någonsin skrattar till de omogna skämten. Men med skillnad från tidigare ser jag en viss charm med New Girl. När karaktärerna väl lugnar ner sig och blir mer sansade, är serien faktiskt rätt trevlig att koppla av till.
 
Det är inte lätt för Jess att bo med killarna på loftet. 
 
Det är dessutom roligt att se så många oväntade gästskådespelare i säsongen. Några exempel är Dylan O’Brien (The maze runner), Josh Gad (Beauty and the beast), Jaime Lee Curtis (Freaky Friday), Mary Lynn Rajskub (24) och sångerskan Taylor Swift. Sen är förstås de ledande skådespelarna också rätt duktiga, när det kommer till kritan.
 
Allt som allt är New Girl en serie som jag irriterar mig grymt mycket på, men som jag ändå vill se mer av.
 

Reign, säsong 3

Längd: 11 hr 56 min.
Antal avsnitt: 18 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, fantasy, historisk fiktion.
Skådespelare: Adelaide Kane, Megan Follows, Torrance Coombs, Anna Popplewell, Craig Parker, Rachel Skarsten.
Releasedatum: 14 november 2016.
 
När Francis blir sämre börjar drottning Elizabeth planera hur hon kan ta tronen från Mary, medan Catherine fortsätter att sukta efter makt. De tre drottningarna har mycket gemensamt: deras kungariken står på spel och både deras inre och militära styrkor testas.
 
 
 
 
 
Åh, vad jag har saknat Regin. Det är en riktig guilty pleasure: trots att handlingen är överdramatisk och full av klyschor har jag svårt att slita mig. Jag tycker att serien har blivit så mycket bättre nu när fokus ligger på intriger och maktspel, snarare än kärleksdrama. Det är spännande att återigen följa karaktärerna, och skådespelarna gör riktigt bra ifrån sig. Att den tredje säsongen dessutom slutar med en cliffhanger, gör att jag sitter som på nålar och väntar på avslutningen.
 
Mary och Francis är Frankrikes regenter. 
 
Det enda som jag stör mig på är emellertid parallellen som drivs av karaktären Bash, som bidrar med fantasyelement till den annars renodlade dramaserien. Jag tycker att de övernaturliga inslagen är onödiga och malplacerade: de passar inte alls in med resten, och dramat är tillräckligt bärande utan det. Egentligen hade jag velat att Bash klippts bort helt från serien: både han och hans handlingsspår känns överflödigt.
 
Lola hålls gisslan av Englands drottning. 
 
Som helhet tycker jag om den tredje säsongen av Reign. Visst, serien är lite överdriven och "tonårsaktig", men den innehåller också en hel del intriger och oväntade vändningar – vilket är precis vad jag gillar. Jag ser fram emot att se den avslutande säsongen.
 

Be cool Scooby-Doo, säsong 1 volym 4

Längd: 2 hr 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Tecknat, äventyr.
Skådespelare: Frank Welker, Grey DiLisle, Kate Micucci.
Releasedatum: 26 februari 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Mysteriegänget kämpar mot en arg jätte, en galen clown, en bitter bridezilla och massa fler. Problemlösarna dyker upp för att utreda rykande färska mysterier.
 
 
 
 
 
 
 
Be cool Scooby-Doo är inte en serie i min smak, men den här volymen var faktiskt bättre än föregångaren. Om det är för att kvalitén har höjts eller för att jag har börjat vänja mig vid serien går bara att resonera kring, men faktum är att jag tycker att den här volymen hade sina stunder. Den är helt enkelt lite småsöt, och den lättsamma stämningen är precis vad jag behöver just nu.
 
Shaggy och Scooby tvingas möta många läskiga varelser. 
 
Men att den fjärde volymen är bättre än tidigare gör inte serien bra. Jag har fortfarande svårt för den animerade stilen, och tycker att serien rent estetiskt är rätt ful. Sen saknar jag också karaktärernas personligheter från originalserien. Jag tycker att de har förstörts lite här. Fred är för manligt macho, medan Vilma och Daphne är stereotypiskt fåfänga.
 
Fred är Mysteriegängets ledare. 
 
Som helhet är den fjärde volymen av Be cool Scooby-Doo inte särskilt underhållande för vuxna att titta på, men jag kan tänka mig att serien är riktigt spännande för den avsedda målgruppen.
 

12 monkeys, säsong 1

Längd: 9 hr 18 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction.
Skådespelare: Aaron Stanford, Amanda Schull, Barbara Sukowa, Emily Hampshire, Todd Stashwick, Kirk Acevedo.
Releasedatum: 29 juni 2015.
 
Genom att använda en farlig och obeprövad metod för att resa i tiden färdas James Cole från en postapokalyptisk framtid till nutiden med uppdraget att hitta och eliminera källan till en dödlig epidemi som kommer att decimera människosläktet.
 
 
 
 
 
Åh. 12 monkeys har verkligen potential till att bli en riktigt bra serie. Konceptet är oerhört fascinerande, handlingen spännande och effekterna snygga. Jag tycker dessutom mycket om skådespelarna: speciellt Aaron Stanford, bland annat känd från Nikita och X-men. Dessvärre var mina förväntningar innan lite för höga.
 
James reser tillbaka i tiden för att hindra en epidemi från att döda mänskligheten. 
 
Hela idén med 12 monkeys är himla intressant, men beklagligtvis tröttande jag efter ett tag. Det som händer känns nämligen lite upprepande att tjatigt, och efter ett tag började jag undra när handlingen skulle drivas framåt och ta sig an något nytt. Den största delen av säsongen spenderar karaktärerna med att leta efter personer, oskadliggöra dem och börja om på nytt. I längden blev det lite tradigt. Det vänder emellertid i slutet, men då är det lite för sent.
 
År 2046 gäller det att döda eller bli dödad. 
 
En annan sak som påverkade min upplevelse av 12 monkeys negativt var avsaknaden av verklig fara och oväntade vändningar. Upplägget känns nämligen relativt linjärt, enkelt och förutsägbart. Sen finns förstås ett problem som ofta närvarar när tidsresor finns med i bilden: paradoxer, som ibland gör det svårt att koppla samman hur allt hänger ihop.
 
Vännerna försöker hitta orsaken till utbrottet. 
 
Som helhet tycker jag att den första säsongen av 12 monkeys är bra, men jag hade väntat mig något ännu bättre.
 

Skärgårdsdoktorn, säsong 2

Längd: 5 hr 50 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: 7 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Samuel Fröler, Ebba Hultkvist, Sten Ljunggren, Helena Brodin, Göran Engman, Tove Nordin.
Inspelningsår: 1998.
 
"Det är sommar på Saltö. Johan Steen fortsätter att behandla skadade och sjuka öbor, Wilma uppvaktas av två killar, Sören försöker hitta en strandsatt, Axel lägger näsan i blöt och Eva kommer hem från Afrika."
 
 
 
 
 
 
Den andra säsongen av Skärgårdsdoktorn är precis lika mysig som den första, om inte mysigare. Vid det här laget har tittaren verkligen lärt känna karaktärerna och när första avsnittet började kändes det lite som att komma hem efter en lång resa. Det som gjort att jag förälskat mig i serien är att den är så kravlös: det är lätt att hänga med i vad som händer och allt man behöver göra är bara att luta sig tillbaka och njuta.
 
Wilma hamnar lätt i skymundan när fadern har många att hjälpa. 
 
Skärgårdsdoktorn skildrar ett underbart Sverige: med gemytlig miljö, långa soliga dagar och fantastisk natur och gemenskap. Serien förmedlar sån värme, och får mig att längta efter sommar och solljus. Därtill har serien många intressanta fall, och trots att de är enklare och betydligt mindre dramatiska än i moderna sjukhusserier kan jag inte undgå att hänföras.
 
Som helhet är den andra säsongen av Skärgårdsdoktorn supermysig: ett måste för alla som vill ha en nostalgisk återblick eller väcka varma känslor inför sommaren.
 

RSS 2.0