A Clash of Kings

Fakta:
A Clash of Kings är den andra delen i A Song of Ice and Fire serien av George R. R. Martin. Det är fortsättningen på A Game of Thrones och baserar andra säsongen av tv-serien Game of Thrones.
 
Handling:
"Fron the ancient citadel of Dragonstone to the forbidding hills of Winterfell, chaos reigns as pretenders to the Iron Throne of the Seven Kingdoms prepare to stake their claims through tempest, turmoil, and war. Two great leaders, Lord Eddard Stark and King Robert Baratheon, who once held sway over an age of enforced peace, are dead, victims of royal treachery. As a prophecy of doom cuts across the sky - a comet the colour of blood and flame - five factions struggle for control of a divided land. Brother plots against brother and the dead rise to walk in the night. A princess masquerades as an orphan boy; a knight prepares a poison for a treacherous sorceress; and wild men descend from the Mountains of the Moon to ravage the countryside. Against a backgrop of incest and fraticide, alchemy and murder, the price of glory is measured in blood. For when kings clash, the whole land trembles."
 
 
Recension:
Jag vet knappt var jag ska börja. Jag blir lätt uttråkad av episk fantasy och tyvärr var inte A Clash of Kings ett undantag. Stora delar av boken halvsov jag och tyckte att det inte var ett dugg intressant. Men vid vissa delar var den istället otroligt spännande och fylld med tempo. Men tyvärr måste jag säga att de tråkiga delarna övervinner de spännande.
 
Min favoritkaraktär är Daenerys men hon var knappt med i boken alls. Jag tror att man fick läsa ur Daenerys synvinkel kanske fyra gånger, medan andra karaktärer hade deras synvinklar vartannat kapitel. Nya karaktärer tillkommer i A Clash of Kings men för att vara ärlig gillade jag ingen av dem, alla var de otroligt tråkiga och ointressanta. Däremot gamla karaktärerer så som Sansa och Cersai var otroligt intressanta att läsa om, trots att jag inte gillar dem som personer. Jag tycker att deras beteenden är fascinerande och väldigt unika, och därför blir det väldigt roligt att läsa om dem.

George R. R. Martin skriver väldigt vackert, utvecklande och beskrivande och hans skrivtekink är väldigt bra och lärande. Jag älskar väldigt många citat från boken som undangömt och symboliskt säger en hel del om mänskligheten. Det är nog detta jag gillar mest med serien, att Martin lyckas genom att ge karaktärsdag och genom dialoger beskriva mänsklighetens värsta sidor. För att vara ärlig lär jag mig alltid något nytt om människan genom att läsa George Martins verk.

Dock måste jag skriva att jag tappar bort handlingen när jag läser den här serien. Ibland känns det som om det inte finns någon handling ens, att den röda tråden inte exsiterar. I Lord of the Rings kan man ändå sammanfatta serien med att de ska förstöra Ringen, men i A Song of Ice and Fire kan jag ärligt talat inte säga vad serien handlar om. Att de ska vinna tronen? Huh... jag vet faktigst inte, trots att jag läst de två första böckerna nu. I böckerna jag läser vill jag ha en tydlig handling likaså tempo och spänning, och tyvärr förlorar A Clash of Kings poäng på alla de punkterna. Men samtidigt är berättelsen väldigt episk och kan bli intressant att läsa ibland, men eftersom boken är lång och seg tappas mitt intresse snabbt. A Clash of Kings nådde inte lika långt som A Game of Thrones, men jag uppskattar ändå väldigt mycket av George R. R. Martin's bok.
 
Betyg: 5,5/10

Favoritkaraktär: Daenerys, Sansa eller Cersai
Sidantal: 873
Första meningen: "The comet's tail spread across the dawn, a red slash that bled above the crags of Dragonstone like a wound in the pink and purple sky."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
13

The Summer Before I Met You

Fakta:
The Summer Before I Met You är en av två prequels till The Lynburn Legacy serien av Sarah Rees Brennan. En annan prequel finns med namnet The Spring Before I Met You och hittills finns två böcker i huvudserien: Unspoken och Untold. The Summer Before I Met You är ur Kamis synvinkel och finns endast som e-bok. Finn boken här.
 
Handling:
"'Take care of your spirit, Kami,' said Megumi. 'And don’t burn the place down.' Kami grabbed both the suitcases and headed for the cabin she was sharing with Liz and Angela. Liz walked with her, and on their way Kami stopped. 'My Sobo was exaggerating,' she said earnestly. There have been very few fires.'”
 
 
Recension:
Det enda jag läst hittills av Brennan innan denna var The Spring Before I Met You, den andra novellen. Och jag måste skriva att trots att denna var intressant, så var den inte alls lika bra som ur Jareds synvinkel. Ur The Spring Before I Met You väcktes känslor, men i denna blev det lite tråkigt. Dock så tycker jag att  Sarah Rees Brennan skriver på ett bra och utvecklande sätt, och jag är mer än intresserad av huvudboken i serien: Unspoken. Det är ändå roligt att läsa smånoveller om huvudkaraktären ur Unspoken, både för att avgöra om boken är något för mig, och för att lära känna karaktärerna bättre. Så på det sätter fungerade The Summer Before I Met You bra, men som novell blev den inte alls lika intresseväckande som andra noveller (ex. Daimon av Jennifer L. Armentrout eller The Spring Before I Met You).
 
Men jag rekomenderar denna ändå om du är intresserad av Unspoken-karaktärerna som jag var. Men som sagt: den andra novellen var bättre. Men eftersom den är kort och gratis så har du ju inget att förlora.
 
Betyg: 4,5/10

Favoritkaraktär: Kami
Sidantal: 39 (13 på dator)
Första meningen: "The first thing Liz thought when she saw them was: those girls look like they stepped out of a movie."

Antal böcker lästa 2013: 12

Tävling hos Boktycke

Vill du vara med i en jätterolig och klurig tävling, gör precis som jag och gå med genom att klicka här och följa stegen. Du har chansen att vinna ett presentkort på Adlibris, samtidigt som jag garanterar dig ett par roliga timmars tankeprövningar!

The Spring Before I Met You

Fakta:
The Spring Before I Met You är en av två prequels till The Lynburn Legacy serien av Sarah Rees Brennan. En annan prequel finns med namnet The Summer Before I Met You och hittills finns två böcker i huvudserien: Unspoken och Untold. The Spring Before I Met You är ur Jareds synvinkel och finns endast som e-bok. Finn boken här.
 
Handling:
"This story introduces us to one of the main characters of Unspoken, Jared Lynburn. Seeing him as the broken, dangerous, closed-off teenager that he appears to be from the outside allows us to anticipate all of the insight we'll have into his character when we get inside his head--which we will, since he's the heroine's "imaginary friend.'"
 
 
Recension:
Efterson detta är en prequel så är den extremt kort (precis som recensionen kommer att bli), men jag ville läsa den för att se om jag alls blev intresserad av att läsa huvudboken i serien, Unspoken. Och gissa om! Trots att det inte hinner hände särskillt mycket får jag både känslor för Jared och handlingen. Redan nu tycker jag att idén med hans 'inbillade' kompis är exemplarisk och att den kan bli suverän i Unspoken.
 
Jag ska definitivt fortsätta läsa The Lynburn Legacy, prequels och huvudböckerna. Denna lyckades på de få antal sidor den hade väcka mitt intresse för karaktärerna, deras familjer, värld och författaren själv. Från början kändes storyn tråkig, men efter att man fick reda på mer kring Jared och hans mamma tyckte jag både synd om honom samtidigt som jag kände på mig att när jag väl läser Unspoken så kommer jag att älska honom. Ska genast börja läsa The Summer Before I Met You och ska spara ihop pengar så att jag så snart jag kan har råd att köpa Unspoken.
 
Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: Jared
Sidantal: 45 (15 på dator)
Första meningen: "There were certain kids at school who could only be described as mad, bad, and dangerous to teach, and Jared Moore was their king."
Författare:

Böcker lästa 2013:
11

Obsidian

Fakta:
Obsidian är den första boken i Lux-serien av Jennifer L. Armentrout. I serien finns hittills Shadows (novell), Obsidian, Onyx, Opal, Obsession (novell) och Origin.
 
Handling:
"Starting over sucks. When we moved to West Virginia right before my senior year, I'd pretty much resigned myself to thick accents, dodgy internet access and a whole lot of boring... until I spotted my hot neigbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up. And then he opened his mouth. Daemon is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. We do not get along. At all. But when a stranger attacks me and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something ... unexpected happens. The hot alien living next door marks me. You heard me. Alien. Turns out Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilitiesm and Daemon's touch has me lit up like the Vegas Strip. The only way I'm getting out of this alive is by sticking close to Daemon until my alien mojo fades. If I don't kill him first, that is."
 
 
Recension:
WOW alltså. Obsidian var absolut inte som jag tänkt mig. Den var mycket mycket bättre! När man läser på baksidan till boken låter det som om det kommer att bli ytterligare en sliskig paranormal kärlekshistoria. Men yeeey så glad jag blev när det inte var det.

Det första jag blev glad över när jag läste boken var att huvudpersonen är en bokbloggerska, precis som jag. Kändes väldigt kul att läsa om att hon gjorde Waiting on Wednesday och bokvideor. Blev väldigt intressant att läsa om och jag kunde enklare relatera till karaktären.
 
Det fanns många känslor i boken, och jag kände verkligen medlidande till huvudkaraktären Katy. Men förutom det var boken fylld med spänning och den hade ett perfekt tempo. Trots att boken inte hade det typiska kärleksdramat så var den fylld med passion. Armentrout förmedlar alla känslor från karaktärarna på ett unikt och träffbart sätt. Jag förstod verkligen hur karaktärerna tänkte och kände och jag led med de allesammans.
 
Och sedan handlar det ju om ailens. Ailens! Vilken underbar varelse det visade sig vara. Jag hade trott att det skulle kännas fånigt att läsa om rymdvarelser, men tvärt om, det var en av de mest intressanta varelser jag läst om på länge! Både hur de ser ut, hur de är uppbygda, deras krafter... wow! Armentrout har verkligen tänkt igenom varelserna och karaktärerna minst lika väl som handlingen.
 
Jag rekomenderar verkligen Obsidian till dig som söker passion, spänning, tempo och spännande varelser. Själv trodde jag inte att jag skulle gilla den så mycket som jag gjorde men nu kan jag bara tänka på att jag måste ha fortsättningen, Onyx. Den står i bokhyllan just nu och skriker läs mig, läs mig! Slutet var väldigt bra och gjorde att jag måste läsa nästa bok så snart jag kan!
 
Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Daemon
Sidantal: 355
Första meningen: "I stared at the pile of boxes in my new bedroom, wishing the Internet had been hooked up."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
10

Att köpa böcker (frågor från bloggläsare)

Tyckte att det kunda vara roligt att fylla i det här formuläret jag hittade, kommentera gärna vad DITT svar på dessa frågor är!

1. Vad gillar du med att köpa nya böcker?
Känslorna tar vid redan när beställningen görs och jag får har slags förväntansfull spänning inom mig tills paketen kommer. Då brukar jag sitta i timmar och öppna paketen och undersöka samt bara bedåra böckerna. Efter det hittar jag det perfekta stället i bokhyllan och står ett tag till och bara ser på den nu mycket större samlingen.
 
2. Hur ofta köper du nya böcker?
Förr köpte jag böcker oftare, kanske en gång per månad, men i mindre paket. Nu har jag istället börjat att köpa mer sällan men med större paket. Detta gör förstås att paketen blir mycket dyrare och därför kanske jag köper var tredje-eller-fjärde månad varav varje beställning kostar från 600:- till det mer vanliga 1600:-. Därför blir känslorna kluvna: glad över nya böcker, men ett hål inom mig att så mycket pengar går just till böcker istället för saker man egentligen "skulle behöva mer".
 
3. Vad föredrar du: fysisk bokaffär eller onlineköp?
Jag älskar att gå i bokaffärer men jag köper aldrig någonting från dem. De har alltid så mycket dyrare böcker och det känns som slöseri med pengar. Men jag älskar att gå omkring och titta i affären. Onlineköp är tråkigare och dessutom måste man ju vänta på att få böckerna, men det är oftast mycket billigare. Först köpte jag bara böcker från Cdon, sedan fann jag Adlibris men nu beställer jag mest från Amazon och Book Depository.
 
4. Vilken är din favoritbokaffär?
Jag har ingen favorit bland fysiska bokaffärer men bland onlineaffärer är det Amazon och Book Depository för deras "billiga" priser och Adlibris för att det är otroligt enkelt att hitta på den hemsidan. Amazon och BD är lite mer komplicerade.
 
5. Brukar du förbeställa böcker?
Sällan, men om det är någon fortsättning på en serie jag absolut älskar och känner att jag måste ha fortsättningen till så kan det hända att jag gör det. Funderar exempelvis nu på att förboka Requiem av Lauren Oliver.
 
6. Har du en månadsbugdet för bokinköp, som du inte får överskrida?
Ja jag har själv satt en månadsbudget. Jag delar in mina inkomster i olika kategorier varav en är för böcker, filmer och liknande. 38% av mina inkomster går till denna kategori. Ibland kan jag "låna" från mitt sparkonto, men jag betalar alltid tillbaka.
 
7. Bokköpsstopp - är det något för dig?
Har gjort det flera gånger men varje gång slutar med att beställningen till slut blir på mycket mer än det jag förbjudit från början.
 
8. Hur stor är din bokönskelista?
Tja.. ganska lång. Den jag har skrivit ner är på ungefär 600 böcker, adderat med min lista på Goodreads som kanske är på 450 böcker. Så ungefär 1050 böcker ligger på min lista. Och nej - jag kommer inte kunna skaffa mig alla utan får prioritera de jag vill ha mest.
 
9. Vilka sex stycken böcker från din önskelista skulle du vilka ha NU?
Detta ändras väldigt oftast, men just NU denna sekund så är det nog Blood Rights av Kristen Painter, Level 2 av Lenore Appelhans, The Eternity Cure av Julie Kagawa, Requiem av Lauren Oliver, Opal av Jennifer L. Armentrout och till sist The Darkest Minds av Alexandra Bracken.
 
Jag nominerar alla som läst detta till att svara på frågorna! ;)

Favoritbokserie blir tv-serie

Nu är det många som har hört rykten om att Delirium kommer att bli film. Så är inte läget. Men igår så meddelade Lauren Oliver att första avsnittet för Delirium-tvserien ska börjas spelas in snart. Japp du läste rätt. Delirium blir en tv-serie!!
 
 
Så här skriver Lauren Oliver på sin blogg: "The deal is that Fox, which initially optioned the books for film, decided that due to the complexity of all the side plots and characters, the Delirium series might be better suited for TV, as we’d have a chance to explore all of those elements. I am super psyched because that has always been my preference (for those of you that have read some of my interviews, you know that I LOVE anything that can be done while in pajamas, such as writing and watching television!)/ We’ve been assembling all the moving parts to make that happen over the past few months"

För att läsa hela utdraget av Olivers erkännande till tv-serien, klicka här.
För mer information om själva serien (cast, handling o.s.v.), klicka här.
 
Bara jag som är fantastiskt glad över att Delirium blir en tv-serie istället för film? Hoppas verkligen att det inte blir en flopp och att det blir många säsonger! Någon mer som är glad, eller ville du hellre ha Delirium som film? Bland annat Greg Kinnear kommer att vara med i serien och han är ju jättebra så håller verkligen tummarna för serien!

Daimon

Fakta:
Daimon är prequeln till Half-Blood i Covenant-serien av Jennifer L. Armentrout. I serien finns hittills Daimon (novell), Half-Blood, Pure, Deity, Elixir (novell), Apollyon och Sentinel.
 
Handling:
"For three years, Alexandria has lived among mortals - pretending to be like them and trying to forget the duty she'd been trained to fulfill as a child of a mortal and a demigod. At seventeen, she's pretty much accepted that she's a freak by mortal standards... and that she'll never be prepared for that duty. According to her mother, that's a good thing. But as every descendant of the gods knows, fate has a way of rearing her ugly head. A horrifying attack forces Alex to flee Miami and try to find her way back to the very place her mother had warned her she should never return - the Covenant. Every step that brings her closer to safety is one more step toward death... because she's being hunted by the very creatures she's once trained to kill. The daimons have found her."
 
 
Recension:
Eftersom detta är en prequel var den väldigt kort (tog ungefär 1 timme att läsa), men trots längden fastnade jag verkligen för Alexandrias värld. Väldigt mycket hann hända trots de begränsade sidorna. Tempot var på för fullt och spänningen på topp. Och dessutom slutade Daimon väldigt bra.
 
Jag kunde inte låta bli att jämföra Daimon med Vampire Academy. På vissa ställen var det som om bara orden hade ändrats. Moroi blir hematoi, dhampir blir half-blood och strigoi blir daimon. Dessutom finns det likheter i vad varje av dessa gör, halvbloden skyddar hematoi från daimonerna - precis som i Vampire Academy. På detta sätt känns boken inte unik, men samtidigt älskar jag ju Vampire Academy och då kändes det nästan som att vara tillbaka i Richelle Meads värld.
 
Men trots allt så kan jag nog gilla Covenant serien mer än Vampire Academy, för på dessa på sidor hände så enormt mycket och jag längtar verkligen tills jag läser Half-Blood som jag har stående i bokhyllan. Kanske en ny favoritserie?
 
Betyg: 7/10
 Favoritkaraktär: Alexandria
Sidantal: 62
Första meningen: "She smelled like mothballs and death."
Författare:

Antal böcker jag läst 2013:
9

Rot & Ruin

Fakta:
Rot & Ruin är den första delen i Benny Imura-serien av Jonathan Maberry. Hittills finns fyra böcker i serien (Rot & Ruin, Dust & Decay, Flesh & Bone och Fire & Ash) men Maberry skriver på fortsättningen. Det är en dystopisk serie som handlar lika mycket om en zombieapokalyps som humanitet.
 
Handling:
"In the zombie-infested world Benny has grown up in, teenagers must work once they turn fifteen - or they'll lose their food rations. Benny isn't interested in taking on the family business, but he rreluctantly agrees to train as a zombie killer with his boring big brother, Tom. He expects a dull job, whacking zombies for cash. What he discovers is a vocation that will teach him what it really means to be human. As his worldview is challenged again and again by the lessons he learns from Tom, Benny is forced to confront another horrifying reality: Sometimes the most terrible monsters are human."
 
 
Recension:
Allvarligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för recension. Jag både älskade och avskydde den här boken. Detta var den första boken jag läst av Maberry. Han är väldigt känd för sina zombieböcker och därför var jag nyfiken på denna.
 
Jag hade trott att Rot & Ruin skulle vara läskig och handla om att människorna skulle försvara sig mot attackerande zombier, ungefär som i De Vassa Tändernas Skog. Jag hade förväntat mycket blod, hjärnor och inälvor. Men hjärnorna blev istället till hjärtan. Inte bokstavligen, men jag blev väldigt förvånad när karaktärerna istället tyckte synd om zombierna och på sätt och vis "värnade om dem". På detta vis blev detta istället en bok om mänsklighet och humanitet istället för zombier. Visst zombierna var där, men de hade inte största delen i boken, utan det var det människorna sade, gjorde och utsattes för som var i fokus. På sätt och vis blev jag besviken på detta, eftersom jag varit beredd på en läskig zombiebok, men samtidigt kändes den otroligt unik, just på grund av att Maberry verkligen visade hur människan i grund och botten ser ut.
 
Dock måste jag skriva att Rot & Ruin blev rätt tråkig imellanåt, vilket var synd, för hade tempot och spänningen varit högre hade jag nog fått en ny favoritbok. Det gjorde mig mycket besviken att Rot & Ruin på många ställen segade sig fram, och många händelser kändes faktigst onödiga.
 
Men trots allt det negativa så kan jag inte få ut boken ur mitt huvud. Den fick mig verkligen att tänka efter hur människan ser ut, och hur de flesta tänker och hanterar olika situationer. Visst saknar jag zombievåldet jag trott att jag skulle få, men jag fick någonting annat istället. En annorlunda men helt korrekt världsbild.
 
Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: Tom
Sidantal: 458
Första meningen: "Benny Imura couldn't hold a job, so he took to killing."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
8

A Walk to Remember

Fakta:
A Walk to Remember är en film regisserad av Adam Shankman med bland annat Shane West och Mandy Moore i huvudrollerna. Det är en romantisk dramafilm på 97 minuter med orginalspråket engelska. Den släpptes 22 januari 2003. Se trailern för filmen här.
 
Handling:
"Var gång våren kommer till North Carolina, tänker Landon Carter tillbaka på sin gymnasietid och på Jamie Sullivan. Landon umgicks med skolans innegäng, och han och hans vänner hade inte annat än förakt till övers för den självsäkra Jamie. Men när Landon hamnar i skolans dramagrupp, som straff för ett pojkstreck, möter han Jamie på hennes egna villkor. Deras möte väcker lidelsefulla känslor, känslor han inte visste fanns. Och deras möte kom att ändra hans liv för alltid."

Recension:
Ännu en underbar Nicholas Sparks film. I början verkade den gammal och tråkig, men åh så fantastisk den var! Den har allting från vanligt high-schooldrama, vilket skiljer den från resten av NS-filmerna jag sett, till romantik och sorg. Verkligen en perfekt film att titta på när man vill ha det mysigt.
 
 
Det kanske inte är samma episka kärlekshistoria som The Notebook, men icke-destomindre är den både sorglig och bra. Vill verkligen läsa den här boken, men tyvärr har jag inte den hemma - än. Om filmen var så är bra måste boken vara helt freakin' otrolig. Älskar verkligen Nicholas Sparks, både hans böcker och filmer.

Betyg: 7,5/10

The Iron King

Fakta:
The Iron King är den första delen i The Iron Fey - serien av Julie Kagawa, författaren till Blood of Eden. I serien finns hittills Iron King, Iron Daughter, Iron Queen, Iron Knight, Lost Prince och tre strycken Iron Fey noveller kallade Winters Passage, Summers Crossing och Iron's Prophecy samlade i novellboken Iron Legends.
 
Handling:
"Meghan Chase has a secret destiny; one she could never have imagined. Something has always felt slightly off in Meghan's life, ever since her father disappeared before her eyes when she was six. She has never quite fit in at school or at home. When a dark stranger begins watching her from afar, and her prankster best friend becomes strangely protective of her, Meghan senses that everything she's known is about to change. But she could never have guessed the truth - that she is the daughter of a mythical faery king and is a pawn in a deadly war. Now Meghan will learn just how far she'll go to save someone she cares about, to stop a mysterious evil no faery creature dare face; and to find love with a young prince who might rather see her dead than let her touch his icy heart."
 


Recensioner:
Jag hade väldigt stora förhoppningar på The Iron King. Inte för att jag har hört många som hyllat den, utan för att jag älskade Kagawas bok The Immortal Rules och ville läsa mer av henne. Dock var The Iron King inte alls lika bra.
 
Jag tyckte att boken var mysig, den hade en salgs sagokänsla över sig trots att det är en YA-bok. Tanken på det vackra landet Nevernever och alla underliga varelser var både unik och lockande. Kagawa beskriver väl hur omgivningen ser ut och man får verkligen en tydlig bild av hur livet för dem är.
 
Dock finns det stora brister på tempo och spänning, och barnbokskänslan klänger sig fast lite väl mycket. Det känns som om spänningen bara är halvdan gjord och för att vara helt ärlig brydde jag mig inte om vad som hände med karaktärerna, de fastnade helt enkelt inte. Det kändes som om de inte hade några intressanta eller unika personligheter och därmed blev det tråkigt. Mycket av det som hände visste jag hur det skulle sluta, och jag har läst liknande många gånger. Boken blev helt enkelt inte unik. Mysig, visst, men på grund av bristande spänning och unika egenskaper blev den inte så fantastisk som jag förväntat mig. Ibland kändes det helt enkelt som om allt gick ut på att de gick från ställe till ställe och att ingenting mer hände, för mycket "uppdragskänsla" helt enkelt. Om det skulle ske mer saker på varje ställe de befann sig på och om Kagawa kunde slänga in några känslostormar så skulle boken bli mycket bättre.
 
Nu låter jag väldigt negativ, så missförstå mig inte. Trots att jag är väldigt besviken på grund av att jag hade höga förhoppningar så var The Iron King fortfarande bra. Bara inte så bra jag hade hoppats helt enkelt. Jag hade önskat mer karaktärsutveckling och fler överraskningar, varav mindre typsika Low-Grade-Fantasy ingredienser. Dock känner jag mig nyfiken på nästa del i serien, The Iron Daughter, så jag kanske skaffar mig den någon gång. Men den är inte så högt prioriterad bara. Jag rekomenderar The Iron Fey för er som vill ha en mysig och lätt bok att läsa, en ljus handling och som söker en bok som inte lämnar kvar ett märke i din själ efter läsningen.
 
Betyg: 5/10

Favoritkaraktär: Ash
Sidantal: 363
Åldersrekomendation: 7+
Första meningen: "Ten years ago, on my sixth birthday, my father disappeared."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
7

Boktvilling

Jag är med i en tävling som hålls av BookTwin. Vill du också vara med? Klicka då här.

The Thing

Fakta:
The Thing är en film regisserad av Eric Heisserer. Det är en rysare sci-fifillm med orginalspråket engelska. Den släpptes 04 april 2012. Se trailern för filmen här.
Handling:
 "Antarktis: En exotisk kontinent av förbluffande skönhet. Den är också platsen för en liten, avlägsen forskningsstation där en banbrytande vetenskaplig upptäckt gjorts. När en främmande livsform grävs fram av en internationell forskargrupp övergår glädjen och spänningen dock snart till en kamp för överlevnad. Den formskiftande varelsen, som av misstag släpps lös, har förmågan att förvandla sig själv till en perfekt kopia av vilken levande livsform som helst. Den kan se ut som dig eller mig, men på insidan är den fortfarande högst omänsklig. Paranoian sprids likt en epidemi bland forskarna då de en efter en infekteras av ett mysterium från en annan planet."

Recension:
Jag har aldrig gillat skräckisar. Aldrig. Och därför var jag extremt motig för att se denna, eftersom det är en rysare. Men jag måste skriva detta: den var inte ett dugg läskig. Istället var monstret otroligt overkligt, trots att detta är en nya film. Och med overkligt menar jag skrattretande. Bokstavligen. Jag satt och skrattade bara för att monstret såg så otroligt fånigt och orealistisk ut.
 
När även handlingen var seg ovanpå det fånigt gjorda monstret blev det inte direkt en film jag gillade. Tyckte inte heller om skådespelarna, jo kanske en, men resten spelade inte särskillt bra. Så detta är inte en film jag rekomenderar, om du inte vill skratta åt dåligt gjorda monster.
 
Betyg: 3/10

The Pursuit of Happiness

Fakta:
The Pursuit of Happiness (Jakten på lycka) är en film regisserad av Gabriele Muccino med Will Smith och Jaden Smith i huvudrollerai rollerna. Det är en dramafilm på 112 minuter med orginalspråket engelska. Den släpptes 29 augusti 2007. Se trailern för filmen här.

Handling:
"Will Smith spelar huvudrollen i denna rörande berättelse som är inspirerad av den sanna historien om Chris Gardner – en försäljare från San Francisco som kämpar för att bygga en framtid för sig själv och sin 5-årige son Christopher (Jaden Smith). När hans flickvän Linda (Thandie Newton) lämnar honom, måste Chris uppfostra Christopher på egen hand. Chris hängivelse ger slutligen resultat när han får en praktikplats utan lön på en extremt prestigefylld börsmäklarutbildning – där endast en av tjugo praktikanter klarar sig vidare. Men utan lön blir Chris och hans son vräkta från lägenheten och tvingas sova på gatorna, på härbärgen och till och med på en låst toalett på en tunnelbanestation. Tack vare sitt självförtroende och kärleken till sin son, övervinner Chris Gardner alla hinder och blir en legend på Wall Street."
 
 
Recension:
Jag måste börja med att skriva att Jaden Smith är så otroligt gullig! Tidigare har jag bara sett honom i The Karate Kid och då är han ju äldre men gud så söt han var i denna! Och trots att det inte syns i just Jakten på Lycka eftersom han är såpass liten, så är han en född stjärna. Och Will Smith är ju fantastisk han med (om du gillar honom, se Seven Pounds!).
 
 
Jakten på lycka baseras på en sann historia, och bara att veta att människor lever så här gör ont i hjärtat. Jag gillade filmen, trots att den kunde bli lite småseg ibland. Den var känslosam, realistisk och delvis sorglig när man får se hur Chris och hans sov kommer att leva efter att de blir vräkta. De blir till och med tvugna att sova inne i en toalett. Jag tyckte verkligen synd om dem. Och förutom deras fantastiska skådespelari så var det bra handling, om hur deras liv kunde förändras så snabbt och om hur Chris försöker göra allt han kan för att få dem tillbaka på fötter igen.

Så jag rekomenderar filmen till er som gillar realistiska historier, Smiths och berättelser som griper tag och får dig att fundera över verkligheten.
Betyg: 6/10

New Years Eve

Fakta:
New Years Eve är en film regisserad av Garry Marshall med bland annat Robert De Niro, Katherine Heigl, Ashton Kutcher, Carla Gugino, Lea Michele, Zac Efron, Josh Duhamel, Jessica Biel, Sofía Vergara, Abigail Breslin, Michelle Pfeiffer, Alyssa Milano, Halle Berry, Hilary Swank, Sarah Jessica Parker och Sienna Miller i rollerna. Det är en romantisk komedi på 96 minuter med orginalspråket engelska. Den släpptes 9 maj 2012. Se trailern för filmen här.
 
Handling:
"Livet för flera par och singlar i New York sammanflätas under loppet av nyårsafton som alla firar annurlunda. Vissa går på rockkonsert, några fastnar i en hiss, en annan väntar på sin första kyss, en väntar på förra årets kärlek, en hjälper skadade på sjukhus och några tävlar om att föda barn först det nya året."
 


Recension:
Jag såg faktigst den här på nyafton, vilket gav filmen en annan känsla eftersom den trots allt utspelar sig på nyårsafton. Trots att den här inte är en av mina favoritfilmer så älskar jag filmer som denna: ett ihopplock av massor av kändisar (typ som filmerna Dumpa honom, Love actually, Valentines day...). Då finns det alltid någon skådis man gillar och sett från tidiare. I denna var det från filmer så som Sex and the city, X-men, What happens in Vegas, High School Musical, Stardust, Familjen är värst och The Ugly Truth, men det är bara några av dem.
 
 
Filmen var faktigst jättemysig att se på, speciellt på nyår. Lite kärlek där, lite komik där. Det var ju ingen spännande film, utan mer en feel-good film med lite romantik, mycket skratt, många välkända ansikten och lite sorgligt. Den var verkligen otroligt mysig och jag rekomenderar den för alla er som söker efter någonting lättsamt och enkelt.
 
Betyg: 6,5/10

Freakin' Super Mega Giant Book Haul!

Nu har alla mina saker äntligen kommit! Det blev totalt 3 filmer, 1 seriebox och hela 21 böcker!!! Nu är jag definitivt pank så jag lär inte köpa så många fler böcker på ett tag (förutom i mars på Requiem och Delirium Stories av Lauren Oliver släpps!!) då jag behöver spara ihop igen.
 
Av dessa 21 böckerna var det totalt 18 författare, varav jag läst någon bok tidiagare av endast 4 av dem - så hela 14 nya författare! Och totalt var dessa 21 böcker i 18 serier, och en enda av böckerna står självständig. Genrérna är blandade: 1 contemporary/romance, 8 dystopier/utopier och 12 dark romance/urban fantasy. Så det finns böcker för alla smaker och tycken. Omslag i alla färger, från svart till orange till turkost och allt däremellan. Jag köpte prequels, sequels och mycket mer. För att få reda på vilka böckerna är, se videon nedan!
 


Ursäkta att videon blev så lång: det är många böcker och en pladdrande jag, och därför blev den ungefär 24 minuter lång. Hoppas du har tid. Om inte, så funderar jag på att lägga ut bilder på vilka böcker det är senare, men jag har inte bestämt mig än. Kommentera gärna ( och ja, jag vet att jag ser muppig ut så den kommentaren behövs inte ;) )
 
TBR: 44 böcker olästa i hyllan

The Guardian

Fakta:
The Guardian är ännu en bok av Nicholas Sparks. Han har hittills skrivit sjutton böcker varav alla kommer att bli filmatiserade. Just nu håller The Guardian på att filmas, men än finns inget releasedatum. Med en kraftfull blanding av en kärlekhistoria, svek och besatthet är The Guardian skriven med häpnadsväckande intensitet, som spelar med dina känslor vid varje vändning. För att köpa boken klicka här.

Handling:
"Widowed at a young age, Julie understands the pain that comes with love and has avoided romance for a long time. As she eases herself back into the dating scene, her eye is caught by the darkly sophisticated Richard, as he begins a passionate pursuit of her affections. But she is still confused by her feelings for best friends Mike: funny, loyal, but definitely not sophisticated. A seemingly innocent choice sets off a deadly chain of events that leaves Julie fighting for her life, as jealously simmers into murderous desire."


Recension:
För det första måste jag säga att jag älskar omslaget, enligt mig är det helt freakin' fantastiskt med alla färger och den underbara vyn med siluetterna. Love it! Jag måste medge att The Guardian inte är en bästa boken jag läst av Nicholas Sparks, men trots det är den underbar och har fångat mitt hjärta.
 
Den hade bra tempo, men med skillnad från The Last Song och Safe Haven kunde The Guardian bli lite seg ibland. Det var oftast inte så långa perioder av seghet, men ändå så att jag lade märke till det.
 
The Guardian påverkade mig lite grann känslomässigt, men inte alls på samma nivå som de andra Sparks-böckerna jag läst (och som jag satt och bölade till). I denna bok fick jag inte tårar i ögonen, men jag tyckte ändå att den var underbar. Istället blossade ilska upp inom mig. Visst, inte på samma nivå som med Safe Haven, men ändå. Och jag älskade att analysera karaktärernas beteenden. Jag tycker att det är hemskt intressant att läsa om karaktärer med psykiska sjukdomar och som gör en massa galet. Men återigen så fann man även detta i Safe Haven också, och på en helt annan nivå. Och precis som i Safe Haven fanns där en ständig jagad-känsla.
 
Jag älskar verkligen hur Nicholas Sparks skriver. Det är vackert, betydelsefullt och lidesefullt. Det är som om varje mening har en hemlig betydelse och att symbolik är gömt i varje ord. Han beskriver underbart och bokens handling är bra (trots att den inte var lika bra som övriga böcker). Sparks känns så naturlig, kan krånglar inte till saker och ting utan skriver direkt från hjärtat. Som alltid uttrycker han sorgen och kraften det tar att komma över en älskades död på ett utomordentligt sätt som känns både äkta och unikt. Nicholas Sparks är en av mina absoluta favoritförfattare och The Guardian ändrar absolut inte på det. Ibland känns det som om han beskriver lite för bra, som om det är han själv som varit med som det som sker i boken, vilket får mig att bli ledsen för hans skull om det nu vore så att han tar inspiration från sitt eget liv. The Guardian har, precis som alla andra böcker han skrivit, grävt sig ett liten utrymme i mitt hjärta och planerar att för alltid stanna där. Skillnaden var bara att jag inte fastnade lika mycket för The Guardian som de andra, men jag älskar den ändå, alla han böcker påverkar mig enormt och är helt enkelt fantastiska. Speciellt bra var det när boken nådde sitt klimax. Dock tycker jag att slutets vändpunkt gick över lite väl snabbt.

Så jag rekomenderar verkligen (!!!) The Guardian, men om du inte läst en bok av Sparks än och vill ha ett fantastiskt första intryck av honom så är min personliga favorit hittills Safe Haven. Men The Guardian var romantisk, spännande och otroligt vackert skriven. Jag gillar även att ett djur fick en större (och mer betydelsefull) roll i denna boken. Jag älskar symboliken och det undangömda kring Singer; Julies "skyddsängel". Du borde verkligen verkligen ta dig ann åtminstone ett verk av Nicholas Sparks, för när du väl börjat så kommer du att vilja läsa alla hans böcker, så var det åtminstone för mig. Längtar otroligt mycket tills filmen släpps! Tror verkligen att The Guardian kan bli en helt fantastisk film, om de får med den lite läskiga känslan jag fick i boken, av att ständigt vara förföljd.

Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Singer
Sidantal: 431
Första meningen:
"Exactly forty days after she'd last held the hand of her husband, Julie Barenson sat looking through her window toward the quiet streets of Swansboro."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
6

To Be Continued...

Nu har alla mina böcker (och filmer) kommit! Vi får se när vi gör min book haul, men det blir åtminstone någon gång denna vecka, kanske idag eller imorgon. Och det kommer att bli en låååång book haul. =)

Water For Elephants

Fakta:
Water for Elephants är en film regisserad av Francis Lawrence med bland annat Robert Pattinson, Reese Witherspoon, Christoph Waltz, James Farin, Hal Holbrook, Paul Schneider och Tim Guinee i rollerna. Det är en romantisk dramafilm på 120 minuter med orginalspråket engelska. Den släpptes 31 augusti 2011. Se trailern för filmen här.
 
Handling:
"På en cirkus någonstans i 30-talets USA hittar Jacob ett nytt liv efter att hans föräldrar dödats i en olycka. Där finner han också kärleken i cirkusens stjärna Marlena men för att kunna vara tillsammans måste de bryta sig loss från det enda liv de känner till."
 
 
Recension:
När jag såg trailern till filme tyckte jag att den verkade vara en typisk kärlekshistoria, men jag var ändå nyfiken på den. Och den var garanterat unik! Det är definitivt inte kärlekshistorian som är i centrum i filmen som det verkar i trailern.
 
Jag älskar Pattinsons (Twilight) och Witherspoons (Legally Blonde) skådespelari, det måste jag medge. De är båda fantastiska i filmen, och jag fick enorma känslor för dem båda. Och på tal om känslor så är filmen fylld av dem. Allt från romantik och kärlek både mellan människa och djur, till en otroligt sorg - och inte minst ilska. Ja, både jag och den jag såg filmen med blev otroligt upprörd av det som hände. Väldigt kraftiga känslor måste du vara beredd på kommer väckas om du ser denna film - till och med illamående. Men för mig är det en positiv sak - jag vill att filmen ska påverka mig, varesig det är negativt eller positivt.
 
 
Jag älskar karaktärerna, eftersom de är sådana kontraster till varandra. Det är inte bara en egenskap som speglas hos varje karaktär som i många filmer, utan man lär verkligen känna dem under filmens gång. Och när filmen är slut känns det som det gått alltför snabbt.
 
Jag måste skriva att jag tyckte filmen var vacker, trots det hemska som hände. Miljön och karaktärerna utgjorde en mysig stämning. Men trots det måste jag "varna" er som inte sett Water For Elephants att filmen har fått blandad kritik. Detta beror på djuren. Ja djuren. Jag medger att även jag mådde dåligt av djurmisshandeln i filmen, trots att jag tyckte att det gjorde filmen realistisk och verklig - och bra helt enkelt. Misstolka mig inte, jag uppmuntrar inte alls djurmisshandel, jag avskyr det, men i en film så gör det att fler känslor väcks vilket är det jag vill åstadkomma. Dock är ju filmen baserad på en verklig berättelse, vilket jag helst inte vill tänka på.
 
 
För att sammanfatta så var filmen fantastisk men man ska vara beredd på att starka känslor väcks. Är man dessutom känslig mot djurmisshandel ska man nog välja en annan film. Men om du, precis som jag, vill att en film ska påverka dig känslomässigt, få dig att känna glädje, ilska och sorg, då är detta filmen för dig. För trots att djurmisshandel är hemsk, så får denna film dig att öppna ögonen inför verkligheten.
 
Betyg: 8/10

Jag kommer att FALLA SÖNDER av lycka!

Jag antar att de flesta av er har läst Rör Mig Inte av Tahereh Mafi. Personligen har jag tyvärr inte gjort det men jag har hört väldigt mycket gott om den. Dessutom kommer hennes andra bok snart ut på svenska som Rädda Mig Inte. Jag behöver verkligen börja med den serien (men har ju inte den här hemma så det kan dröja).  Men nu är det så att det finns faktigst en bok som utspelar sig mellan den första och andra boken, kallad Falla sönder. Den är skriven av samma författare och på engelska såklart, men den har bara och kommer bara vara publiserad av Sveriges B Wahlströms - inget annat land. Dessutom publiseras och släpps endast 100 exemplar så inte så många får njuta av Rör Mig Intes uppföljare. Jag har som sagt inte läst första boken därför spammade jag inte direkt Wahlströms efter denna nya bok - men helt utan att jag är förberedd så ligger Falla Sönder, en av de hundra publiserade, i min brevlåda. Snacka om att jag blev förvånad!
 
 
Måste självklart läsa Rör Mig Inte först vilket gör att det kanske dröjer ett tag innan jag tar mig an Falla Sönder, men bara att veta att jag kommer att få läsa fortsättningen känns underbart! Dock tycker jag det är underligt att endast Sverige publiserar boken (och i så få upplagor!?) när det inte ens är en svensk författare...

Glaspärleresan

Fakta:
Glaspärleresan är den första delen av fem i Landet Innanför serien av Maud Mangold. Det är en barnserie anpassad för yngre mellan åldrarna 6-14. De andra delarna i serien är Mahognyögat, Kopparnyckeln, Kristallballongen och Fågelhjärtat.
 
Handling:
"Av en slump hamnar Oliver och Terry i Landet Innanför. Där bor egendomliga varelser och vanligt folk som inte trivs i samhället utanför. De följer efter en flicka och en underlig figur som visar si vara en alldeles äkte tomte. De tas tillfånga av en häxa, de blir tvugna att ta hjälp av älvor och de måste överlista fientliga troll i Bronsberget. I Landet Innanför råder sagans lagar, det får pojkarna snart uppleva. Frågan är hur de ska ta sig helskinnade ur äventyret?"
 
Recension:
Jag skrev precis klart recensionen när min dumma dator stängdes av innan jag hann publisera den - vilket gör att jag måste skriva om den, och jag orkar inte skriva så utförligt jag gjorde först. Glaspärleresan har jag redan läst tio gånger när jag var yngre men i väntan på att mina nya böcker ska anlända läser jag om serien - igen.
 
Glaspärleresan är en perfekt bok för yngre men inte elika excptionell för tonåringar och vuxna. Men jag tror att den skulle kunna ha potential för att riktigt bra YA bok om man lade till beskrivningar och gjorde den mer avancerad.
 
Jag tycker att boken är mysig och jag gillar att den är så kompakt. Det finns inte mycket beskrivningar vilket gör att tempot ökar och handlingen går snabbt fram. Det händer någonting nytt i varje stycke vilket gör att spänningen ökar och boken inte blir seg.
 
Jag älskar alla karaktärer och varelser. De känns alla så levande och ofördärvade. Det finns mysiga karaktärer så som tomtar, troll, älvor och häxar - och de är precis som sagorna avsåg dem att vara, inte som de är i vårat nutida samhälle där man ändrat dessa paranormala varelser enormt mycket.
 
För mig känns Glaspärleresan otroligt nostalgisk men jag tror att denna bok passar de flesta. Speciellt yngre som vill inledas för fantasy, men även äldre som vill läsa någonting mysigt, otroligt lättläst och snabbt. Därför ger jag boken två olika betyg, ett jämfört med barnböcker och ett vanligt betyg jämfört med YA-böckerna och vuxenböckerna jag läst. Självklart kommer vanliga betyget vara lägre än 'barnbetyget' eftersom jag har läst så många bra YA-böcker, men jag uppskattar ändå denna bok, trots att den får lågt betyg.
 
Barnbetyg: 9/10

Betyg: 4/10

Favoritkaraktär: Fille eller Vollmar.
Sidantal: 394
Åldersrekomendation: barntillåten
Första meningen: "Oliver slängde cykeln bakom en buske och tog ett vant skutt över staketet."
Författare:

Antal böcker lästa 2013: 5

Under Lysande Måne

Fakta:
Under Lysande Måne (Brilliance of the Moon) är den tredje och sista delen i trilogin Sagan om klanen Otori av Lian Hearn. Det finns dock två böcker till i serien; en som utspelar sig femton år senare kallad Vid Hägerns Skarpa Skri, och en prequel till Över Näktergalens Golv kallad Och Himlens Vida Väv.
 
Handling:
"Takeos och Kaedes kärlek är så stark att de väljer att trotsa de starka klantraditionerna. De är båda rättmätiga arvingar till provinser, men att befästa sin makt blir en kamp mot tiden. Deras fiender växer i styrka och utmanar dem från alla håll, men oväntad hjälp ger dem en liten strimma hopp. Takeo måste visa att han är den klanledare och taktiker hans underlydnande förväntar sig. Samtidigt ifrågasätts hans religiösa tro och han ställs inför omöjliga val i en maktkamp han bara kan vinna genom stora offer. Kaede försöker finna sig i sin roll som klanöverhuvud, men möter hårt motstånd i de traditionella patriarkala strukturerna. Ett enda felsteg och hon blir utmanövrerad..."
 
 
Recension:
Precis som de tidigare böckerna i Otori-serien var Under Lysande Måne bra. Bättre än På Kudde Av Gräs, men betydligt sämre än Över Näktergalens Golv som jag älskade.
 
Jag har redan sedan jag startade med serien tyckt att det varit otroligt många karaktärer, och för varje bok läggs nya till samtidigt som de gamla fortfarande finns kvar. Namnen för karaktärerna är otroligt vackra, men extremt lika varandra, vilket gjorde att jag hela tiden blandade ihop vem som var vem. Eller kanske inte hela tiden, men ofta i alla fall.
Precis som övriga serien var boken mysig, men inte alls på samma sätt. Kanske är det bara så att jag tröttnat på den världen de lever i, eller så försvann helt enkelt det jag gillade mest från den första boken.

Jag är dock intresserad av att läsa de två böckerna "utanför serien". Vid hägerns skarpa skri låter intressant för att jag verkligen vill veta slutet på berättelsen, och Och himlens vida väv vill jag läsa för att jag älskade första boken och vill veta vad som ledde fram till det som skedde. Jag måste ändå medge att jag är lite besviken på Under lysande måne. Att På kudde av gräs var sämre än första boken kunde jag ändå acceptera eftersom det är mittendelen i en trilogi, de brukar oftast vara de sämsta, men detta skulle ju vara avslutningen och den vill jag ha storslagen. Och tyvärr höll den inte riktigt måttet för mig, jag hade önskat att känslorna från Över näktergalens golv även fanns i Under lysande måne. Epilogen slutar vackert, men inte WOW.
 
Misstolka mig inte nu bara. Sagan om klanen Otori är en otroligt fantastisk serie, och jag känner själv att jag lärt mig mycket från den. Även om den kanske inte hade allt jag önskat så var den ändå fylld av Lian Hears otroliga förmåga att förmedla sin kunskap om Japans kultur på ett väldigt intressant och unikt sätt. Därför rekomenderar jag att du åtminstone läser första boken i serien, Över Näktergalens Golv - för den var riktigt riktigt bra. Under lysande måne var bra, men inte alls på samma nivå som seriens början.
 
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Kaede
Sidantal: 364
Första meningen: "Den vita fjädern låg i min hand."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
4

Safe Haven

Fakta:
Safe Haven är en episk kärlekshistoria av författaren till bland annat The Notebook och The Last Song: Nicholas Sparks. Senare detta år (2013) släpps Safe Haven på film med bland annat Cobie Smulders, Julianne Hough, Josh Duhamel och David Lyons i huvudrollerna. För att se filmtrailern klicka här. För att köpa boken klicka här.
 
Handling:
"When a mysterious young woman named Katie appears in the small North Carolina town of Southport, her sudden arrival raises questions about her past. Beautiful yet self-effacing, Katie seems determined to avoid forming personal ties until a series of events draws her into two reluctant relationships: one with Alex, a widowed store owner with a kind heart and two young children; and another with her plainspoken single neighbor, Jo. Despite her reservations, Katie slowly begins to let down her guard, putting down roots in the close-knit community and becoming increasingly attached to Alex and his family. But even as Katie begins to fall in love, she struggles with the dark secret that still haunts and terrifies her . . . a past that set her on a fearful, shattering journey across the country, to the sheltered oasis of Southport. With Jo’s empathic and stubborn support, Katie eventually realizes that she must choose between a life of transient safety and one of riskier rewards . . . and that in the darkest hour, love is the only true safe haven."
 

Recension:
Nicholas Sparks har gjort det igen och slår igenom med en dunderskräll! Som ni vet storgillade jag Dagboken och älskade The Last Song - men Safe Haven var helt freakin fantastisk!
 
För det första är Sparks språk underbart och hans skrivteknik fantastisk. I de böckerna jag läst av honom fastnar jag direkt i handlingen just för att Sparks är en så fantastisk författare. Definitivt en av mina favoriter.
 
Boken är extremt känslosam och sorglig, men inte alls på samma sätt som The Last Song. Det var en annan slagt sorg. Jag grät inte, men jag kände mig tom innuti och kände verkligen ett stort medlidande till huvudkaraktärerna.
 
Jag gillar att man får läsa ur olika perspektiv, eftersom man då själv blir mer medveten om vad som händer än karaktärerna själva. Man får en bättre inblick vad alla känner och tycker och varför de gör som de gör. I Safe Haven fick man läsa ur tre olika perspektiv: Alexs, Katies och Kevins - och trots att jag älskar några av dem och hatar andra så förstår jag ändå motiven, hur vidriga de än är. Och det måste jag verkligen säga: ibland mådde jag riktigt dåligt av att läsa boken, speciellt när det var ur Kevins PoV, eftersom han är rent av sinnessjuk. Jag kunde verkligen förstå hur Katie kände, trots att jag aldrig har varit med om någonting liknande.
 
Boken hade från början ett lagom tempo men intill slutet ökade det fenomenalt. De sista dussinen sidor kunde jag inte släppa boken och inte heller registrera om det hände någonting omkring mig, jag var helt inslukad i boken. För med tempot kom även en enorm spänning och ärligt talat en liten fruktan över vad som skulle hända. Jag satt som på nålar och kunde inte slappna av förren bokens sista sida var färdigläst.
 
Förutom det har boken enligt mig lagom med romantik. Det blir inte överdrivet mycket flirt och dating, utan istället fokuserar Sparks på kärleken mellan förälder och barn. Sparks beskriver undangömt om känslorna kring att vilja barnens bästa samtidigt om sorgon som kommer efter en älskades död. Han gör ett extremt bra jobb enligt mig.
 
Jag längtar verkligen tills filmen som baseras på boken släpps, men jag tror inte att den kan göra boken rättvisa. Mestadels är detta för att mycket av spänningen och den fruktan jag kände fick jag genom att läsa om vad de olika karaktärerna tänkte, och det går ju inte att förmedla på samma sätt i en film. Dessutom fick jag en viss bild av varje karaktär som jag tror är svårt att avbilda på vita duken. Men jag hoppas verkligen att den kan skildra de flesta av känslorna boken förmedlar.
 
 Boken var verkligen oförutsägbar och spännande men även vacker på något sätt. Jag älskade att läsa om Katies och Alex relationer, både till varandra och till de runt omkring dem. Även när det hände som minst i boken kände jag mig ständigt intresserad av det som hände och bara en sådan fantastisk författare som Nicholas Sparks kan lyckas med någonting sådant.
 
Och slutet hade verkligen en rejäl tvist. De sista sextio sidorna hade fler överraskningar än många böcker har totalt. Dessutom kändes det som om allt som hände boken tog iväg mig på en resa där jag själv upplevde allt som karaktärerna upplevde. Och när jag återvänte var jag inte densamma.
 
Jag ska garanterat läsa alla av Sparks sjutton böcker, för trots att jag känner mig osäker på om han kan ha skrivit en bättre bok än Safe Haven, så lovar jag att jag aldrig kommer att kunna bli besviken på min nya favoritförfattare Nicholas Sparks verk eftersom Safe Haven lämnade mig helt häpen.
 
Betyg: 9,5/10

Favoritkaraktär: Katie
Sidantal: 365
Första meningen: "As Katie wound her way among the tables, a breeze from the Atlantic rippled through her hair."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
3

Välj säsong: The Strain

 

Beställning hemklickad!

För ett par timmar sedan klickade jag hem en beställning från adlibris och en från cdon. Jag är väldigt exalterad över detta eftersom jag har sparat sedan augusti. Det blev många böcker och några filmer. Jag berättar inte riktigt ännu vilka det var jag beställde, utan jag gör en book haul när jag får hem dem. Jag kan åtminstone säga att jag tror att ni kommer att uppskatta vilka det är... En blandad kompott av contemporary, romance, dystopier, utopier, dark romance och urban fantasy i alla fall. Paketen lär förhoppningsvis komma mellan tisdag och fredag nästa vecka.
 
Och jag måste bara berätta. Alla vet ju vem Lauren Oliver är - den fantastiska författaren till Delirium serien och Before I Fall. Idag har jag "chattat" (inte riktigt, men skickat meddelanden) med henne. Jag blev riktigt förvånad när hon svarade, men oooo så glad jag blev eftersom hon är en av mina favoritförfattare. Hon är jättetrevlig vilket får mig att gilla hennes böcker ännu mer (jag vet - konstigt, men anyway). Jag längtar tills Requiem och Delirium stories släpps i mars - måste köpa dem direkt! Can't wait!

Hallowed

Fakta:
Hallowed är den andra delen i Unearthly-trilogin av Cynthia Hand, för att läsa recensionen för första boken klicka här. Det är en serie om änglar i vår egen värld och Hallowed är en bok om första kärlekar, smärtan av att förlora någon och förvirringen som uppstår när du ska möta ditt öde. Det finns även en spin-off bok kallad Radiant. Vill du köpa Hallowed klicka här.
 
Handling:
"For months Clara Gardner trained to face the fire from her visions, but she wasn't prepared for the choice she had to make that day. And in the aftermath, she discovered that nothing about being part angel is as straightforward as she thought. Now, torn between her love for Tucker and her complicated feelings about the roles she and Christian seem destined to play in a world that is both dangerous and beautiful, Clara struggles with a shocking revelation: Someone she loves will die in a matter of months. With her future uncertain, the only thing Clara knows for sure is that the fire was just the beginning."
 
 
Recension:
Hallowed var riktigt bra. Den förvånade mig inte, och hade inte heller särskillt många spännande händelser, men det var någonting med boken som fick mig att aldrig släppa taget, att sträckläsa den tills jag läst ut den efter en dag.
 
Precis som första boken i serien, Unearthly, hade Hallowed ett perfekt tempo och en extremt mysig känsla. Jag vet inte riktigt varifrån den känslan kommer, kanske är det för att boken är extremt lättläst samtidigt som det är en YA-bok, jag vet inte riktigt. Men just den känslan gjorde att jag aldrig lade ifrån mig boken.
 
Dock blir det ett minus på bokens betyg för att den inte överraskade mig. Jag kunde hela tiden gissa mig till vad som skulle hända - och jag gillar att bli chockad. Jag gillar fortfarande idén med änglarna, Hands version är unik i jämförelse med Hush Hush, Fallen, Dark Angel o.s.v. Därmed blir Unearthly-serien den hittills bästa ängelserien jag läst. Och trots att Cynthia Hands serie kanske inte ligger alldeles i topp på min "bästa-böcker-lista" så kommer den alltid ha en plats i mitt hjärta. För att vara ärlig vet jag inte varför, det är bara den där känslan jag får, att trots att det inte händer mycket eller att den inte är någonting speciellt jämfört med andra böcker, så älskar jag den. Just för att den är mysig helt enkelt.
 
Visst var den känslosam, men inte så att jag fick tårar i ögonen. Det känns som om Hand vill ta upp alla känslor (glädje, sorg) men att hon bara skrapar på ytan istället för att gå på djupet. Det är aldrig att jag skrattar rätt ut eller att jag sitter och gråter. Men ändå berörde Hallowed mig.
 
Dock gillar jag inte bokens triangeldrama. För mig känns det lite typiskt YA för mig. Jag kan tycka att triangeldraman kan vara helt okej, ibland till och med det som skapar boken, men då ska det vara unikt och intressant. Claras relation till Christian och Tucker var inte särskilt egen för boken, och för att jag ska börja uppskatta detta drama kräver jag att känslorna sätter fart och att Clara bestämmer sig (som hon kanske gjorde i slutet? Lite oklart.).
 
Så för att sammanfatta recensionen: en bra bok som berör men inte på djupet. Okej kärleksdrama och okej händelser, men det krävs mer för att nå toppen. Men trots allt så älskar jag boken, även om jag inte kan sätta fingret på varför. Men Hallowed är definitivt mer intressant och har fler intriger än Unearthly, och Cynthia Hand utvecklar ständigt sitt skrivande. Jag ska garanterat läsa den avslutande delen, Boundless, som släpps 22 Januari 2013, d.v.s. om 19 dagar. Rekomenderar verkligen Unearthly serien till dig som gillar romantik och ljusa och lättsamma böcker, men som ändå stannar kvar i tanken långt efter att du avslutat boken.
 
Betyg: 7/10

Favoritkaraktär: Christian
Sidantal: 403
Åldersrekomendation: 13+
Första meningen: "In the dream, there's sorrow."
Författare:

Antal böcker lästa 2013: 2

The Last Song

Fakta:
The Last Song är en av Nicholas Sparks sjutton böcker. Den har blivit en film (med bland annat Miley Cyrus som huvudroll). För att köpa boken klicka här och för att se filmtrailern klicka här.
 
Handling:
"Seventeen-year-old Veronica 'Ronnie' Miller's life was turned upside down when her parents divorced and her father moved from New York to Wilmington, North Carolina. Since then she has remained angry and alienated from her parents, until her mother decides she should spend the summer with her father. Ronnie's father, a former concert pianist and teacher, is living a quiet life in the beach town, immersed in creating a work of art that will become the centrepiece of a local church. What unfolds is an unforgettable story about love - first love and the love between parents and children - that demonstrates the many ways that relationships can break out hearts... and heal them."
 
 
Recension:
Jag har garanterat funnit en ny favoritförfattare. Nicholas Sparks inte bara fångar mitt hjärta, utan får mig att se världen omkring mig på ett helt annat sätt än tidigare. The Last Song sätter ribban högt inför 2013.
 
Innan jag lästa The Last Song hade jag sett filmen, och därför hade jag stora förhoppningar på boken eftersom jag storgillat filmen. Och boken levde garanterat upp till dem. Boken var så mycket bättre än filmen, och det säger en hel del.
 
Förutom att boken var mysig, hade tempo och var ytterst intressant så var karaktärerna exceptionella. Sparks beskrev dem inte särskillt mycket, utan nämnde lite kort hur de såg ut bara. Resten lärde man sig genom tankar, dialoger och deras handlingar. Och trots detta så tror jag inte att jag har läst en bok med så välutvecklade karaktärer. Jag förstod dem allesammans och det kändes som om jag kände dem personligen. Varje person i boken hade sina egna unika karaktärsdrag och alla talade på sitt eget sätt. Jag kunde verkligen skilja på alla karaktärer bara genom att läsa en dialog, det behövde inte stå vem som sade vad.
 
Jag gillar verkligen hur Sparks byter PoV genom boken så att man får läsa ur olika synvinklar och därmed få reda på fler karaktärers tankar och vad som driver dem. Detta gjorde att jag lärde känna dem och finns ett känslomässigt band till dem alla.

Trots att Sparks inte spenderar sida upp och sida ner med miljöbeskrivningar så ser jag framför mig en otroligt vacker plats. Mycket lämnas till fantasin men samtidigt så beskriver Sparks på djupet om hur samhället där de lever ser ut genom knappt märkbara beskrivningar. Dessutom cirkulerar Sparks handlingen på ett otroligt sett jag aldrig kunnat förutse epilogen till prologen i boken.
 
Boken höll mig verkligen fast och jag hade otroligt svårt att släppa taget. Speciellt intill slutet kände jag ett sting av tomhet när jag lade mig ifrån boken. De sista nittio sidorna var extremt känslosamma, jag satt och storgrät (jag överdriver inte, jag hulkade och tårarna rann) ända till slutet. En fantastiskt bra och romantisk men sorglig bok som jag rekomenderar till alla. Kom bara ihåg att ha några näsdukar i näriheten - du lär behöva dem. På bokens framsida står det en fantastisk samanfattning som jag blir tårögd att läsa nu när jag läst klart boken, då jag förstår den på en helt annan nivå: "It's a story about family, first loves, second chances and the moments in life that lead you back home."
 
Betyg: 8,5/10

Favoritkaraktär: Jonah eller Steve
Sidantal: 390
Första meningen: "Staring out the bedroom window, Ronnie wondered whether Pastor Harris was already at the church."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
1

Gott nytt år!!!

Nu har det nya året kommit och jag hoppas att det blir ännu bättre än det förra! Nya upplevelser, nya böcker, kanske ett nytt liv? Hur tror du att det nya året kommer att vara?
 
 
Har du gett några nyårslöften? Ha ett underbart nytt år och fira denna natt med dina nära och kära. Spela spel, titta på fyverkerier, ät god mat och fira att det är lov och att det nya året kommer att dra med sig nya överraskningar och erfarenheter!

RSS 2.0