Månadssammanfattning: December 2014 & Årssammanfattning

Som vanligt gör jag en sammanfattning över de recensioner jag publicerat under månaden och jag listar även hyllans tillskott. Det är bara att klicka på bildlänkarna för att komma till recensionerna. Bildlänkarna står i betygsordning, och som alltid finns alla mina recensioner att hitta i menyn. 
 
Denna gång har jag även gjort en årssammanfattning som du finner längst ner i inlägget.
 
----------
 
Publicerade bokrecensioner i december (3 stycken):
 
  
 
----------
 
Publicerade filmrecensioner i december (21 stycken):
 
    
    
    
    
 
----------
 
Publicerade serierecensioner i december (5 stycken): 
 
    
 
----------
 
Nytt i bokhyllan i december (2 stycken):
  • Lönnmördare av Jerker Hultén - Recex
  • Uppstigandet av Karen Bao - Recex
Nytt i filmhyllan i december (93 stycken):
  • Maleficent
  • Stad av Skuggor
  • Edge of Tomorrow
  • Divergent
  • Battlestar Galactica: Razor
  • Battlestar Galactica: The Plan
  • Berätta inte för någon
  • Motherhood
  • Bagdad café
  • Åsa-Nisse jubilerar
  • Åsa-Nisse som polis
  • Kelly’s heroes
  • Absolute power
  • Harry Potter Komplett Box 1-8
    * De Vises Sten
    * Hemligheternas Kammare
    * Fången Från Azkaban
    * Flammande Bägaren
    * Fenixorden
    * Halvblodsprinsen
    * Dödsrelikerna del 1
    * Dödsrelikerna del 2
  • Flood
  • Contract killer
  • Meltdown
  • 1941
  • Rosa Pantern 2
  • In the name of the king
  • Hopplös och hatad av alla
  • Body of lies
  • Mamma mia!
  • Meningen med livet
  • Mutant
  • DaVinci koden
  • Hellboy 2
  • The incredible hulk
  • Farsan
  • Amelie från Montmartre
  • Knowing
  • Crank
  • Crank: high voltage
  • Sirens
  • Southlands tales
  • Killers
  • Percy Jackson och kampen om åskviggen
  • The stranger inside
  • Working girl
  • Baby boom
  • Rocksystrar
  • 22 bullets
  • The bucket list
  • Röd makt
  • Den siste actionhjälten
  • Män som hatar kvinnor
  • Sommaren med Göran
  • The bank job
  • Love & other drugs
  • The day the Earth stood still
  • Street kings
  • Stekta gröna tomater
  • My best friend’s girl
  • Täcknamn coq rouge
  • Den demokratiske terroristen
  • Fiendens fiende
  • Vendetta
  • Hamilton
  • Smokey and the bandit
  • Smokey and the bandit 2
  • Små citroner gula
  • Tropic thunder
  • I love you, man
  • Die hard
  • Die hard 2
  • The taking om pelham 123
  • America’s sweethearts
  • Det blir aldrig som man tänkt sig
  • Trubbel i paradiset
  • Max Payne
  • Brudens bäste man
  • Big daddy
  • Världen räcker inte till
  • Lucky number alevin
  • I min vildaste fantasi
  • Terminator: Salvation
  • Babylon a. d.
  • Falling in love
  • New in town
  • Shanghai knights
  • Shanghai noon
  • Teenage mutant ninja turtles - Recex
  • Away from her
  • The conjuring
  • Margin call
  • In time
Nytt i seriehyllan i december (40 stycken):
  • Pretty Little Liars säsong 4
  • True Blood säsong 7
  • Grey’s Anatomy säsong 7
  • How I Met Your Mother Complete Boxed Set - Recex
    * Säsong 1
    * Säsong 2
    * Säsong 3
    * Säsong 4
    * Säsong 5
    * Säsong 6
    * Säsong 7
    * Säsong 8
    * Säsong 9
  • Battlestar Galactica Complete Boxed Set
    * Säsong 1
    * Säsong 2
    * Säsong 3
    * Säsong 4
  • Two and a Half Men säsong 1
  • Two and a Half Men säsong 2
  • Two and a Half Men säsong 3
  • Two and a Half Men säsong 5
  • Two and a Half Men säsong 6
  • Solsidan säsong 3
  • NileCity 105,6
  • Hjälp säsong 1
  • Hjälp säsong 2
  • Meteor
  • Once upon a time säsong 3
  • 30 Rock säsong 1
  • Hannibal säsong 1
  • Vikings säsong 1
  • Nikita säsong 1
  • NCIS säsong 11
  • Downton Abbey säsong 5
  • Gilmore Girls Complete Boxed Set
    * Säsong 1
    * Säsong 2
    * Säsong 3
    * Säsong 4
    * Säsong 5
    * Säsong 6
    * Säsong 7
----------
 
Antal recensioner skrivna under året: 291 stycken.
Antal recensioner skrivna sedan bloggens start, augusti 2011: 911 stycken.
Antal nya böcker under året: 95 stycken.
Antal nya filmer under året: 204 stycken.
Antal nya serier under året: 132 stycken.
 
Topp 5 böcker lästa 2014:
1. Cress av Marissa Meyer.
2. Shades of Earth av Beth Revis.
3. The Screaming Staircase av Jonathan Stroud.
4. Ignite me av Tahereh Mafi.
5. The Maze Runner av James Dashner.
Värt att nämna: Message in a Bottle av Nicholas Sparks, Star Cursed av Jessica Spotswood, The Forever Song av Julie Kagawa.
 
Topp 5 filmer sedda 2014:
1. Mockingjay part 1.
2. Edge of Tomorrow.
3. The Fault in Our Stars.
4. X-Men: Days of Future Past.
5. The Call.
Värt att nämna: Now Your See Me, Forrest Gump, Babel, Gran Torino.
 
Topp 5 serier sedda 2014:
1. Game of Thrones.
2. Fargo.
3. Breaking Bad.
4. Sons of Anarchy.
5. Dexter.
Värt att nämna: Nashville, The Sarah Connor Chronicles, Sherlock.
 
----------

Små Citroner Gula

Fakta:
Små Citroner Gula (eng. Love and Lemons) är en svensk film regisserad av Teresa Fabik, med bland annat Rakel Wärmländer, Dan Ekborg, Josephine Bornebusch, Sverrir Gudnason, Tomas von Brömssen, Anki Lidén och Richard Ulfsäter i huvudrollerna. Filmen är 99 mintuer lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2013. Filmen baseras på boken med samma namn av Kajsa Ingemarsson.
 
Handling:
"Agnes är kock och älskar att laga mat. Hon har ett bra jobb, en pojkvän som älskar henne och en bästa vän som alltid ställer upp. Plötsligt en dag blir hon både sparkad från lyxrestaurangen och dumpad av sin kille. Därför har hon inget att förlora när en kompis hör av sig och undrar om hon vill vara med och starta en restaurang. Samtidigt lyckas hon bli förälskad i den enda som inte får veta vem hon egentligen är."
 
Recension:
Små Citroner Gula är en enda stor vandrande klyscha, men trots det kan jag inte motstå att gilla den. Den har en oemotståndlig charm och är väldigt söt och mysig att titta på. En konstant varm känsla följer tittaren genom filmen och jag blev faktiskt glatt förvånad över den.
 
Tillsammans med sin bästa kompis tar sig Agnes igenom sitt tuffa liv.
 
Jag är i allmänhet inte särskilt förtjust i svenska filmer då de oftast är överdrivna, dåligt gjorda och inte har särskilt bra skådespelare. Och visst har jag sett bättre filmer, men Små Citroner Gula lyckas faktiskt riktigt bra och skådespelarna passar i sina roller. Jag störde mig lite på Agnes som karaktär men jag gillade stämnningen mellan Wärmländer (Se upp för dårarna) och Gudnason (Monica Z). Även sidskådespelarna var duktiga, och Bornebusch (Solsidan) var underhållande medan Tomas von Brömsson (Mitt liv som hund) och Anki Lidén (I taket lyser stjärnorna) som spelar föräldrarna var otroligt mysiga.
 
För att hennes dröm ska gå i uppfyllelse behöver Agnes kämpa hårt.
 
Allt som allt så uppskattade jag faktiskt Små Citroner Gula. Den är smått underhållande och väldigt mysig, trots alla sina klyschor. Personkemin fungerar bra och jag kan definitivt tänka mig att se den igen.
 



The Bucket List

Fakta:
The Bucket List är en film regisserad av Rob Reiner, med bland annat Jack Nicholson, Morgan Freeman, Sean Hayes, Beverly Todd och Rob Morrow i huvudrollerna. Filmen är 93 minuter lång, spelades in 2007 och rekommenderas från 7 år.
 
Handling:
"Två rumskamrater på en canceravdelning; en hetlevrad miljardär och en lärd mekaniker, sätter ihop en "bucket list" - en lista övers aker att göra innan man trillar av pinn - och beger sig ut på sitt livs äventyr."
 
Recension:
Jag är rätt kluven när det kommer till The Bucket List. Den är rätt underhållande och fick mig att skratta några gånger, men jag hade hoppats på att den också skulle vara berörande och känslosam. Men filmen fokuserade inte på karaktärernas sjukdommar alls, utan snarare på det hopp de kände när de började leva loppan. Och visst har det ett bra och vackert budskap, men det blev lite småtråkigt i längden och ibland kändes filmen "blah".
 
 Rumskamraterna ger sig ut på sitt livs äventyr.
 
Skådespelarna utför dock sina roller otroligt bra. Jack Nicholson (The Shining) står för humorn och Morgan Freeman (The Shawshank Redemption) är ju trots allt Morgan Freeman. De passar båda två som sina karaktärer och har en bra personkemi mellan sig.
 
 Vännerna åker jorden runt och roar sig innan deras tid tar slut.
 
Filmen är rätt orealistisk och aningen långsam, men samtidigt vacker och hoppfull. Med de duktiga skådespelarna och ett helt okej manus så blir resultatet av The Bucket List ändå bra, och jag kan tänka mig att se filmen igen.
 
 

In Time

Fakta:
In Time är regisserad av Andrew Niccol och i huvudrollerna får vi se Justin Timerlake, Amanda Seyfried, Olivia Wilde, Johnny Galecki och Cillian Murphy. Filmen är 109 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2011.
 
Handling:
"I en inte alls för avlägsen framtid har forskningen kommit så pass långt att man kunnat stänga av genernas föråldrande. Tiden är nu valutan i världen och den rike kan leva för alltid medan de fattiga får byta in vad de äger för att förlänga sin odödlighet. En ung fattig kille får tag på en förmögenhet av tid men är inte snabb nog att hjälpa sin äldre döende mor. Han blir då jagad av den korrupta polisstyrkan, länd som tidsväktare."
 
Recension:
Konceptet i In Time är fantastiskt. Filmen har en underbar idé, som skiljer sig från mängden. Den är fräsch, läcker och fascinerande och utspelar sig i en intressant, dystopisk värld. Dock utförs idén rätt dåligt.
 
Att sluta åldras vid 25 gör att ens mamma, fru och dotter ser lika gamla ut.
 
Manuset är svagt och klyschigt och karaktärerna relativt ointressanta. Det finns otroligt många duktiga skådespelare i rollerna, men jag saknar kemi mellan karaktärerna. Timberlake passar inte riktigt i huvudrollen och jag känner ingen attraktion mellan honom och Seyfried. Deras relation känns helt enkelt inte äkta.
 
Efter att ha fått en förmögenhet tvingas Will fly tillsammans med Sylvia.
 
Filmen har också många orealistiska sammanträffanden och världen förklaras inte särskilt utförligt, vilket lämnar många logiska luckor och obesvarade frågor om hur allt fungerar. Allt som allt är In Time en okej science fiction, som hade potential till att bli en stor succé. I grund och botten är idén fantastisk, men tyvärr saknar filmen känsla och realism.
 
  

I Vansinnets Öken

Fakta:
I Vansinnets Öken (org. The Scorch Trials) är den andra delen i Maze Runner-trilogin av James Dashner. Boken är 368 minuter lång och kommer snart som storfilm av 20th Century Fox. Boken släpps av Semic bokförlag.
 
Handling:
"Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilket sorts liv som vändade dem. Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos. Flykten är långt ifrån över. De står inför en ny och fruktansvärd prövning. De har två veckor på sig att korsa en förbränd öken och ta sig till andra sidan. De kommer att möta sjukdom, galenskap och vänner som inte går att lita på - ingen går säker. Kommer Thomas och hans vänner någonsin bli fria? Finns gåtans lösning bland Thomas förlorade minnen?"
 
Recension:
I Dödens Labyrint är en jäkligt bra bok och I Vansinnets Öken håller för det mesta sig på samma nivå. Den är inte riktigt lika stark som sin föregångare, men fortfarande otroligt bra. Dashner fängslar läsaren från första början och gör det svårt för en att sätta ner boken. Den är intressant och otroligt fascinerande. Dashner skriver levande och karaktärerna är verklighetstrogna. Mysterierna tätnar i I Vansinnets Öken och boken är aningen mörkare än den föregående.
 
Boken är spännande och actionfylld och Dashner vet verkligen hur man ska sätta en unik prägel på sitt verk. Han är fylld med fantasi och som läsare förundras man över hans påhittighet. I Vansinnets Öken är alltså en väldigt lyckad bok och trots att den kunde kännas lite enformig ibland så tappade jag aldrig intresset. Nu ser jag mycket fram emot översättningen av den sista delen; The Death Cure.
 
 

Sommaren med Göran

Fakta:
Sommaren med Göran är en svensk komedi regisserad av Staffan Lindberg och har bland annat Peter Magnusson, David Hellenius, Mirja Turestedt, Moa Gammel, Alexandra Rapaport och Tanja Lorentzon i huvudrollerna. Filmen är 93 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2009.
 
Handling:
"Sommaren har knappt börjat när Göran blir dumpad av sin flickvän. Han ligger rejält efter på jobbet och inkassobreven faller som höstlöv i tamburen. Alla ska dessutom till Doddes midsommarfest på hans lyxiga sommarställe i skärgården. Alla utom Göran. Görans kompis Alex är förstås bjuden men han måste vakta sin flickväns nakenhund Tingeling under midsommarhelgen. Efter lite övertalning seglar i alla fall Göran, Alex och Tingeling ut i skärgården mot Doddes sommarställe."
 
Recension:
Jag hade inga förhoppningar på Sommaren med Göran men jag blev faktiskt glatt förvånad. Det är en bra svensk film som lyckades underhålla mig. Filmen kanske inte har det mest välskrivna eller genomtänkta manuset, men den bärs ändå upp på en hyfsat stark grund.
 
Göran har planerat en utflykt som överraskning till sin flickvän.
 
Det finns några duktiga skådespelare med i filmen. Jag gillar Peter Magnusson och David Hellenius i huvudrollerna, och trots att Sommaren med Göran är otroligt klyschig så lyckas de göra filmen rolig och få mig att skratta. De gör den mysig och varm på något sätt.
 
Göran lådsas rida för att träffa Linnea.
 
Självklart är inte Sommaren med Göran unik, utan den har rätt barnslig humor som man hört och sett många gånger förut. Men trots det så underhölls jag av den och jag kan tänka mig att se den igen. Det är en bra, svensk sommarfilm som trots sina klyschor lyckas dra in tittaren och hålla intresset kvar. Det finns några delar som jag inte gillar alls då de är rätt förolämpande, men ärligt talat så glöms de snabbt bort.
 
 

Julklappar

Igår på julafton fick jag kläder, flytta-hemifrån-saker, massage, manikyr, teaterbesök; men också två filmer och en seriebox!
 
 
Filmerna jag fick var Margin Call och In Time. Jag har inte hört talas om den förstnämnda, men det finns sjukt många bra skådespelare i huvudrollerna så jag är minst sagt taggad. In Time har jag däremot länge velat se och jag hoppas verkligen att jag gillar den.
 
 
Sedan fick jag också boxen med samtliga säsonger av Gilmore Girls. Jag har aldrig sett något av serien men jag har hört mycket gott om den så ser mycket fram emot att se den! Stort tack till Tomten.

How I Met Your Mother, säsong 2

Fakta:
I den andra säsongen av komediserien How I Met Your Mother får vi se Josh Radnor, Jason Segel, Cobie Smulders, Neil Patrick Harris och Alyson Hannigan i huvudrollerna. Säsongen är 480 minuter lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2006.
 
Handling:
"Kvinnan i hans liv finns där ute någonstans - frågan är bara, vem är hon? Genom en serie tillbakablickar berättas den roliga och oförutsägbara historien om hur Ted träffar sin drömkvinna och säger farväl till singellivets usla raggningsrepliker och one night stands. Nu närmar sig Marshalls och Lilys bröllop, Barney är fortfarande en galet osmidig ungkarl och Teds romans med Robin hettar till - men är hon verkligen den rätta?"
 
Recension:
Efter att ha blivit glatt överraskad av säsong ett såg jag fram emot att se fortsättningen, och säsong två lämnade mig inte besviken. Den är lättsam och kräver inte mycket från tittaren, vilket gör att det är otroligt enkelt att slappna av till serien.
 
 Marshalls och Lilys bröllop närmar sig.
 
Säsong två var precis som sin föregångare väldigt underhållande och fick mig att småskratta. Skådespelarna är riktigt duktiga allesammans. Min favorit är Neil Patrick Harris som spelar den varma och osmidiga Barney. Han gör så att ett leende alltid finns på mina läppar. Även Hannigan, Segen och Smulders är underhållande och bjuder på skratt. Det är dock synd att serien kretsar kring Ted, eftersom jag tycker att han är den minst intressanta karaktären.
 
 Underbara Barney är med i tv.
 
How I Met Your Mother flytar på bra men jag stör mig lite på att hela serien består av tillbakablickar. Det gör att serien blir lite mer förutsägbar än vad den annars skulle ha varit. Allt som allt är säsong två minst lika bra som den första säsongen, och jag ser definitivt fram emot att se mer. How I Met Your Mother har återigen bevisat att den är en varm och underhållande serie.
 
 

Farsan

Fakta:
Farsan är en svensk film regisserad av Josef Fares, med bland annat Torkel Petersson, Jan Fares, Hamadi Khemiri, Juan Rodríguez, Anita Wall, Nina Zanjani och Jessica Forsberg i huvudrollerna. Filmen är 94 minuter lång, barntillåten och spelades in 2010.
 
Handling:
"Utanför Jörgens Cykel sitter tre vänner. Jörgen är rädd för att bli lämnad, Juan oroar sig över hur labradoren mår, men Farsan, han är förträfflig. Han är snygg, lagar den godaste maten och vet vad en kvinna behöver. Snart ska han bli farfar också, till en perfekt liten pojke. Det är helt säkert. Men när han ger sig ut på jakt efter en härlig farmor är det inte mycekt som går enligt planerna."
 
Recension:
För det första: GOD JUL! För det andra, jag brukar inte gilla svenska filmer, men Farsan är faktiskt helt okej. Farsan är inte en av Josef Fares (Kopps, Jalla! Jalla!) bästa filmer, men den är fortfarande riktigt underhållande och får mig att skratta många gånger.
 
 Jörgen är rädd att frun ska lämna honom och spelar tuff för att behålla henne.
 
Farsan har en hel del duktiga skådespelare i huvudrollerna. Några som sticker ut ur mängden är Torkel Petersson som spelar Jörgen, Nina Zanjani som spelar den varma karaktären Amanda, Hamadi Khemiri samt Juan Rodríguez. Självklart är också Jan Fares som spelar Farsan riktigt rolig och duktig, men jag tycker att han passade bättre som sidkaraktär. Han lyckas inte riktigt bära upp filmen på egen hand och filmens höjdpunkter följde oftast de andra parallellerna.
 
 Sami vågar inte berätta för sin farsa att de ska adoptera.
 
Jag gillar att filmen lyckas blanda humor med en gnutta allvar och dramatik. Filmen är både pinsam och berörande, samtidigt som den bjuder på många skratt. Allt som allt är det en varm rulle. Kanske inte den bästa, men definitivt värd att se.
 
 

Lönnmördare

Fakta:
Lönnmördare är den andra delen i Jerker Hulténs serie Drakhjärta & Hamnskiftare. Den är 448 sidor lång och släpps av Idus bokförlag.
 
Handling:
"Två år efter det att Vera och Albin besegrat Molgor får de besök av en mystisk inkräktare. De förlorade själarnas stav stjäls och både deras föräldrar och byns borgmästare blir förgiftade. Det blir starten på en jakt för att ta tillbaka staven och på något vis försöka rädda dem. Men de flesta av drakarna har gett sig av norrut för att hjälpa Arghan i kampen mot kung Carpean, så Albin, Vera och Lill-Flamma blir tvugna att klara sig ensamma.""

Recension:
Lönnmördare av Hultén är animgen mörkare än den första boken i serien. Det är någonting jag hade hoppats på. Men samtidigt har den förlorat en hel del charm. Många av karaktärerna känns platta och dialogerna är enformiga. Ett exempel är att Hultén nästan alltid använder "sa" istället för ord som "suckade", "fräste", "skrek", "viskade", "gnällde" och så vidare. Efter ett tag blir det rätt tråkigt att läsa. Det låter kanske inte som mycket, men att variera dessa verb i dialogen ger faktsiskt mer liv till karaktärernas personligheter. Vera och Albin är dock fortfarande mycket intressanta att läsa om och är de karaktärerna man minns efteråt.
 
Hultén är väldigt påhittig och har en vild fantasti. Världen är intressant uppbyggd och drakarna väcker läsarens entusiasm. Dock är drakarna rätt mycket i bakgrunden i Lönnmördare och inte ens bedårande Lill-Flamma lyckas charma mig då hon hamnat i skymundan och lätt glöms bort.
 
Något jag stör mig på är att boken är orealistisk. Jag älskar fantasy-böcker, men det måste alltid finnas logiska förklaringar till allt från karaktärernas beteenden till världens uppbyggnad, och tyvärr brister Lönnmördare här. Dock tror jag att många unga, vid åldrarna 8-12, kan uppskatta boken eftersom de inte analyserar lika mycket som en vuxen. Ett tips till Hultén vore dock att läsa fantasyböcker för barn som även vuxna har lätt att fastna för, exempelvis Landet innanför av Maud Mangold eller The Chronicles of Narnia av C. S. Lewis, och använda som inspiration.
 
Allt som allt är Lönnmördare okej, men jag måste skriva att jag faktiskt uppskattade den första boken i serien mer. Hultén är en duktig författare men det känns som att han vill ha med lite för mycket och det blir lätt rörigt och utdraget. Fantasin är det inget fel på utan det som behöver fixas till är trovärdigheten och karaktärerna. Jag är defintivt nyfiken på fortsättningen.
 
 

Flood

Fakta:
Flood är regisserad av Tony Mitchell, med Robert Carlyle, Jessalyn Gilsig, Tom Courtenay, Joanne Whalley, David Shuchet och Nigel Planer, i huvudrollerna. Filmen är 106 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2007.
 
Handling:
"Utan vidare förvarning ödeläggs den skotska kuststaden Wick av en enorm flodvåg. Trycken ökar ständigt och vattnet plöjer i en rasande fart in mot London. Enligt de första beräkningarna kommer barriärerna att klara trycket, men man har fel. Panik utbryter bland de miljoner människor som rör sig i farozonen utan en chans att ta sig därifrån. Med endast ett par timmar på sig att evakuera ligger stadens öde plötsligt i händelserna på tre marinexperter."
 
Recension:
Anledningen till att jag ville se Flood var för att Robert Carlyle (Once upon a time, Stargate universe) är med i den, och visst börjar filmen lovande. Men rätt snabbt in i filmen blir den rörig och dessutom tråkig. Den har många riktigt begåvade skådespelare men deras talanger slösas bort och de får inte en chans att visa vad de går för eftersom manuset är så pass dåligt. Deras karaktärer är inte tilltalande och filmen känns platt.
 
Rob och Sam försöker ta sig ur äventyret levande.
 
Trots att effekterna inte är särskilt imponerande så är detta inte en B-film, vilket ändå var en glad överraskning. Dock kan Flood inte alls mäta sig med fantastiska katastroffilmer så som Day after tomorrow och The impossible. Den har inte tillräckligt med känsla och djup, och inte heller ett genomtänkt manus. Idén är riktigt bra och den har som sagt sina duktiga skådespelare, men jag kände ingenting medans jag tittade på filmen. Jag brydde mig helt enkelt inte.
 
En storm förstör halva London.
 
Nu är det dock inte så att filmen var jättedålig. Den har sina stunder och började som sagt lovande. Idén är intressant och hade den bara genomförst lite bättre så hade jag gillat den mer. Jag tappade helt enkelt intresset för fort. Värt att nämna är att den jag såg filmen med storgillade den.
 
 

Killers

Fakta:
Killers är regisserad av Robert Luketic, och har Ashton Kutcher, Katherine Heigl, Tom Selleck, Catherine O'Hara, Katheryn Winnick och Kevin Sussman i huvudrollerna. Filmen är 93 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2010. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Efter sitt senaste misslyckade förhållande tror Jen att hon aldrig kommer att bli kär igen. Men när hon motvilligt följer med sina föräldrar på semester träffar hon sina drömmers man; Spencer. Tre år senare har hennes önskan blivit sann. Hon och Spender är nygifta och lever ett underbart liv tillsammans. Problemet är bara att Spencer aldrig berättade för henne att han jobbat som internationell superspion med rätt att döda, och när hans tidigare liv kommer ikapp honom vänds deras liv upp och ner."
 
Recension:
Killers är ingen större hit. Visst har den några charmiga stunder, men helheten är rätt tråkig. Handlingen har man sett många gånger tidigare fast i bättre tappningar. Filmen klassificeras som en actionkomedi men jag tycker att den varken har actioningredienser eller komiska moment. Den underhöll inte mig det minsta och fajtscenerna skulle jag knappast kalla för action. Filmen är för fånig och platt.
 
 Jen är inte särskilt förtjust i sin mamma.
 
O'Hara (Home alone) och Sussman (Blue bloods) är mogna skådespelare och därför vet de också hur de ska agera i en film som denna. Heigl (Grey's anatomy) är småcharmig och är bra i komedier, men faller rätt platt när det kommer till just "action"-delarna. Kutcher däremot, brukar jag gilla i filmer, men han passar inte alls i sin roll. Han känns alldeles för oseriös.
 
 Spencer har undanhållit hans yrkessysselsättning.
 
Filmen är också sjukt orealistisk, med många klyschor och logiska luckor. Jag stör mig också på att kameran skakar mycket vid slagsmålen. Allt som allt är Killers ingen höjdare, men den fungerar om man inte har något annat att se på. Den har sina charmiga stunder men till största delen stör man sig som tittare bara på allt det ologiska som händer.
 
 

True Blood, säsong 7

Fakta:
I den sjunde och sista säsongen av True Blood, baserad på böckerna av Charlaine Harris, får vi se Anna Paquin, Stephen Moyer, Sam Trammell, Ryan Kwanten, Chris Bauer, Nelsan Ellis, Carrie Preston, Alexander Skarsgård, Deborah Ann Woll, Kristin Bauer van Straten, Lauren Bowles och Anna Camp i huvudrollerna. Säsongen är 539 minuter lång, består av 10 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 10 november 2014.
 
Handling:
"I sista säsongen av den sexiga, läskiga och underhållande serien får vi äntligen veta hur det går för Sookie, Bill, Jason, Sam, Eric, Alcide, Tara och deras vänner och fiender från alla läger. Grymma öden och lyckliga slut blandas om vartannat när striden mellan vampyrer och människor i den lilla staden Bon Temps går mot sitt slut."

Recension:
Den sista säsongen av True Blood har fått väldigt många negativa recensioner. Och visst, det är definitivt inte den bästa säsongen, men jag tycker inte alls att den är dålig. Tvärt om, så uppskattade jag den rätt mycket och tycker att det blev ett bra avslut på serien.
 
Efter en förödande natt försöker gänget hitta sina vänner.
 
Säsongen har med både humor och spänning. Varje avsnitt är på sitt sätt underhållande och True Blood fick mig att skratta flera gånger. Samtidigt tycker jag också att manuset är mycket mer välskrivet än exempelvis i den sjätte säsongen, där allt togs alldeles för långt. Antalet övernaturliga varelser har tack och lov minskat drastiskt och säsongen fokuserar nästan helt och hållet på vampyrerna och karaktärsutveckling.
 
Yakuzan, Eric och Pam tvingas samarbeta.
 
Skådespelarna är fantastiska. Några av mina favoritkaraktärer är Pamela som spelas av Kristin Bauer van Straten, Ginger som spelas av Tara Buck och Sarah som spelas av Anna Camp. De gör allesammans så otroligt bra arbeten och roar verkligen mig som tittare. Jag gillar verkligen att Anna Camp blir en större del av serien och hennes parallel är riktigt intressant att följa.
 
Vem väljer Sookie till slut?
 
Även skådespelarna som står i centrum; som Anna Paquin, Alexander Skarsgård, Stephen Moyer, Ryan Kwanten och Chris Bauer presterar utmärkt och fängslar tittaren från början till slut. Alla karaktärerna utvecklas väldigt mycekt i denna säsong, och det är fascinerande att få följa deras resa.
 
Sarah Newlin får en nyckelroll i säsongen.
 
Någonting jag dock har att klaga på är alla Bills minnen som dyker upp lite stup i kvarten. Jag finner många av dem irrelevanta till handlingen och störs av att resten av berättelsen avbryts för att se vad Bill gjorde för några hundra år sedan.
 
Andy Bellefleur är lycklig med sin familj.
 
Allt som allt så gillade jag True Bloods avslut. Visst håller säsongen inte samma klass som de första fyra säsongerna, men den är betydligt mycket bättre än föregående säsong och den fängslade mig som tittare samt både underhöll och engagerade mig. Säcken dras ihop på ett snyggt sätt och vi får avslut för de flesta parallellerna. Trots att slutet känns aningen utdraget så är jag faktiskt nöjd med hur allt slutade.
 
 

Årets sista köp

Idag kom ett paket från Cdon, som jag beställde tack vare deras julerbjudanden. Jag har bestämt mig för att detta är årets sista köp.
 
 
Det jag köpte hem var bland annat den elfte säsongen av NCIS. Jag har sett fram emot att se den mycket länge, och trots att jag tycker det är otroligt synd att Cote de Pablo, som spelade Ziva, valde att hoppa av så håller jag tummarna för att säsongen är stark. Den kostade mig 199 kronor. Sedan köpte jag också den femte säsongen av Downton Abbey. Jag gillade de första säsongerna men börjar tröttna lite lätt på serien. Dock är den fortfarande mysig och jag har förtroende för att serien rycker upp sig snart. Säsongen kostade mig 179 kronor.

The Day the Earth Stood Still

Fakta:
The Day the Earth Stood Still är regisserad av Scott Derrickson, med bland annat Keanu Reeves, Jennifer Connelly, Kathy Bates, Jaden Smith, John Cleese, Jon Hamm, Robert Knepper och Kyle Chandler i huvudrollerna. Filmen är 104 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2008. Det är en remake av filmen från 1951.
 
Handling:
"Den utomjordiska varelsen Klaatu hotar genom sitt besök på jorden hela mänsklighetens framtid. Desperat försöker regeringar och vetenskapsmän förstå mysteriet kring Klaatus uppenbarelse. En kvinna får tillsammans med sin styvson nyckelroller i Klaatus plan och blir nu mänsklighetens enda hopp att räddas från total utplåning."
 
Recension:
The Day the Earth Stood Still har ett koncept som jag älskar, och som får tittaren att tänka efter. Den har ett bra och genomtänkt budskap om att vi ska ta hand om vår planet och filmen förmedlar det väl. Dock har filmen också många brister, som förstör.
 
Klaatu antar en mänsklig skepnad framför forskarnas ögon.
 
The Day the Earth Stood Still är intressant och fascinerande att få följa; med många begåvade skådespelare. Keanu Reeves (Matrix) passar oväntat bra som Klaatus, och han backas upp av Jennifer Connelly (Noah), Kathy Bates (Titanic) och bedårande Jaden Smith (After Earth), som allesammans gör bra jobb. Det är också roligt att få se John Cleese (Pang i bygget) och Robert Knepper (Heroes) filmen.
 
GORT skyddar Klaatu mot allt mänskligt våld.
 
Dock är animeringarna inte särskilt bra gjorda. CGI-effekterna är riktigt dåliga för att vara från 2008, och den utomjordiska, humanoida roboten GORT ser otroligt fejkad ut. Det var dock någonting jag kunde acceptera om det inte fanns andra fel också. Jag uppskattade verkligen att se den första timmen, men sedan gick det utför. Slutet var otroligt klent och förstörde en stor del av upplevelsen. Det kändes inte genomtänkt, var påskyndat och hade alldeles för många logiska luckor.
 
Tillsammans måste de kämpa för att rädda mänskligheten.
 
Allt som allt är The Day the Earth Stood Still en bra sci-fi, men på grund av effekterna, lite småfel och filmens slut så blev det ingen större hit. Skådespelarna gör dock ett bra jobb, konceptet är intressant och jag kan definitivt tänka mig att se den igen. Det är riktigt synd att slutet var så dåligt; annars hade filmen fått ett betydligt högre betyg.
 
 

Tidiga julklappar

Trots att det är ett tag kvar tills julafton så har jag hunnit få två tidiga julklappar. En är från filmbloggaren Micke och den andra från min nära vän Sanna.
 
 
Av Micke fick jag skräckfilmen The Conjuring på DVD.
 
 
Och av Sanna fick jag första säsongen av Nikita på blu-ray, med Maggie Q (Divergent) i huvudrollen.
 
TACK till Micke och Sanna!

Välj säsong: Supergirl


Away From Her

Fakta:
Away From Her är regisserad av Sarah Polley, med bland annat Gordon Pinsent, Julie Christie, Stacey LaBerge, Olympia Dukakis, Deanna Dezmari, Kristen Thomson Nina Dobrev och Alberta Watson i rollerna. Filmen är 105 mintuer lång, rekommenderas från 7 år och spelades in 2006. Filmen baseras på boken The Bear Came Over the Mountain av Alice Munro. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Fiona och Grant har varit gifta i 40 år när Fiona drabbas av Alzheimers. Till slut måste hon flytta till ett sjukhem och för första gången lever de separerade, något som inte bara leder till att Fiona glömmer sin äkta man. Hon inleder även ett förhållande med en annan man på sjukhemmet. Grant måste offra hela sig och sin stolthet för att få deras förhållande att åter blomstra."
 
Recension:
Away From Her är ingen snyftarfilm, men det är en film som berör med sin varma och vackra kärlekshistoria. Karaktären Grant är en otroligt empatisk och tålmodig man, som är väldigt lätt att gilla. Som tittare känner man en hel del sympati för honom, och det är intressant att följa hans berättelse.
 
Fiona glömmer sin man och blir kär i en annan patient på hemmet.
 
Skådespelarna är riktigt duktiga. Gordon Pinsent och Julie Christie som är i huvudrollerna, känns båda två realistiska, vana och äkta. De ger liv i deras relation och bidrar till den stora mysighetsfaktorn. Sedan är det kul att känna igen sidskådespelarna, exempelvis Nina Dobrev från The Vampire Diaries och Michael Murphy från X-Men: The Last Stand.
 
En hel del kända ansikten dyker upp i filmen.
 
Dock har filmen några stora brister. För det första består majoriteten av filmen av tillbakablickar, vilket känns antiklimatiskt. Sedan är den också väldigt långsam och det känns som att filmen förskönar sjukdomen Alzheimers. Det är egentligen inte särskilt mycket som händer under filmens gång, förutom att man får följa hur Grant påverkas av Fionas sjukdom.  
 
Grant ger aldrig upp hoppet om sin fru.
 
Sammanfattningsvis är filmen mysig och vacker, men samtidigt långsam och lite småtråkig. Den har karaktärer som väcker sympati, och som spelas av begåvade skådespelare. Allt som allt så är det en bra dramarulle.
 
 

How I Met Your Mother, säsong 1

Fakta:
I första säsongen av How I Met Your Mother, regisserad av Carter Bays, får vi se Josh Radnor, Jason Segel, Cobie Smulders, Neil Patrick Harris och Alyson Hannigan i huvudrollerna. Säsongen är 480 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderas från 7 år. Den spelades in 2005 och släpps av 20th Century Fox. 
 
Handling:
"Historien berättas genom en serie tillbakablickar, där den vuxne Ted minns alla för- och nackdelar med singellivet på vägen mot sitt stadgade liv. Allt började med att hans kompisar Marshall och Lily bestämde sig för giftemål, och att Ted plötsligt kände att han också var redo att bli kär på riktigt. Han får hjälp i sitt sökande av partypolaren Barney - den evige singeln som har sett en hel del och kan alla tricksen. Ted har faktiskt redan spanat in charmiga och självständiga Robin, men ödet kanske vill annorlunda."
 
Recension:
Jag har av någon anledning undvikit den här serien. Den lät inte särskilt tilltalande. Men nu när jag har sett första säsongen måste jag skriva att jag är fast. Visst är den inte särskilt unik, men den har en stor dos charm, är välgjord och väldigt söt. Serien har en konstant varm och romantisk känsla och är väldigt underhållande. 
 
Lily tvingas göra en väldigt udda sallad.
 
Jag kan inte påstå att jag skrattade till seriens skämt men jag satt definitivt och log genom avsnitten. Jag brukar inte heller uppskatta tillbakablickar, men här fungerar det riktigt bra trots att hela serien är en enda lång tillbakablick.
 
Vännerna håller ihop i vått och tort.
 
Seriens karaktärer är levande och säregna, och lätta att tycka om. Min personliga favorit är charmtrollet Barney, men även de andra karaktärerna föll mig i smaken. De är allesammans så lättsamma och okomplicerade, och trots att det kanske låter lite tråkigt så är det faktiskt skönt att ha en sådan serie som inte kräver alltför mycket av tittaren.
 
Ted söker efter sitt livs kärlek.
 
Allt som allt är första säsongen helt klart över förväntan, och trots att How I Met Your Mother inte är en ny favorit så är jag utan tvekan sugen på att se mer. Det är en behaglig och underhållande serie som ger tittaren en paus från vardagen.
 
 

Big Daddy

Fakta:
Big Daddy är regisserad av Dennis Dugan och i huvudrollerna får vi se Adam Sandler, Cole Sprouse, Dylan Sprouse, Joey Lauren Adams, Jon Stewart, Leslie Mann och Rob Schneider. Filmen är 89 minuter lång, spelades in 1999 och rekommenderas från 7 år. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"32-årige Sonny har spenderat största delen av sitt liv med att försöka undvika allt slags ansvar. Men när hans flickvän lämnar honom för en mycket äldre man måste Sonny på ett eller annat sätt försöka bevisa att han är redo att bli vuxen, I ett sista desperat försök att imponera på sin tidigare flickvän, adopterar Sonny den 5-årige Julian. Men flickvännen blir inte ett dugg imponerad. Och Sonny? Han kan inte bli av med Julian igen."
 
Recension:
Big Daddy är en småsöt film där man blir arg på huvudkaraktären. Sonny Koufax är oansvarig, elak och omogen, och som tittare blev jag väldigt irriterad på honom. Jag är inte heller ett fan av Adam Sandler, så kombinationen mellan de två blev inte de bästa. Men lyckligtvis fanns där saker i filmen som vägde upp.
 
Sonny och hans bästa vän tar hand om Julian.
 
Cole och Dylan Sprouse (The Suit Life of Zack and Cody) är underbara. De är otroligt bedårande och gör ett bra jobb med att charma tittaren. Man märker inte av när Julian byts av att spelas mellan Cole och Dylan, och han är den som gör filmen sevärd. Även Leslie Mann (The Other Woman) och Rob Schneider (The Hot Chick) visar framfötterna i filmen, trots att de inte har särskilt många scener. Schneider har en hel del erfarenhet av komedier och det märks tydligt.
 
På Halloween klär Julian ut sig till en pumpa.
 
Filmen är väldigt orealistisk och har ett otroligt klyschigt slut som stör stämningen, men som helhet är den smårolig och bjöd på några skratt. Allt som allt är filmen okej, lite småsöt, och stjärnan är förstås Julian. Den är lättsam och kräver inte att tittaren tänker på egen hand, vilket passar perfekt när man är trött.
 
 

Teenage Mutant Ninja Turtles

Fakta:
Teenage Mutant Ninja Turtles är regisserad av Jonathan Liebesman, med Megan Fox, Will Arnett, Willian Fichtner, Alan Ritchson, Noel Fisher, Pete Ploszek, Whoopi Goldberg, Minae Noji och Jeremy Howard i huvudrollerna. Filmen är 101 mintuer lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 8 december 2014 av Paramount.
 
Handling:
"Problemen tornar upp sig i New York, och det är upp till fyra ninjakrigande, pizzaälskande bröder att rädda staden. Tillsammans med den orädda journalisten April O'Neil och deras mästare Splinter gör sig de ovanliga hjältarna redo att möta sin största fiende - den onde Shredder."
 
Recension:
Jag vill börja med att berätta att jag aldrig sett något av TMNT-franchisen tidigare, så detta är min allra första upplevelse av den. Jag har nästan bara hört negativa saker om filmen, och visst håller jag med om det mesta, men jag tycker inte riktigt att filmen är så dålig. Den har sina stunder helt enkelt, och jag tycker ändå att den är värd att ge en chans.
 
Sköldpaddssyskonen skyddar staden mot bovar.
 
Teenage Mutant Ninja Turtles går efter ett typiskt, klyschigt manus för superhjältefilmer; att några goda snubbar med speciella krafter ska stoppa några onda snubbar från att ta över staden. Tyvärr är detta koncept väldigt tröttsamt och svagt, och jag hade hoppats på en mer orginell vändning på det hela.
 
Den ihärdiga reporten April utsätter sig själv för fara för att få den perfekta storyn.
 
Filmen är rätt tråkig och har ett ryckigt tempo. Bovarna hade kunnat bli intressanta om man fått se fler sidor av dem, men de känns alltför endimensionella för att jag skulle ägna dem en tanke. Däremot är gänget med ninjasköldpaddor rätt söta och charmiga, vilket förhöjer filmen.
 
Sköldpaddorna beteer sig som vanliga människor.
 
Skådespelarprestationerna är tyvärr inte topp. Den som har mest screen-time är Megan Fox (Jennifer's body) och trots att jag inte har något emot henne som person så tycker jag inte att hon har talang. Hon uttrycker sig inte tillräckligt bra utan framstår som platt och känslolös; vilket även färgar av sig på filmen.
 
Att ta kort medans man störtar ner för ett stup verkar vara en bra idé för April.
 
Många av filmens effekter är rätt bra gjorda men jag tycker att sköldpaddorna, råttan och liknade ser rätt fejk ut. Inte heller fanns det mycket av "ninja"-delen med i filmen enligt mig. De flesta fajtscenerna består av knuffar och slag, det vill säga rå styrka, men de uppvisar inte en ninjas smidighet och snabbhet som jag förväntat mig. Dessutom tycker jag att det är löjligt att behöva väva samman alla karaktärers förflutna som de gör i filmen. Det gör att allt verkar vara ett enda stort sammanträffande.
 
April upptäcker att hon har ett förflutet med ninjasköldpaddorna.
 
Allt som allt är filmen inte särskilt bra, men jag tycker definitivt inte att den är lika dålig som många sagt. Kanske beror det på att jag inte har någon tidigare erfarenhet av TMNT att jämföra med, men jag tycker ändå att filmen är acceptabel. Med det sagt så är den också fånig, med ett svagt manus och dåliga skådespelarprestationer, så den är ju ingen succé heller.
 
 

Shanghai Noon

Fakta:
Shanghai noon är den första delen i Shanghai-duologin, regisserad av Tom Dey. I huvudrollerna får vi se Jackie Chan, Owen Wilson, Lucy Liu, Brandon Merrill, Xander Berkeley och Roger Yuan. Filmen är 110 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2000. Efterföljaren heter Shanghai Knights. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"När prinsessan Pei Pei blir kidnappad från Kina, avsätter kejsaren tre av sina mest obarmhärtiga kejserliga vakter för att överlämna lösensumman till kidnapparna i Americas vilda västern. Chong Wang är inte bland de tre utvalda. Men han ser till att komma med i sällskapet genom att erbjuda sig att bära väskorna för sin farbror, tolken. Roy O'Bannon är en outsider som vill bli en framgångsrik tågrånare. Tillsammans bildar de ett högst osannolikt par och nu står prinsessans hopp till de här två, som först av allt måste se till att överleva."
 
Recension:
Shanghai noon är en sådan film man bara måste se. Den har lite av allt; western-känsla, action och en hel del humor. Jackie Chan (The Karate Kid) är fantastisk i huvudrollen och Shanghai noon är en av Owen Wilsons (Wedding Crashers) bästa filmer. Karaktärerna är rappa, roliga och intressanta och det finns en härlig kemi mellan Wilson och Chan samt Liu (Charlies Angels) och Yuan (Skyfall).
 
 Chong Wang slåss med det han har omkring sig.
 
Filmen är riktigt, riktigt rolig, och du måste ha ett hjärta av sten om du inte skrattar. Visst är Shanghai noon klyschig och många skämt har man hört förut, men det finns en hel del nytt också, plus att det gamla tas till en ny nivå. Det är väldigt få stunder i filmen som man inte skrattar, och det är väldigt bra gjort av både regissören och skådespelarna.
 
 Roy hamnar i trubbel vad han än gör.
 
Jag gillar att det finns en hel del action i filmen utan att den blir det minsta våldsam. Eftersom den är så pass underhållande och lättsam så blir det aldrig att man sitter på helspänn eller oroar sig över karaktärernas öde, men man kan fortfarande njuta av deras små strapatser.
 
 Prinsessan Pei Pei är tillfångatagen av en slavhandlare.
 
Det enda negativa jag kommer på är att jag egentligen inte brydde mig om prinsessan Pei Pei eftersom filmen inte har särksilt mycket allvar. Det gör att tittaren inte tar hennes situation seriöst. Hade filmen varit aningen mörkare på dem delarna som Pei Pei (Lucy Liu) var med i hade filmen nog fått mer djup.
 
 Chongs trofasta häst väntar lydigt på honom.
 
Som helhet är Shanghai noon riktigt bra. Visserligen inte lika bra som dess efterföljare, men den är fylld med skratt och underhåller tittaren från början till slut. Skådespelarna är begåvade och har synts tidigare i många filmer och det är lätt att hänga med i svängarna. Har du inte sett Shanghai noon ännu så har du missat något bra.
 
 

Julkalendersbeställning

Cdon har som många andra butiker en julkalender med erbjudanden för varje dag. En dag nu under veckan hittade jag ett par bra erbjudanden så det blev en liten beställning, och igår kom paketet.
 
 
Jag köpte första säsongen av skräckserien Hannibal för 29 kr, filmen Away from her för 29 kr och första säsongen av Vikings för 49 kr. Totalt blev det 107 kronor. Jag ser väldigt mycket fram emot att se alla dessa och har riktigt höga förhoppningar!

Trubbel i Paradiset

Fakta:
Trubbel i Paradiset (org. Couples retreat) är regisserad av Peter Billingsley. I huvudrollerna får vi se Vince Vaughn, Jason Bateman, Faizon Love, Jon Favreau, Malin Akerman, Kristen Bell och Kristin Davis. Filmen är 109 minuter lång och spelades in 2009. Den är barntillåten och du kan se trailern här.
 
Handling:
"Fyra par reser till en tropisk paradisö på lyxsemester, men väl på plats upptäcker tre av dem till sin fasa att intensiv parterapi är en obligatorisk del av resan. De måste genomlida semesterordens ägare Marcels udda rådgivningsmetoder, vilka bland annat är hajsim och intima yogaklasser med en minst sagt kärleksfull instruktör. De får möta både sina rädslor och varandra i ett hejdlöst försök att rädda sina äktenskap och vad som skulle ha blivit deras livs semester."
 
Recension:
Trubbel i Paradiset verkar vara en charmig och rolig film vid första ögonkastet, men helt ärligt talat så var jag rätt uttråkad under filmens gång. Manuset är otroligt svagt skrivet och filmen är inte underhållande. Den gör många försök med att vara rolig, och visst har den sina stunder, men som helhet är filmen platt och humorlös.
 
 Joey och Lucy är ett av de paren som lurats iväg på parterapi.
 
Miljön är histnande vacker och är filmens mest positiva aspekt. Trubbel i Paradiset har också många duktiga och kända skådespelare, exempelvis Kristen Bell (Veronica Mars, Heroes), Kristin Davis (Sex and the city), Vince Vaughn (The internship), Jason Bateman (Horrible bosses), Jon Favreau (Iron man) och Malin Akerman (The heartbreak kid), men deras karaktärer är så otroligt odrägliga att man som tittare inte alls kan njuta av deras prestationer. Dessutom är deras dialoger både ytliga och klyschiga; helt utan känsla och stil.
 
 En del av parterapin går ut på att simma bland hajar.
 
Nej, Trubbel i Paradiset är ingen film för mig. Jag hade hoppats på en glädjefylld och underhållande komedi, men fick istället en svag och humorlös klyscha. Den fick mig att skratta till några få gånger, men eftersom manuset är så dåligt och karaktärerna så irriterande så blev det ingen höjdare.
 
 

House m. d. säsong 8

Fakta:
I den åttonde och sista säsongen av House m. d. får vi se Hugh Laurie, Omar Epps, Robert Sean Leonard, Jesse Spencer, Peter Jacobson, Odette Annabele och Charlyne Yi i huvudrollerna. Säsongen är 868 minuter lång, består av 22 avsnitt och rekommenderass från 15 år. Den spelades in 2011.
 
Handling:
"När House återvänder till sjukhuset efter sin tid i fängelset, måste han finna sig i att ta kommando över personalförändringen i hans team. Tillsammans måste House och hans läkargrupp ta sig an förbluffande medicinska fall som utmanar både deras hjärnor och hjärtan."
 
Recension:
Seriens sista säsong. Det är rätt sorgligt när jag tänker på att det inte kommer finnas något mer av House att se efter detta, men samtidigt så känns det som att serien skulle ha slutat tidigare. Säsongen är bra - såklart; det är ju House! - men jag är helt klart besviken och känner att jag hellre velat att serien tagit slut efter den sjunde säsongen.
 
När Greg återvänder har hans gamla team övergett honom.
 
Seriens stjärnor är såklart Robert Sean Leonard och Hugh Laurie. Båda två är fantastiska skådespelare som verkligen är sina karaktärer. Dessutom har de en kemi mellan sig som lyser igenom skärmen och glädjer tittaren. Deras jobb är att underhålla; och det lyckas de verkligen med.
 
Wilsons och Houses bromance är minst sagt underhållande.
 
Min favoritkaraktär genom serien har varit Lisa Cuddy, som spelats av Lisa Edelstein, så jag blev arg, ledsen och allmänt upprörd över att hon inte var med över huvud taget! Efter sjunde säsongens dramatiska slut hade jag väntat mig en hel del drama mellan Cuddy och House; och jag såg riktigt mycket fram emot det! Så gissa om jag blev snopen när Edelstein inte dök upp i ett enda avsnitt. Det blev ett stort minus och Edelstein lämnade ett gigantiskt hålrum efter sig i serien. 
 
House är den han är, vilket inte alltid är något positivt.
 
Sedan får vi också möta ett nytt team. Visst; några team-medlemmar finns kvar, men vi får bland annat träffa på Adams och Park. Det känns fel att ta in nya karaktärer så här sent in i serien, men samtidigt intregrerar de nya karaktärerna riktigt bra med House och de passar faktiskt in i serien. Jag gillar också att de flesta av de gamla team-medlemmarna återkommer för att avsluta sina berättelser.
 
Park är en av Gregs nya gruppmedlemmar.
 
De medicinska fallen är fortfarande intressanta att följa och jag känner att jag alltid lär mig något nytt. Dock är säsongen småtråkig i mellanåt, och det känns som att mycket upprepas. Det som håller tittarens humör uppe är just den underhållning som Laurie och Leonard bjuder på.
 
Att försätta sig i svåra situationer är Houses specialité.
 
Själva slutet föll rätt platt enligt mig. Jag gillade det helt enkelt inte. Som sista säsong tycker jag att det var värre än Dexters slut. För många frågor som finns kvar, och ärligt talat så dödade säsongen lite av tittarens lust att ens veta mer. Jag hade velat ha mer drama, som i de tidigare säsongerna, och hade förväntat mig att serien skulle gå ut med ett "bang". Istället blev det ett relativt lugnt slut, och just därför hade det varit bättre att kapa den åttonde säsongen helt och hållet.
 
Vi får återse Thirteen, Cameron och många andra gamla karaktärer.
 
Allt som allt är säsongen bra, men som avslutning är gör den mig besviken. Skådespelarna är fortfarande fantastiska, och trots att Edelstein saknades mycket så gör de det bästa av situationen. Serien är intressant, underhållande och lärdomsfull; jag hade bara hoppats på ett mer dramatiskt avslut.
 
 

Edge of Tomorrow

Fakta:
Edge of Tomorrow är regisserad av Doug Liman, med  Tom Cruise, Emily Blunt, Brendan Gleeson, Bill Paxton, Jonas Armstrong, Tony Way, Kick Gurry och Franz Drameh i huvudrollerna. Filmen är 113 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 20 oktober 2014. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Oövervinnerliga utomjordingar iscensätter en obeveklig attack på jorden, och major William Cage befinner isg på ett självmordsuppdrag. När han dödas inom bara några minuter, kastas Cage in i en tidsloop, och tvingas leva ut samma brutala strider om och om igen. Med hjälp av krigaren Rita Vrataski förflyttar varje strid dem närmare seger."
 
Recension:
Edge of Tomorrow är en stark film med ett unikt och fräscht koncept som genomförs med perfektion. Filmen bjuder på non-stop action och spänning, samtidigt som den är riktigt underhållande och får tittaren att skratta imellanåt. Edge of Tomorrow är nog årets bästa science fiction-film. 
 
 William och Rita måste samarbeta för att vinna över de obesegrade Mimics.
 
Karaktärerna är starka och spelas av professionella skådespelare. Tom Cruise (Oblivion) och Emily Blunt (Devil wears prada) presterar toppen och båda ger hundra procent. Tidigare har jag bara sett Blunt i romantiska komedier, men hon är förvånadsvärt bra i sin hårda actionroll. Filmen har också en hel del bra effekter och utomgjordingarna ("Mimics") är intressanta och välgjorda med CGI.
 
 För att vinna måste de finna utomjordingarnas Omega.
 
Edge of Tomorrow är oförutsägbar och genomtänkt. Den är inte en science fiction-kopia som många andra, utan den klarar av att gå sin egna väg och överraska tittaren. Visst är filmen upprepande, men någonting nytt händer hela tiden och håller kvar tittarens intresse.
 
 Ute i strid tvingas Cage att sätta sitt liv på spel.
 
Edge of Tomorrow är alltså en riktigt bra film som jag definitivt rekommenderar till er som vill se hard-core action i en ny, unik tappning. Trots att det finns övernaturliga ingredienser med så känns filmen fortfarande logisk, och tack vare effekterna och skådespelarna så hålls intresset alltid uppe. Edge of Tomorrow är årets bästa sci-fi.
 
 

Nytt recex i brevlådan

Idag kom ett paket från Paramount i brevlådan.
 
 
Filmen jag fick var Teenage Mutant Ninja Turtles på blu-ray, med bland annat Megan Fox i huvudrollen. Jag har aldrig tidigare sett TMNT i någon tappning alls, så vet inte riktigt vad jag har att vänta mig. Filmen släpptes 8 december 2014 och finnas att köpa för 199: - hos Cdon. Stort tack till Paramount!

Divergent

Fakta:
Divergent är en film regisserad av Neil Burger, som baseras på boken med samma namn av Veronica Roth. I huvudrollerna får vi se Shailene Woodley, Theo James, Kate Winslet, Ansel Elgort, Ashley Judd, Jai Courtney, Zoê Kravitz och Maggie Q. Filmen är 139 minuter lång, rekommenderas från 15 år och släpptes 1 september 2014. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"I en dystopisk framtid delas människor in i olika gupper baserat på deras personligheter. En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken grupp de vill tillföra för resten av livet. För Beatrice Prior står valet mellan att stanna kvar med sin familj eller att vara den hon innerst inne är. Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive henne själv. Under extrema fysiska och psykiska prövningar måste Tris försöka avgöra vilka som är hennes verkliga vänner. Hon bär också på en farlig hemlighet. När samhället hotas av våldsamma konfliker inser hon att den skulle kunna rädda de människor hon älskar; om den inte förgör henne först."
 
Recension:
Jag älskar boken som baserar filmen Divergent, och trots att filmen inte är i näriheten att vara lika bra som Roths text, så är den ändå över förväntan. Den tar det fantastiska konceptet från boken och lyckas porträttera det helt okej. Visst hoppar den över några viktiga delar och filmtittare kommer inte alls ha samma förståelse som bokläsare, men allt som allt fungerar det och skapar en riktigt bra film.
 
Tris tränas upp av Four till att bli en medborgare i Dauntless.
 
Alla skådespelare är grymma i filmen men jag kan ändå dela in dem i tre kategorier. Kategori ett: de som passar perfekt för sina roller. I denna kategori platsar Kate Winslet (Titanic) som Jeanine, och Maggie Q (Nikita) som Tori. Ingen hade kunnat framföra de karaktärerna bättre än vad de gjorde. Prestationerna är starka och känns genuina. De både ser ut som och agerar som karaktärerna. Fantastiskt bra casting där!
 
Kate Winslet passar perfekt som Jeanine Matthews.
 
Kategori två: de som inte ser ut att passa rollerna men som gör förvånadsvärda bra prestationer. I denna kategori platsar Shailene Woodley (The fault in our stars), som faktiskt är fenomenal som Tris, trots att jag inte trott att hon skulle prestera bra i den rollen, och Jai Courtney (Jack Reacher). Sedan har vi också den sista kategorin; skådespelarna som inte passar tillräckligt bra i rollen för att bli minnesvärda. Här har vi bland annat Theo James, Zoê Kravitz, Miles Teller och Ashley Judd.
 
Tori hjälper Tris under resans gång.
 
Tyvärr kom många av de viktiga sidkaraktärerna i skymundan och därför missar tittaren betydelsefulla delar. Caleb, Peter, Al, Will, Tris föräldrar och Marcus har väldigt få synliga scener trots att de allesammans är viktiga karaktärer, och det tycker jag är riktigt synd. De karaktärerna känns platta och de skapar inga känslomässiga stormar som i boken.
 
Tris hemlighet riskerar hennes liv.
 
Divergent är inte lika kraftfull eller djup som jag hade hoppats att den skulle vara, men den har spänning och action tillsammans med humor och romantik. Det blev en bra mix och eftersom jag älskar grundkonceptet och skådespelarna så blev också slutresultatet förträffligt. Divergent är perfekt att se när man suktar efter lite lättare action. Jag ser mycket fram emot att se nästa del; Insurgent, och kommer garanterat att se Divergent många gånger igen innan den har biopremiär.
 
 

Två nya seriesäsonger

För rätt länge sedan gjorde jag två beställningar och nu kom de äntligen i brevlådan.
 
 
Den ena är den tredje säsongen av Once Upon A Time. Det är en jättegullig och småspännande retelling-serie som jag älskar, mest tack vare de fantastiska skådespelarna och de igenkännbara sagorna. Det ska bli roligt att få se fortsättningen, då tvåan slutade i en cliffhanger. Säsongen kostade mig 199 kr, inklusive frakt. Jag köpte den under Black Friday, och den var sänkt från 349 kr.
 
Sedan köpte jag också första säsongen av 30 Rock. Det är ingen serie som jag sett förut men jag älskar Tina Fey och Alec Baldwin, så jag ser mycket fram emot att se den. Det som är synd är att bara de fyra första säsongerna släppts i Sverige, medan serien består av totalt sju säsonger. Säsongen kostade mig 35 kr, inklusive frakt.

Outtalat

Fakta:
Outtalat (org. Unspoken) är den första boken i Lynburn Legacy-serien, skriven av Sarah Rees Brennan och publicerad av Modernista bokförlag. Boken är 333 sidor lång.
 
Handling:
"För Kami Glass har han alltid funnits där; Jared, pojken hon kan tala med i sitt huvud, men som ingen någonsin sett i verkliga livet - inte ens hon själv. Hon har inte helt lyckats dölja sina inre samtal med Jared för sin omgivning och Kami betraktas därför som ett lite udda inslag i Vale, den sömniga engelska småstad hon bor i. Trots detta har Kami funnit sin plats i samhället. Men på sista tiden har konstiga saker börjat hända. Från skogen hörs illavarslande skrik om natten och bakom fönstren på Aurimere slott är lamporna plötsligt tända igen: familjen Lynburn, som styrt staden i många generationer, har återvänt. Det visar sig att pojken i Kamis huvud mycket väl kan vara nyckeln till alltihop."
 
Recension:
Jag har läst den här boken förut, på engelska, och visst tyckte jag den var okej, men jag fann inget speciellt med den. Nu fick jag boken på svenska av Modernista så jag gav den en ny chans och av någon konstig anledning gillade jag den tio gånger mer.
 
Outtalats största tillgång är humorn. Dialogerna är kompiskt uppbyggda och karaktärerna är underbart charmiga och rappa. De känns snabbtänkta, levande och välutvecklade, vilket gör att läsningen blir väldigt smart och underhållande.
 
Brennans skrivteknik är bra och texten flyter på väl. Jag gillar att mysteriets svar inte var uppenbart eller förutsägbart, utan att man som tittare själv är involverad i gåtan och får gissa ända till slutet. Boken har många överraskningar och, trots att jag inte är lika upprymd över den som många andra, så tycker jag att den är riktigt bra.
 
Jag gillar även grundkonceptet med tankeläsning och en "lådsaskompis". Det är en väldigt intressant läsning och idén känns unik. Jag är definitivt sugen på att läsa nästa bok i serien och hoppas på att den är minst lika bra som Outtalat.
 
 

92 nya filmer idag

Nu är det så att en av mina föräldrar rensar ut bland sina filmer, vilket resulterar i att jag får dem; en låda i taget. Totalt kommer det bli ungefär fem eller sex stycken flyttkartonger med "nya" filmer. Självklart är en hel del av dem sådana filmer som jag redan har eller som inte uppfyller mina krav, så därför säljs dem. Idag fick jag första lådan med totalt 159 filmer, varav jag ska behålla 92 stycken av dem. I bilderna nedan syns bara filmerna som jag behåller.
 
 
Här finns då bland annat några säsonger av Two and a half menHjälp! och Solsidan.
 
 
Här finns bland annat Hopplös & hatad av alla, Body of Lies, Mamma Mia!, Meningen med livet, In the name of the king, Flood, några Jet Li-filmer, Harry Potter, Åsa-Nisse och så vidare.
 
 
Här är bland annat Killers, Percy Jackson och kampen om åskviggen, The stranger inside, Knowing, Farsan, Hellboy 2, Crank och så vidare.
 
 
Här är bland annat The bucket list, Den siste actionhjälten, Love & other drugs, The day the earth stood still, Smokey and the bandit osv.
 
 
Die Hard, Trubbel i paradiset, Max Payne, Big daddy, Terminator: Salvation, Babylon A. D., Falling in love, New in town, Shanghai knights osv.
 
Sådär ja. Det var 92 nya filmer. Jag orkade inte riktigt skriva ner alla titlar, men förhoppningsvis syns det vilka de är på bilderna.

The Mortal Instruments: Stad av Skuggor

Fakta:
The Mortal Instruments: Stad av Skuggor (org. City of Bones) är regisserad av Harald Zwart. Filmen är 130 minuter lång, rekommenderas från 15 år och spelades in 2013. Den baseras på boken med samma namn av Cassandra Clare. I huvudrollerna får vi se bland annat Lily Collins, Jamie Campbell Bower, Kevin Zegers, Jemima West, Robert Sheehan, Godfrey Gao, CCH Pounder och Lena Headey.
 
Handling:
"På en nattklubb i New York City blir Clary vittne till ett mord som begås av tre tonåringar som bär svärd och vars kroppar är täckta av märkliga tatueringar. Offrets kropp går upp i rök och Clary inser att det bara är hon som kan se mördarna. Dagen efter försvinner hennes mamma spårlöst. Det visar sig att tonåringarna är Skuggjägare, ett släkte vars uppgift är att försvara mänskligheten mot demoner, och att Clarys mamma har burit på en hemlighet."
 
Recension:
Jag ville verkligen gilla Stad av Skuggor. Jag har läst böckerna av Cassandra Clare och älskar dem, men kunde inte alls uppskatta filmen på samma sätt. Inte nog med att den skiljer sig så pass mycket från boken att det knappt känns som samma berättelse; filmen har också andra tabbar som förstör det för mig.
 
 Clary lär känna Skuggjägaren Jace.
 
Dialogerna känns väldigt klyschiga och karaktärerna framstod som platta och ointressanta. De känns nästan uttryckslösa och ensidiga. Egentligen tycker jag att Lena Headey (Terminator: Sarah Connor Chronicles, Game of Thrones) är den enda som passar i sin roll och levererar. Jag säger definitivt inte att de andra skådespelarna är dåliga, för det är de inte, men de klickar inte med sina karaktärer.
 
 Lena Headey spelar Clarys mamma Jocelyn.
 
Självklart vet jag hur allt står till med handlingen och konceptet eftersom jag läst boken, men hade jag inte gjort det skulle jag varit förvirrad. Stad av Skuggor har vädligt få förklaringar vilket gör att den känns osammanhängande. Den har också många logiska luckor som bara gör tittaren irriterad. Ett exempel är när några demoner är förstenade, och karaktärerna väntar tills de börjar röra sig igen för att slåss, istället för att bara döda dem medan de ändå inte kan göra motstånd. Inte heller förklaras The Silent Brothers.
 
 Det visar sig att Clary har speciella talangar.
 
Jag kan inte påstå att animeringarna är varken bra eller dåliga, men däremot tycker jag att filmen blir väldigt överdriven. Varulvar, vampyrer och alla andra varelser finns såklart i boken också, men i filmen får tittaren känslan av att regissören försöker proppa in så mycket som möjligt i filmen; just på grund av bristen på förklaringar. En annan negativ aspekt är att romansen känns aningen forcerad.
 
 Gruppen med Skuggjägare försöker skydda staden mot demoner.
 
Men nu är det ju inte så att allt är pyton. Filmen är actionpackad och börjar riktigt lovande. Den har ett intressant koncept (tack vare Cassandra Clare) och jag kan tänka mig att se den igen. Filmen fick mig att vilja läsa om böckerna och jag håller tummarna riktigt hårt för tv-serien The Mortal Instruments och hoppas på att den är bättre. 
 
 

Maleficent

Fakta:
Maleficent är regisserad av Robert Stromberg med bland annat Angelina Jolie, Elle Fanning, Sharlto Copley, Lesley Manville, Imelda Staunton, Juno Temple, Sam Riley och Brenton Thwaites i huvudrollerna. Filmen är 93 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 13 oktober 2014. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Den onda fén Maleficent berättar den hittills okända historien om Disneys mest omtalade skurk, och det svek som förvandlade hennes hjärta till sten. Hämndlystnad får Maleficent att kasta en oåterkallelig förbannelse över människokungens nyfödda dotter Aurora - men hon upptäcker snart att prinsessan kan vara nyckeln till fred mellan båda deras världar."
 
Recension:
Maleficent har sina brister men jag kan inte undgå från att älska den ändå. Det finns två faktorer som gör att filmen får kraft; och de är skådespelarna och effekterna.
 
Maleficent vill hämnas efter att hon blivit sviken.
 
Maleficent är sjukt vacker. Världen är ljuvligt uppbyggd och fängslar tittaren från början till slut. Miljön är verkligen storslagen. Inget ord beskriver det bättre. Effekterna är grymma och flera gånger satt jag trollbunden och bara stirrade på den förtrollande världen. Maleficent har en av de snyggaste effektanvändningarna jag sett på mycket länge.
 
Prinsessan Aurora träffar på de magiska varelserna i Maleficents värld.
 
Angelina Jolie (Salt, Changeling) passar perfekt i sin roll som fén Maleficent. Det är en annorlunda roll för henne, men hon lyckas mycket väl med att både underhålla och häpna. Egentligen skulle jag påstå att filmen är för liten för en sådan talang som Jolie, men jag försöker se det som att hon snarare får filmen att växa. Verkligen oklanderliga prestationer från hennes håll. Elle Fanning (Super 8) är också duktig, men hon känns inte riktigt bekväm i sin roll. Jag gillar även Staunton (Harry Potter), Manville (Another year) och Temple (Atonement) som spelar de tre goda féerna, och tycker att de lyckas roa tittaren.
 
Tre knäppa men underhållande féer.
 
Sedan har filmen en hel del motsägande aspekter. Den är väldigt söt, men samtidigt aningen småfånig och klyschig. Den är nytänkande men samtidigt väldigt förutsägbar. Maleficent försöker också förklara allt med förnuft, men lämnas med en hel del logiska luckor. Dessutom känns besvärjelsens verkan på Aurora rätt meningslös och platt.
 
Maleficent lägger en förbannelse över det nyfödda barnet.
 
Allt som allt gillar jag verkligen Maleficent och vill definitivt se den igen. Den är välgjord och riktigt vacker, med många bra skådespelare. Jolie passar som handen i handsken i sin roll och bygger upp nästan hela filmen på egen hand. Maleficent underhåller tittaren och är en mysig familjefilm, och trots sina brister så håller den definitivt måttet.
 
 

Oblivion

Fakta:
Oblivion är regisserad av Joseph Kosinski, med Tom Cruise, Morgan Freeman, Olga Kurylenko, Andrea Riseborough, Nikolaj Coster-Waldau och Melissa Leo i huvudrollerna. Filmen är 120 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 21 augusti 2013.
 
Handling:
"Jack Harper är en av de sista robot-reparatörerna som är stationerad på Jorden. Jacks uppdrag, som är en del av en massiv operation för att utvinna viktiga resurser efter årtionden av krig mot ett skrämmande hot kallade "Scavs", är nästan fullbordat. En dag raseras Jacks tillvaro plötsligt när han räddar en främling från ett nedskjutet rymdskepp. Hennes ankomst utlöser en kedja av händelser som tvingar honom att ifrågasätta allt han vet och som lägger mänsklighetens öde i hans händer."
 
Recension:
Jag gillar Oblivion riktigt mycket. Manuset är välskrivet och har lagom med överraskningar. Filmen är vacker och riktigt bra gjord med CGI-effekter. Det är dessutom en  spännande sci-fi som man minns ett bra tag efteråt. Men trots det så känns den också aningen platt.
 
Jack och hans fru är ett effektivt team.
 
Skådespelarna är riktigt bra. Cruise (Mission impossible) är den som bygger upp filmen och har mest screen-time och ibland verkar det till och med vara en enmansfilm. Riseborough (Birdman) och Coster-Waldau (Game of Thrones) är även dem duktiga, men man glömmer snabbt deras insatser. Och Freeman... hans andel känns helt bortslösad då han har en sådan liten och oviktig karaktär. De presterar alla bra, men jag hade önskat att få reda på mer om de andra karaktärerna än Jack som spelas av Cruise.
 
Freemans och Coster-Waldaus talanger kastas bort på oviktiga karaktärer.

Jag gillar den dystopiska känslan filmen har; de tankeväckande och fängslande stunderna. Dock är filmen aningen för lång. Den utvecklas inte mycket och känns lite utdragen ibland, vilket skadar dess rytm. Den är dessutom lite klyschig. Men den har lagom mycket action och är spännande, och har också ett bra slut, vilket kompenserar för mycket.
 
Jack träffar på någon han drömt om länge.
 
Precis som jag inledde med så gillar jag verkligen Oblivion. Den är väldigt intressant och välgjord och jag uppskattar helt enkelt hela konceptet och världen. Filmen är spännande och nyanserad och trots sina brister så kommer jag definitivt att se den igen. Jag fastnade verkligen för den och fascinerades ständigt av det som hände. 
 
 

Ytterligare ett paket

Nu kom ännu ett paket från min Black Friday-beställning. Denna gång var det boxen med Battlestar Galactica.
 
 
Jag köpte den på blu-ray. Boxen innehåller alla fyra säsonger, plus filmerna Razor och The Plan. Jag har inte sett något av serien sedan tidigare men har hört mycket gott om den, så ser fram emot att se den. Boxen kostade mig 299: -, och var nedsatt från 599: -.

Homeland, säsong 3

Fakta:
I den tredje säsongen av Homeland får vi se Claire Danes, Mandy Patinkin, Damian Lewis, Morena Baccarin, och Morgan Saylor i huvudrollerna. Säsongen är 615 minuter lång, består av 12 avsnitt och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 24 september 2014 av 20th Century Fox.
 
Handling:
"Carrie och Saul kan inte lita på någon i utredningen av bombattentaten mot CIA. Under Brodys farliga uppdrag i Iran måste Carrie försöka rädda hans liv."
 
Recension:
Jag har inte varit ett särskilt stort fan av Homeland, trots att andra hyllat den i år. Och trots att det definitivt inte är en ny favoritserie så måste jag skriva att den tredje säsongen är den bästa hittills och sätter ribban för fortsättningen. Serien har blivit mycket mörkare, och tillsammans med en stor karaktärsutveckling för samtliga karaktärer, så blir det en slags nystart.
 
Carrie försätter sig själv i trubbel.
 
Det som varit - och fortfarande är - mitt problem med serien är att den är väldigt långsam och ofta tråkig. Vilket är synd, eftersom jag ser hur stor potential den har och hur bra serien egentligen är. Men de långa dialogerna och actionlösa avsnitten tråkar helt enkelt ut mig, hur snyggt gjord och välgenomtänkta de än är.
 
Dana hittar kärleken på ett oväntat ställe.

Jag gillar dock att serien börjat på nytt spår. Vi får se nya sidor av karaktärerna, spänningen ökar ett snäpp och handlingen djupnar och mörknar. Skådespelarna är otroligt begåvade och lever sig verkligen in i sina roller. Jag har svårt att tänka mig Claire Danes i någon annan roll än som Carrie, just för att hon spelar henne så bra. Även Damien Lewis växte hos mig i denna säsong, och jag kom att uppskatta hans skådespeleri mycket mer än tidigare.
 
Nick får möta konsekvenserna av sina tidigare val.

Allt som allt så är den tredje säsongen av Homeland en stor förbättring från de föregående. Den har blivit mörkare och mer spänningsfylld, och både karaktärerna och skådespelarna har utvecklats en hel del. Trots att det faktum att serien är väldigt långsam och enformig kvarstår, så har den tredje säsongen nu gett mig hopp för framtida säsonger. Den ökade mitt intresse för fortsättningen och jag är smått sugen på att se mer.
 
 

Överraskning i lådan

Jag är en av de få som aldrig sett ett enda avsnitt av komediserien How I Met Your Mother, men nu ska det bli ändring på det. Idag kom ett stort paket från 20th Century Fox, innehållande megaboxen med alla nio säsonger av serien.
 
 
STORT tack till 20th Century Fox! Jag hoppas verkligen att jag gillar serien.
 
Boxen släpptes 24 november 2014 och kostar 1149: - på DVD. Den kan köpas bland annat här.

Dawn of the Planet of the Apes

Fakta:
Dawn of the Planet of the Apes, även kallad Uppgörelsen, är regisserad av Matt Reeves. I huvudrollerna får vi se bland annat Andy Serkis, Jason Clarke, Gary Oldman, Keri Russell, Toby Kebbell, Kodi Smit-McPhee och Kirk Acevedo. Filmen är 130 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 24 november 2014 av 20th Century Fox.
 
Handling:
"Mänskligheten hotas av ett dödligt virus när en grupp överlevande hittar ett samhälle av intelligenta apor. Ett fredsavtal sluts, men motsättningarna ökar och ett fullskaligt krig bryter ut."
 
Recension:
Dawn of the Planet of the Apes överträffar sin föregångare. Aporna, gjorda med hjälp av Motion Capture och CGI, är förbättrade och ser mer realistiska ut, samtidigt som trilogin har fått en bättre och mörkare handling. Filmen är genomtänkt och välgjord, och fängslar tittaren från början till slut.
 
I många år har Caesar försökt att leva fridfullt.
 
Det finns en hel del duktiga skådespelare med i filmen, och Andy Serkis (Lord of the Rings) gör ett otroligt bra jobb som Caesar. Dock känns Clarke (Zero Dark Thirty) aningen stel och det är väldigt synd att Oldman (Harry Potter) inte får vara med i så många scener; hans talang känns bortslösad. Men de gör allesammans minnesvärda scener och håller filmen stark. Karaktärerna har utvecklats och jag gillar relationerna mellan aporna, speciellt den mellan Caesar och Koba.
 
En grupp människor klampar in i Caesars hem.
 
Denna efterföljare har mycket mer action än Rise. Filmen börjar relativt lugnt och vi får lära känna karaktärerna mer på djupet, men ungefär halvvägs igenom tar spänningen vid och håller sig kvar ända till slutet. Jag gillar att det inte är en kamp mellan ont och gott, utan att man som tittare förstår båda sidorna och egentligen hejar på båda. 
 
Caesar minns människans goda sidor och försöker skapa fred mellan dem.
 
Något annat jag gillar är att Dawn relaterar till den första filmen i trilogjn. Det ger en känsla av att filmerna hör ihop och verkligen är en trilogi, istället för att de bara fortsätter på ett rakt spår och aldrig ser tillbaka. Något negativt med Dawn är dock att den är förutsägbar och ibland klyschig, men eftersom karaktärerna är älskvärda, manuset välskrivet och miljöerna så vackra så är det ingenting som tar överhanden.
 
Tyvärr går inte allting enligt Caesars plan.
 
Allt som allt så gillade jag Dawn of the Planet of the Apes mycket mer än dess föregångare. Jag tycker att den är mer välgjord, med duktiga skådespelare, en utvecklad handling och potential till en riktigt bra efterföljare. Jag ser mycket fram emot den sista delen i trilogin, som antagligen kommer att heta War of the Planet of the Apes.
 
 

Nytt: fyra filmer, tre serier och en bok!

I fredags gick jag lite bananas då det var Black Friday och jag beställde en hel del (dagens postinnehåll är bara början...) och idag kom första beställningen från Cdon! Jag fick också ett paket från bokförlaget Modernista.
 
 
Boken jag fick från Modernista är Uppstigandet (org. Dove Arising) av Karen Bao. Jag har inte hört talas om den tidigare men den verkar riktigt bra; speciellt för mig som älskar dystopier. På Goodreads har boken fått betyget 3,98 av 5,00. Det handlar om en koloni med människor som lever på månen, där huvudpersonen måste rädda hennes syskon och befria hennes mamma från fängelse. Jag ser mycket fram emot läsningen! TACK Modernista.
 
 
En av filmerna jag köpte var Maleficent på blu-ray. Jag älskar Angelina Jolie och har länge velat se denna retelling av Törnrosa. På Black Friday var priset sänkt från 199: - till 49: - så det var självklart att jag skulle skaffa hem den. På Imdb har filmen fått betyget 7,1 av 10,0.
 
 
Sedan köpte jag även Stad av skuggor på blu-ray. Den var inte nedsänkt på Black Friday men jag har länge velat se den. Jag älskar Lena Headey (Game of thrones, Terminator: Sarah Connor chronicles) som spelar mamman i filmen och älskar även böckerna som filmen baseras på, så jag hoppas verkligen att den är bra. Den kostade mig 49: - och har fått betyget 6,0 av 10,0 på Imdb.
 
 
Jag köpte också Edge of tomorrow på blu-ray med Tom Cruise och Emily Blunt. Den verkar sjukt bra och jag har bara hört positiva åsikter om den. Filmen var nersänkt från 199: - till 49: -. Den har fått betyget 8,0 av 10,0 på Imdb.
 
 
Sedan köpte jag även Divergent på blu-ray, som också den var nedsänkt från 199: - till 49: -. Jag älskar Divergent-trilogin av Veronica Roth och filmen har en hel del begåvade skådespelare, bland annat Kate Winslet och Shailene Woodley, så jag har riktigt höga förhoppningar. Den har fått betyget 6,9 av 10,0 på Imdb.
 
 
Den fjärde säsongen av Pretty Little Liars var nedsänkt från 349: - till 99: - så det fanns inget att fundera över; såklart jag skulle köpa hem den! Jag gillar de tidigare säsongerna och ser fram emot att se hur äventyret fortsätter. 
 
 
Jag skaffade också hem den sjunde och sista säsongen av True Blood. De fyra första säsongerna var fantastiska, femte säsongen var bra och den sjätte var en besvikelse, så jag har lite blandade förhoppningar för avslutningen. Jag har hört både positivt och negativt om den, men det är såklart att jag ändå måste ha den sista delen i serien! Den var nedsänkt från 349: - till 149: -
 
 
Det var jättelänge sedan jag såg Grey's Anatomy så gissa om jag är taggad över att se denna tionde säsongen! Priset var sänkt från 399: - till 199: -. Jag längtar otroligt mycket till att se hur det går för alla karaktärer.
 
 
Sådär ja. Det var dagens innehåll i brevlådan. Beställningen gick på totalt 673: - och hade jag inte handlat det på Black Friday hade det kostat 1743: -, så jag sparade rätt mycket. Jag är otroligt taggad över att se (och läsa) alla dessa, så det är bäst att jag sätter igång! 

Transformers: Age of Extinction

Fakta:
Transformers: Age of Extinction är den fjärde delen i Transformers-franchisen regisserad av Michael Bay. I huvudrollerna får vi se bland annat Mark Wahlberg, Stanley Tucci, Nicola Peltz, Jack Reynor, Titus Welliver och Kelsey Grammer. Filmen är 158 minuter lång, rekommenderas från 11 år och släpptes 17 november 2014 av Paramount.
 
Handling:
"Vår planet står inför ett nytt, dödligt hot och det är upp till Optimus Prime och Autobots att rädda mänskligheten. Men när regeringen vänder dem ryggen tvingas de söka hjälp hos uppfinnaren Cade Yeager och de skräckinjagande Dinobots."
 
Recension:
Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av Transformers, men jag har ändå funnit dem helt acceptabla. Dock känner jag att handlingen har gått helt förlorad under de senaste två filmerna. Age of Extinction ser läcker ut och har sina stunder, men till stor del är den tråkig.
 
 Joshua har lärt sig att manipulera transformernas metall.
 
Filmen gör några tappra försök i att vara underhållande men oftast faller den platt. Age of Extinction koncentrerar sig alldeles för mycket på slagsmålen, och det gör att karaktärsutvecklingen och handlingen kommer i skymundan. Det enda man som tittare egentligen minns från filmen efteråt är robotar som slåss.
 
 Autobots får hjälp av Dinobots med att besegra Decepticons.
 
Jag måste dock säga att jag gillar Wahlberg mer än Shia och jag tycker att han gör ett bra jobb i huvudrollen. Jag bryr mig mer om hans karaktär och han som skådespelare känns mer van. Filmens andra stora positiva aspekt är de grymma animeringarna. Effekterna häpnade mig som tittare och filmen är otroligt välgjord. Rent visuellt är filmen perfekt.
 
 Vi får se ytterligare en hjälplös flicka i behov av beskydd.
 
Dock känns resten av filmen inte lika genomtänkt och det finns stora brister när det kommer till manus och logik. Filmen startar hoppfullt och bra men rätt snabbt tappade jag intresset. Robotorna är enligt mig alldeles för mänskliga; både till utseende och beteende. Allt som allt var filmen inte särskilt bra, men tack vare skådespelarna och de otroligt välgjorda effekterna så blev det inte en katastrof. Men när det väl är dags för mig att se en robotfilm så kommer jag mycket hellre vilja titta på Terminator istället för Transformers.
 
 

Ny bok från Jerker

Idag kom ett paket i brevlådan från författaren Jerker Hultén. Jag har tidigare läst hans otroligt söta bok Drakhjärta och hamnskiftare och innehållet i dagens paket var då dess efterföljare; Lönnmördare.
 
 
Jag måste skriva att jag verkligen älskar omslaget och det ser ut som att denna boken kommer att vara aningen mörkare än sin föregångare. Draken på omslaget ser riktigt grym ut och jag ser mycket fram emot läsningen.
 
Extra roligt är det också att Jerker har citerat mig på bokens baksida, från min recension av förra boken. ♥ 
 
 
Jag tror att boken kommer att vara riktigt bra och vill ge ett stort TACK till Jerker Hultén.

Rise of the Planet of the Apes

Fakta:
Rise of the Planet of the Apes, även kallad Apornas Planet: (R)evolution, är regisserad av Rupert Wyatt. I huvudrollerna får vi se bland annat Andy Serkis, James Franco, Freida Pinto, John Lithgow, Brian Cox och Tom Felton. Filmen är 105 minuter lång, rekommenderas från 11 år och spelades in 2011.
 
Handling:
"Evolution blir revolution när ett forskarlags jakt på ett botemedel för Alzheimers leder till att en grupp apor utvecklas intelligens lik vår egen. Det blir upptakten till ett fullskaligt krig mellan apor och människor om den planet som vi hittills kallat vår."
 
Recension:
Jag såg mycket fram emot att se Rise of the Planet of the Apes eftersom Apornas Planet-filmerna är rätt populära, men jag måste skriva att jag blev aningen besviken. För det första ser aporna väldigt fejkade ut. Det syns tydligt att de inte finns där och CGI-effekterna är helt enkelt för animerade. Det ser onaturligt ut. För det andra var filmen också väldigt orealistisk. Då tänker jag inte på konceptet där aporna tar över världen, för det tycker jag ändå är en läcker grundidé, utan på småsaker som exempelvis säkerheten i staden och labbet. Filmen är också förutsägbar.
 
Andy Serkis gör att tittaren känner stark sympati för Caesar.
 
Skådespelarna är dock vädligt duktiga. Andy Serkis (Lord of the Rings) gör ett otroligt bra jobb som Ceasar. Visserligen är det inte lika fantastiskt utmärkande som när han portätterade Gollum i Sagan om Ringen, men han lyckas göra så att tittaren känner stark sympati för den tydligt animerade varelsen. Detta är en stor bragd eftersom tittaren är väl medveten om att apan inte finns där.
 
Will blir kär i Caesars veterinär Caroline.
 
Även James Franco (Spider-Man) är duktig, trots att jag inte tyckte att hans karaktär porträtterades rätt. Karaktären Will framstår som snäll och beskyddande av aporna, trots det faktum att det är han som experimenterar på dem, och för mig blir det motsägande. Det är dock roligt att också se Pinto (Slumdog millionaire), Lithgow (Dexter), Cox (X2) och Felton (Harry Potter) i filmen.
 
Efter att ha blivit felaktigt behandlad tröttar Caesar på människornas nedlåtande.
 
Filmen som helhet är helt okej. Jag kan inte direkt påstå att den är spännande, men den är småmysig, berörande och rätt bra gjord. Jag är sugen på att se originalfilmerna i Apornas Planet-franchisen och kommer definitivt att se Dawn of the Planet of the Apes. Där hoppas jag på att se en lite kraftfullare och mer realistitsk handling. Detta var en acceptabel början på trilogin.
 
 

Välj säsong

 
 
 

Månadssammanfattning: November 2014

Som vanligt gör jag en sammanfattning över de recensioner jag publicerat under månaden och jag listar även hyllans tillskott. Det är bara att klicka på bildlänkarna för att komma till recensionerna. Bildlänkarna står i betygsordning, och som alltid finns alla mina recensioner att hitta i menyn. Totalt har jag nu skrivit 882 recensioner på bloggen sedan den startades i augusti 2011.
 
----------
 
Publicerade bokrecensioner (5 stycken):
 
    
 
----------
 
Publicerade filmrecensioner (10 stycken):
 
    
    
 
----------
 
Publicerade serierecensioner (7 stycken):
 
    
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
---------
 
Nytt i bokhyllan (3 stycken):
En Julsaga av Charles Dickens - recex.
Outtalat av Sarah Rees Brennan - recex.
I Vansinnets Öken av James Dashner - recex.
 
Nytt i filmhyllan (5 stycken):
Draktränaren.
Juno.
Dawn of the Planet of the Apes - 
recex.
Transformers: Age of Extinction - recex.
Rise of the Planet of the Apes.
 
Nytt i seriehyllan (1 stycken):
Pippi 6 disc collection.
 
---------

RSS 2.0