Välj säsong

 
 

Blodsmagi

Fakta:
Blodsmagi (org. Blood Magic) av Tessa Gratton är den första boken i The Blood Journals - serien. Den svenska översättningen är publiserad av B Wahlströms bokförlag. Efterföljaren finns än så länge bara på engelska under namnet The Blood Keeper.
 
Handling:
"Det börjar oskyldigt: Rita en cirkel på marken ... lägg ett dött löv I mitten ... strö över lite salt ... läs en formel på latin ... tillfoga några droppar färskt blod. Det där sista är kanske inte så enkelt ändå. Men för Silla känns det ändå rätt. Sedan hennes föräldrars fruktansvärda död har ingenting ens varit i närheten av att kännas rätt. Silla är beredd att göra vad som helst för att avslöja sanningen om sin familj till och med pröva besvärjelserna i boken som hon nyligen fått i sin ägo, och som verkar ha tillhört hennes pappa. Till och med offra sitt eget blod. Men boken är inte det enda som är nytt i Sillas liv. Nicholas har precis flyttat in i grannhuset. Silla misstänker att han såg när hon utförde blodsmagin på kyrkogården, vid sina föräldrar grav. Men vad han än såg och vad han än anser om det så vill hon vara med honom."
 
 
Recension:
Blodsmagi är Grattons debut och jag tycker att det märks på hur hon skriver boken, men samtidigt är Blodsmagi väldigt bra för att vara en första bok.
 
Boken handlar om häxor (typ) och om en annorlunda magi. Andra böcker med magi har oftast trollstavar, eller kraft som skjuter ut ur händerna, men i denna bok finns magin i blodet. Jag tycker att konceptet kändes väldigt intressant och unikt och därför blev det en fascinerande läsning för mig.
 
Boken är väldigt mörk då det är mycket blod och mord samt två väldigt deprimerade huvudkaraktärer. Detta gillade jag faktigst, för det känns som det inte är ofta som två karaktärer finner varandras likheter genom vad de har förlorat. Gratton beskriver väl vad karaktärerna varit med om och därför känner jag medlidande för både Silla och Nick.
 
Boken berättas ur tre olika perspektiv; Nicks, Sillas och Josephines. I grund och botten gillar jag att det är olika perspektiv men i denna bok störde jag mig faktigst på det. Jag kände att Josephines sidor inte passade in i handlingen, samtidigt som Nicholas och Drusillas berättarröster var otroligt lika. Jag hade hoppats på att man enkelt kunde skilja personerna åt, endast genom att se hur de berättade historien, men ibland blandade jag ihop vem som det var som berättade.
 
Ännu en negativ sak är att det kändes lite som insta-love. Inte lika mycket som många andra böcker har men ändå tillräckligt för att jag skulle känna mig besviken. Men samanfattningsvis gillade jag boken och är nyfiken på fortsättningen, samtidigt som jag störde mig på lite småsaker. Allt som allt en okej bok med bra handling. Ser åtminstone urläcker ut i bokhyllan då den har en röd sammetsrygg.
 
 Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Mary
Sidantal: 381
Första meningen: "Jag är Josephine Darly, och jag tänker leva för evigt."
Rekomenderar till: er som gillar mörka berättelser med blod.
Rekomenderar inte till: er som söker någonting glatt.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
28

Register över Filmrecensioner del 1

Detta är del 1 av filmregistret. Varje bild länkar till respektive recension. För att se alla filmer som jag äger, klicka här. Andra delen av filmregistret hittar du här.
 
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
    
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
    
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
   
    
   
    

Taken 2

Fakta:
Taken 2 är fortsättningen på Taken med bland annat Liam Neeson, Maggie Grace, Famke Janssen och Luke Grimes i huvudrollerna. Filmen är 97 minuter lång och är fylld med action. Regissören Olivier Megaton har gjort denna engelsktalande rulle som publiserades 6 februari 2013. Se trailern för Taken här och se trailern för Taken 2 här.
 
Handling:
"Först tog de hans dotter Nu kommer de efter honom. Den före detta CIA-agenten Bryan Mills (Liam Neeson), räddade för ett år sedan sin dotter från en brutal trafficking- maffia. Men ingenting glöms och ingenting är förlåtet, Bryans förflutna gör sig påmint och de mord han tvingades begå för att rädda sin dotter måste sonas. I ett försök att återförena familjen bjuder han sin ex-fru Lenore och dottern Kim på en välbehövlig semester till Istanbul. Men där befinner sig också fadern till en av de mördade kidnapparna, fast besluten om att utkräva hämnd för sin sons död och utplåna hela familjen Mills."
 
 
Recension:
Oh my God! Älskade verkligen Taken 2! Den likar Taken till upplägget men jag måste nog skriva att jag gillade denna mer än Taken, och då storgillade jag ändå första filmen!
 
För det första får modern Lenore och dottern Kim större roll i Taken 2. Eftersom jag känner igen dem båda från tidigare filmer (ex. Jean från X-men) blev jag överlycklig när de gick från sidokaraktärer till huvudpersoner. Och inte nog med det: jag älskar deras karaktärer och deras karaktärsutvecklingar! Neesons karaktär är så intellegent och har otrolig hjärnkapacitet!
 

Taken 2 har otroligt mycket action och enormt med spänning. Jag satt som på nålar och undrade hela tiden vad som skulle hända. Skådespelarna är otroligt bra, både med uttryck, minspel och hur de blev ett med rollen. Dock måste jag medge att vissa delar i filmen var lite osannolika och förutsägbara, men precis som i Taken gjorde det ingenting. Med det tempot och den actionen som hölls genom hela filmen ville man bara att karaktärerna skulle gå oskadda därifrån.
 
 
Dock gillade jag inte slutet (de sista 5 minuterna). Men om man tittar på det stora hela så älskade jag filmen och andra Taken-fans lär inte bli besvikna! Jag hoppas definitivt på en tredje Taken-film. För trots att det är en fyra års skillnad mellan Taken och Taken 2 kändes den äkta, välgjord och jag kunde inte slita mig ifrån skärmen. Rekomenderar verkligen Taken 2 till alla! Har du inte sett Taken, dock, så lär du inte förstå mycket ur uppföljaren. Så se dem båda nu!
 
Betyg: 8/10

The Notebook

Fakta:
The Notebook är Nicholas Sparks debutbok, den första av hans sexton böcker. Den har blivit filmatiserad (se trailern här) och det finns även en "efterföljare" vid namnet The Wedding.
 
Handling:
"Noah Calhoun has just returned from World War Two. Attempting to escape the ghost of battle, he tries to concentrate on restoring an odd plantation home to its former glory. And yet he is haunted by images of the beautiful girl he met there fourteen years ago, a girl who captured his heart like no other. But when these distant memories begin to slide into reality, the passion that had lain still is ignited once more. Though so much is in their way, the miraculous force of their love refuses to face."
 
 
Recension:
Detta är, som du säkert redan vet, andra gången jag läser The Notebook, men tidigare läste jag den svenska översättningen. Jag ville jämföra översättningen med orginalet för att se vilken som var bäst. Den engelska versionen var klart bättre, trots att jag älskade Dagboken på svenska.
 
De flesta har sett filmen, och i så fall vet du att det är en passionerad berättelse som verkligen stannar kvar hos en. Men det finns så mycket mer i boken! Karaktärerna är helt annurlunda, händelseförloppet och dispositionen är inte alls den samma och deras kärlek är starkare än någonsin.
 
Som ni vet är Nicholas Sparks en av mina absoluta favoritförfattare (min favoritbok av honom är Safe Haven). Han skriver på ett annolunda sätt, texten är ständigt vacker och känslosam. Han använder mycket detaljer, som om han skulle skriva om sitt eget liv, samtidigt som man på djupet förstår varje karaktär. Dock märks det att The Notebook är hans debut, för jämför man med övriga böcker han skrivit så är den inte alls lika bra.
 
Boken blev lite seg i mitten, men den börjar mystiskt eftersom man inte vet vem som berättar historien, och slutar romantiskt och sorligt. Precis som jag skrev i recensionen för Dagboken är The Notebook väldigt kompakt vilket betyder att det inte finns dösidor utan det händer egentligen nya saker på varje sida.
 
Sparks är väldigt skicklig med sin skrivteknik och sitt språk. Han berörde mig verkligen med hans ord (som lät vackrare på orginalspråket än översatt). Han blandar in dikter och brev i texten vilket gör den mer levande och romantisk.
 
Jag tycker verkligen att alla ska ge Sparks en chans - själv älskar jag honom av hela mitt hjärta. Visst måste jag medge att han har skrivit mycket bättre än The Notebook (Safe Haven och The Last Song är WOW!) men även denna är fantastisk. Känsloladdad och tempofylld fyller The Notebook dig med både känslor och tankar på hur livet ser ut - positivt samt negativt. Den fick mig att fundera på hur framtiden, och nutiden, för många ser ut.

Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Noah
Sidantal: 221
Åldersrekomendation: 11+
Rekomenderar för: er som söker episka kärlekshistorier och en realistisk skildring på livet.
Rekomenderar inte för: er som inte gillar att läsa om kärlek.
Första meningen: "Who am I?"
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
27

Fifty Shades Darker

Fakta:
Fifty Shades Darker är den andra boken i Fifty Shades - trilogin av E. L. James. Första boken, Fifty Shades of Grey, kan du läsa om här. Serien är inom genrén erotik och rekomenderas inte till yngre.
 
Handling:
"Daunted by the dark secrets of the tormented young entrepreneur Christian Grey, Ana Steele has broken off their relationship to start a new career with a US publishing house. But desire for Grey still dominates her every waking thought, and when he proposes a new arrangement, she cannot resist. Soon she is learning more about the harrowing past of her damaged, driven and demanding Fifty Shades than she ever thought possible. But while Grey wrestles with his inner demons, Ana must make the most important decision of her life. A decision she can only make on her own..."
 
 
Recension:
När jag väl fått hem Fifty Shades Darker bannade jag, jag förstod verkligen inte varför jag köpte den eftersom jag avskydde och mådde otroligt dåligt av den första boken i trilogin. Så jag vet inte om jag helt enkelt har vant mig vid seriens brister, eller om Fifty Shades Darker faktigst var bättre.
 
Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad handlingen är eftersom boken i stort sätt endast går ut på att de har sex med varandra. Men trots det kändes det som om det hände mer saker runt omkring i den här boken än föregångaren. James försöker till och med sätta in lite spänning och äventyr här och var (inte för att det lyckas men det var väl värt ett försök).
 
Christian... ja som ni läste i min recension för Fifty Shades of Grey skrev jag att han var en psykopat totalt sjuk i huvudet. Tja, sjuk i huvudet är han fortfarande men han gick från psykopat till mentalt instabil. Alltså en förbättring. Han visar till och med några mänskliga drag lite då och då, speciellt intill slutet. Men Ana, alltså jisses vad jag stör mig på henne. Hon är inte bara naiv och korkad, utan otroligt motsägande och instabil hon med. Hon klagar hela tiden över allting och är verkligen en hycklare. Hennes karaktärsdrag förstör, tillsammans med alldeles för mycket sex, boken totalt.
 
I förra recensionen skrev jag att boken liknade Twilight enormt mycket, men med ändrade detaljer. Detta gäller fortfarande, men inte alls i samma mängd. I Fifty Shades of Grey var många scener direkt tagna från Twilight, men i denna skiljde den sig faktigst (lite).
 
Jag är dock lättad att det inte var lika mycket BDSM i denna. Visst var det mycket sex, men i förra boken mådde jag verkligen dåligt av all S&M. Så trots att jag fortfarande stör mig enormt mycket på intimiteten så måste jag medge att det är en stor förbättring.
 
Den enda ingrediensen i boken jag känner är positivt (och det som bygger upp betyget) är många av dialogerna. Rätt mycket är skrivet i mejl-form och det var oftast de dialogerna jag uppskattade mest, men även några av de muntliga kände jag var väldigt vitsiga. Och med det menar jag att Christians och Anas käbbel och blandade uppkäftighet faktigst kan vara rätt underhållande ibland. Ibland. Dock kunde det bli alldeles för mycket och många scener kändes tjatiga. Saker som hände/sades hade redan hänt/sagts ungefär tio gånger tidigare och därför blev det långtråkigt väldigt ofta.
 
Så för att sammanfatta recensionen är Fifty Shades serien fortfarande fruktansvärd, men däremot är Fifty Shades Darker otroligt mycket bättre och mindre hemsk än Fifty Shades of Grey. Det är mindre S&M och karaktärerna börjar bli mänskliga genom att visa känslor. Dock är det väldigt mycket sex och de vitsiga dialogerna väger inte upp för den tjatiga handlingen. Dock, ur ett rent psykologiskt perspektiv, börjar Christians förflutna som avslöjas i boken ändå ge en förklaring till hur han kom att bli så pass mentalt instabil som han är.

REDIGERAT:
Nu är det 31 juli 2013 och jag har läst fler böcker inom genren. Därför har jag mer erfarenhet nu och med det sagt så är Fifty shades of grey rätt charmig. Ändrar betyget från 3/10 till 6/10.
 
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Kate
Sidantal: 532
Åldersrekomendation: 15+
Rekomenderar för: er som vill ha udda betéenden på karaktärer samt gillar att läsa om sex.
Rekomenderar inte för: unga och känsliga läsare.
Första meningen: "He's come back."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
26

Boktjuven

Fakta:
Boktjuven är en fristående bok av Markus Zusak som skildrar hur andra världskriget såg ut.
 
Handling:
"Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer at göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Meminger bor hos en fosterfamilj. Hennes föräldrar har tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror är död. Liesel är en boktjuv - hon stjäl från nazisternas bokbål, från borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att finna. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Detta är Liesels berättelse. Och berättelsen om dem som bodde på Himmel Straße när bomberna föll."
 
 
Recension:
Jag läste Boktjuven till svensklektionen i skolan och därför hade jag inga förhoppningar alls på den, trots att jag hört att den var bra. Vi har aldrig läst bra böcker till skolan och då förväntade jag mig inte ett undantag. Men det fick jag.
 
Jag tyckte att det var en väldigt fantasifull idé att använda Döden som berättare. Jag har inte läst någon annan bok som har det upplägget och det gjorde boken unik. Han berättade ur en allvetande synvinkel, och det var en härlig avbrytning från det enkelsidiga perspektiv jag brukar läsa från.
 
Dock avbryter Döden hela tiden, med tankar och teorier som står med fet text mitt i berättelsen. Just de här inhoppen kändes som om de var relaterade till historien men avvikande från handlingen, och det störde jag mig lite på. Om det var en spännande scen så inflikade han helt plötsligt med en tanke som man hade klarat sig utan. Översättningar av ord man inte behöver översättning av, förklaringar av sådant man redan vet, och värst av allt: inflikande om sådant som ska hända. Döden avslöjar genom hela boken vad som kommer att hända, och då när det väl händer är ögonblicket förstört eftersom det inte längre finns någon spänning i det.
 
Jag gillade dock karaktärerna. Alla hade utmärkade karaktärsdrag som gjorde att man mindes dem och fick olika uppfattningar av dem alla. Man kände medlidande för karaktärerna och förstår deras sida av berättelsen.
 
Det som fascinerade mig är att det egentligen inte hände särskillt mycket förren till slutet, men trots det känner jag att boken inte blev seg. Det fanns ett slags lunkande tempo som körde på trots bristen på händelser. Dock byggde bokens spänning på skräcken att något hemskt kunde hända. Men när det man hela tiden förväntade sig skulle komma under bokens gång, inte skedde förren vid slutet (efter noggranna överläggningar från Döden upprepande gånger i boken att detta skulle ske) kändes det lite som antiklimax. Dock måste jag medge att en tår föll till slutet.
 
Ytterligare en sak jag störde mig på var att många meningar och ord stod på både tyska och med dess översättning. Det kändes lite som kaka på kaka. Jag kan förstå om han ville få ett tysk inflytande på boken med hjälp av tyska fraser, men då var översättningen överflödig. Det kan finnas en mystik i oöversatta ord och den försvann direkt när alltid sades två gånger.
 
Nu låter min recension väldigt negativ men faktum är att jag gillade boken. Jag gillade att Boktjuven var som en historisk verklighetsskildring där man fick läsa om de mörka händelserna under andra världskriget ur det unika perspektivet av Döden. Jag fastnade för boken och känner att jag genuint kan skriva att Boktjuven är en mycket läsvärd bok, trots dess brister.
 
Betyg: 6/10
Favoritkaraktär: Hans eller Max
Sidantal: 582
Åldersrekomendation: 13+
Rekomenderar till: er som vill ha en unik skildring av andra världskriget.
Rekomenderar inte till: er som stör er på avbrott i texten och avslöjanden av händelser.
Första meningen: "Först färgerna."
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
25

Book Haul Februari

Tjollahopp! Igår fick jag hem 6 stycken böcker från Adlibris så här kommer min utlovade Book Haul. Ni får ursäkta att videon hackar, vet inte riktigt vad det är med min dator just nu.
 
 
Jag hoppas ni alla har ett jättebra lov! Själv måste jag sitta och plugga hela dagarna för efter lovet har vi prov i biologi, kemi, historia, svenska och fysik. Yeey. Not. Så mitt lov är hittills inte så glädjefyllt, förutom böckerna förstås. ^^ Har du läst någon av dessa? Iståfall, vad tyckte du?

Snabbinlägg

Ville bara säga lite snabbt att mitt paket från Adlbiris kom idag innehållande 6 böcker, så imorgon gör jag min Book Haul - missa inte det! Vill också passa på att skriva hur mycket jag uppskattar alla er läsare av bloggen!
 
 
Ni gör mig så glad med era fina kommentarer och jag försöker ständigt förbättra bloggen för att ni ska trivas så mycket som möjligt. Kom gärna med konstruktiv kritik så försöker jag ordna så att du får en roligare vistelse här på iHeartFantasy! Ha en underbar lördagskväll nu så hörs vi imorgon!

Fjärde gången gillt!

Ja, jag vet att jag är galen. Nu har jag gjort en ny design igen, trots att det bara är dagar (eller är det veckor? tiden går ju så snabbt!) sedan jag fixade den förra. Anledningen är inte att jag blev besviken (eller jo, lite grann), utan att jag försöker göra en snygg design, som passar bloggens tema, samtidigt som jag ville ha en mer upplyftande layout. Tidigare har designen varit rätt så mörk, och jag vill ju inte att bloggen ska se dyster ut. Så nu valde jag blommor och solsken, för vad kan vara mindre depremerande än en varm sommardag?
 
 
Jag hoppas verkligen att ni gillar denna; annars får jag väl byta tillbaka till någon äldre design eller göra en ny (igen). Jag vet att många gillade de äldre designerna, men jag ska testa ha denna ett tag nu för att se om den kanske ger en gladare och mer hemtrevlig känsla till bloggen. Vad tycker du?

Definitely Dead

Fakta:
Definitely Dead är den sjätte delen av tretton i True Blood serien (även kallad The Southern Vampire Mysteries och Sookie Stackhouse-serien) av Charlaine Harris. Det finns även en sammanfattning av de åtta första böckerna, kallad A Touch of Dead. Bokserien baserar tv-serien från HBO med samma namn.
 
Handling:
"Sookie Stackhouse doesn't have that many relations, so she really hated to lose one - but of all the people to go, she didn't expect it to be her cousin Hadley, a consort of New Orleans' vampire queen - after all, Hadley was technically already dead. But Hadley is gone, beyond recall, and she's left Sookie an inheritance, one that comes with a bit of a risk - not least because someone doesn't want Sookie digging too deep into Hadley's possessions ... or her past. Sookie's life is once again on the line, and this time the suspects range from rogue weres to her first love, the vampire Bill. Sookie's got a lot to do if she's going to keep herself alive ..."
 
 
Recension:
Jag förstår inte riktigt hur de tänker när de gör omslagen. Visst gillar jag dem, och jag tycker de är coolt gjorda, men karaktären på omslaget är knappt med i boken alls. På omslaget till Definitely Dead är Sam på omslagen och han nämns knappt i boken. Suck.
 
Som ni vet har jag avskytt tidigare böckerna i True Blood serien. Jag har gillat tv-serien, men alltid funnit böckerna sega och långtråkiga. Och när Definitely Dead fortsatte på detta vis kände jag hur läslusten sögs ur mig. Men jag måste säga att jag blev förvånad för efter ungefär halva boken blev den faktigst riktigt bra! Spänningen kom ifatt på något sätt och Charlaine Harris skrivteknik kändes inte längre lika jobbig.
 
På något sätt kom jag karaktärerna närmare än i tidigare böcker. Och det kom så plötsligt! Ena sidan led jag av att läsa en så tråkig bok, andra sidan kunde jag inte släppa taget! Helt plötsligt fick boken ett tempo som ingen tidigare bok i serien har haft. Dock höll inte spänningen till sista sidan, men nu känner jag åtminstone att serien blir bättre, så kanske gillar jag nästa bok ännu mer?
 
Jag både gillar och avskyr kärleken i boken. På något sätt känns Sookie lite som en slampa (ursäkta ordvalet), för att hon har gått mellan Sam, Eric, Bill, Alcide och Quinn mellan seriens gång och det känns helt enkelt inte trovärdigt att hon har alla dem springande efter sig. Visst att hon har féblod i sina ådror, men njaa, trovärdigheten brister lite där. Men samtidigt känner jag att Sookie inte är lika jobbig som andra tjejer kan vara vid så kallade kärleksdraman. Andra böcker med kärleksdraman har alltid någon som går runt och klagar över att de inte vet vem de ska välja. Visst, Sookie velar också, men hon känns mer äkta än andra karaktärer jag läst om. Dessutom gillar jag att boken, trots att den inte kretsar kring romans eller liknande, ändå har passion. Passion mellan karaktärerna och passion från författaren till boken. Det känns ändå att Harris har lagt ner sin själ i sitt skrivande.
 
Men trots det är det inte riktigt min typ av bok. Början var som sagt seg och svår att komma in i trots att detta är sjätte delen i serien och därmed borde vara lätt att komma in igen. Vissa ställen hade bristande handling och under de scenerna var det en ren plåga att läsa. Dock är jag glad över att boken inte alls har lika många deckaringredienser som tidigare böcker. Visst fanns de där under ytan, men tidigare böcker hade känts lite som deckarböcker med vampyrer. Så stor förbättring på det hållet.
 
På det hela taget var Definitely Dead en stor förbättring från resten av serien och fick upp mina förhoppningar för fortsättningen. Trots att den inte riktigt var min typ av bok uppskattade jag ändå läsningen i delar. Jag fastnade för flera karaktärer och jag kände att karaktärsutveckling skedde sedan tidigare böcker. Jag tycker även att Charlaine Harris lyckades förbättra sitt skrivande den sista halvan av boken. Hon lyckades lägga in lite humor i boken som uppskattades i växlingen mellan att vara uttråkad och upprymd.
 
Betyg: 5/10

Favoritkaraktär: Quinn
Sidantal: 324
Åldersrekomendation: 15+
Första meningen: "I was draped over the arm of one of the most beautiful men I'd ever seen, and he was staring into my eyes."
Rekomenderar till: er som söker ett lagom realistiskt äventyr som har hyfsat tempo och fokuserar på en händelse.
Rekomenderar inte till: er som söker ständig spänning och mycket olika saker som händer.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
24

The Witch of Duva

Fakta:
The Witch of Duva är prequeln till The Grisha-serien som är Leigh Bardugos debut. Böckerna i serien är Shadow and Bone (eller The Gathering Dark), Siege and Storm och Ruin and Rising. Finn The Witch of Duva gratis här.
 
Handling:
"There was a time when the woods near Duva ate girls… or so the story goes. But it’s just possible that the danger may be a little bit closer to home. For when your fathers mind is being shadowed by the power of a dark and mighty witch, it's not easy trying to survive in a world as dangerous as this one."
 
 
Recension:
Jag hade absolut inga förhoppningar alls på denna novell, eftersom jag inte läst någonting av Leigh Bardugo förut. Dessutom med detta omslag så var jag inte särskilt positivt inställd inför läsningen. Men jag hade fel.
 
The Witch of Duva var verkligen som en saga för äldre. Den hade många sagoingredienser och likheter med exempelvis Hans och Greta, men det var samtidigt otroligt spännande. Trots att den var kort hade den bra tempo och lyckades höja min puls.
 
Bardugo skriver fantastiskt. Trots att språket kan bli komplicerat ibland, på grund av egenpåhittade ord, var den väldigt bra för att vara en debut. Karaktärerna är välutvecklade och jag fastnade verkligen för varenda en av dem, eller lättare sagt; jag kände någonting för var och en, positivt samt negativt. Samtidigt kände jag att serien kan bli skrämmande fortsättningsvis, för denna inledning till The Grisha-serien var otroligt spännande och pulshöjande. Men den var även mysig på något sätt, och väldigt intresseväckande. Man får intrycket av att Bardugo är en proffisionell författare, inte att detta är hennes första publiserade bok. Hon lyckas fånga in läsaren med sin mystiska värld, och under hela läsningen ville jag bara veta mer om allt. Jag ville inte att den skulle ta slut, och jag hade definitivt inte haft något emot om novellen var längre.
 
Jag vill definitivt veta mer om denna värld och jag måste få reda på hur allting går för karaktärerna. Trots att boken var kort hann jag utveckla känslomässiga fixationer vid karaktärerna och jag vill verkligen läsa mer om dem. Trots att jag förut tyckte att Shadow och Bone lät intressant känner jag nu att jag måste läsa den. En serie med en inledning som denna måste verkligen vara bra. Har stora förhoppningar på fortsättningen. Dock blir jag lite nedstämd eftersom huvudserien har en annan huvudkaraktär: jag vill så gärna veta mer om Nadya och är lite rädd att hon inte kommer att vara med. Men jag kommer icke desto mindre läsa fortsättningen. Bli inte missledd av betyget, här på bloggen kan noveller inte få högre betyg än 7, även om jag skulle vilja sätta högre. Det känns orättvist att sätta ett högt betyg på en sådan kort bok.
 
Betyg: 7/10
Favoritkaraktär: Nadya eller Magda
Sidantal: 42
Åldersrekomendation: 11+
Första meningen: "There was a time when the woods near Duva ate girls."
Rekomenderar till: er som gillar spännande sagolikande dystopier.
Rekomenderar inte till: er som tröttnat på häxor, söker romans och som inte känner er lockade till att läsa prequels.
Författare:
Antal böcker lästa 2013: 23

Cal

Fakta:
Cal är en fristående bok av Bernard Mac Laverty. Jag läste denna till engelsklektionen.
 
Handling:
"For Cal, some of the choices are devastatingly simple... He can work in an abattoir that nauseates him or join the dole queue; he can brood on his past or plan a future with Marcella. Springing out of the fear and violence of Ulster, Cal is a haunting love stroy in a land were tenderness and innocence can only flicker briefly in the dark."
 
 
Recension:
Böckerna vi måste läsa till skolan blir verkligen värre och värre. Från att ha läst andra böcker till skolan som varit dåliga, som Ruby Red, No & Jag och Löwensköldska ringen kommre nu Cal, kung över berget av dåliga böcker. Varför, varför, får vi aldrig en bra bok att läsa till svenskan/engelskan?
 
Trots att jag nu har läst klart boken så ställer jag mig frågan: vad handlade den om? Och jag har ingen blekaste aning! Ingenting händer i boken, och jag vet ärligt talat inte om vad poängen med den skulle vara. Fanns ingen handling, ingen röd tråd, och definitivt ingen spänning eller tempo.
 
Men det som finns är insta-love. Åå vad jag avskyr insta-love. Allting beror bara på ytlighet och utseende, att någon blir 'kär' innebär för mig inte bara att man tycker någon är vacker och därför vill bli tillsammans med den personen. Men i denna boken blir han 'kär vid första ögonkastet'. Bullshit. Allt det är är åtrå. Återigen, ett stort minus på boken.
 
Mac Laverty kan skriva, visst, men jag uppskattar inte hans skrivteknik och disposition. Han gör det för komplicerat för både sig själv och läsaren, i de mest simplaste situationer. Och han har verkligen inte hört talas om ordet karaktärsutveckling. Allt Cal gör är att röka, dricka och drömma om Marcella. Och det ska skapa en bra bok? No way! Jag bildar absolut inget känslomässigt band till någon av karaktärerna, och kunde verkligen inte bry mig mindre om vad som hände med dem.
 
Jag ska vara ärlig: Cal är absolut den sämsta boken jag någonsin haft i mina händer. Utan någon handling, med tråkiga och helt underutvecklade karaktärer och den självklara insta-kärleken fanns det absolut ingenting med boken som jag uppskattade. Trots att den är otroligt kort var jag tvungen att kämpa mig igenom varje sida för att den var så otroligt ointressant. Verkligen inte min typ av bok och den är ingenting jag rekomenderar. Grattis, Cal, tack vare dig får jag för första gången använda det lägsta möjliga betyget här på bloggen.
 
Betyg: 0,5/10

Favoritkaraktär: -
Sidantal: 154
Åldersrekomendation: 13+
Första meningen: "He stood at the back gateway of the abattoir, his hands thrust into his pockets."
Rekomenderar till: er som skulle lyssna till min engelsklärare när hon säger att "detta är en bok alla måste läsa minst en gång under livet".
Rekomenderas inte till: er som vill ha en handling, spänning, romantik, tempo och helt enkelt något som går att kalla en bok.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
22

Enclave

Fakta:
Enclave är första delen i Razorland-trilogin av Ann Aguirre. Hittills finns även tvåan, Outpost, och en mellanbok kallad Endurance. Razorland-trilogin är en dystopisk bokserie om en zombieapokalyps.
 
Handling:
"In Deuce’s world, people earn the right to a name only if they survive their first fifteen years. By that point, each unnamed ‘brat’ has trained into one of three groups–Breeders, Builders, or Hunters, identifiable by the number of scars they bear on their arms. Deuce has wanted to be a Huntress for as long as she can remember.
 As a Huntress, her purpose is clear—to brave the dangerous tunnels outside the enclave and bring back meat to feed the group while evading ferocious monsters known as Freaks. She’s worked toward this goal her whole life, and nothing’s going to stop her, not even a beautiful, brooding Hunter named Fade. When the mysterious boy becomes her partner, Deuce’s troubles are just beginning. Down below, deviation from the rules is punished swiftly and harshly, and Fade doesn’t like following orders. At first Deuce thinks he’s crazy, but as death stalks their sanctuary, and it becomes clear the elders don’t always know best, Deuce wonders if Fade might be telling the truth. Her partner confuses her; she’s never known a boy like him before, as prone to touching her gently as using his knives with feral grace. As Deuce’s perception shifts, so does the balance in the constant battle for survival. The mindless Freaks, once considered a threat only due to their sheer numbers, show signs of cunning and strategy… but the elders refuse to heed any warnings. Despite imminent disaster, the enclave puts their faith in strictures and sacrifice instead. No matter how she tries, Deuce cannot stem the dark tide that carries her far from the only world she’s ever known."
 
 
Recension:
Boken var inte som jag förväntat mig. Jag hade trott att den skulle vara mer våldsam och läskig, men i själva verket tyckte jag faktigst att den var lättsam. Själva känslan liknade lite en blandning av Divergent och The Forest of Hands of Teeth.
 
Dock var zombisarna inte så stor del. Visst fanns de där och de slogs mot dem ibland, men boken handlar huvudsakligen om andra saker. Vissa delar liknar faktigst Hungerspelen, och dem delarna älskade jag. Jag gillade början av boken. Allting kändes nytt, unikt, och spännande. Hela sättet som karaktärerna lever på i deras "Enclave" blev både spännande och intressant.
 
Även när boken tog en ny vändning höll sig spänningn och tempot. Dock var det vissa saker jag störde mig enormt mycket på. För det första: obesvarade frågor. Det var inte bara så att det var vissa saker som förblev oklara för mystikens skull, utan vissa saker som jag känner är viktig för handlingen uteblevs helt. Jag skulle gissa på att vissa av dem inte kommer tas upp i nästa bok heller, för det kändes som om de helt enkelt glömdes bort.
 
Dessutom lägger Aguirre till nya saker till handlingen, som egentligen inte har med saken att göra. Detta lade jag speciellt märke till intill slutet. Vissa saker som står passar helt enkelt inte in i bokens upplägg och i de paranormala ingredienserna som finns. Det kändes helt enkelt som om Aguirre kom på nya saker och bara klämde in dem i boken, utan att tänka på om hon höll en röd tråd.
 
Ännu en negativ sak är "romantiken". Var kom den in egentligen? Den fanns där ett tag, men nämndes knappt. Den kändes helt enkelt malplacerad. Enligt mig skulle hon antingen utvecklat karaktärernas förhållande till varandra eller helt och hållet utebli från att ta förhållandet till nästa steg. Nu blev det lixom att det blev mittemellan, och det störde jag mig verkligen på.
 
Och slutet! Alltså jag hade verkligen trott att slutet skulle vara storslaget, mystisk och bara helt otroligt. Men vad fick jag? Ren besvikenhet. Det kändes verkligen som om Aguirre hade klippt bort några sidor från boken. Det fanns ingen spänning i sista kapitlet, och jag blev så besviken när boken plötsligt var slut. Allvarligt. Jag bläddrade de sista sidorna (med acknowledgements o.s.v.) bara för att försäkra mig om att boken inte var felpubliserad. Nej, jag känner mig faktigst inte sugen att läsa Outpost efter Enclaves slut. Bra bok, dålig avslutning.
 
Men boken var trots allt bra, med spänning och tempo. Jag gillade karaktärerna och tyckte att boken allt som allt hade ett bra upplägg. Aguirre skriver bra och lättsamt och gör att man fastnar för texten. Trots Enclaves brister uppskattade jag ändå läsningen.
 
Betyg: 7/10

Favoritkaraktär: Fade
Sidantal:
259
Åldersrekomendation: 11+
Första meningen: "I was born in the second holocaust."
Rekomenderar för: er som gillar äventyr och inte alltför logiska slutsatser.
Rekomenderar inte för: er som vill ha svar på allt och som stör sig på tappade handlingstrådar.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
21

Adlibris - I'm waiting!

Igår kväll kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att beställa hem lite nya böcker. Denna gången blev det från Adlibris och bara sex stycken, men jag längtar enormt mycket tills paketet kommer. Dock har jag enormt många TBR, dessutom har vi tre böcker vi måste läsa till skolan (varav ingen är bra och en är på 600 sidor). Så det dröjer säkert innan jag kan läsa dem, men omslagen är så underbara så att det räcker att de bara finns här.
 
 
Dock kommer det nu dröja ett tag innan jag beställer hem någonting mer eftersom jag sparar ihop till körkort o.s.v. Kanske tar tre månader innan jag kommer ha råd att köpa någon bok igen. Men chansen för recensionsexemplar finns alltid, men på senaste tiden har jag antingen varit för lat för att beställa hem, eller för tankspridd och upptagen med skolan.
 
Vilka sex böcker som jag beställde får du reda på i min book haul som jag gör när paketet kommit!

Ny Design Igen!

Nu har jag suttit här i över två dygn och fixat med bloggen. Denna gång blev det eldphoenix-tema! Vad tycker ni?
 
 
Från draktema, till magisk port till phoenix. Vilken är din favorit? Uppskattar kommentarer!

Shadow Souls

Fakta:
Shadow Souls är den sjätte boken i Vampire Diaries serien varav den andra boken i trilogin The Return, av L.J. Smith. L.J. Smith's bokserie är den som baserar tv-serien med samma namn, med bland annat Ian Somerhalder och Nina Dobrev.
 
Handling:
"Elena must come to terms with her altered physical state. Even she can barely comprehend what she is now capable of. Finding herself forced to travel to the Dark Dimension with Damon, Elena is secretly terrified of letting her long-disguised feelings for Damon run wild. For if Damon does lure her into becoming his dark princess, her new power might not be used for good..."
 
 
Recension:
Som ni redan vet är jag ett stort fan av tv-serien Vampire Diaries och därför vill jag så gärna gilla böckerna också. Men jag måste säga att serien som en gång var okej, nu är en av de sämsta jag någonsin läst.
 
För det första: karaktärerna. De är så otroligt stereotypa och förutsägbara - och överdrivna! Elena är den supersnygga tjejen men som är "sååå förstående och omtänksam". Enligt mig är hon istället enormt egoistisk och utseendefixerad. Sedan har vi min underbara Damon. Jag vill verkligen älska honom eftersom han är en av mina favoriter i tv-serien, men återigen faller karaktärsdragen platt eftersom det inte finns någonting nytt och unikt, utan endast sådant man läst om tusen gånger tidigare. Jag stör mig också på relationerna, exempelvis Elena och Stefans insta-love, d.v.s. kärlek vid första ögonkastet. Det har blivit så uttjatat och tråkigt. Riktig kärlek växer fram, som i Onyx av Jennifer Armentrout.
 
Karaktärernas dialoger låter så himla fåniga. Även om de diskuterar Elenas små problem låter det som om hela världen påverkas av hennes beslut. Som sagt: överdrivet.  L. J. Smiths språk är inte ett dugg bra, meningsuppbyggnaderna är fånigt komplicerade samtidigt som texten inte skapar ett tempo eller djup. När Smith skriver avslöjar hon dessutom det som kommer att hända innan det händer, vilket är otroligt irriterande. Jag fastnade aldrig för boken, utan längtade ärligt talat hela tiden till att den skulle ta slut. Shadow Souls hade inget tempo, ingen spänning och de få överraskningar som fanns var otillräckliga.
 
Slutet, som borde vara spänningsfyllt och med en stor överraskning, blev en besvikelse. Det som hände, det hade jag förstås inte kunnat gissa mig till, men jag brydde mig verkligen inte alls om det eftersom hela upplägget kändes så fånigt. Istället för ett klimax i slutet av boken var allt jag kände antiklimax.
 
Det enda jag uppskattade med boken var kitsune. De varelserna var måttligt intressanta och unika, men även de blev väldigt långtråkiga. Dock skulle jag inte ha något emot att läsa om kitsune i andra böcker, men Smith framförde det inte bra.
 
Shadow Souls är utan tvekan den sämsta boken jag läst hittills 2013. Tyvärr har jag bok nummer 7 och 8 i bokhyllan så jag kommer behöva lida igenom detta igen. Phu. Snacka om att jag behöver en lång paus imellan. Shadow Souls var verkligen inte min typ av bok.
 
Betyg: 1,5/10
Favoritkaraktär: -
Sidantal: 486
Åldersrekomendation: 11+
Rekomenderar för: er som söker en förutsägbar och överdriven läsning som inte höjer pulsen.
Rekomenderar inte för: er som vill ha spänning, mystik, tempo och realistiska relationer.
Första meningen: "'Dear Diary', Elena whispered, 'how frustrating is this?'"
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
20

Tävling på Midnight Garden

Jag är med i en tävling på The Midnight Garden om ett ARC av Dualed som handlar om Alter Egos. Själv tycker jag boken verkar jätteintressant. Om du vill vara med i tävlingen, klicka här.

The Queen's Army

Fakta:
The Queen's Army är en sequel mellan Cinder och Scarlet i The Lunar Chronicles serien av Marissa Meyer, det vill säga bok 1,5 i serien. Du kan hitta den gratis som e-bok här.
 
Handling:
It is time. The boy must leave his family to serve in the Queen’s army. To be chosen is an honor. To decline is impossible. The boy is modified. He is trained for several years, and learns to fight to the death. He proves to the Queen -- and to himself -- that he is capable of evil. He is just the kind of soldier the Queen wants: the alpha of his pack."
 
 
Recension:
Måste bara nämna att jag gillar omslaget: mycke färg och coolt upplägg. I alla fall, de flesta vet att jag älskar Marissa Meyer, men jag måste medge att The Queen's Army inte är hennes bästa verk. Den är fortfarande välskriven, med tempo och bra språk, samt väldigt intressant och informerande, men handlingen fastnade inte riktigt.
 
Det var väldigt intressant att läsa om hur Drottningen byggde upp sin armé som man fick höra om i Cinder. På det sättet var det både läckert upplagt och kul att man fick reda på fler detaljer. Att det var ur någon annans perspektiv än Cinder blir också ett plus. Inte för att jag inte gillar Cinder, utan för att det alltid är roligt att läsa ur olika perspektiv, att få fler åsikter, tankar och känslor än från en sida.
 
Efter att ha läst The Queen's Army förstår jag mer från Cinder, även sådant jag inte trodde var oklart. Jag gillar verkligen upplägget och förändringarna angående armén och Lunar. Dock blev jag lite uttråkad. Jag vet inte om det är för att det är en sådan kort e-bok och att det inte hann hände så mycket, eller om det är för om jag är supertrött just nu eller om den helt enkelt var dålig, men jag fastnade inte lika mycket för den som exempelvis Glitches - som jag älskade. Kanske var jag ovan att läsa om samma värld men ur ett annat perspektiv?
 
I alla fall så rekomenderar jag The Queen's Army för er som vill läsa mer om Cinder, men som inte fått tag på Scarlet ännu. Men tänk på att inte läsa denna innan du läser Cinder, eftersom den är fylld med spoilers. The Queen's Army gjorde dock så att jag vill ha Scarlet nu!
 
Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: Z
Sidantal:
20
Första meningen: "They came at the end of the long night, when the manufacturing dome had not seen sunlight for almost two weeks."
Rekomenderar till:
Er som har läst Cinder och vill veta mer.
Rekomenderar inte till: Er som inte vill ha något avslöjat inför Scarlet och er som inte har läst Cinder.
Författare:
Antal böcker lästa 2013: 19

Onyx

Fakta:
Onyx är den andra delen i Lux-serien av Jennifer L. Armentrout, alltså efterföljare till Obsidian.
 
Handling:
"Being connected to Daemon Black sucks... Thanks to his alien mojo, Daemon's determined to prove what he feels for me is more than a product of our bizarro connection. So I've sworn him off, even though he's running more hot than cold these days. But we've got bigger problems. Something worse than the Arum has come to town... The Department of Defense is here. If they ever find out what Daemon can do and that we're linked, I'm a goner. So is he. And there's this new boy in school who's got a secret of his own. He knows what's happened to me and he can help, but to do so, I have to lie to Daemon and stay away from him. Like that's possible. Against all common sense, I'm falling for Daemon. Hard. But then everything changes... I've seen someone who should't be alive. And I have to tell Daemon, even though I know he's never going to stop searching until he gets the truth. What happened to his brother? Who betrayed him? And what does the DOD want from them - from me? No one is who they seem. And not everyone will survive the lies..."
 
 
Recension:
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jennifer L. Armentrout - alltså jag älskar dig! Hon är nu uppgraderad till att vara en av mina favoritförfattare (tillsammans med Nicholas Sparks, Veronica Roth, Lauren Oliver o.s.v.). Hennes skrivsätt är fantastiskt. Hon lägger ner så mycket känslor i sina ord, och dialogerna mellan karaktärerna är både vitsiga, roliga, romantiska och ... helt underbara. Hennes bra språk och perfekta ordval skapar ett tempo och en spänning olik alla andra. Hela tiden kom nya överraskningar och spänningen var olidlig. Jag kände verkligen allt karaktärerna kände, skämdes, blev arg, skrattade. Och när en författare lyckas förmedla sådana känslor till läsaren är hon mer än exceptionell.
 
Onyx är fylld med mer passion än Obsidian. Känslorna sväller och karaktärerna kommer närmare varandra. Och karaktärerna är fantastiska. De känns så verkliga, realistiska. Alla har de sina brister, vilket jag gillar. Jag älskar verkligen alla karaktärerna bara för att de är så välbeskrivna. I Onyx utvecklas alla karaktärerna ytterligare från Obsidian och man får lära känna dem bättre. Aaah, Daemon. Min nya "book-crush". Så underbar han är, farlig, men romantisk. Bad boy, men samtidigt dem mest gulliga av dem. Love him!
 
Det jag gillar mest med boken är att det känns verkligt. I många andra YA dark romance så är allt på eller av. Antingen är det gulligull eller så bråkar de och hatar varandra. I Onyx känns de som ett riktigt par. De blir arga på varandra, grälar, säger dumma saker, men de håller ihop, löser sina problem och är ärliga med varandra. Och det känns väldigt unikt för en dark romance. Övriga paranormala romanser jag läst har alltid insta-love, d.v.s. kärlek vid första ögonkastet, allt eller inget. Men i Onyx finns riktiga problem som de tar itu med tillsammans, och deras relation kommer inte bara "pang!" utan den växer fram långsamt. Detta gjorde att jag kände mycket starkare för boken än vad jag hade gjort om deras relation hade sett annorlunda ut.
 
Det enda jag blev riktigt irriterad (och uttråkad ) av var Katy och Blake i mitten av boken. Självklart var Armentrout tvungen att dra in ännu en kille i storyn, och då föll det bara pladask. Ännu ett kärleks triangel drama var inte vad jag sökte. Dock uppskattade jag det att det gick över hyfsat fort, men efter det fortsatte jag att störa mig på Katy trots att hon varit en av mina favoritkaraktärer. Betyget sänks enormt på grund av detta.
 
Jag älskar att det handlar om ailens! Det känns så unikt och uppbyggnaden är välplanerat. Jag tycker det är otroligt intressant är läsa om det så kallade "alien mojo" och hur det påverkar de vanliga människorna och världen runt omkring. Att Katy är bokbloggerska gör ju inte saken värre. Inte bara blir det mer intressant utan jag kan dessutom relatera till hennes liv mer (förutom delen med ailens...). De roligaste stunderna i boken var verkligen när Katy spelade in bokvideos till sin blogg (kanske blev det också roligare med tanke på att Daemon var där, men men).

Jag älskade verkligen de sista 100 sidorna. Jag kunde inte släppa taget. Jag låg till sent på kvällen och tänkte hela tiden att jag behövde sova, det är ju trots allt en skoldag. Men jag kunde bara inte dra mig undan boken. Ett tag lyckades jag lägga ifrån mig den men då kunde jag inte somna och jag låg bara och stirrade i taket och undrade vad som skulle hända. Och det som skedde kunde jag inte ha gissat. Visst hade boken tidigare varit väldigt oförutsägbar med många tvistar och överraskningar men slutet var helt otroligt! Det var så fantastiskt, vackert, sorgligt, men fyllt med glädje på något sätt. Alla känslor på en gång. Allt jag har att skriva är att jag så snabbt jag kan ska beställa hem Onyx's efterföljare Opal. Jag måste verkligen veta vad som händer! Lux-serien har verkligen växt för mig, och bortsätt från kärleksdramat i mitten av boken, var den fylld med passion,tempo, hat, kärlek, osämjor, svek och bruten tillit. Rekomenderar verkligen!
 
Betyg: 8,5/10

Favoritkaraktär: Daemon
Sidantal: 366
Åldersrekomendation: 13+
Första meningen:
"Ten seconds passed between when Daemon Black took his seat and when he poked mw under my shoulder blade with his trusty pen."
Rekomenderar till: er som söker böcker med högt tempo, passion och mysterier fyllda med svek.
Rekomenderar inte till: er som inte söker en bok med kärlek eller för många överraskningar.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
18

Glitches

Fakta:
Glitches är prequeln till The Lunar Chronicles serien av Marissa Meyer. Den utspelar sig innan boken Cinder och finns endast som e-bok. Finn Glitches här.
 
Handling:
 "Cinder, a gifted mechanic, is a cyborg. She’s a second-class citizen with a mysterious past, reviled by her stepmother and blamed for her stepsister’s illness. In “Glitches,” a short prequel story to Cinder,  we see the results of that illness play out, and the emotional toll that takes on Cinder. Something that may, or may not, be a glitch..."

 
Recension:
Ååå vilken härlig prequel. Som ni vet absolut älskade jag boken Cinder och därför kände jag mig smått tvungen att läsa denna. Och jag älskar allting med den! För det första är omslaget fantastiskt, både vackert och coolt, samidigt som det säger en hel del om boken. Wow, alltså.
 
Trots att denna prequel är väldigt kort hinner en hel del hända. Mycket som var oklart från Cinder tas upp och man får veta hur allt hände. Jag älskade att man fick läsa om dagen då Cinder kom till sin nya familj! Man lär känna karaktärerna bättre, och får en mer "första anblick" angående både personer man läst om tidigare, och personer man velat ha vetat mer om. Många känslor kommer fram, och man förstår direkt att The Lunar Chronicles kommer att bli en känslosam och enormt spännande serie. Allt från pesten, till cyborgar till Cinders familj tas upp, och man får reda på hur allting började.
 
Marissa Meyers språk är så fantastiskt bra. Hon hinner få med mycket information, och fångar läsarens intresse genom starka karaktärsdrag hos individerna i boken, samt utvecklande av kluvna känslor. Språket är lätt och enkelt, men vackert på något vis.
 
Jag rekomenderar verkligen dig att läsa Glitches, vare sig du läst Cinder eller inte. Om du läst Cinder kommer du att få veta mer omkring hur allting började, och mer om karaktärerna. Om du inte läst Cinder får du en underbar inledning till serien. Längtar enormt mycket tills jag får tag i bok nummer två i serien, Scarlet! Dock kan jag inte ge alltför högt betyg för denna även om jag egentligen vill, eftersom det trots allt är en kort prequel.
 
Betyg: 7/10

Favoritkaraktär: Garan
Sidantal: 30
Första meningen: "'Are you ready to meet your new family?'"
Rekomenderar till: er som är intresserade av att läsa Cinder och er som vill veta mer om karaktärerna och Lunar Chronicles början.
Rekomenderar inte till: er som inte gillar prequels och mellanböcker, samt er som inte är intresserade av cyborgs.
Författare:

Antal böcker lästa 2013:
16

Book Wrap Up: Januari 2013, + bokvinst

Hej igen! Nu har året satt fart och 2013 rullar på. Tänk att det redan är februari! Ojojoj vad tiden går snabbt! Bara 121 dagar kvar till sommarlovet xD
 
Nu i januari blev det 13 lästa böcker, vilket är helt okej. Jag har haft enormt mycket i skolan (och det blir bara mer och mer) så jag har inte haft tid att läsa varje dag som jag skulle ha velat. Dessutom blir jag alldeles utmattad av skoldagarna så om jag väl har tid så ligger jag bara och tittar på tv. Så det blev bara 13 böcker, men det får duga. 2 av dem är dock noveller så de finns inte med på videon, för att höra mer om dem, checka in mig på Goodreads eller läs recensionerna för The Summer/Spring before I met you.
 

Antal lästa böcker Januari 2013:
13 böcker (2 noveller)
Antal påbörjade serier: 6
Antal avslutade serier: 1

Bästa boken för Januari 2013:
Safe Haven av Nicholas Sparks.
 
Största överraskningen för Januari 2013: The Last Song av Nicholas Sparks.
 
Sämsta boken för Januari 2013: The Summer Before I Met You av Sarah Rees Brennan.
 
Största besvikelsen för Januari 2013: The Iron King av Julie Kagawa.
 
Nytt i bokhyllan Januari 2013: 22 nya böcker (1 recex).
 
TBR: 47.
 
Månadssammanfattning:
 
Vad har du läst i Januari månad? Tipsa gärna om du läst någonting bra! Adda mig på Goodreads så kan vi diskutera våra favoritböcker. Ha en fortsatt trevlig dag!

The Maze Runner

Fakta:
The Maze Runner är första delen i James Dashners trilogi. De två övriga delarna är The Scorch Trials och The Death Cure. Det finns även en prequel kallad The Kill Order.
 
Handling:
"When the doors of the lift crank open, the only thing Thomas remembers is his first name. But he's not alone. He's surrounded by boys who welcome him to the Glade - a walled encampment at the centre of a bizarre and terrible stone maze. Like Thomas, the Gladers don't know why or how they came to be there - or what's happened to the world outside. All they know is that every morning when the walls slide back, they will risk everything - even the Grievers, half-machine, half-animal horror that patrols its corridors, to find out."
 
 
Recension:
Jag har hört enormt mycket om The Maze Runner, vilket gjorde att jag hade väldigt höga förhoppningar på boken. Och de möttes, på sätt och vis.
 
Anledningen till att den inte får högre betyg än den fick av mig var att början var seg och tråkig, rätt så händelselös. Det var inte förren de sista hundra sidorna som jag blev smått beroende och inte kunde släppa taget om boken. Den blev då det sista jag tänkte på på kvällen och det första på morgonen. Boken var också väldigt förutsägbar, tyvärr. Ofta visste jag saker som karaktärerna listade ut femtio sidor senare, vilket blev lite tråkigt. Men en sak jag absolut inte kan säga var förutsägbar var slutet! Det var absolut ett av de bästa avsluten jag någonsin läst - fyllt av spänning och känslor. Allting vändes helt enkelt, och lämnade mig chockad.
 
James Dashner har en annurlunda skrivteknik, både angående ordval och disposition. Han är väldigt begåvad i sitt skrivande, men samtidigt kan just skrivtekniken slå slint så att intresset släpps. Men James Dashner är en av de bästa manliga författare jag läst något av.
 
Bokens handling var extremt unik och jag älskade verkligen alla mysterier och obesvarade frågor! Den var mörk och hemlighetsfull och trots att den hade vissa övernaturliga ingredienser så kändes boken extremt äkta. Just nu finns det inget annat jag kan tänka på, och jag känner att jag måste ha The Scorch Trials nu. Efter det otroligt spänningsfyllda och fantastiska slutet som förändrade allt, måste jag veta hur det fortsätter för Thomas och resten av The Gladers. Verkligen ett helt freakin' amazing avslut!
 
Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Newt
Sidantal: 371
Första meningen: "He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusty air."
Rekomenderar för: er som gillar obesvarade frågor, mystik, tempo och öppna avslut.
Rekomenderar inte för: er som vill läsa romans, något lättsamt och ljust och vill ha svar på allt.
Författare:

Antal böcker lästa 2013: 15 

Step Up Revolution

Fakta:
Step Up Revolution är den fjärde delen i Step Up quadrilogin, men den är precis som de andra fristående. Filmen är på engelska och bland annat Cleopatra Coleman, Misha Hamilton och Ryan Guzman är med. Regissören Scott Speer har skapat en 99 minuter lång dansdrama för oss över 11 år att titta på. Se trailern här.
 
Handling:
"Rikemansdottern Emily är nyinflyttad till Miami när hon träffar den sexiga dansaren Sean. Han står i spetsen för flash mob-gänget, THE MOB, som är i full färd med att förvandla stadens gator till den vildaste gatufesten någonsin! Men THE MOB’s hemtrakter hotas av bulldozrar och tillsammans med Emily planerar de ett överrumplande dansmotangrepp. Det är dock bara Emily som vet vem de egentligen kämpar mot..."
 
 
Recension:
Jag älskar verkligen Step Up filmerna, men jag måste säga att Revolution är ett steg sämre än dess föregångare. Tyvärr blir filmerna verkligen sämre och sämre, ettan är fortfarande min favorit.
 
 
Tidigare filmer har varit dramafilmer med dansingredienser, men Revolution var en dansfilm med filmingredienser så att säga. Den förlorade helt enkelt handlingen och den var fylld med självklarheter, klichéer och förutsägbara händelser. Dock är danserna extremt coola gjorda och det är häftigt att se koregrafierna och man blir verkligen glad av den. Men handlingen och karaktärerna gör verkligen att en film med potential till att bli en stjärnfilm istället gjorde magplask.Det är verkligen synd att handlingen förlorades för det är cool musik, läckra danser och man rycks verkligen med när filmen tar fart. Men så är det någon som gör eller säger någonting som känns direkt kopierat från andra filmer och då känns det bara: blää. Men gillar du dans eller har du sett tidigare Step Up filmer borde du ändå ge denna en chans. Men om du inte sett tidigare filmer så rekomenderar jag att du ser ettan först.
 
Betyg: 5/10

Rekomenderas för: er som gillar dans och coola uppbyggnader av koregrafi.
Rekomenderas inte för:
er som vill ha olidlig spänning, mystik eller unika kärleksförhållanden.

Välj säsong

 

Välj säsong av "Fear the Walking Dead"

 

RSS 2.0