Berättelsen om Pi

Fakta:
Berättelsen om Pi (Life of Pi) är en film regisserad av Ang Lee med orginalspråket engelska. Några av skådespelarna är Irrfan Khan, Suraj Sharma och Adil Hussain. Detta äventyrsdrama är ungefär 117 minuter långt och släpptes i april 2013. Åldersgränsen är 11 år.
 
Handling:
"På Stilla havets oändliga, blå och solglittrande yta guppar en ensam livbåt. Ombord finns en hyena, en orangutang, en drygt två hundra kilo tung bengalisk tiger – och så Pi, en sextonårig indisk pojke. De är de enda överlevande efter nattens oväder då fartyget de reste med förliste och försvann ner i djupet. Det här är Pis berättelse om ändlösa dagar och nätter till havs. En berättelse fylld av äventyr och spänning, hopp och förtvivlan, triumfer och grymma nederlag. En berättelse om hur en resa som slutar i en tragedi blir början på en annan resa; en fantastisk och omstörtande färd över ett världshav men också genom en människas inre och det universum av livsfrågor hon bär inom sig. En berättelse om livet själv."
 
Recension:
Mina känslor är kluvna angående Berättelsen om Pi. Ena halvan av mig tyckte att den var otroligt långtråkig och seg, medan den andra tycker den var fantastiskt vacker och gullig.
 
Filmen har inte direkt mycket action utan så gott som hela historien utspelar sig på en båt mitt ute på Stilla Havet. Detta gjorde att filmen kunde bli lite tråkig ibland. Men lite spänning lyckades ändå komma med när Pi och djuren kämpar för sina liv. Jag tyckte till och med att den kunde bli lite känslosam på vissa ställen, men inte så pass att jag fällde några tårar.
 
 
Jag älskade att djuren var en så stor del av filmen, att de var i centrum. Förutom de djuren han hade på båten får man se jätteläckra fiskar/hajar/valar men dessutom tusentals bedårande små surikater. Ögonen kunde ibland se lite datoranimerade ut, men samtidigt kändes det som om ögonen hade ett slags djup: som om man fick se djurens känslor speglandes i ögonen. Dock tyckte jag väldigt synd om djuren vilket jag är både positivt och negativt inställd till. Positivt för att filmen lyckades väcka känslor - negativt för att just de känslorna kom för att djuren blev skadade.
 
 
Jag gillar överlevnadsfilmer i allmänhet och Berättelsen om Pi var inget undantag. Dock är den väldigt svår att bedömma tycker jag, eftersom den är extremt unik, lite orealistisk och udda (vilket både är bra och dåligt då jag ibland bara tyckte att den var konstig). Det var helt enkelt en lite smått tråkig film men med många gulliga och coola djur. Så om du gillar filmer med djur och där huvudkaraktären ska försöka överleva är Berättelsen för Pi en film för dig. Sammanfattningsvis skulle jag säga att det är en bra film om tro, hopp och kärlek.
 

Giftet

Fakta:
Giftet är den svenska översättningen av Poison Study av Maria V. Snyder - den första boken i Yelena Zaltana serien (org. Study). Giftet publiseras av bokförlaget Harlequin. Övriga böcker i serien är Magic Study (sv. Magin), och Fire Study, men det finns även mellanböcker kallade Assassin Study, Power Study samt Ice Study. Ytterligare tre böcker beräknas tillkomma huvudserien.
 
Handling:
"Instängd i mörkret som omsluter mig som en kista har jag inget som distraherar mig från mina minnen - minnena av att döda Reyad. Han förtjänade att dö, men enligt lagen gör även jag det. Här i Ixia är straffet för mord avrättning. Och nu väntar jag på bödeln. Men samma lag som fördömer mig kan också rädda mig. Ixias provsmakare - som försäkrar att befälhavarens mat inte är förgiftad - har dött. Och enligt lagen ska den fånge som står på tur för avrättning erbjudas jobbet. Det vill säga jag."
 
Recension:
Redan från början märkte jag att boken skulle få en otorligt unik handling. Från och med första sidan, ja första meningen, visste jag att boken var något för mig. Den hade redan från start ett otroligt intressant upplägg.
 
Takten var lagom genom hela boken. Ingenting hände helt plötsligt, men det segade inte sig fram heller. Händelserna överlappade inte varandra men kom tätt inpå vilket höll spänningen på topp. Till det fanns mycket action och underbar magi.
 
Karaktärerna var härliga och intressanta. Möjligtvis var de lite overkliga, lite väl perfekta - jag vill oftast ha brister i mina karaktärer så att jag kan relatera till dem och så att de känns mer realistiska - men deras charm förhöjde deras brister. Jag gillar även att romantiken finns där, men inte är i centrum. Att den dessutom växte fram successivt och inte var insta-love var definitivt ett plus!
 
Jag gillade verkligen Snyders sätt att skriva. Spåket var enkelt och hon beskriver väl händelser och karaktärer utan att överanvända adjektiv. Hon ger en bakgrund till så gott som allt vilket gör att det känns som om man känner karaktärerna personligen, som om man varit en del av deras förflutna. Att man vet mer om bakgrunderna gör även att man känner mer för dem och bryr sig om vad som händer med individerna.

Sammanfattningsvis var Giftet en jättebra debutbok med mycket spänning och intresseväckande unikhet. Trots att det är paranormal romance utspelar sig boken i en helt annan värld: med annorlunda uppbyggt samhälle och livsstilar. Jag vill definitivt läsa fortsättningen, Magin, och hoppas att resten av serien översätts till svenska och överraskar minst lika mycket som denna.
Favoritkaraktär: Valek
Sidantal: 363
 
Rekomenderar till: er som uppskattar unika historier med mycket spänning.
Rekomenderar inte till: er som vill ha mycket romantik eller inte gillar en huvudkaraktär i dödsfara.
 
Första meningen: "Instängd i mörkret som omslöt mig som en kista hade jag inget som distraherade mig från mina minnen."
 
Exempel för engelska böckers omslag:
 

Skilda Omslag - Walking Disaster

Denna veckas Skilda Omslag kom lite sent men jag har varit extremt upptagen och inte haft tid att publisera detta ännu. Det handlar om Walking Disaster, den andra boken i Beautiful serien av Jamie McGuire -  fortsättningen på en bok jag nyligen läste ut! Anledningen till att jag visar omslaget till andra boken och inte första är att första boken, Beautiful Disaster, har samma omslag så gott som överallt så det finns ingenting att jämföra med. Men då kör vi igång!
 
 
Personligen tycker jag att båda omslagen är läckra. Det till vänster är mer stilrent och simpelt, men även det har en vacker styra just i sin enkelhet. Det högra har däremot mer liv och design. Jag måste nog säga att jag gillar det högra mer, vilket är synd eftersom det är det vänsta omslaget som matchar Beautiful Disaster. Men eftersom jag gillar båda så är det inget större problem.
 
Har du läst Beautiful böckerna? Isåfall - vad tycker du? Och vilket omslag för Walking Disaster tycker du är vackrast?

Book Sacrifice Tag

Gulliga Emelie taggade mig till Book Sacrifice Tag (skapad av Ariel Bisset). Så självklart måste jag utföra den när den blivit efterfrågad. Kommer bli superkul - tack Emelie för taggen! Book Sacrifice går ut på att man får ett scenario där man måste välja en bok som man inte gillat och därför skulle kunna göra sig av med.
 
1. En överskattad bok.
Vi börjar med Zombieapokalyps! Låt oss säga att du är i en bokhandel, kollar runt bland bokhyllarna, när BAM! Zombie attack. Ett meddelande i högtalarna berättar att militären har upptäckt att zombiernas enda svaghet är överskattade böcker.
Vilken bok kastade, med vetskap om att det är en väldigt hypad bok (för att vara säker på att det ska fungera), skulle du kasta på dem?
Jag måste nog välja Unspoken av Sarah Rees Brennan. Jag tyckte absolut inte att boken var dålig, men den var garanterat överskattad. Det fanns otroligt mycket med boken som jag störde mig på och jag kände mig inte alls bunden till läsningen. Jag vet att många älskar boken och antagligen kommer att hata mig bara för att jag valde den för zombisarna att knapra på, men men.
 
2. En uppföljare.
Låt oss säga att du precis lämnat frisören med en fantastisk ny frisyr och BOOM: kraftigt skyfall, du har aldrig sett sånt regn i hela ditt liv.
Vilken uppföljare är du villig att offra som paraply för att skydda dig själv?

Denna är inte särskillt svår att finna ett svar på. Som ni vet köpte jag en box med de tretton första böckerna i Sookie Stackhouse serien av Charlaine Harris, och där var flera efterföljare stora besvikelser. Visst blev serien bättre vid bok nummer sex, men ändå. Hur lyckas man göra läsaren besviken så många gånger? Och den största besvikelsen i Sookie Stackhouse serien hittills är boken Dead as a doornail. Den var verkligen riktigt riktigt dålig och jag blev så besviken på den här serien. Att den här boken skulle förstöras av regn (förhoppningsvis frätande) är ingenting jag skulle förlora sömn över.
 
3. En klassiker.
Låt oss nu säga att du sitter på en föreläsning och din lärare pratar oavbrutet om hur en klassiker förändrade världen, hur den revolutionerade litteraturen och du blir så trött på det att du kastar klassikern rakt i ansiktet på hen för att vet du vad? Den här klassiker är bara idiotisk och är värd all kvarsittning bara för att visa alla hur du känner.
Vilken klassiker kastade du?
Ärligt talat har jag varit nära i den här situationen. Min lärare pratar alltid om hur dessa klassiker vi läser i skolan är "så bra" och "viktiga att ha läst". Hittills har ingen av dem varit bra, men den som jag skulle ha hunnat kasta iväg (inte för att ja någonsin skulle kasta en bok, hur dålig den är) skulle ändå vara Löwensköldska Ringen av Selma Lagerlöf. Alltså allvarligt - varför är den ens en klassiker? Ingen handling, urusla karaktärer och helt enkelt konstigt upplägg. Nä - verkligen ingenting för lilla mig.
 
4. Sämsta boken i ditt liv!
Tänk dig att du kikar runt bland bokhyllorna i biblioteket när BAM, växthuseffekten exploderar och hela världen har frusit till is utanför. Din pappa ringer och säger att din enda chans till överlevnad är att bygga en eld.
Vilken är den första bok som du springer och hämtar för att bränna, vetandes att du inte kommer må särskilt dåligt över att bränna den trots allt?
Detta var den enklaste frågan av dem alla. En bok jag läste, för inte allt för länge sedan, gav jag för första gången i bloggens historia betyget 0,5 av 10. Det finns absolut inget sämre betyg jag kan sätta än detta. Och vinnaren är såklart Cal av Bernard Mac Laverty. Den är så dålig att det absolut inte behöver vara en världskris för att boken ska brännas, det borde nästan göras ändå. Det fanns absolut ingenting positivt med Cal men jag var ändå tvungen att kämpa mig igenom den eftersom det var en bok vi skulle läsa till engelskan i skolan. Suck. Definitivt den sämsta boken jag läst i mitt liv och jag rekomenderar definitivt inte den. Allt jag har att säga angående den är: burn baby burn.

6. [Emelies scenario] En karaktär som du skulle förklara som häxa.
Vi tar ett hopp bakåt i tiden, häxjakten är i full fart under 1500-talet i Sverige. Människor avrättas som varulvar eller häxor åt både höger och vänster. Med oss har vi ett antal bokkaraktärer när vi plötsligt blir anklagade för häxeri. De misstänker att det finns en häxa/varulv i vårt gäng, men de vet inte vem.
Medvetandes om att domen för häxeri är antingen vattenprovet eller att brännas på bål, vem av dessa karaktärer hänger du ut som häxa?
Jag tyckte det var ett roligt scenario som Emelie hittat på så även om jag egentligen inte skulle ha tagit med denna kategori så gör jag det ändå. Beroende på om den som jag kan anklaga för häxa måste vara en kvinna eller inte så har jag olika svar. Om jag skulle få välja en man skulle jag antingen välja Christian Grey från Fifty Shades trilogin, antagligen som förväntat, eller Damen från The Immortals av Alyson Nôel. Men om jag måste välja en kvinna skulle jag välja... hmm... antagligen Evie från Paranormalcy av Kiersten White. Jag tycker att hon är så otroligt fånig och irriterande. Det var faktigst Evie som gjorde att jag inte gillade boken över huvud taget. Så henne skulle jag utnämna till häxa.
 
7. [Melanies scenario] En bok som fått dig att kassera en hel genré.
 Något försöker bryta sig in i ditt hus. Det visar sig vara ett monster som får energi från böcker som får dig att tappa tron på en hel genré. Den överlever alltså av att när en bok är så pass dålig att du aldrig vill läsa en sådan bok i en liknande genré igen. Du måste snabbt välja ut en bok som ger den sådan energi och förstöra den.
Vilken bok har du läst, som var så pass dålig att du inte vill läsa en annan bok i samma genré, slänger du i elden?
En bok jag hade höga förhoppningar på men som var så pass dålig att jag inte tagit upp en annan bok i samma genré var Glow av Amy Kathleen Ryan. Det är en science fiction bok - den första och enda science fiction boken jag någonsin läst. Att den var så pass dålig gjorde att jag helt tappade förhoppningar på böcker som utspelar sig i rymden. Men nu har jag till slut bestämt mig att skaffa hem Across the universe, som förhoppningsvis gör att jag börjar uppskatta science-fiction. Om inte, så lär det vara den sista scifi boken jag någonsin läser.
 
Jag taggar Sara, Anna , Rebecka, Cecilia och Johanna till att göra Book Sacrifice Tag, men jag tipsar alla som läser detta att testa på det ni med!

Underbara Helvete

Fakta:
Underbara Helvete är första svensköversatta delen i Jamie McGuires Beautiful-duologin. Orginaltiteln är Beautiful Disaster och efterföljaren är Walking Disaster, men i huvudsak är det exakt samma bok men ur en Travis synvinkel istället för Abigails. Den svenska översättningen publisaras av bokförlaget Kalla Kulor. Filmrättigheter har köpts av Warner Bros.
 
Handling:
"Abby har lämnat sitt mörka förflutna bakom sig, fast besluten att aldrig återvända. Tillsammans med sin bästa kompis America har hon flytt till Eastern University för att börja ett nytt liv. Hädanefter ska hon vara en duktig flicka. Men så möter hon Travis, killen som slåss för pengar på illegala slagsmålsklubbar och som alltid har ett koppel av tjejer efter sig. Abby lovar sig själv att aldrig falla för Travis och i stället inleder de en vänskap. En vänskap som med tiden fördjupas och intensifieras tills den plötsligt har förvandlats till just det Abby med alla medel försökt undvika. Hon vet att de inte är bra för varandra, ändå kan hon inte hålla sig borta ifrån honom. Deras relation blir snart alltmer kaotiskt upp och ner, destruktivt hänförande och fullkomligt underbar. Samtidigt smyger sig Abbys förflutna allt närmare och hotar att rämna hela deras värld."
 
Recension:
Jag hade hört väldigt mycket olika kommentarer om den här boken, och läser man om handlingen låter det lite som Fifty Shades of Grey, men jag måste skriva att jag storgillade Underbara Helvete.
 
Underbara Helvete är en av de få 'new adult' böckerna jag läst. Huvudsakligen innebär det samma som som 'young adult' men med intimare realtioner. Och jag gillade verkligen passionen som fanns i boken. Jag fastnade för romantiken och alla känslorna och blev extremt intresserad av Abigails och Travis realtion till varandra. Det var ingen insta-love, utan den utvecklades successivt, vilket jag gillar. Och när Travis är så pass charmig och intresseväckande som han ändå är blir läsningen både rolig och fartfylld. Travis har en väldigt intressant personlighet, för trots att jag antagligen skulle avsky honom i verkligheten så fastnade jag för den påhittade Travis. Abigal kunde jag däremot störa mig på rätt mycket eftersom hon hela tiden velade fram och tillbaka. Först var detta spännande, men efter ett tag blev det lite långtråkigt. Jag hade också velat veta mer om karaktärernas bakgrunder, för det kändes inte som om man fick lära känna dem särskillt tydligt.
 
Boken hade högt tempo och det hann hända extremt mycket trots att den inte är särskillt lång. Om man jämför innehållet med andra böcker kändes Underbara helvete mycket längre än vad den egentligen var. Och det tycker jag att McGuire lyckades väldigt bra med, att den kändes längre samtidigt som den lyckades ha högt tempo. Jag fastnade verkligen för boken och hade extremt svårt att släppa taget om den.
 
Vissa scener i boken var rätt otroliga och överdrivna, vilket är väldigt synd. Vissa scener tyckte jag var rent av konstiga och absolut inte trovärdiga. Men trots det var berättelsen fantatisk och McGuire har ett underbart språk med bra ordförråd och texten flyter på. Jag är dock lite besviken på slutet, men resten av boken kompenserar det. Det är synd att den andra boken i Beautiful-duologin inte är någon fortsättning utan samma bok igen, för jag hade gärna läst om hur Abs och Travis realtion utvecklades.
 
Sammanfattningsvis var boken mycket bra trots att den hade sina brister. Med mycket passion och intresseväckande karaktärer höll Underbara Helvete fast mig från första till sista sidan. Jag hade väldigt svårt att släppa taget om boken, eftersom den verkligen var romantisk, spännande och ett underbart helvete.
 
Favoritkaraktär: Travis
Sidantal: 362
 
Rekomenderar till: er som gillar romantik och passion.
Rekomenderar inte till: er som stör er på vissa orealistiska händelser eller underutvecklade karaktärer.
 
Första meningen: "Allt i rummet skrek att jag inte hörde hemma där."
 
Omslag för engelska böcker:

Sky Captain and the World of Tomorrow

Fakta:
Sky Captain and the World of Tomorrow är en film regisserad av Kerry Conran med bland annat Angelina Jolie, Jude Law, Michael Gambon och Gwyneth Paltrow i huvudrollerna. Filmen spelades in 2004 med orginalspråket engelska. Detta sciencefiction-äventyr är på cirka 106 minuter och från 11 år.
 
Handling:
"Året är 1939, plasten New York. Den tuffa reportern Polly Perkins börjar tillsammans med flygaresset Sky Captain att undersöka de mystiska omständigheterna kring berömda vetenskapsmän som spårlöst börjat försvinna över hela världen. Tillsammans riskerar de sina liv när de beger sig till exotiska platser världen över, men kan den våghalsiga duon verkligen stoppa Dr. Totenkopf, den ondskefulla hjärnan bakom den djävulska planen att förinta Jorden? Med hjälp av Franky Cook - hårdför ledare för en kvinnlig, amfibisk skvadron - och det tekniska snillet Dex, kan Polly och Sky Captain mycket väl vara vår planets sista hopp."
 
Recension:
Jag vet knappt vad jag ska skriva om den här filmen. Nyckelordet för filmen är "konstig". För det första utspelar sig filmen på 1900-talet och det märks tydligt i filmens uppbyggnad: effekterna är gjorda att se gammaldagsa ut, kameror och liknande ser gamla ut, bilar och miljön i allmänhet. Men samtidigt finns där teknik vi inte ens har idag. Stora krigsrobotar som skjuter laser med ögonen och karaktärer med laserpistoler. Det blev lite motsägelsefullt: som en dystopi i en dåtidsfilm, vilket helt enkelt inte fungerar.
 
 
Visst var det många bra skådespelare med i filmen, bland annat Jolie, men inte ens de lyckades förhöja den otroligt bristfälliga handlingen. Trots att de spelade bra skulle inte ens det bästa av skådespeleri kunna rädda filmen från att bli en total flopp. Jag störde mig även enormt mycket på att en effekt var tillagd genom hela filmen att konturerna på allting blev suddigt: ungefär en sådan effekt man brukar lägga in när någon drömmer. Det gjorde att alltid blänkte och såg otroligt orealistiskt ut. Det var även väldigt konstiga övergångar mellan scenerna - annars brukar man knappt tänka på övergångarna för att det sker successivt och mjukt, men här hoppade det fram och tillbaka hela tiden - vilekt jag störde mig på.
 
 
Med väldigt konstiga animationer, ,udda musik, riktigt dåliga karaktärer och underlig handlig var detta verkligen inte en film för mig. Den var överdriven och overklig och jag fastnade inte för den ett dugg. Redan efter halva filmen höll jag på att somna för att jag var så uttråkad. Så tyvärr rekomenderar jag inte denna film.

Den Mörka Staden

Fakta:
Den mörka staden är översättningen av The dark and the hollow places av Carrie Ryan, vilket är den tredje och sista delen i De vassa tändernas skog-trilogin. Den svenska översättningen publiseras av Styxx Fantasy bokförlag. Tidigare delar i trilogin är De vassa tändernas skog (The forest of hands and teeth) och De dödas strand (The dead tossed waves).
 
Handling:
"En gång i tiden var Mörka staden fylld med fantastiskt ljus, mäktiga byggnader och vackert klädda människor. Nu är staden en ruin, dess skelettliknande stålbalkar pekar nakna mot himlen och på de ogrästäckta gatorna driver de oheliga omkring, ständigt hungriga. I staden bor Annah, som inte kan glömma sin tvillingsyster Abigail som hon för många år sedan skildes från i De vassa tändernas skog. Medan Mörka staden långsamt dukar under för dödens outtröttliga tjänare kämpar Annah för att återförenas med sin syster, och kanske, bara kanske, bygga en framtid för sig själv och för mänskligheten."
 
Recension:
Jag har älskat Carrie Ryans apokalypiska trilogi redan från första sidan i första boken. Jag älskar att alla böckerna är utifrån olika karaktärers perspektiv, men att de ändå är sammanlänkade med varandra.
 
Den mörka staden var inget undantag när jag skriver att alla böckerna i trilogin är fantastiska. Det finns så mycket känslor i Ryans ord och jag lider verkligen med karaktärerna. Carrie Ryan är väldigt duktig på att beskriva hemska situationer så att läsaren förstår innebörden av hur samhället har påverkats av apokalypsen.  Hon använder många detaljer gällande både utseenden och beteende vilket gör att hela världen blir levande.
 
Jag älskar zombisarna i boken/böckerna. De är precis som jag föreställer mig hur riktiga zombies skulle vara. Hänsynslösa, själlösa och helt enkelt förskräckligt hejdlösa. Carrie Ryan beskriver dem väl och lyckas levandegöra dem med alla detaljer om hur de ser ut och hur de förändrats från vad de var förut. Andra zombieböcker jag läst har varit lite tråkiga där karaktärerna till och med visar medlidande till de levande döda, men i Ryans berättelser är de helt igenom onda och tänker bara på en sak: att smitta människorna. Och trots att karaktärerna kanske tycker synd om de som blivit så kallade oheliga så tvekar de inte att döda dem eftersom de vet att de inte har en uns mänsklighet kvar inom sig. Sådant gillar jag.
 
Sammanfattningsvis var boken väldigt bra, rätt creepy (på ett bra sätt) och Ryan beskriver väldigt bra och gör världen levande. Trots att jag tycker att den första boken i trilogin var bäst, så var Den mörka staden ändå fantastisk. Jag älskar verkligen slutet eftersom Ryan lyckas knyta samman det till början av första boken.
Favoritkaraktär: Catcher
Sidantal: 388
Rekomenderar till: er som gillar lite småäckliga böcker med mycket spänning.
Rekomenderar inte till: er som vill ha mycket romantik eller inte gillar att läsa lite läskiga böcker.
 
Första meningen: "En gång i tiden var den här staden någonting."
Omslag för engelska böcker:
 

Alice in Wonderland

Fakta:
Alice in Wonderland är en ny version av Alice i Underlandet. Filmen är regisserad av Tim Burton och huvudrollerna görs av skådespelarna Johnny Depp, Alan Rickman, Helena Bonham-Carter, Anne Hathaway, Christopher Lee, Crispin Glover, Michael Sheen, Timothy Spall m.f. Filmen är på 104 minuter och på engelska. Den släpptes 30 juni 2011 och är från 11 år.
 
Handling:
"Livet kommer snart att överraskande förändras för 19-åriga Alice Kingsley. En dag i trädgården följer hon efter en kanin och när han försvinner in i sitt kaninhål tittar Alice in där och faller. Hon faller länge och efter det så är ingenting sig likt. Vad Alice inte vet är att hon varit i Underlandet en gång förut som barn, men hon har inget minne av den händelsen. Vad som helst verkar kunna hända i det fantastiska Underlandet. Här möter hon nu en uppsjö av annorlunda och speciella invånare, som Hattmakaren, Filurkatten, den storrökande larven Absalom, den obehagliga Vita Drottningen och hennes ondskefulla äldre syster Hjärter Dam, den griniga härskarinnan av Underlandet."
 
Recension:
Jisses! Jag hade inte särskillt stora förhoppninga på denna film - jag köpte den mest för att Johnny Depp hade huvudrollen och att den verkade lite gullig. Men det visade sig att jag älskade den!
 
 
För det första reagerade jag på alla kända skådespelare som är med. Varje gång en ny karaktär öppnade munnen skrek jag nästan rätt ut: "det är ju han!". Förutom Depp är även Hathaway med men även fyra skådespelare från Harry Potter (de som spelade Peter Pettigrew, Bellatrix Lestrange, Madame Maxime, Severus Snape) och till och med Lee som spelar Saruman i Lord of the Rings. Alla de superbra skådespelarna skapade tillsammans en fantastisk film - vare sig de spelade en existerande person eller bara en röst.
 
 
Och Johnny Depp... jag älskar honom! Han är så extremt rolig med sitt minspel samt sin röst och jag kunde att sitta och asgarva i långa perioder åt bara honom. Men även andra karaktärer visade sig vara hysteriska: både animerade och "riktiga". Alla skådespelare visade verkligen sin bästa sida. Detta äventyr kunde verkligen lika gärna vara en komedi (och en mycket bra sådan).
 
 
Självklart har vi sett den här typen av äventyr förrut, även om man inte sett Alice i Underlandet förr. Sagoländer och magiska svärd och monster - det är sådant vi vet mycket om redan. Men jag tycker ändå att med filmens häftiga animeringar, coola kläder, underbara humor och härliga skådespelare blev äventyret ändå extremt spännande, intressant och omöjligt att släppa taget om.
 
 
Vissa delar kunde bli överdrivna och början kanske inte var den bästa, men det var en del av filmens charm och den blev bättre och bättre tack vare humorn. För att sammanfatta skriver jag bara att jag älskade den och rekomenderar den till andra som fortfarande har sina barnasjäl kvar och behöver ett gott skratt! En film jag trodde skulle vara löjligt barnslig visade sig vara en av de bättre jag sett i år.

Kallad av Mörkret

Fakta:
Kallad av mörkret är den första delen i Blodsjägarna-trilogin av Rhyannon Byrd. Det är den svenska översättningen av Last Wolf Standing i Bloodrunners-serien. Boken publiseras i Sverige av Harlequin Teen AB bokförlag. Övriga delar är Jagar i mörkret (Last Wolf Hunting), I skydd av mörkret (Last Wolf Watching) samt Dark Wolf Rising och Dark Wolf Running som inte är översatta till svenska.
 
Handling:
Fem sekunder tidigare hade Mason Dillinger kunnat svära på att det var en omöjlighet att en kvinna som var hans rätta  hans utvalda  ens existerade, och att han dessutom skulle finna henne på ett trångt café. Men trots det är den söta doften av dödliga Torrance Watson nog för att tända en eld djupt inom honom. Han måste göra henne till sin, men vet samtidigt att det är något som hans flock aldrig skulle tillåta. Och vad värre är: den lömske varulv som han jagat har sett vad Torry betyder för Mason, och har nu gjort henne till sitt villebråd. Tvingad att skydda henne från den grymme lönnmördaren ställs Mason inför sin svåraste utmaning någonsin. Har han mod att gå emot sin flock och besegla blodsbandet som gör Torry till hans  ett bevis på illojalitet som få överlever  eller leva en evighet utan kärlek?"
 
Recension:
Jag fick Kallad av mörkret och resten av böckerna i Blodsjägarna-trilogin av Harlequin bokförlag och hade absolut inga förväntningar. Jag hade sett omslaget till boken tidigare någonstans, men aldrig hört något om boken eller författaren.
 
Boken började extremt bra. Intensivt, passionerat och spännande. De trettio första sidorna kände jag att detta kunde bli månadens bästa bok. Men någon gång på vägen tappades handlingen bort och Byrd fokuserade nästan bara på det romantiska förhållandet mellan huvudkaraktärerna. Det blev lite mycket koncentration på deras kärlek på varandra och jag kände att en del av den spänningen jag kännt i början gick förlorad. Den kändes helt enkelt inte särskilt unik längre utan bara en i mängden bland alla dark romance böcker. Men dock gillade jag att den liknade en blandning av Dark Hunter serien av Sherrilyn Kenyon och The Twilight Saga av Stephenie Meyer. Men det blev lite för mycket Twilight för min smak.
 
Dock uppskattar jag skrivstilen Rhyannon Byst hade. Språket är enkelt och trots vissa grammatiska missar kände jag att det var enkelt att komma in i boken och dess handling. Och genom hela hade boken ändå ett lagom tempo, trots att det inte hände särskillt mycket ibland.
 
Jag ser alltså fram emot fortsättningen av serien, eftersom Kallad av mörkret ändå var bättre än vad jag trott och jag tror att efterföljaren kan vara ännu bättre. Den slutade inte i någon cliffhanger, men samtidigt finner jag världen Byrd byggt upp väldigt intressant. Karaktärerna var lite lama och jag kände inte särskillt mycket för dem, men jag tycker ändå att boken bra, trots att jag kanske inte vill läsa om den. Romantisk och passionerad utgör Kallad av mörkret en helt acceptabel dark romance.

Favoritkaraktär: Torrance
Sidantal: 349
 
Rekomenderar till: er som gillar romantiska böcker med inte allt för mycket spänning.
Rekomenderar inte till: er som söker böcker med högt tempo och många spännande händelser.
Första meningen: "Avkomman från en förening mellan människan och lykan - även kallad varulven - kan endast vinna erkännande inom sin rättmätiga flock genom något som kallas blodsjakten."
 
Omslag för engelska böcker:

Skilda Omslag - Medusa Girls

Denna vecka handlar Skilda Omslag om en trilogi jag velat läsa extremt länge - Medusa Girls av Tera Lynn Childs. Böckerna i trilogin är Sweet Venom, Sweet Shadows samt Sweet Legacy och det verkar som om de två omslagsserierna som finns inte tar över varandra utan att båda kommer att finnas kvar hela trilogin ut.
 
 
Dessa är omslagen för Sweet Venom. Personligen tycker jag att det vänstra är snyggare då det känns enklare medan det högra blir lite för mycket detaljer för min smak. Men båda är sjukt snygga tycker jag.
 
Och så omslagen för Sweet Shadows. Det högra omslaget känns inte lika plåttrigt som Sweet Venom och gällande Sweet Shadows kan jag faktigst inte bestämma mig för vilken som är snyggast. Har helt enkelt ingen favorit.
 
Om jag köper trilogin så kommer jag antagligen välja den vänstra varianten i alla fall. Jag tog inte med den tredje bokens omslag eftersom den inte släpps förren september och det är svårt att redan nu avgöra om båda omslagen kommer att finnas att välja mellan.
 
Vilken omslagsserie för Medusa Girls gillar du mest? Den vänstra mer enkla eller den högra med många detaljer?

Rör Mig Inte

Fakta:
Rör Mig Inte är den första översatta delen i Tahareh Mafis trilogi. Orginaltiteln är Shatter Me. Efterföljaren är Rädda Mig Inte (org: Unravel Me) och det finns även en mellanbok kallad Falla Sönder (org: Destroy Me). Ännu en mellanbok släpps den 17 december 2013 och den sista och avslutande delen i trilogin kommer ut i februari 2014.
 
Handling:
"Ingen vet varför Juliettes beröring är dödlig. Och så länge hon sitter inlåst och inte kan skada någon är det ingen som bryr sig om det heller. Världen har för fullt upp med att falla sönder för att ha tid med en 17-årig, trasig och inbunden tjej. Svält och sjukdomar decimerar befolkningen, fåglarna flyger inte längre och molnen har fel färg. Återetablissemanget sa att bara de kunde ställa saker till rätta igen, och de låste in Juliette i en cell. Nu har så många människor dött att de överlevande viskar om krig. Och Återetablissemanget ändrar sig. Kanske är Juliette mer än en pinad själ i en giftig kropp. Kanske är hon precis vad de behöver just nu. Juliette tvingas välja: bli ett vapen i Återetablissemangets tjänst. Eller slåss mot dem."
 
Recension:
Wow, jag vet knappt vad jag ska skriva. Jag hade läst enormt många recensioner till Rör Mig Inte och så gott som alla var extremt entusiastiska. Därför trodde jag att jag skulle ha alldeles för höga förhoppningar när jag själv läste boken, men där hade jag fel. Jag älskade verkligen den.
 
Redan från första sidan visste jag att jag skulle gilla boken - jag visste bara inte hur mycket. Boken hade från början till slut ett intenstivt tempo med massor av spänning. Detta gjorda att jag inte kunde släppa taget om boken, utan läste ut den på en sittning. Sidorna flög verkligen förbi och helt plötsligt var den slut (tur att jag har Falla Sönder och Rädda Mig Inte här hemma annars skulle jag bli galen!).
 
Jag älskar alla karaktärerna - ja du såg rätt, alla. Även den så kallade "bad guy" storgillade jag, just för att de alla var så välbeskrivna och realistiska. För mig i världen inte uppdelad i ont och gott utan alla har lite ondska och lite godhet i sig, och det tycker jag verkligen Mafi lyckades förmedla. Även för den mest "elaka" karaktären fick jag medlidande känslor, och det är riktigt proffisionellt gjort av författaren. Själva huvudkaraktärerna ansåg jag var otroligt passionerade och starka och jag älskar hur karaktärsutvecklingen fortskred genom hela boken.
 
Tahereh Mafi använder ett ovanligt språk, både med meningsuppbyggnader och överstrykta överstrykta ord. Hon använder mycket upprepningar och metaforer, och allt detta störde jag mig först på (kanske de tio första sidorna) men jag vande mig otroligt snabbt med det unika språket och fastnade snarare mer för Mafis orginella stil än de vanliga skrivsätten. Jag tycker att överstrykningarna blev ett väldigt bra sätt att förmedla huvudkaraktären, eftersom både känslor och tankar ofta var väldigt kluvna för individen och då kunde förmedlas fullt ut genom att visa hela tanken men ändå stryka bort den delen som inte skulle framhävas som slutgiltig. Det blev liksom som om huvudkaraktären skrivit ner allting som hänt och att det var den texten vi läste ifrån.
 
Handlingen i Rör Mig Inte trollband mig verkligen. Jag tycker att Mafi har haft en fantastisk fantasi och jag älskade allting från huvudkaraktärens krafter, till den lite smått obehagliga miljön där hon befann sig till hur hela den dystopiska världen ser ut. När det sedan finns mycket action och dessutom passionerad romantik lyfte betyget i värde. Boken hade även många överraskningar och tvister som jag inte hade kunnat gissa mig till. Det enda negativa jag kommer på är att jag hade hoppats på en starkare cliffhanger till slutet, men det är ingenting superviktigt.
 
Jag ska så snart jag kan plocka upp fortsättningen till Rör Mig Inte och jag hoppas att den är minst lika bra, eftersom jag älskade denna. Den hade mycket känslor, älskvärda karaktärer, kärlek, hopp, spänning och mycket tempo. Detta är en bok jag tror skulle passa till både män och kvinnor, och jag skulle rekomendera denna till alla.
Favoritkaraktär: Warner
Sidantal: 302
 
Rekomenderar till: er som gillar böcker uppbyggna på passion och fara/spänning.
Rekomenderar inte till: er som är väldigt emot ett annorlunda språk.
 
Första meningen: "Jag har varit inlåst i 264 dagar."

Omslag för engelska böcker:
 

Tomb Raider

Fakta:
Tomb Raider är den första filmen av två i Raider-duologin med Angelina Joli i huvudrollen. Filmen är en av de första som baseras på ett datorspel. Regissören till detta actionäventyr är Simon West och orginalspråket är engelska. Filmen är 96 minuter lång och släpptes 5 december 2001. Åldersgränsen är 11 år.
 
Handling:
"Att utforska förlorade riken, hitta ovärderliga skatter, ge skurkarna det de förtjänar i en dödlig kamp - allt detta hör till vardagen för äventyrerskan Lara Croft (Angelina Jolie ). Men en hemlighet från hennes fars (Jon Voight) förflutna kommer att leda Lara till hennes största utmaning någonsin: Ljusets Triangel, ett legendariskt föremål med kraften att förändra tid och rum. Lara måste hitta Triangeln innan den faller i händerna på Illuminati, ett hemligt sällskap som vill ta över världen. För att stoppa dem måste Lara överleva en jakt tvärs över kontinenten fylld av ofattbara faror. Men för Tomb Raider är fara precis det allt går ut på."
 
Recension:
Jag har sett den här filmen och dess efterföljare förut och jag älskar dem båda fortfarande (dock är den andra filmen lite bättre än denna). Tomb Raider har non-stop action med många fajter, läckra specialeffekter och coola skurkar. Jag kan inte uttrycka mig väl nog om hur häftigt gjord filmen är.
 
Angelina Jolie är en av mina favoritskådespelare och hon utför sin roll superb. Hon passar verkligen som den äventyrliga Lara Croft och tar actionscenerna till en ny nivå.
 
 
Förutom all spänning och tempo finns även några övernaturliga ingredienser med. Tidresande, bland annat, vilket jag finner extremt coolt och det är väldigt bra gjort i filmen. Men även vissa paranormala monster dyker upp - så för oss som älskar actionfilmer med många överraskande moment och lite fantasyingredienser är Tomb Raider ett perfekt val.
 
Filmen har även många känslor inblandade. Allting från komik, för ja - den kan vara extremt rolig ibland, till hjärtkrossande sorg. Och att filmen är baserad på ett datorspel gör att tempot är högt och farorna nära. Älskar verkligen dessa filmer. Om du gillar denna kommer du antagligen gilla tvåan, Cradle of Life, ännu mer.

Rebellhjärta

Fakta:
Rebellhjärta är den svenska översättningen av Rebel Heart som är den andra boken i Dustlands-trilogin av Moira Young. Den svenska översättningen publiseras av Rabén&Sjögren bokförlag. Tredje och avslutande delen i Dustlands heter på engelska Raging Star och släpps i USA den 14 januari 2014.
 
Handling:
"Allting verkade så enkelt. Besegra tontonerna, rädda hennes kidnappade bror Lugh och sedan återvänta till Sabas värld. Men nu måste Saba och hennes familj färdas västerut, mot ett bättre liv och för att återse Jack. Men striden om Lughs frihet har satt fri en ny kraft i Dustlands, och en ny fiende har rest sig. Vad är egentligen sanningen kring Jack? Och hur långt kommer Saba att gå för att få det hon vill ha? Hon befinner sig på knivspetsen av fara och öde, svek och passion när hon tvingas konfrontera den fruktansvärda hemlighet som vilar i hennes innersta."
 
Recension:
Det var bara för några dagar sedan som jag läste ut dem första delen i Dustlands-trilogin, men eftersom jag älskade den var jag tvungen att plocka upp fortsättningen så snabbt jag kunde. Och jag blev inte besviken.
 
Det var enklare att komma in i Rebellhjärta än i Blodröd väg. Det är lika mycket "fel" grammatik i denna som i dess föregångare, men nu tycker jag snarare att det är läckert och unikt istället för irriterande som i Blodröd väg. Kanske är det för att jag läser dem så tätt inpå varande och att jag därför redan var van vid Youngs språk - men det var helt enkelt enklare att anpassa sig till bokens handling. Dock störde jag mig fortfarande på att det inte finns tecken på konversation: ibland fick jag gissa mig till om det var tankar, händelser eller om de pratade med varandra.
 
Jag tyckte att Blodröd väg hade mycket tempo och spänning men för att vara ärlig känner jag att Rebellhjärta var ännu bättre. Det hände fler saker, karakärerna utvecklades från förra boken och fler känslor var inblandade. Annars brukar, så gott som alltid, mittenboken i en trilogi vara den sämsta eftersom allt i första boken är nytt och spännande och sista boken har det spännande avslutet. Mittenboken brukar alltså bli lite glömd. Men i Dustlands-trilogin känner jag att serien blir bättre och bättre och jag har enorma förhoppningar på den tredje och avslutande delen.
 
Jag både gillar och ogillar att många lösa trådar lämnades. De obesvarade frågorna lämnar mycket spänning över till sista boken i trilogin, men samtidigt finns det många frågor jag hade velat få svar på redan i Rebellhjärta. Men förhoppningsvis tas alla trådar upp i fortsättningen (annars blir jag lite arg).
 
Jag älskade slutet. Den allra sista sidan gjorde att jag vill ha tredje boken NU! Den skapade fler frågor än svar och var en riktigt bra cliffhanger. Sammanfattningsvis var boken väldigt bra (bättre än första boken) med mycket spänning, tempo och karaktärsutvecklingar. Trots ett oförändrat språk från Blodröd väg störde det mig inte lika mycket som i den första boken. Precis som dess föregångare lyckades Rebellhjärta förtrolla mig och sidorna flög bokstavligen förbi. Läsningen var klar på endast två sittningar.
Favoritkaraktär: DeMalo
Sidantal: 474 
Rekomenderar till: er som gillar böcker med högt tempo, mycket spänning och realtistiska karaktärer.
Rekomenderar inte till: er som ogillar felaktig grammatik eller har problem med språket.
 
Första meningen: "Det är sent på eftermiddagen."
Omslag för engelska böcker:
 

Bröllop i Italien

Fakta:
Bröllop i Italien är en film av Susanne Bier, vars orginaltitel är Den skaldede frisør, men i england kallas Love is all you need. Bland annat Pierce Brosnan och Trine Dyrholm finns i huvudrollerna. Filmens orginalspråk är danska samt engelska och är 117 minuter lång. Filmen släpptes 27 mars 2013.
 
Handling:
"En berättelse om en rad olika livsöden - där alla söker kärleken. En berättelse om passion och lycka, om svartsjuka och ensamhet. Men först och främst om att ha modet att göra livets stora val - även fast man tror att det är försent. Efter ett år med otur - cancer, otrohet och olyckor hittar Ida tillsist kärleken på sin dotters bröllop."
 
Recension:
Ja, ni... Denna film är absolut inte min stil. Visst har den bra skådespelare som exempelvis Brosnan men allt annat gör att filmen blir dålig.
 
Handlingen är extremt bristfällig. Det finns ingen spänning och personligen fastnade jag inte för karaktärerna. Nittio percent av alla karaktärerna bokstavligen avskydde jag. De var otroligt själviska, blåsta och helt enkelt naiva. Filmen var även förutsägbar och väldigt konstig. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva hur jag menar, men ingenting riktigt hörde samman och det som hände var väldigt förvirrande samt oviktigt. När dessutom filmen är på danska är det inte lika enkelt att följa med i dialogerna.
 
 
Nej, tyvärr var denna inte en film för mig men jag kan förstå att du skulle kunna gilla den om du gillar lite annorlunda kärlekshistorier med väldigt udda karaktärer. Men själv känner jag att jag vill ha spänning eller härlig romantik. Denna film var bara konstig. Nu känns det som om jag sett många dåliga filmer på sisone så nu ska jag ta fram en film jag är hundra percent säker på är fantastisk.
 

Nytt i Brevlådan (17 April)

I brevlådan idag låg några recensionsexemplar av svenska översättningar jag sett enormt mycket fram emot!
 
 
Som ni ser på bilden är böckerna Noras Val av Becca Fitzpatrick, vilket är den svenska översättningen av Silence (Hush Hush #3). Den publiseras av B. Wahlströms bokförlag.
 
Sedan fick jag även Rör Mig Inte av Tahereh Mafi, den svenska översättningen av Shatter Me, även den av B. Wahlströms. Jag har Falla Sönder (Shatter Me #1,5) och Rädda Mig Inte (Shatter Me #2) sedan tidigare så jag ser väldigt mycket fram emot att läsa alla tre!
 
Sedan fick jag Underbara Helvete av Jamie McGuire, som är översättningen av Beautiful Disaster. Den kom från Kalla Kulor bokförlag. Har hört mycket bra om Beautiful-trilogin.
 
Nästa bok är en som jag har längtat efter såååå länge: Den Mörka Staden av Carrie Ryan, översättningen av The Dark And The Hollow Places (The Forest of Hands and Teeth #3). Jag älskar denna trilogi så jag har skyhöga förhoppningar på avslutningen!
 
Sedan fick jag fem böcker av underbara Harlequien Teen AB. Jag hade faktigst bara efterfrågat en bok så snacka om att jag blev förvånad när det fanns fyra extra i paketet. Böckerna jag fick av Harlequin var: Giftet av Maria V. Snyder vilket är den svenska översättningen på Poison Study. Jag fick även Gryningstimmar av Maggie Shayne  och hela Blodjägarna-trilogin av Rhyannon Byrd vilket innefattar böckerna Kallad av mörkret, Jagar i mörkret och I skydd av mörkret vilket är översättningarna av Bloodrunners-serien.
 
Har fler recensionsexemplar på väg, bland annat från Harlequin, så nu får jag ta tag i läsandet ordentligt så att böckerna inte börjar läggas på en allt för stor hög. Har ju trots allt över 50 olästa böcker här hemma men de verkar aldrig ta slut! xD Att det kom nio recensionsexemplar på samma dag förvånade mig rätt rejält, det är ungefär så många jag brukar få på en hel månad. Förvånad men lycklig. Tack till B. Wahlströms, Styxx Fantasy bokförlag, Kalla Kulor och Harlequien Teen AB.
 
Har du läst någon av dessa? Var den i så fall bra? =)

Unwind

Fakta:
Unwind är den första boken i trilogin av Neal Shusterman. De andra delarna i denna dystopiska serie är Unwholly och Unsouled, men det finns även en mellanbok som utspelar sig efter Unwind vid namnet Unstrung.
 
Handling:
"The Second Civil War was fought over reproductive rights.  The chilling resolution: Life is inviolable from the moment of conception until age thirteen.  Between the ages of thirteen and eighteen, however, parents can have their child "unwound," whereby all of the child's organs are transplanted into different donors, so life doesn't technically end.  Connor is too difficult for his parents to control.  Risa, a ward of the state is not talented enough to be kept alive.  And Lev is a tithe, a child conceived and raised to be unwound.  Together, they may have a chance to escape and to survive."
 
Recension:
Unwind har en mörk berättelse som ger en stark inblick i en ytterst hemsk framtidsvärld. Trots att jag läst många dystopier (eftersom det är min favoritgenré) måste jag säga att Unwind är en av de bättre.
 
Neal Shusterman målar på ett exceptionellt sätt upp hur vår framtid kommer se ut. Han beskriver varför det har utvecklats åt det hållet, hur, vem, när, vad - han har en förklaring till allt. Och han skriver på ett spännande sätt som inte bara får läsaren att fastna för boken utan som också skapar en slags realism i historian, gör hela det påhittade samhället verkligt.
 
Dock kunde boken bli lite seg vid ungefär mitten, men det kompenserades starkt av de sista sidorna. Texten var både känslosam och hade många tvister. Läsaren sätts verkligen in i karaktärernas situationer och personligen mådde jag lite psykiskt dåligt av att läsa om vad de blev utsatta för.
 
Jag gillade karaktärerna eftersom de inte bara har sina naturliga brister utan även realistiska reaktioner på alla händelser. Här är det inte bara att slåss eller fly utan jag tyckte att man fick en inblick i karaktärernas inre strider. Jag älskar även att boken var ur många synblickar - både ur huvudpersonernas men även ur personer som inte är viktiga för själva berättelsen utan för bokens känsla. Detta gav en bättre inblick på deras värld.
 
Huvudidén i detta dystopiska samhälle är att inte tvinga på ansvar på någon förälder. Detta gör att de när som helst kan, enligt lag, bestämma sig för att antingen lämna ifrån sig sitt barn utanför någon annans dörr eller till och med ha dem "unwound" vilket innebär att de plockas isär kroppsdel för kroppsdel och blir bortdonerade bit för bit. Man kan till och med efterfråga nya delar utan någon större anledning, om man exempelvis är missnöjd med sin nuvarande ögonfärg. Då får man helt enkelt en "unwinds" ögon i den färg man vill ha. Ur mitt perspektiv känner jag att människorna i samhället inte riktigt förstår eller har insikt i vad det betyder att vara en "unwind" - de intalar sig helt enkelt att de isärplockades organ lever vidare i deras värdkropp, att de tekniskt sett inte är döda.
 
Jag älskade slutet på boken - det var känslosamt, storslaget och gjorde att jag vill få tag på Unwholly nu! Det kanske inte direkt var en cliffhanger, och boken hade kunnat sluta femton sidor innan vad det gjorde, men det riktiga slutet gav läsaren en bättre inblick på karaktärernas känslor efter allt de varit med om. Och jag måste medge att de sista femtio sidorna innehöll många överrraskningar!
 
Boken var sammanfattningsvis väldigt bra och spännande, men otroligt realistisk. Hemskheterna i den gjorde att jag gick mig en tankeställare om hur samhället faktigst skulle kunna utvecklas och om hur världen kanske ser ut om hundra år. Unwind var definitivt en exceptionellt skriven bok vars huvudmeddelande till läsaren är att kämpa för livet.
 
Favoritkaraktär: Connor
Sidantal: 335
 
Rekomenderar till: er som gillar dystopiska böcker uppbyggda i realistiska samhällen med hemska lagar.
Rekomenderar inte till: er som ogillar felbehandlingar i böcker eller dramatiska händelser.
 
Första meningen: "'There are places you can go', Ariana tells him, 'and a guy as smart as you has a decent chance of surviving to eighteen.'"

Exempel på andra omslag:

How Do You Know

Fakta:
How do you know är en romantisk komedi regisserad av James Brooks. I filmen finns bland annat Reese Witherspoon, Owen Wilson, Paul Rudd och Jack Nicholson som skådespelare i denna 116 minuter långa film. Filmen är på engelska och släpptes 27 juli 2012.
 
Handling:
"När Lisa (Reese Witherspoon) plötsligt förlorar allt, inleder hon en romans med baseballstjärnan och kvinnokarlen Matty (Owen Wilson). Innan det hinner bli allvar mellan dem, träffar Lisa även George (Paul Rudd) – en affärsman som försöker få ordning på sina problem med sin far (Jack Nicholson) och rättvisan. Precis när allting håller på att rasa samman så händer det oväntade …"
 
Recension:
Innan jag såg filmen hade jag inte hört någonting om den, men jag hade ändå enormt höga förhoppningar. Några av mina favoritskådespelare är med, handlingen verkade bra och omslaget är snyggt, så vad skulle det finnas att inte gilla? Allt, visade det sig.
 
Handlingen visade sig vara mycket sämre än vad jag trott. Fanns det ens någon handling? Ärligt talat så vet jag inte, för det kändes som om det inte hände någonting av intresse eller nytta och minuterna segade sig fram. Och trots att filmen både har Witherspoon och Wilson som jag tidigare bara sett i toppenfilmer blev denna en flopp. Deras karaktärer kändes platta, självcentrerade och helt enkelt tråkiga. Det är så otroligt synd för jag hade som sagt skyhöga förhoppningar men jag varken skrattade eller tyckte att den var romantisk.
 
 
För er som funderar på att se How do you know så lovar jag att det finns mycket bättre filmer där ute i världen. Både Owen Wilson (från bland annat Shanghai Noon) och Reese Witherspoon (från bland annat Water for elephants och Legally Blonde) kan vara otroligt roliga och är extremt duktiga skådespelare, men inte ens deras expertis förhöjde filmen. Jag kan tänka mig att se den om jag absolut inte har något annat att se eller göra eftersom den ändå hade en lite mysig känsla över sig, men jag måste tyvärr medge att denna såkallade romantiska komedi, inte var någonting för mig.
 

Catching Fire - the trailer

Som ni vet älskar jag The Hunger Games - både böckerna och filmen. Andra delen i filmtrilogin kommer ut i november på biograferna och idag släpptes den första officiella teaser trailern.
 
 
Personligen gillar jag trailern men jag tycker inte den säger jättemycket om vad den handlar om. Det som visas i trailern är ju huvudsakligen från de första få kapitlerna i boken - resten av boken handlar ju om någonting annat (säger inte vad eftersom det spoilar men för er som läst boken räcker det med att jag skriver tick tock så förstår ni).
 
Ser i alla fall jättemycket fram emot Catching Fire filmen, gör inte du det?

Blodröd Väg

Fakta:
Blodröd Väg är den svenska översättningen av Moira Youngs bok Blood Red Road, den första boken i Dustlands-serien. Boken är i Sverige publiserad av Rabén & Sjögren bokförlag med översättaren Jan Rished. Fortsättningen på Blodröd Väg är Rebellhjärta (Rebel Heart). Filmrättigheterna för Blood Red Road är sålda till Ridley Scotts produktionsbolag.
 
Handling:
"Saba lever i en laglös, postapokalyptisk framtid. Livet är hårt i en ogästvänlig värld där bara de starkaste överlever. En dag kommer en grupp svartklädda ryttare till byn. De dödar Sabas far och rövar bort hennes älskade tvillingbror Lugh. Saba blir ensam kvar med sin lillasyster Emmi, men bestämmer sig genast för att försöka rädda Lugh. Tillsammans ger sig de båda systrarna ut på en lång och farlig resa genom det karga landskapet som bebos av desperata och kuvade människor."
 
Recension:
Blodröd Väg var otroligt mycket bättre än vad jag förväntat mig. Jag fick boken (tillsammans med den andra delen Rebellhjärta) av Rabén&Sjögren och eftersom jag hade hört att både negativa saker om den likaså positiva kände jag att läsningen kunde gå hur som helst. Men jag ställer mig till dem som gillat den.
 
Men bara för att få det överstökat börjar jag med det negativa i boken, för trots att den var bra så var den inte felfri. Det jag störde mig på redan på första sidan var språket. Jag förstår att det Young har gjort är ett medvetet val, men jag störde mig enormt mycket på det ändå. Hon använder helt fel grammatik och ordval, och förkortar helt galet. Exempelvis ord så som tillbaka, dem, är, och, medan, sig och mig blir istället tebaka, dom, e, å, mens, sej och mej. Och det är så på varje sida genom hela boken. Visst kan man säga att huvudkaraktären Saba lär kännas bättre på det sättet eftersom det ändå är hur hennes synvinkel, men jag är en sådan person som föredrar korrekt grammatik och ibland formellt skrivande. Att orden var så felaktigt skrivna kunde också göra att boken kändes lite fånig. Dock vande jag mig med Youngs skrivande efter ungefär halva boken när jag kommit längre in i berättelsen, men just språket gjorde att det tog längre tid att komma in i historian.
 
När vi ändå är inne på detta spår måste jag även påpeka att det inte finns någonting som avslöjar att meningar är i talform, det vill säga att en karaktär säger någonting. Vanligtvis brukar meningen markeras med citattecken eller i vissa fall med bindestreck, men i Blodröd Väg fanns ingenting sådant. Från början blev detta väldigt förvirrande eftersom jag blandade ihop om texten var vad Saba tänkte eller vad någon sade, men det dröjde inte särskillt länge innan jag vande mig, så det var inget större problem.
 
Men när jag väl vande mig med språket var jag fast. Sidorna bokstavligen flög förbi och helt plötsligt kunde jag märka att jag läst några hundra sidor. Blodröd Väg har extremt högt tempo och spänningen är på topp redan i början av boken. Den kunde även bli brutal och sorglig vid vissa tillfällen, vilket jag gillar eftersom jag föredrar böcker som lyckas väcka känslor. Och de lyckades definitivt Young med.
 
Jag älskar karaktärerna. De känns alla så verkliga och realistiska, och ingen av dem är perfekt. Jag gillar när karaktärer har brister eftersom det får mig att känna att de skulle kunna existera i verkligheten. Det är även enklare att relatera till sådana karaktärer, eftersom det är sällan man känner sig helt perfekt. Jag gillade att Saba var lite smådryg och att man med bokens gång fick vara med om hennes personliga utveckling. Dock kan jag hålla med dem som har sagt att det är lite osannlikt att Saba var så duktig på att slåss som hon var i Blodröd Väg, men det var absolut ingenting jag störde mig på. Snarare tvärt om - jag tyckte det blev en cool och unik tvist att Saba som levt mitt ute i ingenstans med bara sin familj visar sig vara så duktig. Jag tycker även att det är fullt förståligt att Saba var rätt så naiv just av samma orsak.
 
Jag gillar att spänningen var det som var i fokus i boken, men att olika varianter kärlek ändå fanns med på sidan om. Jag är rätt så trött på kärleksdraman och därför kändes det skönt att läsa en mer actionfylld bok. Jag vet att filmrättigheterna har blivit sålda och jag håller verkligen tummarna för en film då jag flera gånger under läsningens gång kände att jag skulle vilja se scenerna på vita duken. Ibland kändes det till och med som om Moira Young skrev boken som en film hon haft i huvudet, om du förstår vad jag menar? Håller verkligen tummarna för att de gör en film - skulle garanterat se den.
 
Jag tyckte verkligen att Blodröd Väg var riktigt riktigt bra. Det var absolut en bok för mig med mycket action, många känslor och lite kärlek på sidan om. Trots att jag störde mig på språket finns det inget tvivel om att Moira Young är en exceptionell författare och jag är mycket uppspelt över att läsa RebellhjärtaBlodröd Väg hade det som en bra bok ska ha: älskvärda karaktärer, spänningsfyllda actionscener samt en förmåga att hålla kvar och förtrolla läsaren in i det sista.
 

Favoritkaraktär: 
Emmi eller Maev 
Sidantal: 526
 
Rekomenderar till: er som gillar böcker med högt tempo, mycket spänning och realtistiska karaktärer. 
Rekomenderar inte till: er som ogillar felaktig grammatik eller har problem med språket.
 
Första meningen: "Lugh föddes först."

Omslag för engelska böcker:
 

My Precious

Ja, jag är väl medveten om att detta är en film-och-bokblogg men jag tänkte tillägna ett enda inlägg till lite Lord Of The Rings musik. Själv älskar jag så gott som alla låtarna eftersom jag är en Lotr-nörd, men här är några som jag tyckte det fanns en bra video till.
 
 
 
 
 
Så - nu ska jag återgå till en blogg med bara böcker och filmer. Jag ska faktigst börja läsa nu. Eller kanske snart. Ska lyssna på en låt till. Bara en.
 
De närmaste bokrecensionerna publiseras den 15 april samt den 17 april, och filmrecensioner kommer publiseras varje dag därimellan.

Skilda Omslag - Born Wicked

Nu är det dags för Skilda Omslag igen och denna vecka handlar det om boken Born Wicked av Jessica Spotswood, första boken i The Cahill Witch Chronicles. Detta är en trilogi som har bytt omslag allt eftersom. Tyvärr matchar efterföljaren, Star Cursed, endast ett av omslagen, vilket är synd om man köpte boken direkt när den släpptes, eftersom man då får omslag som inte matchar varandra.
 
 
 
Själv tycker jag omslaget till den vänstra är fantastiskt - och självklart är det omslaget som inte har en matchande fortsättning. Detta är även boken jag äger, så jag osäker på om jag kommer skaffa mig fortsättningen just på grund av att omslagen inte matchar, men jag älskade ju boken så jag vill läsa mer. Tycker även att det högra omslaget är helt okej, men det känns inte lika unikt som det vänstra.
 
Vilket omslag för Born Wicked tycker du är snyggast?

Total Recall

Fakta:
Total Recall är en film regisserad av Len Wiseman och med bland annat Colin Farrell, Kate Beckinsale, Jessica Biel och Bill Nighty som skådespelare. Orginalspråket är engelska och filmen är ungefär 103 minuter lång. Det finns en tidiagare version med bland annat Arnold Schwartsneger i huvudrollen, men denna version släpptes 5 december 2012. Filmen är från 11 år och trailern kan du hitta här.
 
Handling:
"Välkommen till Recall, företaget som kan förvandla dina drömmar till verkliga minnen. Fabriksarbetaren Douglas Quaid, som trots att han har en vacker fru som han älskar, lockas av dessa minnesresor som kan vara den perfekta semestern från sitt frustrerande liv och ge honom minnen om ett liv som superspion, och det är precis vad han behöver. Men när proceduren går fruktansvärt fel blir Quaid en jagad man. Han måste fly från polisen, som kontrolleras av Chancellor Cohaagen ledaren av den fria världen, och är tvungen att alliera sig med en rebell för att hitta ledaren av motståndsrörelsen för att stoppa Cohaagen. Gränsen mellan fantasi och verklighet blir suddig och världens öde hänger på om Quaid hittar sin riktiga identitet, sitt livs kärlek och hans sanna öde."

Recension:
Jag hade absolut inga förhoppningar alls på Total Recall. Jag hade inte hört någonting om den när jag köpte den och jag hade inte sett trailern. Men oj vad jag blev förvånad! Jag älskar verkligen den coola dystopiska världen filmen utspelar sig i. Den är en av de läckraste framtiderna jag sett på film och jag skulle absolut kunna tänka mig att läsa en bok som utspelar sig i samma värld. Verkligen otrolig! Dessutom är huvudidén med Rekall riktigt häftig den med.
 
 
Jag älskar karaktärerna, mestadels för att jag känner igen så gott som alla skådespelare från andra filmer. Jag tycker att alla skådisar passade för sin roll och gjorde ett bra jobb med att levandegöra filmen. Dock hade filmen lite för mycket nonstop skjutande för min smak. Dessutom kunde den på vissa ställen bli lite osannolik och mycket som skedde berodde på tur. Även vissa delar för förutsägbara.
 
 
Men det fanns mycket mystik och action i filmen och den var riktigt riktigt spännande att se på. Jag rekomenderar verkligen filmen om du gillar framtidsfilmer med coola nya digitala prylar, robotar, flygande bilar och dystopiska samhällen. Jag tänkte först ge filmen betyget 7,5 men sedan började jag jämföra med andra filmer och drog slutsatsen att jag kanske borde sänka betyget. Men filmen är absolut sevärd!

Wolfsbane

Fakta:
Wolfsbane är den andra delen i Nightshade-quadrilogin av Andrea Cremer. Föregångaren är Nightshade medan efterföljarna är Bloodrose samt Snakeroot. Till serien finns även en spin-off-duologi med böckerna Rift och Rise.
 
Handling:
"When Calla Tor wakes up in the lair of the Searches, her sworn enemies, she's certain her days are numbered. But then the Searches make her an offer - one that giver her the chance to destroy her former masters and save the pack - and the man - she left behind. Is Ren worth the price of her freedom? And will Shay stand by her side no matter what? Now in control of her own destiny, Calla must figure out which battles are worth fighting and how many trials true love can endure and still survive."
 
Recension:
Det här verkar vara en månad för kluvna känslor, för jag har verkligen svårt att lista ut vad jag känner för Wolfsbane.
 
Det jag vet är att Wolfsbane inte alls var lika bra som Nightshade, men att jag fortfarande gillade den. Andrea Cremer skriver bra och lättsamt och texten flyter på, gör boken extremt lättläst. Tempot är i normaltakt och skenar inte iväg. Jag kunde på en kvart, tjugo minuter, läsa över hundra sidor för att det gick så snabbt och enkelt med läsningen.
 
Jag både gillar och ogillar karaktärerna, mina känslor är som sagt kluvna. Karaktären Ren älskade jag i Nightshade men i Wolfsbane tappade jag intresset för honom. Men även perspektivet av andra karaktärer förändrades och känslorna är även där kluvna. Calla, till exempel. Jag förstår henne och känner ändå att hon agerar rätt, men samtidigt tycker jag att hon kunde bli motsägelsefull, självisk och lite otacksam. Meh. Det är det här med kärleksdramat - att Calla aldrig kan avgöra vem hon vill ha (trots händelserna i Nightshade!). Jag finner det helt enkelt lite irriterande att efter allting karaktärerna gick igenom i första boken att Calla börjar vela igen. Jag hade trott att valet var självklart.
 
Det kändes som om boken inte fångade upp mig lika mycket som Nightshade gjort, där jag inte kunde släppa taget. Kanske är det för att det är andra boken i trilogin som den blir lite händelselös, men jag tycker inte att det är en ursäkt. Men jag gillar fortfarande berättelsen och händelseförloppen. Och jag vet inte riktigt varför, men när jag läste Wolfsbane fick jag lite samma känsla som i Unearthly av Cynthia Hand... Konstigt.
 
Jag tycker dock att det Cremer har byggt upp är väldigt intressant att läsa om. Vargarna, deras samhälle och människorna i dem är rätt fascinerande.  Därför ser jag väldigt mycket fram emot den tredje delen i serien: Bloodrose, och hoppas på att den är minst lika bra. För trots brister så som seghet och  försämrade karaktärer fanns mycket positivt med boken så som att Cremer skriver fantastiskt och skapar en otroligt intressant värld som får mig att vilja fortsätta läsa. Lite action, lite spänning och lite kärlek skapar tillsammans denna otroliga bok Wolfsbane.
 
Favoritkaraktär: Shay
Sidantal: 390
 
Rekomenderar till: er som gillar intressant uppbyggda världar med spänning och romantik.
Rekomenderar inte till: er som söker någonting med högt tempo och ständigt nya händelser.
 
Första meningen: "I couldn't shut out the screams."
 
Exempel på andra omslag:
  


Dear John

Fakta:
Dear John är en bok av Nicholas Sparks. Den har, precis som resten av hans sexton böcker, gjorts till en film vars trailer du kan finna här.
 
Handling:
"An angry rebel, John dropped out of school and enlisted in the Army, not knowing what else to do with his life--until he meets the girl of his dreams, Savannah. Their mutual attraction quickly grows into the kind of love that leaves Savannah waiting for John to finish his tour of duty, and John wanting to settle down with the woman who has captured his heart. But 9/11 changes everything. John feels it is his duty to re-enlist. And sadly, the long separation finds Savannah falling in love with someone else. "Dear John," the letter read...and with those two words, a heart was broken and two lives were changed forever. Returning home, John must come to grips with the fact that Savannah, now married, is still his true love—and face the hardest decision of his life."
 
Recension:
Nicholas Sparks är, som ni vet, en av mina favoritförfattare. Han har ett annorlunda sett att skriva. Texten är formell, men hans ord är vackra och förmedlar otroligt många starka känslor. Hittills har jag läst fem av hans böcker, och ingen av dem har varit dålig. Men Dear John var garanterat sämst.
 
Som sagt, boken var ändå bra, men jag fastnade inte för den lika mycket som hans andra böcker. Exempelvis Safe Haven eller The Last Song som är mina absoluta favoritböcker av Sparks har mycket mer jag kan relatera till och mycket starkare känslor (grät till båda dem). Dear John är känslosam, ja, men den förmedlade helt enkelt inte känslorna vidare till läsaren på samma sätt.
 
Vissa karaktärer i boken älskar jag, medan jag avskyr andra. Eller avskyr är ett starkt ord, men det finns karaktärer som jag inte gillar. Men mina favoritkaraktärer är faktigst Tim samt Johns pappa (nämns ens hans namn i boken..?). Jag gillar Tim just för att han bryr som om andra mer än om sig själv, samt Johns pappa för att han har ett så gott hjärta och att han är så unik. Och båda två lyckades de krossa mitt hjärta.
 
Jag gillar att boken är lite psykologivetenskaplig. Boken både lär läsaren om olika mentala sjukdomar samtidigt som man kommer nära karaktärer drabbade av dessa. Det gör att man blir mer förstående för sådana situationer, men boken fick även en hel del känslor inblandade just tack vare att vissa karaktärer hade till exempel asperber och autism.
 
Om du har sett filmen Dear John (själv gillade jag tyvärr inte den) så kan jag säga att jag ändå tyckte om boken mer än filmen. Filmen förmedlade inte alls samma känslor och tankar som Sparks så profissionellt förmedlade. Dock kunde boken bli rätt seg - vilket jag blev extremt förvånad över. För även om jag kanske inte superälskade The Notebook så blev den aldrig seg, och inte heller de andra böckerna jag läst av Sparks. De har alltid haft högt tempo och spänning på topp. Men ja, Dear John, den var seg.
 
Boken Dear John är uppdelar i tre delar och för att vara ärligt så kände jag inte särskillt mycket för de två första delarna. Dock älskade jag den tredje delen, men inte såpass mycket för att det skulle bygga upp betyget särskillt mycket. Jag har hört att vissa inte gillade slutet, att det var för deprimernade, men jag gillade faktigst det väldigt mycket. Det kändes realtistiskt och vackert på något sätt. Det kändes verkligen som om karaktären kom till insikt om hur verkligheten fungerade och det gillade verkligen jag. Och Sparks är verkligen en expert på cirkulation. Slutet återkopplas till en början man inte riktigt förstod först, men som när man läst klart boken kändes otroligt vacker.
 
Men om du är intresserad av att läsa någonting av Nicholas Sparks så börja inte med Dear John, trots att den var bra. Börja med Safe Haven eller The Last Song som fick 9,5 respektive 9 som betyg. Denna får tyvärr lite lägre.
 
Favoritkaraktär: Johns pappa 
Sidantal: 335
 
Rekomenderar till: er som gillar psykologivetenskapliga böcker med romans.
Rekomenderar inte till: er som söker någonting med högt tempo.
 
Första meningen: "What does it mean to truly love another?"
  
Exempel på andra omslag:
 

The Hobbit: An Unexpected Journey

Fakta:
The Hobbit: An Unexpected Journey är den första filmen i Hobbit-trilogin, som är prequeln till Lord of the Rings-trilogin. Övriga delar i Hobbit-trilogin är The Desolation of Smaug samt The Battle of the Five Armies (byttes från There and back again). Hobbiten är regisserad av Peter Jackson och orginalspråket är engelska. Filmen släpptes 8 april 2013 och är ungefär 166 minuter lång, inom äventyrsgenrén.
 
Handling:
"Detta är historien om resan som Bilbo Bagger ger sig ut på för att återkräva dvärgarnas kungadöme Erebor som för länge sedan erövrades av draken Smaug. Efter att ha blivit uppsökt av trollkarlen Gandalf grå befinner sig Bilbo plötsligt i en grupp bestående av tretton dvärgar som leds av den legendariske krigaren Thorin Ekensköld. Vägen mot dvärgarnas rike går över vildmarken, genom områden där orcher och troll härjar fritt. Målet för resan är Ensliga berget, men först måste de ta sig genom dvärgarnas tunnlar. Det är här Bilbo träffar den varelse som kommer att påverka resten av hans liv – Gollum. Ensam med Gollum vid stranden till en underjordisk sjö upptäcker den intet ont anande Bilbo både ett mod och en falskhet inom sig, något han inte tidigare känt. Det är också nu som Gollums skatt, ringen som besitter en oväntad kraft och makt, hamnar i Bilbos ägo. En enkel guldring som bestämmer Midgårds öde på ett sätt som Bilbo inte ens kan föreställa sig i sin livligaste fantasi ..."
 
Recension:
Jag har verkligen kluvna känslor angående Hobbiten. Jag älskar ju Lord of the Rings-trilogin och därför hade jag skyhöga förhoppningar på Hobbiten. Och den var verkligen bra, men ändå känner jag att jag älskhatar den.
 
 
Det jag reagerar mest på är uppbyggnaden av filmen. I Lord of the Rings trilogin gjordes allting noggrant för hand vilket syns i filmerna. Allting ser verkligt och realistiskt ut just för att det är verkligt. Orcherna och monstrerna såg ut så som de gjorde i filmerna i verkligheten med otroligt smink och masker. Det fanns otroligt många detaljer, som även inte synns på bild, som gjorde filmerna levande. Men i Hobbiten har de inte gjort allting för hand.
 
 
Peter Jackson och hans gäng har använt sig av otroligt många datoranimeringar. Och de är fantastiskt gjorda och ser så läckert ut - men det känns inte som om det finns lika mycket detaljer, och som om den helt enkelt inte är lika noggrant gjord som orginaltrilogin. Det var vid väldigt många tillfällen jag jämförde animeringarna med Avatar, speciellt när karaktären Azog visades. Men jag måste medge att animationerna var helt otroliga och bland annat vargarna var otroligt läckert gjorda.
 
 
Med det sagt så var filmen ändå bra. Med sina effekter och häftiga animeringar ökade spänningen och trots lite sega tillfällen lite här och var ökade ändå pulsen effektivt. Man fick återse karaktärer och skådespelare så som Christopher Lee (Saruman), Ian McKellan (Gandalf), Elijah Wood (Frodo), Cate Blanchette (Galadriel), Hugo Weaving (Elrond) och många många fler. Detta gjorde ändå att jag kunde känna en relation till Hobbiten, att de gamla karaktärerna och skådisarna kopplade filmen till orginaltrilogin. I nästa del av Hobbiten kommer ännu fler skådespelare tillbaka, bland annat Orlando Bloom (Legolas).
 
 
Hobbiten var otroligt rolig också. Och jag vet inte riktigt hur jag känner angående det. För mig är Sagan om Ringen  tempofylld och späckad med spänning. Visst har orginaltrilogin också humor med bland annat Merry och Pippin samt Legolas och Gimli, men det kändes lite som om Hobbiten var mer en komedi vid vissa tillfällen. Men det kan helt enkelt vara jag som har svårt att sadla om från min favorittrilogi till en ny fortsättning med nya tekniker och metoder att skapa film.
 
 
Allt som allt var ärligt talat Hobbiten riktigt bra. Lite förutsägbar, lite seg och lite clichéig men ändå fantastisk. Mötet med Gollum var både spännande och roligt och förhöjde verkligen både känslan för filmen och förståelsen för lilla schitzo-Smeagul. Du skulle kunna se filmen även om du inte sett orginaltrilogin, men du förstår garanterat mer av händelserna om du sett Lord of the Rings.
 

Fem nya filmer i filmhyllan

I brevlådan när jag kom hem låg fem nya filmer! Jag har inte sett en enda av dem men de verkar allesammans vara jättebra! Jag gjorde en filmbeställning på sju filmer förrut, och nu är det bara en kvar som är restnoterad (Life of Pi). Hobbiten kom för några dagar sedan, som ni vet, och nu kom resterande fem.
 
Filmerna är i blandade genrér, allt från familjefilmer till komedier till action och thrillers till drama.
 
 
Ursäkta att bilderna är i så dålig kvalité - jag har inte tagit av plasten ännu och det gör att ljuset reflekteras mot filmerna mer än vanligt.
 
Filmerna är:
Total Recall: vet inte särskillt mycket om denna förutom att det är en remake fylld med action. På framsidan finns typ robotar och det har någonting med påhittade minnen att göra. Verkar i alla fall väldigt intressant och jag känner igen tre av skådespelarna som är med i filmen från andra filmer (som jag älskat btw).
 
The Bourne Legacy: detta är fjärde filmen i Bourne-serien. Det är actionrullar och jag har inte sett de andra filmerna, men denna filmen var gratis på Homeenter och då kunde jag lika gärna slänga med den i beställningen. Verkar ändå helt okej.
 
Tintins äventyr: enhörningens hemlighet: verkar superdupergullig! Och eftersom Peter Jackson regisserade den kände jag att jag var tvungen att ha den eftersom jag älskar Lord of the Rings! Älskade dessutom Tintin när jag var liten så detta kan bli en nostalgisk rulle.
 
A Dangerous Method: jisses vad jag har sett fram emot den här filmen! Massor av kända skådespelare (bland annat Kiera Knigtley från Pirates of the Caribbean och Viggo Mortensen från Lord of the Rings!). Detta är en dramafilm som verkar vara lite obehaglig eftersom den handlar om mentalsjuka o.s.v. Men har enorma förhoppningar.
 
Alice in Wonderland: detta är en remake på Alice i Underlandet som så gott som alla har sett! Men lilla jag har inte sett en enda version av denna, varken tecknad eller otecknad. Och när Johnny Depp och Anne Hathaway, samt Alan Rickman, Helena Bonham Carter och många fler från Harry Potter-teamet är med så var jag tvungen att köpa den!
 
Alla sju filmerna kostade totalt 169 kronor - vilket enligt mig är ett riktigt fynd eftersom så gott som alla är nysläppta i butikerna. Har du sett någon av filmerna jag fått hem? Isåfall, vad tyckte du? ^^
 
Recensioner för alla filmerna ovan kommer inom närmaste framtiden. Recensionen för Hobbiten publiseras 9 april.

Simona Ahrnstedts böcker

Som många av er vet så älskade jag Överenskommelser och Betvingade av Simona Ahrnstedt. De är verkligen otroligt fantastiska och jag finner knappt ord som beskriver dem (läs recensionerna istället). Och omslagen... WOW. Snart kommer även hennes tredje bok ut: De Skandalösa. Älskar alla Ahrnstedts omslag och för några dagar sedan avslöjades omslaget för den tredje boken.
 
 
Kanske inte lika vackert och färgglatt som de andra två, men fortfarande väldigt fint tycker jag (förutom omslagsmodellens blick... tycker hon ser väldigt trött ut). Vad tycker du om omslagen? Har du läst Ahrnstedts böcker? Längtar otroligt mycket tills De Skandalösa släpps och hoppas på ännu ett recensionsexemplar av Ahrnstedt.

Skilda Omslag - Nightshade

Veckans Skilda Omslag handlar om Nightshade-serien av Andrea Cremer. Det finns väldigt många omslagsserier till denna serie och därför har jag på måfå valt ut några stycken att jämföra. Dock har jag inte tagit med den fjärde boken, Snakeroot, eftersom den endast har ett omslag hittills (kanske är ändrat nu, detta är ett tidsinställt inlägg från 10 mars)
 

Älskar denna omslagsserie och har första boken i denna stil. Dock matchar inte tredje boken till serien för att den skulle övergå till en annan serie (se nummer tre). Dock fortsätter bok nummer fyra med denna stil, så det är rätt skumt att de avbröt omslagsserien.
 

Jag vet att många tycker att denna stil är tråkig, men jag tycker faktigst att den är läcker och ångrar lite att jag inte köpte denna omslagsserie istället för den inbundna varianten. Denna hade både varit billigare samtidigt som jag inte behövt blanda två omslagsserier.
 

Enligt mig är denna den tråkigaste av dem alla. Själv har jag Wolfsbane i denna stil eftersom den slutade säljas i omslagsserien jag hade på första boken (se nummer ett). Stör mig enormt på mycket att bok två och tre bara finns i denna omslagsserie i inbundet, men att Snakeroot fortsätter omslagsserie på 1.
 
Det finns såklart många fler omslagsserier till Nightshade-serien, men dessa är de mest populära. Så vilken omslags serie gillar du mest? Den första inbundna versionen, pocketversionen med siluetterna eller de omgjorda inbundna versionerna?

Välj säsong

 

Brevlådan 5 april

Igår fick jag hem ett älskvärt paket. Jag brukar inte visa allt jag får om det är i mindre mängder men jag är bara tvungen att visa detta för jag är så glad!
 
 
I brevlådan låg alltså boken Rädda mig inte av Tahareh Mafi, andra boken i Rör mig inte-trilogin, samt DVD-filmen Hobbiten: en oväntad resa, första delen i Hobbit-trilogin. Ett problem är dock att jag inteh ar läst Rör mig inteoch jag har den inte heller här hemma. Jag har tvåan samt mellanboken Falla Sönder, men inte första boken. Suck. Men jag tror att Ponto bokförlag skulle skicka den till mig så håller tummarna!
 
Har du läst Tahareh Mafis böcker eller sett filmen Hobbiten:en oväntad resa? Är så upprymd över filmen eftersom jag är väldens största Lotr-fan! Har sjukt höga förhoppningar!

Half - Blood

Fakta:
Half-Blood är den första boken i Covenant-serien av Jennifer L. Armentrout. Andra delar i serien är Daimon (prequel), Pure, Deity, Elixir (prequel), Apollyon samt Sentinel. Armentrout har även skrivit den kända Lux-serien.
 
Handling:
"The hematoi descend from the unions of gods and mortals, and the children of two hemotoi - pure bloods - have godlike powers. Children of hematoi and mortals - well, not so much. Half-bloods only have two options: become trained sentinels who hunt and kill daimons or become servants in the homes of the pures. Seventeen-year-old Alexandria would rather risk her life fighting than waste it scrubbing toilets. But she may end up slumming it anyway. There are several rules that students at the Covenant must follow. Alex has problems with them all, but especially rule #1: relationships between pures and halfs are forbidden. Unfortunately, she's crushing hard on the totally hot pure-blood Aiden. But falling for Aiden isn't her biggest problem - staying alive long enough to graduate the Covenant and become a sentinel is. If she fails in her duty, she faces a future worse than death or slavery: being turned into a daimon, and being hunted by Aiden. And that would kind of suck. Could you kill the one you love?"
 
Recension:
Jag vet inte riktigt vad jag ska börja - jag har så många känslor angående Half-Blood. Jag älskhatar verkligen boken och sådana känslor är väldigt svåra att förklara.
 
Som ni säkert hört tidigare så var boken var extremt lik Vampire Academy av Richelle Mead. Och då menar jag inte bara några likheter här och var, utan allting från bokens uppbyggnad, hur alla levde, handlingen, alla händelserna, hur deras värld såg ut - allt var densamma som i Meads berättelse, med enda skillnaden att det handlar om halvgudar istället för halvvampyrer (men både daimon och strigoi dricker blod så...). En total rip-off med ändrade namn skulle jag säga. Och detta är jag kluven i. Självklart blev inte boken unik, vilket är synd, men jag älskar ju Vampire Academy så boken blev fortfarande bra. Men det känns lite som att sätta betyg på Vampire Academy igen, vilket är lite orättvist mot Mead tycker jag.
 
Boken var väldigt förutsägbar. Både för att det som hände i Vampire Academy hände i Half-Blood, vilket ledde till att jag visste vad som skulle hända, men även av andra anledningar. Vissa saker förstod jag redan efter tjugo sidor, som huvudkaraktären inte listade ut förren i slutet av boken. Så det var lite trist att inte få överraskningsmoment, men för att vara ärlig tror jag att detta kommer bli bättre i Pure.
 
Trots att jag läst prequeln Daimon känner jag att det var jobbigt att komma in i Half-Blood. Varför vet jag inte riktigt, kanske var det just för att det kändes som en rip-off av VA. Jag måste dock medge att detta blev bättre ju längre jag läste, och trots att det fortfarande fanns många likheter så var det ingenting jag fastnade vid.
 
Jag älskade karaktären Aiden - min nya bokförälskelse. Han var verkligen den perfekta killen i det förbjudna kärleksdramat. Med honom blev boken charmig och romantisk. Alexandria däremot... jag gillade henne i boken Daimon men i Half-blood kände jag att hennes karaktär blev för mycket.
 
Allt som allt var Half-Blood en riktigt bra bok med mycket spänning och tempo. Problemet var mest att den var en Vampire Academy rip-off. Men förutom det var boken romantisk, rolig samt rörande och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen av serien. 
 
 
 
 
Favoritkaraktär: Aiden
Sidantal: 281
 
Rekomenderar till: er som gillar VA.
Rekomenderar inte till: er som söker en unik läsning.
 
Första meningen: "My eyes snapped open as the freakish sixth sense kicked my fight or flight response into overdrive."
 
Antal böcker lästa 2013:42
 
 
 
 
 
 

The New World

Fakta:
The New World är prequeln till Chaos Walking- trilogin av Patrick Ness. Du kan läsa novellen gratis här. Böckerna i huvudserien är The Knife of Never Letting Go, The Ask and the Answer, samt Monsters of Men.
 
Handling:
"In this dramatic prequel to the award-winning Chaos Walking Trilogy, author Patrick Ness gives us a short story of Viola's journey to the New World. After being prepared for a long time, Viola and her parents are the first to travel to the new planet their kind will live on. Because no-one's been there before, there is only one word echoing through Viola's mind: hope. But when the accident is a fact, Viola must make a choice."
 
Recension:
The New World var inte alls som jag trott eller föreställt mig hur Chaos Walking-serien skulle vara. Jag visste ju att trilogin skulle vara dystopisk men jag hade verkligen inte fått det intrycket att den skulle vara sci-fi, för det var åtminstone vad denna prequel var. Me like.
 
Jag älskar prequelns disposition där Ness växlar mellan nutid och dåtid. Det gör berättelsen mer spännande när man inte får alla svar direkt. Eftersom novellen är såpass kort hinner man inte lära känna karaktärerna särskillt bra, men jag kan ändå skriva att jag gillar Viola. Det jag dock finner lite underligt är att jag har läst vad The knife of never letting go handlar om och jag har den själv oläst här hemma, men det känns som om The new world inte är särskillt viktig att ha läst. Det kändes helt enkelt som att den inte bidrog med något extra, gav svar på obesvarade frågor eller liknande. Men vad vet jag, jag har ju inte läst huvudserien så den kanske är jätteviktig, men om jag jämfört med andra prequels jag har läst så kan man ofta direkt avgöra om novellen är viktig för att förstå resten av serien. Men denna kändes helt enkelt inte komplett.
 
Men kort sagt var novellen bra och ökade mitt intresse till att läsa The knife of never letting go. Eftersom jag har boken här hemma känner jag att jag borde läsa den snarast. Patrick Ness lyckades verkligen att förmedla känslor med sina ord och jag är otroligt nyfiken på fortsättningen. Har hört massor saker om serien och The new world bidrog till läslustens höjning. Vi får se om resten av serien också är sci-fi eller om det var mer som en inledning till den riktiga dystopiska världen.
 


Favoritkaraktär: 
Viola
Sidantal: 23
 
Rekomenderar till: er som gillar dystopier och korta sci-fi.
Rekomenderar inte till: er som inte gillar okompletta noveller/böcker.
 
Första meningen: "'There it is', my mother says, and what she means is that the dot we've been nearing for weeks, the one that's been growling into a larger dot with two smaller dots circling it, has now become even larger than that, growling from a dot to a disc, shining back the light from its sun, until you see the blue of its oceans, the green of its forests, the white of its polar caps, a circle of colour against the black beyond."
 
Antal lästa böcker 2013: 41
 
 

Book Wrap Up: Mars

Här är min Book Wrap Up för Mars. Jag höll nästan på att ta med The Two Towers i videon, men sedan insåg jag att jag faktigst läste den i April. Det blev tyvärr inte särskillt många böcker den här månaden på grund av att jag har haft mycket i skolan och för att jag har varit sjuk. I alla fall, jag hoppas att ni gillar videon och att ni själva har fått mycket läst i mars.
PS: Jag sade fel i videon. ARC:et Besvärjelser & Beskydd var från Mix bokförlag - inte från Rabén & Sjögren!
 
 
Antal lästa böcker Mars 2013: 10 böcker (2 noveller)
Antal påbörjade serier: 5
Antal avslutade serier: 1

Bästa boken för Mars 2013:
Farlig Förmåga av Jessica Spotswood.
 
Största överraskningen för Mars 2013: As They Slip Away av Beth Revis.
 
Sämsta boken för Mars 2013: Level 2 av Lenore Appelhans.
 
Största besvikelsen för Mars 2013: Unspoken av Sarah Rees Brennan.
 
Nytt i bokhyllan Mars 2013: 3 nya böcker (3 recex).
 
Månadssammanfattning:

The Two Towers

Fakta:
The Two Towers innefattar bok tre och fyra i The Lord of the Rings-serien av J. R. R. Tolkien. Totalt finns sex böcker i huvudserien men även ungefär trettiofem spin-off böcker, exempelvis The Hobbit, The Children of Húrin, The Book of Lost Tales o.s.v. The Two Towers finns, som ni redan vet, som film (se trailern här).
 
Handling:
"Frodo and the Companions of the Ring have been beset by danger during their quest to prevent the Ruling Ring from falling into the hands of the Dark Lord by destroying it in the Cracks of Doom. They have lost the wizard, Gandalf, in the battle with an evil spirit in the Mines of Moria; and at the Falls of Rauros, Boromir, seduced by the power of the Ring, tried to seize it by force. While Frodo and Sam made their escape the rest of the company were attacked by Orcs. Now they continue their journey alone down the great River Anduin—alone, that is, save for the mysterious creeping figure that follows wherever they go."
 
Recension:
Som många av er vet är jag världens största Lord of the Rings fan. Jag har sett filmerna, både bioversionerna och extended versions, väldigt många gånger och jag samlar även på Sagan om Ringen-prylar, exempelvis Aftonstjärnahalsbandet. Men jag har aldrig, av någon konstig anledning, tagit mig an böckerna. För lite mer än ett år sedan läste jag ändå första boken, The Fellowship of the Ring, och blev otroligt besviken. Med skillnad från filmerna så fanns inget tempo och jag fastnade helt enkelt inte för karaktärerna. Men nu, för ungefär två dagar sedan, tog jag upp och dammade av The Two Towers, dock i tron att den skulle vara precis lika dålig som första boken. Men där hade jag verkligen fel! För er som inte orkar läsa hela recensionen då den blir ganska lång så kan den sammanfattas med några simpla ord: jag. älskade. boken!
 
Språket är väldigt gammaldags och därmed rätt så avancerat. Jag tyckte själv att det inte var några problem att läsa boken, men jag kan lätt förstå att den kan bli krånglig att förstå om man känner att engelskan kärvar. Men personligen tycker jag att språket är en del av bokens charm, det som gör den unik och vacker på något sätt. Tolkien använder sig även av många beskrivningar, men inte alls lika mycket som i första boken. I The Fellowship of the Ring störde jag mig på att Tolkien beskrev allting i detalj, men i The Two Towers kände jag att det bara ökade intresset och målade upp en fantastisk värld. Karaktärerna i boken befinner sig i många olika miljöer, vilket jag gillar eftersom det lätt kan bli långtråkigt med en bok som utspelar sig på ett och samma ställe hela tiden.
 
Allt i boken har så vackra namn. Platser, städer och karaktärer har noggrant utvalda tilltalsnamn, smeknamn och födelsenamn vilket jag älskar. Tolkien skrev på böckerna under många många år just för att han ville vara så noggran som möjligt med detaljer så att allting skulle bli mer verkligt. Han skapade ju till och med fem nya språk till sina böcker. Inte bara lite ord här och var som många böcker har, utan riktiga språk. Tillsammans med sina övertygande detaljer skapar det en idealisk värld som känns otroligt verklig.
 
En sak som jag störde mig på från början men som jag vant mig med nu och snarare uppskattar är Tolkiens disposition. Han följer inte skrivreglerna vilket har fått väldigt spridda kommentarer. Istället för att skriva om två parallella händelser som växlar fram och tillbaka och sedan sammanvävs i slutet så skriver Tolkien hela historien om en karaktär och sedan börjar han från början och skriver hela historien för en annan. Man växlar alltså mellan dåtid och framtid, eftersom man vet saker som hände i slutet av bok tre, som alltså inte hänt än i bok fyra. Väldigt svårt att förklara, men men. Detta störde jag mig på från början men när jag vant mig vid det kände jag att det gav boken en unik tvist samt att det skapade mer spänning på det sättet då läsaren blir mer omedveten om vad som händer när.
 
Dock måste jag medge att jag inte uppskattade att läsa bok tre. Den var seg och helt enkelt tråkig och därför tänker jag inte gå in i närmare detalj angående den. Däremot var bok fyra otroligt bra med högt tempo, underbara beskrivningar och fantastiska samt levande karaktärer. Det är definitivt sista delen i The Two Towers som gjorde att jag älskade boken. Tolkien har tagit väldigt många av sina egna erfarenheter med i boken, trots att man kanske inte tänker på det särskillt mycket. Han var själv med i krig och såg alla sina vänner dö och lovade att förmedla deras historia - detta blev Sagan om Ringen. Han har även tagit med sitt möte med sin fru i boken flera gånger, bland annat med berättelsen om Arwen och Aragorn men även Beren och Luthien vars namn står på hans och hans fru gravstenar som symboliskt kopplar dem till hans texter. Jag tycker att boken känns mycket mer levande och äkta än andra böcker just för att han lägger till livserfarenheter och egen kunskap i sina verk.
 
Karaktärerna är fantastiska. Speciellt de som är med i fjärde delen. Mina favoriter är Sam, den trofaste tjänaren, och Smeagul som är så otroligt gullig med sitt schizofreni. Jag kände att jag kom karaktärerna så mycket närmare än i filmerna och nya sidor av dem visades. Dock togs detta till det negativa också. Exempelvis Faramir hade en lite tråkigare roll i boken som jag inte alls uppskattade lika mycket som den sorgliga rollen han har i filmen som en försummad son.
 
Nu känner jag att recensionen kanske blev lite lång, och för det ber jag om ursäkt för. Förhoppningsvis var det någon som orkade läsa igenom allt. För att sammanfatta var boken otroligt bra med fantastiska karaktärer och miljöer med en hisnande berättelse om gott och ont. Har du sett filmerna, läs gärna böckerna också, utan att ge upp efter de första. Har du inte sett filmerna så gör det genast (och välj extended version när du ändå ska se dem så att du ser den bästa versionen). Min slutsats är följande: häpnadsväckande, episk och oförglömlig. Verkligen en enastående bok som lyckades överraska mig samt lämna mig häpen och begging for more.
 
 
Favoritkaraktär: Sméagul/Gollum
Sidantal: 434
 
Rekomenderar till: er som gillar episka och spännande berättelser med strider mellan ond och gott, både fysiskt och psykiskt inom sig själv.
Rekomenderar inte till: er som inte vill/kan läsa gammaldags engelska samt tycker att episk fantasy i allmänhet är segt.
 
Första meningen: "Aragorn sped on up the hill."
 
Antal lästa böcker 2013: 40
 
 

Välj säsong

 
 
 
 
 

RSS 2.0