Sagan om Ringen: Extended

Fakta:
Sagan om ringen-trilogin innefattar Sagan om ringen, Sagan om de två tornen och Sagan om konungens återkomst. Filmerna är alla regisserade av Peter Jackson med många kända skådespelare, bland annat Orlando Bloom, Cate Blancett, Elijah Wood, Hugo Weaving, Ian McKellen, Liv Tyler, Sean Astin, Sean Bean, Viggo Mortensen, Billy Boyd, Ian Holm, Christopher Lee, Domonic Monaghan, John Rhys-Davis, Andy Serkis, Bernad Hill, David Wenham och Miranda Otto. Filmerna rekommenderas från 11 år och släpptes 2001 - 2003, medan den senaste förlängda versionen släpptes 2006..
 

Handling:
"I den första delen av berättelsen får den unge hoben Frodo Bagger ärva en ring av sin släkting Bilbo. Men det är inte vilken ring som helst – det är Den enda ringen, och den ger fullständig makt åt bäraren. Det är därför Sauron, herren av Mordor, vill komma åt den för att med dess hjälp kunna styra över hela Midgård och göra invånarna till sina slavar. Tillsammans med en skara trogna vänner – Brödraskapet bestående av hober, människor, en trollkarl, en dvärg och en alv – måste Frodo föra Ringen genom Midgård till Domedagsberget där den en gång smiddes och förstöra den för alltid. Resan innebär att man måste passera genom Sarumans rike, där han samlat ihop sin armé av orcher. Men det är inte bara faror utifrån som Frodo måste se upp för – han måste också akta sig noga för inre splittring och måste på alla sätt försöka undvika att hamna i Ringens våld. Hur framtiden kommer att se ut bestäms helt och hållet av Brödraskapets öde. Ska de lyckas eller döma Middle Earth till total förintelse och evigt mörker?"

 

Recension:
Så gott som alla har sett Sagan om Ringen och nu för tiden klassificeras det till och med som allmänbildning, men jag vill ändå skriva en utförlig recension av trilogin. Som mina trofasta bloggföljare redan vet så är detta min favorittrilogi som jag även är smått beroende av. Jag vet inte hur många gånger jag har sett trilogin, men det är åtminstone minst ett dussin gånger varje år sedan jag såg dem för första gången när jag var åtta år gammal.

 

 "The mouth of Sauron" möter det som är kvar av Brödraskapet vid den Svarta porten.

 

Jag älskar handlingen, trilogins uppbyggnad, världen, skådespelarna och karaktärerna - ja allt, så detta kan komma att bli en väldigt lång recension. Men tänk på att en kort sammanfattning alltid finns i slutet, eftersom alla inte orkar läsa igenom hela recensionen.

 

 Vid striden om Minas Tirith hämtas Grond: det stora varghuvudet.

 

Trilogin har spänning, romantik och humor och det är starka filmer om svek, vänskap och loyalitet. Det är nog så kortfattat jag kan skriva angående handlingen. Men filmen är även sjukt bra gjort, och nästan alla detaljer är gjorda för hand. Jag vet faktigst att flera stycken som arbetade med filmerna förlorade sina fingeravtryck för att de suttit och gjort tusentals av ringbrynjor för hand. Filmen är därmed häpnadsväckande vackert med otroligt välgjorda miljöer. Kostymer och smink är fantastiska och hela trilogin utspelas som i en dröm. Om jag fick en önskan i uppfyllelse skulle det vara att leva i Midgård. 

 

 Galadriel ger Brödraskapet deras gåvor.

 

Musiken är komposerad av den begåvade Howard Shore. Jag kan inte uttrycka hur fantastisk han är. Han använder tittarens undermedvetna dragningskraft till den mänskliga rösten som instrument vilket gör att allting låter underbart. De flesta som jobbar med film gör maximalt en halv minut ny musik varje vecka - och det är riktigt mycket - men Howard Shore skapade upp till sju minuter ny musik varje dag! Sju minuter kanske inte låter som mycket - men det är så mycket att det är häpnadsväckande. Tänk hur många timmar det har tagit! Och trots det så får han en otrolig känsla i sina toner, och han har skrivit väldigt vackra, känslofyllda, meningsfulla och tilltalande texter.

 Uppe i Orthanc i Isengard visar Saruman sin palantír för Brödraskapet.

 

Om ni undrar varför jag föredrar den förlängda versionen av Sagan om ringen så är det för att man under de två extra timmarna hinner få otroligt mycket information som saknas från bioversionen, och filmerna är även redigerade på ett annorlunda sätt. Man förstår mer och får ta del av mer humor, karaktärsutveckling och spänning. Sedan får man förstås sex skivor med underbart extramaterial, med bland annat scener som inte kommit med, förklaringar till hur de har gjort skalor, kostymer, smink, ljud, animeringar, robotar och hur en typisk dag för skådespelarna såg ut. Jag lovar på allt jag äger att det inte finns en film som har varit mer noggrant gjord än Sagan om ringen. Det finns så många detaljer att allt kan filmas på nära håll utan problem, och vissa detaljer är till och med undangömda - men finns där för känslans skull.

 

 Gandalf och Pippin möter Häxkungen på sin nazgul i Minas Tirith.

 

Filmernas skådespelare är alla fantastiska och lyckas verkligen leva sig in i rollerna. Alla var de tvugna att ta lektioner i ridning och svärdkonst - och det lönade sig verkligen! De var allesammans otroligt begåvade och filmen känns som mer än en film: nästan som en livsstil. Man märker att de åren som filmerna tog att spelas in var en underbar tid för skådespelarna, det syns ända ut till filmduken.

För er som har sett Hobbiten men inte Sagan om ringen kan jag säga att den är bra, men inte alls i näriheten av samma klass som orginaltrilogin.

 

 Sam och Frodo håller ihop med Smeagul ute vid De Döda Träsken.
 

Sammanfattningsvis är denna trilogi fantastisk, med underbar musik, extremt skickliga skådisar, begåvade stuntmän och stand-ins, och otroligt hängivna medarbetare. Filmen har allt. Se den. I extended, såklart.


Fifty Shades of Grey

Fakta:
Fifty Shades serien av E.L. James är en trilogi varav Fifty Shades of Grey är den första boken. De resterande böckerna är Fifty Shades Darker och Fifty Shades Freed. Serien har fått mycket blandade recensioner; det är en bestseller serie samtidigt som väldigt många påstår sig avskyr den.
 
Handling:
"When literature student Anastasia Steele interviews successful entrepreneur Christian Grey, she finds him very attractive and deeply intimidating. Convinced that their meeting went badly, she tries to put him out of her mind - until he turns up at the store where she works part-time, and invites her out.
Unworldy and innocent, Ana is shocked to find she wants this man. And, when he warns her to keep her distance, it only makes her want him more.
But Grey is tormented by inner demons, and consumed by the need to control. As they embark on a passionate love affair, Ana discovers more about her own desires, as well as the dark secrets Grey keeps hidden away from public view..."
 
 
Recension:
Alltså jag vet knappt vad jag ska skriva om den här boken. Jag måste i alla fall börja med att skriva att du inte ska läsa den här boken om du är yngre än 15 (vissa tycker till och med att det ska vara 18-års gräns, så ta detta på allvar).
 
Fifty Shades of Grey var lätt att komma in i, man föstes direkt in i handlingen. Redan från början var den mystisk, och mystiken hölls igenom hela boken.
 
Uppbygget av boken och scenerna liknar väldigt mycket Twilight. Många av scenerna skulle jag kunna säga är direkt kopierade från Stephenie Meyers bok, och bara ändrat orden till synonymer. Ja, jag menar verkligen allvar. Ibland kändes det helt enkelt som om bara namnen hade blivit utbytta.
 
Under hela boken undrade jag dock vad handlingen egentligen var. Det fanns en röd linje genom boken, men ingen handling, vilket störde mig. Inget större hände, utan bokens centrum var relationen mellan Ana och Christian.
 
Jag gillar ingen av huvudkaraktärerna. Anastasia är alldeles för naiv och 'osmart' för min smak. Hon utsätter sig själv för saker ingen vettig person skulle ens överväga. Christian, å andra sidan, är helt sjuk i huvudet. Om jag skulle möta någon som Mr. Grey skulle jag allvarligt talat bara springa så fort jag kan därifrån, vilket Ana såklart inte gjorde.
 
I vissa scener verkade Christian som en normal YA kille, bad-boy men romantiskt flirtig. Skjysst helt enkelt. Men till större delen av boken tycker jag att han var psycho. Visst, det var säkert poängen när författaren skapade honom, men jag tycker att det gick överstyr. Att det är många sexscener i boken är inte det jag har problem med, utan det är just sättet de är skrivna på och hur James byggt upp dem. Det är väldetaljerade, S&M intimitet, och jag klarar helt enkelt inte av sådan S&M som James beskriver, med Christians "Red Room of Pain". Christian är alldeles för sadistisk, och det fick mig allvarligt talat att få riktigt dåligt.
 
När jag började med boken var jag naiv, för jag trodde att recesenterna hade överdrivit det de skrivit i sina recensioner om hur vidrigt det var, och därför fick jag mig en chock när jag upptäckte att de absolut inte överdrivit, utan snarare varit alldeles för milda. Vissa scener var rent av hemska och under vissa stunder ville jag bara kräkas. Och nej, jag överdriver inte. Väldigt ofta kändes det som om jag inte skulle klara av att läsa ut boken eftersom jag mådde så dåligt, men jag läste lite varje dag och jag lyckades ta mig igenom. Och det sjuka är att jag faktigst är nyfiken på fortsättningen. Jag gillar ju när en bok väcker känslor, men just illamående är inte direkt det jag söker, och därför finner jag det konstigt att jag vill läsa fortsättningen.
 
Vissa delar i boken, speciellt intill slutet, utspelar sig i mejlform, vilket jag gillade enormt mycket - vet inte riktigt varför, för jag har aldrig gillat sådanna dispositioner förr. Men det kändes läckert och det var just i de mejlformerna jag kände att jag fick komma åt Christians mänskliga sida lite grann.
 
Jag är verkligen kluven när det gäller boken. Större delen av tiden mådde jag verkligen dåligt, men fram emot slutet blev det lättare att läsa och jag trodde nästan att Christian skulle förändras (vilket man aldrig fick veta). Om Christian skulle vara mer normal kunde serien faktigst bli helt okay. Det är just hela den här S&M grejen jag stör mig på. Jag funderar dock på att läsa Fifty Shades Darker, hur sjukt det än låter. Det är just för att jag har hopp om en förbättrad Christian. Jag har dock hört att de resterande böckerna inte är lika hemska, och man kan ju alltid hoppas. Hade jag dock varit mindre naiv och vetat ingående om det som sker i boken hade jag nog inte läst den. Garanterat 2/10.

REDIGERAT:
Nu är det 31 juli 2013 och jag har läst fler böcker inom genren. Därför har jag mer erfarenhet nu och med det sagt så är Fifty shades of grey rätt charmig. Ändrar betyget från 2/10 till 6/10.
 
Betyg: 6/10

Favoritkaraktär: Kate
Sidantal: 514
Åldersrekomendation: 15+
Rekomenderar för: er som är intresserade av intima relationer med BDSM.
Rekomenderar inte för: unga läsare, och om du är känslig.
Första meningen: "I scrowl with frustration at myself in the mirror."
Sista meningen: "I curl up, desperately cluthing the flat foil balloon and Taylor's handkerchief, and surrender myself to my grief."
Författare:

Nisse Hults Historiska Snedsteg

Regissör: Carl Åstrand
Orginalspråk: Svenska
Release-datum: 01-02-2006
Åldersgräns: Barntillåten
Kända medverkande: Johan Glans, Sissely Kyle, Loa Falkman, Kalle Moreus, Johan Rheborg m.f.
Genré: Komedi
 
"Vem fan är Nisse Hult? Nu ska vi äntligen få svar på den frågan. Nisse har nämligen varit inblandad i många av historiens största händelser och vår historiebeskrivning skule se helt annorlunda ut om det inte vore för honom. 
Varför hade Gustav Vasa så töntig pottfrisyr? Uppfann Nobel verkligen dynamiten? Varför brann slottet Tre kronor upp? Allt får vi svar på i Nisse Hults historiska snedsteg."
 
 
En riktigt rolig "serie". Den har dock bara 6 stycken avsnitt varav de är totalt 180 minuter långa så det blir ju som en långfilm. Visst, den är ju inte särskillt bra gjord men det är en del av poängen. Alla karaktärerna är roliga och jag älskar skådespelarna! Serien återspeglar på ett komiskt sätt olika historiska händelser, men som är lite ändrade. Det blir många skratt, om jag säger så.
 
 
Serien är väldigt fantasifull och kreativ gjord, men har en rätt vuxen humor. Sammanlänkningen mellan avsnitten älskar jag i alla fall (varje avsnitt börjar med att Nisse är i knipa och sedan får man veta hur han kom dit, och varje avsnitt slutar med att han dör). Serien är både rolig på grund av de historiska förlöjligheterna men mest på grund av skådespelarna. Älskar minspelet från Sissela Kyle! Rekomenderar.

Wither

What if you knew exactly when you would die?
 
Fakta:
Wither är första delen i trilogin av Lauren DeStefano. Dess efterföljare är Fever och Sever.
 
Handling:
"Thanks to modern science, every newborn has become a ticking genetic time bomb - males only lives to age twenty-five, and females only live to age twenty. In this bleak landscape, young girls are kidnapped and forced into polygamous marriages to keep the population from dying out. When sixteen-year-old Rhine Ellery is taken by the Gatherers to become a bride, she enters a world of wealth and privilege. Despite her husband Lindenäs genuine love for her, and a tenuous trust among her sister wives, Rhine has one purpose: to escape - to find her twin brother and go home. But Rhine has more to contend with than losing her freedom. Linden's eccentric father is bent on finding an antidote to the genetic virus that is getting closer to taking his son, even if it means collecting corpses in order to test his experiments. With the help of Gabriel, a servant she is growing dangerously attached to, Rhine attempts to break free, in the limited time she has left."
 
 
Recension:
Jag älskar dystopier. Det är min favoritgenré. Jag hade bara hört positiva recensioner för Wither så jag hade höga förhoppningar för boken. Men det blev inte som jag tänkt mig.
 
Det bästa med boken är dess omslag. Jag älskar hur det är symboliskt för bokens handling och att det är så vackert. Men om omslaget är det bästa så är det inte en bok som ska rekomenderas.
 
När jag läste på baksidan så tänkte jag: "Wow! Det måste vara en superbra bok, låter ju jättespännande!". Men... tänk så fel jag hade. För det första var det enormt jobbigt att komma in i bokens handling. Visst, boken hade en spännande poäng, men DeStefano framför den på fel sätt. Boken var väldigt seg och hade många och långa beskrivningar som gjorde boken ointressant.
 
Karaktärerna var dåligt gjorda och kändes orealistiska. Alla var så överdrivna. Det var som om varje karaktär fick varsin personlighet och inte fick visa något annat karaktärsdrag än det. Exempelvis Linden är för omedveten om det som försegår, Rhine är för lugn, Cicelyär för positiv (men hallååå; hon blev ju faktigst kidnappad och tvingad till äktenskap!?)... Ja, ni förstår poängen. Man fick helt enkelt inga känslor för någon av karaktärerna då de kändes fejk. Exempelvis Rhine hade alldeles för många irrationella känslor.
 
Visst, boken blev bättre efter kanske 250 sidor, men den var fortfarande extremt händelselös. För mycket inträffande av slump, ett sammanträffande. Så orealistiskt! Dessutom irriterade jag mig på att man hade så många frågor, om karaktärer, handling, miljöerna m.m. men att man aldrig fick svar! Det kändes helt enkelt som om DeStefano aldrig avslutade något och många delar i boken kändes extremt orealistiska.
 
För att avsluta kan jag bara skriva att jag är extremt besviken eftersom jag hade så stora förhoppningar. Jag kanske läser den andra boken, Fever, men det är ingenting jag känner att jag måste göra. Slutet var lika tråkigt som resten av boken. Så jag skriver någonting jag absolut inte trodde att jag skulle göra; läs inte Wither av Lauren DeStefano. För trots dess underbara handling blev det bottennapp.
 
Betyg: 5,5

Favoritkaraktär: Gabriel
Sidantal: 358
Första stycket: "I wait. They keep us in the dark for so long that we lose sense of our eyelids. We sleep huddled together like rats, staring out, and dream of our bodies swaying."
Sista stycket: "In the distance I see a lighthouse. The light washes over us and continues on its rotation. This time, I don't know where the light will guide us."
Författare:

On it's way!

Idag fanns ett paket i brevlådan. Men tydligen har min beställning blivit uppdelad, så lite kom nu och resten kommer antingen i morgon eller nästa vecka. Det som kom idag var filmen Nisse Hult och böckerna Dark Lover av L.J. Ward, Fifty Shades of Grey av E.L. James och Hunger av Michael Grant.
 
 
Ser verkligen fram emot att läsa dessa böckerna (och de andra som jag har här hemma) men började precis med boken Wither av Lauren DeStefano så jag måste läsa ut den först. Har hört massor positiva saker om Wither så kanske har jag haft för höga förhoppningar, men hittills är jag bara uttråkad...
 
Jag vet att det inte har med böcker eller filmer att göra men jag vill så gärna visa några bilder på min lilla kattunge Topas. För er som inte vet så har jag en egen kattuppfödning med min katt Lisa. Topas kull är kull nummer 5. Just nu är Topas tre veckor gammal.
 
Visst är han underskön? Var bara tvungen att visa sötnosen. :) Precis lärt sig att bitas...
 
Tillbaka till böckerna... För att se vilka som är på väg, klicka här för att läsa det inlägget.
 

Stone of Tears

Fakta:
Stone of Tears (Sword of Truth #2) av Terry Goodkind, publiserad av The Orion Publishing. Serien har hittils 12 böcker (och en spin-off bok kallad Debt of Bones) på engelska och 25 böcker på svenska, varav den sista boken; The Omen Machine, inte har översatts. Stone of Tears är översatt och indelad till tre böcker på svenska; 'Tårarnas Sten', 'Färden från lerfolket' och 'Profeternas palats'. Nästa bok i serien är Blood of the Fold ('Blodets församling' och 'Trollkarlens fästning'.
Terry Goodkind har nu börjat med en spin-off serie kallad The Legend of Magda Searus vars första bok är The First Confessor.
Sword of Truth serien baserar tv-serien Legend of the Seeker.
 
Handling:
"In denying his heritage Richard Cypher, grandson of the last true Wizard, accidentally ignores the Wizard's Second Rule... and it may be his undoing and the land's.
Only one person holds the power to make Richard accept that he has become the very thing he hates - Kahlan Amnell, the Mother Confessor, and a creature of magic herself. But when Richard's magic begins to spiral out of control and threatens to kill him, a mysterious magical order called the Sisters of the Light arrive to help him - or so they say. But the order is divided and, seperated from Richard, Kahlan must act to save her people, her world - and Richard himself - from the Keeper of the Underworld... She must sacrifice everything she holds dear and begin a war she knows can only end in death.
 
Join the fight - and enter a world where the creatures of nightmare will find you by the movement of a shallow breath and waking dreams will decide your soul's fate... where magic is both a boon and a bane to those who use it, and to those who merely feel its touch."
 
 
Recension:
Jag älskar verkligen Sword of Truth serien! Absolut de bästa böckerna jag läst, och inte bara inom fantasygenrén!
 
Den har så mycket av allt en bok behöver. Den är läskig, realistisk och otroligt sorglig, så sorglig att jag satt och grät. Den har olycklig kärlek, men inte på ett så fånigt vis som det ofta är i böcker; som att en high school tjej inte vet vilken kille hon ska välja. Nej, detta är riktigt sorg, äkta uppoffringar och riktiga svek. Den är riktigt känslosam och väcker många tankar på hur människan egentligen är. Goodkind är verkligen en bra människokännare, för han vet verkligen alla sidor, mörka och ljusa, som vi har.
 
Boken har många otroligt äckliga delar. Allt från hemsk tortyr till fruktansvärda våldtäckter. Serien är verkligen inte något för de känsliga. Men samtidigt har den de mest romantiska scenerna jag läst.
 
Det jag gillar med Goodkind är att han inte överarbetar detaljer. Men känner alla karaktärer och omgivningar utan att han berättar i minsta detalj. Utan man lär sig måde utseendet och karaktärsdragen utifrån det de säger och hur karaktärerna agerar, vilket är mycket mer intressant än att läsa sida upp och ner med garaktärsbeskrivningar.
 
Det som är bra med Sword of Truth serien är att den är bra rätt igenom. Spänningen går genom hela boken, inte bara i sluten som i många andra böcker. Detta gör att tempot hela tiden är högt, men också att det känns som om läsningen inte blir tillgjord. Ibland när jag läser kan jag känna att författaren bara skriver för att tjäna pengar, lägger till en liten tvist i slutet för att man ska fortsätta läsa böckerna. Men Goodkind känns äkta, som om han verkligen tänker igenom allt som sker, och gör att det sker saker hela tiderna. Inte för pengarnas skull, utan för läsarens.
 
När jag tog pauser ur läsningen var jag alltid tvungen att sitta några minuter och bearbeta det jag läst. Så mycket gjorde intryck och så många blandade känslor fanns så det var otroligt svårt att återvända till verkligheten, man blev helt enkelt indragen i boken.
 
Stone of Tears hade fler synvinklar än Wizard's First Rule (Sword of Truth #1). I Första boken är många av karaktärerna tillsammans och därför följer de samma berättarlinje så att det gör att man kanske fick läsa ur tre olika synvinklar. I Stone of Tears har gruppen splittras och alla färdas var och en för sig. Man får läsa ur Rachels perspektiv, ur Kahlans, ur olika Systrars, ur Richards, ur Zedds... ja många fler helt enkelt. Jag gillade detta för att man fick en större helhetsbild och dessutom höll spänningen längre då det ofta när det hände någonting spännande bytte karaktär. I sådanna fall satt man som på nålar ett tag för att man ville veta vad som hände med den förra karaktären, men då när det gick tillbaka hände det såklart någonting spännande med den karaktären man läste om då o.s.v.
 
Förutom spänning hade boken mycket mystik och hemligheter vilket förstås gjorde det mer spännande att läsa. Ibland visste läsaren mer än karaktären och ibland vice versa.
 
Många delar i boken påminde mig om Within Temptations (Sharon den Adels) sorgliga låtar, till exempel It's the fear, Lost, Memories, Frozen, What have you done, Iron, Pale, The swan song, Hand of sorrow och Somewhere. Så om du vill få exempel på några känslor som finns i boken så lyssna på dessa låtar och fundera på texterna.
 
Jag älskar alla karaktärerna i boken. Alla är så välutvecklade och har sina egna personligheter och dialekter och egenskaper vilket gör de så verklighetstrogna. Många av karaktärerna är väldigt symboliska, vilket gör att man får tänka efter lite när man läser om hur de beter sig; exempelvis Gratch.
 
Det fanns bara tre negativa saker med Stone of Tears, och ingen av dem är särskillt betydelsefullt.
1) Vissa av dialogerna i början av boken var rätt långa vilket gjorde vissa få korta delar lite sega.
2) Slutet var bra, men hade behövt ännu en mening som addade på spänningen inför nästa bok.
3) Boken slutade alldeles för tidigt trots dess längd. Alldeles för bra och beroendeframkallande.
 
Goodkind är verkligen en fantastisk författare. Sword of Truth är verkligen en fantastisk serie. Stone of Tears är verkligen en fantastisk bok. Så med det sagt så har jag bara en sak kvar att skriva: läs den nu!
 
Betyg: 8/10

Favoritkaraktär: Gratch eller Kahlan
Sidantal: 1013
Föregångare: Wizard's First Rule (Sword of Truth #1)
Efterföljare: Blood of the Fold (Sword of Truth #3)
Första meningen: "Rachel clutched her doll tighter to her chest and stared at the dark thing watching her from the bushes."
Sista stycket: "He looked out on the brightening day. A breeze with a hint of warmth ruffled his mriswith cape. Before long it would be spring."
Författare:

I'm Back!

Nu har jag kommit hem från Tallinn!
 
Jag hann med god marginal läsa ut Stone of Tears men hade ingen back-up bok med mig på resan så nu har jag inte läst på ett tag. Läs recensionen för boken i kommande inlägg.
 
Trots att jag nyligen beställt en massa böcker så bestämde sig min mamma att bjuda mig på en bok när vi var borta. Boken jag valde var Lies (Gone #3) av Michael Grant! Ser verkligen fram emot att läsa den men eftersom Hunger (Gone #2) är bland de böckerna som jag beställt (och som inte kommit ännu) så kan jag inte börja med den riktigt än.
 
 
Trots att det var härligt påTallinn och mysigt på skeppet så kan jag inte säga annat än att jag är glad över att vara hemma. Borta bra men hemma bäst. Det är ju här alla böckerna finns. ;)

Beställning gjord!

Nu har jag precis "klickat hem" min beställning jag pratade om tidigare (klicka här för att se med information). Det blev en bok extra än planerat. Så förutom de tre boxarna, två filmerna och åtta böckerna som stod i det förra inlägget lade jag även till boken Hunger av Michael Grant, bok två i Gone serien.
 
Böckerna lär komma i slutet av denna vecka eller i början av nästa, och filmerna detsamma, men bokxarna kommer att anlända i september vid olika datum då de inte släppts ännu.

Bad Teacher

Regissör: Jake Kasdan
Orginalspråk: Engelska
Release-datum: 02-11-2011
Åldersgräns: 11 år
Kända medverkande: Cameron Diaz, Justin Timberlake, Lucy Punch, Jason Seqel m.f.
Genré: Komedi
 
"Elizabeth Halsey (Cameron Diaz) är ful i munnen, hänsynslös och fullständigt opassande i sitt yrke som lärare. Hon dricker, röker på och längtar efter att få gifta sig med en man som kan försörja henne så att hon slipper sitt hopplösa jobb. När hennes fästman dumpar henne siktar hon in sig på en rik och snygg ersättare (Justin Timberlake), samtidigt som hon bestämt avböjer de upprepade inviterna från skolans gymnastiklärare (Jason Segel). Hennes galna och okontrollerade påhitt gör att både elever och kollegor – och till och med hon själv – får sig en läxa utöver det vanliga!"
 
 
 
Jag gillade verkligen den här filmen. Jag tyckte att den var rolig (den hade min typ av humor) och den hade många toppenskådespelare. Den var inte förutsägbar utan hade många vändningar och bildade många skratt. Diaz spelar sin roll mycket bra, realistiskt och levande. Jag gillade dock inte Timberlakes roll, men han som skådis är det inget fel på.
 
 
Jag tyckte helt enkelt att filmen var mysig och rolig, men eftersom jag är mer för actionfilmer och sådant så kommer den ändå inte att få sååå bra betyg då det kanske inte var min typ av film trots att det var mycket bra.
Det enda som jag inte gillade var slutet, det kom rätt så plötsligt och var inte särskillt "wow".
 
Betyg: 7,5

Ny beställning i sikte

Ni som följer min blogg vet att jag delade upp min planerade beställning i två delar. Den ena fick jag för ett tag sedan och den andra ska jag beställa nu på söndag. Och nu har jag tänkt att avslöja vad det är som jag ska beställa på söndag (små justeringar kan ske).
 
* The Big Bang Theory Season 5

* The Vampire Diaries Season 3
 
* Naval Criminal Investigate Service Season 9
 
* Hungerspelen (DVD)
 
* Nisse Hults historiska snedsteg (DVD)
 
 
* Fifty Shades of Grey // E.L. James
 
* Glow // Amy Ryan
 
* Unearthly // Cynthia Hand
 
* City of Lost Souls // Cassandra Clare
 
* Dark Lover // J.R. Ward
 
 
* Paranormalcy // Kiersten White
 
* Blood of the Fold // Terry Goodkind
 
* Partials // Dan Wells
 
 
Då det är fraktfritt hos cdon framtill 23 Juli (passa på!) och att jag har en rabattkod på 50 kronor så blir beställningen på ungefär 1850:-. Böckerna gjorde knappt någon skillnad, bara de tre tv-serierna kostar över tusenlappen för sig! Hrm... Men vill man ha någonting tillräckligt mycket så måste man helt enkelt bestämma sig. Men det här lär bli sista beställningen på ett tag. Dröjer ju att få ihop lite stålar :) Nästa beställning planeras i Februari/Mars 2013... ><
 
Haha dessutom ska jag även på tal om ingenting beställa två toppar för 700:-... en korsett och ett linne. Så på söndag (då jag beställer) kommer det att svida rejält i plånboken...
 
 
Har du läst någon av dessa böcker eller sett någon av filmerna/serierna? Vad tyckte du om den?

PS: De tre första är tv-serier, inte böcker. Om du undrar någonting om boken/serien/filmen, klicka på länken eller ställ en fråga via kommentarerna!
 
Lässtatus: Är på sida 620 av 1027 i Stone of Tears av Terry Goodkind. Nästa vecka kommer bli mycket drabbad då jag i morgon ska till Gröna Lund med en kompis från 09.00-00.30. Sedan på måndag till onsdag är jag bortrest till Tallin och kommer antagligen inte läsa någonting alls. Så de där 400 sidorna som är kvar kommer att dröja lite... men jag skyndar mig så snabbt jag kan då jag har många olästa böcker här hemma att ta mig an och de ovanstående på väg. Ha tålamod!

50 First Dates

Jag vet att många redan har sett denna filmen då den har gått upprepande gånger på tv, men tänker ändå skriva en recension för den.
 
Regissör: Peter Seqal
Orginalspråk: Engelska
Release-datum: 01-01-2002
Åldersgräns: 11 år
Kända medverkande: Adam Sandler, Drew Barrymore m.f.
Genré: Komedi, Romantik
 
"Henry blir förälskad i en Lucy efter en oförglömlig natt tillsammans. Han upptäcker dock att hon lider av extremt kort minne och inte har någon aning om vem han är när de träffas nästa gång. För att vinna henne måste han få henne att bli kär i honom om och om igen - varje dag."
 
 
Jag älskar den här filmen! Den är rörande och fylld med känslor. Den är enormt rolig trots att jag inte gillar huvudpersonen som spelas av Sandler - har aldrig gillat honom, vet inte riktigt varför. Filmen har flera överraskningar och är rätt dramatisk trots allt det roliga. Många skratt blir det i alla fall.
Dessutom tycker jag att det är kul att Sean Astin är med; han som spelar Sam från Lord of the Rings. Omvanligen från hobbit till en 'cool' tonåring som muckar gräl är bara den väldigt komisk.
 
 
Jag älskar idén med filmen; att hon varit med om en olycka och därför glömmer bort allt det hon är med om, men på något sätt känns det som om den skulle kunna göras bättre...
Men den är ändå otroligt rolig så rekomenderar den!
 
Betyg: 7/10

Alexander

Regissör: Oliver Stone
Orginalspråk: Engelska
Release-datum: 08-04-2005
Åldersgräns: 15 år
Kända medverkande: Angelina Jolie, Colin Farrell m.f.
Genré: Äventyr, krig, drama
 
"Alexander den Store lyckades under åtta år bygga upp ett enormt herradöme genom att erövra Persiska riket, Egypten och Indien och hur det sedan snart ledde fram till det ultimata förfallet då Alexander enbart var trettiotvå år."
 
 
Vissa delar var enormt bra; känslosamma, blodiga, skrämmande. Andra delar var så otroligt sega och tråkiga; långa långa dialoger utan någon viktig innebörd. Jag gillar Jolie och har älskat alla hennes filmer och tycker att hon gör ett bra jobb till att göra denna film bättre, men om inte hon varit med så skulle jag nog somnat till filmen. Och då var hon ändå bara en sidkaraktär. Jag kände inte heller att filmen hade någon poäng, den hade inte ett budskap och inga överrasktande tvister.
 

Däremot gillar jag att han som spelar Klaus från The Vampire Diaries är med i filmen, har inte sett honom i någon annat än VD! Men när det bästa i en film är skådespelarnas övriga meriter så är filmen inte särskillt bra.
 
Betyg: 4/10

Desperate Hours

Regissör: Mike Barker
Orginalspråk:  Engelska
Release-datum: 27-12-2007 
Åldersgräns: 15 år
Kända medverkande: Pierce Brosnan, Gerald Butler, Maria Bello m.f.
Genré: Drama, thriller
Orginaltitel: Butterfly on a wheel
 
"Livet leker för Neil och Abby. De har det gott ställt, en vacker ung dotter och dessutom är Neil pa väg att avancera ytterligare inom företaget.
Allt är till synes perfekt ända tills en man kidnappar deras dotter. För att åter få träffa sin dotter måste de göra allt vad mannen begär de följande 24 timmarna."
 
 
Filmen är väldigt mystisk ända in till slutet då allting klarnar. För att vara en thriller är den inte ett dugg läskig, men den har mycket spänning och sorg.Tempot är högt och skådespelarna är mycket duktiga. Gillar speciellt Brosnan och Butler som jag tidigare sett från andra filmer.
 
 
Slutet är häpnadsväckande och inte alls som man tänkt sig. Värd att se.
 
Betyg: 6,5/10

The Immortal Rules

"My vampire creator told me this: 'Sometime in your life, Allison Sekemoto, you will kill a human being. The question is not if it will happen, but when. Do you understand?' I didn't then, not really. I do now."
 
Fakta:
The Immortal Rules är den första boken i Blood Of Eden serien av Julie Kagawa. Den andra delen, The Eternity Cure, utkommer 2013.
 
Handling:
"Allison Sekemoto survives in the Fringe, the outermost circle of a vampire city. By day, she and her crew scavenge for food. By night, any of them could be eaten.
Some days, all that drives Allie is her hatred of them. The vampires who keep humans as blood cattle. Until the night Allie herself is attacked - and given the ultimate choice. Die... or become one of the monsters.
Faced with her own mortality, Allie becomes what she despises most. To survive, she must learn the rules of being immortall, including the most important: go long enough without human blood, and you will go mad.
Then Allie is forced to flee into the unknown, outside her city walls. There she joins a ragged band of humans who are seeking a legend - a possible cure to the disease that killed off most of humankind and created the rabids, the mindless creatures who threaten humans and vampires alike.
But it isn't easy to pass for human. Especially not around Zeke, who might see past the monster inside her. And Allie soon must decide what - and who - is worth dying for."
 
 
För er som inte orkar läsa hela recensionen: Läs The Immortal Rules nu!

Recension:
Jag har varit så trött på vampyrer på sista tiden att jag inte hade höga förhoppningar på ännu en vampyrbok, trots alla dess utomordentliga recensioner. Men jag kan skriva att efter The Immortal Rules - vill jag ha mer!
 
För det första var boken inte alls som andra vampyrböcker jag har läst. Nej, detta handlade om vampyrstereotyperna. Onskefulla som kräver blod. Människan är endast djur. Detta gjorde läsningen unik och enormt spännande. Jag kunde inte släppa taget om boken. Från och med första till sista sidan var jag fast.
 
Jag älskade hur bokens handling och miljö och karaktärer utvecklades mellan de olika delarna i boken, HUMAN, VAMPIRE, MONSTER och WANDERER. Hur man fick följa hennes tankegång och alla hennes upplevelser, hon hon förändrades av alla hemska händelser helt enkelt.
 
Boken var mycket överraskande och var oförutsägbar. Det hände att jag blev mycket chockad över händelserna i boken.
 
Jag älskar att den utspelar sig i framtiden men att den får en gammaldags känsla över sig när Allie använder en katana istället för en pistol eller liknande. Det gjorde det helt enkelt til en mer spännande läsupplevelse.
 
Jag älskade idén med de så kallade 'rabids'; förvranskade och galna före detta vampyrer, som liknar en blandning mellan zombies och vampyrstereotyperna. De gjorde berättelsen mer skrämmande, skapade en ständig jagad-känsla.
 
Boken hade högt tempo och var väldetaljerad och berörande. Den hade så många känslor med att jag helt enkelt översvämmades av dem.
 
En sak bara: jag kunde inte ta Allies sire på allvar på grund av hans namn. Ja, han var tuff, stark, blodtörstig och läskig, men jag kunde bara inte tänkte på honom på ett skrämmande sätt. Jag vet att det inte var avsiktligt eftersom Kagawa antagligen inte kan svenska, men att karaktären i fråga heter Kanin... tja... det är inte ett särskillt skrämmande namn på en vampyr.
 
I övrigt kan jag bara skriva att jag älskade boken, absolut den bästa vampyrbok jag läst. Passar alla paranormalälskare men även dem som gillar dystopier. Den har såklart kärlek och romantik, sorg, lust, inre kamper, överlevnad, svek och vänskap men för att sammanfatta boken skriver jag att den är rå, blodig och mörk. Precis som en vampyrbok ska vara.

The Immortal Rules är den första boken jag läst om riktiga vampyrer, inte alls som vampyrerna från exempelvis Twilight, Morganville, Vampire Academy eller House of Night. Riktiga vampyrer, blodtörstiga och skoningslösa. En mycket bra bok som rekomenderas för alla.

Längtar ihjäl mig tills The Eternity Cure kommer ut. Hylla Blood of Eden!
 
Betyg: 9,5/10
Favoritkaraktär: Kanin eller Ezeikel
Karaktär jag gilalr minst: Ruth
Sidantal: 485
Första meningen: "They hung the Unregistreds in the old warehouse district; it was a public execution, so everyone went to see."
Sista meningen: "Looking up at the approaching rabids, I smiled."
Författare:

Böcker jag måste ha!

Underbara omslag, underbara handlingar?
Längtar tills jag får tag på dessa: älskar omslagen!
 


Min favorit är nog omslaget till Clockwork Princess (Infernal Devices #3) men älskar de allesammans. Vilket omslag tycker du är snyggast? Har du läst  någon av dessa?

My Soul To Lose

"It starts with a scream."
 
My Soul To Lose är Soul Screamers prequel av Rachel Vincent, d.v.s. en kort bok om det som skedde innan den första boken i serien. Böckerna i serien är (hittills), inkluderat med prequels och sådant; My Soul To Lose (prequel), My Soul To Take (1), My Soul To Save (2), My Soul To Keep (3), My Soul To Steal (4), Reaper (prequel 2), If I Die (5), Never To Sleep (tillägg till If I Die) och Before I Wake (6).
Självklart är My Soul To Lose som prequel en mycket kort bok, men böckerna som tillhör huvudserien är i normallängd.
 
"Kaylee is just your average girl shopping at the mall with friends - until a terrified scream bursts from her that cannot be stopped. Taken to a hospital ward, will she be able to save her mind - and her life?"
 
 
Boken bygger på mystik, vilket jag gillar. Att man inte fick reda på några svar, men att man ställde en massa frågor, gör det otroligt spännande att börja läsa den riktiga serien.
 
Trots att boken var mycket kort hann den bli riktigt spännande och jag vill verkligen veta vad som händer med Kaylee och Lydia. Boken skapade verkligen en stark nyfikenhet hos mig.
 
Jag älskar verkligen idén till böckerna! En paranormal utan vampyrer, varulvar och feer, ingredienser jag tröttnat helt på. Istället handlar det om en tjej som måste skrika när någon dör - otroligt häftigt gjort, och författaren måste verkligen vara mycket begåvad och fantasifull för att komma på en sådan bra och spännande idé till böcker.
 
Trots att boken var kort så kommer jag definitivt fortsätta att läsa serien (har redan köpt de två första böckerna). Jag gillade tempot, karaktärerna, till och med miljön var otroligt fascinerande... ja allt blev så spännande på dessa få sidor. Men naturligvis så kommer boken att få ett orättvis betyg eftersom det trots allt inte hinner hända lika mycket i en prequel som i en vanlig bok. Man hann ju inte direkt förälska sig med karaktärerna eller så, utan det är bara ett smakprov på handlingen. Men jag ser verkligen fram emot resten! Förutser att detta kommer att bli en paranormalserie för mig.

Betyg: 7/10

Favoritkaraktär: Lydia
Sidantal: 53
Första meningen: "'Thanks for the ride, Traci!'"
Sista meningen:
"'She took too much.'"
Författare:

Insurgent

"One choice because a sacrifice, a sacrifice becomes a loss, a loss becomes a burden, a burden becomes a battle. One choice can destory you"
 
Insurgent är den mycket efterlängtade fortsättningen till Divergent av Veronica Roth. Serien är en trilogi vars sista bok varken har fått titel eller omslag ännu. Den beräknas komma 2013.
 
"One choice can transform you - or it can destory you. But every choice has consequenses, and as unrest surges in the factions all around her, Tris Prior must continue trying to save those she loves - and herself - while grapping with haunting questions of grief and forgiveness, identity and loyalty, politics and love.
Tris's initiation day should have been marked by celebration and victory with her chosen fraction; instead, the day ended with unspeakable horrors. War now looms as conflict betweet the factions and their ideologies grows. And in times of war, sides must be chosen, secrets will emerge, and choices will become even more irrevocable - and even more powerful. Transformed by her own decisions but also haunting grief and guilt, radical new discoveries, and shifting relationships, Tris must fully embrace her Divergence, even if she does not know what she may lose by doing so.
 
Intoxicating thrill ride of a story, rich with hallmark twists, heartbreaks, romance and powerful insights about human nautre."
 
 
Divergent serien är verkligen min absoluta favoritdystopiserie, i topp bland alla genrér totalt.
 
Jag älskade verkligen Insurgent och kunde inte släppa taget om den. Spänningen var ständig och tempot högt, och varje kapitel slutade så otroligt spännande vilket gjorde att en fortsatt läsning inte var att diskutera.
 
På vissa ställen var boken otroligt rolig, jag skrattade faktigst rätt ut, vilket låter rätt fånigt, men är sant. Andra delar var otroligt romantiska medan vissa andra var så sorgliga att jag inte kunde hindra tårarna från att falla (och det säger en hel del, har bara gråtit till en annan bok tidigare).
 
Boken hade mer av "olycklig-kärlek"-ingrediensen än Divergent vilket gjorde det hjärtkrossande att läsa många av kapitlerna.
Jag måste ersänna att det var stor skillnad att läsa Insurgent från Divergent eftersom handlingarna var så skilda. I Divergent handlar det 'bara' om hur Tris försöker anpassa sig till Dauntless och att man får läsa om hennes nya liv. I Insurgent har hon redan fått ett nytt liv och får leva med konsekvenserna av sina beslut. Men jag gillade faktigst ändå Divergent bättre, eftersom allting var så nytt för Tris och man fick se henne utvecklas på ett annat sätt. Men jag älskade ändå Insurgent även om serien fick en helt annan vändning från Divergent.
 
Boken var mycket mystisk och hade enormt många överraskningar, bra många fler än i Divergent. De många tvisterna gjorde det måste hjärtkrossande och spännande att läsa.
 
Jag började gilla karaktärer jag förut avskydde och började hata karaktärer jag förut ansåg vara bedårande. Alla fick ett helt nytt perspektiv. Jag ska dock inte erätta på vilket sätt då jag skulle spoila om vem som bytte sida o.s.v.
Men det jag kan skriva om karaktärerna är att jag blir så irriterad på Tris! Jag avskyr de besluten hon gör, även om själva besluten är rätt så gör hon det på fel sätt. Hon anförtror sig inte åt någon och stänger till och med Tobias ute - vilket jag tycker hemskt illa om. Flera gånger i boken när hon hamnade i trubbel på grund av ett val hon gjort så kom Four och satte allt till rätta igen, och sedan gör hon bara om samma sak, fast hon lovat honom att inte göra det. Nej - sådant blir jag irriterad på! Men det förstör förstås inte boken utan det är bara en av de många känslorna som väcks när man läser den.
 
Jag älskar Roths språk - det är enkelt men ändå komplicerat på något sätt. Hon använder helt enkelt avancerade ord men inte så överavancerade att man inte förstår sammanhanget. Och hennes meningsuppbyggnader gör texten flytande och skapar högt tempo.
 
Och jag som tyckte att Divergent slutade spännande! Med jämförelse med Insurgent så .... oj. Slutet på Insurgent var så underbart! Hemskt... vackert... spännande... - mållöst, helt enkelt! Jag måste verkligen förhandsboka den sista delen i serien! Längtar så enormt mycket! Kan officiellt skriva att jag blivit ett fan! Måste ha fortsättningen efter denna underbara bok... men samtidigt är jag lite rädd att få reda på hur allt slutar. För hur kan en serie som denna sluta lyckligt? Vill verkligen inte förlora mina favoritkaraktärer...
Rekomenderar verkligen den här serien till alla. Du kommer inte bara att läsa en underbar bok, utan du kommer även lära dig någonting; både om mänskligheten och dig själv.
Alla känslor boken förmedlar är vad som gör den så fantastisk.
Sorg. Lycka. Skuld. Förtvivlan.
Allt.
 
Betyg: 9/10

Favoritkaraktär: Tobias
Karaktär jag gillar minst: Caleb
Sidantal: 525
Första stycket: "I wake with his name in my mouth. Will. Before I open my eyes, I watch him cruple to the pavement again. Dead. My doing."
Sista stycket: "The video stops. The projetor glows blue against the wall. I clutch Tobia's hand, and there is a moment of silence like a withheld breath. Then the shouting begins."
Författare:

Nytt i brevlådan!

Som många vet så hade jag gjort en beställning på tio böcker från cdon.se och idag kom den! Var förstås tvungen att hämta den nere på posten då paketet var tre gånger större än brevlådan... men nu har jag mina älskade böcker här!
 
Märker nu att inte alla böcker syns så tydligt så jag kan berätta lite kort vilka det är genom att ge titel, författare, serie och ett citat från bokens baksida;
 
Fantasy Lover // Sherrilyn Kenyon:
"Sure, love can heal all wounds, but can it break a two-thousand-year-old curse?"
Serie: The Dark Hunters #1 av 22
 
Stone of Tears // Terry Goodkind:
"She must sacrifice everything she holds dear and begin a war she knows can olny end in death."
Serie: The Sword of Truth #2 av 13
 
Frozen // Robin Wasserman:
"But she can't deal with what she knows, deep down, everytime she forces herself to look in the mirror: she's not the same person she used to be."
Serie: The Cold Awakening #1 av 3
 
My Soul to Lose // Rachel Vincent:
"Taken to a hospital ward, will she be able to ssave her mind - and her life?"
Serie: Soul Screamers #1 av 7
 
My Soul to Take // Rachel Vincent:
"Because saving one life means taking another..."
Serie: Soul Screamers #2 av 7
 
My Soul to Save // Rachel Vincent:
"Soon she discovers souls can indeed be sold..."
Serie: Soul Screamers #3 av 7
 
The Immortal Rules // Julie Kagawa:
"Humans are blood cattle."
Serie: Blood of Eden #1 av 2
 
Insurgent // Veronica Roth:
"A choice becomes a sacrifice."
Serie: Diverent #2 av 3
 
Wither // Lauren DeStefano:
"In this bleak landscape, young girls are kidnapped and forced into polygamous marriages to keep the population from dying out."
Serie: Wither #1 av 3
 
Nightshade // Andrea Cremer:
"Is forbidden love worth the ultimate sacrifice?"
Serie: Nightshade #1 av 3
 
Har du läst någon av dem? Vilken borde jag se fram emot mest?

För tillfället tror jag att jag ska börja läsa boken Insurgent eftersom jag nyligen läste (och älskade) Divergent och vill ha fortsättningen. Men kommer inte att få tid till att läsa förren jag ska gå och lägga mig....

Nightfall

Nightfall är den femte boken av hittils tio i Vampire Diaries serien av L.J. Smith.
 
"She's alive - but no longer just human!
When Elena's beloved, Stefan, is lured away from Fell's Church, Damon seizes his chance to convince her that he is the brother she is meant to be with... But a darkness is infiltrating the town, and Damon, alsways the hunter, is now the hunted; he becomes prey to a malevolent creature that can possess him at will, and who desires Elena just as much, but for what purposes?"
 
 
 
Alltså jag har så delade åsikter kring Vampire Diaries! Dem är så sega, tråkiga och hopplösa... men samtidigt så underbara!
 
Jag älskar tv-serien men böckerna är inte lika bra. Nightfall är hittills den tjockaste boken i serien på sina som på när 500 sidor. Detta är ju inte särskillt långt - men det känns som en evighet! Jag ville hela tiden att den skulle ta slut, jag hade enormt tråkigt medan jag läste boken.
 
Men trots det hände det något nytt på varje sida, någonting enormt spännande, och det gör mig kluven. Varför var den så tråkig och seg när det hela tiden hände någonting? Tja, jag vet fortfarande inte det trots att jag har suttit och funderat på det ett tag så den här recensionen kommer inte att bli så bra.
 
Jag älskade handlingen, alla händelser, karaktärerna och tempot, men ändå fastnade jag inte alls och tyckte bara att den var tråkig. Kanske är det sättet Smith skriver på? Kanske är det för att jag har läst så bra böcker på sista tiden, som Pandemonium och Cinder..? Eller så behöver jag helt enkelt en läspaus.
 
Boken var rolig trots att jag aldrig skrattade, boken var spännande men jag satt aldrig som på nålar, boken var sorglig men jag grät aldrig. Så trots att den hade allt så var den extremt dålig... säkert bara jag som är trött på Vampire Diaries och som beöver en paus. Slår vad om att jag skulle sätta toppbetyg på Nightfall om jag väntade ett halvår med att läsa den. Så tro inte att det är en värdelös bok bara för att en får dåligt betyg, för det är det inte!
 
Om man har tyckt att föregående böckerna i serien är okej så kommer man att älska den här; det händer mycket mer och den är mycket mer spännande.
 
Handlingen skulle säkert få 8,5 poäng utav 10 om jag vore på rätt humör eller läst den vid ett annat tillfälle, men nu känns det som om jag skulle kunna ge den lägsta betyg. Så för att kompromissa så ger jag den en stark fyra. Kanske läser jag om den senare och ändrar mitt omdömme? Jag har trots allt resten av serien här hemma som jag måste läsa...
 
Betyg: 4/10

Föregångare: The Reunion
Efterföljare:
Shadow Souls
Favoritkaraktär: Damon eller Matt (*Mutt*)
Karaktär jag gillar minst: Caroline
Sidantal: 471
Första stycket: "'Ste-fan?' Elena was frustrated. She couldn't make the mindword come out the way she wanted."
Sista stycket: "That means that Damon, Matt, and I - we're fugitives in two worlds. And I have no idea what's going to happen tomorrow. Elena."
Författare:

Fateful

Fateful är en fristående bok av Claudia Gray, författare av bland annat Evernight serien. Boken utspelar sig på RMS Titanic och handlar om tjänaren Tess.
 
"A tragic tale about falling in love on the world's most infamous ill-fated sea voyage as heroine, Tess, discovers darker secrets that lie beneath the doomed crossing... and a hidden brotherhood that threaten to tear her lover from her forever."
 
 
Ett måste för alla som fastnat för Titanic, historia, paranormal, kärlek och sorg!
 
Jag älskade alla karaktärer i boken, de var så välbeskrivna och kändes så verkliga. För vissa kände jag sympati och för andra kände jag hat, men jag älskade ändå allesammans.
 
Det här är första gången jag läser en bok av Claudia Gray trots att jag hört att hennes Evernight serie ska vara mycket bra. Och jag kan direkt skriva att efter att ha läst Fateful vill jag absolut läsa fler av hennes verk!
 
Hon skrev på ett så realistiskt sätt, att trots att det fanns paranormala händelser så var alla förklarade. Dessutom tycker jag att det är unikt och härligt att läsa en bok som utspelar sig på Titanic! Gray har verkligen satt sig in i Titanics detaljer och kan därför måla upp en underbar bild av skeppet. Blandningen av det övernaturliga och historian blir en vacker men tempofylld berättelse om en förbjuden kärlek.
 
Det finns väldigt många överraskningar och vändningar i boken och det blir inte en tråkig stund. Men trots allt så finns det ju lite som van vet ska ske; vem vet inte hur Titanic slutar?
 
Texten hade ett bra flyt som enkelt blandar in både mystik och spänning. Jag tycker också att det var läckert att man fick läsa ur en tjänares synvinkel.
 
Jag gillar att Gray har tagit med personer som faktigst var med på Titanic, exempelvis Mr. Andrews.
Jag gillar också att Tess relation med Alec växer fram, och inte att det är kärlek i första ögonkastet. Det gör et mer verkligt.
 
Det finns bara en sak som jag inte gillar med boken. Det är att det känns så konstigt att läsa om varulvar på Titanic. Jag skulle nog gilla boken bättre om Gray skrivit om Tess och Alecs relation som en tragisk romans för sig, inte lägga till varulvsdelen. Det blir en lite konstigt kombination. Det hade helt enkelt blivit bättre utan varulvarna.
 
Dessutom undrar jag mer vad som hände i slutet. Det finns så många karaktärer som man inte får veta dog eller överlevde; däribland min favoritkaraktär! Jag blev så ledsen när man inte fick veta om hon dog...
 
Men jag älskade ändå boken och rekomenderar den för alla.
 
Betyg: 8,5/10

Favoritkaraktär: Irene
Karaktär jag gillar minst: Lady Regina
Sidantal: 325
Första meningen: "April 9,1912. It's not too late to turn back, I tell myself."
Sista stycket: "'Mikhail had me,' he says. 'He had me under his control until the moment he commaned eme to kill you - aand that was something I could never do. My love for you is what keeps me human, Tess. And it always will.'"
 
Författare:

Pandemonium

"A world without love - the most deadly desease of them all."
 
Pandemonium är den andra fantastiska delen i Delirium serien av Lauren Oliver. Serien handlar om en framtid där kärlek är en sjukdom och ett lagbrott som straffas med avrättning.
 
"I'm pushing aside the memory of my nightmare, pushing aside thoughts of Alex, pushing aside thoughts of Hana, and my old school, push, push, push, like Raven taught me to do. The old life is dead. But the old Lena is dead too. I buried her. I left her beyond a fence, behind a wall of smoke and flame."
 
Jag verkligen älskade Pandemonium! När jag läste Delirium tyckte jag att den var bra men rätt seg. Pandemonium däremot var fantastisk!
 
För det första hade Pandemonium en riktigt läckert disposition! Varannat kapitel var från där Delirium slutade (de kallades then) och varannat kapitel var det som verkligen hände henne nu (de kallades now). Det gjorde det mycket spännande att läsa boken och det skapade mystik och en djupare förståelse på samma gång.
 
Det enda som jag ogillade med boken var att den hade en rätt så seg början, men det gick över snabbt. Men detta sänker ändå betyget. Den hade ett högt tempo rakt igenom boken och lagom med romantik. Och den slutade så otroligt spännande! Till och med mer spännande än Delirium!
 
Jag älskar storyn; ett samhälle utan kärlek och tycke att Laruen Oliver framför den på ett mycket bra sätt och att hon verkligen är rätt författare för att få fram budskapen. Jag älskar verkligen Lauren Oliver mer och mer efter att ha läst tre av hennes böcker (Before I Fall, Delirium och denna) och jag längtar enormt mycket efter Requiem, den tredje och sista delen i Delirium serien. Vill ha den nu! Pandemonium är så amazing och Lauren Olivers sätt att skriva är så fantastisk - jag kunde inte släppa taget om boken! När jag väl var tvungen att lägga undan den för att äta eller liknande kunde jag inte tänka på annat. Inte ens nu när boken är slut kan jag släppa taget.
 
För er som inte har läst Pandemonium (fy fy fy!) så gör det nu! Och för er som inte ens läst Delirium - skynda med att skaffa en kopia med detsamma och skaffa dig Pandemonium när du ändå håller på! En mycket mycket fantastisk serie som passar alla, har spänning, dramatik, kärlek, revolutioner, hopp, brott, korruption och kaos. Älskar älskar älskar verkligen Delirium serien! Prisa Lauren Oliver! Bättre författare kommer du inte att hitta.
 
Betyg: 9/10

Favoritkaraktär: Julian eller Raven
Karaktä jag gillar minst: Thomas
Sidantal: 375
Första stycket: "Alex and I are lying together on a blanket in the backyard of 37 Brooks. The trees look larger and darker than usual. The leaves are almost black, knitted so tightly together they blot out the sky."
Sista stycket: "Impossible. I close my eyes and reopen them: the boy from a dream, from a different lifetime. A boy brought back from the dead. Alex."
Författare:

Romantik:
4/5
Spänning:
5/5
Tempo:
4/5
Miljöbeskrivningar:
4/5
Karaktärsbeskrivningar/karaktärsdrag:
4/5
Dialoger/Monologer:
5/5
Språk/Disposition:
5/5

De Andra Sagornas Bok

De Andra Sagornas Bok är en självbärande bok av Emma Lundquist publiserad av Mörkerdottir bokförlag.
 
"Det finns de som aldrig fick sin saga berättad. I år efter år har dessa sagornas bifigurer bidat sin tid i böckernas marginaler, otåligt väntande. Ytterligare andra har stillatigande tvingats bevittna hur deras saga förvanskats till oigenkännlighet. Förgäves har de väntat på upprättelse. Väntat på att de nedpräntade bokstäverna ska bilda de ord som gått förlorade. Att den historia som berättas ska vara sann.
Nu är tiden inne. Det är dags att berätta dessa glömda sagor, som de verkligen utspelade sig. Dags att ta reda på vem som är ond och vem som är god och om det existerar några lyckliga slut.
Här finns Blygers berättelse om Snövis så som han upplevde den och här har den lilla sjöjungfruns syster fått komma till tals. Häxan som mötte Hans och Greta har fått ge sin version av vad som hände i pepparkakshuset och prinsessan har själv fått berätta om den tid hon levde fängslad i drakens grotta.
Varje öde är en saga, men alltför många blev aldrig berättade. Inte förren nu. Här, i De Andra Sagornas Bok."
 
En intressant bok; unik. Det  var lite mysigt att läsa om ens barndomskaraktärer men ur andra perspektiv och man började fundera över de olika tolkningarna av sagorna. Jag gillade verkligen nostalgidelen av boken.

Men, boken kändes för surrealistisk. Visst jag et att det är sagor, men när det är fantasy eller paranormal finns det alltid beskrivningar för det onaturliga som händer vilket gör det mer realistiskt. Detta saknade denna boken.
 
För att vara helt ärlig så gillade jag inte boken. Den var tråkig, hade inte tempo och var lätt osammanhängande att läsa. Jobbigt helt enkelt. Den hade ingen spänning och den lilla mystik som fanns togs udden av att handlingen inte var tillräckligt bra.
 
Dock så tycker jag att det var coolt gjort av författaren att göra så att hon själv och boken man höll i blev en stor del av berättelsen. Om du inte förstår vad jag menar måste du läsa boken för jag vill inte spoila. Detta gjorde i alla fall boken aningen mer fängslande.
Men jag gillar inte författarens sätt att skriva; det var för amatörmässigt, speciellt när hon egentligen bara skrev om andras verk. Detta blir ännu ett bevis på min tidigare teori; det är väldigt svårt att få tag på en bra svensk författare. Hittils finns det bara en svensk författarinna som jag gillar och det är fantastiska Simona Ahrnstedt.
 
Dessutom ogillade jag att boken var så kort. Visst, i det här fallet slapp jag ju läsa en lång tråkig bok men ändå. Boken kändes som en tjock tidning.
Men jag måste ändå ge credit till en vacker framsida.
Men ändå; De Andra Sagornas Bok är inte en bok jag skulle vilja betala för.
 
Betyg: 3,5/10

Sidantal:
180
Första meningen:
"Den kraftiga höststormen fick den lilla stugans väggar att knaka och knäppa."
Sista meningen: "'Jag tycker att hon skulle ha gift sig med svalan istället.'"
Författare:

The Reunion

The Reunion (även kallad Dark Reunion) är den fjärde boken av tio i Vampire Diaries av L.J. Smith.
 
"Elena summons the vampire trio once more to unite and challenge their fate. Together they will be called to face the most terrifying evil Fell's Church has ever known."
 
Ja ja ja nu blir det så mycket bättre! Efter två usla böcker och en bra kommer The Reunion med storsmällen! Ständig spänning och växande mystik. Mycket sorg och till och med lite läskig. L.J. Smith har verkligen förbättrat sin skrivteknik och det enda jag faktigst kan klaga på är typsnittet vilket inte författaren ror på. Men trots att jag inte kan komma på några tydliga fel så kommer den garanterat inte få toppbetyg. Jag vet inte varför men någonting med boken gör att den inte var så bra trots att jag älskade den... kanske för att jag har läst så många andra bra? Men värd att läsa för alla romantik/vampyrälskare. Fortfarande finns dock väldiga skillnader från tv-serien vilket jag har blandade känslor för.
 
Betyg: 5/10

Favoritkaraktär: Damon eller Klaus.
Karaktär jag gillar minst: Vicki
Sidantal: 216
Första stycket: "'Things can be just like they were before.' said Caroline warmly, reacing out to squeeze Bonnie's hand. But it wasn't true. Nothing could ever be the way it had been before Elene died. Nothing. And Bonnie had serious misgivings about this party Caroline was trying to set up. A vague nagging in the pit of her stomach told her that for some reason it was a very, very bad idea."
Sista stycket: "21 June, 7.30 a.m. The Summer Solstice. Dear Diary, Oh, it's all too much to explaine and you wouldn't  believe it anyway. I'm going to bed."
Författare:

The Fury

The Fury är den tredje boken av de hittils nio i Vampire Diaries serien av L.J. Smith. Serien följer Elena som desperat försöker välja mellan vampyrbröderna Stefan och Damon.
 
"Faced with an ancient evil, Stefan and Damon must stop their feudin and join forces with Elena to confront it. But in so doing, they are unwittingly sealing her fate..."
Nu börjar serien att komma igång. De två första böckerna var riktigt riktigt tråkiga men i The Fury blir tempot högre och spänning och mystik tätnar.
 
I denna boken börjar det även skilja sig mycket mer från tv-serien, vilket blir mer spännande att läsa när man inte vet vad som ska hända. I exempelvis tv-serien är Katherine med i alla säsongerna (hittills tre) medan hon i bokserien endast är med i några kapitel ur The Fury.
 
Jag hade svårt att släppa taget om den här boken då spänningen höll i sig och läste ut den på två sittningar. Serien blir bara bättre och bättre.
 
Men fortfarande stör jag mig på typsnittet, detta drar ner bokens betyg.
 
Boken var väldigt känslosam rätt igenom och slutade väldigt sorgligt och gjorde att man verkligen vill fortsätta läsa resten av böckerna. Rekomenderar verkligen serien för alla romantiker eller vampyrälskare, och ge inte upp efter de första böckerna för serien blir bättre!
 
Betyg: 4,5/10

Favoritkaraktär: Damon Salvatore eller Katherine Pierce
Karaktär jag gillar minst: Stefan Salvatore
Sidantal: 192
Första stycket: "Elena stepped into the clearing. Beneath her feet tatters of autumn leaves were freezing into the sluth. Dusk had fallen, and although the storm was dying away the woods were getting colder. Elena didn't feel the cold."
Sista stycket: "She wasn't a saint. She wasn't always sweet and good and honest and agreeable. But she was strong and loving and loyal to her friends, and in the end she did the most unselfish thing anybody could do. Meredith says it means she chose light over darkness. I want people to know that so they'll always remember. I always will."
Författare:

RSS 2.0