Nytt i samlingen, #222

 
Den här veckan kom inga böcker, men desto fler filmer. Från Universal kom The Great Wall med Matt Damon i huvudrollen, samt Split med James McAvoy. Paramont skickade xXx: Return of Xander Cage, medan jag fick Live by night från Warner bros.
 
Dessutom sände 20th Century Fox dramat Dolda tillgångar, som baseras på boken med samma namn av Margot Lee Shetterly, samt den sjätte säsongen av Homeland. Denna är jag mest taggad över, eftersom de senaste säsongerna av serien har varit fenomenala. Jag har riktigt höga förväntningar, men tvivlar inte på att de kommer att bemötas. 

Destination: Chile

Författare: Katy Colins.
OriginaltitelDestination: Chile.
SerieÄventyr för ensamma hjärtan #3.
Längd: 302 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Georgias resebyrå går över förväntan och hon har precis flyttat ihop med sin pojkvän. Så dyker ett oväntat erbjudande upp, och innan hon vet ordet av har den hon åkt till Chile med Ben för att medverka i en reality-show för par i resebranschen. Resen kommer dock att bjuda på oväntade avslöjanden, och den framtid som Georgia varit så säker på ter sig allt mer avlägsen."
 
 
 
 
 
Destination: Chile är en lättsam må bra-bok, lika bra som tidigare delar i serien. Innehållet är lätt att ta till sig, texten flyter på bra och karaktärerna har ett härligt sinne för humor. Det är en gladlynt och sorglös läsning som passar perfekt nu under sommaren.
 
Men romanen har brister. Och fast de inte väger särskilt tungt i förhållande till det som är bra med boken, är de värda att nämna.
  • Georgia går tidvis på mina nerver. Ibland blir hon för mycket av ett kontrollfreak, och det blir lite tröttsamt att många av grälen som paret har hade kunnat undvikas med bättre kommunikation.
  • Handlingen är rätt förutsägbar och utmärker sig inte från mängden.

  • Jag hade velat ta mer del utav Chiles kultur och fått en mer levande beskrivning av samhället, snarare än att ha fokus på reality-serien.

Men trots bokens brister bjöd Destination: Chile på en underhållande läsning. Jag tycker väldigt mycket om Katy Colins sätt att skriva, och läser gärna mer av henne i framtiden.
 

xXx: Return of Xander Cage

Regissör: D. J. Caruso.
Genre: Action.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Vin Diesel, Donnie Yen, Deepika Padukone, Ruby Rose, Nina Dobrev, Toni Collette.
Releasedatum: 2017–06–12.
Distributör: Paramount.
 
"När ett gäng legosoldater stjäl ett högteknologiskt vapen som utgör ett globalt hot, behöver världen superspionen Xander Cage. Tillbaka i hetluften leder Xander ett dödsföraktande team på ständig jakt efter action och adrenalinkickar, med målet att rädda världen medan de ser coola ut."
 
Fast xXx: Return of Xander Cage har okej skådespelare och en del riktigt snygga stuntscener, är filmen ingen större hit. Den känns slapp och forcerad, och uppvisar inget nytt. Intresset förloras snabbt, och redan efter några minuter kände jag att jag distraherades av annat.
 
Xander Cages team tar sig an bovar med "stil". 
 
xXx: Return of Xander Cage är en väldigt typisk actionrulle. Den använder samma förutsägbara klyschor, tafatta karaktärspersonligheter och tunna handling som vi har sett dussintals gånger tidigare. Det är nonstop innehållslös action, och avsaknaden på en gripande berättelse gör att man snabbt tröttnar.
 
Filmen har en del läckra stuntscener. 
 
Som helhet är xXx: Return of Xander Cage medioker. Den känns överansträngd och andefattig, och är helt enkelt inte värd att lägga 107 minuter på.
 

Besynnerliga berättelser

Författare: Ransom Riggs.
OriginaltitelTales of the peculiar.
Serie: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn #0,5.
Längd: 181 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
"Boken är endast avsedd att läsas av besynnerliga. Om det skulle falla sig så att du inte tillhör dem, vill jag be dig att genast lägga tillbaka den där du hittade den och glömma detta. Var inte orolig, du kommer inte att missa något. Jag är övertygad om att du bara skulle tycka att de här historierna är oroväckande och inte alls i din smak. Dessutom har du inget med dem att göra."
 
 
 
 
Jag tycker väldigt mycket om Besynnerliga berättelser. Det är en antologi med tio samlade noveller. Dessa framhäver de besynnerligas folklore, och utspelar sig alltså i samma värld som Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Den är dock fristående från originaltrilogin, och går alldeles utmärkt att läsa även om du inte har tagit del av Ransom Riggs tidigare verk.
 
Bokens berättelser är strukturerade som bisarra sagor. Dessa är väldigt lätta att förälska sig i, då den intelligenta kombinationen mellan satiriska budskap och makaber humor underhåller från början till slut. Dessutom är boken riktigt behaglig att läsa – med bra flyt på texten, vackra illustrationer samt karaktärer man snabbt förälskar sig i.
 
 
Besynnerliga berättelser är i sin helhet både spännande och underhållande. Jag rekommenderar boken varmt, både till er som redan hittat tjusningen i Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och till er som är nyfikna på att besöka Ransom Riggs magiska värld för första gången.
 

A Cure for Wellness

Regissör: Gore Verbinski.
Genre: Thriller, skräck.
Längd: 2 hr 27 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dane DeHaan, Jason Isaacs, Mia Goth, Ivo Nandi, Adrian Schiller, Celia Imrie.
Releasedatum: 2017–07–03.
Distributör: 20th Century Fox.
 
"En man skickas till en kurort för att hämta hem ett företags vd. Han inser snart att allt inte står rätt på sanatoriet, och att något inte stämmer med behandlingarna som får patienterna att stanna kvar. Samtidigt testas hans egna mentala hälsa och han blir mot sin vilja inlagd för att kureras."
 
A cure for wellness är en underlig men atmosfärisk film. Den börjar faktiskt riktigt bra, med tät mystik och en tryckande, obehaglig stämning. Dessutom är skådespelarna duktiga, och det enastående fotot imponerar med vackra vyer. Redan de första minuterna blir det tydligt att filmen har god potential till att bli något extraordinärt.
 
Lockhart försöker hitta sitt företags vd på sanatoriet. 
 
Allteftersom filmen fortskrider börjar man dock vilja få svar på sina frågor. Men faktum är att vi lämnas med alldeles för många lösa trådar, vilket blir antiklimatiskt. Att det finns fler frågor än svar gör också att filmen förlorar substans, då det inte känns som att den haft en ordentlig bakgrund till handlingen. 
 
Linjen mellan inbillning och verklighet suddas ut. 
 
A cure for wellness är också för lång. Den blir aldrig tråkig, men förlorar effekt då mer fokus ligger på att uppvisa estetik snarare än att skapa en rapp händelsekedja. Dessutom är slutet i sig en besvikelse. Successivt förlorar filmen trovärdighet och blir allt mer överdriven, och scenerna innan eftertexterna börjar rulla känns surrealistiska. De gör helt enkelt inte resten av den stämningsfulla filmen rättvisa.
 
Mot sin vilja läggs Lockhart in för att kureras. 
 
Allt som allt är A cure for wellness i grund och botten en riktigt obehaglig och spännande thriller. Men på grund av att händelserna avverkas långsamt och att säcken inte knyts ihop ordentligt går filmen miste om mycket potential.
 

Vinnarna av Dolda tillgångar

 
Nu är tävlingen avslutad och vinnarna dragna. Till er som inte vann den här gången får ni snart en ny chans, då nästa tävling drar igång!
 
De som har vunnit varsitt exemplar av Dolda tillgångar är:
  1. Anneth – DVD
  2. Jennifer – bluray
  3. Micke – bluray
Stort grattis! Ett vinnarmejl har skickats till er.

Forbidden

Författare: Tabitha Suzuma.
Serie: Fristående.
Längd: 418 sidor.
 
"Lochan och Maya har alltid varit mer som vänner än syskon. De har behövt växa upp snabbt, och hjälpa deras alkoholiserade mamma ta hand om deras tre yngre syskon. Stressen och deras förståelse för varandra har fört dem närmare varandra än två syskon vanligen är. Så nära, att de förälskat sig i varandra."
 
 
 
 
 
 
 
Forbidden lider av ett stundtals långsamt tempo och tar ett tag att komma in i ordentligt. Men successivt blir läsaren allt mer investerad i karaktärernas liv, och inom kort sitter man som fastgjuten. Det är en fantastiskt tankeväckande och berörande roman, som tar läsaren på en känslomässig berg- och dalbana mellan skratt och tårar.
 
Forbidden är en mörk och komplex berättelse som behandlar flera svåra ämnen, så som panikångest, incest, misshandel och alkoholism. Det är en intensiv bok, som minst sagt kan upplevas som ”triggering” för vissa läsare. Men den är minst sagt värd att läsa. Karaktärerna – både protagonisterna och sidkaraktärerna – är djupt konstruerade med livfulla personlighetsdrag. De känns som verkliga individer, och det är riktigt intressant att läsa om hela familjen och deras vardagliga kamp. Tabitha Suzuma sammanlänkar dem skickligt till läsaren, och det gör genuint ont att läsa om det som karaktärerna går igenom. Smärtan intensifieras ju längre in i läsningen man kommer, och framåt slutet var jag nära att brista ut i gråt.
 
Förutom tempot, som jag nämnde i recensionens början, har Forbidden ytterligare en svaghet. Boken berättas ur både Mayas och Lochans perspektiv, vilket gör att vi får en djup förståelse för dem båda. Men deras berättarröster är relativt lika varandra, och ibland blandade jag ihop vem som gjorde vad. Jag hade velat se dem utmärka sig mer karaktäristiskt i deras sätt att tänka och agera, för att tydliggöra ur vems perspektiv man läser.
 
Som helhet är Forbidden en riktigt stark och berörande läsning. Det är inte en bok man glömmer i första taget.
 

Reign, säsong 2

Längd: 14 hr 38 min.
Antal avsnitt: 22 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, romantik.
Skådespelare: Adelaide Kane, Megan Follows, Toby Regbo, Torrance Coombs, Celina Sinden, Anna Popplewell, Craig Parker, Rose Williams.
 
"Skimret från bröllopsresan slocknar snabbt för det nygifta paret. Frankrike blir alltmer oroligt och Mary och Francis måste hantera en oäkta son, mord, utpressning, våldtäkt och kraven på en tronarvinge. Det kungliga paret kämpar med att göra det som är bäst för kungadömet och som känns bäst för dem själva."
 
 
Den andra säsongen bekräftar Reign som en guilty pleasure. Jag fängslas av intrigerna och vill hela tiden veta vad som kommer att hända, men serien har onekligen fler brister än vad jag kan räkna till. Ändå underhålls jag, och jag kan omöjligen tycka illa om den – så ta recensionen med en nypa salt.
 
Frances måste hantera följderna av sitt korta förhållande med Lola. 
 
Reign är fruktansvärt chessy. Dialogerna är sötsliskigt krystade, och mycket av det som händer känns rent utav löjligt. Jag blir också matt av all kärleksdrama. Eftersom jag var så lättad när kärlekstriangeln mellan Mary, Frances och Bash tog slut, blev jag minst sagt besviken när jag upptäckte att den ersatts med en ny. Det är tröttsamt att karaktärerna inte kan vara lyckligt monogama, och de oräkneliga grälen tar udden av det annars spännande dramat.
 
Marys och Frances styre kräver många liv. 
 
En annan sak som stör är seriens övernaturliga element, som helt skulle kunna tas bort utan någon påverkan. Det känns som att serieskaparna slängt in detta för att de inte litar på att innehållet är tillräckligt bra, och vill intressera så många som möjligt. Dock får det motsatt effekt, då spökena, de magiska ritualerna, och demoniska märkena minst sagt känns malplacerade. De passar inte alls in i kontexten, och eftersom Reign är en verklighetsbaserad intrigserie känns det bara underligt att det finns där.
 
Kungafamiljen arbetar proaktivt för att behålla tronen. 
 
Den andra säsongen av Reign har många brister. Ändå hade jag svårt att släppa taget. Det är inte en serie som passar den kritiske, men om du är sugen på något lättsamt och intrigfyllt lär det passa som handen i handsken.
 

Nytt i samlingen, #221

Den här veckan verkar temat för det nya vara "blått", av någon anledning. 
 
 
Från Albert Bonnier fick jag thrillern Andras döttrar (org. Good as gone) av Amy Gentry. Boken handlar om Julie, som vid tretton års ålder kidnappas. Många år senare ringer det på dörren till familjen, och en kvinna som presenterar sig som Julie stiger på. Men snart börjar Julies mamma mot sin vilja tvivla på om flickan verkligen är deras försvunna dotter.
 
Från Lind&co fick jag Jag ser dig (org. I see you) av Clare Mackintosh. Detta är en av mina mest efterlängtade romaner för året, då jag älskade Mackintoshs debut Jag lät dig gå. Jag fullkomligt njöt av den spända stämningen, mystiken och det faktum att jag blev totalt grundlurad. Jag har hört att denna bok håller samma nivå, och ser mycket fram emot att ta del utav Mackintoshs förbluffande vändningar på nytt.
 
Från Opal kom Gryningsstjärna av Charlotte Cederlund. Det är den andra delen i Idijärvi-trilogin, som följer samen Áili. Jag tyckte om första boken och är nyfiken på hur serien fortskrider.
 
Från Gilla böcker fick jag Vända världen rätt (org. Holding up the universe) av Jennifer Niven, vilket är en fristående roman om Libby. Libby har dubbats till Amerikas fetaste tonåring, och ingen ser förbi hennes vikt. Efter sin mammas död träffar hon Jack, och plötsligt känns världen inte lika ensam längre. Jag har hört mycket gott om den, och det verkar vara en tankeväckande roman precis i min smak.
 
Jag köpte dessutom lite böcker från Adlibris. The heart of betrayal och The beauty of darkness, vilket är de avslutande delarna ur fantasyserien The remnant chronicles av Mary E Pearson. The names they gave us, vilket sägs vara en berörande berättelse om att hantera tragedier, samt Royce rolls som verkar vara en lättsam och underhållande sommarläsning.
 
Jag har också fått ett par filmer under veckan, nämligen A cure for wellness från Fox och Måste gitt från Universal Sony.
 
Glad midsommar, allesammans!

Tors hammare

Författare: Rick Riordan.
OriginaltitelThe Hammer of Thor.
SerieMagnus Chase #2.
Längd: 469 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Tors hammare är borta. Hammaren är det enda som skyddar de nio världarna från de mäktiga jättarna i Jotunheim. Magnus och hans vänner blir kallade att återfinna hammaren, ett uppdrag som kräver största diskretion, övermänsklig list och en svartalv med extremt god klädsmak. Tur att de åtminstone har det sistnämnda."
 
 
 
 
Det känns hemskt att medge att Tors hammare inte riktigt håller måttet. Det beror främst på att boken är så himla lik Riordans tidigare verk. Handlingen är nästintill identisk och en överhängande känsla av déjà vu följer med hela läsningen. Det känns uttjatat, och jag hade velat se något nytt och fräscht istället för en återanvändning av samma idé – igen. Det börjar bli rätt tröttsamt, och gör boken både intetsägande och förutsägbar.
 
Men Rick Riordan är ändå Rick Riordan, och är det något som han kan så är det humor. Tors hammare är precis som Riordans andra böcker riktigt underhållande, och absurda karaktärer så som Jack och Otis ger romanen en hel del charm. Jag har däremot lite svårt för protagonisten Magnus, som känns blek i jämförelse med de mer livfulla karaktärerna. Dessutom blir boken ibland lite för flamsig, och det som händer känns långt ifrån trovärdigt. Om romanen skrivits på ett mer originellt sätt så hade kanske de många sammanträffandena och dumma problemlösningarna fungerat, men just eftersom vi sett allt förut faller det platt.
 
I grund och botten är Tors hammare en bra bok. Hade jag läst den för ett par år sedan skulle jag sannolikt älskat den. Men nu är detta den elfte boken jag läst av Riordan, och de påtagliga liknelserna är svåra att ignorera. Eftersom Tors hammare saknar originalitet hade jag svårt att engageras.
 

Måste gitt

Regissör: Ivica Zubak.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 36 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Can Demirtas, Lena Endre, Madeleiene Martin, David Nzinga, Jörgen Thorsson.
Releasedatum: 2017–06–19.
Distributör: Universal Sony.
 
"Metins problem är att han skriver om allt han ser, hör och gör. Namn och platser dokumneteras i minsta detalj. Så när han en dag upptäcker att hans dagbok är borta slår paniken till. Han vet att om polisen hittar den så kommer halva orten att åka fast. Skulle den dyka upp hos maffian, ja då är han död."
 
Måste gitt är en annorlunda, svensk komedi som underhåller med skarpa kulturkrockar. Fast balansen mellan allvar och ironi ibland känns oklar, är filmen onekligen rolig och de smått absurda scenerna lockar fram en del skratt.
 
Metin för dagbok över sitt liv. 
 
Dessvärre håller Måste gitt inte hela vägen. Efter ett tag börjar filmen kännas långrandig och utdragen, och fast humorn lättar upp stämningen emellanåt så är det lätt att tröttna. Dessutom skapas aldrig ett genuint engagemang för karaktärerna.
 
Lena hittar Metins dagbok och fastnar för innehållet. 
 
Som helhet är Måste gitt en okej film. Jag gillar den rappa humorn och de härliga kulturkrockarna, men förlorade intresset rätt så tidigt på grund av tempot.
 

Wink Poppy Midnight

Författare: April Genevieve Tucholke.
OriginaltitelWink Poppy Midnight.
Serie: Fristående.
Längd: 251 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Wink är en rödhårig och tovig sagoberättare. Poppy är skolans manipulativa och grymma drottning. Midnight har varit kär i Poppy i åratal, men vill nu få ett slut på hennes nattliga besök. Men Midnight bestämmer så klart inte över Poppy. Snart rullar en suggessiv skräckberättelse igång, ett på många sätt annorlunda triangeldrama."
 
 
 
 
 
Wink Poppy Midnight har ett riktigt snyggt omslag, men bokens innehåll lever dessvärre inte upp till dess vackra yttre. Jag såg fram emot läsningen, men när det stod klart att boken inte var som förväntat blev besvikelsen stor. Anledningen till detta var att
  • karaktärerna inte kändes verkliga eller tilldragande
  • handlingen inte var tillräckligt gripande för att väcka genuint intresse
  • tempot är långsamt och alldeles för lite händer
  • konceptet är blekt och förvirrande.

Bokens tagline är ”En hjälte, en skurk, en lögnare. Vem är vem?”. Det var just denna tagline som väckte mitt intresse för läsningen, eftersom jag tycker att det är spännande att försöka lista ur karaktärers identitet och sanna jag. Men efter att ha läst Wink Poppy Midnight vet jag fortfarande inte vem som är vad, vilket gjorde mig snopen. Jag känner att jag inte fick ut särskilt mycket av läsningen och romanen gjorde så pass lite intryck att jag nu – bara någon dag efter att jag läst klart den – knappt kommer ihåg vad som hände i den.

 


La La Land

Regissör: Damien Chazelle.
Genre: Drama, musikal.
Längd: 2 hr 8 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Skådespelare: Emma Stone, Ryan Gosling, Rosmarie DeWitt, J.K. Simmons, Callie Hernandez.
Releasedatum: 2017–06–09.
Distributör: Nordisk film.
 
"Den förhoppningsfulla skådespelerskan Mia möter jazzpianisten Sebastian i en bilkö och sakta men säkert utvecklar de ett förhållande. Men kan Mias och Sebastians kärlek överleva deras stora ambitioner? Finns det överhuvudtaget plats för stormande kärlek när man försöker slå igenom i Hollywood?"
 
Jag blev väldigt besviken på La la land, och enligt mig är det en mycket överskattad film. Jag tycker vanligtvis om musikaler, men blev inte alls imponerad av denna. Handlingen är blek, tempot långsamt och filmen som helhet känns som ett enda stort, intetsägande antiklimax.
 
Jag har svårt för båda huvudrollsinnehavarna. 
 
La la land gjorde inget större intryck på mig. För det mesta satt jag uttråkad, på grund av att inte mycket händer i filmen, eller så kröp det i huden för att scenerna kändes så stela. Jag har dessutom väldigt svårt för båda huvudrollsinnehavarna, då varken Emma Stone eller Ryan Gosling är skådespelare som jag tycker om. Vidare är själva musiken i sig okej, men samtidigt inte särskilt minnesvärd. Låtarna utmärker sig inte, och sångprestationerna sticker inte ut.
 
Det händer inte mycket i filmen. 
 
De missriktade lovorden indikerar att La la land är ett mästerverk, men filmen är inte alls så bra som den ger sken utav. Trots vissa förgyllande scener var dramats främsta förmåga att få oss i soffan att gäspa.
 

The Kiss of Deception

Författare: Mary E. Pearson.
SerieThe Remnant Chronicles #1.
Längd: 486 sidor.
 
"Kungariket Morrighan grundas på tradition, men vissa traditioner kan Lia inte stå ut med. Som att behöva gifta sig med någon hon aldrig träffat för att säkra en politisk allians. Hon flyr till en avlägsen by, där hon etableras som servitris. När två mystiska främlingar anländer till byn blir hon nyfiken – omedveten om att den ena är prinsen hon övergett och den andra en lönnmördare skickad för att döda henne."
 
 
 
 
 
The Kiss of Deception är inte perfekt. Den börjar långsamt och det tar tid innan handlingen kommer igång. Trovärdigheten brister på många ställen, och bokens många sammanträffanden fick mig att himla med ögonen. Jag har också svårt för det framtvingade kärleksdramat, samt hade velat ha en mer djupgående förklaring av världen och det magiska systemet. Dessutom hade jag sett fram emot att läsa om en kick-ass lönnmördare, så när det visade sig att han var kärlekskrank och motvillig att utföra sitt tilldelade uppdrag blev jag besviken.
 
Ändå växte intresset hela tiden, och halvvägs igenom hade jag svårt att lägga ifrån mig boken. Språket är behagligt och det lilla som avslöjas om världen fascinerar. Jag gillar dessutom Lia och fängslades av att följa hennes stadiga utveckling under bokens gång. Framåt slutet blev romanen också riktigt spännande, och ju mer jag läste desto mer tyckte jag om den. Fast The Kiss of Deception har många brister, ser jag därför fram emot att läsa vidare.
 

Tävling – Dolda tillgångar

 
I samarbete med Fox lottar jag ut tre exemplar av dramat Dolda tillgångar. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
Filmen baseras på boken med samma namn, skriven av Margot Lee Shetterly. Den handlar om tre kvinnor som jobbar för NASA och är hjärnorna bakom en av historiens största projekt. Filmen släpps 26 juni 2017 och i huvudrollerna syns bland annat Taraji P. Henson, Octavia Spencer, Kevin Costner, Kirsten Dunst och Jim Parsons.
 
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: har du en förmåga som många inte vet om?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 25 juni. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
 
 
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med sin fullständiga adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Vinnarna av Vaiana

 
Nu är tävlingen avslutad och vinnarna dragna. Det är himla roligt att så många deltog, och till er som inte vann den här gången får ni en ny chans imorgon. Då drar nämligen nästa tävling igång!
 
De som vunnit varsitt exemplar av Vaiana är:
  1. Mickan
  2. Petronella
  3. Lisa
Stort grattis! Ett vinnarmejl har skickats till er.

Fifty Shades Darker

Regissör: James Foley.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 2 hr 11 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Dakota Johnson, Jamie Dornan, Eric Johnson, Kim Basinger, Bella Heathcote.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"När Christian försöker vinna tillbaka Ana är hon villig att ge honom en ny chans om han går med på ett nytt upplägg. När de börjar bygga upp tillit till varandra igen dyker skuggor från Christians förflutna upp. Även Jack och Elena ansluter sig, fast beslutna att ödelägga parets hopp om en gemensam framtid."
 
Fifty Shades Darker har många brister. Handlingen är förutsägbar, dialogerna verklighetsfrämmande och dramat blir aldrig särskilt spännande. Dessutom skyndas viktiga nyckelscener förbi, och de uttryckslösa skådespelarna saknar kemi till varandra. Det är också lätt att störa sig på deras karaktärer – Christian med sitt kontrollbehov och Ana som ofta ändrar åsikt utan någon särskild anledning. Därför känns det nästan skamligt att medge att jag trots allt detta ändå tycker om filmen.
 
Anastasia ger Christian en ny chans. 
 
Filmen är riktigt snyggt utformad. Fotot är vackert och produktionen som helhet tilltalar med sin praktfulla miljö. Dessutom är det lätt att förstå varför Christian Grey är så lätt att förälska sig i. Fast jag inte stöttar hans kontrollbehov måste jag medge att det finns något mycket förföriskt med hans sätt att föra sig, och hans benägenhet att skämma bort och sätta Anastasia i första hand. Styrkan ligger alltså i att Fifty Shades Darker låter tittaren drömma sig bort, och fantasierna om en potentiell drömprins gör det ändå till en stämningsfull och romantisk tittarupplevelse.
 
För att vara erotisk romantik innehåller filmen inte många sexscener. 
 
Fifty Shades Darker förför med sin skönhet och lockar sensuellt med drömmen om evig kärlek. Egentligen är det inte en bra film – ändå finns något ack så tilltalande med den.
 

Nytt i samlingen, #220

 
Den här veckan har jag beställt en hel del från Adlibris: nämligen Caraval av Stephanie Garber, The crown's game av Evelyn Skye, Three dark crowns av Kendare Blake, When Dimple met Rishi av Sandhya Menon, Tell me three things av Julie Bauxbaum och hela The winner's curse-trilogin av Marie Rutkoski. Jag har nästan bara hört bra saker om dessa och ser oerhört mycket fram emot att läsa dem.
 
Jag fick också en del recex. Minnet av vatten av Emmi Itäranta anlände från Modernista, Destination: Chile av Katy Colins från HarperCollins och Besynnerliga berättelser av Ransom Riggs från Rabén&Sjögren. Jag är supertaggad över alla dessa, men ser allra mest fram emot Besynnerliga berättelser, vilket är en slags prequel till fantastiska Miss Peregrines hem för besynnerliga barn-serien.
 
Sist men inte minst fick jag lite filmer: Lion, Manchester by the sea, Fifty shades darker och Jackie från Universal, samt Vaiana från Disney. Min underbara mamma köpte mig dessutom La la land

Hawaii Five-0, säsong 6

Längd: 17 hr 23 min.
Antal avsnitt: 25 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Action, kriminalare.
Skådespelare: Alex O'Loughlin, Scott Caan, Daniel Dae Kim, Grace Park, Masi Oka, Chi McBride.
Distributör: Paramount.
 
"Under ledning av McGarrett och Danny tar sig Hawaii Five-0 an några av Hawaiis mest svårlösta kriminalfall. Chin och Kono pistolhotas av två mördare som inte vet att de är poliser, Grover hemsöks av en 15 år gammal utredning och Caterine återvänder till de hawaiianska öarna."
 
 
För att undvika missförstånd vill jag inleda med att skriva att Hawaii five-0 är en riktigt bra serie. Skådespelarna är duktiga, avsnitten spännande och de kriminologiska fallen intressanta. Det är på inget sätt en dålig serie. Men. Det är en serie som jag har fruktansvärt svårt att strecktitta på.
 
 
Fast det är tydligt på många sätt och vis att Hawaii five-0 är en högkvalitativ serie blir det snabbt tröttsamt när man tittar på flera avsnitt tätt inpå varandra. Var och en för sig är avsnitten fantastiska – men de har liknande upplägg, så när man strecktittar blir det i längden enformigt och tråkigt. Det krävs att man är på rätt humör för att orka titta på en hel säsong från början till slut, och ses serien vid fel tillfälle blir det lätt plattfall. Detta är fallet för mig nu. 
 
 
När jag tittade på säsongen insåg jag till min förfäran att jag inte alls kunde ta till mig det som hände. Istället gäspade och distraherades jag konstant av annat. Men troligen har det inte har med säsongen i sig att göra. Kriminalare och juridikserier har en tendens att tråka ut mig, och enbart ett fåtal – som The Good Wife – lyckas gripa tag i mig från början till slut. Detta eftersom sådana serier ofta har förutsägbara och fristående avsnitt, medan de saknar genomgående handling som engagerar. Eftersom jag sett många serier inom dessa genrer på sistone var jag redan trött på stilen innan jag ens börjat titta på säsongen. Det var alltså säkerligen dålig timing.
 
 
Som helhet är Hawaii five-0 säsong 6 en helt okej säsong. Eller, säsongen i sig är bra, men den saknar det där lilla extra som griper tag avsnitt efter avsnitt. Rätt sinnesstämning krävs för att tittaren ska orka strecktitta på serien, och då jag inte var på passande humör, blev tittarupplevelsen relativt tråkig.
 

Lion

Regissör: Garth Davis.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 58 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Sunny Pawar, Dev Patel, Rooney Mara, David Wenham, Nicole Kidman, Abhishek Bharate.
Releasedatum: 2017-06-12.
Distributör: Universal.
 
"Femårige Saroo kommer bort från sin familj och hamnar i Calcutta, helt ensam hundratals mil hemifrån. Efter en tid som gatubarn blir han adopterad av ett par i Australien och får av dem all den kärlek och omvårdnad han så länge saknat. Men minnet av sin biologiska familj bär han alltid inom sig."
 
Lion är uppdelad i två delar. I den första delen får vi följa unga Saroo som kommer bort från sin familj och kämpar för att hitta hem igen. Det är en oerhört gripande och rent utav uppslukande berättelse. Fast vissa sekvenser skyndas förbi är det omöjligt att slita sig, då det är nästintill förkrossande att se lilla, oskyldiga Saroo råka ut för så mycket hemskt. Sunny Pawar – som spelar unga Saroo – är dessutom lysande. Inte många barnskådespelare har lyckats övertyga och beröra mig som han.
 
Sunny Pawar, som spelar lilla Saroo, imponerar stort.  
 
Filmens andra halva skildrar Saroo 25 år efter händelserna i början. Tyvärr tappar Lion rätt mycket här. Som tittare uppdateras vi inte om vad som har hänt under åren som gått, och vuxna Saroo utforskas inte lika grundligt som hans femåriga jag. Dessutom är inte själva handlingen lika engagerande i denna del. Tempot är långsammare, och det är inte lika spännande att följa Saroos identitetskris och Internetsökningar som hans kamp för överlevnad i Calcutta. Lion tappar alltså gnistan, vilket är synd med tanke på hur stark filmens början är.
 
Filmen håller inte samma kvalité rakt igenom. 
 
Som helhet är Lion ett bra drama. Fotot är vackert, skådespelarna duktiga och handlingen gripande. Men mest intressant är filmens första halva, och närmare slutet tappar Lion den gnista som gjorde början så fängslande.
 

Timglaset

Författare: Gena Showalter.
OriginaltitelFirstlife.
SerieEverlife #1.
Längd: 444 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"I världen där Ten bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom, det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika. Men Ten vägrar välja."
 
 
 
 
 
 
Timglaset börjar riktigt bra. Konceptet är himla häftigt, språket behagligt och de första hundra sidorna är rätt spännande. Men successivt blir boken allt sämre. Händelserna och det som sägs känns inte trovärdigt i sin kontext, frågor väcks utan att besvaras och kärleksdramat tar upp alldeles för mycket plats. Efter ett tag slutar dessutom handlingen drivas framåt och det känns som att den bara går i cirklar.
 
Jag tyckte mycket om protagonisten Ten i bokens början. Hon var en tuff och stark kvinnlig karaktär som verkligen vågade stå upp för sina åsikter. Dessvärre förlorade jag intresset för henne då det aldrig framkom varför hon inte ville välja mellan Myriad och Troika. Det är bra att hon som huvudkaraktär får stå för något, men det hela känns meningslöst när det aldrig förklaras vad och varför. Eftersom hennes motiv aldrig förklaras framstår hon som obeslutsam snarare än viljestark. I Timglaset blir det inte heller uppenbart varför Ten ses som ”speciell” eller ”viktig”, vilket gör att striden om hennes lojalitet faller platt.
 
Timglaset är alltså inte mer än okej. Konceptet låter fantastiskt, början är bra men utförandet fungerar helt enkelt inte i längden.
 

Vaiana

Regissör: Ron Clements, Don Hall.
Genre: Äventyr, komedi.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Auli'i Cravalho, Dwayne Johnson, Rachel House, Temuera Morrison, Jemaine Clement.
Releasedatum: 19 juni 2017.
Distributör©Disney.
 
"Vaiana seglar iväg på ett uppdrag för att rädda sitt folk. Under färden möter hon halvguden Maui, och tillsammans korsar de det öppna havet."
 
 
 
 
Kraftfulla Vaiana är i särklass Disneys starkaste film på länge. Det inspirerande äventyret passar såväl stora som små, och underhåller med okonstlad humor och charmiga karaktärer som är lätta att tycka om. Den Hawaiiska kulturen och mytologin är fascinerande att ta del av, och den sällsynta frånvaron av kärleksintresse blir en frisk fläkt. Dessutom är Vaiana förvånansvärt känsloladdad och den berörde så pass djupt att det blev omöjligt för mig att hålla tillbaka tårarna.
 
Vaiana vill återlämna Te Fitis hjärta. 
 
Utöver en vacker berättelse utgörs Vaiana också av slående animationer och fenomenal musik. Låtarna är riktigt svängiga, trallvänliga och överraskande emotiva. Mest imponerad är jag över Auli’i Cravalho, som har en helt otrolig sångröst. Tillsammans med tonernas mäktiga stegringar gav hon mig gåshud, och säkerställde att soundtracket kommer att gå på repeat här hemma.
 
Halvguden Maui gör allt för att framstå som hjälte. 
 
Underbara Vaiana gör intryck med sitt stora hjärta, och lämnar inte någon oberörd. Den slår Zootopia, Trassel och Frost med hästlängder, och kommer säkerligen att ses många gånger om och om igen. Ursäkta mitt språk, men fy fan vad bra!
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney.  
 
 
Du har väl inte missat att du just nu kan vinna Vaiana på bluray eller DVD? Klicka här för att komma till tävlingen! 

Jackie

Regissör: Pablo Larraín.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 39 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Portman, Peter Sarsgaard, Greta Gerwig, Billy Crudup, John Hurt, Caspar Phillipson.
Releasedatum: 2017-06-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"Direkt efter mordet på maken president John F. Kennedy tvingas Jackie i djup sorg och chock in i en kamp för att bevara arvet efter sin make och den gemensamma värld de skapat av kärlek."
 
 
 
Jackie visade sig inte vara lika bra som förväntat. Fast den är välspelad och har en intressant berättelse lyckas den helt enkelt inte nå fram. Manuset känns stelt, tempot långsamt och karaktärerna distanserade. Den gråtmilda musiken gör det tydligt att filmen vill beröra, men allt görs så pass osmidigt att jag aldrig försätts i rätt känsloläge.
 
Det lyckliga paret åker runt i landet. 
 
Filmens största svaghet är att tittaren inte lär känna Jackie särskilt väl. Fast dramat berättas ur hennes synvinkel känns hon knappt som en riktig människa. Vi får inte någon indikation på vem hon är som person eller vad hon själv har åstadkommit. Den platta skildringen gör istället att hon framstår som en känslosam, ytlig kvinna som inte gjort mycket själv. Det känns som att den Jackie som skildras i filmen är fasaden som visats för media, och jag hade personligen velat lära känna personen bakom bättre.
 
Efter makens död försänks Jackie i chock. 
 
Som helhet är Jackie ett rätt mediokert och intetsägande drama. Berättelsen bidrar inte med mycket mer än det som redan visats i media.
 

Pivot Point

Författare: Kasie West.
Serie: Pivot Point #1.
Längd: 343 sidor.
 
"Som sökare kan Addie inför varje val titta in i framtiden och se båda utfallen. När hennes föräldrar berättar att de ska skiljas måste hon välja vem hon vill leva med. Addie älskar hennes liv som det är, så svaret borde komma lätt. Men en sökning sex veckor in i framtiden visar att valet är allt annat än enkelt."
 
 
 
 
 
 
 
Pivot Point är en annorlunda men intressant läsning. Kasie West har ett fantastiskt språk och texten flyter på med ett behagligt tempo. Karaktärerna är dessutom lätta att tycka om, och deras häftiga förmågor är minst sagt fascinerande att läsa om.
 
Jag hade emellertid förväntat mig något annorlunda. Jag gav mig in i läsningen i tron om att Pivot Point skulle vara en actionpackad sciencet fiction-roman, så när det visade sig att den nästan var contamporary blev jag rätt snopen. Mycket fokus ligger på Addies vardagsliv och hennes triangeldrama med Trevor och Duke, och jag hade personligen velat att världen och magisystemet utforskats mer grundligt. Det lilla vi får ta del av är oerhört spännande, men det övernaturliga hamnar i skymundan och jag saknar förklaringar på vad som är möjligt i den här världen.
 
Själva strukturen är annorlunda från vad jag är van vid, då kapitlen växlar mellan Addies två hypotetiska framtider. Å ena sidan tyckte jag att detta var ett läckert upplägg, men samtidigt hade jag förväntat mig att valet om vilken förälder Addie skulle bo hos skulle vara snabbt avklarat. Nu tar det istället upp hela boken, vilket blev lite antiklimatiskt.
 
Som helhet är Pivot Point en bra bok, och Kasie West gör egentligen inte något fel. Det är mest för att jag hade helt andra förväntningar som jag blev besviken på resultatet.
 

Idag är allt

Författare: Nicola Yoon.
OriginaltitelThe sun is also a star.
Serie: Fristående.
Längd: 334 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Natasha och Daniel är två tonåringar med olika bakgrund som av en slump möts på en gata i New York. Det handlar om att känna att man aldrig riktigt duger för sina föräldrar, om att inte veta om man får stanna i landet man växt upp i – men också om kärlek som uppstår när man minst anar det och om hur varje litet val kan få stora konsekvenser."
 
 
 
Hoppfulla Idag är allt bjuder på en vacker må-bra berättelse, som trots kärleksfull humor både är tankeväckande och väl förankrad i verkligheten. Boken är inte klockren rakt igenom, men stannar definitivt kvar i minnet långt efter att läsningen är över.
 
Yoon har ett språk som verkligen tilltalar mig. Texten har ett oerhört bra flyt, som tillsammans med de korta kapitlen gör att sidorna flyger förbi. Just Idag är allt utspelas under en enda dag och berättas hur många olika perspektiv. De huvudsakliga narrativen är såklart Daniel och Natasha, men även till synes obetydliga sidkaraktärer – exempelvis servitrisen på en restaurang – får berätta sin bakgrundshistoria efter att de nämnts. Jag förälskades i detta upplägg, då det gav känslan av att allt – alla personer vi möter, alla beslut vi tar – hör ihop. 
 
Något som jag hade väldigt svårt för var dock bokens bristande trovärdighet, som främst orsakas på grund av att Daniel förälskar sig i Natasha vid första ögonkastet. Redan efter några minuter börjar han fantisera om sin framtid med henne. Karaktärernas kemi till varandra gör att bokens så kallade ”instalove” ibland glöms bort, men då och då händer saker som känns rent utav löjliga på grund av det korta tidsspannet. Att karaktärerna exempelvis trånar efter varandra bara efter ett par timmar, orsakade en skrattretande irritation hos mig.
 
Idag är allt är en vacker roman, med en tankeväckande berättelse och charmiga karaktärer. Dock är avsaknaden på trovärdighet ett hinder som boken inte helt kommer helskinnad över.
 

Tävling – Vaiana

 
I samarbete med Disney lottar jag ut tre exemplar av Vaiana. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
Vaiana är den 55:e Disney-klassikern och följer seglaren Vaiana som slår sig ihop med halvguden Maui för att leta efter en sägenomspunnen ö. Filmen släpps 19 juni 2017 och rösterna görs av bland annat Auli'i Cravalho, Dwayne Johnson och Rachel House.
 
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: vilken Disney-klassiker är din favorit?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas 23:59 den 16 juni. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
 
 
©Disney
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med sin fullständiga adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

Manchester by the sea

Regissör: Kenneth Lonergan.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 27 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Casey Affleck, Michelle Williams, Kyle Chandler, Lucas Hedges, Ben O'Brien.
Releasedatum: 2017-06-05.
Distributör: Universal Sony.
 
"När hans äldre bror Joe dör måste Lee Chandler återvända till hemstaden Manchster-by-the-Sea för att ta hand om sin brorson Patrick. Där tvingas han ta itu med det förflutna som ledde till skilsmässan med hustrun Randi och samhället där han växte upp."
 
 
Jag har nu gjort det otänkbara. Det regelstridiga, ja nästintill förbjudna för en recensent att göra: jag stängde av filmen innan den tog slut. Den började okej, men tappade snabbt mitt intresse och efter en och en halv timme kände jag helt enkelt att livet är för värdefullt för att slösas bort på sådana här tråkiga filmer. Självklart finns dock chansen att Manchester by the sea ryckte upp sig framåt slutet, så ta min korta recension med en nypa salt.
 
Lee tvingas bemöta sitt förflutna. 
 
Jag störde mig på näst intill allt i Manchester by the sea. Karaktärerna är intetsägande, musiken gnällig, tillbakablickarna irriterande och tempot extremt långsamt. Jag har vanligtvis inte något problem med lågmälda filmer, så länge de har något kraftfullt som driver handlingen framåt. Men Manchester by the sea står still, och jag väntade förgäves på att något skulle hända. Efter nittio sega minuters vånda tog vi i soffan det gemensamma beslutet att helt enkelt inte se vidare. Det finns trots allt roligare saker i livet, exempelvis se på när färg torkar.
 
När hans bror dör måste Lee återvända till sin hemstad. 
 
Manchester by the sea var alltså inte en film i min smak. Kanske såg jag den vid fel tidpunkt, kanske gav jag den inte en genuin chans – men som det är nu ser jag den enbart som ett effektivt sömnpiller.
 
 

En enda natt

Författare: Simona Ahrnstredt.
SerieEn enda natt #1.
Längd: 493 sidor.
Bokförlag: Månpocket.
 
"Natalia De la Grip är en skicklig finanskvinna. David är arbetarsonen som blivit förmögen riskkapitalist. Hans mål är att krossa familjen De la Grip. När de möts är båda oförberedda på attraktionen som uppstår. Men relationen är otänkbar, och det dummaste de kan göra är att de efter."
 
 
 
 
 
 
 
Simona Ahrnstedt är en skicklig författare. Hon har ett vackert språk och det är tydligt att orden valts med omsorg. Dessutom har hon en förmåga att beskriva händelser med precis lagom detaljnivå, och inte ens i de allra hetaste scenerna används alltför bildliga könsord som annars kan förstöra stämningen. Jag gillar dessutom att hon skriver erotisk romans utan att blanda in underkastelse.
 
Dessvärre fastnade jag inte särskilt för karaktärerna, då jag upplevde dem som tunna och stereotypiska. Det är också något med den aristokratiska eliten som jag har svårt för. Kanske är det för att jag inte intresseras av ekonomi, politik och adel, men jag blir faktiskt lite uttråkad av att läsa om överklassamhället. Detta är självfallet en personlig preferens och ingenting som Ahrnstedt gör fel – men jag föredrar helt enkelt hennes historiska romaner.
 

The Good Wife, säsong 6

Längd: 15 hr 17 min.
Antal avsnitt: 22 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama.
Skådespelare: Julianna Marguiles, Christine Baranski, Matt Czuchry, Archie Panjabi, Alan Cumming.
Distributör: Paramount.
 
"Alicia stod vid sin mans sida under hans politiska karriär, men är nu själv distriktåklagarkandidat. Hon måste sköta både firman och sin kampanj, samtidigt som hon stöttar partnern Cary som brottas med anklagelser som kan förstöra hans karriär."
 
 
 
Genom att kombinera intressanta, juridiska rättsfall med fängslande intriger blir The Good Wife som en drog. Det är en briljant serie, vars genomtänkta manus bjuder på intelligent drama som griper tag direkt. Humor varvas med spänning, romantik vävs ihop med konspirationer – och resultatet blir en serie som passar alla smaker och tycken.
 
Alicia förbereder sig för att bli distriktåklagare. 
 
The Good Wife är en av de mest välspelade serierna som jag har sett. Skådespelarna är oerhört sofistikerade, och utstrålar en lågmäld professionalitet genom skärmen. Särskilt Marguiles (Cityakuten), Baranski (Grinchen), Czuchry (Gilmore girls) och Cumming (X-men 2) imponerar, då de har en mästerlig förmåga driva fram karaktärernas utveckling och att gripa tag om tittarens intresse.
 
Diane försöker frige partnern Cary. 
 
Som helhet är den sjätte säsongen av The Good Wife minst lika stark som tidigare delar. Det är en serie som jag aldrig vill ska ta slut – därför känns det underbart att spinoffen The Good Fight tar vid där den sjunde och sista säsongen slutar.
 

Bleed for this

Regissör: Ben Younger.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Miles Teller, Aaron Eckhart, Katey Sagal, Ciarán Hinds, Ted Levine, Jordan Gelber.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: Universal Sony.
 
"Världsmästaren Vinny Pazienza bryter nacken i en bilolycka, men återvänder till boxningsringen i en av sporthistoriens mest häpnadsväckande comebacks."
 
 
 
 
Jag är inte intresserad av sport. Ändå har jag fängslats av ett flertal sportbiografier, så som oförglömliga Eddie the Eagle. Dessvärre har inte Bleed for this det där lilla extra, som tar den från en typisk ”sportfilm” till ett gripande drama. Fast filmen både är välspelad och har ett fint budskap fångade den inte upp mitt intresse på riktigt. Den följer en klassisk Hollywood-mall, lunkar på i sakta mak och bidrar egentligen inte med något nytt till genren. Resultatet? En småtråkig film som lämnar tittaren neutral.
 
Vinny återvänder till boxningsringen trots sin skada. 
 
Att ha boxning som koncept ger en hel del potential. Det är en explosiv och våldsam sport, vars blodiga strider och intensiva intriger i kulisserna ger en hel del som effektivt kan driva filmen framåt. Men i Bleed for this blir boxningen opersonlig och platt. Allt hålls på en ytlig nivå, och själva boxningsslagen känns styrda och otrovärdiga. De är tydligt koreograferade och saknar den eldfängda dynamik man kan förvänta sig. Tillsammans med en lite för kraftlös handling gör det Bleed for this till en medioker biografi som enbart fångar upp de redan insatta.
 

Öppet hav

Författare: Annika Thor.
SerieEn ö i havet #4.
Längd: 282 sidor.
Bokförlag: Bonnier Carlsen.
 
"Kriget är slut och Steffi tar studenten. Nu måste hon bestämma sig för var hon hör hemma. För Nelli är det enkelt: hon vill inget hellre än att stanna på ön hos tant Alma. Men vill de ha henne kvar? Hon är ju inte deras barn, inte på riktigt. Kanske är det med Steffi som hon ska vara, och med pappa – om han fortfarande lever."
 
 
 
 
 
 
 
Öppet hav avslutar den kraftfulla En ö i havet-serien. Jag är oerhört glad över att jag fick chans att läsa dessa pärlor, och aldrig hade jag kunnat ana hur mycket de skulle betyda för mig.
 
Under resans gång har jag verkligen fastnat för karaktärerna och deras lilla samhälle på ön. Som läsare känner man sig som en del av gemenskapen, och beskrivningarna är så levande att det känns som att man är på plats. Precis som föregångarna är Öppet hav vackert skriven, och Annika Thor har ett unikt sätt att behandla obehagliga ämnen men ändå lyckas göra läsningen mysig och lätt att ta till sig. På något sätt gör det boken mer effektfull, då läsaren får en tankeställare samtidigt som stämningen ger en omfamnande må bra-känsla.
 
Kriget tar större plats i Öppet hav än tidigare, och efterverkningarna är mer påtagliga. Eftersom de flesta romanerna som skildrar andra världskriget utspelar sig i länder som blev direkt drabbade, ger den svenska miljön ett annorlunda men ack så intressant perspektiv. Jag känner att jag lärt mig oerhört mycket genom dessa böcker; genom att läsa om hur Sverige påverkades av kriget och hanterade följderna. Det är inte något som annars ofta tas upp, men som Annika Thor skildrat på ett riktigt snyggt sätt. 
 
Boken har ett öppet slut som både känns bitterljuvt och tillfredsställande. Jag hade väldigt gärna velat läsa mer om Steffis och Nellis liv, speciellt med tanke på den lilla cliffhangern, men är samtidigt väldigt nöjd med hur allt avrundades.
 
Som helhet är Öppet hav en riktigt bra avslutning på en riktigt bra serie. Oavsett hur gammal du är, rekommenderar jag En ö i havet-böckerna varmt.
 

A street cat named Bob

Regissör: Roger Spottiswoode.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Luke Treadaway, Ruta Gedmintas, Joanne Froggatt, Anthony Head, Bob the cat.
Releasedatum: 2017-05-29.
Distributör: Universal Sony.
 
"Den sanna berättelsen om hur den drogberoende gatumusikanten James Bowens liv förändras när han möter en övergiven gatukatt."
 
 
 
 
Den förvånansvärt mysiga A street cat named Bob är en trivsam och hoppfull må bra-film om andra chanser i livet. Det är ett lättsamt och klassiskt solskensdrama, med en enkel men vacker handling som inte kräver mycket av tittaren. Därför är det en passande film att se vid sådana stunder där man inte orkar tänka särskilt mycket, utan bara vill luta sig tillbaka och ta den av en glädjande berättelse.
 
Katten Bob infiltrerar sig i James liv. 
 
A street cat named Bob är ett verklighetsbaserat drama som grundas på den självbiografiska boken med samma namn. Filmen är välspelad och huvudrollsinnehavaren Luke Treadaway levererar en trovärdig insats som verkligen får tittaren att känna för hans karaktär. Men filmens stjärna är onekligen katten Bob, vars utstrålning gör honom hur söt som helst. Stor eloge till filmteamet som inte anställt vilken katt som helst, utan faktiskt lät riktiga Bob gestalta sina upplevelser på skärm.
 
James förälskar sig i grannen Betty. 
 
Som helhet är A street cat named Bob en bra men rätt typisk må bra-film. Bob charmar med sin karisma, och den vackra berättelsen berör – men i slutändan har dramat inte det där lilla extra djupet som gör den oförglömlig.
 

Nytt i samlingen, #219

Veckans post kommer från Universal, Bonnier Carlsen och Bookmark. 
 
 
Universal skickade två biografier, nämligen boxningsdramat Bleed for this och A street cat named Bob. Jag har hunnit se den sistnämnda och blev förvånad över hur mycket jag tyckte om den. Recension kommer imorgon!
 
Bonnier Carlsen sände Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke. Det är en ungdomsbok som följer en hjälte, en skurk och en lögnare. Men frågan är vem som är vad? Jag har länge velat läsa den här intrigfyllda romanen och hoppas att den når upp till förväntningarna.
 
Sen fick jag även deckarna Bambi och Heroine från Bookmark, vilket är tredje och fjärde delen i Herkules-serien av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Jag tycker vanligtvis inte om deckare, men överraskades positivt av den här serien. Extra stor eloge till Bookmark också, som alltid hittar på en rolig twist vid deras releaser. Denna gång blev det vaniljdoftande "heroin". 

Nocturnal animals

Regissör: Tom Ford.
Genre: Drama, thriller.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Amy Adams, Jake Gyllenhaal, Isla Fisher, Michael Shannon, Ellie Bamber, Laura Linney.
Releasedatum: 2017-05-22.
Distributör: Universal Sony.
 
"Susan får ett paket innehållande ett bokmanus från sin exman Edward. Innehållet får henne att omvärdera vissa val hon gjort och återuppväcker känslor hon inte längre trodde fanns kvar."
 
 
 
Det välspelade och smått obehagliga dramat Nocturnal animals väcker många känslor. Det är en film som provocerar, ifrågasätter normer och får tittaren att tänka till ordentligt. Allt är gjort med ett syfte, och den briljanta användningen av visuella metaforer och detaljer häpnar.
 
Familjens roadtrip förvandlas till en mardröm när de attackeras. 
 
Nocturnal animals är en spännande och kärnfull film. Vi får följa två huvudsakliga paralleller: en i nutid och en fiktiv som utspelar sig i Edwards bokmanus. De är båda intressanta att följa, men favoriten är faktiskt den fiktiva, som verkligen grep tag i mig och berörde. Dock gör växlingen mellan dem att filmen förlorar kraft. Att vi tidigt förstår att den ena parallellen inte är verklig ger en antiklimatisk känsla, och fast jag tycker mycket om den metaforiska innebörden faller det hela lite platt just för det som sker bara är en symbol för något annat. 
 
Det som sker i bokmanuset representerar Edwards verkliga känslor. 
 
Som helhet ger Nocturnal animals mig motstridiga känslor. Å ena sidan har den ett genialiskt upplägg och lysande användning av metaforer. Men att mycket av det som händer inte är verkligt tar udden av det hela, och gjorde att mitt intresse inte förblev lika starkt rakt igenom.  
 

Svartlistad

Författare: Alyson Noël.
OriginaltitelBlacklist.
SerieBeautyful idols #2.
Längd: 334 sidor.
Bokförlag: HarperCollins Nordic.
 
"Layla har hamnat mitt i en kändisskandal värd att skriva om. Asters namn nämns i varje skvallertidning. Tommy är galet nära att få sin drömtjej. Ingen av dem hade dock kunnat föreställa sig att deras kändisskap skulle bygga på att de blivit inblandade i stjärnan Madison Brooks försvinnande. Och att Aster nu är huvudmisstänkt för mord."
 
 
 
 
Svartlistad fångar snabbt upp läsaren och håller kvar intresset till slutet. Den påminner på något sätt om Pretty little liars-serien, och kombinerar på liknande sätt mystik med ett lättsamt språk. Boken har ett behagligt uttryckssätt, och Noëls skrivteknik gör det lätt att ta till sig innehållet.
 
Men Svartlistad är inte lika bra som sin föregångare, Rivalerna, utan känns mer som en slags övergång till seriens avslutande del. Det händer inte mycket, och bortsett från ett par nya berättarperspektiv tillförs inte mycket till handlingen. Läsningen blir aldrig tråkig, men den gör inte heller intryck. 
 
Som helhet är Svartlistad en bok som påtagligt lider av ”andra boken”-syndromet. Den förser inte handlingen med något värdefullt, utan fungerar mest som en bro mellan den första och tredje romanen.
 

RSS 2.0