Heroes säsong 4

Fakta:
Den fjärde och sista säsongen av Heroes är regisserad av Tim Kring, och vi får återse Hayden Panettiere, Milo Ventimiglia, Masi Oka, James Kyson, Sendhil Ramamurthy, Ali Larter, Zachary Quinto och Jack Coleman i huvudrollerna. Den består av en volym; Redemption, som är 778 minuter lång och omfattar 18 avsnitt. Säsongen spelades in 2009 och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Hjältarna försöker återgå till sina normala liv; Peter arbetar inom sjukvården och Claire har börjat i en ny skola. Men Matt har börjat få visioner från Sylar, som börjar tränga igenom Nathans kropp. Och så framträder en ny grupp speciella människor; ledda av Samuel Sullivan. De försöker återhämta sig efter en stor förlust, men det visar sig att det ligger mer bakom gruppen än vad ögat kan se..."
 
Recension:
För att läsa recensionerna för de tidigare säsongerna, klicka här. Den fjärde och avslutande säsongen av Heroes är bra, men tyvärr inte lika fantastisk som resten av serien. Den är fortfarande väldigt spännande och charmig, men har tappat en del av mystiken och är lite mer utdragen. Dessutom har vissa av våra favoritkaraktärer - exempelvis Hiro - fått helt oväsentliga paralleller i denna säsong.

Ett kärt gammalt återbesök.

Vi får träffa på många nya fantastiska skådespelare i säsong fyra. Några exempel är Robert Knepper, Deanne Bray, Dawn Oliviri, Ray Park, Elisabeth Röhm, Tessa Thompson och Madeline Zima. Och med dessa nya karaktärer kommer också nytänkande krafter; häftigare än någonsin! Jag gillar verkligen de nya karaktärerna och finner dem otroligt fascinerande.

Samuel Sullivan är inte riktigt den han utger sig att vara.

Själva handlingen i den fjärde säsongen är mycket annorlunda från de tidigare. Det går inte riktigt att sätta fingret på vad, men känslan är inte alls detsamma som tidigare. Det känns nytt och fräscht, men samtidigt lite påskyndat. Serien är fortfarande intressant och underhållande att följa, men helt enkelt inte lika intressant.
 
Sylvar finner kärleken.

Säsong fyra var helt klart den svagaste säsongen av Heroes, men den var definitivt inte dålig. Skådespelarna var fantastiska, handlingen bra och idiotiskt nog slutade säsongen i en spännande cliffhanger som vi aldrig lär få reda på något mer om eftersom denna säsong är den sista. Allt som allt var säsong 4 ett helt okej avslut på en fantastisk serie.
 

Välj säsong

 
 
 

December Wrap Up + Årets wrap up

Phu! Nu är det äntligen nyår och året är snart slut. Därför gör jag även en års-wrap-up i detta inlägget. Vill dock påpeka att jag är sjuk (och har varit det i över en vecka!) och därför fattar mig lite kort. Jag har inte heller hunnit recensera alla filmer och böcker jag ska recensera, så de hamnar bland inläggen till nästa år i stället.
 
 
 
DECEMBERS WRAP UP:
 
Antal böcker lästa: 7 stycken, varav en var en antologi bestående av 12 noveller.
Antal påbörjade bokserier: 0 stycken.
Antal avslutade bokserier: 2 stycken.
 
Bästa boken för december: A million suns av Beth Revis.
Största överraskningen för december: Prinsen av Tiffany Reisz.
Sämsta boken för december: En dans på rosor av Nora Roberts.
Största besvikelsen: Allegiant av Veronica Roth.

Månadens bästa film: Olympus has fallen.
Månadens sämsta film: Sweeney Todd.

Antal nya böcker för månaden: 5 stycken (2 recex).
Antal nya filmer för månaden: 19 stycken (ink. 3 serier).

Antal publicerade inlägg: 67 stycken (18 recensioner).

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
ÅRETS WRAP UP:

Antal böcker lästa: 
158 stycken (49873 sidor).
 
 
Bästa boken: The eternity cure av Julie Kagawa.
Sämsta boken: Cal av Bernad MacLaverty.
Antal nya böcker: 124 stycken (77 recex).
Antal nya filmer: 142 stycken.
Antal nya serier: 41 stycken.
Antal skrivna recensioner: 520 stycken.
 
Önskar dig all lycka nu när det nya året nalkas!

Välj säsong

 
 
 

Välj säsong

 

Safe Haven

Fakta:
Safe haven är en film regisserad av svenske Lasse Hallström med bland annat Julianne Hough, Josh Duhamel och Cobie Smulders som huvudskådespelare. Den släpptes 27 november 2013 och är 115 minuter lång. Den rekommenderas från 15 år. Filmen baseras på boken med samma namn, skriven av Nicholas Sparks.
 
Handling:
"En ung kvinna med en hemlig bakgrund kommer till en liten amerikansk stad. Trots att hon försöker att hålla sig ifrån andra människor och komma dem nära, så träffar hon kärleken i änklingen Alex. Han tvingar henne att möta det mörka i sitt förflutna, som jagar henne, så att hon kan komma vidare i livet."
 
Recension:
Jag har sett fram emot den här filmen sjukt länge eftersom det är min absoluta favorit Sparks-bok. Det var Safe haven som fick Nicholas Sparks att hamna på min topp-lista, och det var en av de första böckerna som någonsin fick toppbetyg här på bloggen. Därför kan jag inte undgå att jämföra filmen med boken, såklart. Som helhet och jämfört med endast filmer så kan jag säga att den var bra. Inte allt för unik, och rätt förutsägbar, men ändå bra. Men för mig som har läst boken kan jag säga att jämfört med den så är filmen ett skämt.
 
Katie, Alex och Lexi festar loss.
 
Alla mina favoritscener från boken, som bevisade hur stark huvudkaraktären var, eller som var så sjukt obehagliga att jag var tvungen att lägga undan boken för ett tag, eller spännande och oförutsägbara scener som fick mig att dra efter andan; alla dem var ändrade till det sämre. I filmen var Katie inte längre hjältinnan, utan ur min synvinkel var hon snarare ett offer, en ungmö i behov av hjälp. I boken hade hon en helt annan styrka och hon hade gått igenom så mycket mer än vad som framstod i filmen. Även den manliga karaktären, Alex, var helt annorlunda i boken, och även hans barn betedde sig inte alls likadant. Jag skulle kunna spendera hela recensionen bara åt att jämföra boken med filmen, men för tillfället får det duga med att jag skriver att filmen inte alls levde upp till bokens spänning, romantik och dramatik, och att Lasse Hallström ändrat alldeles för mycket, från små detaljer som hårfärger till stora scener som påverkade hela handlingens förlopp.
 
Tierny letar efter Katie.
 
Men rent filmmässigt var filmen välgjord och jag tycker att skådespelarna gjorde ett rätt bra jobb. Jag tycker inte riktigt att Julianne Hough passar i huvudrollen eftersom hon inte alls lyckas förmedla en utsatt karaktär (detta beror på regissören också), men däremot tycker jag verkligen att Cobie Smulders (How I met your mother) var rätt i rollen som Jo och att Josh Duhamel gjorde ett bra jobb som Alex.
 
Cobie Smulders utför sin roll som Jo rätt bra.
 
Jag gillar att filmen har kvar bokens budskap, trots att den inte framför den lika bra eller tydligt. Safe haven är annorlunda från de flesta andra Sparks-filmerna som finns idag. Den fokuserar inte lika mycket på kärleken mellan karaktärerna utan mer på karaktärernas väg till att lära från det förlutna. Framåt slutet fick jag till och med lite tårar i ögonen, men för att vara ärligt så tror jag att det var från minnet av bokens scen, inte det som hände i filmen.
 
En scen tagen ur The notebook?
 
Jag tycker även att Lasse Hallström drar in för många klichéer som använts i andra kärleksfilmer, exempelvis från The notebook. Saker som inte har någon betydelse för handlingen men som regissören tagit med för att det varit populärt tidigare. Det känns helt enkelt inte nyskapande. Jag tycker även att det är synd att thriller-delen inte tas till den sjukliga nivån som fanns i boken och ämnet "tillit" hoppades nästan över helt och hållet. Filmen var helt enkelt lugn, medan boken var frenetisk med en ständig känsla av förföljelse.
 
Hela glada filmen samlad. Inte så mycket drama här inte.
 
Jag hade hoppats på att få den våld, spänning, romantik, dramatik och intensiva känslan som fanns i boken och många viktiga scener som var essenssiella för handlingen saknades tyvärr, men som film var den ändå helt okej. Om du inte har läst boken så tror jag definitivt du kan uppskatta filmen om du söker ett lite typisk kärleksdrama, men för att jag har läst och älskat boken så saknar jag alldeles för mycket av handlingen. Man fick helt fel bild av varför och hur Katie flydde hemifrån och hela handlingen är förvrängd och romantiserad! Man fick aldrig se den psykiskt sjuka sidan som fanns i boken, och inte heller den heroism som fanns inom Katie, utan hela filmen kretsade kring mest onödiga saker och återigen blev det mannen som blev hjälten. Avslutningsvis kan jag bara säga att filmen är bra, men jämfört med boken är den ett skämt.

Monsters University

Fakta:
Monsters university fungerar som en prequel till Disney klassikern Monsters, inc. Filmen är regisserad av Dan Scanlon och rösterna görs av bland annat Helen Mirren, Billy Crystal, Steve Buscemi och John Goodman. Den är 99 minuter lång, barntillåten och släpptes 16 december 2013. Du kan se trailern här.

Handling:
"I denna charmiga film med stort hjärta och mycket humor presenterar Disney Pixar historien om hur den omaka monsterduon Mike och Sulley träffades och blev bästa vänner för livet. Ända sedan Mike Wazowski var ett litet enögt monster har han drömt om att bli professionell Skrämmare när han blir stor – och han vet att de bästa Skrämmarna utbildat sig på Monsters University (MU). Men hans planer hotas redan under första terminen när han som ambitiös student stöter på den late naturbegåvade James P. Sullivan, och det dröjer inte länge förrän deras ständiga tävlan mot varandra får dem utslängda från universitetets Skrämmarprogram. De inser att de måste lära sig samarbeta med varandra såväl som med en grupp missanpassade monster om de ska kunna ställa allt till rätta igen."
 
Recension:
Eftersom jag är sjuk för tillfället så ska jag försöka att hålla mig kort. Jag har alltid och kommer alltid att älska Monsters, inc och just därför var jag lite orolig att se Monsters university, för jag var säker på att den inte kunna leva upp till mina förväntningar. Och trots att jag måste säga att jag hade rätt med att den inte var lika bra som första filmen, så var den bättre än vad jag trodde.
 
Mike och Sully har fått ett gäng nya vänner.
 
Jag kan inte direkt påstå att jag skrattade mycket till filmen, men den var mysig och underhållande och definitivt smårolig. Det var väldigt intressant att se hur allting började; allt från Mikes och Sulleys vänskap och hur de blev skrämmande, till att få träffa på egentligen oviktiga sidkaraktärer från första filmen och se hur de påverkat vännernas väg.
 
Är det bara jag som tycker det är lite orättvist att ha en sån här stor spelare i teamet?
 
Världen i sig är rätt underhållande och det var helt enkelt roligt att se på när Mike tog sina kurser i skrämselogi. Trots att filmen bara är ur Mike Wasowskis perspektiv så får man en helt annan synvinkel av första filmen när Monsters university visade helt andra sidor av bland annat Mike, Sully och Randy än vi är vana vid, och jag måste säga att det fanns vissa scener som gav "aha"-upplevelser när jag tänkte tillbaka på orginalfilmen. Från början måste jag dock medge att jag inte alls gillade Sullys karaktär (jag fann han arrogant och allmänt elak) men han växte och framåt slutet gillade jag honom igen.
 
Unga Mike Wasowski introduceras för skrämmaryrket.
 
En sak som jag gillar med filmen är att den introducerar med att visa när Mike var liten och gick i grundskolan (han såg helt bedårande ut by the way). Sedan med filmens gång fick man se han växa upp och börja på universitet. Jag gillar helt enkelt att tidsspannet var lite längre än vad jag förväntat mig; jag hade trott att filmen skulle börja direkt när Mike var tonåring, vilket hade varit tråkigare. På detta vis blev fler känslor inblandade.
 
Mike försöker bevisa för sin lärare att han är skrämmande.
 
Själva grafiken är rätt bra gjord tycker jag, trots att karaktärerna känns lite mer kantiga från första filmen. Jag gillar hur de har förändrat små utseendedetaljer på allt från föregångaren; det får det att kännas som att det är rätt många år mellan filmerna. Jag gillar att det användes mycket färger eftersom det lätt gör en glad och allt som allt så tyckte jag att den var bra gjord.
 
Helen Mirren gör rösten till universitetets rektor, Dean Hardscrabble.
 
Monsters university är en annorlunda och söt men verklighetsbaserad berättelse som ger en större inblick i Monsters, inc's värld. Dock rekommenderar jag dig att du ser första filmen innan denna, eftersom många skämt och karaktärsförändringar kräver att du sett föregångaren för fullständig förståelse. För trots att filmen utspelar sig innan den första filmen, så finns rätt många detaljer som du kommer missa om du inte har sett den.
 
Mike, Sully och resten av gänget är med i den fruktade skrämseltävligen.
 
Sammanfattningsvis så var Monsters university mycket bättre än vad jag trodde, och trots att den definitivt inte når samma komiska klass som dess föregångare så är den väldigt söt och underhållande. Du får ett helt annat perspektiv och får se nya sidor hos karaktärerna. Det är utan tvekan en film jag kommer se igen.

Mina Filmer #213

Film #373
 (Monsters university)
Betyg: har inte sett ännu.

Mina Filmer #212

Film #372
 (Warm bodies)
Betyg: 5,5/10

Little Fockers

Fakta:
Little fockers är en film från 2011 regisserad av Paul Weitz. Det är den sista delen i Fockers-trilogin. Filmens skådespelare är bland annat Robert DiNiro, Ben Stiller, Owen Wilson, Barbra Streisand, Blythe Danner, Dustin Hoffman, Jessica Alba, Harvey Keitel, Laura Dern och Teri Polo. Den är 98 minuter lång och rekommenderas från 11 år.
 
Handling:
"Efter tio år, där otaliga hinder har legat i Gregs väg, och han fått två små Fockers med frun Pam, börjar den minst sagt svåråtkomlige svärfadern Jack äntligen att acceptera Greg. När den panke tvåbarnspappan tar ett extrajobb hos ett läkemedelsbolag börjar dock Jack, ännu en gång, att fatta misstankar mot sin favoritsjuksköterska. När Greg och Pams hela släkt, inklusive Pams trånande ex, Kevin, dyker upp på tvillingarnas födelsedagskalas, måste Greg ännu en gång bevisa för Jack att han är fullt kapabel att ikläda sig rollen som mannen i huset. Men kommer Greg, trots alla missförstånd, spionerier och uppdrag under täckmantel, att klara Jacks slutgiltiga prövning och bli släktens näste patriark: the "Godfocker", - eller kommer cirkeln av förtroende att för alltid brytas?"

Recension:
De två första delarna i trilogin, Meet the fockers samt Meet the parents, är sjukt bra och jag skrattade väldigt mycket till dem. Men den här filmen, trilogins avslutning, var verkligen en besvikelse och når definitivt inte upp till de tidigare filmernas höga standard. Mitt tips till er är att se de två första filmerna, skratta er trötta, och strunta i att se den sista delen. Den tillför egentligen ingenting nytt, så du missar ingenting viktigt. 
 
Barbra Streisand återkommer i rollen som Gaylord *Greg* Fockers mamma.
 
Filmen var underhållande, men fick mig inte att skratta, medan de andra filmerna var riktigt roliga. Och trots de stjärnspäckade rollerna så blir det närmare en flopp. De skådespelare som stod ut och gjorde det bästa jobbet var Jessica Alba (Fantastic four) och Laura Dern (Jurassic park) som fick en att åtminstone le. Den bästa komplimangen jag kan ge till de andra skådespelarna är att de passar för sina roller, men tråkigt nog har både skådespelariet och karaktärerna blivit platta.
 
Jack och Gaylord gör någonting som de inte vill att Gregs son ska se.
 
Filmen är alldeles för överdriven för min smak och det förstör den mesta av humorn. När den dessutom är förutsägbar för att filmen inte kommer med något nytt utan endast kopierar sådant vi redan känner till, så blir det ibland rätt tråkigt. 
 
Duktiga Jessica Alba spelar en smått humoristisk Andi Garcia.
 
Filmen var definitivt inte dålig men med den höga standard de tidigare två filmerna i trilogin haft så blev den en besvikelse. Jag hade önskat en mer unik handling tillsammans med ett mer livligt skådespeleri. Vill du ha någonting roligt så se istället de två första filmerna i trilogin.

Mina Filmer #211

Film #371
 (The Flowers of War)
Betyg: 9/10
 

Mina Filmer #210

Film #370
 (Mao's last dancer)
Betyg: 5,5/10
 

Allegiant

Fakta:
Allegiant är en tredje och avslutande delen i Divergent-trilogin skriven av Veronica Roth. Boken består av 526 sidor.
 
Handling:
"The faction-based society that Tris Prior once believed in is shattered—fractured by violence and power struggles and scarred by loss and betrayal. So when offered a chance to explore the world past the limits she’s known, Tris is ready. Perhaps beyond the fence, she and Tobias will find a simple new life together, free from complicated lies, tangled loyalties, and painful memories. But Tris’s new reality is even more alarming than the one she left behind. Old discoveries are quickly rendered meaningless. Explosive new truths change the hearts of those she loves. And once again, Tris must battle to comprehend the complexities of human nature—and of herself—while facing impossible choices about courage, allegiance, sacrifice, and love. One choice can transform you, one choice can destroy you, one choice will define you."

Recension:
Den här trilogin har varit min absoluta favoritserie i ungefär två år nu. Första boken, Divergent, fick toppbetyg av mig, och andra boken, Insurgent, fick ett betyg nära därpå. Därför hade jag självklart skyhöga förväntningar på den avslutande delen; Allegiant. Nådde boken upp till dem? Inte ens i närheten.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här boken, den lämnade mig helt enkelt frustrerad. Allvarligt talat så avskydde jag de första 440 sidorna; de var tråkiga, sega och rätt händelselösa jämfört med de tidigare böckerna i trilogin. Jag var ärligt talat nära att lägga i från mig boken. Det enda som höll mig uppe var att många pratat så mycket om slutet, och jag hade länge sett fram emot vad alla pratat om. Men alltså, även det ar en rätt förutsägbar besvikelse. Jag gillar händelsen i sig och har definitivt inte något problem med det, som många andra haft, och jag tycker att det var ett mycket bra sätt att avsluta trilogin på, men jag hade hoppats att det skulle vara en större och en mer storslagen händelse som knöt ihop alla böckerna. 
 
Roth är en väldigt begåvad författare och jag älskar hennes skrivteknik. Det som gjorde boken så sjukt seg var dock Tobias beteende samt allt tråkigt prat om GD och GP hela tiden (säger dock inte vad GD och GP betyder eftersom det spoilar). Jag gillar dock att man fick läsa vart annat kapitel ur Tobias synvinkel och vartannat ur Tris, för trots att jag fortfarande föredrar att läsa ut Beatrices synvikel så blev det rätt omväxlande att läsa ur bådas.
 
Jag tycker dock inte att boken berörde. Jag vet att jättemånga har storgråtit över bokens händelser, och jag förstår verkligen varför, men just att boken tråkade ut mig så pass länge gjorde att det udden av "sorgen" togs bort när det väl hände något. Det var alltså bristen på tempo som gjorde att jag inte blev rörd. Så om du inte har något problem med lite segare tempo så lovar jag dig att du kommer att uppskatta boken mycket mer än vad jag gjorde.
 
Sammanfattningsvis så gillade jag inte boken särskillt mycket. Den skiljer sig väldigt mycket från de tidigare böckerna när det kommer till handling och så vidare, och jag fann det helt enkelt inte intressant. Tempot var alldeles för segt för mig, och inte ens händelserna i slutet, som jag annars skulle ha älskat och blivit berörd av, lyckades få mig att se annorlunda på boken. Just nu känner jag mig bara frustrerad över att min före detta favorittrilogi slutar som en besvikelse. Detta var ärligt talat den sämsta avslutningen, till en riktigt bra trilogi, som jag någonsin läst. Jag ville så gärna gilla den, men måste uppriktigt skriva att jag inte gjorde det. Den får ett okej betyg för gamla minnens skull, och för Roths fantastiska skrivande.

Genomsnittlig känsla:
Favoritkaraktär: Beatrice
Rekommenderar till: dig som vill avsluta trilogin.
Rekommenderar inte till: dig som stör dig på sega böcker.
Första meningen: "I pace in our cell in Erudite headquaters, her words echoing in my mind: My name will be Edith Prior, and there is much I am happy to forget."

Alla mina klappar

Nu är julafton snart över och alla klappar är öppnade. För min del blev det 27 stycken presenter.
 
 
Förutom pengar, så fick jag en klocka med inbyggd kökstimer, ett par Piere Robert trosor, Warm bodies boken av Isaac Marion, en hårborste, en sminkbortagare, en Puma-jacka, ett filofax, en kniv formad som en krokodil, en flasköppnare formad som en nyckelpiga och en söt sak med afro som fungerar som potatisborst, jag fick tre stycken armband, ett par stövletter, ett par vantar, en fruktkorg, filmen Safe haven på blu-ray, en handduk, ett presentkort på bio, en blomgrupp, en stickad tjocktröja, American pie samlingen, en collagetröja, nionde säsongen av Grey's anatomy, båda Monsters inc filmerna (d.v.s. orginalet och Monsters university) och ett par silverörhängen. Hoppas jag inte glömt något! Här nedanför kan du se mina klappar närmare.
 
 
Och självklart var det första jag gjorde när jag kom hem att beställa en order från Cdon (fyrasiffrigt belopp!).

Jag håller tummarna för att du också fick många fina saker och att du ser tillbaka på dagen med ett leende på läpparna! Ha en bra fortsatt jul!

God Jul!

God Jul allesammans! Jag hoppas att ni har en underbar dag med era nära och kära, med god mat och många presenter!
 
 
Jag såg på cupcaketv.blogg.se att hon gjort som en julkalender: att hon varje dag svarade på en av de nedanstående frågorna. Jag tyckte det var en väldigt bra idé, men istället för att få flera korta inlägg så bestämde jag mig att besvara dem allesammans samtidigt, och publicera nu när julen slår till. Alla frågorna har med tv-serier att göra! För er som inte orkar läsa igenom mina svar: ha en fortsatt underbar julafton! Och för er som läser resten; skriv gärna dina egna svar i en kommentar eller på din blogg! Självklart är det tjugofyra frågor, en för varje dag i december fram till jul. Mina svar kan innehålla spoilers. Tänk även på att detta är ett tidsinställt inlägg från november, så mina svar kan ha förändrats lite.
 
Dag 01 - En serie som inte borde ha blivit nedstängd.
Det finns många serier som efter bara ett par säsonger har blivit nedstängda, men den serien som jag saknar mest (och som jag tror hade lyckats överleva ett par säsonger till) är Heroes som det blev totalt fyra säsonger av. Jag håller med om att den hade tappat mycket av sin charm i sin fjärde säsong, men jag hade gärna velat se mer!
 
 
Dag 02 - En serie du önskar att fler skulle titta på.
De flesta serierna som jag tittar på är redan väldigt kända så den här frågan blir svår. Dock tror jag att jag måste svara The vampire diaries just för att många har starka fördomar kring den serien. Många tror att serien är lik The twilight saga vilket är en helt fel bedömning. Jag önskar att fler skulle ge serien en chans (och inte ge upp efter de första avsnitten, som faktigst liknar Twilight), för väl inne i serien märker man att den både är unik och spännande.
 
Dag 03 - Din nya favoritserie (som för första gången visades i år).
Ärligt talat ser jag inte många nya serier, eftersom jag alltid väntar på att serien släpps på DVD eller Blu-ray. På så vis hinner serien bli "gammal" innan jag ser den för första gången. Så tyvärr kan jag inte besvara den här frågan så som den ska besvaras eftersom serierna som är nya för mig antingen är efterföljare eller från tidigare år. Men en "ny" favorit för mig är bland annat The walking dead.
 
Dag 04 - Din absoluta favoritserie (oavsett år).
Den här frågan var enklare än förra, men jag har sjukt många serier jag älskar. Jag måste dock säga att Game of thrones är en personlig favorit.
 
Dag 05 - En serie som du ogillar.
Jag kanske inte direkt ogillar den här serien, men den är definitivt den sämsta som jag sett. Då pratar jag så klart om Glee, som enligt mig är alldeles för velig och stereotypisk.
 
 
Dag 06 - Sämsta scenen i en bra serie.
Detta var en sjukt svår fråga, för oftast förtränger jag de dåliga scenerna i serier jag gillar. Dock, något jag minns, är ett helt avsnitt, ur den fjärde säsongen av The vampire diaries, som jag blev sjukt besviken på. Allting kändes så onödigt och överdrivet och jag var ärligt talat uttråkad genom avsnittet. Avsnittet jag pratar om är "The Originals", vilket är det första avsnittet hos seriens spin-off med samma namn som avsnittet. Det bådar inte gott för serien, och ärligt talat känner jag mig inte lockad att se den, trots att mina favoritkaraktärer är huvudpersoner i den.
 
Dag 07 - En serie som du trodde att du skulle ogilla men som det visade sig att du älskade.
Det finns faktigst två serier som klassificeras under denna fråga, båda som gjorde mig väldigt förvånad när det visade sig att jag älskade dem. Den ena är Fame från 1982, och den andra är The big bang theory. Båda blev stora favoriter, trots att jag verkligen trodde att jag skulle ogilla dem. 
 
 
Dag 08 - En serie som gjorde dig besviken.
När jag precis började med The walking dead blev jag väldigt besviken. Jag såg att den hade stor potential men jag hade helt enkelt förväntat mig mer. Men däremot när jag kom in i serien så började jag älska den och nu är jag smått besatt. Dock gillade jag inte första säsongen; vilket gjorde mig besviken.
 
Dag 09 - En serie du har sett minst 5 gånger.
Denna fråga är väldigt lätt, för det finns några stycken serier vars säsonger som jag har sett om och om igen. Jag måste ha sett alla säsonger av Friends minst tio gånger, sedan har jag sett The big bang theory och Heroes minst fem gånger. 
 
 
Dag 09 - En favoritserie när du var liten.
Min favoritserie som barn måste vara den svenska tv-serien Creepschool. Jag tyckte att den var lite småläskig och väldigt spännande. Sedan växte jag också upp med Friends, som då också kom att bli en favorit vid en lite högre ålder.
 
Dag 10 - En favorit bland manliga karaktärer.
Den här frågan är svår, eftersom man alltid har favoritkaraktärer i alla serier. Men om jag måste välja några favoriter så blir det nog Rumpelstiltskin från Once upon a time; Damon Salvatore från The vampire diaries; Anthony DiNozzo från NCIS, Joey Tribbiani från Friends, Daryl från The walking dead och såklart Sheldon Cooper från The big bang theory.
 
Dag 11 - En favorit bland kvinnliga karaktärer.
Även här måste jag peka ut flera karaktärer, eftersom jag har så många favoriter. Men de jag gillar mest är nog Abigail Scuito från NCIS; Katerina Petrova från The vampire diaries samt Arya Stark och Daenerys Targaryen från Game of thrones.

 
Dag 12 - En "guilty pleasure" serie du har.
Jag tror inte direkt att jag har en "guilty pleasure" serie, d.v.s. en serie som jag i hemlighet gillar. Filmer, ja, men inte serier. Så tyvärr kan jag inte besvara den här frågan.
 
Dag 13 - Favorit mini-serie.
Jag brukar inte se "mini-serier" särskilt ofta, men en favorit är Nisse Hults historiska snedsteg, som är en svensk komediserie på sex stycken avsnitt.
 
Dag 14 - Favorit förtext (title sequence).
Detta är alltså själva delen som visas vid varje avsnitt för alla serier, det som kännetecknar vad du tittar på. Oftast brukar jag spola förbi den delen eftersom den nästan alltid är desamma, men för några få serier tittar jag alltid igenom den. Jag har alltid gillat förtexten för klassiska Friends, men en självklar favorit för mig är den för Game of thrones. Musiken är vacker, och jag blir uppslukad av de häftiga bilderna. 
 
 
Dag 15 - Ditt favorit "cast".
Jag kommer inte på någon bra översättning för "cast" så jag låter det bli lite svengelska här. Det är helt enkelt en serie med de bästa skådespelarna i. Detta är en sjukt svår fråga, och när jag besvarar den tänker jag på hur skådespelarna passar sina karaktärer och hur pass begåvat de utför sina roller. Jag har många favorit casts, men jag måste nog svara Game of thrones. Skådespelarna passar verkligen sina roller och gör dem allesammans otroligt levande.
 
Dag 16 - Favoritkyss i tv-serie.
Jag har definitivt två favoriter när det kommer till kyssar, och den ena är kyssen mellan Damon och Elena i The vampire diaries i avsnitt 19 ur den tredje säsongen. Avsnittet heter "Heart of Darkness" och just den scenen mellan Damon och Elena känns perfekt. Musiken "Never let me go" spelas och det hela känns episkt. Den andra kyssen som är en favorit, är den mellan Erik och Sookie i femte avsnittet "Me and the Devil", säsong fyra av True blood. Passionerad och intim blev det en favorit.
 
 
Dag 17 - Sorligaste döden.
Det är ofta jag tycker att karaktärers död är otroligt sorgliga, men det finns tre stycken som har fastnat hos mig, och som jag definitvit tycker är de värsta. Den första är Jenna Sommers från The vampire diaries säsong 2 och den andra är Alaric Saltzman, även han från The vampire diaries, men från säsong 3. Både de scenerna får mig att grina, hur många gånger jag än ser dem. Och sist är scenen från Game of thrones där Ser Rodriks dör i säsong 2, och jag mår sjukt dåligt varje gång jag ser hans brutala slut.
 
Dag 18 - Favoritslutavsnitt.
Jag vet inte om detta syftar till sista avsnittet för en säsong eller slutet för en hel serie, så jag tolkar det som sista avsnittet för en säsong av en serie. De finalavsnitten jag gillar mest är "The Departed" från The vampire diaries säsong 3, "Save yourself" från femte säsongen av True Blood, och "Valar Morghulis" från den andra säsongen av Game of thrones.
 
Dag 19 - Mest irriterande karaktär.
Detta var en rätt enkel fråga. De karaktärer jag stör mig mest på är Timothy McGee från NCIS, Ana-Lucia från Lost, David Nolan från Once upon a time samt Izzie Stevens och George O'Malley från Grey's anatomy.
 
 
Dag 20 - Mest överraskande slutavsnitt.
Den här frågan liknar fråga #18, men istället för de jag gillade mest är det helt enkelt det som chockerade mig mest. Visst går frågorna lite hand i hand, men det skiljer sig ärligt talat åt. Jag blev rätt förvånad över sluthändelsen i "Till Death Do Us Part" från säsong 9 av NCIS, så det blir mitt svar.
 
Dag 21 - Bästa inledningsavsnittet till en serie.
Jag funderade ett tag om detta gällde säsongerna eller hela serien, och kom till slutsatsen att det gäller det allra första avsnittet som sändes. Jag har aldrig gillat det första avsnittet av någon serie så detta är en svår fråga för mig. Men mitt svar blir "The One Where It All Began" ur Friends, "Genesis" ur Heroes eller "Pilot" ur The Big Bang Theory.
 
Dag 22 - Första serien du blev beroende av.
Det måste vara Friends.
 
Dag 23 - Vilka är med på din " topp 15 lista" med seriefavoriter (oavsett år)?
Antagligen, i ordning, Game of thrones, The walking dead, True blood, The vampire diaries, Heroes, Friends, NCIS, The big bang theory, Once upon a time, Desperate housewives, The simpsons, Lost, Grey's anatomy, Fame och Solsidan.
 
Dag 24 - Bästa julavsnittet i en serie.
Jag tror jag måste säga "The holiday armadillo" från säsong 7 av Friends.
 

GOD JUL ALLESAMMANS! 

Mina Filmer #209

Film #369
 (Fast & Furious 6)
Betyg: har inte sett ännu.

Vinst från Bonnier Carlsen

Jag var med i en tävling via Facebook som hölls av Bonnier Carlsen. Första pris var en massa Mortal Instruments-relaterade prylar, filmen och det två första böckerna. Själv kom jag på sjätte plats och vann böckerna Stad av skuggor och Stad av aska. Självklart har jag redan böckerna (men på engelska) eftersom The mortal instruments är en av mina favoritserier (längtar tills City of heavenly fire släpps!) så att ha en kopia på svenska också känns överflödigt. Därför kommer jag sälja böckerna för kanske 125:- totalt (org. pris 251:-), men det var ändå roligt att ha vunnit dem. :)
 

Om du är intresserad av att köpa (ev. frakt betalas av dig) så lämna en kommentar. Annars vet jag några som skulle vara intresserade av böckerna. Ha det bra! <3

Olympus has fallen

Fakta:
Olympus has fallen är en actionfilm regisserad av Antoine Fuqua, med Morgan Freeman, Gerald Butler och Aaron Eckhart i huvudrollerna. Filmen är 120 minuter lång och släpptes 4 september 2013, samt rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Vita Huset (Secret Service kodnamn: Olympus) attackeras av en grupp skickliga och skrupelfria terrorister, samtidigt som de kidnappar presidenten. När attacken sätter igång med full kraft tar sig presidentens före detta Secret Service-agent Mike Banning in i Vita Huset. Det nationella säkerhetsrådet samlas för att komma med en räddningsplan och motdrag. Då inser de att de tvingas att förlita sig på Bannings ingående kunskap om huset om de ska ha något hopp om att återta Vita huset, rädda presidenten och förhindra en ännu större katastrof som plötsligt hotar nationen."
 
Recension:
Jag gillade verkligen den här filmen, så ha det i bakhuvudet när du läser de negativa aspekterna jag tar upp i min recension. För självklar är filmen inte felfri, men den var fortfarande väldigt spännande och bra.
 
Själva inledningen till filmen hade egentligen ingenting med handlingen att göra, vilket jag fann lite irriterande. De efterföljande femton minuterna var dessutom riktigt sega och tråkiga, och jag funderade över vilken skitfilm det var. Men sedan höjdes tempot radikalt och Olympus has fallen blev en film jag storgillade.
 
 Mike Banning försöker rädda presidenten.

Vissa scener hade dock för mycket "Hollywood"-känsla, d.v.s. som var alldeles för orealistiska och typiska i filmvärden. Att exempelvis en enda person kan ta död på ett dussintal terrorister ensam medan han faller igenom tak, blir knivhuggen o.s.v. utan att egentligen påverkas av det känner jag inte är särskilt realistsikt. Jag skulle även velat ha mer känsla och fler obehagliga scener i filmen; det hade gjort den starkare än att bara människor dog till höger och vänster.
 
Många människor dör, men deras offer glöms snabbt bort.
 
Slutet - och många andra händelser - var väldigt förutsägbara, så Olympus has fallen var en film där jag som tittare inte behövde sitta och fundera särskilt mycket över händelseförloppen. Men trots det var filmen spännande, med högt tempo, och jag kom på mig själv att stirra storögt på skärmen ibland.
 
 Regeringen lägger ut planer om hur de ska tackla terroristerna.
 
Gerald Butler gör en lysande insats tillsammans med Morgan Freeman. Dock gillar jag inte Aaron Eckharts karaktär, trots att även hans insats egentligen är bra. Jag känner att han som president inte hade mycket vett i huvudet helt enkelt. En annan sak jag inte gillade med filmen var att de inte brydde sig särskilt mycket om alla civila offer, och när filmen nästan är slut så skämtas det till och med om hela incidenten vilket jag finner osmakligt.
 
 Vita huset går under.
 
Nu har jag mestadels fokuserat på det negativa, men jag kan försäkra dig att Olympus has fallen är en riktigt bra och spännande actionfilm, som ärligt talat var bättre än vad jag trodde. Trots filmens brister så är det definitivt en thriller jag rekommenderar till dig som gillar action.

Mina Filmer #208

Film #368
 (Olympus has fallen)
Betyg: 6,5/10

Mina Filmer #207

Film #367
 (The English Patient)
Betyg: har inte sett ännu.

The Walking Dead säsong 3

Fakta:
The walking dead's tredje säsong är 698 minuter lång och består av 16 avsnitt. Vi får återse Andrew Lincon och Steven Yeun i huvudrollerna. Säsongen släpptes 28 augusti 2013 och rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"I den kritikerrosade tredje säsongen fortsätter Rick och de anda överlevarna att söka skydd i den ödelagda och post-apokalytiska värld de befinner sig i. Men de upptäcker snart att det finns ännu starkare krafter att frukta än just "the walking dead". Kampen att överleva har aldrig tidigare varit så farlig. I säsong 3 får vi även träffa nya karaktärer såsom "Guvernören" (David Morrissey) och den omtyckta "Michonne" (Danai Gurira), tillsammans med hennes zombie-husdjur."
 
Recension:
Som ni vet var jag extremt tveksam inför serien när jag sett första säsongen, som definitivt inte var en ny hit. Andra säsongen var betydligt bättre och nu tog tredje säsongen mig med storm och gör att The walking dead utan tvekan kommer med på min lista bland mina favoritserier.
 
 Rick träffar Michonne för första gången.

Tredje säsongen utspelar sig några månader efter förra säsongens slut, och mycket har hunnit förändrats, bland annat vissa karaktärer. Under säsongens tid hinner alla karaktärer även att utvecklas ytterligare, somliga till det bättre och andra till det sämre. Vi får följa våra gamla favortiter, men med samma takt som vi förlorar dem en efter en får vi även möta på nya karaktärer, samt återse några bortblömda från första säsongen.
 
Maggie mot  en zombie.

Tredje säsongen hade riktigt högt tempo och var sprängfylld med spänning. Dock fanns det några avsnitt som jag fann riktigt tråkiga och sega, men det var dem som var lugnet före stormen, om man säger så. Seriens sista avsnitt var sjukt spännande och jag kan inte sluta tänka på hur fortsättningen kommer att vara. Längtar otroligt mycket tills fjärde säsongen släpps på blu-ray.

Någon i gruppen är skadad och de andra försöker ta hand om denna.
 
Regissörerna har verkligen lyckats få till musiken vid det här laget. I första säsongen fanns så gott som ingen musik alls vilket gjorde den otroligt tråkig och känslolös, men nu i tredje säsongen klingar det vackert. Musiken har bringat mycket fler känslor till serien och det var nära att jag började gråta i vissa avsnitt. 
 
 Efter att ha förlorat allt för många är Rick rätt utmattad.

Jag är definitivt inte en av dem som finner all våld och allt blod motbjudande, men jag vill ändå passa på att varna dig att det finns många senor och tarmar och liknande med i scenerna. Handlingen är i sig väldigt hemsk och sorglig, men utan att bli läskig eller allt för tårfylld. Det handlar mer om att kunna lämna saker bakom sig och att överleva, och därför ältas inte varenda död avsnitt efter avsnitt som i många andra serier, utan det glöms rätt snabbt bort, vilket enligt mig känns mer realistsikt i en sådan situation som karaktärerna är i.
 
En haltande Hershal lägger upp planer tillsammans med resten av gruppen, med några nya medlemmar.
 
Personligen får jag några nya favoriter (varav många självklart dog) men det finns en karaktär som jag har gillat från första gången jag såg The walking dead och det är Daryl. Det känns som att han är den med mest erfarenhet, som har gått igenom så mycket hemskt, och därför får han mitt medlidande. Däremot storgillade jag Rick förut, men i tredje säsongen avskydde jag bokstavligen honom. Han har blivit till en Shane-kopia enligt mig. Dock är Hershal och Maggie och Glen fortfarande starka karaktärer tycker jag.
 
 Guvernören har ett krossat hjärta; och en krossad själ.
 
Sammanfattningsvis var den tredje säsongen av serien riktigt, riktigt bra och jag ser sjukt mycket fram emot fortsättningen. Serien platsar definitivt bland mina topp 5-favoriter, med sin spänning, sina starka karaktärsutvecklingar och sina överraskande tvistar. Även om du inte gillar zombies så rekommenderar jag verkligen serien, själv trodde jag aldrig att jag skulle gilla den så mycket som jag faktiskt gör!

Mina Filmer #206

Film #366
 (The Frozen Ground)
Betyg: 6,5/10

Kick-ass 2

Fakta:
Kick-ass 2 är en actionkomedi regisserad av Matthew Vaughn, med bland annat Chloe Moretz, Aaron Taylor-Johnson, Christopher Mintz och Jim Carrey i huvudrollerna. Filmen är 99 mintuer lång och rekommenderas från 15. Den släpptes 18 december 2013. Den publiceras av Universal filmbolag.
 
Handling:
"När vi senast träffade den unga lönnmördaren Hit Girl och vildhjärnan Kick-Ass försökte de leva vanliga tonårsliv under namnen Mindy och Dave. Men med examensdagen runt hörnet och osäkra på vad de ska göra sedan, bestämmer sig Dave och Mindy för att starta världens första team av superhjältar, Justice Forever. Just som Justice Forever börjat göra gatorna säkra igen grundar världens första superskurk, The Mother Fucker, ett eget brödraskap. Målet: att få Kick-Ass och Hit Girl att betala för det de gjorde med hans far. Men den som tjafsar med en medlem i Justice Forever, tjafsar med alla."
 
Recension:
Som ni vet så storgillade jag första Kick-ass filmen (läs min recension här) så det vet inte så konstigt att jag hade väldigt höga förhoppningar på dess efterföljare. Vad den bra? Absolut! Levde den upp till mina förväntningar? Definitivt inte.
 
Hit Girl och Kick-Ass mot Motherfucker, d.v.s. Red Mist.

Filmen var som sagt bra men inte alls lika underhållande eller spännande som i föregångaren. Jag skrattade inte en enda gång, och kände inte heller att jag drogs med av tempot som i första filmen. Det fanns fortfarande många härliga scener, mestadels med Hit Girl, och mycket våld, men inte alls lika mycket blod som i första filmen, vilket jag varken anser är positivt eller negativt. Dock när filmen inte hade en lika intresseväckande handling (samt att Chris D'Amico verkar ha evigt liv och all tur i världen!) så levde filmen helt enkelt upp till sin härliga föregångare.
 
Jim Carrey spelar Colonel Stars and Stripes.

Jag såg verkligen fram emot att se Jim Carrey i Kick-ass 2, men ärligt talat var han en besvikelse. Har inte sitt vanliga roliga, knasiga och udda jag, utan kändes som vem som helst. Jag älskar verkligen honom som skådespelare, men han levde inte upp till sig själv. Dock var Chloe Moretz awesome, och är den som bygger upp i stort sett hela filmen. Utan Hit Girl skulle filmen nästan bli en flopp. Men tack vare Moretz stannar spänningen kvar. Att vi även får följa hennes liv på high school gör att det känns annorlunda från första filmen.
 
Hit Girl och hennes förmyndare.

Ett par andra skådespelare i filmen jag storgillade var Iain Glen och Donald Faison. Du känner säkert igen Glen från sin roll som Ser Jorah Mormont i Game of thrones, och Faison som Dr. Chris Turk från Scrubs. Jag tyckte att båda spelade sina roller i Kick ass 2 mycket bra, och trots att ingen av dem hade en framhävande karaktär så gjorde det mycket för filmen. Även Morris Chestnut, som du kanske känner igen från The call, gjorde ett väldigt bra jobb i filmen.
 
Justice Forever gruppen är samlad och har ett uppdrag.
 
Direkt när jag såg slutet förstod jag att det skulle komma ännu en efterföljare, och det bekräftades när jag satte mig vid datorn. Mycket riktigt kommer det en fortsättning kallad Kick-ass 3: Hidden evil. Själv tycker jag att det räcker nu, att det är bäst att sluta innan det går utför. Första filmen var riktigt bra och andra nådde bara ett "bra", och jag oroar mig lite över att det blir för överdrivet med ännu en fortsättning med liknande handling.

Jag vill dock tacka Universal för detta recensionsexemplar. Filmen var bra och underhållande, trots att den inte nådde upp till mina förväntningar och var rätt föresägbar. Jag älskar många av karaktärerna - speciellt Hit Girl - och är rätt nyfiken på fortsättningen, och håller tummarna för att regissören gör ett bra jobb!

Mina Filmer #205

Film #365
 (The host)
Betyg: 5/10

Mina Filmer #204

Film #364
 (Oblivion)
Betyg: har inte sett ännu.

Paket i brevlådan

Jag slutade tidigt idag (vid klockan 11 ungefär) så det fanns ingen post i brevlådan när jag kom hem, men ungefär vid klockan 13 så hör jag hur någonting hamnar i brevlådan. Det visade sig vara två paket från Micke.
 
Tack så mycket Micke, jag väntar dock med att öppna dem till jul! <3

En prinsessas dagbok 2: kungligt uppdrag

Fakta:
En prinsessas dagbok 2: kungligt uppdrag (org. Princess diaries 2: royal engagement) är en film regisserad av Garry Marshall. Den är 113 minuter lång och släpptes 2004. Bland annat Anne Hathaway, Julie Andrews och John Rhys-Davis spelar huvudrollerna i denna komedi. Filmen baseras på Princess in the spotlight av Meg Cabot.
 
Handling:
"Prinsessan Mia har äntligen anlänt till Genovia efter att ha tagit sin examen, och är redo att ta över tronen. Men det blir en oväntad vändning när styrelsen kräver att hon gifter sig inom trettio dagar för att få bli drottning. Och med konspirationer emot henne och många falska drag, är det inte det lättaste för Mia att på en månads tid finna sitt livs kärlek."
 
Recension:
Jag kan börja med att påpeka att trots att En princessas dagbok 2: kungligt uppdrag håller måttet och lyckas underhålla, så är den inte alls lika bra som första filmen. Den är fortfarande charmig och rolig i många scener, men den var även mer förutsägbar och hade fler klichéer. Jag kände till och med ibland att den blev lite småfånig.
 
 Prinsessan Mia har anlänt till Genovia.

Disney lyckades definitivt sätta sin prägel eftersom många skådespelare, bland annat Julie Andrews, sjunger i denna. Dock bygger just denna prägel upp en bra feel-good film som jag mycket väl kan tänka mig att se igen, just för att den är så söt.
 
 Filmens ögongodis.
 
Trots att handlingen inte är det bästa är det roligt att få fortsätta följa Mia, en klantig - och därför är hon mycket passande till en komedi - karaktär som man bara måste älska. Jag gillar att man får följa Mias liv efter hur första filmen slutade, och se hur hon anpassar sig till att bli en "riktig" prinsessa.
 
 John Rhys-Davis spelar Viscount Mabrey.
 
Skådespelarna är dock de som bygger upp filmen. Anne Hathaway och Julie Andrews är fortfarande klanderfria och jag gillar Hector Elizondo som spelar Joe mer och mer. Men den nya skådespelare som jag uppskattade mest var John Rhys-David, och jag tror ni förstår varför. Denna legend är så klart med i Lord of the Rings som Gimli son av Glóin! Han är verkligen sjukt bra med sina ansiktsuttryck och att uttrycka sig med sitt språk och sin kropp, och jag är otroligt tacksam över att han var en del av filmen. Han för sig är en väldigt rolig person så under filmens gång så fick jag minnesglimtar från härliga intervjuer jag sett med honom.
 
 Dags för bröllop, men vem är den lycklige?
 
Sammanfattningsvis var filmen bra, och en helt okej feel-good film. Charmig och söt utgör den en rätt typisk Disney film. Det är helt enkelt en förutsägbar och klichéfyllt chick-flick, men den blir inte sämre för där. Fantastiska skådespelare som Hathaway, Andrews och Rhys-Davis förhöjer filmen rejält, och jag kan definitivt tänka mig se den igen.

Mina Filmer #203

Film #363
(Sweeney Todd: the demon barber of Fleet Street)
 Betyg: 5,5/10

Recensionsexemplar från Universal

Idag när jag kom hem låg ett paket i brevlådan. Det var ingenting utmärkande med det, men jag blev nyfiken och undrade vem det var ifrån. Det visade sig att det var från Universal sony pictures home entertainment nordic ab (phu, det var ett långt namn!), det vill säga ett väldigt stort filmbolag.
 
Filmen jag fick som recensionsexemplar var den nyutsläppta Kick-ass 2, som släpptes på dvd 18 december 2013. Jag har sett den första Kick-ass filmen och storgillade den, så blev sjukt glad över den här överraskningen!
 
 
 
Jag har som sagt rätt höga förhoppningar och jag hoppas verkligen att filmen lever upp till dem. Ser extra mycket fram emot att se Jim Carrey i denna! Så STORT TACK till Universal!

Förtrollad

Fakta:
Förtrollad (org. Enchanted) är en komedi regisserad av Bill Kelly. Den släpptes 2007 och är barntillåten. Den är 103 minuter lång. Bland annat Patrick Dempsey, Amy Adams, James Marsden, Timothy Spall, Susan Sarandon och Idina Menzel spelar huvudrollerna.

Handling:
"Den onda drottningen vill hindra prins Edward att äkta Giselle och sänder henne därför från den animerade världen till New York. Anpassningen till verklighetens värld blir svår, men hon får hjälp av advokaten Robert och blir strax kär i honom också.
 
Recension:
Den här filmen har jag såklart sett förut men det var inte förren ungefär en vecka sedan som jag köpte hem den, och därför prioriterar jag även den här recensionen. Filmen är väldigt söt och mysig att se på, och trots att jag inte riktigt kan ta den på allvar så har den rätt många roliga scener.
 
Filmens trailer.
 
Jag tycker att det var en väldigt bra idé att ha en animerad och en otecknad värld. Det kändes nyskapande och unikt och det var dessutom väldigt underhållande att se de tecknade figuerarna anpassas till vår värld. Den tecknade världen är välgjord och vacker, och i den realistiska världen har de lyckats göra riktigt snygga kostymer. De känns härligt fejkade, precis som att karaktärerna verkligen kommit från en tecknad och överdriven värld. Dock måste jag medge att de svårare animationerna, exempelvis draken, är gjorda i rätt dålig kvalité, men det är ingenting jag stör mig särskilt mycket på.
 
Giselle och hennes bästa vän Pip.
 
Jag gillar verkligen blandningen mellan klassisk Disney med sång, de igenkännbara sagorna om Snövit och Törnrosa, samt en annorlunda touch av vår egen värld. Filmen har även väldigt många duktiga skådespelare. Jag har bland annat alltid gillat Idina Menzel (Glee) och Patrick Dempsey (Grey's anatomy), medan Amy Adams (On the road) som jag tidigare ogillat lyckas visa sina talanger. James Marsden (X-men) spelar en annorlunda roll från sina tidigare karaktärer, och han lyckas verkligen att charma publiken. Susan Sarandon (Cloud atlas) är som vanligt toppen och Timothy Spall (Harry Potter) gör även han ett fantastiskt jobb.
 
Susan Sarandon spelar den onda häxan.

Kortfattat så är filmen bra; småfånig men charmig. Den bjuder på några skratt och är definitivt underhållande. Jag ser i alla fall fram till Förtrollad 2 där vi får återse huvudskådespelarna från dess föregångare, men även får träffa på bland annat Julie Andrews.

The Princess Diaries

Fakta:
The princess diaries är en 115 minuter lång film regisserad av Garry Marshall, med bland annat Anne Hathaway och Julie Andrews i huvudrollerna. Det är en barntillåten komedi från 2001.
 
Handling:
"Just before her 16th birthday, Mia learns her paternal grandmother, Clarisse, is visiting from Genovia, a small European kingdom. When Mia goes to meet her at a large house, Clarisse reveals she is actually Queen Clarisse Renaldi, and that Mia’s late father was Crown Prince of Genovia. Mia is stunned to learn she is a princess and next and sole heir to the Genovian throne."

Recension:
Den här filmen har jag såklart sett tidigare men jag har inte recenserat den förren nu. Recensionen blir inte lång, både för att jag är stressad men även för att det egentligen inte finns så mycket att säga om filmen.
 
The princess diaries är en söt och småmysig film om varje lilla flickas dröm: att en dag få reda på att man är en prinsessa. Trots att filmen är väldigt orealistisk och har många brister så är den också smårolig och härlig att se på.
 
Vid sin farmors besök får Mia reda på en hemlighet.
 
Skådespelarna i filmen är älskvärda. Anne Hathaway har huvudrollen som Mia Thermopolis, och jag tycker att hon utför sin roll som en småtöntig prinsessa väl. Julie Andrews är som vanligt duktig, och sidkaraktärerna som spelas av Hector Elizondo och Mandy Moore känns bekvämt konventionella.
 
 Efter make-over och allt så ser Mia ut som en "riktig" prinsessa.
 
Det jag gillar med filmen är att jag som tittare får en paus från hur de flesta filmerna ser ut med sex och svordomar. The princess diaries är helt enkelt en lättsam film som hela familjen kan njuta av utan tvekan.
 
Sammanfattningsvis så är The princess diaries en mysig, smårolig och lite charmig film. Den har definitivt sina brister, men passar bra om ditt mål är att slappna av en regnig kväll.

Underkastelsens 12 nyanser

Fakta:
Underkastelsens 12 nyanser (org. 12 shades of surrender) är en antologi (det vill säga novellsamling) skriven av tolv olika erotikförfattare. Några av författarna som arbetat med denna är Saskia Walker, Tiffany Reisz och Portia Da Costa. Boken är på 470 sidor och publiceras av Harlequin bokförlag. I recensionen skriver jag kort om varje novell.
 
Handling:
"If Fifty Shades of Grey has left you aching to expand your BDSM repertoire, the experts on erotic romance have handpicked a collection of sensual and shocking stories by some of the genre's bestselling names and powerful new voices. Inside, explore a delectable spectrum of intense pleasure with twelve short, sharp and unforgettable novellas that will have you begging for mercy. Think you can handle it? From the famous authors who brought you "The siren" and "The harlot", we present the collection of novellas that will make you wanting more."

Recension:
 
Antologin börjar med novellen Inkräktaren (org. Under his hand) av Anne Calhoun. Den handlade Tess och hennes pojkvän Drew som är en marin. Hon har lovat honom att aldrig ha ett öppet fönster i sitt hem eftersom hon bor i ett tufft kvartér, men hon utmanar honom för att se vad han skulle göra om hon bryter sitt löfte. Själv tyckte jag att novellen saknade en handling. Jag fastnade inte i berättelsen och jag bokstavligen avskydde Drew som bara var självisk. Språket var sådär och Inkräktaren blev tyvärr inte en ny favoritnovell. Betyg: 3/10.
 
Den andra novellen i samlingen var Äventyr i Paris (org. A Paris affair) av Adelaide Cole. Den här novellen var betydligt bättre än förra, men nådde fortfarande inte riktigt fram. Den handlar om Valerie som är lyckligt gift med en trevlig man, och har barn. Men när hon träffar en man från hennes förflutna tar viljan att bryta sig loss från hennes vardagliga liv över och de inleder en passionerad affär. Skrivtekniken Cole använder är bättre än Calhouns, och novellen har en helt okej handling. Dock gillade jag definitivt inte att hela novellen gick ut på otrogenhet; speciellt när ingenting i karaktärens förhållande var fel. Tempot var också lite småsegt, så allt som allt en okej novell. Betyg: 4/10.

 
Den tredje novellen var Förbjuden fantasi (org. The envelope indicent) av Emelia Elmwood. Den handlar om Emma som blivit dumpad av sin pojkvän, och får hjälp av sina vänner att uppleva sina mest hemliga fantastier. Hon skriver ner tre sexuella fantasier (vara med två killar samtidigt, vara med en tjej, och inte se någonting medan hon har sex med män hon inte känner) som vännerna får att hända. Den här novellen var rätt grov och... vild(?) men jag kan definitivt säga att det är den perfekta novellen för dig som söker heta scener. Den börjar direkt med handlingen och är väldigt "steamy". Betyg: 5,5/10.

 
 
Sedan kom Testa gränser (org. The challenge) av Megan Hart. Den handlar om Katie som övertalar sin homosexuella vän Dean att ligga med henne, som ett vad. Jag tycker att det var en rätt nyanserad idé men samtidigt sjukt orealistisk vilket drar ner betyget rejält. Betyg: 3,5/10.

 
Den hemliga klubben (org. Taste of pleasure) av Lisa Renee Jones kom därnäst. Den handlar om Sarah som blir bjuden av Ryan till en klubb. Hennes vistelse där gör att hon ger efter till honom. Den här novellen fann jag allmänt tråkig. Det kändes som det tog en lång tid innan Jones kom till sin poäng och jag fann den helt enkelt inte underhållande. Betyg: 2,5/10.


 
Efter den fanns På tåget (org. Night Moves) av Eden Bradley. Den handlar om Kate som tillfredsställer sig själv på tåget, i någon annans bås, omedveten om att han tittar på. Efter ett tag kommer han fram ur sin hörna och är villig att hjälpa till. Jag tyckte först att den verkade riktigt bra och jag medger att det var en bra idé, men jag fann den alldeles för orealistisk för min smak. Betyg: 3/10.


 
Genom nyckelhålet (org. Cuffing Kate) av Alison Tyler kom efter den. Den handlar om Kate som blir nyfiken på Jules efter att hennes rumskamrat dumpat honom för att han var för kinky. Jag gillade verkligen inte den här novellen, den var händelselös och allmänt jobbig. Betyg: 2,5/10.

 
 
Sedan kom Hissen (org. Going down) av Saskia Walker. Den handlar om Jennifer som träffar Armand i en hiss. Hon blir nyfiken på hans dominanta stil. Den här novellen var okej. Egentligen fanns ingen äkta handling, men samtidigt var den rätt intressant till vissa delar. Walker skriver helt okej, och därför får novellen betyget 4/10.


 
Maktspel (org. Taking her boss) av Alegra Verde handlar om Glory, som omedvetet har sex framför sin chef. När hon ser honom i dörröppningen tror hon att han kommer att avskeda henne, men istället får hon reda på att han vill ha en liknande upplevelse. Jag tyckte att den här novellen var rätt vidrig och pervers och jag gillade den inte alls. Kort och gott, läs något annat. Betyg: 2/10.
 
 
 
Under dina händer (org. Chance of a lifetime) av Portia da Costa handlade om Rose, som tittar på en sexig film, med sin chef i huvudrollen. Medan hon blir allt mer upphetsad märker hon att han kommer in i rummet. När han märker vad hon tittar på sätter han sig vid henne, och ger henne något hon aldrig skulle glömma. Den här novellen var faktigst helt okej. Lite orealistisk att chefen kom precis vid "rätt" tillfälle och att han betedde sig som han gjorde, men det är något man får ta helt enkelt. Språket var okej, och allt som allt låg novellen på en stark 4,5/10.

 
Betraktaren (org. For your pleasure) av Elisa Adams handlar om Callie som spanat in sin granne ett bra tag. Men när hon strippar för sig själv ser han det och kommer över. Allt jag har att säga om den här novellen var att den var väldigt orealistisk. Ingenting för mig. Betyg: 2/10.


 
Den bästa novellen i samlingen var helt klart Sju dagar, sju nätter (org. Seven day loan eller The gift) av Tiffany Reisz. Den handlar om Eleanor, som blir utlånad under en veckas tid av sin dominanta pojkvän till Daniel. Berättelsen var bra och intresseväckande och skrivandet av Reisz var som vanligt superb. Karaktärerna kändes levande och trots att novellen var kort så tillföde den något till The original sinners serien (den fungerar som en prolog). Betyg: 6,5/10.

Totalt var antologin helt okej. Översättningarna var inte de bästa, men kanske är jag helt enkelt inte van vid att språket känns grövre på svenska. Tyvärr tilltalade de flesta novellerna mig inte, men vissa fångade mitt intresse. Många var alldels för orealistiska, och efter ett tags läsning blev det tjatigt eftersom många noveller liknade varantra. Allt som allt, en bra samling för dig som söker erotiska noveller.
 
Genomsnittlig känsla:

Favoritnovell: Sju dagar, sju nätter av Tiffany Reisz.
Rekommenderar till: dig som söker heta och korta läsningar.
Rekommenderar inte till: dig som söker variation i läsningen.

Mina Filmer #202

Film #362
 (Hansel and Gretel: witch hunters)
Betyg: 7/10

Utfyllnad i filmhyllan

För ett tag sedan hade jag gjort en beställning från Cdon bestående av lite julklappar, men då blev jag ju även tvungen att skaffa lite saker till mig själv också, trots att jag egentligen inte har råd.
 
Det blev tre filmer och en tv-serie-säsong.
 
 
Tv-serien är den tredje säsongen av The walking dead, som jag ser sjukt mycket fram emot att se! Storgillade andra säsongen och är väldigt nyfiken på vad de hittar på mer. Sedan köpte jag även Förtrollad, som jag har sett ett antal gånger förut, men som jag tycker är väldigt gullig och rätt rolig. Skådespelarna är också väldigt bra. Och eftersom jag inte skrivit en recension på den har jag en ursäkt att se den igen!
 
 
Sedan köpte jag även de båda En prinsessas dagbok filmerna. Jag har ärligt talat inte sett någon av dem komplett. Jag har sett nästan hela första filmen, men bara början av den andra. Och eftersom det jag sett var väldigt mysigt så bestämde jag mig för att skaffa hem dem. Anne Hathaway är ju duktig också.
 
 
Har du sett någon av filmerna?

Totalt kostade det mig:
Förtrollad: 45:-
En prinsessas dagbok: 30:-
En prinsessas dagbok 2: 30:-
The walking dead säsong 3: 75:-
Frakt: 0:-
-----------------------------------------
Totalt: 180:-
 
Jag vill bara påpeka att jag antagligen inte kommer skriva något inlägg till imorgon. Jag har sjukt mycket i skolan just nu, allt från engelskprov, religionprov, fysikprov och kemiprov samt några uppsatser och laborationsrapporter, jag måste dessutom arbeta med mitt gymnasiearbete (som ger lika mycket poäng som en hel kurs). När jag även ska åka till Västerås imorgon för att gå omkring på Ikea (behöver nya filmhyllor!) så tar det mesta delen av morgondagen. När jag väl kommer hem måste jag studera igen inför veckans prov. Så jag hoppas att ni har överseende med att jag kanske inte uppdaterar något förren åtminstone efter måndagsprovet. <3

Mina Filmer #201

Film #360 - 361
 (Australia / Titanic)
Betyg: 5,5/10 respektive 8,5/10.

Mina Filmer #200

Film #358 - 359
 (Lara Croft, Tomb Raider: 1 + 2)
Betyg: 6,5/10

Grey's anatomy säsong 7

Fakta:
Den sjunde säsongen av Grey's anatomy är 960 minuter lång och består av 23 avsnitt. Säsongen släpptes 2011 med de vanliga huvudskådespelarna Ellen Pompeo, Chandra Wilson, Patrick Dempsey, Sandra Oh och Kim Raver. Denna dramaserie rekommenderas från 11 år.
 
Handling:
"Låt läkningsprocessen börja. TV:s mest älskade läkare är tillbaka i en otrolig sjunde säsong full av känslomässiga vändningar. Nu gäller det att starta om på nytt och långsamt börja återhämtningen efter den fruktansvärda tragedi som drabbade läkarteamet vid Seattle Grace Hospital. Återupplev varje hjärtslag och - exklusivt för DVD - den förlängda versionen av seriens fantastiska musikalavsnitt, där du får se läkarna som du aldrig sett dem förut."
 
Fakta:
Den här serien är verkligen som en sinuskurva; hela tiden går kvalitén upp och ner. Efter förra säsongens avslut var jag sjukt taggad inför en episk fortsättning. Men jag måste säga att jag redan vid första avsnittet var besviken. Jag hade hoppats på att ryckas med i spänningen igen, men istället utspelar sig Grey's anatomy säsong 7 en rätt lång tid efter sjätte säsongens final. Det enda man fick se som fortsättning var några tråkiga tillbakablickar.
 
 Relationen mellan Teddy och Henry börjar blomstra.
 
Det är en sak som jag har upprepat recension för recension för de senaste säsongerna av Grey's anatomy, och det är att det finns alldeles för många relationsdraman istället för sjukhusrelaterade draman! I denna säsong börjar inte bara Meredith/Derek dramat igen, utan nu känns det även som att alla ligger med alla. Karaktärerna gör slut med varandra för att bli tillsammans igen avsnittet efter, alla blir sårade och löser det genom att ligga med någon annan. Det blir för mycket. I de första säsongerna fanns många häftiga operationer och katastrofer närvarande, men i den här säsongen minns jag inte ett enda sjukhusdrama (och nej, jag räknar definitivt inte sista avsnittet som ett sjukhusdrama). Det enda sjukhusrelatierade som fanns med och som jag uppskattade var var de experiment som utfördes av Karev, Grey, Shepard och Webber. Det var intressant att följa, trots att det inte var spännande. Men just för att det endast finns relationsdraman, känns säsongen rätt utdragen och händelselös. Serien hade högre tempo förr.
 
 Relationen mellan Meredith och Christina läker sår.

Jag älskar att säsong 7, precis som föregående säsonger, fått besök av Kate Walsh som spelar Addison Shepard. Som ni vet slutade hon med Grey's anatomy eftersom hon fått sin egen sjukhusserie som är en spin-off på denna (Private practice) men eftersom serierna hör ihop kommer hon och besöker ibland. Eftersom hon var min favoritkaratkär förut blev jag väldigt glad över att se att det inte ändrats. Dock blev jag ledsen över att hon bara var med väldigt kort; och dessutom i säsongens sämsta avsnitt: musikalavsnittet.
 
Relationen mellan Christina och Owen tas till en ny nivå.

Jag vet knappt var jag ska börja! Varför har en dramaserie som Grey's anatomy med ett musikalavsnitt? Nästan alla huvudskådespelare, som spelar Owen, Meredith, Lexie, Arizona, Miranda och så vidare, sjunger i avsnittet. Men flest sånger utför Sara Ramirez som spelar Calliope Torres. Jag påstår definitivt inte att de sjunger dåligt (dock gjorde vissa det, nämner inga namn) och speciellt Chandra Wilson sjöng bra, men avsnittet passade inte in; det kändes onödigt och blev väldigt tråkigt. Det är avsnitt 18 ("Song beneath the song") jag pratar om, om du undrar. Men inte nog med detta. Avsnitt 19 är exakt samma avsnitt men förlängt! Som att jag inte blev tillräckligt uttråkad utan att se det två gånger.
 
Relationen mellan Derek och Meredith går lite upp och ner.
 
Nu känns det som att jag har varit rätt negativ så därför måste jag ändå skriva att säsongen var bra. Meredith är lite gnällig som vanligt, Derek surar rätt mycket, men andra karaktärer växer för mig. Bland annat Teddy Altman har blivit en karaktär jag verkligen gillar. Men min favorit är fortfarande Christina Yang (trots att jag verkligen inte gillade hennes personlighetsändring de två första skivorna!).
 
 Relationen mellan Teddy och Andrew: finns endast för att komplicera det för Henry.
 
Avslutsningsvis så var säsong 7 en mysig säsong, men ingenting som höjde pulsen. Karaktärerna utvecklas och söker du mycket relationsdraman är Grey's anatomy rätt serie för dig. Jag ska definitivt se alla säsonger av serien, men måste samtidigt medge att jag börjar tröttna, och jag hoppas att de avslutar serien snart innan den blir en total flopp.

Mina Filmer #199

Film #357
 (Wanted)
Betyg: 7/10

Mina Filmer #198

Film #356
 (The Simpsons: filmen)
Betyg: 6,5/10

Ännu en planerad X-men film!

Ingen kan ha lyckats undgå att X-men: days of future past har premiär snart; 23 maj 2014. Men redan nu planeras nästa x-men film i kön, den åttonde i serien. Den kommer att heta X-men: apocalypse och har premiär 27 maj 2016. Hugh Jackman ska garanterat vara med i filmen som Wolverine (Logan), men det diskuteras fortfarande om huvudskådespelarna ska vara de från originaltrilogin (som spelas av Ian McKellen och Patrick Stewart) eller skådespelarna från X-men: first class (ledda av James McAvoy och Michael Fassbender). Själv håller jag tummarna för ursprungsskådespelarna, eftersom tycker att huvudtrilogin är bäst (och så älskar jag McKellen!).
 
 
 
Hur som helst så ser jag väldigt mycket fram emot både X-men: days of future past och X-men: apocalypse. Vill du läsa mer om X-men: apocalypse, så som handling, vem boven är, regissör o.s.v. så finns information om filmen här.

Mina Filmer #197

Film #355
 (Beyond Borders)
Betyg: 8/10

Mina Filmer #196

Film #354
 (Den andra systern Boleyn)
Betyg: 8/10

Gorgeous cover!

Som ni vet finns det triljarder böcker jag längtar efter, så som The forever song, Cress o.s.v. Men idag fångades jag upp av en bok som släpps 2014 med ett otroligt vackert omslag! Visst har jag sett vackrare omslag, men jag blev verkligen hänförd av alla färger och designen. Det är tack vare omslaget som jag komme skaffa mig boken så snart den kommer ut, jag har bara läst igenom lite snabbt vad den handlar om.
 
 
Håller du med mig att omslaget är otroligt vackert? Älskar verkligen blandningen av de mörka och dystra färgerna upptill, och de glada och ljusa färgerna nertill på omslaget: och sedan stjärnorna därimellan. <3 Boken heter Alienated och är skriven av Melissa Landers.

Köpt tre nya böcker

Idag kom ett mycket efterlängtat paket i brevlådan. Dock fanns en stor besvikelse, men det kommer vi till senare.
 
Böckerna jag skaffade hem var Allegiant (Divergent #3) Veronica Roth, A million suns (Across the universe #2) av Beth Revis samt The indigo spell (Bloodlines #3) av Richelle Mead. Jag är otroligt hypad över alla dessa efterföljare!
 
 
Jag tycker att de allesammans är vackra på sitt eget vis. Mest ser jag fram emot att läsa Allegiant som jag har hört väldigt mycket om, och sett fram emot ett bra tag!
 
 
Så här ser de väldigt fina ut tycker jag. Dock upptäckte jag att jag fått en såkallad "häftad" version av The indigo spell istället för "pocket" som jag har för de andra. Stort suck. Jag blir väldigt irriterad på sådant.

 
Som ni ser så är The indigo spell ett par onödiga centimeter längre än de två tidigare delarna. Sjukt störande! Kommer bli irriterad varje gång jag tittar i min bokhylla. Suck. Har kontaktat Cdon om detta, eftersom det trots allt är deras fel att det stod "pocket" på alla bokexemplar vilket gjorde att jag fick gissa vilken bok jag skulle ha. De ska rätta till det felaktiga som stod och vi argumenterar just nu över att jag ska få ett friexemplar av dem. Håller tummarna!
 
De andra två ser ut så här i bokhyllan (betydligt mycket finare!):
 
Har du läst Allegiant, A million suns eller The indigo spell? Vad tyckte du isåfall?

Mina Filmer #195

Film #353
 (Salt)
Betyg: 7/10

Mina Filmer #194

Film #352
 (Remember me)
Betyg: 6,5/10

Sweeney Todd

Fakta:
Sweeney Todd är en film från 2007, regisserad av Tim Burton. Johnny Depp, Helena Bonham-Carter, Sacha Baron Cohen, Timothy Spall och Alan Rickman spelar huvudrollerna i denna 116 minuter långa musikaliska thriller. Filmen rekommenderas från 15 år.
 
Handling:
"Regissören Tim Burton och Johnny Depp samarbetar än en gång i denna 1800-talsrysare som innehåller det mesta: bloddrypande scener, mystik, romantik, ett fantastiskt soundtrack och bländande vacker scenografi. Filmen bygger på Stephen Sondheims världsberömda musikal om den orättvist dömde barberaren Sweeney Todds blodiga hämnd."
 
Recension:
Jag vet att många tycker det är konstigt att jag inte sett Sweeney Todd förren nu, men jag har helt enkelt inte haft intresset. Men nu har några av mina vänner tjatat på mig att jag skulle se den, så då beställde jag hem den för att göra dem nöjda. Men levde den upp till mina förväntningar efter allt prat? Nja.
 
Lucy Barker, d.v.s. Sweeney Todds ex.

Först och främst har filmen sina episka skådespelare. Utan dem hade filmen enligt mig inte varit värt något. Johnny Depp har en otrolig talang och mitt i den hemska historien lyckas han med sitt underbara minspel och kroppsspråk även bli rolig. Tillsammans med Helena Bonham-Carter bygger de upp filmen från grunden. Båda sjöng också mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag läste en recension av Sean O'Connel där han skrev att de "sell the parts without selling the music" och enligt mig är det en perfekt beskrivning. Deras sånger är levande och skapar karaktärerna, men det är inte så pass bra så att de skulle kunna göra succé av att sälja Sweeney Todd-skrivor.
 
Ett bra samarbete mellan Johnny Depp och Helena Bonham-Carter.

Några episka skådespelare som dock inte lyckades lika väl med sången är Alan Rickman och Timothy Spall. Spall sjöng rent av inte bra, och även om Rickman inte var alltför förfälig så såg jag bara framför mig en sjungande Severus Snape, vilket bara fick mig att asgarva. Jag har aldrig riktigt gillat Sacha Baron Cohen, men han gjorde ett hyfsat bra jobb i Sweeney Todd tycker jag.
 
Alan Rickman spelar rollen som "the judge".

Handlingen är bra och i grund och botten hemskt, men tempot var lite väl långsamt för min smak. Men filmen var bra regisserad och välplanerad, så det gick på ett ut. Dock är jag inte så förtjust i musikaler eftersom det låter så fånigt när dialogerna sjungs, och Sweeney Todd var inget undantag. Det finns några få musikaler som jag storgillat, men tyvärr var denna inte en av dem.
 
Sacha Baron Cohen spelar en talangfylld bedragare.
 
En sak jag störde mig väldigt mycket på var fejkblodet. Scenerna hade kunnat bli rätt läskiga om de hade sett mer verkliga ut. Det syns väldigt tydligt att det inte är blod, det är alldeles för ljust och löst. Det ser snarare ut som tomatjuice. Därför blev alla scener där det sprutade blod bara fåniga istället för obehagliga.
 
Sammanfattningsvis så var Sweeney Todd bra, men inte lika bra som jag trott. Det är skådespelarna som gör filmen, för även med sin hemska handling så har filmen alltför många brister för att bli en ny favorit.

Mina Filmer #193

Film #351
 (National Treasure)
Betyg: 7/10

Mina Filmer #192

Film #350
 (Hobbit: en oväntad resa)
Betyg: 8/10

Mina Filmer #191

Film #347 - 349
(Härskarringen trilogin 1 - 3)
Betyg: 9/10
 

Mina Filmer #190

Film #346
 (Snow White & the Huntsman)
Betyg: 7/10

En dans på rosor

Fakta:
En dans på rosor (org. Considering Kate) är en fristående del av Stanislaskis-serien av Nora Roberts. Boken har 311 sidor och publiceras av Harlequin bokförlag.
 
Handling:
"Kate Kimball har bestämt sig för att lämna den glamorösa tillvaron som balettdansös bakom sig, överge rampljuset och återvända hem för att börja ett nytt liv. Istället för att dansa själv ska hon lära andra – och hon har hittat den perfekta byggnaden för ändamålet. Eftersom den är i stort behov av renovering anlitar hon den mycket tilldragande – och högst irriterande – byggnadsentreprenören Brody O’Connell. Och målmedveten som hon är har Kate bestämt sig för att förföra honom. Men Brody är lika beslutsam att motstå hennes inviter, trots att hela hans kropp skriker åt honom att ge upp och falla för frestelsen …"
 
Recension:
Det här är den första boken jag läst av Nora Roberts och jag måste medge att jag är besviken. Det känns som att jag ser böcker av den här författaren vart jag än går, och därför tog jag för givet att hon måste vara begåvad. Men efter att ha läst nypublicerade En dans på rosor måste jag säga att jag inte är särskilt sugen på att läsa fler verk av henne.

Jag blev först glad över att Roberts använder ett väldigt enkelt språk, det blev väldigt lättförståligt. Men väl inne i boken var det lite för simpelt, och eftersom det inte fanns några undangömda tankar gav det mig ingen utmaning i läsningen. Man visste redan från början hur det skulle sluta, och det fanns inte några tvister eller överraskningar som ändrade ens förväntningar. Många meningsuppbyggnader var även felaktiga, frågan är om det är författaren eller översättningens fel.

Den här boken är typiskt kärleksblask. En sådan berättelse där man vet från första kapitlet alla händelser, en sådan historia där någon blir kär men förstöker hålla sig borta från sin älskade. Vi vet allt om sådana böcker, och eftersom Roberts inte tar med något unikt, och inte tar storyn till en ny nivå, så blir hela boken tråkig och meningslös. Den är varken spännande eller romantisk, utan bara en i mängden kärleksblaskar. Tempot är långsamt och egentligen händer ingenting i boken.
 
Karaktärerna är inte särskilt orginella, de är ärligt talat rätt platta och tråkiga. Jag gillar att läsa om starka och färgglada huvudpersoner, men varken karaktärernas samtal, beteenden eller tankar var intresseväckande i En dans på rosor.
 
Sammanfattningsvis så är boken en berättelse lik många andra. Det typiska kärleksblasket finns med, och Roberts språk är inte det bästa. Handlingen är allt annat än orginell, och jag är definitivt inte imponerad.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Favoritkaraktär: Jack

Rekommenderar till: dig som söker en typisk kärleksberättelse.

Rekommenderar inte till: dig som vill ha något romantiskt/spännande.

Första meningen: "Det skulle bli perfekt."
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mina Filmer #189

Film #345
 (The Karate Kid)
Betyg: 7,5/10

Mina Filmer #188

Film #344
 (Avatar)
Betyg: 7,5/10

The Walking Dead säsong 2

Fakta:
I andra säsongen av The walking dead får vi återse Andrew Lincon, Jon Bernthal, Sarah Callies och de andra från första säsongen. Säsongen är 564 minuter lång och består av 13 avsnitt. Serien rekommenderas från 15 år. Säsong 2 släpptes i augusti 2012. Du kan läsa min recension för första säsongen här.
 
Handling:
"Efter att inte ha fått svar på sina frågor på "Centers of Disease Control" är gruppen med polismannen Rick Grime i täten på väg igen. Deras mål är att finna en plats där de kan leva fritt utan hot från de levande döda. Men det visar sig vara svårare än de trodde eftersom individerna i gruppen börjar glida allt längre ifrån varandra, och det dröjer inte länge innan de inser att det största hotet finns inom gruppen."

Recension:
Efter att ha sett första säsongen var jag inte direkt hypad över att fortsätta med serien, men eftersom jag ändå hade köpt hem andra säsongen av The walking dead så bestämde jag mig för att få det överstökat. Men nu kan jag bara säga att jag känner mig helt häpen av serien.
 
En hord av zombies bryter sig genom staketet.
 
Säsong 2 är en sjukt stor förbättring från första säsongen. Det går knappt att jämföra de båda. Jag älskade verkligen andra säsongen. Jag har aldrig riktigt gillat zombies, utan jag hade alltid tyckt att de är fåniga. Det tyckte jag även när jag såg första säsongen av The walking dead, men andra säsongen tog zombiegenren till en helt ny nivå och nu får jag inte nog av dem.
 
Carl har skadats och Rick bär honom mot tryggheten.
 
Förutom att det finns fler och råare zombiescener i den här säsongen så gillar jag att ingrigerna inom gruppen ökar. Jag gillar verkligen att det finns fler hot än bara zombierna, och att man inte riktigt vet vem i gruppen man ska lita på.
 
Rick blir jagad av en zombie.

En sak som jag störde mig på i första säsongen var att avsnitten var sjukt tysta; det fanns nästan ingen musik alls. Men trots att säsong 2 fortfarande är rätt tyst så finns det mycket mer musik inblandat - speciellt i scenerna med ökat tempo - och det hela bidrar till en mycket mer spännande säsong. Och det kan jag definitivt påstå: säsong 2 av The walking dead var riktigt, riktigt spännande: speciellt i de sista tre avsnitten. I det allra sista avsnittet satt jag och hoppade upp och ner i soffan för att tempot blev så högt.
 
Hershal är en personlig favorit när det kommer till de nya karaktärerna.

I säsongen får vi vara med om många förluster, men jag uppskattar verkligen de nya karaktärerna vi möter. Tidigt i säsongen få vi träffa på kanske tio nya karaktärer, varav flera av dem växer till att bli favoriter.
 
Det finns rätt många obesvarade frågor, men jag är rätt säker på att vi kommer få svar på många av dem i nästa säsong: och jag längtar otroligt mycket efter att alla hemligheter ska avslöjas. Men redan i andra säsongen får vi ta del av en del av karaktärernas gåtor. För er som har sett säsong 1 så vet ni ju att Jennings sade något till Rick, och i slutet av säsong 2 får du reda på vad. Och för att vara ärlig... "my mind was blown!". En sak som jag dock har varit nyfiken på väldigt länge är varför zombies ens existerar i första taget; hur zombieapokalypsen kom till, och jag hoppas verkligen att vi får reda på det i säsong 3.
 
Nya karaktären Maggie spelas av Lauren Cohan, även känd för sin roll som Rose i The vampire diaries.
 
Zombierna är välgjorda och skräckinjagande, men jag kan dock inte påstå att de är läskiga. Antagligen kan jag fortfarande inte riktigt ta zombier på allvar, men efter säsong 2 närmar jag mig definitivt att få mardrömmar om de levande döda.
 
En zombie mumsar i sig det erövrade människoköttet.
 
Det enda jag stör mig lite på är att serien stundtals blir orealistisk. I vissa fall är zombierna svaga och kan inte ens ta ner ett barn, medan de i andra fall är flera gånger starkare än vilken människa som helst. Men detta är definitivit inget som avgör mitt tycke kring serien. Däremot är vissa avsnitt i början rätt långsamma, men tempot ökar successivt till slutet.
 
En förlust drabbar den ursprungliga gruppen.
 
Om du är som jag, och tänker att zombier inte är in grej, så föreslår jag ändå att du ser serien. Jag trodde inte (inte ens efter första säsongen) att jag skulle komma att gilla serien, men nu efter säsong 2 så är jag säker på att serien kommer bli en ny favorit. Våldsam, blodig och otroligt spännande är det en serie som passar dig som gillar högt tempo och många intriger. The walking dead är utan trekan en serie jag rekommenderar.

Mina Filmer #187

Film #343
(Stolthet & fördom)
Betyg: 6/10

Mina Filmer #186

Film #342
 (Dear John)
Betyg: 6/10

Köpte en film från Cdon

Tillsammans med att jag skaffade mig sjunde säsongen av Grey's anatomy så beställde jag även en blu-ray-film. Tydligen delades beställningen upp, men det skiljer endast en dag på när de anlände. Filmen jag beställde var Sweeney Todd: the demon barber of fleet street.
 
 
 
Allt jag vet om filmen är att det tydligen är en klassiker som jag missat. Jag älskar skådespelarna i huvudrollerna: Johnny Depp, Helena Bonham-Carter och Alan Rickman, så jag ser väldigt mycket fram emot filmen! Verkar dock vara en konstig blandning eftersom det är en musikalisk thriller, men det kanske blir bra? Filmen kostade mig bara 45:- så jag ångrar ändå inte att jag skaffade mig den, oavsett hur bra den visar sig vara. Har du sett Sweeney Todd?

Prinsen

Fakta:
Prinsen (org. The prince) är den tredje delen av fem i The original sinners-serien av Tiffany Reisz. Boken har 400 sidor och publiceras av Harlequin bokförlag.  Bokens efterföljare är Härskarinnan (org. The mistress) och Helgonet (org. The saint).
 
Handling:
"Wesley Railey är föremål för Noras varmaste och samtidigt mest frustrerande fantasier, och han är den ende man hon inte kan glömma. Han är ung. Han är underbar. Dessutom är han en av galoppsportens mest prestigefyllda hästuppfödare och kallas prinsen av Kentucky. Nora följer honom dit han vill, och plötsligt är hon i hans värld. Men den beryktade dominatrixen från New York är ingen beskedlig sydstatsbrud och Noras dröm om att passa in i Wes värld utmanas gång på gång av Sørens erotiska dragningskraft. Han äger henne, han är hennes älskare – även om han aldrig lovat att det är för alltid. I New York – under Noras frånvaro – är sexklubbägaren Kingsley Edge mer än villig att ta hennes plats vid Sørens fötter. Søren är den ende man Kingsley någonsin älskat, och deras mörka historia har skapat ett nära band som varken åren – eller Sørens kärlek till Nora – kan bryta. Men ett hot från en gammal rival tvingar Kingsley att konfrontera sitt förflutna och påminner honom om att han behöver hålla sina vänner nära – och sina fiender ännu närmre."
 
Recension:
Jag hade verkligen inga förhoppningar alls när det kom till Prinsen. Första boken, Sirenen, var helt okej, det kan jag medge, men jag gillade av någon anledning inte Ängeln (kanske krävs det allt jag läser om den senare). Därför var jag beredd på att bli totalt uttråkad av Prinsen, så oj vilken överraskning jag fick när jag inte kunde släppa taget om boken! Jag hade läst ut den på mindre än en dag, och jag ville genast läsa fortsättningen.
 
Prinsen berättas ur tre olika perspektiv: Nord: det förflutna, Nord: nutid samt Syd. När det är ett kapitel som utspelar sig i norr så handlar det om Søren och Kingsley, medan perspektivet ur Syd handlar om Nora och Wesley. Jag var inte särskilt förtjust att läsa ur Nord-perspektivet (kanske lär jag mig att uppskatta Søren och Kingsley senare dock) men däremot älskade jag att läsa om Nora och Wesley. Jag älskar deras relation till varandra, och både dem är definitivt mina favoritkaraktärer. Det var också ur det perspektivet som det hände flest saker.
 
Jag gillar verkligen Nora Sutherlin som karaktär, det hade jag aldrig trott! Hon är väldigt rolig och kan få mig att le genom boken. Hon är rätt fram, ärlig och vet vad hon tycker om allt. Hon är även frispråkig och inte rädd att visa sitt sanna jag. Det gör på något sätt att hon som karaktär - tillsammans med boken - blir mer avslappnande och intressnat att läsa om.

Boken har förstås passion eftersom den klassificeras som erotik, men mängden S&M har (tack och lov) minskat drastiskt. Dock finns det fortfarande mycket sådant i tillbaka-blickarna och ur Nord-perspektivet, men jag har vant mig så pass mycket vid sådant att det inte stör, utan snarare fascinerar, mig. Men det den här boken hade gott om - som inte tidigare delar haft - är spänning. Pulsen höjdes lätt och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte längtar efter nästa bok i serien efter den stora cliffhangern i slutet!
 
En sak som jag älskar med boken är hur verklighetstrogna många scener är. Gång på gång upprepar karaktärer att saker och ting inte är som i kärleksromaner, och Reisz betonar då hur det ser ut i verkligheten. Sexscenerna är inte alls så orealistiska som i många andra böcker och Reisz har verkligen lyckats med att skapa en älskvärd bok.

Tiffany Reisz skriver riktigt bra och språket är enkelt och lättförståligt. Tempot är lagom och konstant genom hela boken. Prinsen blev definitivt en bok som nådde långt över förväntningarna och den är utan tvekan den bästa boken i serien hittills. Sammanfattningsvis så älskade jag att läsa ur Syd-perspektivet, men uppskattade mindre att läsa ur Nord. Karaktärerna - speciellt frispråkiga Nora - är näst intill underbara och blandningen mellan passion, spänning och komik gör boken den ultimata erotikan. Trots att jag trott att jag aldrig skulle säga det så ser jag ärligt talat fram emot nästa bok, och jag känner mig oerhört lyckligt lottad att jag redan har Härskarinnan här hemma. 
 
 
Genomsnittlig känsla (ignorera texten):
 
 
 
Favoritkaraktär: Nora

Rekommenderar till: dig som söker en passionerad bok med spänning och komik.

Rekommenderar inte till: dig som har stora problem med S&M.

Första meningen: "Personakt 1312 - Från arkivet.
 
 
 
 
 
 

Mina Filmer #185

Film #341
 (The last song)
Betyg: 7,5/10

Mina Filmer #184

Film #340
 (Dagboken: jag sökte dig och fann mitt hjärta)
Betyg: 7,5/10

Mer av "den gråas anatomi"

Igår kom ett efterlängtat paket i brevlådan: sjunde säsongen av Grey's anatomy! Jag börjar komma ikapp med serien nu och jag ser sjukt mycket fram emot fortsättningen på sjätte säsongens dramatiska slut.
 
 
Jag ska börja se säsongen så snart jag sett klart på andra säsongen av The walking dead. Anledningen till att jag köpte säsongen (ja, det var inte endast för att jag längtade efter den) var att Cdon hade ett erbjudande där man fick 30 % rabatt på alla filmer och serier: så då passade jag helt enkelt på att skaffa hem mig denna. Det var även fraktfritt, eftersom det var Black Friday.
 
Kostnad:
Grey's anatomy säsong 7: 132:-
Frakt: 0:-

Mina Filmer #183

Film #339
 (A walk to remeber)
Betyg: 7/10

Mina Filmer #182

Film #338
 (Älska Mig Igen)
Betyg: 6/10

The Hobbit

Fakta:
The hobbit är en bok skriven av J. R. R. Tolkien. Boken, som är på 351 sidor, fungerar som en prequel till trilogin Lord of the Rings. Den har även blivit filmatriserad i tre delar: An unexpected journey, The desolation of Smaug och There and back again.
 
Handling:
"Whisked away from his comfortable, unambitious life in his hobbit-hole in Bag End by Gandalf the wizard and a company of dwarves, Bilbo Baggins finds himself caught up in a plot to raid the treasure hoard of Smaug the Magnificent, a large and very dangerous dragon. Although quite reluctant to take part in this quest, Bilbo surprises even himself by his resourcefulness and his skill as a burglar!"
 
Recension:
Det var ett tag sedan jag läste ett verk av J. R. R. Tolkien, men jag minns att jag har haft väldigt blandade åsiker angående hans böcker. Dock måste jag säga att förutom The two towers, så är The hobbit en ny favorit bland hans verk.
 
Det som jag gillar - och som är rätt ovanligt i böcker - är att man får känslan av en lång tidsutsträckning. Oftast i böcker, så utspelar sig berättelsen under endast några dagar, och även om den utspelar sig under en längre tid så upplevs det inte så. Men i The hobbit så betonar Tolkien skickligt gång på gång över att Bilbos äventyr har tagit lång tid; och utan att det blir segt så får han läsaren att inse att Bilbos resa är tuff, ansträngande och tidskrävande.
 
Jag uppskattar även att jag som läsare lärde mig nya saker om huvudtrilogin. I Lord of the Rings berättades det en del om Bilbos äventyr, men jag gillar att den här prequeln förstärker berättelsen om Frodo.

Jag gillar dvärgarna i The hobbit, samt Bilbo, Smaug och alvkonungen, men min favorit är fortfarande Gollum. Jag tycker han är smått bedårande, och Tolkien lyckas verkligen levandegöra honom i boken. Dock skiljer sig boken starkt från The Hobbit: än unexpected journey; de flesta karaktärerna vi fick återse i filmen är inte alls med i boken.
 
Boken var spännande med varierat tempo, och jag kan även konstatera att den kunde bli lite smårolig i mellanåt. Tolkien använder sig också av ett väldigt vackert språk, och han är otroligt skicklig med att lägga ut små betydande ledtrådar lite här och var i berättelsen. Sedan fanns också illustrationer av fantastiska Alan Lee med i boken, vilket förhöjde historian.
 
Sammanfattningsvis var The hobbit bra, men inte ett dugg lik filmen. Tidsutsträckningen var stor, och det fanns både spänning och komik. Tolkien skriver väldigt proffisionellt och välutvecklat, och karaktärerna är underbara. Är du sugen på ett äventyr är The hobbit en bok för dig.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
Favoritkaraktär: Gollum

Rekommenderar till: dig som söker ett episkt äventyr.

Rekommenderar inte till: dig som vill ha ett modernt språk eller som vill ha böcker med kortare tidsspann.

Första meningen: "In a hole in the ground there lived a hobbit."
 
 
 
 
 
 

Mina Filmer #181

Film #337
 (Red Riding Hood)
Betyg: 5,5/10

Mina Filmer #180

Film #336
 (A Cinderella Story)
Betyg: 6/10

Wrap Up: November 2013

Tiden går så jäkla fort nu och det känns konstigt att det redan är december! Jag ser så himla mycket fram emot julen - som är min favorithögtid, men jag har inte fått den rätta julkänslan än eftersom det inte har kommit någon snö.
 
 
Antal böcker lästa i november 2013: 8 stycken
Antal påbörjade bokserier: 3 stycken
Antal avslutade bokserier: 0 stycken
 
Bästa boken för november: Across the universe av Beth Revis.
Största överraskningen för november: Kappan av Nikolaj Gogol.
Sämsta boken för november: KoMo av Pontus Olofsson.
Största besvikelsen för november: Tron på ett mirakel av Nicholas Sparks.
 
Månadens bästa film: Catching Fire.
Månadens sämsta film: Den innersta kretsen.

Antal nya böcker för månaden: 8 stycken (8 recex)
Antal nya filmer för månaden: 9 stycken (ink. 5 serier)

Antal publicerade inlägg: 88 stycken (19 recensioner).

Månadssammanfattning:
På läsfronten så har jag börjat läsa de böcker som alltid blivit bortprioriterade för att jag köpt nya. Men det har funnits en anledning till att de blivit bortprioriterade och därför har böckerna denna månad inte varit de bästa. Jag blev dock glatt överraskad av bland annat Across the universe som jag har hållit mig undan från just för att det är en sci-fi bok (jag har dålig erfarenhet av sci-fi). På filmfronten har det varit helt okej. De flesta har varit medelmåttiga medan vissa har varit sjukt dåliga, och andra sjukt bra. Jag har även sett några bra tv-serier så som fjärde säsongen av Vampire diaries, femte och sjätte säsongen av Grey's anatomy, första säsongen av The walking dead, första säsongen av Once upon a time samt tredje säsongen av Glee. De flesta var riktigt bra. Men den stora logen för månaden går till filmen Catching fire.
 
Hur har november varit för dig? <3

Mina Filmer #179

Film #335
 (The Lucky One)
Betyg: 6/10

Mina Filmer #178

Film #334
 (The Pacifier)
Betyg: 6/10

Register över filmrecensioner, del 2

Detta är del 2 av filmregistret. Varje bild länkar till respektive recension. För att se alla filmer jag äger, klicka här.
 
Senast uppdaterad: 2017-09-19.
 
 
 












Catching Fire

Fakta:
Catching fire är efterföljaren till den populära filmen The Hunger Games. Filmen hade biopremiär 21 november 2013 och är 146 minuter lång. Som huvudrollerna har vi Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Woody Harrelson. Francis Lawrence har regisserat denna film från 11 års rekommendation.
 
Handling:
"Katniss Everdeen and Peeta Mellark become targets of the Capitol after their victory in the 74th Hunger Games sparks a rebellion in the Districts of Panem. As the 75th Hunger Games gets closer, it becomes clear that the freedom promised to the victors is just one of the many lies told by President Snow."
 
Recension:
Jag såg Catching fire på bio igår och hade väldigt höga förhoppningar eftersom boken som baserar filmen är min favorit i trilogin. Men med min kärlek för filmens föregångare så var jag beredd på att bli besviken. Vilken jag definitivt inte blev. Jag bokstavligen älskade Catching fire!
 
 Filmens trailer.
 
Det som överraskade mig var att jag satt och grät inne på biografen, innan Hungerspelen i sig börjat. Redan innan själva spelet var filmen väldigt känsloladdad och våldsam, och jag älskade att se förändringarna som har skett från tiden innan förra Hungerspelen. Jag gillar även att filmen till större del utspelar sig ute i distrikten, det kanske var endast en timme som utspelade sig i själva arenan. Det gjorde att världsuppbyggnaden och karaktärerna växte fram på ett helt annat sätt än att hela filmen skulle ha utspelat sig i strid.
 
 I distrikt 11 sker en av de sorgligaste scenerna i filmen.
 
Tempot i filmen var väldigt högt och jag satt med hjärtat i halsgropen stor del av filmen. Trots att jag visste allt som skulle hända, eftersom jag läst böckerna, så blev jag bedrövad av händelserna. Berättelsen var väldigt spännande och otroligt stark, precis som i boken. Jag älskar att de får med spelingredienserna tillsammans med revolutionen, det blir helt enkelt en stark film tack vare dess olika paralleller. Dock saknar jag lite den bild av spelet man fick från första filmen: då perspektivet växlade mellan arenan och åskådarna, i Catching fire fick man bara följa spelarna i arenan. Jag skulle också vilja ha med de scenerna från boken som styrker sponsorernas betydelse, samt fler Haymitch-scener. Däremot gillar jag utvecklingen som gick från mestadels fysisk våld som fanns med i första filmen, till extrem psykisk misshandel som finns med i Catching fire.
 
Slåtterdagen blev en stor sorg.
 
Filmen följer boken rätt bra, och trots att jag saknade vissa saker så fanns det mesta med. Jag gillar även att det läggs ut små viktiga detaljer i filmen som man kanske inte tänker på om man inte läst boken. Dessa detaljer kommer bli betydande i fortsättningen. Effekterna var väldigt bra, och musiken väl passande. Dessa bidrog till en väldigt känsloladdad film.
 
 Samhället förändas snabbt när presidenten känner sig hotad: vakter överrallt och offentliga straff.
 
Jag ska inte prata så mycket om skådespeleriet för alla vet hur fantastisk Jennifer Lawrence är. Hon utför sin roll otroligt bra, tillsammans med Woody Harrelson (Haymitch) och Elizabeth Banks (Effie). Karaktärerna (speciellt Caesar, Effie, Katniss och Cinna) är älskvärda och berör publiken på sitt egna lilla vis. Jag gillar även de nya karaktärerna man får träffa på, som Finnick, Johanna, Wiress och Mags. 
 
 Så här ser den nya arenean ut. Tick tock.
 
Filmen lyckas verkligen skildra hotet från en korrupt regering, men hade jag inte läst boken så tror jag att jag hade blivit rätt förvirrad av de sista scenerna. Slutet gick rätt snabbt fram och med en lätt skakig kamera var det svårt att förstå vad som hände. Men för er som läst boken: det slutar exakt likadant, lika storslaget, lika sårbart.
 
 Katniss Everdeen tillsammans med Caesar (Stanley Tucci).
 
Det syns verkligen hur skicklig regissören är med alla detaljer, miljön och karaktärerna. Han bygger upp världen steg för steg och förändrar den smått i varje scen. Världen har hunnit förändrats rätt mycket från filmens föregångare och jag gillar verkligen utvecklingen. Filmen är verkligen beroendeframkallande för alla som kallar sig fans av trilogin, och allt jag kan skriva är att jag verkligen rekommenderar den.
 
 Vänskap, styrka och mod är några av filmens huvudbudskap.
 
Kostymer och smink är fantastiska och det syns definitivt att bugeten är den dubbla från The Hunger Games. Allting är väldigt välgjort och det bidrar till den styrka filmen har. Och trots att filmen är två och en halv timme lång så gick tiden väldigt snabbt och det kändes som att jag bara suttit där max en halvtimme!
 
 Katniss är på väg till arenan.
 
Jag har svårt att sätta ord på mina känslor så sammanfattningsvis kan jag säga att Catching fire var fantastisk och definitivt levde upp till mina förväntningar. Till viss del var den till och med bättre än sin föregångare. Skådespelarna var otroliga och karaktärerna likaså. Spänningen var på topp, tillsammans med mystiken och de parallella händelserna i distrikten. Filmen var fylld med känslor och för att vara ärlig berörde mig Catching fire mycket mer än första filmen. Nu väntar jag otåligt tills filmen släpps på DVD och till november 2014 för att få se Mockingjay part 1! Kort sagt var filmen sjukt bra.

Mina Filmer #177

Film #333
 (The Duchess)
Betyg: 6,5/10

RSS 2.0