Själarnas bibliotek

Författare: Ransom Riggs.
Originaltitel: Library of Souls.
SerieMiss Peregrines besynnerliga barn #3.
Längd: 509 sidor.
Bokförlag: Rabén&sjögren.
 
"Tiden håller på att rinna ut. En galning är på jakt efter de besynnerliga barnen och miss Peregrine befin- ner sig fortfarande i fara. Jacob Portman och Emma Bloom tvingas genomföra det allra farligaste av rädd- ningsuppdrag. De färdas genom ett landskap märkt av krig, träffar nya vänner och utsätts för större fara än någonsin tidigare. Kommer Jacob att bli sig själv igen? Blir han åter den hjälte som han en gång var?"
 
Själarnas bibliotek är en fantastiskt spännande avslutning på trilogin. Den karaktär- istiskt gotiska stämningen gör tillsammans med den viktorianska miljön att romanen får en härligt spänd atmosfär. Boken får därtill ett högt tempo genom sin actionpackade handling som fängslar läsaren från början till slut. Fast Själarnas bibliotek har ett mörkt koncept finns dessutom starkt kontrasterande inslag av humor, som värmer ända in på själen.
 
Miss Peregrines besynnerliga barn-trilogin liknar inget i sin genre och i Själarnas bibliotek tas det unika konceptet steget längre. Handlingen djupnar, karaktärer utvecklas och frågor från de tidigare böckerna besvaras. Vidare är Ransom Riggs en av ytterst få författare som lyckats integrera tidsresor i berättelsen på ett trovärdigt sätt, utan att des- truktiva logiska luckor uppstått.
 
Ransom Riggs är en riktigt imponerande skribent, som trollbinder läsaren med kompl- exa karaktärer, bra flyt och innovativa idéer. Den fartfyllda Själarnas bibliotek är omö- jlig att lägga ifrån sig och ett riktigt tillfredsställande slut på den fantastiska trilogin. Jag ser riktigt mycket fram emot att se hur filmen blir – om någon kan göra böckerna rätt- visa är det utan tvekan Tim Burton.
 

Nytt i samlingen, #166

Idag kom ett paket från Universal och ett egenbeställt från CDON. 
 
 
Från Universal fick jag komedin The Lady in the Van (IMDb: 6,7) med Maggie Smith, samt westerndramat Jane Got a Gun (IMDb: 5,8) med Natalie Portman. Jag ser särskilt mycket fram emot den förstnämnda, då Smith är så underbart härlig. Stort tack, Univ- ersal! 
 
Från CDON hade jag beställt tre stycken serier. Two and a half men  (IMDb: 7,1) säsong 9 och Reign (IMDb: 7,6) säsong 2 är fortsättningar på serier som jag redan har påbörjat, medan Jane the Virgin (IMDb: 7,8) säsong 1 blir en helt ny tittarupplevelse för mig. Jag har hört otroligt mycket gott om den och hoppas att den kan mäta sig med mina favo- ritkomedier. 

The Finest Hours

Regissör: Craig Gillespie.
Längd: 1 hr 52 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-09-05.
Genre: Drama, äventyr.
Skådespelare: Chris Pine, Casey Affleck, Ben Foster, Eric Bana, Holliday Grainger etc.
Filmbolag©Disney.
 
"När en våldsam storm sveper in över Cape Cod slits ett tankfartyg sönder och trettio besättningsmän lbir fast på det hastigt sjunkande skeppet. Kapten Bernie Webber och hans män ger sig ut i en liten räddningsbåt för att undsätta dem, samtidigt som chefsmaskinisten Ray Sybert kämpar mot klockan för att rädda liv."
 
The Finest Hours är ett riktigt snyggt drama, som genom sina trovärdiga animeringar har lyckats skapa en imponerande storm. Därtill har filmen en spännande handling och väletablerade skådespelare. Så vad gick fel? 
 
Bernie förälskar sig i Miriam. 
 
Filmen har endast gett de centrala karaktärerna tydliga identiteter och sidkaraktärerna hamnar i ett diffust töcken. Därtill drabbas produktionen hårt utav det alldeles för sötsliskiga manuset, där romansen skyndas på och klyschorna radas upp efter varandra. Dessutom är skådespelarnas överspel ett faktum, vilket gör att både karaktärerna och händelserna känns överdramatiska och tillgjorda. De många Hollywood-stereotyperna upplevs som tradiga och som tittare tappade jag intresset.
 
Ute i stormen måste mannarna kämpa för sina liv. 
 
Allt som allt har The Finest Hours förutsättningarna till att lyckas, men som på grund utav det alldeles för sockersöta och melodramatiska manuset går på grund.
 
- Alla bilder är copyrightskyddade av ©Disney. 

Ratchet & Clank

Längd: 1 hr 30 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-08-15.
Genre: Familj, komedi, animerat.
Skådespelare: James Arnold Taylor, David Kaye, Jim Ward, Armin Shimerman, Paul Giamatti etc.
Filmbolag: Scanbox.
Regissör: Kevin Munroe, Jericca Cleland.
 
"Ratchet och Clank, ett omaka hjältepar, måste stoppa en avskyvärd rymdvarelse vid namn Ordförande Drek, från att förgöra alla planeter i Solana-galaxen. Det blir början på en oförglömlig resa genom universum."
 
 
 
Ratchet & Clank är en charmig animerad komedi, som baseras på spelfranchisen med samma namn. De kontrastrika färgerna ger filmen ett vackert foto och karaktärerna kommer till liv genom duktiga röstskådespelare. Filmens oskyldiga humor passar dess- utom tittare i alla åldrar, och fast komiken inte är skrattframkallande är det svårt att inte roas.
 
Ratchet räddar en skeppsbruten Clank.
 
Berättelsen gör sig dock bättre i spelformat. Handlingen lyckas inte riktigt engagera och Ratchet & Clank hamnar i skuggan av de enastående spelen. Filmen saknar inspirerande karaktärsutvecklingar, och de frekventa actionscenerna upplevs som upprepande, trött- samma och kraftlösa. 
 
Efter att ha räddat staden blir det omaka paret Galaxens väktare.
 
Därtill har inte filmen med många av de kreativa gadgetarna och ikoniska vapnen som gett franchisen personlighet. Eftersom Ratchet & Clank endast visar de enklare prylarna känns filmen plattare än spelen som uppvisar en arsenal av häftiga grunkor: däribland hydropaketet, dansframkallande discobollar, svävarbrädor, pixelerare och mycket mer.
 
Väktarna ger sig ut för att rädda planeterna från onda Drek. 
 
Ratchet & Clank är långt ifrån att vara en dålig film: den har ett stadigt koncept, duktiga röstskådespelare, härlig humor och charmiga karaktärer. Men har man spelat Playstati- onversionen känns filmen ytlig i jämförelse.
 

Concussion

Regissör: Peter Landesman.
Längd: 2 hr 03 mins.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Drama.
Skådespelare: Will Smith, Alec Baldwin, Albert Bro- oks, Gugu Mbatha-Raw, David Morse etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
Dr. Bennet Omalu upptäcker sanningen om hjärnskad- or hos fotbollsspelare som regelbundet utsätts för hjä- rnskakningar under matcher och träningspass. Omalus leds in i en farlig kamp mot en av världens mäktigaste och mest omtyckta institutioner: NFL."
 
 
Genom en stadig handling blir filmens första halva riktigt intressant. Därtill bidrar de trovärdiga skådespelarprestationerna till att Concussion blir ett starkt drama. Will Smith (Seven pounds) gör ett utomordentligt bra arbete och han lyckas ge sin karaktär komplexitet och ett känslomässigt djup som håller tittaren engagerad.
 
Konflikter uppstår när Bennet gjort sin upptäckt. 
 
Men framåt mitten tappar Concussion något. Att Bennet tvingas låta andra tala å hans vägnar minskar antalet konfrontationer som han personligen måste hantera, vilket saktar ner tempot och reducerar dramat. Det gör även att den efterlängtade, känslomässiga gottgörelsen blir svagare.
 
Romansen är kärleksfull men överflödig. 
 
Därtill känns romansen i Concussion som en svag sidparallell. Den ger filmen några härliga, kärleksfulla inslag men tar som helhet onödigt mycket fokus från den centrala handlingen. Dessutom påverkar kärleksintresset inte händelseförloppet, vilket gör att hon som karaktär upplevs vara överflödig.
 
Trots sina meriter måste Bennet kämpa för att bli hörd. 
 
Vidare saknar filmen tydliga indikationer på hur lång tid som har passerat, vilket gör att vissa händelser upplevs komma väldigt plötsligt. Ibland har flera år passerat när scenerna växlas, och eftersom situationen ofta blir tagen ur sin kontext hinner man som tittare inte med i karaktärernas känslomässiga utveckling. Det orsakar bland annat att Bennets relation med flickvännen Prema känns påskyndad, trots att de varit involverade länge.
 
Dr. Omalu försäker övertyga världen om sina resultat. 
 
Som helhet är Concussion ett intressant och trovärdigt drama, med en riktigt bra början. Dessvärre utnyttjar filmen inte hela sin potential och den senare halvan är svag.
 

Room

Regissör: Lenny Abrahamson.
Längd: 1 hr 58 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Drama.
Skådespelare: Brie Larson, Jacob Tremblay, Sean Bri- dgers, Joan Allen, William H. Macy etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"En kidnappad mor vågar ta steget och fly med sin son och får uppleva en dramatisk återkomst till livet utan- för."
 
 
 
 
Det laddade dramat Room skildrar en kraftfull berättelse som onekligen berör tittaren. En stor del av filmens handling återges genom femårige Jacks synvinkel, och hans osky- ldiga nyfikenhet ger den annars mörka historian hjärtevärmande och underhållande ins- lag.
 
Det lilla rummet är hela Jacks värld. 
 
Till skillnad från vad många tror ligger inte filmens brännpunkt på Jacks och moderns fångenskap. Istället är det deras kärleksfulla relation och Jacks upptäckt utav världen som är i centrum. Faktum är att endast hälften av filmen utspelar sig i rummet, medan resten skildrar flyktens följder. Är man ovetandes om detta kan filmen troligen upplevas vara fragmentariskt uppdelad, eftersom den påfallande upplösningen är placerat i mitten.
 
Efter sju års fångenskap får Joy återse sina föräldrar. 
 
Brie Larson (21 Jump Street) och Joan Allen (Hachiko) är båda två fantastiska, men filmens stjärna är utan tvekan Jacob Tremblay (Smurfarna 2). Yngre skådespelare har en tendens att agera krystat framför kameran, men Tremblays trovärdiga insats är spekta- kulär. Det är till stor del hans expressiva ansiktsuttryck och briljanta kemi med Larson som gör filmen minnesvärd. Han framställer Jacks lyckosamma okunnighet med bravur och lyckas både charma och beröra.
 
För första gången i sitt liv ser Jack världen. 
 
Men trots att Room är mycket bra har den en del brister. Det stillsamma tempot skapar en spänd atmosfär, men gör även att filmen känns stundtals utdragen. Dessutom går filmen miste om många detaljer från boken och jag upplevde att tittaren blev utebliven sådant som hade kunnat ge berättelsen djup. Därtill kändes omständigheterna kring vissa scener inte särskilt realistiska och de hade kunnat göras bättre för att öka trovärdigheten.
 
Sakta men säkert lär Jack känna verkligheten. 
 
Allt som allt är Room en gripande film, som trots sitt mörka koncept inspirerar och vä- cker skratt.
 

Poppy Pym och faraos förbannelse

Författare: Laura Wood.
OriginaltitelPoppy Pym and the Ph- araoh's Curse
SeriePoppy Pym #1.
Längd: 319 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"Poppy var ett spädbarn när hon övergavs av sina för- äldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt. Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en  traditionell utbildning, och hon ski- ckas till en internatskola. När en antik egyptisk ädel- sten blir stulen och mystiska saker börjar hända på skolan kallar Poppy samman sin familj för att leta rätt på den och få slut på farligheterna."
 
Poppy Pym och faraos förbannelse är en lättsam och mycket trevlig roman. Den charm- iga protagonisten Poppy har ett underhållande liv och det är roande att läsa om kultur- krockarna som uppstår när hon kommer till den vanliga skolan. Därtill är det riktigt intressant att läsa om Tutankhamens förbannelse.
 
Att läsa Poppy Pym och faraos förbannelse är en riktigt mysig upplevelse. Gemenskap- en på cirkusen inspirerar och det kärleksfulla bemötandet från Poppys familj är hjärte- värmande. Vidare har boken ett riktigt bra flyt, vilket gör den snabbläst.
 
Fast romanen är förutsägbar och det är lätt att lista ut svaret på mysteriet är Poppy Pym och faraos förbannelse en bra bok. Jag tillhör inte den tilltänkta målgruppen: ändå flög jag igenom boken och glädjes åt dess charmiga små egenheter. Det är en perfekt läsning för barn i bokslukaråldern.
 

My Big Fat Greek Wedding 2

Regissör: Kirk Jones.
Längd: 1 hr 34 mins.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Komedi, romantik.
Skådespelare: Nia Vardalos, John Corbett, Elena Kam- pouris, Michael Constantine, Lainie Kazan etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Tio år senare har Toulas och Ians förhållande tappat gnistan, och Toula ryker ihop med tonårsdottern Paris, som inte vill rätta sig efter vad som är passande för en grekisk flicka. Samtidigt avslöjas en familjehemlighet som kommer att samla tre generationer till ett ännu större, fetare och mer grekiskt bröllop."
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är en riktigt mysig och glädjefylld film, som genom en lä- ttsam stämning och enkla skämt underhåller. Dessvärre är filmen inte originell. Vi har hört skämten förut och klyschorna radar upp sig. Dessutom är det alldeles för lätt att för- utse hur handlingen kommer att utvecklas. 
 
Toula kan inte komma undan familjen. 
 
På grund av att filmskaparna valt att fokusera på många olika karaktärer och handlings- paralleller upplevs My Big Fat Greek Wedding 2 som rörig. Att låta den centrala hand- lingen ta mer plats hade känts mer genomtänkt och tillåtit filmen att utforska relation- erna mer på djupet. Nu försvinner istället karaktärerna i mängden och de får inte tillrä- ckligt med svängrum för att göra något större intryck.
 
Dottern Paris träffar sin drömprins. 
 
My Big Fat Greek Wedding 2 är alltså en klyschig och överdriven komedi, som genom den glädjefyllda atmosfären och underhållande undertonen ändå lyckas behålla intresset.
 

Nytt i samlingen, #165

Idag kom ett paket från Disney, innehållandes två filmer. 
 
 
The Finest Hours är ett drama med Chris Pine, Eric Bana och Ben Foster i huvud- rollerna. Den handlar om kustbevakningen som ger sig ut i en snöstorm på ett räddn- ingsuppdrag. Filmen har betyget 6,8 på IMDb.
 
The Jungle Book är en liveaction-version utav den animerade klassikern vid samma namn. I den stjärnspäckade filmen medverkar bland annat Bill Murray, Ben Kingsley, Idris Elba, Scarlett Johansson, Giancarlo Espositio, Lupita Nyong'o och Christopher Walker. Den har betyget 7,7 på IMDb.
 
STORT tack, Disney!

Eye in the sky

Regissör: Gavin Hood.
Längd: 1 hr 38 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-22.
Genre: Thriller, drama.
Skådespelare: Helen Mirren, Alan Rickman, Aaron Paul, Barkhad Abdi, Iain Glen etc.
Filmbolag: Scanbox.
 
"Överste Powell har till uppdrag att fånga en terrorist- grupp som gömmer sig i Kenya. När hon och hennes te- am upptäcker att gruppen planerar att utföra en själv- mordsattack ändras orden snabbt från tillfångata till döda. Men när attacken inleds upptäcker piloten en lit- en flicka vid huset, och man ställs inför ett omänskligt svårt val."
Eye in the Sky är en utomordentligt gripande thriller, med stabila insatser från skåde- spelarna. Fast den inte innehåller mycket action gör den spända atmosfären att filmen upplevs som intensiv. Handlingens rörande budskap och moraliska komplexitet ger den dessutom ett fängslande djup.
 
Katherine har letat efter terroristerna i sex år. 
 
Det tar dock lång tid för Eye in the Sky att komma igång ordentligt. Filmen inleds med en utdragen och relativt ointressant introduktion av karaktärerna. Där förklaras även by- råkratiska funktionaliteter, och bakgrundsinformation om drönaruppdraget ges. Informa- tionen dumpas på tittaren och den tradiga upplevelsen gör att filmens första halva känns händelsefattig. Inte förrän det är ungefär femtio minuter kvar ökar tempot och spänning- en tar vid.
 
Politiska och juridiska bekymmer uppstår när de ska attackera. 
 
Allt som allt är Eye in the Sky ett starkt och berörande drama, som genom sitt spännande koncept och sina fenomenala skådespelare fängslar tittaren. Den långsamma uppladd- ningen utvecklas till en laddad och tankeväckande thriller som är omöjlig att slita sig ifrån.
 

Nytt i samlingen, #164

Idag kom ett paket från Universal, innehållandes två bluray-filmer. 
 
 
Pride and Prejudice and Zombies baseras på boken med samma namn, skriven av Seth Grahame-Smith. Det är en alternativ version av Jane Austens klassiska roman som han- dlar om kampsportsmästaren Elizabeth och zombiejägaren Darcy som måste svälja sin stolthet för att bekämpa ondska. Filmen är regisserad av Burr Steers och huvudrollerna spelas utav Lily James, Sam Riley, Charles Dance, Matt Smith och Lena Headey. Den har betyget 5,8 på IMDb.
 
The Huntsman: Winter's War är en prequel till Snow White and the Huntsman och hand- lar om två medlemmar ur drottning Freyas arme, som tvingas kämpa i ett krig mellan Freya och hennes syster. Huvudrollerna spelas utav Chris Hemsworth, Charlize Theron, Emily Blunt och Jessica Chastain. Filmen har betyget 6,1 på IMDb.
 
Stort tack, Universal!

Illuminae

Författare: Amie Kaufman, Jay Krist- off.
SerieThe Illuminae Files #1.
Längd: 599 sidor.
Bokförlag: Knopf.
 
"År 2575 krigar två rivaliserande företag och bomber- na regnar över planeter. När Kady och hennes ex Ezra tvingas ombord på en evakueringsflotta upptäcker de att deras problem bara har börjat. En dödlig pest har brutit ut och muteras med skrämmande resultat. Dess- utom kan flottans AI, som borde skydda dem, vara deras fiende och ingen ombord berättar vad som pågår. På jakt efter sanningen måste Kady samarbeta med pojkvännen hon svor att aldrig mer prata med."
 
 
Eftersom mängder av lovord har regnat över Illuminae är det med stor besvikelse som jag skriver att jag inte tyckte om boken. Jag ser romanens potential genom det nytänk- ande konceptet och den mycket intressanta handlingen: men problemen som uppstod på grund av bokens format gjorde att jag inte kunde njuta utav läsningen.
 
Illuminae är kreativt utformad och berättas genom hackade dokument, mejl, militära filer, medicinska rapporter, intervjuer, ritningar och dylikt. Hade dessa berättartekniker varit ett komplement till vanlig löptext hade det kunnat fungera bra, men eftersom de upptar hela boken skapas ett oönskat avstånd mellan författarna och läsaren. Trots den unika stilen känns texten opersonlig och det som hade kunnat bli en fenomenal berätte- lse upplevs istället som distanserat och rörigt.
 
All information som förmedlas berättas genom sekundära källor och som läsare får vi aldrig uppleva det som sker genom karaktärernas ögon. Istället återberättas händelserna via exempelvis chattforum och transkriptioner av videoinspelningar: vilket inte är till- räckligt för att ge berättelsen liv. Att romanen berättar istället för visar det som sker ska- par ett avstånd till karaktärerna och gör att läsaren aldrig lär känna dem ordentligt. Und- er hela läsningen kände jag mig som en passiv åskådare och jag började aldrig bry mig om vare sig handlingen eller protagonisterna.
 
Illuminae har ett riktigt intressant koncept och det syns tydligt att det är en genomtänkt roman. Dock hade jag svårt för formatet och jag upplevde mig vara alldeles för avsku- ren från berättelsen. Ibland kändes Illuminae mer som en lärobok än ett skönlitterärt verk, och för mig blev det helt enkelt inte en njutbar läsning.
 

Nytt i samlingen, #163

Idag kom ett paket från härliga Bookmark förlag, innehållandes tre böcker. 
 
 
I paktet fanns bland annat Sjöfararna (org. Voyager) och Trummornas dån (org. Drums of Autumn), vilket är den tredje och fjärde delen i Outlander-serien av Diana Gabaldon. Dessa är riktiga tegelstenar och romanerna omfattar över tusen sidor vardera. Jag läste första boken i serien, Främlingen, för ett par månader sedan och har ännu inte tagit mig an Slända i bärnsten, men det känns bra att ha fortsättningen väntandes ifall att det skulle bli aktuellt att läsa dem.
 
Jag fick även Zack, av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Det är den första delen i Herkules-serien, vilket är en deckartrilogi. Jag är i allmänhet inte särskilt förtjust i dec- kare, men då jag har hört mycket gott om denna anser jag att det är värt att ge den en chans. Dessutom är omslaget riktigt läckert!
 
Stort tack, Bookmark!

The Strain, säsong 1

Längd: 9 hr 58 mins.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Science fiction, rysare.
Skådespelare: Corey Stoll, David Bradley, Kevin Dur-and, Richard Sammel, Mía Maestro etc.
Releasedatum: 2016-08-15.
Skapare: Guillermo del Toro, Chuck Hogan.
 
"När ett mystiskt virusutbrott dödar nästan alla passa- gerare ombord på ett flygplan kallas Eph, chef för ett specialistteam vid Center for Disease Control, omedel- bart till platsen. Det enda sättet att stoppa den skräm- mande sjukdomen är att möta dess ursprung: en lömsk, övernaturlig varelse med kopplingar till vampyrism."
 
Den annorlunda tolkningen utav vampyrism ger The Strain ett nytänkande koncept. Ge- nom den fascinerande premissen får serien en stark grund att stå på och säsongens första halva blir riktigt intressant. Därtill kompletteras den centrala handlingen med återblickar till andra världskriget, vilket både bidrar med spänning och större förståelse för karaktä- rerna.
 
CDC undersöker en dödlig smitta. 
 
Serien håller dock inte samma kvalité rakt igenom och med tiden blir avsnitten mer slätstrukna och upprepande. Manuset känns stundtals ogenomtänkt och antalet klyschor och logiska luckor ökar successivt. Ett exempel är att de flesta människorna lever ovet- andes om det som sker, trots kaoset på gatorna. Därtill är det inte alltid som dialoger och händelser fyller någon funktion. Dessa utfyllande scener gör att tempot saktar ned och intresset svalnar.
 
Intressanta kopplingar till Andra Världskriget görs. 
 
Fast animationerna i The Strain är välgjorda anser jag att själva utformningen utav vam- pyrerna är mediokra. Monstrens underliga munnar, stora framtänder och avhuggna näsor får snarare en komisk än skrämmande effekt. Däremot är musiken oväntat bra och kask- aderna av toner fick mig att rysa.
 
Strigoi-monstren ser inte särskilt läskiga ut. 
 
Richard Sammel (Inglorious Basterds) är den som gör störst intryck bland skådespel- arna. Hans fenomenala porträttering av tyske Eichhorst gör karaktären härligt otäck och ger säsongen en kuslig stämning. Även David Bradley (Game of Thrones) imponerar. Men The Strain har även en del bottennapp. Kevin Durands (X-Men Origins: Wolverine) och Ruta Gedmintas (Prowl) insatser är svaga, och Ben Hyland och de andra barnskåde- spelarna agerar krystat.
 
Eph och hans nyfunna vänner ger sig ut på jakt. 
 
The Strain är en bra serie, som behåller intresset genom sitt koncept och sina starka skådespelare. Men på grund utav avsnittens successiva försämring känns serien framåt slutet som en slarvig Walking Dead-wannabe.
 

The Choice

Regissör: Ross Katz.
Längd: 1 hr 46 mins.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-15.
Genre: Romantik, drama.
Skådespelare: Benjamin Walker, Teresa Palmer, Mag- gie Grace, Tom Welling, Alexandra Daddario, Tom Wi- lkinson etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"När Gabby flyttar in bredvid Travis börjar de bråka direkt. Men trots det kan Travis inte sluta tänka på henne, och hans ihärdiga försök att bygga upp en mer vänskaplig relation leder dem på en resa de aldrig hade kunnat förutse."
 
The Choice är i alla avseenden en typisk Nicholas Sparks-baserad film. Den håller sig inom den angivna mallen och skiljer sig inte mycket från de tidigare filmerna som grun- dar sig på hans romaner. Precis som i The Longest Ride och The Best of Me skapar det passiva manuset ett händelseförlopp som både är klyschigt och förutsägbart.
 
Nyinflyttade Gabby börjar umgås med Travis familj. 
 
Den karaktärsdrivna filmen har ett väldigt simpelt koncept då The Choice enbart foku- serar på relationen mellan Gabby och Travis. Som en följd av den så gott som obe- fintliga handlingen upplevs filmen vara långsam och händelsefattig. Men trots att filmen utvecklas sakta, inleds och fortskrider romansen alldeles för snabbt för att kännas tro- värdig.
 
Systern Steph uppmuntrar Travis att följa sitt hjärta. 
 
Ett av filmens stora problem är försöken att romantisera situationer som är allt annat än romantiska. Ett exempel är en scen där starka påtryckningar ges för att övertala en karaktär att ge sitt samtycke. En ”nej betyder ja”-situation uppstår och skeva könsroller träder fram. Scenen är ämnad att vara underhållande och romantisk, men blir istället frånstötande på grund utav karaktärernas avsaknad av respekt. 
 
Trots att varken Travis eller Gabby är singel dras de mot varandra. 
 
Rollerna spelas utav en stark ensemble skådespelare som är kompetenta nog att väcka känslor för deras karaktärer. Fast Benjamin Walkers (In the Heart of the Sea) prestation är långt ifrån banbrytande övertygades jag av hans insats. Även Maggie Grace (Taken), Tom Welling (Smallville) och Alexandra Daddario (San Andreas) gör intryck, trots att de inte har mycket skärmtid. När det kommer till Teresa Palmer (Warm Bodies) är jag dock kluven. Hon är en duktig skådespelerska och har i The Choice en del minnesvärda scener. Men på grund av att hon ofta överspelar upplevdes hennes övergripande pres- tation som krystad och överdriven.
 
Som vanligt övervinner kärleken allt. 
 
Fast den saknar ett väsentligt djup är The Choice en fin och mysig film i sann Nicholas Sparks-anda.
 

Ett veck i tiden

Författare: Madeleine L'Engle.
OriginaltitelA Wrinkle in Time.
SerieTime Quintet #1.
Längd: 169 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
"En stormig natt sitter Meg på sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten och funderar för sig själv. Hon van- trivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha arbetat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Mamma och lillebror Charles är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök. Hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen och om hur de ska kunna få tillbaka honom."
 
Ett veck i tiden har ett intressant koncept och en början som griper tag. Därtill är karaktärerna enkla att relatera till och trots att de är stereotypiskt uppbyggda är det svårt att inte fastna för den kärleksfulla familjen. Men successivt försvinner intresset för romanens handling och som läsare tappade jag mitt engagemang.
 
Utan att riktigt veta varför uppfattade jag den korta romanen som tradig och tung att läsa: trots att språket har ett bra flyt. Troligen beror det på den långsamt utvecklande handlingen. Dessutom ersätter vetenskap och religion abrupt varandra, vilket gör att boken ibland känns osammanhängande.
 
Ett veck i tiden är en helt okej, men överskattad, klassiker. Det fina budskapet värmer, men på grund utav handlingens utveckling och det långsamma tempot tappade jag helt enkelt intresset. Jag ser dock fram emot att se hur filmen blir.
 

Nytt i samlingen, #162

Idag kom paket från Universal, samt ett egenbeställt från Adlibris. 
 
 
Från Universal fick jag bluray-filmen My Big Fat Greek Wedding 2. Komedin handlar om en familjehemlighet som återförenar karaktärerna för ett ännu större och mer grek- iskt bröllop än i föregångaren. Filmen har betyget 6,1 på IMDb.
Stort tack för filmen, Universal!
 
Från Adlibris beställde jag fyra böcker:
 
My Life Next Door är första delen i en romantisk trilogi av Huntley Fitzpatrick. Den handlar om Samantha, som efter att ha förälskat sig i Jase måste hålla honom hemlig för sin familj. Efter en otänkbar händelse vänds hennes värld upp och ned, och hon möts av ett omöjligt beslut som testar lojaliteten hos de som står henne nära. Boken har betyget 4,03 på Goodreads och kostade mig 174 kr.
 
More Happy than Not är Adam Silveras fristående debut. Den handlar om Aaron, som efter sin faders självmord har svårt att hitta glädjen igen. När hans flickvän reser bort börjar han att umgås med Thomas och för första gången på länge är han lycklig. Men när Aaron märker att han inte kan hålla sig borta från honom vänder han sig till en inst- itution för att "fixas", även om det innebär att han kan förlora sig själv. Boken har betyget 4,11 på Goodreads och verkar oerhört berörande. Den kostade mig 99 kr.
 
Me Before You är första delen i en duologi av Jojo Moyes. När Lou förlorar sitt jobb börjar hon arbeta för Will, som efter en olycka förlorade all livsglädje. Deras möte fyller hans tillvaro med en kaskad av färger, och förändrar deras liv för alltid. Romanen har betyget 4,30 på Goodreads, och har även blivit en mycket omtalad film, med Emilia Clarke och Sam Claflin i huvudrollerna. Den kostade mig 140 kr.
 
Forbidden är en fristående roman av Tabitha Suzuma. Den handlar om syskonen Maya och Lochan, som båda varit tvugna att växa upp snabbt, på grund utav deras alkoholis- erade mamma. Men det har också gjort att de kommit närmare varandra än syskon van- ligtvis gör. En djup, desperat romans har uppstått mellan dem och fast de vet att förhå- llandet är fel kan de inte hålla sig ifrån varandra. Boken har betyget 4,07 på Goodreads och kostade mig 85 kr.
 
♥ Jag har hört mycket gott om alla dessa och ser sjukt mycket fram emot att läsa dem! Det faktum att jag vet att minst två av dem slutar olyckligt gör mig ännu mer entus- iastisk över att få ta del av dem. 

Learning to drive

Regissör: Isabel Coixet.
Längd: 1 hr 26 min.
Åldersgräns: 11 år.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Drama, romantik, komedi.
Skådespelare: Patricia Clarkson, Ben Kingsley, Grace Gummer, Sarita Choudhury, Jake Weber etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"Wendy har blivit lämnad av sin man och vill återta sin självständighet. Men hon har aldrig lärt sig köra bil. Hon anställer den tystlåtna taxichauffören Darwan för att lära henne, och allt eftersom han lär henne att köra och hon lär honom imponera på kvinnor, växer deras vänskap."
 
Den mysiga atmosfären och lättsamma humorn gör Learning to drive till en njutbar må bra-film. Vi får följa två protagonister och se hur deras olika kulturer och erfarenheter hjälper dem att läka varandra. Trots den enkla handlingen värmer filmen, och inspirerar med sitt budskap.
 
De nyfunna vännerna kämpar med relationsproblem och fördomar. 
 
Patricia Clarkson (Den gröna milen) och Ben Kinglsey (Tut) passar båda två mycket bra i sina roller. Deras tilldragande kemi till varandra gör dessutom att karaktärerna upplevs som trovärdiga. Som helhet är Learning to drive en trevlig romantisk komedi, som trots avsaknaden av drama och säregna karaktärsdrag behåller tittaren intresse.
 

Eddie the Eagle

Regissör: Dexter Fletcher.
Längd: 1 hr 46 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Biografi, drama, komedi.
Skådespelare: Taron Egerton, Hugh Jackman, Tom Costello, Jo Hartley, Keith Allen, Edvin Endre, Christ- opher Walken, Jim Broadbent, Iris Berben etc.
Filmbolag: 20th Century Fox.
 
"Den brittiske backhopparen Michael Edwards slutade aldrig att tro på sig själv - trots att en hel nation räkn- ade ut honom - och hoppade rakt in i miljontals hjärtan världen över med sitt lika osannolika som historiska deltagande vid vinter-OS i Calgary 1988."
 
Trots mitt ointresse för sport och biografier är jag riktigt imponerad av Eddie the Eagle. Genom härliga karaktärer och rappa dialoger värmer den ända in till själen. Det är en charmig må bra-film, vars starka budskap levereras med en rejäl dos humor.
 
Snöplogarens och drömmarens vägar kollideras. 
 
Den gripande berättartekniken gör att Edwards livshistoria fängslar direkt. Genom en känslopåverkande kombination av glädjande underhållning och berörande drama hänför Eddie the Eagle från början till slut. Det är inspirerande att se Edwards kämpaglöd och självförtroende, och hans strävan att nå sitt mål gör stort intryck.
 
Med sin tränares hjälp kan Eddie äntligen uppnå sin dröm. 
 
Eddie the Eagle är en mycket välspelad film. Taron Egerton (Kingsman: The Secret Ser- vice) är rent utav enastående. Han levererar skickligt en naturlig gestaltning av Edwards och vinner på kort tid tittarens hjärta. Även Hugh Jackmans (Wolverine) insats är lys- ande, och han lyckas skina utan att ta rampljuset ifrån Egerton. Båda två är mycket övertygande i sina roller och deras engagemang smittar av sig till tittaren.
 
Trots alla motgångar lyckas Eddie nå sitt mål. 
 
Som helhet är Eddie the Eagle en fantastiskt fin film, som genom humor, fenomenala skådespelare och ett välskrivet manus inspirerar tittaren till att våga följa sina drömmar. Det är en hjärtevärmande må bra-film som jag gärna ser igen.
 

Nytt i samlingen, #161

Idag anlände ett paket från Studio S. 
 
 
Paketet innehöll DVD-filmen Sauls son (org. Sauls fia). Det är en ungersk film som utspelar sig under andra världskriget i Auschwitz. Den handlar om en fånge som har till uppgift att föra sina medmänniskor till gasning och sen bränna liken. I tron att en av de avrättade är hans eget barn gör Saul allt för att ge sonen en värdig begravning. Filmen har betyget 7,6 på IMDb.
 
Tack, Studio S!

När vi föll

Författare: Anna Todd.
OriginaltitelAfter We Fell.
Serie: After.
Längd: 887 sidor.
Bokförlag: Norstedts.
 
"När Hardin får reda på Tessas plan att flytta till Seattle faller de handlöst ner i en ond cirkel av svartsjuka, ilska och ultimatum. Tessa vet att Hardin älskar henne och att han skulle göra allt för att skydda henne, men det är skillnad på att älska någon och att kunna ha dem i sitt liv. Tessa har aldrig känt så mycket för någon, men är det värt allt drama? Och om hon följer sitt hjärta, kommer det att innebära slutet för dem?"
 
 
 
När vi föll är en frustrerande roman. Trots att boken är närmare 900 sidor lång händer inte mycket mer än att protagonisterna bråkar och har försoningssex. Det till en början tilldragande dramat dras ut på alldeles för länge, och bristen på utveckling gör att nästan hela läsningen uppfattas som upprepande, enformig och tradig.
 
Genom sina karaktärer är dessutom När vi föll riktigt provocerande. Hardin är en oför- låtligt självisk, omogen och svartsjuk sabotör, medan Tessa har en total avsaknad av självbevarelsedrift. Jag begriper inte varför Hardins irrationella humörsvängningar och makabra handlingar inte har fått Tessa att fly för sitt liv: deras relation är destruktiv och grundas enbart på osund åtrå.
 
Anna Todd har dock ett välfungerande språk och hon har gett boken ett flyt som gör det svårt att slita sig. I grund och botten är När vi föll inte en bra bok, och ingen av kara- ktärerna har förtjänat min respekt, men på något mirakulöst sätt lyckas Todd ändå få läsaren att fastna.
 

Reign, säsong 1

Längd: 13 hr 15 min.
Antal avsnitt: 22 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, äventyr, fantasy.
Skådespelare: Adalaide Kane, Megan Follows, Torra- nce Coombs, Toby Regbo, Celina Sinden, Anna Poppl- ewell, Caitlin Stasey, Alan Van Sprang etc.
Releasedatum: 2014-11-03.
Skapare: Laurie McCarthy, Stephanie Sengupta.
 
"Mary Stuart kämpar för att styra sina motstridiga pas- sioner och samtidigt göra rätt val medan hon förbe- reder att gifta sig med Frankrikes kung. Politik, pass- ion och plikt kolliderar samtidigt som konspirationer och mystiska mörka krafter träder fram innanför slotts- murarna."
Reign karakteriseras av klyschiga konspirationer, logiska luckor och kärleksdraman i överflöd. Därtill är avsnitten förutsägbara och de många historiska oriktigheterna med- för bortkastad komplexitet. Men mitt hjärta tar ingen hänsyn till bristerna som jag not- erat, och trots att jag konstant himlar med ögonen kan jag inte neka det beroende som uppstått.
 
Vid hovet smider alla egengynnande planer. 
 
Eftersom många händelser framträder utan relevant bakgrundsinformation framstår Rei- gn som påskyndad. Seriens strävan efter att driva handlingen framåt får istället motsatt effekt: avsnitten mister substans och upplevs som hetsiga. Det forcerade upplägget fra- mhävs ytterligare av att enbart sådant som direkt påverkar händelseförloppet visas.
 
Kenna, Lola och Greer hjälper Mary på slottet. 
 
Seriens politiska intriger är tillräckligt intressanta för att trollbinda tittaren, men då Rei- gn envisas med att ha med betydelselösa sidospår blir det spännande dramat till en kly- schig tonårsserie. Karaktärernas frekventa partnerbyten och de malplacerade övernat- urliga inslagen gör att serien uppfattas som tramsig och konstlad. 
 
Kung Henrik är förblindad av makt. 
 
Reign är dock en förvånansvärt vacker serie. Kombinationen av utsökta kostymer, sny- gga frisyrer och presentabel rekvisita blir en fröjd för ögat. Fotot är genomtänkt och scenväxlingen sker med flyt. Även musiken är riktigt bra: trots att dess modernitet upplevs vara malplacerat med tanke på tidsperioden.
 
Drottning Mary förälskar sig i bröderna Bash och Frances. 
 
Fast skådespelarnas prestationer varierar i kvalité är de överlag riktigt bra. Mina fav- oriter är Megan Follows (Anne of Green Gables) och Alan Van Sprang (Immortals), som båda imponerar med sina starka karaktärstolkningar. Även Staseys, Popplewells, Kanes och Sindens insatser fungerar. Dock uppfattade jag Torrance Coombs (The Familiar) och Toby Regbos (One Day) prestationer som tafatta och trots tappra försök gjorde de inget större intryck på mig. 
 
Sluga Catherine konspirerar mot Mary. 
 
Som helhet tycker jag om den första säsongen av Reign. Trots att serien ibland spårar ur förblev jag intresserad tack vare intrigerna och de duktiga skådespelarna. Sammantaget är Reign som The Vampire Diaries under renässansepoken.
 

Nytt i samlingen, #160

Idag kom paket från Scanbox, Universal och Sony. 
 
 
Av Scanbox fick jag tre DVD-filmer: den efterlängtade thrillern Eye in the Sky med Helen Mirren, Aaron Paul och Alan Rickman (IMDb: 7,4), Ratchet & Clank som bas- eras på det härliga spelet med samma namn (IMDb: 5,8) samt den isländska film- en Bland män och får (IMDb: 7,4).
 
Av Universal fick jag en DVD och en bluray: dramakomedin Learning to drive (IMDb: 6,4) med Ben Kingsley, Patricia Clarkson och Grace Gummer samt Room (IMDb: 8,3). Room baseras på den gripande romanen av Emma Donoghue (läs min recension här) och jag hoppas verkligen att filmen lever upp till mina höga förväntningar. Huvud- rollerna spelas av bland annat Brie Larson, Jacob Tremblay, Sean Bridges, Joan Allen och William H. Macy.
 
Även av Sony fick jag en DVD och en bluray. Det romantiska dramat The Choice (IMDb: 6,5) är baserad på boken med samma namn, skriven av mästaren Nicholas Sparks, och i rollerna syns bland annat Teresa Palmer, Maggie Grace och Alexandra Daddario. Eftersom jag älskar Sparks böcker ser jag mycket fram emot att se denna. Sist men inte minst fick jag Concussion (IMDb: 7,1). med Will Smith och Alec Baldwin i huvudrollerna.
 
STORT tack till Scanbox, Universal och Sony! 

Jakten till månen

Regissör: Enrique Gato.
Längd: 1 hr 31 min.
Åldersgräns: Barntillåten.
Releasedatum: 2016-08-01.
Genre: Barn, animerat.
Skådespelare: Dani Rovira, Michelle Jenner, Carme Calvell, Javier Balas, Camilo García etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"Multimiljonären Richard Carson utnyttjar det faktum att 40 % av jordens befolkning inte tror på att männi- skan har landat på månen när han planerar att göra anspråk på den för att exploatera en möjlig källa till ren energi. Den som kan stoppa honom är Mike Gold- wing, som reser till månen med sina kompisar."
 
Barnfilmen Jakten till månen har alla karaktäristiska drag som utmärker genren och framträder därför inte ur mängden. Fast konceptet i själva verket är intressant, är det så pass uttjatat att filmen faller platt. Därtill är den påskyndade handlingen osamman- hängande, otrovärdig och präglad med mängder av klyschor och logiska luckor. C. S. Lewis sade en gång i tiden att ”en berättelse för barn som enbart uppskattas av barn är en dålig berättelse”, och tyvärr engagerar inte Jakten till månen den äldre publiken.
 
Barnen har ödlan Igor till sin hjälp. 
 
Jakten till månen är snyggt animerad och omgivningarna vackert framställda. Genom sina detaljer och skarpa färger skapas vackra vyer och en trovärdig världskonstruktion. Dessvärre återspeglas inte den dynamiska detaljrikedomen i karaktärernas ansikten. Deras intetsägande utformning må reflektera deras andefattiga personligheter, men upp- fattas som vårdslöst och ofullständigt, samtidigt som bristen på utmärkande karaktärs- drag även gör att personerna är mycket lika varandra.
 
Mike och hans flickvän blir de första barnen på månen. 
 
Jakten till månen är en ointressant och fantasilös animerad film, vars enda charm påträ- ffas i ödlan Igor. Men trots att den må vara intetsägande för vuxna, skulle jag bli för- vånad om den inte underhöll de yngre tittarna. 
 

10 Cloverfield Lane

Regissör: Dan Trachtenberg.
Längd: 1 hr 44 min.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-08-08.
Genre: Science fiction, thriller.
Skådespelare: John Goodman, Mary Elizabeth Winste- ad, John Gallagher Jr. etc.
Filmbolag: Paramount.
 
"Efter en svår bilolycka vaknar en ung kvinna upp i en överlevares underjordiska bunker. Han påstår sig ha räddat henne från en kemisk attack som gjort världen utanför obeboelig. Men hans allt mer märkliga beteen- de gör henne misstänksam och hon bestämmer sig för att fly för att få reda på sanningen."
 
10 Cloverfield Lane har en spänd stämning och genom att aldrig avslöja mer än vad som är nödvändigt förblir tittaren ovetandes om vad som är sant. Den diffusa verkligheten väcker ett starkt behov efter svar, och ovissheten skapar ett engagerande koncept.
 
Efter sin olycka vaknar Michelle upp i en isolerad bunker. 
 
Fast både Mary Elizabeth Winstead (Die Hard 4.0) och John Gallagher Jr. (Hush) presterar helt okej gör de inget större intryck. John Goodman (Argo), är å andra sidan lysande. Genom sin kraftfulla prestation skapar han en komplex karaktär som håller tittaren fängslad till slutet. På egen hand lyckas han bära upp filmen.
 
Trion lever avskurna från omvärlden. 
 
Filmen är dock någorlunda utdragen och innehåller dessutom flera stora, logiska luckor. Att den därtill även har många omotiverade sidparalleller gör att 10 Cloverfield Lane uppfattas som rörig och ofokuserad. Detta märks särskilt på slutet, som inte alls passar in. Det är så pass malplacerat att det inte upplevs tillhöra samma film, då det intensiva lugnet abrupt omvandlas till dåligt integrerad B-action. 
 
Den hotfulle Howard gör allt för att skydda sig. 
 
Allt som allt är 10 Cloverfield Lane en okej thriller, som fångar intresset genom sin mystik och förlorar det genom sina onödiga sidospår.
 

Nytt i samlingen, #159

Igår anlände ett paket från Paramount och 20th Century Fox. 
 
 
Paketet innehöll tre filmer och en tv-serie:
  • The Strain säsong 1 handlar om ett virus som sprids, och ett team som undersöker vampyrliknande monster. Serien har betyget 7,5 på IMDb och är skapad av Guillermo del Toro.
  • Jakten till månen (org. Atrapa la bandera) är en spansk, animerad film som handlar om Mike, som tillsammans med sina vänner försöker stoppa en multi- miljonär från att sudda ut Apollo 11-astronauternas insats ur historien. Filmen har betyget 5,9 på IMDb.
  • Eddie the Eagle är en film med bland annat Taron Egerton och Hugh Jackman i huvudrollerna. Denna biografiska skildring av Eddie Edwards liv har betyget 7,5 på IMDb.
  • 10 Cloverfield Lane är en thriller som handlar om en kvinna som efter en bilkrash vaknar upp till påståendet om att världen utanför påverkats av en kemisk attack. Filmen har betyget 7,3 på IMDb.
Stort tack, Paramount och 20th!

Ex_Machina

Regissör: Alex Garland.
Längd: 1h 43 min.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2015-08-17.
Genre: Drama, science fiction.
Skådespelare: Domhnall Gleeson, Alicia Vikander, Oscar Isaac, Corey Johnson, Sonoya Mizuno etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"I en avskild tillflyktsort i bergen pågår ett ovanligt experiment, en begåvad IT-miljardär har bjudit in en ung man att testa en artificiell intelligens hos en kvin- nlig robot. Men experimentet förvandlas till en mörk, psykologisk kamp - ett triangeldrama där lojaliteten splittras mellan människa och maskin."
 
Ex_Machina är riktigt snygg, med vacker miljö och ett hänförande foto. Fast de diskreta effekterna inte är uppseendeväckande är det svårt att inte imponeras av de subtila animeringarna. Därtill ger den dynamiska musiken innehållet styrka.
 
Nathan bjuder in Caleb till sitt labb. 
 
Filmens fascinerande koncept är otroligt tankeväckande och fast det långsamma tempot ibland uppfattas som tradigt skapar stillsamheten en spänd atmosfär. De tysta dialogerna väcker tillsammans med den noggranna sammansättningen av ljus och ljud en stämning som varierar mellan att vara oskyldig och kuslig.
 
Den människoliknande roboten Ava är under observation. 
 
Skådespelarna presterar utomordentligt och både Gleeson (The Revenant) och Vikander (The Danish Girl) gör stort intryck. De lever in sig i sina roller, levererar starkt och de trovärdiga insatserna gör att tittaren genuint bryr sig om deras karaktärer.
 
Kyoko lyder Nathans minsta vink. 
 
Men trots filmens många framgångar är Ex_Machina långt ifrån perfekt. Förutom att tempot gör att filmen upplevs som sval, framstår några scener som överdrivna och fåniga. Därtill kan jag inte bestämma mig för vad jag tycker om slutet. Känslan när eftertexterna började rulla var antiklimatisk: eftersom inte mycket händer under filmens gång hade jag hoppats på en mer explosiv avrundning. Å andra sidan finns en sida av mig som upplevde den överraskande vändningen som fenomenal.
 
Caleb luras in i en härva av lögner. 
 
Ex_Machina är en riktigt bra film. Fotot är vackert, konceptet fascinerande, skåde- spelarna utmärkta och budskapet tankeväckande. Men när det kommer till kritan är det tempot som är avgörande: stillsamheten blir både filmens styrka och svaghet, där en spänd atmosfär skapas på bekostnad av ett långsamt framåtskridande.
 

Nytt i samlingen, #158

Jag fyllde år för några dagar sedan, och då fick jag ett presentkort på Akademibokhan- deln. Efter en promenad dit bestämde jag mig för att köpa den efterlängtade Harry Pott- er and the Cursed Child.
 
 
Jag är generellt sett inget fan av Akademibokhandeln och hade jag inte haft presentko- rtet skulle jag aldrig  handlat där. Deras dåliga utbud och hutlösa priser gör att jag helst håller mig undan. Just denna bok kostade mig 279 kornor, vilket är åttio kronor dyrare än hos Adlibris!
 
Hur som helst känns det fantastiskt att få återvända till Harry Potters värld, och jag ser väldigt mycket fram emot att läsa The Cursed Child. Boken är en ny originalberättelse skriven i manusformat, baserat på böckerna av J. K. Rowling. Den utspelar sig där The Deahtly Hallows avslutades - nitton år efter Harrys tidigare äventyr. Fast läsningen lär skiljas mycket från originalböckerna, på grund av skiftet av format och författare, hop- pas jag på att kunna njuta helhjärtat av att äntligen få återvända till Hogwarts.
 

Nytt i samlingen, #157

Idag kom ett paket från bokförlaget Modernista. 
 
 
Paketet innehöll romanen Ett veck i tiden (org. A wrinkle in time), vilket är den första delen i en serie av Madeleine L'Engle. Boken handlar om Meg, vars pappa försvinner efter ett experiment på uppdrag av regeringen. I samband med försvinnandet kommer en mystisk tant på besök - och hon verkar både veta en hel del om vart Megs pappa har tagit vägen och hur de ska kunna få tillbaka honom. Romanen ska även bli en Disney- film av regissören bakom Frost, med Oprah Winfrey i en huvudroll. Stort tack, Moder- nista!

Spotlight

Regissör: Thomas McCarthy.
Längd: 2 h 9 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-07-25.
Genre: Drama.
Skådespelare: Mark Ruffalo, Michael Keaton, Rachel McAdams, Liev Schreiber, Stanley Tucci etc.
Filmbolag: Universal Sony.
 
"De ihärdiga journalisterna i tidningen Boston Globes "Spotlight"-team börjar gräva i påståenden om över- grepp inom katolska kyrkan: något de senare blev Puli- tzerbelönade för."
 
 
 
Trots den stora mängden lovord som Spotlight har fått är det inte min typ av film. Filmer som centrerar runt politiska, juridiska och journalistiska ämnen har ofta ett långsamt tempo, vilket gör det svårt för mig att gripas tag. Fast det viktiga ämnet fascinerar och skapar en riktigt bra berättelse är Spotlight alldeles för lång och stillsam för att ett engagemang ska väckas hos mig.
 
"Spotlight"-teamet undersöker ett stort antal pedofilpräster. 
 
I grund och botten är Spotlight riktigt intressant, och det är spännande att följa de grävande journalisternas efterforskningar. Filmens skådespelare presterar dessutom starkt och karaktärerna gör ett trovärdigt intryck. Dock blir Spotlight tråkig i längden, och filmens helhetsintryck är tradigt och utdraget.
 

Den lilla bokhandeln i Paris

Författare: Nina George.
Originaltitel: Das Lavendelzimmer.
Serie: Fristående.
Längd: 303 sidor.
Bokförlag: Bazar.
 
"Monsieur Perdu kallar sig för litterär apotekare. Från sin flytande pråm till bokhandel belägen ordinerar han romaer för alla livets motgångar. Genom att använda sin intuition finner han exakt den bok läsaren behöver, och reparerar på detta sätt både brustna själar och hjärtan. Den enda han inte verkar kunna kurera genom litteraturen är sig själv: han lider fortfarande kval efter att hans stora kärlek försvann. Bakom sig lämnade hon endast ett brev, som han aldrig öppnade."
 
 
 
Den lilla bokhandeln i Paris är en mycket vacker bok. Den har dessutom ett fängslande koncept, och det är medryckande att läsa om hur Perdu läker brustna hjärtan genom sina böcker. Dessvärre ändras romanens fokus efter ett tag och när Perdus litterära apotek- arförmåga inte längre är i centrum falnar intresset. 
 
Efter den starka början tar handlingen en relativt klyschig vändning och jag fick svårt att känna någon förbindelse till karaktärerna. Den värmande känslan bestod tack vare den härliga franska miljön och de vackra dialogerna, men då handlingen förlorade det som gjorde den intressant upplevdes läsningen som tradig. 
 
Allt som allt är Den lilla bokhandeln i Paris en mysig bok som inte håller måttet rakt igenom. 
 

Nytt i samlingen, #156

Idag anlände ett paket från bokförlaget Modernista. 
 
 
Paketet innehöll romanen Wendigons förbannelse, vilket är den andra delen i Monstru- mologen-serien av Rick Yancey. Jag har tyckt mycket om böckerna som jag har läst av Yancey, och betraktar honom som en favorit. Därför ser jag mycket fram emot att läsa denna, och jag hoppas att den är minst lika mörk som föregångaren!
 
Stort tack, Modernista!

Nivå: Dödlig

Författare: James Dashner.
OriginaltitelThe Eye of Minds.
Serie: Virtnetspelen.
Längd: 280 sidor.
Bokförlag Semic.
 
"VirtNet erbjuder en virtuell värld för alla sinnen. Michael är en skicklig spelare som lever större delen av sitt liv på VirtNet. När andra spelare förstätts i koma på riktigt hamnar han i en härva av virtuella och verkliga faror. Den ökände spelaren Kaine tar över andra spelares kroppar, och Michael och hanns vänner får i uppdrag att hitta honom. Han finns någonstans i VirtNet-spelens mörkaste nivåer, där få någonsin varit. Men spelet är inte bara ett spel längre, och Kaine är inte den han utger sig för att vara..."
 
Trots att jag försöker låta bli är det omöjligt för mig att inte döma en bok efter dess omslag. Faktum är att jag inte hade sett åt denna bok två gånger om jag hittat den i bokhandeln, då det anskrämliga omslaget är allt annat än estetiskt tilltalande. Komb- inationen av fotot och de röriga koderna gör att det uppfattas som slarvigt och billigt, och fast det är innehållet jag ska bedöma kan jag inte undgå att känna att omslaget påverkar den sammanlagda läsupplevelsen negativt.
 
Själva konceptet och idén som boken grundar sig på är mycket intressant och påminner till viss del om Poznanskis fantastiska roman Erebos. Men på grund utav att den svaga världsuppbyggnaden innehåller många logiska luckor lyckades inte Nivå: Dödlig fånga mitt intresse. Fascinationen för den virtuella världen föll platt på grund utav den otrovärdiga programmeringen och de många irrationella vändningarna.
 
Något jag upptäckte redan när jag läste The Maze Runner-trilogin är att jag har svårt för Dashners sätt att skriva. På grund utav hans simpla språk blir boken utdragen, och både hans ord och karaktärer saknar komplexitet. Personernas beteenden känns avlägsna och jag hade svårt att relatera till dem. Därtill hindrar deras bristande utveckling känslor från att väckas, och som läsare brydde jag mig inte om vad som hände med dem.
 
Allt som allt är Nivå: Dödlig en roman som grundar sig på en god idé, men som på grund utav ett dåligt utförande inte blir särskilt tilltalande.
 

Nytt i samlingen, #155: födelsedagsspecial

Den 7:e augusti fyllde jag 21 år, vilket vi firade med sällskapsspel och alldeles för myc- ket sötsaker. Dagen i ära fick jag presenter av familjen och vänner, och till min stora förtjusning hade flera av paketen nördiga innehåll.
 
 
Generösa Micke, från Mickemovie, skickade mig två stycken DVD-filmer: nämlig- en Ex_Machina samt Mad Max: Fury Road. Jag har länge velat se båda filmerna så de var mycket välkomna tillskott i hyllan.
 
Av min mamma, mormor och morfar fick jag två stora nördpaket. Det ena innehöll boxen med samtliga säsonger av den härliga feelgood-serien Little House on the Prarie. Jag såg den första säsongen för ungefär ett år sedan och förälskade mig snabbt i den avkopplande atmosfären. Det andra paketet innehöll boxen med alla Harry Potter-volymer på engelska. Jag äger redan seriens alla delar på svenska, men har alltid velat läsa dem på originalspråket - därför är jag helt euforisk av att äntligen kunna göra det!
 
Stort tack till alla som medverkat under dagen och gjort den minnesvärd! 

Piff & Puff: Räddningspatrullen, volym 1

Längd: 2 h 9 min.
Antal avsnitt: 6 stycken.
Åldersgräns: barntillåten.
Genre: animerad, äventyr, komedi.
OriginaltitelChip 'n' Dale Rescue Rangers.
Skådespelare: Corey Burton, Peter Cullen, Jim Cumm- ings, Tress MacNeille etc.
Inspelningsår: 1989.
 
"Där det finns fara, finns också Räddningspatrullen! Piff, Puff och deras gäng är modiga nog att möta alla sorters skurkar och smarta nog att lösa vilka mysterier som helst: oavsett om de kämpar mot pirater på havets botten eller jagar en flygande hundkoja."
 
 
Jag följde Piff & Puff: Räddningspatrullen slaviskt när jag var liten. Som barn var det en stor favorit, och blandningen mellan fartfyllda äventyr och humor höll mig fängslad. Nu är jag över tjugo år gammal, och fast spänningen inte är densamma finns charmen kvar.
 
 
Serien följer fem, härliga huvudkaraktärer. Fast protagonisterna Piff och Puff står i cen- trum har samtliga karaktärer utmärkande egenskaper som gör att tittaren förälskar sig i dem: kunniga Pärlan, ostgalne Oskar och modige Zipper gör att gänget känns komplett.
 
 
Därtill har serien medryckande musik och snygga animeringar. Dock är fotot ofta riktigt suddigt och ibland syns knappt vad som är i bild. Endast när man ser saker och ting på nära håll finns en viss skärpa.
 
 
Allt som allt är den första volymen av Piff & Puff: Räddningspatrullen en charmig, ani- merad kriminalserie som underhåller såväl stora som små.
 

En annan

Författare: David Levithan.
OriginaltitelAnother Day.
SerieJag, En #2.
Längd: 340 sidor.
Bokförlag: Gilla böcker.
 
"Rhiannons pojkvän Justin är inbunden och lättirriter- ad, men det är ändå de två. Men en morgon är något annorlunda. Det är som att Justin verkligen ser henne för första gången, och de har en perfekt dag tillsam- mans. Men nästa morgon är allt som förut igen och Justin verkar knappt minnas deras perfekta dag. Så trä- ffar Rhiannon en främling som påstår något helt osan- nolikt: att det inte var Justin som fick henne att känna sig älskad. Utan någon annan."
 
 
En annan är inte en efterföljare till Jag, En utan återberättar historien ur Rhiannons synvinkel. Romanen gör att läsaren förstår Rhiannon bättre som person och motiv- eringarna bakom hennes handlingar framgår tydligare. Men händelserna är desamma som i Jag, En och romanen använder inte sin potential att utveckla hur Rhiannons relation med En påverkar hennes familjeliv. Som ett resultat bidrar inte läsningen med någon ny information och En annan upprepar mest det vi redan vet från Jag, En.
 
Ändå satt jag trollbunden under hela läsningen. David Levithan fängslar läsaren genom sitt vackert metaforiska språk och det tankeväckande budskapet berör. Genom symbolik och allegoriska innebörder förmedlas att vi bör ”älska människan inuti” istället för att döma efter utseende och genus. Detta värdefulla budskap genomsyrar hela romanen och påvisar hur enastående Levithan verkligen är.
 
Den unika handlingen i En annan är fascinerande att följa och författarens entusiastiska inlevelse gör därtill att läsaren genuint bryr sig om karaktärerna. Genom en kombination av humor och en tydlig igenkänningsfaktor blir Rhiannons inre monologer underhåll- ande att läsa.
 
Genom ett abrupt slut som gör att boken upplevs som ofullständig samt avsaknaden av nya handlingsparalleller blir En annan inte riktigt lika bra som Jag, En. Ändå grep läsningen tag i mig och jag älskade varje sekund. De relaterbara karaktärerna, det unika konceptet och Levithans underbara språk fick mig på fall.
 

Community, säsong 5

Skapare: Dan Harmon.
Längd: 4 h 27 min.
Antal avsnitt: 13 stycken.
Åldersgräns: 11 år.
Genre: Komedi.
Skådespelare: Joel McHale, Gillian Jacobs, Danny Pudi, Alison Brie, Ken Jeong, Yvette Nicole Brown, Jim Rash, Jonathan Banks etc.
Releasedatum: 2015-11-09.
Filmbolag: ©Universal Sony.
 
"Studiegruppen får genomgå lögndetektortest, gå på glödande lava, jaga en storskurk, spela rollspel, upp- leva en animerad G. I. Jeff, leta efter gömda skatter och rädda Greendale Community College!"
 
Trots att Community inte riktigt håller samma humoristiska nivå som tidigare är den fe- mte säsongen riktigt underhållande. De kreativt utformade avsnitten lockar fram många skratt och den muntra atmosfären är avslappnande. Avsnitten präglas av snyggt in- tegrerade filmreferenser, som istället för att belasta handlingen ger serien en känne- tecknande lekfullhet. I den femte säsongen hänvisas bland annat The social network, Nicolas Cage, The return of the jedi, Leon the professional, The sixth sense, G. I. Joe och Aliens.
 
Community fortsätter med sina härliga parodier. 
 
Fast de flesta avsnitten är riktigt bra finns några som inte håller samma kvalité. Ex- empelvis det ointressanta animerade avsnittet ”G. I. Jeff” som inte fyller någon funktion. En del avsnitt är dessutom så pass överdrivna att det blir bisarrt, och andra upprepar visst innehåll från föregående säsonger.
 
Annie försöker hitta den ökände "asscrack bandit". 
 
De enastående skådespelarna gör det dock omöjligt att inte charmas. Favoriterna Danny Pudi (Star trek beyond) och Jim Rash (The way way back) kan få mig att skratta tills jag gråter och nykomlingen Jonathan Banks (Breaking Bad) är ett mycket välkommet tillskott. Jag är dessutom lättad över att äntligen slippa karaktären Pierce – Chevy Chase (Caddyshack) har nämligen lämnat serien. Däremot är jag bedrövad över att även Donald Glover (The Martian) har hoppat av. Den oskuldsfulle Troy kommer att vara saknad.
 
Gänget och deras kriminologilärare korsar vägar. 
 
Genom sina filmreferenser, sin kreativa humor och de begåvade skådespelarna blir den femte säsongen av Community ett mycket värmande och underhållande tillskott till serien.
 

Trumbo

Regissör: Jay Roach.
Längd: 2 h 4 min.
Åldersgräns: 7 år.
Releasedatum: 2016-07-04.
Genre: Drama.
Skådespelare: Bryan Cranston, Diane Lane, Helen Mirren, Elle Fanning, John Goodman etc.
Filmbolag: ©Scanbox.
 
"Manusförfattaren Dalton Trumbos framgångsrika kar- riär får ett plötsligt slut när han 1947 svartlistas för si- na politiska åsikter. Men när han erbjuds att namnge andra misstänkta vänner och kollegor för att rentvå sitt namn tvingas Trumbo in i en kamp för ord och frihet."
 
 
Genom sitt intressanta ämne och viktiga budskap griper Trumbo tag. Den genomtänkta filmen framställer Dalton Trumbos fascinerande liv på ett snyggt sätt och hela prod- uktionen känns engagerad. Entusiasmen syns i både kostymer, rekvisita och inte minst hos skådespelarna. Bryan Cranston (Breaking Bad) presterar utmärkt och med Helen Mirren (Red), Elle Fanning (Maleficent) och de andra duktiga skådespelarna bakom sig lyckas han bevara tittarens intresse.
 
Bild: Helen Mirren, Bryan Cranston ©Scanbox. 
 
Dessvärre är Trumbo relativt långsam och tempot genererar en del innehållslösa sek- venser. Jag hade dessutom velat att besvärligheterna i Daltons liv betonats mer. I Trum- bo klarar han av svårigheterna alldeles för enkelt, vilket gör att de allvarliga problemen förminskas och uppfattas som lättöverkomliga. Därtill är jag besviken över att jag enbart fattade tycke för protagonisten. Trots skådespelarnas imponerande insatser väckte inte sidkaraktärerna och antagonisterna samma intresse hos mig.
 
Bild: Bryan Cranston, Diane Lane ©Scanbox. 
 
Allt som allt är Trumbo ett starkt drama, som tack vare sina utmärkta skådespelarpresta- tioner, sin gripande berättande och en del humor fängslar. Men på grund av det lång- samma tempot och de förminskade bekymren kunde jag ändå inte hänge mig helt.
 

Häxorna

Författare: Roald Dahl.
Originaltitel: The Witches.
Serie: Fristående.
Längd: 219 sidor.
Bokförlag: Rabén & Sjögren.
 
"Visste du att häxor finns på riktigt? De lever mitt ibland oss och kan vara vem som helst. Den snälla granntanten, den vackra damen på bussen eller din egen älskade skolfröken! Visste du att häxor är omöjliga att upptäcka om man inte känner till de rätta ledtrådarna? Och framför allt, och det viktigaste: visste du att en häxas främsta uppgift är att förgöra alla barn i hela världen?"
 
Fast den okomplicerade handlingen i Häxorna gör att berättelsen saknar komplexitet och djup blir läsningen både lättsam och mysig. Roald Dahl har ett fint språk och hans text flyter på bra. Han får dessutom fram sitt budskap, om att utseendet kan bedra, genom att på ett effektfullt sätt integrera humor och överdrivna stereotyper i historien. 
 
 
Häxorna är en riktigt bra högläsningsbok, som passar nybörjarläsare och vuxna med barnasinnet kvar. Texten kompletteras dessutom med söta, svartvita illustrationer som levandegör Dahls ord. Trots det mediokra betyget (som är satt med tanke på att jag inte tillhör den tänkta målgruppen och därför inte kan uppskatta boken till fullo) anser jag att Häxorna är en riktigt trevlig och avkopplande bok.
 

The Shannara Chronicles, säsong 1

Skapare: Alfred Gough, Miles Millar.
Längd: 6 h 45 min.
Antal avsnitt: 10 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Fantasy, äventyr.
Skådespelare: Austin Butler, Ivana Baquero, Poppy Drayton, Manu Bennett, Aaron Jakubenko, Jed Brophy, John Rhys-Davies, James Remar, Brooke Williams etc.
Releasedatum: 2016-05-02.
 
"De fyra länderna hotas av urgamla demoner. Kraften från trädet Allman har hittills hållit dem inspärrade, men trädet är döende och för varje löv som faller vak- nar en demon till liv."
 
 
Den lättsamma The Shannara Chronicles är en mycket vacker serie. Inspelad på pra- ktfulla Nya Zeeland visar den upp öns fagra landskap. Omgivningen belyses av ljuvliga färger och intagande detaljer som skapar ett omsorgsfullt foto. Trots att de lite för mätt- ade kulörerna ger ett onaturligt intryck är den uppvisade miljön mycket tilldragande.
 
Alvprinsessan Amberle blir en av de utvalda. 
 
Serien har ett intressant koncept och imponerar med välkoreograferad action och riktigt snygga effekter. Därtill medverkar en del starka skådespelare, och tack vare insatserna från John Rhys-Davis, Jed Brophy och Manu Bennet fängslas tittaren. Dessvärre gör huvudrollsinnehavarna inget vidare intryck. Prestationerna från Austin Butler, Ivana Baquero, Poppy Drayton och de andra unga skådespelarna är tafatta och uttryckslösa, vilket leder till intetsägande protagonister.
 
Allman är döende och demoner väcks till liv. 
 
Beklagligtvis har The Shannara Chronicles en ovarsam hantering utav de övernaturliga aspekterna och serien upplevs som en överdriven Lord of the Rings-wannabe med inslag av tonårsdrama. De många olika varelserna och det allsmäktiga magisystemet gör att det blir svårt att få grepp om vad som är möjligt och inte i serien.
 
John Rhys-Davis spelar alvernas konung. 
 
The Shannara Chronicles upplevs dessutom som enfaldig. Med skillnad från exempelvis Game of Thrones där tittaren måste läsa mellan raderna och hålls gissandes i flera säsonger – levereras alla svar utan eftertanke. Som tittare hinner man knappt undra över något förrän frågan besvaras, och de antiklimatiska avslöjandena får därför ingen större verkan. 
 
Romantik uppstår mellan Will och Amberle. 
 
Det bortkomna intrycket betonas ytterligare utav den klyschiga kärlekstriangeln och det svaga manuset. Trots att The Shannara Chronicles utspelar sig i vår egen värld, tusen år efter vår livstid, finns ytterst få inslag som påminner om detta. Den moderna tekniken är utdöd och bortsett från en rostig bil och en malplacerad pistol finns ingenting som för tankarna till vår civilisation. På grund av den ointelligenta uppbyggnaden uppfattas serien som en fullskalig fantasy och inte som den dystopi den är ämnad att vara. Tro- värdigheten faller ytterligare genom krystade repliker och det faktum att karaktärerna – trots strider mot demoner och långa springturer – förblir rena och perfekta i håret.
 
Dagda Mor har återuppstått och är redo att ta över världen. 
 
Serien har ett snabbt framåtskridande, vilket gör det svårt att få ett samband mellan hän- delserna. Karaktärerna tar sig hastigt runt mellan olika ställen och de frekvent växlande platserna gör att tittaren tappar uppfattningen om hur lång tid som har gått och vart karaktärerna befinner sig. Utformningen upplevs som ryckig, tradig och förvirrande, samtidigt som många chanser till att utveckla handlingen förloras.
 
Eretria får Wills hjärta att slitas mellan henne och Amberle. 
 
På grund utav seriens många brister har jag svårt att njuta helhjärtat av The Shannara Chronicles. Den är estetiskt tilltalande, men mer behövs för att väcka min entusiasm. Den osammanhängande oredan fick mig inte att känna något för karaktärerna, men tack vare det intressanta konceptet och den tillräckliga mängden action underhölls jag någor- lunda. 
 

Victor Frankenstein

Regissör: Paul McGuigan.
Längd: 1 h 50 min.
Åldersgräns: 15 år.
Releasedatum: 2016-07-25.
Genre: Drama, thriller.
Skådespelare: Daniel Radcliffe, James McAvoy, Jess- ica Brown Findlay, Andrew Scott etc.
Filmbolag: ©20th Century Fox.
 
"Forskaren Victor Frankenstein och hans trogna assi- stent Igor hyser ädla förhoppningar om att göra gott för mänskligheten genom sin banbrytande forskning om odödlighet. Men experimentet går överstyr och Victors besatthet får fruktansvärda konsekvenser. Endast Igor kan föra sin vän tillbaka från randen av galenskap."
 
”Du känner till berättelsen. Sprakande blixtrar. Ett galet geni. En ohelig skapelse”. Så inleds Victor Frankenstein. Men fast vi mycket riktigt har tagit del utav historian många gånger innan, upplevs filmen som ny och fräsch tack vare sitt annorlunda upplägg. Den klassiska berättelsen moderniseras genom den annorlunda infallsvinkeln och fångar snabbt tittarens intresse.
 
Bild: James McAvoy, Daniel Radcliffe. 
 
Victor Frankenstein berättas ur assistenten Igors perspektiv och med skillnad från tidigare skildringar är inte monstret i centrum. Istället ligger stor fokus på Igors bak- grund och hans vänskap med Frankenstein. Relationen mellan dem utforskas noggrant och ger historian mer kött på benen, så att säga.
 
Bild: Jessica Brown Findlay. 
 
Filmen börjar riktigt bra och kombinationen mellan drama och romantik fungerar väl. Dessutom bjuder Victor Frankenstein på en del humor, vilket både underhåller och lättar upp stämningen. De begåvade skådespelarna har en övertygande kemi till varandra, och med en glimt i ögat får de filmen att fungera. 
 
Bild: Andrew Scott. 
 
Men tyvärr håller inte filmen hela vägen. Successivt ökar klyschorna, och i samma takt som trovärdigheten sjunker skiftar tonen. I ett halvhjärtat försök att förena slutet med berättelsen vi känner till överger Victor Frankenstein de lättsamma inslagen som gjorde filmen roande. Det gör att filmens avrundning känns påskyndad, och experimentets allt för få konsekvenser upplevs som antiklimatiskt.
 
Bild: James McAvoy. 
 
Allt som allt bjuder Victor Frankenstein på en intressant tolkning av den klassiska berättelsen. Skådespelarna presterar starkt och karaktärerna får liv genom de nyskapade bakgrundshistorierna. Dessvärre försämras kvalitén successivt och det som började som en mycket lovande thriller avslutas som en besvikelse.
 

Månadssammanfattning: juli 2016

Som alltid sammanfattar jag månadens publicerade recensioner och tillskotten i sam- lingen. För att komma till recensionerna klickar du på bildlänkarna, som är placerade i betygsordning. Recensionerna hittas även i menyn.
 
 
 
 
Nya böcker:
  • Själarnas bibliotek av Ransom Riggs - R
  • Poppy Pym och faraos förbannelse av Laura Wood - R
  • Glassvärdet av Victoria Aveyard - R
  • Världen efter av Susan Ee - R
 
Nya filmer:
  • Kung fu panda 2
  • Trumbo - R
  • Mustang - R
  • The Confirmation - R
  • Woodlawn - R
  • Secret in their eyes - R
  • Zootropolis - R
  • Brooklyn - R
  • Victor Frankenstein - R
  • Kung fu panda 3 - R
  • Hail, Caesar! - R
  • Spotlight - R
  • Laputa: slottet i himlen
  • Om du lyssnar noga
 
Nya tv-serier:
  • House of Cards, säsong 4 - R
  • Tut - R

RSS 2.0