H.C. Andersen

Författare: Sofi Poulsen (redaktör).
Serie: Fristående.
Längd: 568 sidor.
Bokförlag: Marchetti.
 
Sagorna har ändrat form. Disneyfluffet har slängt sig i väggen och brutaliteten har frodats. Klassiska sagor av H.C. Andersen har fått nya tolkningar.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
H.C. Andersen är en antologi bestående av 36 noveller av olika författare, som på ett eller annat sätt anknyter till eller återberättar en historia av just H.C. Andersen. Det är inte helt lätt att recensera en antologi, eftersom de olika författarna har skilda stilar och förmågor. Det är inte heller enkelt att skriva noveller: skribenten behöver på kort tid både fånga läsarens intresse och avrunda berättelsen snyggt. Och tyvärr, är det något som jag anser att många misslyckades med i H.C. Andersen.
 
Några av novellerna i H.C. Andersen lyckades behålla mitt intresse. Dessa inkluderar bland annat ”Den fula ankungen”, ”Det här fixar du” och ”Näktergalen”. Dessvärre höll majoriteten inte måttet. I många av novellerna händer det ingenting. Andra noveller är så pass korta att berättelsen tar slut precis när det känns som att den börjat. Det blir lite snopet, när uppladdningen nästan är längre än själva poängen med historien. På grund av det upplever jag att novellerna inte gav mig mycket som läsare. De kändes för intetsägande.
 
Rent generellt är H.C. Andersen inte vad jag hade förväntat mig. Jag vet inte riktigt vad jag hade trott, men jag hade i alla fall räknat med en lite mer sagolik och magisk känsla än vad jag fick. Och med tydligare anknytning till Andersen. Nu är novellerna väldigt löst förankrade, och det är inte alltid helt uppenbart vilken berättelse som en novell baseras på. Förövrigt känns formgivning och språk ofta (men inte alltid) amatörmässig och krystad. Som helhet är alltså inte H.C. Andersen en antologi som föll mig i smaken, och jag kan inte förmå mig att rekommendera den vidare. Tyvärr.
 

Weeds, säsong 2

Längd: 5 hr 16 min.
Antal avsnitt: 12 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Drama, komedi.
Skådespelare: Mary-Louise Parker, Elizabeth Perkins, Justin Kirk, Romany Malco, Tonye Patano, Hunter Parrish, Alexander Gould.
Releasedatum: 6 februari 2008.
 
Nancy Botwin är en fotbollsmamma som börjat sälja marijuana efter att hennes man gått bort. Och affärerna blomstrar. Men att sköta affärsrelationerna i förortsidyllen är inte alltid det lättaste.
 
 
 
 
 
Jag ska inte ljuga: jag tyckte inte om den första säsongen av Weeds. Ärligt talat blev jag så besviken att jag inte tänkte fortsätta med serien. Men så gav jag andra säsongen en chans. Och halleluja! Jag gillade den.
 
 Nancy utvecklar sin marijuanaverksamhet. 
 
Jag vet inte om det är jag som har vant mig vid stilen eller om kvaliteten faktiskt har höjts, men jag tycker att den andra säsongen var betydligt bättre än den första. Den är lättsam, mysig och underhöll mig faktiskt. Visst är den smått överdriven, men det var ändå hanterbart och inget som jag störde mig på. Faktum är att jag fastnade, och njöt av att serien inte krävde mycket tankeverksamhet från mitt håll. Det var bara att luta mig tillbaka och svepas med.
 
Allt som allt tyckte jag om den andra säsongen av Weeds. Den var faktiskt förvånansvärt underhållande och spännande. Nu ser jag till och med fram emot att se fortsättningen. 
 

Tävling – Ready Player One

 
I samarbete med Fox lottar jag ut tre exemplar av filmen Ready player one. Vinnarna får själva bestämma om de vill ha filmen på bluray eller DVD.
 
Ready player one baseras på boken med samma namn av Ernest Cline. Filmen är regisserad av Steven Spielberg och utspelas i en alternativ värld där den unge Wade ger sig in i en virtuell verklighet. Filmen släpps 6 augusti 2018, och i huvudrollerna syns bland annat Ben Mendelsohn, Hannah John-Kamen, Simon Pegg och T.J. Miller.
 
 
 
För chans att vinna filmen, kommentera detta inlägg och:
1. Svara på frågan: skulle du vilja besöka en fiktiv värld? Vilken?
2. Svara på frågan: vill du vinna filmen på bluray eller DVD?
3. Ange din mejladress.
 
Tävlingen avslutas midnatt 5 augusti. Sena bidrag blir ogiltiga.
 
Vinnare: Boklunga, Michael A och Åsa.
 
 
De tre vinnarna lottas fram av mig och beslutet kan inte överklagas. Vinnarna kontaktas via mejl när tävlingen är avslutad och behöver svara på mejlet med telefonnummer och fullständig adress. Tävlingen är endast öppen för deltagare bosatta i Sverige, och alla under 18 år behöver ha målsmans tillstånd för att delta. Vinsten kan inte bytas mot kontanter.

The Earth, my butt and other big round things

Författare: Carolyn Mackler.
SerieVirginia Shreves #1.
Längd: 251 sidor.
 
Femtonåriga Virginia har en stor kropp. Hennes bästa kompis har precis flyttat, och kompanjonen Froggy har precis lyckats få handen innanför hennes tröja: och hon fruktar att han kommer se vad som finns under. De andra i familjen är perfekta. Eller, det är i alla fall vad hon tror. Tills ett telefonsamtal ändrar allt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
The Earth, my butt and other big round things är en trevlig bok. Språket är lätt att fastna för och huvudkaraktären enkel att relatera till. Därtill är budskapet fint, och bokens första halva grep verkligen tag i mig. Men framåt mitten började jag förlora intresse. 
 
Boken tacklar flera svåra ämnen, däribland våldtäkt. Sådant tycker jag är psykologiskt intressant och viktigt att läsa om, men den kräver rätt hantering. Och här känns det som att det behandlas väldigt ytligt, och mest används för att få in en vändning i handlingen. Jag hade velat ha mer djup. Faktum är att jag upplevde bokens sista halva som småtråkig just på grund av detta. Det blev mest tradigt ältande, snarare än berörande.
 
Allt som allt tycker jag om The Earth, my butt and other big round things. Jag gillar karaktärerna och tycker att författaren tacklar vikt-frågan på ett bra sätt. Däremot känns involveringen av våldtäkt som ett billigt trick för att få in en vändning, och fick snarare motsatt effekt. Bokens upplägg känns därtill lite för enkelt, och jag hade velat se större komplexitet.
 

Mary Magdalene

Regissör: Garth Davis.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 59 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Rooney Mara, Joaquin Phoenix, Chiwetel Ejiofor, Tahar Rahim, Aariene Labed, Denis Ménochet, Lubna Azabal.
Releasedatum: 23 juli 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
En ung kvinna lämnar landsbygden och sin traditionella familj för att ansluta sig till en ny, radikal folkrörelse där den karismatiskr ledaren, Jesus från Nasaret, lovar förändring i världen. Mary söker efter ett nytt levnadssätt och under sin andliga resa hamnar hon mitt i en historia som för henne till Jerusalem där hon konfronteras med sanningen om Jesus öde och sin egen roll i det.
 
När det kommer till mina tankar och åsikter gällande Mary Magdalene, måste jag medge att jag inte är helt objektiv. Detta eftersom filmen behandlar kristendomen som ämne, och fokuserar på historiska personer som Maria och Jesus. Jag är personligen inte troende, och för att få mig engagerad av filmer med starka religiösa inslag krävs något alldeles extra. Och denna ingrediens hade dessvärre inte Mary Magdalene, något som resulterade i att mitt intresse aldrig fångades upp.
 
Jesus påverkar många livsöden. 
 
Utifrån det jag vet, är filmen emellertid relativt trogen Bibeln. Den är också snyggt väl utförd: med snyggt foto, stiliga kostymer och övertygande skådespelarinsatser. Är du insatt i den kristna religionen och finner den intressant kommer du säkerligen tycka att Mary Magdalene är bra. Men ur min icke-troende synvinkel blev det snarare ett sömnpiller.
 

Inuti huvudet är jag kul

Författare: Lisa Bjärbo.
Serie: Fristående.
Längd: 270 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
Att börja i en ny skola i en stad där man inte känner någon kan vara världens chans. För någon annan, alltså. Inte för Liv. För hur ska hon våga säga hej till sina nya klasskompisar? Våga titta upp och möta någons blick? Få dem att veta att hon faktiskt är jättekul inuti huvudet?
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Inuti huvudet är jag kul. Å ena sidan tyckte jag att det var en intressant läsning, och jag kunde relatera mycket till protagonisten. Boken tar upp ämnen så som panikångest och hur det är att vara introvert, vilket bryter av mot "typiska" ungdomsböcker där huvudpersonen ofta är utåtriktad och modig. 
 
Samtidigt kändes det som att något saknades: som att handlingen inte var komplett. Det finns ingen tydlig struktur och läsningen känns på något sätt... riktningslös. Som att vi helt slumpartat följer Liv under några dagar av hennes liv. Jag upplevde också slutet lite antiklimatiskt på grund av att det inte hände något utmärkande.
 
Allt som allt är Inuti huvudet är jag kul helt okej. Men den saknar det där lilla extra som gör att man verkligen grips tag.
 

Game Night

Regissör: John Francis Daley, Jonathan Goldstein.
Genre: Action, komedi.
Längd: 1 hr 40 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jason Bateman, Rachel McAdams, Kyle Chanddler, Sharon Horgan, Billy Magnussen, Lamorne Morris, Kylie Bunbury, Jesse Plemons, Michael C. Hall.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Max och Annies regelbundna spelkvällar tas till en ny nivå när Max bror anordnar en fest med ett mordmysterium som tar en oväntad vändning.
 
 
 
 
 
Game night har inte direkt ett nytt och fräscht koncept, men filmen är ändå rätt bra. Skådespelarna är superb. Särskilt Rachel McAdams, som charmar tittaren genom skärmen. Kemin till kollegorna är slående, och deras gemensamma komiska tajming fick mig att skratta oräkneliga gånger. Faktum är att Game night är rätt rolig, och filmen har en del riktigt minnesvärda scener.
 
Gränsen mellan spel och verklighet blir oklar. 
 
Ändå är det något som håller filmen tillbaka. Karaktärerna är lite slätstrukna, händelserna klyschiga och upplägget rätt rörigt med sidspår som inte utvecklas ordentligt. Ibland känns manuset lite krystat och på något sätt upplevde jag filmen som förutsägbar, trots att den innehöll många vändningar. 
 
 En vanlig spelkväll ändrar snabbt riktning. 
 
Allt som allt underhölls jag av Game night. Det är en rolig film: jag skrattade och mådde allmänt bra när jag tittade på den. Samtidigt känns det inte som att den särskiljer sig särskilt mycket från andra komedier.
 

Grease - 40th anniversary edition

Regissör: Randal Kleiser.
Genre: Komedi, musikal.
Längd: 1 hr 50 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: John Travolta, Olivia Newton-John, Stockard Channing, Jeff Conaway, Didi Conn.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: Paramount.
 
Den fina flickan Sandy och den fräcka killen Danny förälskar sig under sommaren. När de upptäcker att de går på samma skola, försöker de återuppta romansen.
 
 
 
 
 
 
Grease är sedan länge stämplad som en tidlös klassiker. Ett måste att se. Och nu har det gått hela 40 år sedan den syntes på biodukarna för första gången, vilket såklart firas med en 40-jubileumsutgåva. Det som skiljer jubileumsutgåvan från tidigare exemplar av filmen är att det medföljer mer extramaterial. Skaffar du dig den på bluray, är det förstås även bättre bild- och ljudkvalité. Och det måste jag faktiskt säga: Grease gör sig riktigt bra i HD!
 
Sandy och Danny förälskar sig under sommaren. 
 
När det kommer till själva filmen är jag kluven. Ena halvan av mig tycker att den är mysig. Jag tycker om musiken, och fast låtarna är aningen för långa blir jag glad av soundtracket. Det bidrar med så mycket energi. Samtidigt vill jag tillkännage att Grease inte har mycket till handling. Det finns också många återvändsgränder: sidospår som aldrig riktigt leder någon vart. Till exempel känns det som att enda anledningen till att Frenchy börjar och hoppar av skönhetsskolan är för att få en sång om det.
 
Frenchy börjar på skönhetsskolan. 
 
Och fast jag tycker att Grease är en sevärd och fin film, ser jag också viss problematik med den. Budskapet känns lite skevt: "ändra ditt utseende och din personlighet så får du en pojkvän", typ. Det känns lite... ytligt. Jag är inte heller Team Danny, utan tycker att han är ett svin genom så gott som hela filmen.
 
Fixa håret och byt kläder så blir du accepterad. 
 
Med det sagt så är Grease ändå en charmig film. Och ska man se Grease, så ska man definitivt se denna 40-jubileumsutgåva.
 

The Call

Författare: Peadar O'Guilin.
SerieThe call #1.
Längd: 387 sidor.
 
Du vaknar ensam i ett hemskt land. Ett horn ljuder. Kallelsen har börjat. Sidhe är nära. De är de mest vackra men fruktansvärda personerna du någonsin har sett. Och de har sett dig. Nessa kommer att bli kallad snart. Ingen tror att hon har en chans att överleva. Men hon är inställd på att motbevisa dem. Skulle du överleva kallelsen?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag hade höga förväntningar på The call, men är mycket besviken. Så pass att jag inte kommer att plocka upp efterföljaren. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men jag fann läsningen antiklimatisk. Tempot är långsamt, handlingen kommer inte igång och karaktärerna är slätstrukna. Premissen låter grym, men boken som sådan är varken obehaglig eller särskilt spännande. Snarare tråkig.
 
Sen irriterade jag mig också på språket. Nomen växlar mellan tredje och första person, vilket gör det oklart vem det faktiskt är som skildrar händelserna: är det huvudpersonen som visar allt ur sin synvinkel eller någon annan som omtalar huvudpersonen i fråga? Det tog ofta lång tid att lista ut, vilket gjorde att mer energi lades på att knäcka språkkoden än att faktiskt hänga med i det som hände.
 
Allt som allt är jag missnöjd med The call. Det är inte direkt en dålig bok, men den föll mig helt enkelt inte i smaken. Jag fastnade varken för handling eller karaktärer, och kände aldrig det där beroendebetonande draget att plocka upp boken igen: det var snarare att jag tvingade mig till att avsluta den.
 

Red sparrow

Regissör: Francis Lawrence.
Genre: Thriller.
Längd: 2 hr 20 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Joel Edgerton, Matthias Schoenaerts, Charlotte Rampling, Mary-Louise Parker, Ciarán Hinds, Bill Camp.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Dominika är en ballerina som tvingas in i skolan Sparrow, ett hemligt statligt program som förvandlar henne till en agent med rätt att manipulera, förföra och döda.
 
 
 
 
 
Red sparrow börjar lovande. Filmens första halva är riktigt bra. Det är fascinerande att följa Dominikas olycka och spännande att se hur hon tränas till att bli agent. Jag förvånades över brutaliteten och imponerades av Jennifer Lawrence fina prestation. Hon minst sagt övertygar med sin ryska dialekt och sitt vältalande kroppsspråk.
 
Dominika tränas upp till att bli en Sparrow-agent. 
 
Men något händer ungefär halvvägs igenom filmen. När själva agent-delen av Dominikas liv börjar är det som att händelserna stillnar. Tempot saktar ner och jag gick från att sitta som på nålar till att gäspa stort. Det är himla synd, för Red sparrow hade sådan potential. Men jag tappade helt enkelt intresset.
 
Tvingad in i livshotande situationer, måste Dominika ta tuffa beslut. 
 
Allt som allt är Red sparrow bra. Första halvan: toppen. Andra halvan: not so much. Det är en spännande thriller som gör mycket rätt, men som snubblar på mållinjen.
 

The Post

Regissör: Steven Spielberg.
Genre: Drama, biografi.
Längd: 1 hr 56 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Meryl Streep, Tom Hanks, Bob Odenkirk, Sarah Paulson, Tracy Letts, Bruce Greenwood.
Releasedatum: 4 juni 2018.
 
Året är 1971 och läckta dokument från CIA visade hur USA:s regering hade ljugit om Vietnamkriget för det amerikanska folket. Tidningen Washington Posts oerfarna ägare ställs inför det svåra beslutet att antingen lyda presidenten eller avslöja sanningen och äventyra sin och hela bolagets framtid.
 
 
 
 
The Post är ett drama med många styrkor. Filmen inleds gripande, med en spännande och annorlunda start. Fotot är utsökt. Och skådespelarna… finns det något som ens kan sätta ord på hur det känns att äntligen se Streep och Hanks i samma film? Den legendariska, dynamiska duon som jag sedan länge avgudat, gör sig bättre tillsammans på skärm än vad som går att förklara. Ändå engagerades jag inte fullt ut av The Post.
 
Ben vill hitta material som konkurrerar med nyheterna hos The New York Times.  
 
Jag har svårt för den här genren, och har sedan tidigare ogillat populära filmer som The wolf of wallstreet, The big short och Spotlight. Inte för att det nödvändigtvis har varit något fel på filmerna, utan för att ämnena de behandlat har medfört ett oerhört långsamt tempo. I grund och botten tycker jag att tidningsredaktioner, politik, juridik och liknande är rätt intressant: men jag vill gärna ha något annat utöver det som driver på berättelsen. Det saknar jag i The Post, vilket tyvärr resulterade i att jag satt aningen uttråkad. Det känns som att man behöver ha ett brinnande intresse för politik och stor insikt i amerikansk historia för att förstå och engageras av filmen fullt ut. Jag saknade det, och därför föll det hela lite platt.
 
Som kvinnlig ägare av The Post får Kay Graham lite respekt.  
 
Som helhet är The Post okej. Fast jag saknar det intresse som filmen kräver för fullt engagemang, fängslades jag av att se Streep och Hanks tillsammans. Tack vare deras insatser, fanns hela tiden något som fick mig att sitta kvar.
 

Nytt i samlingen, #271

 
Den här veckan har fem filmer anlänt i brevlådan.
 
Från Warner bros kom actionkomedin Game night med Rachel McAdams och Jason Bateman samt dramat The 15:17 to Paris. Sen kom också Red sparrow med Jennifer Lawrence från 20th Century Fox, Mary Magdalene med Rooney Mara från Universal Sony samt The vacation of our lives med Helen Mirren och Donald Sutherland från Scanbox.
 
Jag ser fram emot alla dessa, men är extra taggad att titta på Red sparrow

Moxie

Författare: Jennifer Mathieu.
OriginaltitelMoxie.
Serie: Fristående.
Längd: 348 sidor.
Bokförlag: Gillaböcker.
 
Vivian har fått nog av att killar får göra vad de vill, av skolans sexistiska klädregler, och de eviga trakasserierna i korridorerna. Hon gör det första numret av Moxie: ett fanzine som uppmanar till feministisk aktion. Det är dags för revolution.
 
 
 
 
 
 
 
 
Moxie är en fängslande roman om sexism och feminism. Boken har en enkel handling och tydligt budskap, vilket gör det lätt att hänga med. Visserligen blev läsningen lite väl övertydlig ibland, men i sin helhet tycker jag om den simpla stilen. För övrigt har texten ett bra flyt och det är lätt att fastna. Läsningen känns dessutom viktig, särskilt idag. Protagonisten Vivian är inte perfekt. Hon är medveten om sina brister och är osäker i många situationer. Ändå vågar hon ta steget att stå för sina åsikter och stötta sina kvinnliga vänner. Det hela var oerhört inspirerande, och trots att jag personligen inte har upplevt trakasserier och liknande så kunde jag relatera till en hel del.
 
Som helhet tycker jag riktigt mycket om Moxie. Det är en bok som passar alla åldrar, och kön. Faktum är att jag tycker att Moxie borde integreras i skolan som obligatorisk läsning. Det skulle vara en oerhört lärorik läsning för både unga killar och tjejer.
 

NCIS: Los Angeles, säsong 8

Längd: 16 hr 18 min.
Antal avsnitt: 23 stycken.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: Kriminalare, action.
Skådespelare: Chris O'Donnell, Daniela Ruah, LL Cool J, Eric Christian Olsen, Renée Felice Smith, Barrett Foa, Linda Hunt, Miguel Ferrer.
Releasedatum: 6 november 2017.
 
Chockerande arresteringar, en spion inne på avdelningen och ett äventyrat, hemligt uppdrag i Syra förändrar spelet för alla. Los Angeles tuffaste elit visar kurage och oskadliggör återigen mänsklighetens dödligaste hot både inhemskt och utanför landets gränser.
 
 
 
 
Den åttonde säsongen av NCIS: Los Angeles är riktigt bra. Jag brukar ha svårt för kriminalare, då avsnitten ofta följer samma mall och upplevs som upprepande och opersonliga. Men här engageras jag verkligen. Inte nog med att många av fallen är riktigt intressanta, jag gillar också att flera av dem löper över flera avsnitt istället. De involverar också ofta karaktärerna personligt, vilket gör dem mycket mer spännande att följa. Att se dem bli kidnappade och hotade istället för att lösa sådana brott, bryter den klassiska mallen på ett mycket positivt sätt.
 
Callen blir personligt involverad i ett fall. 
 
Och karaktärerna! När jag först började titta på NCIS: Los Angeles var jag väldigt anti: jag trodde aldrig att seriens karaktärer skulle kunna leva upp till NCIS. Men nu älskar jag dem, om inte mer än originalserien. Särskilt mycket tycker jag om deras romantiska förhållanden, och jag kan inte undgå att förälska mig lite extra i avsnitten som fokuserar på relationen mellan Deeks och Kensi, eller Nells och Eric.
 
Successivt börjar Nell och Eric visa sina känslor för varandra. 
 
Allt som allt tycker jag mycket om en åttonde säsongen av NCIS: Los Angeles. Det är riktigt synd att den inte släpps som nordisk utgåva så att fler kan ta del utav den.
 

The Florida Project

Regissör: Sean Baker.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Brooklynn Prince, Willen Dafoe, Bria Vinaite, Mela Murder, Christopher Rivera, Aiden Malik.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: Universal Sony/Scanbox.
 
Sexåriga Moonee bor med sin unga mamma på ett ruffigt motell. De har ont om pengar, men Moonees värld är ändå underbar. Den till synes bistre motellskötaren ömmar under ytan för infallsrika Moonee och hennes kompisar, som ständigt skapar huvudvärk för sin omgivning.
 
 
 
 
Jag både gillar och ogillar The Florida Project. Alltså, jag vet inte riktigt vad jag tycker.
 
Låt oss börja med det positiva. Jag. Älskar. Barnskådespelarna. Deras energi och kaxighet. Deras genuina insatser som känns så spontana och ärliga. Trots att karaktärerna är irriterande snorungar lyckades de charma. Stor eloge till Brooklynn Prince som spelar Moonee. Även de andra skådespelarna presterar bra. Jag tycker också om fotot, som vibrerar av starka färger.
 
Starka färger och livliga barn utgör grunden för filmen. 
 
Nu till det negativa. Jag störde mig väldigt mycket på mamman, som var alldeles för omogen för att jag som tittare skulle respektera henne på något sätt. Sen tyckte jag att det var rätt jobbigt med den skakiga kameran. Men värst var avsaknaden av en konkret handling. Missförstå mig inte, filmen har något som gör att intresset hålls kvar, men ändå känns det som att den inte handlar om något. Därtill är tempot lite för långsamt och det antiklimatiska slutet kommer väldigt abrupt. Det blir som en lång historia som inte får ett riktigt avslut.
 
Motellets ägare får kämpa med Moonees mamma. 
 
Allt som allt tycker jag att The Florida Project är okej. Jag tyckte väldigt mycket om vissa delar. En del scener fick mig att skratta och må bra, medan andra berörde. Samtidigt fanns stunder då jag satt relativt uttråkad. Så jag vet inte. Okej är nog en rätt så bra definition.
 

Blodröd måne

Författare: Cassie Beasley.
OriginaltitelTumble & Blue.
Serie: Fristående.
Längd: 375 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
När den blodröda månen stiger över Okefenokee-träsket kommer den gyllene alligatorn Munch att skänka lycka till den enfaldiga människa som är dum nog att närma sig honom. Men 1817 når två människor honom samtidigt, och ödet delas med katastrofala följder för deras efterkommande: hälften får bra liv, hälften förfärliga.
 
 
 
 
 
Jag tycker om Blodröd måne. Faktum är att konceptet är riktigt läckert, och annorlunda något annat jag tidigare läst om. Det hela med ett förutbestämt öde (positivt som negativt) känns både nytt och fräscht, och mycket intressant. I kombination med det behagliga språket, blir boken lätt att ta till sig – och sidorna flyger förbi.
 
Karaktärerna är lätta att fastna för; särskilt deras relation till varandra. Något som jag däremot hade lite svårt för var mängden sidkaraktärer. Det är oerhört många mindre viktiga personer som närvarar i bakgrunden, och som är lite jobbiga att hålla koll på. Lite samma sak gäller handlingsparallellerna. Det finns lite för många sidparalleller som tar fokus från den huvudsakliga handlingen. Det gör att det tar boken ett bra tag innan den kommer till kritan.
 
Allt som allt är Blodröd måne en bra bok. Jag tycker om stämningen, och sättet som romanen är skriven på. Mest fängslar emellertid det annorlunda konceptet, som är tillräckligt för att jag ska rekommendera boken till dig.
 

In Darkness

Regissör: Anthony Byrne.
Genre: Thriller.
Längd: 1 hr 41 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Natalie Dormer, Ed Skrein, Emily Ratajkowski, Joely Richardson, James Cosmo, Neil Maskell.
Releasedatum: 16 juli 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Den blinda pianisten Sofia hör ett slagsmål i lägenheten ovanför, som leder till hennes granne Veroniques död. Sofia kommer i kontakt med Veroniques far, en serbisk affärsman anklagad för folkmord under Bosnienkriget. Hon riskerar livet i jakten på svar, men när hennes förflutna kommer ikapp avslöjas hennes jakt på hämnd.
 
 
 
In darkness är en film som försöker alldeles för mycket. Den aspirerar att vara intelligent och djupsinnig, vilket snarare får motsatt effekt. In darkness blir för komplicerad för sitt eget bästa. Som tittare behövde jag kämpa för att hänga med, och jag fick svårt att faktiskt njuta av upplevelsen. Istället upplevde jag filmen som spretig och förvirrande.
 
Blinda Sofia riskerar sitt liv på jakt efter sanningen. 
 
Skådespelarna, fotot och musiken är i grund och botten helt okej. Det är manuset som jag har svårt för. Mängden logiska luckor förstår en annars intressant handling, och ger känslan av att inget i filmen egentligen hänger ihop. Det är synd, för In darkness har verkligen potential – men som tidigare nämnt vill den för starkt chockera tittaren, vilket bara blir rörigt och platt.
 
Allt som allt är jag besviken på In darkness. Premissen lät intressant och jag gillar skådespelarna sedan tidigare, men den var inte tillräckligt väl utförd för att jag skulle underhållas. 
 

Sherlock: the abominable bride

Längd: 1 hr 29 min.
Antal avsnitt: 1 avsnitt.
Åldersgräns: 15 år.
Genre: drama, kriminalare, mysterium.
Skådespelare: Benedict Cumberbatch, Martin Freeman, Mark Gatiss, Una Stubbs, Rupert Graves.
Releasedatum: 4 april 2016.
 
Tänk om det som hänt inte var i nutid? Tänk om det istället var senare delen av den viktorianska tiden? Tänk om världens mest kända detektiv och hans bästa vän bodde på Baker Street bland hästdroskor, frackar och höga hattar? Välkommen till Sherlock 1895.
 
 
 
 
 
Wow. Wow wow wow. Jag insåg inte hur mycket jag har saknat Sherlock förrän jag såg The abominable bride. Detta är en sådan högkvalitativ serie att jag inte finner ord. Spektakulärt! Magnifikt! Enastående!
 
För att lösa ett aktuellt fall, tänker sig Sherlock tillbaka till 1895. 
 
Jag vill inleda med att skriva att manuset är briljant. Trots att den största delen av avsnittet utspelar sig hundra år innan tidigare delar av serien, integreras handlingen snyggt med resten. Utöver det är det hela väldigt snyggt gjort också: klippningarna är inte bara ett sätt att växla mellan scenerna, utan används också för att förstärka det som händer. Sen är också fotot extraordinärt, kostymerna ursnygga och musiken episk. Och som vanligt levererar skådespelarna, tempot är högt och alltsammans är grymt spännande.
 
Vem är den vedervärdiga bruden och hur kunde hon överleva sin död? 
 
Som helhet är Sherlock: the abominable bride riktigt bra. Om du gillar kvicka, intelligenta mysterier som samtidigt är riktigt roliga, är detta definitivt en serie för dig!
 

Animal farm

Författare: George Orwell.
Svensk titel: Djurfarmen/Djurens gård.
Serie: Fristående.
Längd: 95 sidor.
 
En dag glömmer Jones att mata sina djur, och ett uppror med grisarna Napoleon och Snöboll i täten leder till att djuren tar över gården. De lovar att eliminera alla orättvisor, och att alla med fyra ben ska främjas. Men tiden går, och idealen kurrupteras och glöms bort. Och något nytt och oväntat växer fram.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Animal farm är en briljant satir. Den skrevs 1945 men är minst lika aktuell idag. Faktum är att boken är skrämmande lätt att relatera till dagens samhälle, vilket gör läsningen rätt obehaglig.
 
Stämningen i Animal farm är mörk. Själva handlingen är enkel och baseras på den ryska revolutionen, men desto mer komplex är de många metaforerna, som symboliserar bland annat manipulation och faran med okunskap. Bokens budskap är tankeväckande och minst sagt viktigt. Samtidigt är Animal farm packad med cynisk humor och ironi.
 
Trots den enkla handlingen är boken riktigt spännande. På få sidor lyckas Orwell bygga upp en tät atmosfär och konstruera karaktärer som läsaren verkligen fastnar för. Deras djup och komplexitet väckte genuina känslor hos mig, vilket också gjorde deras livsöden mer berörande. Favoriten var förstås hingsten Boxer. Åh, Boxer.
 
Som helhet är Animal farm en enastående klassiker. Verkligen enastående. Den fick mig att tänka. Den fick mig att känna. Och den gjorde mig genuint rädd. Inte för spöken eller vålnader, utan för något mycket farligare: människor som inte kan hantera sin makt.
 

Nytt i samlingen, #270

 
Den här veckan har jag fått en hel del gobitar. 
 
Från Universal fick jag filmerna In darkness och The Florida project, medan Paramount skickade 40-jubileumsutgåvan av Grease. Därtill köpte jag fjärde säsongen av tv-serien Sherlock och den andra säsongen av Orange is the new black. Det var väldigt länge sedan jag såg den första säsongen, och jag kände att det var dags att ta tag i fortsättningen.
 
Sen fick jag Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman från Lind&co, samt Brutna små regler av Christina Schiller, Farligt begär av Clare Connelly och Heta möten av Cara Lockwood från HarperCollins. Och så köpte jag Little fires everywhere av Celeste Ng, The Earth, my butt and other big, round things av Carolyn Mackler, Little & Lion av Brandy Colbert, Sky in the deep av Adrienne Young och Meet cute av flera ungdomsboksförfattare. ♥

Black Panther

Regissör: Ryan Coogler.
Genre: Action, science fiction.
Längd: 2 hr 14 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Lupita Nyong'o, Danai Gurira, Martin Freeman, Daniel Kaluuya, Angela Bassett, Andy Serkis.
Releasedatum: 29 juni 2018.
Distributör©Marvel
 
När den unga kungen T'Challa dras in i en konflikt med en gammal fiende, i vilken hans hemland Wakanda och hela världen hotas, måste han använda sig av svarta panterns fulla kraft för att rädda dem.
 
 
 
 
Black Panther gör mig kluven. Det är en film som känns urblekt och fräsch på samma gång. Å ena sidan tycker jag mycket om att den anammar en annan kultur än vad som är normen för Marvelfilmer. Det känns nytt och intressant. Samtidigt följer filmen en rätt så typisk mall för superhjältefilmer. Det blir förutsägbart, och jag kan inte undgå att få en känsla av att jag har sett allt förut. Det är helt enkelt lite för mycket tanklös action och för lite djup i min smak.
 
T'Challa måste bevisa att han är en värdig kung. 
 
På plussidan finns dock fler aspekter, däribland de duktiga skådespelarna. Det är roligt att se så många välbekanta ansikten samlade, och deras insatser är som förväntat mycket imponerande. Därtill är effekterna riktigt snygga, och jag gillar även inslagen av humor som filmen har.
 
Drottningmodern vill sin son det bästa. 
 
Som helhet är Black Panther helt okej. Småspännande och smårolig, utan att riktigt ta det ända ut. Tycker du om superhjältefilmer är denna ett måste.
 
 
Alla bilder är copyrightskyddade av ©Marvel.

30 dejter på 30 dagar

Författare: Sarah Title.
OriginaltitelThe undateable.
SerieFörälskade bibliotekarier #1.
Längd: 357 sidor.
Bokförlag: LoveReads.
 
Melissa är nöjd med sitt anonyma liv som bibliotekarie. Colin måste komma på bra idéer för att behålla sitt jobb på en hipp nättidning. Av en slump blir ett videoklipp av den Ogillande bibliotekarien en viral succé, och gissa vem det är. Melissas ansikte är plötsligt överrallt, och det är då Colin ser sin chans.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
30 dejter på 30 dagar är en väldigt typisk romance. Varm, lättsam men inget speciellt. Det är en sådan typ av bok som inte kräver någon ansträngning att läsa, men som samtidigt inte gör ett särskilt stort intryck. En sådan typ av bok man läser och tycker är helt okej, men som man glömmer rätt snabbt efteråt.
 
Jag hade lite svårt att förbli engagerad under läsningen av 30 dejter på 30 dagar. Inte för att boken är dålig, utan snarare för att den inte har det där lilla extra. Den saknar något som sticker ut. Jag fastnade varken för karaktärer eller handling, just för att de var slätstrukna, förutsägbara och vanliga. Inget riktigt griper tag. Det jag tyckte om var däremot relationen mellan Colin och Melissa, men den får aldrig riktigt tid att blomstra. Istället känns den påskyndad och aningen påtvingad, just för att så mycket fokus ligger på resterande män som dejtas.
 
Allt som allt är 30 dejter på 30 dagar okej, men inte mer. Det är en romance som passar dig som vill läsa en lätt och snabbläst roman. Vill du emellertid ha mer djup och komplexitet rekommenderar jag dig att leta vidare.
 

The shape of water

Regissör: Guillermo del Toro.
Genre: Drama, fantasy.
Längd: 2 hr 3 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Octavia Spencer, Michael Stuhlbarg, Doug Jones.
Releasedatum: 9 juli 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
I 60-talets USA, under det kalla kriget, arbetar Elisa på ett statligt laboratorium. När hon och hennes kollega upptäcker ett hemlighetsstämplat experiment, förändras hennes liv drastiskt.
 
 
 
 
 
The shape of water är en speciell film. Trots att det finns subtila paralleller till Den lilla sjöjungfrun är filmen inte riktigt lik något annat som jag har sett. 
 
Experiment utförs på en mystisk varelse. 
 
Skådespelarna är utomordentliga. Fotot utsökt. Och stämningen varierar flexibelt mellan att vara spänd och komisk. Handlingen är vacker, och trots att The shape of water hade kunnat kortas ner något satt jag engagerad rakt igenom. Jag var nyfiken på hur det hela skulle sluta, och fängslades av den lite bisarra relationen mellan Elise och varelsen. Personligen tycker jag att deras förhållande gick lite väl långt, men bortsett från det var det riktigt intressant.
 
Elisa börjar utveckla känslor för varelsen. 
 
Som helhet är The shape of water en bra film. Vacker. Jag skulle inte kalla det ett mästerverk, men det är en annorlunda film. Definitivt sevärd.
 

Three billboards outside Ebbing, Missouri

Regissör: Martin McDonagh.
Genre: Drama, komedi.
Längd: 1 hr 55 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Frances McDormand, Sam Rockwell, Woody Harrelson, Kerry Condon, Caleb Landry Jones.
Releasedatum: 26 juni 2018.
Distributör: 20th Century Fox.
 
Frustrerad över polisens oförmåga att finna ledtrådar i jakten på hennes dotters mördare, tar Mildred saken i egna händer. Hon ställer stadens högt aktade polischef mot väggen på ett minst sagt kontroversiellt sätt.
 
 
 
 
 
Jag är kluven när det kommer till Three billboards outside Ebbing, Missouri. Å ena sidan tycker jag att konceptet är riktigt intressant. Jag gillar stämningen, protagonistens härligt kaxiga attityd och den smått spännande handlingen. Three billboards outside Ebbing, Missouri har helt enkelt potential till att bli en riktigt bra film.
 
Efter sin dotters mord sätter Mildred upp annonser för att motivera polisen till handling. 
 
Det som filmen faller på är ett vanligt tillkortakommande nu för tiden: tempot. Filmen är för långsam, vilket ger upplevelsen att inte mycket händer. Som ett resultat falnade mitt engagemang, och jag tröttnade alldeles för snabbt.
 
Polisen tycker inte om hur Mildred tar saken i egna händer. 
 
Som helhet är Three billboards outside Ebbing, Missouri en film som hade kunnat vara riktigt bra, men som förlorar mycket på grund av tempot.
 

The king's speech

Regissör: Tom Hopper.
Genre: Drama.
Längd: 1 hr 34 min.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Colin Firth, Geoffrey Rush, Helena Bonham-Carter, Derek Jacobi, Michael Gambon.
Releasedatum: 8 juni 2011.
 
Albert står på tur att ta över den engelska tronen. Han lider dock av svår stamning och drar sig för offentliga framträdanden. Men med ett världskrig som hotar att bryta ut, behövs en stark ledare mer än någonsin. Hans hustru kontaktar en excentrisk logoped som sista utväg.
 
 
 
 
 
The king’s speech är ett stadigt drama som får tittaren att må bra. Filmen är tankeväckande och smått berörande, men det som förvånar är humorn. Skratt är kanske inte vad man förväntar sig från den här typen av film, men skratta var precis vad jag gjorde. Och det är lite det som gör att intresset hålls rakt igenom.
 
Kungen kan inte hålla offentliga tal. 
 
Förutom de humoristiska glimtarna är det skådespelarna som imponerar. De tre huvudrollsinnehavarna presterar riktigt starkt, och kemin mellan dem är trovärdig och intagande. Jag fastnade särskilt för relationen mellan kung Albert och hans läkare, då dem förmedlade en oerhörd genuin värme. 
 
Logopeden Lionel tar till okonventionella metoder för att hjälpa kungen. 
 
Som helhet är The king’s speechen bra film. Trots att tempot är lite långsamt, förlorade jag aldrig mitt intresse. Skådespelarna och den härliga stämningen gör att engagemanget förblir ända till eftertexterna.
 

Falco

Författare: Mons Kallentoft, Anna Karolina.
Serie: Herkules #5.
Längd: 361 sidor.
Bokförlag: Bookmark.
 
En tonårsflicka utför ett kallblodigt terrordåd i Stockholms tunnelbana. Sverige befinner sig i chock. Är flickan en ensam galning eller har hon agerat på order? När Zack dras djupare in i utredningen och bitarna slutligen faller på plats, står tusentals människors liv på spel.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Falco är den femte, fristående delen i Herkules-serien. Liksom med seriens tidigare delar är jag ambivalent inställd gentemot Falco. Å ena sidan är det en välskriven bok, med bra tempo och engagerande story. Jag tycker om att följa själva utredningen och hänförs av att få följa morden. Det hela är mycket spännande.
 
Men det blir lite för mycket runt om. Utfyllnad. Jag har aldrig riktigt fastnat för protagonisten Zack, och hans privatliv intresserar mig inte. Dessvärre upptar just hans privatliv en stor del av Falco, vilket gör att mitt engagemang falnar. I mina ögon får det boken att förlora tempo och spänning helt enkelt.
 
Allt som allt är Falco helt okej. Det finns egentligen inte något konkret fel med boken, utan mitt omdöme grundas på mina egna preferenser. Jag har generellt svårt för deckare, och läsningen måste bjuda på något extraordinärt för att jag ska gripas tag.
 

Nytt i samlingen, #269

 
Den här veckan fick jag två böcker: Kyssfaktorn av Helen Hoang från Lovereads, samt Moxie av Jennifer Mathieu från Gillaböcker. Utöver det kom också fyra filmer: The disaster artist från Warner bros, Three billboards outside Ebbing, Missouiri och The shape of water från 20th Century Fox samt Black panther från Disney.
 
Filmerna har jag redan hunnit se, så recensioner dyker upp inom kort. Bäst var The shape of water: en minst sagt udda film. När det kommer till böckerna så verkar båda bra, men mest ser jag fram emot Moxie

The disaster artist

Regissör: James Franco.
Genre: Komedi, drama, biografi.
Längd: 1 hr 43 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: James Franco, Dave Franco, Ari Graynor, Seth Rogen, Alison Brie, Zac Efron, Josh Hutcherson.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Warner bros.
 
Den kultförklarade filmen The Room sägs vara den bästa dåliga filmen som någonsin har gjorts. Här skildras ökända filmproducenten och Hollywood-outsidern Tommy Wiseau.
 
 
 
 
 
 
Det här är en biografi om mannen bakom filmen The room från 2003. Ehm… det är minst sagt en intressant tittarupplevelse. Jag hade inte hört talats om The room tidigare, men efter att ha sett The disaster artist är jag nästan sugen på att se den. Jag tror aldrig att jag har följt en så udda personlighet som Tommy Wiseau. James Franco får fram hans egenheter på ett spektakulärt sätt och gjorde mig som tittare ställd. Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om Tommy: han är frustrerande och extremt irriterande, men samtidigt oerhört fascinerande. Oftast tyckte jag dock att det var rätt jobbigt att titta på hans påhitt.
 
Filmteamet tröttnar snart på Tommy och hans stil. 
 
Men trots att det var väldigt intressant att se Franco porträttera Tommy, började jag aldrig genuint bry mig: varken om karaktärer eller handling. Filmen bjuder på några skratt, men blir aldrig tillräckligt engagerande. Den känns för lång, upprepande och lite platt. Därtill står kameran aldrig still: inte ens när karaktärerna bara sitter och pratar, vilket störde mig.
 
Tommy kan varken regissera eller skådespela. 
 
Som helhet är The disaster artisten annorlunda film. Eller nej, stryk det. Det är inte filmen som är annorlunda, utan personen som den porträtterar: Tommy Wiseau. Det var fascinerande och underhållande att ta del av hans liv, och som tittare visste jag aldrig riktigt var jag hade honom. Men som film blev det inte en särskilt extraordinär upplevelse, därav betyget.
 

Phantom thread

Regissör: Paul Thomas Anderson.
Genre: Drama, romantik.
Längd: 2 hr 10 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Daniel Day-Lewis, Vicky Krieps, Lesley Manville, Julie Vollono, Sue Clark, Joan Brown.
Releasedatum: 25 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
Skräddaren Reynolds Woodcock står i centrum för det brittiska modet. Han klär kungligheter, filmstjärnor och damer i den distinkta Woodcock-stilen. Alma, en ung och envis kvinna, blir snart hans musa. Hans en gång så kontrollerande och skräddarsydda liv tar en ny vändning med den läskigaste förbannelsen av dem alla: kärleken.
 
 
 
Själva grundidén med Phantom thread är bra. Berättelsen är i sig intressant, fotot snyggt och skådespelarna övertygande i sina roller. Ändå faller filmen platt på grund av ett alltför vanligt fenomen: ett för långsamt tempo.
 
Alma blir skräddaren Reynolds musa. 
 
Phantom thread är utdragen, händelselös och alldeles, alldeles för lång. Men trots att gott om tid fanns för att utveckla karaktärerna, känns de platta och endimensionella. Man tar helt enkelt inte tillvara på den potential som finns, och resultatet blir ett relativt intetsägande och pretentiöst drama.
 
Kärleken förändrar Reynolds liv för alltid. 
 
Som helhet är Phantom thread okej. Den hade förutsättningar för att bli riktigt bra, men faller på platta karaktärer och ett alldeles för monotont händelseförlopp.
 

Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat

Författare: Caleb Krisp.
OriginaltitelBring me the head of Ivy Pocket.
Serie: Ivy Pocket #3.
Längd: 410 sidor.
Bokförlag: Modernista.
 
Ända sedan Ivy Pocket råkade bli ägare till den magiska klockdiamanten har hon jagats, lurats, kidnappats, spärrats in och hamnat i klorna på ett par alldeles förfärligt olämpliga adoptivföräldrar. Tack och lov att Ivy är en sån som alltid landar på fötterna, för nu måste hon använda all sin slughet till att rädda sin bästa vän Rebecca.
 
 
 
 
 
 
Serien om Ivy Pocket är helt klart underskattad. Det borde pratas mer om den! Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat är, precis som sina föregångare, riktigt söt och mysig. Och så där härligt oseriös: lite i stil med Rick Riordan och Lemony Snicket. Protagonisten Ivy är både snabbtänkt och helt aningslös på samma gång, vilket försätter henne i många krångliga situationer som underhåller läsaren. Utöver den roliga berättarstilen och de charmanta karaktärerna, innehåller boken också fina illustrationer som förhöjer läsupplevelsen.
 
I slutändan känns det som att det saknas något litet i Ge mig Ivy Pockets huvud på ett fat, men allt som allt är det en bra avslutning på en bra trilogi. Tycker du om komiskt skrivna romaner som inte tar sig själv på för stort allvar, är Ivy Pocket-böckerna definitivt för sig.
 

Darkest hour

Regissör: Joe Wright.
Genre: Drama.
Längd: 2 hr 5 min.
Åldersgräns: 11 år.
Skådespelare: Gary Oldman, Lily James, Kristin Scott Thomas, Ben Mendelsohn, Ronald Pickup, Nicholas Jones.
Releasedatum: 18 juni 2018.
Distributör: Universal Sony.
 
När Hitlers trupper drar fram genom Europa och ställer in siktet på Storbritannien, väljs Winston Churchill till ny premiärminister. Trots att hans parti ifrågasätter allt han gör, och kung George VI är skeptiskt inställd, måste Churchill leda nationen och skydda den från det farligaste hotet någonsin.
 
 
 
Jag är kluven när det kommer till Darkest hour. Å ena sidan är filmen väldigt välgjord. Fotot är snyggt, sminkningen av Oldman fenomenal och skådespelarnas insatser imponerande. Jag tycker också om att jag som tittare fick större förståelse för händelserna i och med att jag har sett filmen Dunkirk.
 
Elizabeth blir anställd som Churchills sekreterare. 
 
Samtidigt är tempot långsamt. Filmen är för lång för sitt eget bästa, och hade kunnat komprimeras en hel del för att bli mer kontakt och spänd. Därtill känns alltsammans välbekant och lite slätstruket. Darkest hour är som sagt bra, men den känns inte ny eller fräsch. Snarare som att vi har sett det hela tidigare.
 
Winston Churchill försöker skydda landet mot Hitler. 
 
Allt som allt är Darkest hour okej. Jag hade velat ha något mer utav den; något som fick filmen att sticka ut och göra större intryck. Men det går inte att neka att den är genomtänkt och riktigt snyggt gjord. Och den har scener som både är underhållande och spännande. Som helhet, helt okej. 
 

Into the woods

Regissör: Rob Marshall.
Genre: Musikal, äventyr, komedi.
Längd: 2 hrs.
Åldersgräns: 7 år.
Skådespelare: Anna Kendrick, Meryl Streep, Chris Pine, Emily Blunt, James Corden, Christine Baranski, Lilla Crawford, Johnny Depp.
Releasedatum: 17 augusti 2018.
 
Klassiska karaktärer som Askungen, lilla Rödluvan och Rapunzel får sina öden omskrivna då en barnlängtande bagare och hans hustru ger sug ut i skogen för att häva en häxas förbannelse.
 
 
 
 
 
Jag är besviken på Into the woods. Jag tycker om konceptet, men själva utförandet känns halvdant. Tempot är långsamt, det händer inte särskilt mycket och fast jag i grund och botten intresseras av handlingen satt jag för det mesta rätt uttråkad. Musikalnumren är dessutom alldeles för långa och… skrikiga? Det är inte direkt musik som fastnar.
 
Bagarfrun behöver Askungens gyllene skor. 
 
Det är synd att Into the woods inte var bättre. Jag tycker oerhört mycket om alla skådespelarna, och filmen hade verkligen potential till att bli fantastisk. Men den känns helt enkelt inte särskilt genomtänkt.
 

En gång för alla

Författare: Sarah Dessen.
OriginaltitelOnce and for all.
Serie: Fristående.
Längd: 380 sidor.
Bokförlag: Rabén&Sjögren.
 
Louna jobbar extra hos sin mamma, som är bröllopsfixare. Men hon är övertygad om att hon själv aldrig kommer att gifta sig. Inte efter det som hände med hennes pojkvän. Louna tror inte på livslång kärlek, helt enkelt. Så när Ambrose dyker upp håller hon honom på armlängds avstånd. Men Ambrose är inte den som ger upp: inte när han har hittat något han verkligen vill ha.
 
 
 
 
 
 
Jag har svårt att stämpla Sarah Dessen som ”bra” eller ”dålig”. Hennes romaner går mycket upp och ner för mig: vissa, som I dina ögon, älskar jag av hela mitt hjärta. Andra tycker jag är rätt tråkiga. En gång för alla lutar mer åt det senare. Det är inte en dålig bok, men samtidigt inget speciellt.
 
Låt mig börja med det positiva. Dessens språk är behagligt och lätt att ta till sig. Jag tycker om konceptet med att arbeta som bröllopsfixare och tror inte att jag har läst om det tidigare. Jag gillar dessutom karaktärernas lite cyniska tankesätt. När jag tänker ”bröllopsfixare” ser jag framför mig en hopplös romantiker, men sådana är inte dessa karaktärer: något som jag tyckte om.
 
Jag fick emellertid inga gulli-gull-känslor av En gång för alla. Ni vet, en sån där härligt varm och hjärtevärmande känsla som sveper in en som en varm filt och får en att bli alldeles lycklig? En gång för alla fick mig inte att känna mycket alls. Jag fastnade inte riktigt för karaktärerna och var helt enkelt inte särskilt intresserad av förhållandet mellan Louna och Ambrose: hon är tråkig och nedstämd, han irriterande. Förövrigt är tempot lite för långsamt, och jag saknar en starkare handling samt karaktärsutveckling.
 
Som helhet är jag relativt besviken. Jag vet att Sarah Dessen kan bättre. En gång för alla är inte dålig, men det känns som en förutsägbar dussinbok som inte har mycket att säga. Tyvärr.
 

The Endless

Regissör: Justin Benson, Aaron Moorhead.
Genre: Sci-fi, thriller.
Längd: 1 hr 47 min.
Åldersgräns: 15 år.
Skådespelare: Justin Benson, Aaron Moorhead, Callie Hernandez, Emily Motague, Law Temple, James Jordan, Tate Ellington, Kira Powell.
Releasedatum: 25 juni.
Distributör: Universal Sony.
 
Efter ett decennium i vanliga världen, bestämmer sig bröderna Justin och Aaron för att återbesöka den domedagssekt de växte upp i. Väl tillbaka i Arcadia, visar det sig att den sekt de en gång flytt ifrån, kanske trots allt inte var så fel ute i sitt siande.
 
 
 
Jag har svårt att sätta fingret på vad jag tycker om The endless. Jag kände mig inte särskilt engagerad under filmens gång. Skådespelarna är rätt mediokra och jag började aldrig bry mig om karaktärerna. Därtill är tempot långsamt, många logiska luckor närvarar och strukturen känns obalanserad. Filmen kan gå från småspännande till superfånig på en millisekund, och jag har lite svårt att ta den seriöst.
 
Två bröder har tagit sig ut en sekt. 
 
Men det finns ändå något där. Utöver det snygga fotot blir jag tilltalad av den mystiska stämningen. Det är svårt att sätta ord på det hela: det finns egentligen inte något konkret med The endless som jag tycker om. Det är snarare en känsla. Förnimmelse. Jag vet inte, det jag försöker skriva är väl helt enkelt att trots att jag inte gillade filmen så var den inte helt kass.
 
Allt är inte riktigt som det ser ut. 
 
Allt som allt är The endless... meh.
 

Läst och sett – juni 2018

 
Här under ser du vad som jag har recenserat under månaden. Om du klickar på titlarna kommer du till respektive recension. ♥
 
Lästa böcker:
 1. Eliza och hennes monster av Francesca Zappia – 8½
 2. P.S. jag gillar dig fortfarande av Jenny Han – 8
 3. Warcross av Marie Lu – 7½
 4. Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg – 7
 5. Väldigt bra liv av J.K. Rowling – 7★
 6. I ett rosa skimmer av Brianna Wolfson – 7★
 7. To kill a kingdom av Alexandra Christo – 6★
 8. Midnattsljus av Charlotte Cederlund – 6★
 9. De dödas skepp av Rick Riordan – 5★
10. Systrarna av Silverdalen av Pascale Vallin Johansson – 4½★
 
Nya böcker: 10 stycken (10 recex).
 
 
Sedda filmer:
1. Molly's game – 7★
2. Coco – 7★
3. In the heart of the sea – 6★
4. Ted: för kärlekens skull – 5½★
5. Se upp för dårarna – 5½★
6. Jumaji: welcome to the jungle – 5½★
7. Fifty shades freed – 5★
8. Gifta på låtsas – 4★
9. The butler – 4★
10. The death cure – 3½★
11. Call me by your name – 3½★
12. Becoming Jane – 3½★
13. Pitch perfect 3 – 3½★
14. Insidious: the last key – 3½★
15. All inclusive – 3★
16. The death of Stalin – 2½★
17. Hjärtat – 2½★
 
Nya filmer: 19 stycken (10 recex).
 
 
Sedda tv-serier:
1. The crown säsong 1 – 4★
2. Twin Peaks säsong 1 – 1½★
 
Nya tv-serier: 0 stycken (0 recex).

RSS 2.0