Downton Abbey säsong 4

Fakta:
Den fjärde säsongen av Downton abbey släpptes 22 januari 2014 och rekommenderas från 11 år. I huvudrollerna får vi se Elizabeth McGovern, Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Maggie Smith, Ed Speelers, Brendan Coyle, Jim Carter, Michelle Dockery, Joanne Froggatt och Phyllis Logan. Säsongen är 418 minuter lång och består av 8 avsnitt.

Handling:
"Året är 1922 och i den fjärde säsongen får vi fortsätta följa de älskade karaktärerna på praktfulla Downton Abbey. Nya utmaningar stundar medan familjen Crawleys och tjänstefolkets öden förblir tätt sammanlänkade. Sex månader efter Matthews tragiska död påverkar förlusten fortfarande det stora godset. Mary rustar sig för en helt ny framtid för sig och sitt faderslösa barn. Hon accepterar sin nya roll på godset och inser att hon nu – om än motvilligt – uppvaktas av flera ivriga friare. 20-talet slår i full blom och förändringens vindar blåser över Downton. Rose fortsätter att intressera sig för Londons spännande nattliv vilket innebär problem för familjen Crawley. Ediths relation med Gregson hotas av händelser utanför hennes kontroll medan passionen blomstrar och unga hjärtan riskerar att krossas en trappa ner."
 
Recension:
När första avsnittet börjar är två älskade karaktärer borta. Den enas avgång förklaras i tredje säsongens extraavsnitt; A journey to the highlands, medan den andra lämnar serien utan någon förklaring över huvudtaget. Jag är otroligt ledsen över att båda dem är ute ur serien eftersom de var några av mina favoriter, men mest upprörd är jag över att den ena inte fick ett ordentligt avslut.

Mary och Tom försöker uppfostra sina barn.

Med det sagt vill jag skriva att trots att serien fortfarande är bra så är den fjärde säsongen utan tvekan den hittills sämsta. Handlingen är helt enkelt mycket svagare än i de tidigare säsongerna, och jag tycker att den är väldigt förutsägbar.
 
En stor del av säsongen kretsar kring karaktären Anna.

Skådespelarna förblir dock starka och speciellt Phyllis Logan, Elizabeth McGovern och Maggie Smith strålar. Smith är den som bidrar till all humor, med hennes vitsiga kommenterar och kroppsspråk; Logan skildrar hur stark en kvinna kan vara; och McGovern spelar den sympatiske Cora som är omöjlig att inte gilla.
 
Jimmy (Ed Speleers) håller upp dörren åt lady Edith Crawley.

Säsongen bjuder också på njutningsfulla, präktiga kläder och väldigt vackra miljöer, vilket gör att jag nästan kan förlåta den svaga handlingen. Själva konceptet i sig är väldigt bra; säsongen kretsar kring kvinnlig styrka, vilket skildras genom Anna (Froggatt), Mary (Dockery), Hughes (Logan), Rose (James) och Daisy (McShera). Problemet är helt enkelt att tempot är lågt och efter ett tag blir konceptet tjatigt och utmattande.

Rebelliska Rose försöker förarga sin mor.

Sammanfattningsvis så är den fjärde säsongen bra, men inte alls lika bra som de tidigare säsongerna. Skådespelarna är seriens stjärnskott, och kläderna och miljön är otroliga. Handlingen brister dock, och jag önskar ett högre tempo.

Tack, Paramount!

Idag fick jag en ny blu-ray av Paramount: Jack Ryan: Shadow Recruit, med Chris Pine och Kiera Knightley i huvudrollerna. Filmen släpps 4 juni 2014.
 
 
Det ska bli himla kul att se filmen, eftersom jag gillar agentfilmer och action, och dessutom finns många fantastiska skådespelarna med (älskar både Pine och Knightley!). Håller tummarna för att den är riktigt bra; är taggad. Tack, Paramount!

Mandela: vägen till frihet

Fakta:
Mandela: vägen till frihet (org. Mandela: long walk to freedom) är regisserad av Justin Chadwick. I huvudrollerna får vi se Idris Elba och Naomie Harris. Filmen är 141 minuter lång och rekommenderas från 15 år. Den släpptes 28 maj 2014 av Scanbox vision.

Handling:

"För miljoner människor världen över står Mandela för triumf och hopp istället för förtvivlan och hat. I denna avslöjande film får vi ta del av händelserna som slutligen tog honom från fängelseön Robben Island till den yttersta makten och avskaffandet av apartheid samt hans väg till att bli en internationell ikon. Vi får också lära känna en Mandela som förblivit okänd för större delen av världen – mannen som älskar snabba bilar och kvinnor, boxningsentusiasten, den skicklige advokaten och den beväpnade frihetskämpen."

Recension:
Innan jag såg Mandela: vägen till frihet visste jag nästan ingenting om Mandela eller om vad han gjort. Men tack vare filmen känner jag att jag fått lära mig en hel del; både om Mandela själv och om samhället. Mandela: vägen till frihet skildrar verkligheten riktigt bra, och är väldigt intressant att följa. Jag tyckte att filmen är verklighetstrogen, personlig och genuin, och den lyckas beröra mig som tittare. I vissa scener blev jag till och med lite tårögd.

Mandelas fru, Winnie, väljer att kämpa.

Dock måste jag skriva att jag gillar den första halvan av filmen mycket mer än den andra. Sista delen är lite långsam och händelselös för att vara ärlig. Den känns lite monoton, och den spänning och sorg jag kände av tidigare i filmen byttes mot en mer likgiltig känsla. Filmen hade lätt kunnat vara fyrtio minuter kortare, och jag måste medge att den sista delen kändes lite utmattande. Dessutom tycker jag att allting händer väldigt snabbt i filmen. Visst förstår jag att det kan vara svårt att få plats med en människans halva liv i en film, men för mig som inte var så insatt i ämnet kunde det ibland bli svårt att hänga med när scenerna byttes fort.
 
Mandela döms till livstid i fängelse.
 
Men filmen är utan tvekan bra och jag tycker att skådespelarna gjorde fantastiska jobb. Elba, som spelar Mandela, är väldigt trovärdig och han porträtterar ikonen riktigt bra. Han får Mandela att framstå som en otroligt fascinerande och inspirerande man, och trots att jag inte alls tror att filmen gjorde Mandela rättvisa, så känns det som att den är viktig att se.
 
Ett krig påbörjas.

Mandela: vägen till frihet är alltså en bra film som både är lärorik och berörande. Skådespelarna är duktiga och trots att filmen kunde bli monoton så tycker jag definitivt att den är sevärd.

Scoop

Fakta:
Scoop är en film regisserad av Woody Allen, med han själv, Scarlett Johansson, Hugh Jackman, Ian McShane, och Charles Dance i huvudrollerna. Filmen är 91 minuter lång och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2006. Du kan se trailern här.
 
Handling:
"Den nyligen bortgångne reportern Joe Strombel är så hängiven sitt yrke att han återvänder från andra sidan graven för att slutföra sin story. Under en föreställning med magikern Sid Waterman kommer han i kontakt med den högst levande journalisten Sondra Pransky. Joe är övertygad om att en eftersökt mördare är ingen annan än Peter Lyman, en stilig brittisk aristokrat och en av Englands mest åtråvärda ungkarlar. Med en motvillig Sid som följeslagare jagar Sondra efter ledtrådar, och upptäcker snart att hennes livs scoop kanske också är hennes livs kärlek."
 
Recension:
jag verkligen uppskattar. Den har en härlig blandning mellan mystik, spänning och komik som gör den svår att inte gilla. Jag tycker faktiskt att filmen är riktigt rolig och jag skrattade flera gånger under filmens gång. Scoop har en otroligt lättsam och glad känsla över sig - trots att den kretsar kring mordmysterier.

Under utredningen förälskar sig Sondra i Peter.

Skådespelarna i filmen briljerar. Woody Allen (Blue Jasmine, Midnatt i Paris) är störtskön och spelar älskvärda Sydney som babblar konstant. Allen gör ett fantastiskt jobb både när det kommer till hans skådespeleri och hans insats som regissör, och det är en fröjd att se hans kroppsspråk. Även Scarlett Johansson (The Avengers, The other Boleyn girl) är som vanligt riktigt bra, och Hugh Jackman (X-men, Les miserables) är otrolig som alltid.
 
I ett försök att bevisa Peters skuld bryter sig Sydney in i hans hus.

Jag gillar musiken i filmen; den var väldigt medryckande och uppmuntrande, och trots att filmen ibland kan bli lite långsam så rycker den snabbt upp sig igen. Scoop är helt enkelt en väldigt munter film som jag rekommenderar dig som vill se en lättsam, rolig och lite udda mordberättelse.

Sätt mig i brand!

Fakta:
Sätt mig i brand! (org. Ignite me) är den tredje och avslutande delen i Rädda mig inte!-trilogin (org. Shatter me) av Tahereh Mafi. Boken publiceras av B. Wahlströms bokförlag och består av 364 sidor.
 
Handling:
"Juliettes beröring är dödlig. Hennes krafter oerhörda. Det är hon som kommer att förändra historien. Hon har överlevt en pistolkula i bröstkorgen, men när hon vaknar vet hon varken om rebellerna är besegrade eller om Adam lever. Warner har räddat hennes liv. Warner, som hon hatade, men som blev hennes älskare. Warner, Adams bror. Juliettes och Warners kärlek är förbjuden men omöjlig att kämpa emot. Och nu säger Warner att han vill slåss vid hennes sida mot Återetablissemanget och krossa skräckväldet. Men är det verkligen det enda han vill med henne?"

Recension:
Sätt mig i brand! är utan tvekan den bästa delen i trilogin och en riktigt bra avslutning till serien. Mafi lyckas vira in alla obesvarade frågor från den föregående boken och trots att slutet är öppet så känns det ändå som ett tillfredsställande avslut där jag slipper undra vad som hände med alla.

Karaktären Juliette har växt enormt sedan de tidigare böckerna och jag gillar henne mycket mer. Hon har fått mer styrka, kraft och självförtroende, och det är roligt att läsa om en hjältinna som ser vad som behöver göras och gör det själv, utan en massa velande. Adam var dock väldigt störande. Jag gillade honom tidigare men i Sätt mig i brand! var han otroligt osympatisk, irriterande och gnällig. Däremot är Kenji fantastisk. Han har väldigt många vitsiga kommentarer och kan lätt få mig att le. Men självklart är Warner min favorit. Han är helt enkelt underbar, och han har en otroligt fascinerande och sorglig historia att berätta. Han lyckas både beröra och förföra mig som läsare.
 
Sätt mig i brand! är väldigt romantisk men har såklart mycket spänning också. Jag tycker att det är lite X-men-stuk över karaktärernas övernaturliga krafter, vilket i sig är ett stort plus. Tillsammans med Mafis unika och genomtänkta skrivande så blir boken riktigt, riktigt bra. Det enda jag kan klaga lite över är att slutet kom lite snabbt; jag hade gärna velat ha ett lite mer dramatiskt avslut.
 
Avslutningsvis så var boken fantastisk. Karaktärerna växer och får mycket mer empati från läsarens håll. Mafi skriver otroligt bra och får med både spänning och romantik i boken. Sätt mig i brand! är ett himla bra avslut på en otrolig serie.

Genomsnittlig känsla:

11 nya böcker

Idag när jag kom hem låg paket från Harlequin i brevlådan och det visade sig att de innehöll 11 böcker. Av dem 11 ser jag väldigt mycket fram emot att läsa 3, och ytterligare 3 har jag redan (vilket gör att de hamnar på "Till salu"-listan). De andra vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om, men vi får hålla tummarna för att de är bra allesammans.
 
 
Böckerna jag ser fram emot att läsa är The Tudors-trilogin, som baseras på tv-serien med samma namn. Jag har inte sett tv-serien men jag har velat göra det länge eftersom det är så många bra skådespelare med (ex. Natalie Dormer) och för att den liknar filmen The other Boleyn girl som jag älskar. Så det ska bli kul att få läsa böckerna!

Sedan har jag förstås de tre böckerna av Megan Hart, så nu har jag dubletter av dem. De övriga böckerna är deckare, vilket jag inte är jätteförtjust i, men förhoppningsivs blir jag glatt förvånad.
 
Du har väl inte missat tävlingen? Du har fortfarande chans att gå med!

47 Ronin

Fakta:
47 Ronin är en film regisserad av Carl Rinsch, med Keanu Reeves, Hiroyuki Sanada, Ko Shibasaki, Tadanobu Asano och Rinko Kikuchi i huvudrollerna. Filmen är 113 minuter lång och rekommenderas från 15 år. Den släpps 28 maj 2014 av Universal.

Handling:
"47 ledarlösa samurajer svär att hämnas och återupprätta sitt folks heder sedan en förrädisk krigsherre dödat deras ledare och landsförvisat hela deras släkte. Nu måste Ronin-gruppen, som fördrivits från sina hem och spritts över landet, söka hjälp av Kai – ett halvblod som de själv en gång avvisat. Tillsammans kämpar de sig genom en brutal värld med mytiska odjur, häxkonst och förunderliga fasor."

Recension:
47 Ronin är en film jag har sett väldigt mycket fram emot att se och jag kan nog påstå att den både levde upp till mina förväntningar samtidigt som filmen var lite av en besvikelse på samma gång. Den har vissa brister som jag inte kan bortse ifrån, men filmens fördelar är desto fler och lyckas ändå göra att jag gillar filmen.
 
Två klaner ska slåss mot varandra.
 
Filmens negativa aspekter är att den kan bli lite virrig och ibland glöms den röda tråden bort, vilket i sin tur gör att den kan bli lite småtråkig och platt. Jag känner att filmen inte hade ett djup; en känslomässig påverkan på mig. Men precis som jag skrev så överväger ändå de positiva aspekterna.
 
Kai och ronin går till demonerna för hjälp.
 
Filmen är otroligt välgjord och effekterna är fantastiska. Filmen är också väldigt vackert filmad, med slående miljöer och kostymer. Själva konceptet känns nytänkande och intressant, samtidigt som vi får ta del av en "typisk" japansk stil med bland annat samurajer. Jag gillar även hur filmen visar upp mytomspunna varelser och magi, vilket gör den till en häftig fantasyactionfilm, samtidigt som den skildrar det mod och den hängivenhet som de riktiga fyrtiosju ronin hade (filmen har ju inspirerats av verkliga händelser).
 
Kai står inför sitt livs slag.

Jag tycker verkligen om skådespelarna i filmen; speciellt Reeves, Sanada och Kikuchi gör bra ifrån sig. De gjorde sina karaktärer levande, vackra och fascinerande att följa. Visst hade jag velat ha en större berättelse kring bland annat häxan, men jag tycker att Kikuchi kompenserade för den saknade informationen med sin beundransvärda prestation.
 
Rinko Kikuchi spelar häxan.
 
Avslutningsvis så är filmen bra och jag kan definitivt tänka mig att se den igen. Effekterna är slående och miljön riktigt vacker. Skådespelarna gör bra ifrån sig och konceptet känns starkt. Det filmen brister på är ett tydligt sammanhang, samt att den saknar djup. Men 47 Ronin är en film jag rekommenderar till dig som älskar actionfyllda fantasyfilmer.

Tack Universal och Rabén&Sjögren

Idag låg två paket i brevlådan: en bok och en film. Boken fick jag från Rabén&Sjögren; Välkommen till LA, baby av Moa Eriksson Sandberg. Filmen, 47 Ronin, fick jag av Universal Studios Home Entertainment Nordic AB.
 
 
Jag vet inte särskilt mycket om boken Välkommen till LA, baby men enligt baksidan handlar det om två tjejer som åker på drömresan till amerikanska västkusten, men när en av tjejernas självcentrerade pojkvän dyker upp står den andra ensam i den främmande staden, och drömresan blir till en mardrömsresa. Den verkar faktiskt rätt bra. Boken släpps 16 juni.
 

Jag har sett jättemycket fram emot att se 47 Ronin så jag blev överlycklig när jag såg den i paketet. Jag har hört mycket gott om den, och jag älskar trailern. Jag älskar samurajer, svärdfajter, mytomspunna varelser och magi, så jag ser väldigt mycket fram emot att se den! Filmen handlar om 47 samurajer som svär att hämnas och återupprätta sitt folks heder sedan en förrädisk krigsherre dödat deras ledare och landsförvisat hela deras släkte. Filmen släpps 28 maj.

STORT TACK TILL RABÈN&SJÖGREN OCH UNIVERSAL!

Du har väl inte missat tävlingen på bloggen? Du har fortfarande chans att delta!

Frestad

Fakta:
Frestad (org. Broken) är en fristående bok skriven av Megan Hart. Boken är 364 sidor lång och publiceras av Harlequin bokförlag.
 
Handling:
"Den här månaden heter jag Mary. Jag har olika namn varje månad - Brandy, Honey, Amy - ibland bryr sig Joe inte ens om att fråga vad jag heter. Men vad jag än kallas och hur han än hittar mig är han alltid lika skicklig på att väcka min åtrå med sin kropp, sin mun och sin beröring. Sexet är fantastiskt, det får mig alltid att längta efter mer under de evighetslånga veckorna utan honom, tills vi ses igen. Mitt riktiga namn är Sadie. En gång i månaden, över lunch, berättar Joe om sin senaste erövring. Vad han inte vet är att jag i min fantasi är huvudpersonen i alla de barnförbjudna möten han avslöjar för mig. Och att jag är fullkomligt besatt av vårt fiktiva sexliv. Jag vet att det är fel, jag vet att min man inte skulle förstå. Men jag kan inte sluta. Inte än."
 
Recension:
Jag är inte ett särskilt stort fan av Megan Hart. Hon kan skriva, men hon är väldigt bokstavlig i sina beskrivningar och jag saknar ett bra flyt i texten. Frestad var bättre än den första boken jag läste av henne (Uppfylld) men hade fortfarande alldeles för många brister.

Boken handlar om skitstöveln Joe som en gång i månaden berättar om sina sexuella erövringar för Sadie, som drömmer att hon var en del av dem. Konceptet känns otroligt oäkta och orealistiskt. Inte heller fastnar jag för karaktärerna som alla saknar djup och styrka, men jag gillar allra minst Sadie. Hon är rent av en satmara. Hon är otroligt egocentrisk och svekfull, som hela tiden tycker synd om sig själv samtidigt som hon är nedlåtande mot andra; exempelvis mot sin man som hon behandlar som en börda. Hon växer inte heller som person, utan har samma platta, oälskbara personlighet genom hela boken.
 
Ärligt talat har jag inte mycket mer att säga. Dåliga karaktärer och dålig handling. Ibland fick Hart med lite ångande sexscener, men efter ett tag blev även dem tråkiga.

Genomsnittlig känsla:
 

Första meningen: "Den här månaden heter jag Mary, och jag är precis lika tjurskallig och nyckfull som flickan i barnkammarramsan."


Rekommenderar till: dig som gillar Megan Hart.


Rekommenderar inte till: dig som vill ha en romantisk, spännande och realistisk roman.
 
 
 
 
 
 
 

Downton Abbey: A Journey To The Highlands

Fakta:
Downton Abbey: A Journey To The Highlands är ett avsnitt av serien som utspelar sig mellan den tredje och fjärde säsongen. Avsnittet är 89 minuter långt med Maggie Smith, Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier och Dan Stevens i huvudrollerna. Avsnittet rekommenderas från 11 år, och spelades in 2012.
 
Handling:
"Familjen Crawley reser till Duneagle Castle i Skottland för att hälsa på Violets systerdotter Rose och hennes föräldrar Shrimpie och Susan, men spänningar i värdfamiljen gör sig påminda. Några av tjänstefolket från Downton har följt med och gör sitt bästa för att anpassa sig till etiketten i det nya hushållet, medan familjen deltar i traditionell, skotsk hjortjakt och går på storslagen bal. Mary vill gärna vara med överallt, men Matthew är mer beskyddande gentemot sin fru än någonsin. Trots att de flesta i huset är fortresta håller Carson tjänstefolket i hårt arbete, men när ett nytt tivoli kommer till Thirsk pressas han att släppa lite på tyglarna. Branson har också stannat hemma för att ta hand om lilla Sybil. Han lockas till att ta upp kontakten med sina gamla vänner en trappa ned, men det visar sig bli problematiskt."

Recension:
Man ska definitivt inte missa mellanavsnitten, så som A journey to the highlands, om man vill hänga med i serien. Det händer alltid mycket i dem som är viktiga att ta del av om man ska förstå resten. A journey to the highlands är lika stilfull som alltid, med vackra miljöer och kostymer. Jag behöver inte heller upprepa att skådespelarna är otroligt begåvade och gör utomordentliga arbeten. Men det jag vill påpeka var att Dan Stevens var avsnittets stjärna och kommer att bli ihågkommen länge för sin prestation.

Tjänarna passar på att gå på tivoli medan familjen är bortrest.

Avsnittet börjar lite småtråkigt och långsamt, men ungefär halvvägs igenom blir det bättre. Inte nog med att vi får lära känna karaktärerna bättre, utan karaktärer så som Thomas och Sarah växer mycket i mina ögon. I första säsongen avskydde jag dem båda, men nu kan jag inte tänka mig Downton Abbey utan dem. De är en del av seriens charm helt enkelt. Jag gillar också hur avsnittet, speciellt tack vare Anna (Joanne Froggatt), är väldigt glatt och får mig att le.
 
Matthew får sin arvinge med Mary.

Men det jag gillade mest med avsnittet var utan tvekan slutet. Jag började ana oråd ungefär fem minuter innan avsnittet slutade, och min magkänsla visade sig vara rätt. A journey to the highlands slutade överraskande och dramatiskt, och därmed kan jag påstå att du måste se avsnittet om du ska uppskatta fortsättningen.
 
Har mrs. Patmore hittat kärleken?
 
Avslutningsvis vill jag skriva att Downton Abbey: A journey to the highlands var riktigt bra. Fantastiska skådespelare, bra koncept och ett chockerande slut. Precis så som jag vill ha det. Det enda som saknas är lite tempo.

Böcker i brevlådan

För några veckor sedan blev jag kontaktad av författaren Jerker Hultén, då han undrande om jag ville recensera hans debutbok. Jag tackade ja, och idag kom hans bok med posten, och bokförlaget som publicerar boken (Idus förlag) var vänliga nog att skicka ytterligare två böcker till mig.
 

Boken jag visste att jag skulle få är Drakhjärta och hamnskiftare. Jag tycker att omslaget är otroligt vackert och sagolikt, och handlingen verkar helt okej. Jag ser fram emot att läsa den, helt enkelt.
 
 
Sedan fick jag Castra - det blå stoftets magi skriven av Jenny Sandren. Jag vet absolut ingenting om boken så det enda jag kan skriva är att jag tycker att omslaget är rätt tråkigt.

 
Jag fick även boken Alvhilda - uppvaknandet var Pernilla Lindgren, och även den saknar ett imponerande och intresseväckande omslag. Jag vet återigen ingenting om boken, så jag kan inte påstå att jag längtar efter läsningen. Men det ska bli kul att se vad Lindgren har att bjuda på.
 
Ett stort tack till Jerker Hultén och Idus bokförlag!
 
Du har väl inte glömt tävlingen på bloggen? Du har fortfarande chans att delta!

Terminator: The Sarah Connor Chronicles säsong 2

Fakta:
Andra säsongen av Terminator: The Sarah Connor Chronicles spelades in 2008. I huvudrollerna får vi se Lena Headey, Summer Glau, Thomas Dekker, Richard T. Jones, Brian Austin Green, Garret Dillahunt och Shirley Manson. Säsongen är 935 minuter lång och består av 22 avsnitt. Serien rekommenderas från 15 år.  Andra säsongen är även den avslutande, då serien blev nedlagd. 

Handling:
"En superdator i vardande, assisterad av dödliga cyborgs, fortsätter att obönhörligt avancera mot totalt världsherravälde. Den fruktar ingen utom nu 16-årige John Connor, den mänskliga motståndsrörelsens framtida ledare. De måste hitta och förgöra honom. Men Sarah Connor är där och skyddar och förbereder sin son, medan han växer upp till den man han är förutspådd att bli. Jakten har börjat."

Recension:
Jag gillade verkligen första säsongen i serien, men säsong 2 lyckades bli ännu bättre. Visst går serien fortfarande lite upp och ner: vissa avsnitt är rätt tråkiga medan andra är rent av fantastiska, men som helhet var säsongen riktigt bra. Första säsongen bjöd på mer humor, men säsong 2 är fortfarande underhållande och har mycket mer spänning och högre tempo.

Sarah Connor och cyborgen Cameron fortsätter att skydda John.
 
Skådespelarna är fantastiska. Lena Headey (Game of thrones, The mortal instruments) är otrolig, Summer Glau (Alphas, Firefly) är fantastisk när det kommer till kroppsspråket och hur hennes karaktär ter sig, Garret Dillahunt (Raising hope, 12 years a slave) spelar en ny, mycket intressant karaktär som tittaren lätt får sympati för och Thomas Dekker (The secret circle, Allt för min syster) är bättre än någonsin. Jag tycker även att Shirley Mansons (Remember me, Love and other drugs) prestation är utomordentlig, som mystiske Catherine.
 
Shirley Manson spelar en väldigt intressant Catherine.

Handlingen och konceptet håller sig starka genom hela säsongen och den är väldigt välgjord och trovärdig, trots sina övernaturliga ingredienser. I säsongen tillkommer det några nya karaktärer till serien, exempelvis underhållande och älskvärda John Henry, hemlighetsfulla Catherine Weaver, John Connors flickvän Riley Dawson (Leven Rambin) och Jesse Flores (Stephanie Jacobsen), och jag finner dem allesammans fängslande.
 
Lite romantik tillkommer också i säsongen.

Tyvärr kunde vissa avsnitt bli väldigt förvirrande och osammanhängande, och nu med serien nedlagd lär vi aldrig få reda på alla svar. Det finns sjukt många obesvarade frågor kvarlämnade och jag blir när intill rosenrasande av att inte veta hur allting hängde samman. Terminator: The Sarah Connor Chronicles är en riktigt bra serie och det är himla synd att den blev nedlagd. Och inte blev det bättre av att säsongen slutade med en stor cliffhanger.
 
James Ellison lär John Henry etik och moral.

Jag älskar att man i andra säsongen både får följa nutiden, framtiden och dåtiden. Det gör det väldigt intressant att se och försöka pussla ihop hur allting hör ihop. Och det som andra säsongen lyckades med, som inte den första riktigt klarade av, var att beröra tittaren. Säsongen bjöd på många tvistar och stora överraskningar, men det var just den känslosamma påverkan den hade på mig som jag fastnade mest för. Framåt slutet fick jag till och med tårar i ögonen.
 
Framtiden är en mörk tid fylld med fasor.
 
Sammanfattningsvis så var andra - och sista - säsongen av Terminator: The Sarah Connor Chronicles riktigt bra. Den bjöd visserligen på förvirring och många obesvarade frågor, men även mycket spänning, romantik och humor. Skådespelarna är av hög klass och får serien att kännas levande och realistisk. Säsongen berörde mig och det är med tungt hjärta som jag måste inse att det inte kommer en fortsättning.

Fortsättningen...

Idag kom min mamma med en för tidig studentpresent till mig: Downton Abbey säsong 4! Den är serien är rätt mysig och trots att den inte har ett högt tempo eller är särskilt spännande så gillar jag den! Så självklart blev jag väldigt glad när jag fick den!
 

Jag ska se Downton Abbey: A journey to the highlands idag, och sedan ska jag börja med The mindy project och Alphas, men efter det ska jag nog se denna!

Du har väl inte missat tävlingen på bloggen? Du har fortfarande chans att delta!

För dig nära

Fakta:
För dig nära är den tredje delen i Crossfire-serien av Sylvia Day. Boken är 371 sidor lång och släpps av Norstedts bokförlag.
 
Handling:
"Från det första ögonblicket när jag träffade Gideon Cross såg jag något i honom som jag behövde. Något jag inte kunde motstå. Jag såg hans mörka och skadade själ så lik min egen. Jag drogs till honom, jag ville vara med honom för att överhuvudtaget kunna fungera. Ingen vet hur mycket han riskerade för min skull. Hur mycket jag hotats eller hur mörk skuggan av det förflutna kunde bli. Vi försökte trots oddsen. Vi skapade våra egna regler och överlämnade oss helt till känslan av att vi hörde ihop, att vi tillhörde varandra..."
 
Recension:
För dig nära är bra, men inte alls lika bra som sina föregångare. Första boken i serien är garanterat bäst, och andra boken var okej, men jag känner att För dig nära inte ger någonting nytt till handlingen eller seriens utveckling. Mycket upprepas från förr och serien börjar bli enformig. Jag har helt enkelt tröttnat på konceptet.

Självklart skriver Sylvia Day riktigt bra och hennes text har alltid ett genomtänkt flyt. Men jag tycker att karatkärerna inte har utvecklats tillräckligt och där första boken hade en intressant handling finns nu bara rätt tråkiga sidor upp och ner med sex. Detta blir en väldigt kort recension eftersom jag nu har sagt allt jag har att säga.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 


Första meningen: "New Yorks taxichaufförer var av ett särskilt slag."



Rekommenderar till: dig som älskar tidigare böckerna i serien.



Rekommenderar inte till: dig som vill ha en nyskapande bok.

 
 
 
 
 
 
 



Tills döden skiljer oss åt

Fakta:
Tills döden skiljer oss åt är den första volymen i The walking dead-serien av Robert Kirkman (skapare och manusförfattare) och Tony Moore (teckning), och innehåller de första sex delarna. Boken släpps av Apart bokförlag och består av 144 sidor. Denna grafiska bok baserar de första 5 avsnitten av tv-serien med samma namn.

Handling:
"En apokalyptisk epidemi sprids över Jorden, och gör så att de döda reser dig igen och livnär sig på de levande. På bara några månader har världen fallit sönder; det finns ingen regering, inga affärer, ingen post och ingen kabel-TV. Rick Grimes vaknar upp som en av de få överlevande. För några månader sedan var han en småstadspolis som aldrig skjutit någon eller sett en död kropp. Men separerad från sin familj, måste han nu möta den död och förvirring som möter honom i den nya världen, och hitta hans fru och son. I en värld styrd av död, tvingas han att värdesätta sitt liv mer än någonsin."

Recension:
Jag tycker att det var roligt att läsa Tills döden skiljer oss åt eftersom jag älskar tv-serien som serien baserar. Jag är inte särskilt förtjust i grafiska romaner eftersom de oftast känns platta och känslolösa, och det gör även denna, men jag tycker att det var riktigt intressant att se vad serien baseras på. Väldigt mycket från tv-serien är direkt taget från boken, men vissa saker är ändrat. Jag blev speciellt chockad i slutet eftersom en scen från tv-serierns andra säsong fanns med. Det fanns alltså några överraskningar trots att den på samma gång ser ut ungefär som tv-serien.

Illustrationerna är väldigt välgjorda och trots att jag hade velat ha färg istället för svartvitt så uppskattade jag dem väldigt mycket. Karaktärerna såg verkliga ut och bilderna var levande; det var inte som i första volymen av grafiska Järntronen, där karaktärerna ser ut som kantiga supermodeller, utan människorna såg "vanliga" ut i Tills döden skiljer oss åt.

Någonting jag dock störde mig lite på var att handlingen fördes väldigt snabbt framåt och många händelser bara skummades förbi. I serien tar varje scen god tid för att tittaren ska få in rätt känsla, men redan efter ett par sidor i boken hade mer hänt än i seriens första avsnitt. Det gjorde att jag inte fastnade lika mycket för karaktärerna och handlingen i boken som i serien. Allt som allt var Tills döden skiljer oss åt en bra grafisk roman. Den ersätter definitivt inte den fantastiska tv-serien, men fungerar som ett bra komplement för dem som vill se vad serien baseras på.

Better Living Through Chemistry

Fakta:
Better living through chemistry är en film regisserad av Geoff Moore och David Posamentier, inspelad 2014. Sam Rockwell, Olivia Wilde, Michelle Monaghan, Ray Liotta och Norbert Leo Butz spelar huvudrollerna. Filmen är 88 minuter lång och rekommenderas från 15 år. Den publiceras av Universal.

Handling:
"En småstadsapotekares händelselösa liv vänds upp och ner när ett slumpartat möte med en ensam ”troféfru” utvecklas till en hemlig affär. Doug Varney har i åratal blivit ignorerad av alla, från hans dominerande fru Kara till de maskande anställda på apoteket han köpt av sin odrägliga svärfar. När Doug nu ger sig in i en upphetsande, drog- och alkoholunderstödd affär med Elizabeth – den mest glamorösa kvinna han någonsin har träffat – är ingen mer förvånad än han själv.

Recension:
Oh boy. Det här var ingen film för mig, så jag ska försöka hålla mig kort. Handlingen och konceptet är minst sagt klent och otillräckligt. Det finns ingen tydlig röd tråd genom filmen och jag tycker att mycket händer utan något sammanhang. Filmen saknar både djup och ett budskap, och humorn är väldigt dålig. Den är alltså inte det minsta underhållande. Och eftersom filmen både är väldigt orealistisk, samtidigt som det finns mycket oromantiskt sex med, så blev den ingen höjdare.

Efter att Doug har lämnat en leverans hos Elizabeth inleder de en affär.

Skådespelarna är för det mesta okej i filmen, men jag avskyr Sam Rockwell. Ända sedan jag såg honom i The green mile vill jag slå till honom varje gång han dyker upp på skärmen. Och inte hjälper det när hans karaktär i Better living through chemistry är en en omoralisk, mesig och omogen idiot med stora psykiska problem. Men han var inte den enda jobbiga karaktären. Kara är otroligt kontrollerande och Elizabeth är väldigt egoistisk. Jag gillade helt enkelt ingen av karaktärerna.

Doug bevisar för sin fru att han kan hålla tempot.
 
Better living through chemistry är tyvärr ingen film jag rekommenderar. Den bjuder bara på en film med dålig handling, dålig humor och dåliga karaktärer. Det enda positiva var att skådespelarna var helt okej och att tempot ändå flöt på.

How I Live Now

Fakta:
How I Live Now är regisserad av Kevin Macdonald med Saoirse Ronan, Tom Holland, George MacKay och Harley Bird i huvudrollerna. Filmen är 97 minuter lång och rekommenderas från 15 år. Den spelades in 2013 och släpps av Sony Pictures Home Entertainment. Filmen baseras på boken skriven av Meg Rosoff.

Handling:
"En amerikansk tjej är på semester på den engelska landsbygden med sin släkt. Där finner hon kärleken och meningen med livet, medan hon måste gömma sig och kämpa för sin överlevnad när ett tredje världskrig bryter ut."

Recension:
How I Live Now har verkligen stor potential men på grund av allt för många misstag så lever den inte upp till den. Filmen är fortfarande bra, men den skulle kunnat vara mycket, mycket bättre.

Ibland är filmens händelser rätt osammanhängande och konceptet kan bli förvirrande. Filmen skummar snabbt igenom viktiga händelser vilket gör att den inte berör lika mycket som den har potential för, samt att mycket känns mer orealistiskt än vad det annars skulle gjort. Romantiken i How I Live Now känns för påskyndad och inte särskild verklighetstrogen. Den är för "pang på" och känns inte äkta.

Innan kriget bryter ut är de en helt vanlig familj.

Skådespelarna i filmen är dock riktigt bra. Jag älskar Harley Bird (Peppa Pig, Blueberry) i rollen som Piper. Med tanke på att hon endast är 13 år, och ändå lyckas bli filmens stjärnskott, så gör hon himla bra ifrån sig. Även Saoirse Ronan (The lovely bones, The host) växer som skådespelare i How I Live Now. Hon lyckas skildra hennes karaktärs utveckling och känslomässiga förändring riktigt bra.
 
När de ska evakueras förändras allt.

Jag stör mig dock på att kameran skakar. Jag tror att det är medvetet gjort för att karaktärernas flykt ska kännas mer verklig, men jag blev snarare yr av det hela och var tvungen att titta bort ibland. Betyget dras även ner för att jag inte tycker att berättelsen är särskilt trovärdig. Men filmen är otroligt vacker; miljön och naturens ljuvlighet fångades väldigt elegant. Tack vare den behagliga, vackra filmningen och de älskvärda skådespelarna så kunde filmen stundtals bli riktigt bra. Det är en lite udda film, men jag gillade den, trots dess brister.

Downton Abbey säsong 3

Fakta:
Tredje säsongen av Downton Abbey är 418 minuter lång och består av 8 avsnitt. I huvudrollerna får vi se bland annat Maggie Smith, Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Joanne Froggatt, Michelle Dockery och Rob-James Collier. Säsongen spelades in 2012 och rekommenderas från 11 år.

Handling:
"Den episka tredje säsongen utspelar sig i 1920-talets England där man återhämtar sig efter krigets sviter och alla de älskade karaktärerna är tillbaka i de pampiga miljöerna kring Downton Abbey. Vi får följa familjen Crawley och deraws tjänstefolk när de hanterar alla de kärleksaffärer, intriger och sorger som drabbar det stora godset. När nya familjemedlemmar anländer och tjänarna konkurrerar om olika befattningar skapar det kraftiga känslostormar bland både herrskap och tjänstefolk på Downton. I det känsliga läget efter kriget går ingen säker, och när en våg av ekonomisk instabilitet slår mot landet tvingas familjen Crawley in i striden för att säkra framtiden för sitt älskade hem."

Recension:
Jag har från början tyckt om Downton Abbey och tycker att det är unikt att karaktärerna bygger upp serien. Men tyvärr måste jag säga att handlingen är alldeles för svag i denna säsong. Både första och andra säsongen hade relativt kraftfulla koncept, men den tredje faller lite på den punkten. Den ältar även mer kring konflikter, och har många fler kärleksdraman, vilket gör att jag börjar småtröttna lite.

Det lyckliga paret Crawley.

Det övriga är dock fortfarande det samma. Serien är väldigt intressant att följa eftersom den skildrar dåtiden bra och är så pass historisk. Kostymerna och klänningarna är väldigt vackra, och miljön är lugnande. Serien är fortfarande lättsam och kan vara väldigt mysig att se på.
 
Shirley MacLaine spelar Coras mamma Martha.

Skådespelarna är som vanligt fantastiska, det är ingenting jag behöver upprepa. Men många karaktärer växer faktiskt för mig i denna säsong. En sådan karakär är exempelvis Thomas, som jag alltid ogillat. I den tredje säsongen visar han sin sårbarhet och lyckas beröra mig som tittare, vilket gör att jag gillar honom mycket mer.
 
John Bates är anklagad för mord, och har hamnat i fängelse.
 
Vi får också se några nya karaktärer. Vi får träffa på Martha, som spelas av Shirley MacLaine (Valentine's day, Being there, The apartment), Rose som spelas av Lily James (Fast girls, Broken, Cinderella) och Jimmy som spelas av Ed Speleers (Eragon, A lonely place to die, Echo beach).
 
Systrarna Crawley är samlade.
 
Allt som allt är tredje säsongen bra. Den är välgjord med många bra skådespelare, och den är intressant att följa. Men tempot är lågt och handlingen brister i säsong 3. Jag hoppas att fortsättningen rycker upp sig.

Dexter säsong 5

Fakta:
Den femte säsongen av Dexter är 595 minuter lång och består av 12 avsnitt. I huvudrollerna får vi se Michael C. Hall, Julia Stiles, Jennifer Carpenter, David Zayas, Lauren Velez och Desmond Harrington. Säsongen spelades in 2010 och rekommenderas från 15 år.

Handling:
"Dexter kämpar med sina skuldkänslor efter Ritas död. Han söker tröst i sina gamla mordrutiner och inleder oväntat ett förhållande med den mystiska Lumen. Men Dexters  behov av att döda är starkare än hans längtan efter mänsklig kontakt. Hur mycket längre kommer USA:s favoritmördare att kunna behålla sin mörka hemlighet, nu när ännu fler är så nära att upptäcka sanningen om honom?"

Recension:
Den femte säsongen av Dexter börjar rätt tråkigt. Vid de första fem avsnitten kände jag rent av att jag ville ge upp serien. Den var för enformig och upprepande. Men sedan kom tempot igång och spänningen ökade drastiskt. Otroliga sidkaraktärer kom in i bilden och gjorde att den femte säsongen av Dexter blev oförglömlig.

Dexter trycker undan sin mörka sida, för Harrison.

Det som gör säsongen bra är fantastiska Julia Stiles. Det är helt enkelt hon som bygger upp hela säsongen. Hon spelar Lumen; en otroligt stark, fascinerande och intressant karaktär att följa. Jag tycker att det var riktigt roligt och spännande att se Dexter och Lumen arbetade som ett team, och jag älskade deras samarbete och relation till varandra. Lumens historia gjorde också så att säsongen blev mer kraftfull och berörande.
 
Lumen ser Dexter mörda.

Michael C. Hall är förstås även han väldigt duktig, men jag känner att hans karaktär är alldeles för monoton. Han har inte förändras särskilt mycket från första säsongen och hans tankegångar kan bli rätt tråkiga att följa. Men det som jag stör mig allra mest på är att Dexter kan försätta sig i otroligt krångliga situationer och ändå alltid komma undan. Genom hela serien har många riktat misstankar mot honom, men på något sätt klarar han sig alltid undan, och jag börjar tröttna lite på att han har sådan tur. Det vore ju lite trist om han klarar sig helskinnad ur allt.
 
Jonny Lee Miller är storartad som Jordan Chase.

Säsongen bjöd dock på flera fantastiska skådespelare, och förutom Julia Stiles så är Jonny Lee Miller (Elementary, Hackers, Dark shadows) den mest utmärkande. Han gör ett storartat arbete och jag måste skriva att det är hans bästa prestation hittills. Jag är också glad över att James Remar inte är med lika mycket som vanligt i denna säsong. Jag stör mig så sjukt mycket på att han fortfarande är kvar i serien och uppskattar därför att hans inblandning minskar.
 
Quinn är Dexter på spåret.

Serien bjuder på mycket spänning och action, och jag måste skriva att säsong 5 är den bästa säsongen hittills. Skådespelarna var fantastiska och handlingen stark. Trots att jag inte gillade de första avsnitten, eller hur det sista avsnittet avslutades, så var den allt som allt väldigt bra.

Tack, Scanbox

Idag fick jag en film från Scanbox Vision. Det var Mandela: vägen till frihet. Filmen handlar om Nelson Mandelas liv som frihetskämpe. Huvudrollerna spelas av Idris Elba och Naomie Harris.
 

Jag tycker att det ska bli intressant att se filmen; så länge den är uppbyggd som en drama och inte dokumentär. Jag är inte särskilt insatt i politik så jag är inte medveten om Mandelas betrifter, men jag vet att de var stora.

Du har väl inte missat bloggens pågående tävling? Du kan delta fram till 8 juni!

Prodigy

Fakta:
Prodigy är den andra delen i Marie Lu's Legend-trilogi, publicerad av Modernista bokförlag. Boken är 338 sidor lång. Den sista delen i trilogin, Champion, släpps i oktober 2014 på svenska.

Handling:
"Sju dagar har gått sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare. Desperata efter hjälp vänder de sig till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går Patrioterna att lita på? Eller har de själva, utan att inse det, blivit brickor i det mest fruktansvärda av politiska spel?"

Recension:
Det var väldigt länge sedan jag läste den första boken i trilogin, Legend, och det gjorde tyvärr att det tog ett bra tag för mig att komma in i Prodigys handling eftersom jag inte mindes någonting från föregångaren. Framåt mitten gick det ändå bättre och tempot ökade något. Jag hade dock velat ha lite mer action. Första boken var riktigt spännande men Prodigy har mer politik och kärleksdraman, vilket i slutändan kunde bli lite utdraget. Men den var fortfarande riktigt bra, och en av de bättre böckerna jag läst den här månaden.

Jag gillar huvudkaraktärerna, Day och June, och tycker det är riktigt intressant att följa deras synvinklar. Dock tycker jag att de båda två har försvagats aningen sedan Legend, men June är fortfarande tuff och Day är fortfarande bedårande. Jag gillade Day speciellt framåt slutet, och det var han som gjorde att Prodigy slutade i en stor cliffhanger.

Marie Lu skriver otroligt vackert, och nu efter läsningen ekar olika citat från boken i mitt huvud. Ett av mina favoritcitat är: "Day, pojken från gatan, med inget annat än kläderna som han bär och ärligheten i sin blick, äger mitt hjärta. Han är vacker inifrån och ut. Han är silverkanten i en värld av mörker. Han är mitt ljus". Det syns tydligt att Lu är en skicklig författare som skriver med flyt och det märks att hon planerat böckerna väl. Dock tycker jag att handlingen inte är lika stark som i första boken, men jag ser ändå väldigt mycket fram emot Champion och har otroligt höga förhoppningar.

Genomsnittlig känsla:
 




Rekommenderar till: dig som gillade Legend och vill läsa vidare.


Rekommenderar inte till: dig som vill ha lika mycket action som i Prodigys föregångare.


Första meningen: "Day vaknar med ett ryck brevid mig."
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nytt i brevlådan från Universal/Sony

Idag när jag kom hem blev jag riktigt förvånad när jag upptäckte att det låg ett paket från Universal/Sony i brevlådan. Det innehöll 2 filmer och 1 serie. Jag har inte hört talas om någon av dem tidigare, men de verkar rätt bra.
 

En film jag fick var Better living through chemistry med bland annat Sam Rockwell, Olivia Wilde, Michelle Monaghan och Jane Fonda i huvudrollerna. Den handlar om en apotekare som påbörjar en affär med en trofé-fru, vilket leder till sex, droger och möjligen mord. Den verkar väl lite sådär.
 

Sen fick jag också How I live now med Saoirse Ronan, Tom Holland och George MacKay i huvudrollerna. Denna verkar däremot riktigt bra. Den handlar om en amerikansk flicka som har åkt till England för att hälsa på sina släktingar. Där hittar hon kärleken och meningen med livet. Men plötsligt måste alla kämpa för sin överlevnad och amerikanskan måste gömma sig medan Tredje världskriget utvecklas insluter dem.

 
Sedan fick jag även första säsongen av The Mindy project. Den verkar lite sådär även den. Det handlar om en en ung gynekolog som vill hitta den rätta mannen. I huvudrollerna får vi se Mindy Kaling, Chris Messina, Ed Weeks och Ike Barinholtz. Den verkar vara lite fjantig men jag håller tummarna för att den är bra.

Stort tack till Universal/Sony!

Du har väl inte missat tävlingen som pågår just nu?

Winter at Downton Abbey

Fakta:
Winter at Downton Abbey är ett julspecialavsnitt som utspelar sig mellan den andra och tredje säsongen av serien; man måste alltså köpa det nionde avsnittet ur säsong 2 separat. Avsnittet är regisserat av Julian Fellowes och vi får återse Maggie Smith, Jim Carter, Hugh Bonneville, Iain Glen, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Rob James-Collier, Elizabeth McGovern, Dan Stevens och Brendan Coyle i huvudrollerna. Avsnittet är 90 minuter långt och rekommenderas från 11 år. Den spelades in 2011.

Handling:
"Det är vinter år 1919. När krigets stormar lagt sig och livet sakta återgår till det normala på Downton Abbey vaknar de gamla konflikterna till liv och arresteringen av Bates skapar en dyster stämning i huset. Kommer han att bli dömd, eller frikänns han i tid för att få dansa med sin nya hustru på tjänarnas årliga bal? Mary måste noga tänka igenom sin framtid med Sir Richard Carlisle efter hans hotelser på jaktfesten och Violet oroar sig för att Rosamund ska bli sårad av den stilige men opålitlige Lord Hepworth som börjat uppvakta henne."
 
Recension:
Winter at Downton Abbey håller samma höga klass som resten av säsongen. Om man gillat resten av serien ska man definitivt inte hoppa över julspecialet; det händer väldigt mycket i bara det enda avsnittet, som man inte borde missa.

 Matthew och Mary har börjat prata om framtiden igen.

Skådespelarna utför oklanderiga prestationer. Jag älskar Iain Glen (Game of thrones) som spelar Richard Carlisle och tycker att han är när intill oersättlig, precis som Jim Carter och Hugh Bonneville. En annan favorit är Maggie Smith, som är sitt vanliga, charmiga och kvicka jag som tillsammans med de andra lyckas göra Winter at Downton Abbey otroligt mysig och lättsam. Jag älskar karaktärernas relationer till varandra, speciellt den mellan Joanne Froggatts karaktär, Anna, och John som spelas av Brendan Coyle. De har en slags tillit till varandra som jag sällan ser i filmer och serier. Däremot börjar jag tycka att relationen mellan Michelle Dockerys och Dan Stevens karaktärer börjar kännas lite sliskig (kanske för att jag var Team Lavinia).

 Vännerna tvingas vittna i Johns mordutredning.
 
Trots att avsnittet inte hade det högsta tempot och var rätt förutsägbar, lyckades den beröra mig. I första halvan av avsnittet var jag nära till tårar, medan jag i andra delar skrattade eller var helt uppslukad av dramatiken. Det här är den perfekta serien när man letar efter någonting underhållande och lugnt; för man vill ju inte alltid se någonting spännande. Ibland söker man efter det lilla söta, som Downton Abbey, och Winter at Downton Abbey är inget undantag. Den bjöd på både romantik, humor och dramatik.

Köpte ny serie

Jag avskyr att se filmer och serier som inte är textade på svenska, eftersom det gör att man som tittare inte kan slappna av lika mycket. Därför har jag aldrig köpt en importerad film eller serie; det är helt emot mina principer. Men nu har jag brutit mot den regeln. Den serien jag köpte har jag väntat i evigheter (känns det som) på att den ska komma ut i Sverige, men det verkar som att det inte kommer bli av. Därför gav jag upp och beslutade mig för att köpa hem den ändå; trots att mina instinkter säger ifrån. Så nu har jag serien hemma; Alphas season 1.
 
 
Jag fick nys om serien tack vare Sheldon Cooper från The big bang theory, och efter det har jag hört från andra håll hur bra den är. Jag har riktigt höga förhoppningar, för det verkar vara en härlig blandning mellan älskade Heroes och NCIS. Jag har bestämt mig för att försöka kolla upp alla serier som karaktären Sheldon pratat om: han har ju så bra smak! Nästa som jag ska försöka hitta billigt är Firefly.

Alphas season 1 kostade mig 14:-, plus 12:- i frakt. Du har väl inte missat tävlingen här på bloggen?

Tolka en av scenerna från HBO® Nordics serier och tävla om att vinna fina priser

Nu startar jag tillsammans med Tele2 en tävling där du har chansen att vinna två månader gratis HBO® Nordic -abonnemang. Jag utser två vinnare som presenteras här på bloggen. Är du med och tävlar har du samtidigt chansen att vinna fantastiska priser från Tele2, där bland annat en resa till Hollywood står på spel. Självklart är det gratis att delta.

 

Tävla så här:

1) Ta en selfie
Ta en bild på dig själv eller tillsammans med dina vänner där du tolkar en av serierna från HBO® Nordic.

 

2) Ladda upp på bilden

Ladda upp din bild på Instagram med #tele2starcasting och en hashtag på serien du valt att tolka t.ex. #gameofthrones, #girls eller #vikings.

Vill du inte tävla via Instagram kan du kan också ladda upp bilden direkt via www.tele2.se/tele2starcasting. Scrolla ner till den gröna knappen där det står "Tävla direkt på siten".

3) Skicka länk eller bild till mig
Maila sedan en skärmdump som visar att steg #2 är slutförd, eller en länk till den uppladdade bilden, till min mailadress (kattflikkan@gmail.com) och beskriv vilken serie du tolkar. Du får gärna bifoga namn, adress och telefonnummer direkt, men det är inget krav förrän du vunnit.

  

Vinnarna på bloggen:

Jag utser två vinnare som får två månaders gratis HBO® Nordic -abonnemang från Tele2 och publicerar även vinnarbilderna på bloggen. Om du har vunnit mejlar du mig, men vill du inte riskera att missa se att du vunnit så är det bäst att du lämnar namn, adress och telefonnummer direkt när du går med i tävlingen, så kontaktar Tele2 istället dig. Tävlingen pågår fram till och med 8 juni.

 

När du laddar upp din bild är du även med i Tele2:s stora tävling där du bland annat har chans att bli stjärna för en dag och vinna en resa till Hollywood. Läs mer om stora tävlingen på:  www.tele2.se/tele2starcasting.

 

Priser i Tele2s stora tävling:

 

1:a pris (Värde 48 000 kr)

• Resa för två till Hollywood – Bli stjärna för en dag

• Samsung Galaxy S5 med Tele2 Volym 10 GB

• Samsung Galaxy Tab 3 10.1 med Tele2 Surf 10 GB

• 6 månader HBO® Nordic

2:a–3:e pris (Värde 15 000 kr)

• Resa till Stockholm – Bli stjärna för en dag

• Samsung Galaxy Tab 3 10.1 med Tele2 Surf 10 GB

• 6 månader HBO® Nordic

4:e–6:e pris (Värde 10 000 kr)

• Resa till Stockholm – Bli stjärna för en dag

• 6 månader HBO® Nordic

7:e–10:e pris (Värde 474 kr)

• 6 månader HBO® Nordic


Har du några frågor så lämna en kommentar. Lycka till!

Frozen i Once upon a time

Som ni vet så tar tv-serien Once upon a time klassiska sagor eller Disney-filmer som inspiration till avsnitten. Vi har sett allt från Sjönheten och odjuret till Mulan och Tiny. Nu kommer snart seriens senaste tillskott att synas i bild: den nya Disneyfilmen Frozen. Se nedan för att se Elsas första scen i serien.
 
 
Det syns även att seriens effektbudget har förbättrats på rejält. Det ser rent av läckert ut när Elsa tar form. Vad tycker du om att Frozen kommer in så pass tidigt i serien?

Schindler's list

Fakta:
Schindler's list är en film regisserad av Steven Spielberg med Liam Neeson, Ralph Fiennes, Ben Kingsley och Caroline Goodall i huvudrollerna. Den spelades in 1993 och rekommenderas från 15 år. Filmen är 187 minuter lång.
 
Handling:
"Schindler's List skildrar den otroliga men sanna berättelsen som den gåtfulle Oscar Schindler (Liam Neeson), som räddade över 1100 judars liv under förintelsen och vars mod fortsätter att inspirera generation efter generation."

Recension:
Jag har varit en av de få som inte sett Schindler's list så jag tyckte att det var väl tid för att titta på filmen. Kort sagt tycker jag att filmen var bra. Den skildrar de hemska händelserna från andra världskriget kraftfullt och berörande. Jag hade trott att jag skulle storböla genom hela filmen, men konstigt nog kom tårarna aldrig. Jag tror att det var för att filmen var dokumentärsliknande, vilket gjorde att det kändes som om den var ämnad till att endast informera tittaren.
 
Neesons och Kingsleys karaktärer har börjat samarbeta.

Jag tror att filmen hade blivit lite bättre om den hade varit i färg, men samtidigt så blev den en effekt av att den var svartvit med några enstaka färger här och var som kontrast. Det gjorde att allting kändes mer levande och betydelsefullt. Filmen skildrar som sagt de hemska händelserna bra, men som film var den lite utdragen och långsam, och jag måste skriva att jag föredrar exempelvis Pojken med randig pyjamas.
 
 En ensam flickas betydelse blir klarare tack vare den röda färgen.

Liam Neeson (Taken, Batman begins, Star wars), Ralph Fiennes (Harry Potter, The english patient, Maid in Manhattan) samt Ben Kingsley (Prince of Persia, Ender's game, Gandhi) var fantastiska i Schindler's list. Neeson och Kingsley porträtterade empatiska och älskvärda karaktärer medan Fiennes skildrade hur hat kan driva människan framåt. Deras prestationer var när intill oklanderliga.
 
Fiennes gör en utmärkt prestation som skitstöveln Amon.

Avslutningsvis så är Schindler's list en film som är värd att se och dra lärdom ifrån. Den kanske inte är spännande eller tempyfylld, men den skildrar de verkliga händelserna på ett effektfullt och berörande sätt. Fantastisk som dokumentär, lite mindre bra som vanlig film.

Bok från Massolit förlagsgrupp

Idag låg en bok från Massolit förlagsgrupp (mer specifikt: B. Wahlströms) i brevlådan. Det var Sätt mig i brand (org. Ignite me) av Tahereh Mafi: den tredje och avslutande delen i den populära Rör mig inte-trilogin.
 
 
Tidigare delar är Rör mig inte (org. Shatter me) och Rädda mig inte (org. Unravel me), men även novellerna Falla sönder (org. Destroy me) och Bryta sönder (org. Fracture me) som finns i novellsamlingen Unite me. Detta är en riktigt bra övernaturlig serie med både spänning och romantik. Tack så hemskt mycket för den här boken, Massolit! Ser väldigt mycket fram emot att läsa Sätt mig i brand!

De övriga svensköversatta böckerna i serien ser ut så här:
 

De engelska böckerna ser däremot ut så här:

 
Det här en en serie jag rekommenderar till dig som älskar en blandning mellan övernaturliga krafter, revolutionära grupper, äventyr och romantik i en härlig kompott.

Downton Abbey säsong 2

Fakta:
Andra säsongen av Downton Abbey är 360 minuter lång och består av 8 avsnitt. I huvudrollerna ser vi Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Michelle Dockery, Maggie Smith och Joanne Froggatt. Seriens gästskådespelare är bland annat Iain Glen och Zoe Boyle. Säsongen, regisserad av Julian Fellowes, rekommenderas från 11 år och spelades in 2011.
 
Handling:
"Serien förflyttar oss tillbaka till Downton Abbey år 1916 och till första världskriget, där vi får se livet förändras för familjen Crawley och deras tjänstefolk. Alla de älskade karaktärerna återvänder i andra säsongen, och deras sammanflätade liv kompliceras alltmer när krigstidernas effekter når det stora hushållet. Och när krigets vindar väl har lagt sig, kommer då livet någonsin kunna bli sig likt igen för invånarna i Downton?"

Recension:
Jag tycker att andra säsongen av Downton Abbey var bättre än den första. Den har kvar sin oemotståndliga charm och mysiga känsla, men andra säsongen bjuder även på mer drama och en starkare handling. Trots att jag tycker att vissa karaktärer utvecklas till det sämre, exempelvis lady Sybil, så finns det dem som är okuvliga.
 
Matthew, Lavinia och Richard träffas.

Skådespelarna i Downton Abbey är fantastiska och bidrar med både charm och humor. Maggie Smith, Jim Carter och de andra huvudskådespelarna utför allesammans otroliga prestationer, men jag tycker även att säsongens gästskådespelare, Iain Glen (Game of thrones) och Zoe Boyle (Sons of anarchy) tillför väldigt mycket till serien med deras makalösa framföranden.
 
Kriget påverkar även Downton.
 
Utstyrslarna är enastående och salarna ståtliga. Allting är vackert och när man ser Downton Abbey kommer en lugn känsla över en. Jag älskar relationerna mellan karaktärerna och tycker att serien i allmänhet har med väldigt härliga vänskapsband.
 
Dessa nymodigheter! Nu har Downton Abbey fått hem en grammofon.
 
Avslutningsvis så var andra säsongen av Downton Abbey ännu bättre än den första. Handlingen var bättre och mer realistisk, karaktärernas charm har växt, skådespelarna är otroliga och allting är vackert. Downton Abbey passar dig som söker en lugn och uppmuntrande serie.
 

Terminator: The Sarah Connor Chronicles säsong 1

Fakta:
Den första säsongen av Terminator: The Sarah Connor Chronicles är från 2008. Den är 367 minuter lång och består av 9 avsnitt. I huvudrollerna ser vi Summer Glau, Lena Headey, Thomas Dekker, Richard T. Jones, Brian Austin Green och Garret Dillahunt. Serien rekommenderas från 15 år och utspelar sig efter Terminator 2: judgment day från 1991, men innan Terminator 3: rise of the machines från 2003.
 
Handling:
"Alla ödens mor, hennes son mänsklighetens framtida ledare och deras beskyddare, en Terminator från framtiden. Tillsammans måste de återerövra framtiden, när Sarah Connor förbereder sin son för att leda kriget mot maskiner som är fast beslutna att förinta den mänskliga rasen. Klockan tickar. Kan de förhindra domedagen?"
 
Recension:
Jag har sett sjukt mycket fram emot att se The Sarah Connor Chronicles och den gjorde mig inte besviken. Visst går det lite upp och ner ibland; två av avsnitten var rätt tråkiga och förvirrande, men resten var både humoristiska och väldigt spännande. Den här serien är ett perfekt komplement för dem som är nyfikna på vad som hände mellan den andra och tredje filmen i franchisen.

Ibland är det bra att ha en cyborg till hands. När man gör matematikläxan, till exempel.

Många fantastiska skådespelare är med i serien. Lena Headey (Game of thrones, 300, The mortal instruments) passar perfekt som Sarah Connor. Hon är tuff och grym men samtidigt otroligt medmänslig och empatisk. Gerret Dillahunt (Raising hope, 12 years a slave, No country for old men) lyckas porträttera hur kallblodig hans karaktär verkligen är, och Thomas Dekker (The secret circle, Allt för min syster, IQ-145) var fantastisk som tonårige John Connor.
 
Summer Glau spelar cyborgen Cameron.
 
Men seriens stjärna är utan tvekan Summer Glau (Serenity, Arrow, Alphas). Hon klarade av att göra sin cyborgkaraktär otroligt trovärdig, vacker och berörande. Det var Glau som fick mig att skratta, eftersom hon gjorde roligt att se hur hennes karaktär försökta efterlikna människorna omkring henne. Glau presterade utan tvekan bäst i serien. Tycker nog till och med att hon gjorde ett bättre jobb än Arnold Schwarzenegger.
 
Sarah Connor försöker rädda sin son.

Första säsongen av The Sarah Connor Chronicles slutade spännande och jag ser väldigt mycket fram emot att se säsong 2 (som tyvärr är den sista). Skådespelarna var otroliga, med fantastiske Summer Glau i täten; som bjöd på både spänning och humor. Effekterna är välgjorda och musiken är riktigt bra. Detta är en serie jag rekommenderar till dig som gillar Terminator-filmerna, för The Sarah Connor Chronicles är ett riktigt bra komplement.
 

För dig sedd

Fakta:
För dig sedd (org. Reflected in you) är den andra delen i Crossfire-trilogin av Sylvia Day. Boken är 315 sidor lång och publiceras av Norstedts bokförlag.
 
Handling:
"Gideon Cross. Vacker och perfekt på utsidan. Men skadad och plågad på insidan. Han var mitt ljus, som kunde ge mig med de mörkaste upplevelserna. Jag kunde inte hålla mig borta. Jag ville inte. Han var mitt missbruk, alla mina fantasier, min. Mitt förflutna var lika våldsamt som hans, och jag var så trasig. Vi skulle aldrig fungera. Det var för hårt, alltför smärtsamt - utom när det var perfekt. De stunder när vår kärlek trängde undan alla problem och svartsjuka. Vi var bundna av våra behov. Och vår passion skulle ta oss bortom allt vi tidigare trott om oss själva och livet."

Recension:
Jag tycker att För dig sedd både var bättre och sämre än den första boken i trilogin. Jag tycker att trovärdigheten var mycket bättre, men samtidigt så har handlingen försämrats lite. Sylvia Days skrivande är dock fortfarande fantastiskt. Det är väldigt lätt att hänga med i berättelsen och texten har ett bra flyt. Dock kunde boken bli rätt förutsägbar till stora delar, men det kompenseras med de heta scenerna.

En sak som jag störde mig rätt mycket på är att karaktärerna aldrig lär sig att lita på varandra; så istället gör de om samma misstag hela tiden. Efter ett tag blir det helt enkelt utmattande att läsa om alla när intill identiska bråk mellan Gideon och Eva. Dessutom hade jag hoppats på att få reda på mer om Gideons förflutna, men För dig sedd fokuserar mer på Eva.

Boken blir därmed rätt likvärdig dess föregångare; kanske lite sämre. Vissa saker, så som trovärdigheten, har förbättrats, medan exempelvis handlingen och karaktärerna har blivit mer enformiga. För dig sedd är definitivt läsvärd och Day skriver otroligt bra, med ångande heta scener, men vill du ha en bok med en starkare handling så ska du nog fortsätta leta.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
 
Rekommenderar till: dig som vill läsa en välskriven och het bok.
 

Rekommenderar inte till: dig som vill ha en stark och spännande handling.
 

Första meningen: "Jag älskade New York, och det med exakt samma passion som jag annars reserverade för endast en annan sak."
 
 
 
 
 
 
 
 

Downton Abbey säsong 1

Fakta:
Första säsongen av Downton Abbey är inspelad 2010. Den är 360 minuter lång och består av 7 avsnitt. Serien rekommenderas från 11 år, och i huvudrollerna får vi se Hugh Bonneville, Laura Carmichael, Jim Carter, Brendan Coyle, Michelle Dockery, Joanne Froggatt, Maggie Smith, Rob James-Collier, Phyllis Logan, Elizabeth McGovern med flera.
 
Handling:
"När den osänkbara Titanic går i djupet 1912 drabbas många människor. På godset Downton Abbey får olyckan oanade konsekvenser, när det visar sig att två av släkten Granthams huvudarvingar omkommit. I Downton Abbeys vackra salonger och sovrum lever godsägaren och hans familj, men i och kring köksregionerna lever tjänstefolket, som håller lika hårt fast vid sina traditioner och roller som godsägarens familj. Bland de som lever en trappa ned är det många som ser sitt arbete för familjen Crawleys som ett kall, men några är bara på genomresa på jakt efter nya äventyr. En stor skillnad är dock att alla där "nere" vet mycket om dem där uppe, men att de ovanför inte har en aning om dem."
 
Recension:
Jag hade inga särskilda förhoppningar på Downton Abbey men jag måste säga att jag är glatt överraskad. Den inte är en ny favoritserie (än) men den är utan tvekan riktigt bra. Den skildrar 1900-talet på ett färggrant och realistiskt sätt, samt är väldigt trogen den dåtida verkligheten; med människors bristande rättigheter och deras beteenden.

Familjen träffar den nya arvtagaren.

Downton Abbey är en sådan serie där skådespelarna och karaktärerna bygger upp handlingen. Ofta i tv-serier händer det väldigt mycket för att göra serien intressant och värd att följa, men i Downton Abbey är det karaktärerna som är intressanta. Det händer inte mycket runt omkring, men det är endå en fröjd att se den realistiska skildringen av 1900-talets människor, och alla dess kontraster.

Tjänstefolket lever separata liv på Downton.
 
Alla skådespelare är riktigt begåvade, men jag gillar speciellt Maggie Smith (Harry Potter) som spelar fräcka Violet, Joanne Froggatt (Robin Hood) som spelar Anna, Jim Carter (The golden compass) som spelar Carson, Jessica Brown Findlay (Frankenstein) som spelar Sybil, Brendan Coyle (Lark rise to candleford) som spelar John, samt Rose Leslie (Game of thrones) som spelar Gwen. De tillför en slags passion, känsla, som gör serien både underhållande, charmig och otroligt mysig att följa. Deras karaktärer känns empatiska, humoristiska och älskvärda.
 
Den välbärgade familjen välkomnar en gäst.
 
Avslutningsvis så är första säsongen av Downton Abbey definitivt sevärd. Den känns väldigt välgjord; med vackra kostymer, bra musik och välplanerade karaktärer. Skådespelarna är begåvade och serien har en ovanlig charm. Det är ingen serie du ska se om du vill ha något tempofyllt eller spännande, men vill du sitta med ett leende på läpparna genom en serie som skildrar 1900-talets livsstil, så passar den perfekt.

Det regnar köttbullar 2: det stora matkriget

Fakta:
Det regnar köttbullar 2: det stora matkriget (org. Cloudy with a chance of meatballs 2) är en animerad film som släpptes den 2 april 2014 av Sony Pictures Home Entertainment. Filmen är 91 minuter lång och rekommenderas från 7 år. Den är regisserad av Cody Cameron och Kris Pearn, och rösterna görs av bland annat Bill Hader, Anna Faris, James Caan, Will Forte och Andy Samberg.
 
Handling:
"Uppfinnaren Flint Lockwood trodde att han hade räddat världen när han förstörde sin mest ökända uppfinning – en maskin som förvandlade vatten till mat, vilket ledde till ostburgarregn och spaghettitornador. Men Flint upptäcker att hans uppfinning har klarat sig och nu kombinerar mat och djur för att skapa ”matdjur”! Flint och hans vänner ger sig ut på ett aptitretande uppdrag fullt av äventyr för att kämpa mot hungriga tacodiler, skinkpanser, osthörningar, spenatindlar och andra matdjur för att rädda världen – igen!"
 
Recension:
Första filmen, Det regnar köttbullar, var okej. Den var kanske inte särskilt unik, men den var åtminstone rätt underhållande. Det kan jag tyvärr inte skriva om Det regnar köttbullar 2: det stora matkriget. Jag tyckte inte att den var det minsta rolig och inte ett enda skratt slapp ur mig. Ärligt talat tycker jag att filmen var rätt fånig och den kändes nästan som en bebis-version av Jurassic Park.
 
Flint och vännerna upptäcker att det finns en helt ny värld på ön.
 
Filmen var väldigt förutsägbar och orealistisk, och den kunde ärligt talat bli rätt tråkig. Jag kände att den inte hade passion eller känsla i sig, och den påhittighet jag ändå lagt märke till i den första filmen gick helt förlorad i uppföljaren. Den kändes kliché, och trots att jag tycker att animeringarna och kvalitén var bättre eftersom bilden inte växlade lika mycket fram och tillbaka, så blev Det regnar köttbullar 2: det stora matkriget ingen succé. Se gärna första filmen; den var lite smårolig och ändå charmig, men ni kan lika gärna hoppa över efterföljaren.

Elementary säsong 1

Fakta:
Första säsongen av Elementary släpptes 23 april 2014 av Paramount Pictures. I huvudrollerna får vi se Jonny Lee Miller, Lucy Liu, och Aidan Quinn. Säsongen är 997 minuter lång och består av 24 avsnitt. Den rekommenderas från 11 år.

Handling:
"I en modern tolkning av den klassiska detektivberättelsen ser vi Sherlock Holmes som en nykter narkoman som försöker börja ett nytt liv som poliskonsult i New York. Till sin hjälp har han sin trogna följeslagare dr Joan Watson."
 
Recension:
Elementary är en nyanserad och modern version av den kända klassikern "Sherlock Holmes". Jag gillade serien från första avsnittet, och trots att det tog ett tag att vänja sig vid karaktärerna och konceptet så måste jag säga att jag fastnade väldigt snabbt. Förutom att serien i mitten är lite utdragen, så är tempot högt, och serien bjuder på mycket spänning och mystik. Alla avsnitt är väldigt medryckande, men jag uppskattar speciellt de sista fem avsnitten som är mer sammanlänkande.

Joan Watson träffar sin nya klient: Sherlock Holmes.
 
Jag gillar verkligen karaktären Sherlock i Elementary. Jonny Lee Miller (Dexter, Hackers, Dark shadows) gör ett himla bra jobb att porträttera honom som en otroligt intelligent men samtidigt rätt egomanisk man. Jag älskar Sherlocks sinne för detaljer; hans uppmärksamhet och intellekt, men jag uppskattar även att Miller gestalterar en tydlig sårbarhet hos sin karaktär. En sak som jag tycker är rätt roligt att se är hur Miller ibland får Sherlock att likna en detektivversion av Sheldon Cooper från The Big Bang Theory. Båda två har de riktigt intressanta psyken.
 
Holmes har ett sinne för detaljer, vilket kommer väl till hands i hans yrke.
 
Även skådespelaren Lucy Liu (Charlies angels, Kill Bill, Southland) gör ett bra jobb ifrån sig. Hennes skådespelarprestation i serien börjar lite stelt men efter ett par avsnitt känns kemin mellan henne och Miller mycket bättre. Jag älskar scenerna mellan Watson och Sherlock; jag tycker deras relation både är fascinerande och unik samtidigt som jag älskar hur Watson successivt dras in i Sherlocks yrke. Jag hade dock velat se lite mer personliga intriger mellan dem för att öka personkemin ytterligare.
 
En av gästskådespelarna är Natalie Dormer.

Jag tycker också att Elementary bjuder på många bra gästskådespelare, exempelvis Arnold Vosloo (The mummy, NCIS, Blood diamond) och Lisa Edelstein (What women want, House, Ally McBeal). Den mest utmärkande gästskådespelaren är dock Natalie Dormer (Game of thrones, Mockingjay, The tudors) som utför en minst lika bra prestation som i tidigare arbeten. Det enda jag känner att Elementary brister på är att jag skulle vilja lära känna karaktärerna lite mer på djupet; få dem att väcka större känslor. Jag saknar lite passion och ibland känns avsnitten lite systematiska.

En snöstorm stoppar inte Holmes och Watson i deras kamp för rättvisan.
 
Allt som allt är första säsongen av Elementary riktigt bra och jag ser fram emot fortsättningen. Jag gillar karaktärerna och tycker att skådespelarna gjort bra ifrån sig. Serien, speciellt de sista avsnitten, är spännande men har samtidigt flera humoristiska inslag. Elementary är helt enkelt en modern och nyanserad tappning av klassikern Sherlock Holmes, och jag tycker minst sagt att den är värd att se. Jag kommer definitivt att följa serien.

Drama

Fakta:
Drama (org. Ask for it) är den första delen i Sylvia Days Georgian-serie, bestående av fyra böcker. Den publiseras av Bookmark förlag och består av 297 sidor.

Handling:
"Marcus har aldrig kommit över Elizabeth, och när det två åter möts, är hon nybliven änka och i fara på grund av en kodad dagbok som hennes make lämnat efter sig. Det blir ett perfekt tillfälle för Lord Marcus att ta Lady Elizabeth under sitt beskydd och förföra henne till hon inser att han är hennes livs kärlek. Bland spionage och mordgåtor möts de två i en sensuell kamp, där alla vapen är tillåtna."
 
Recension:
Jag tycker att Drama var en fullt okej erotica. Den var rätt intressant att läsa, speciellt med tanke på att den utspelas i slutet av 1700-talet, men jag hade gärna velat ha fler ingredienser som stärkte detta. Sättet människorna pratade på eller betedde sig kändes lite väl modernt.
 
Läsningen bjöd på enkla, men lätt spännande, intriger blandat med sensuella och erotiska scener. Sylvia Day vet verkligen hur man ska skriva; det var en behaglig och lättsam läsning som var enkel att ta sig igenom. Dock tycker jag inte särskilt mycket om karakärerna. De var enligt mig svaga och bjöd inte på några starka personligheter som fick mig att uppskatta dem. Exempelvis karaktären Elizabeth, som klagade lite väl mycket genom hela boken och ofta gjorde fel val. Jag tycker också att händelserna kunde bli upprepande och i mitten kändes boken lite utdragen.
 
Men jag gillade som sagt boken och jag uppskattade att boken inte var alltför "pang på". Day byggde upp stämningen och blandade in spänning i konceptet, vilket gjorde att mitt intresse hölls genom hela boken.

Genomsnittlig känsla:
 


Rekommenderar till: dig som söker en historisk erotica.


Rekommenderar inte till: dig som vill ha en spännande bok med starka karaktärer.


Första meningen: "Är ni orolig att jag ska skända kvinnorna, Eldridge?"
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Köpt ny serie

Jag hittade ett bra erbjudande på en serie som jag velat se sjukt länge; The Sarah Connor Chronicles säsong 1 och 2, så då fanns det ingen tvekan om jag skulle köpa dem eller inte. Jag älskar både Lena Headey och Summer Glau som har huvudrollerna, och jag har ju storgillat Terminator-filmerna, så jag har riktigt höga förhoppningar på serien. Det är bara synd att den är nedlagd. Jag håller tummarna hårt för att serien är lika actionfylld, välgjord och humoristisk som filmerna är.
 
 
Första säsongen består av 9 avsnitt medan den andra säsongen har 22 avsnitt, och de släpptes år 2008 respektive 2009. Jag ser som sagt väldigt mycket fram emot att se serien och hoppas att jag åtminstone hinner med första säsongen denna månad. Jag måste ju trots allt ta mig igenom över fyra säsonger av Downton Abbey, så vi får se hur det blir med tiden. Säsongerna kostade 14:- respektive 15:- styck, och förstås frakten på 45:-.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Fakta:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en svensk komedi regisserad av Felix Herngren. Filmen är 109 minuter lång och rekommenderas från 11 år. Den släpptes 28 april 2014. I huvudrollerna får vi se Robert Gustafsson, Mia Skäringer, Iwar Wiklander, Ralph Carlsson, David Wiberg och Johan Rheborg. Filmen baseras på boken med samma titel, skriven av Jonas Jonasson. Se trailern här.
 
Handling:
"Efter ett långt och händelserikt liv hamnar Allan Karlson på ett ålderdomshem i tron att det blir hans slutstation. Problemet är bara att hans hälsa fortfarande är utmärkt och dagarna blir därför alldeles för trista. När firandet av Allans hundrade födelsedag närmar sig, vilket Allan själv inte är det minsta intresserad av, tar han chansen och flyr sin tråkiga vardag. En rad händelser drar istället in Allan på en galen och oväntad resa kantad av ett gäng kriminella, mördare, en väska full av pengar, en elefant och en inkompetent polis. För vem som helst hade detta varit ett livsäventyr, men med Allans bakgrund är det ungefär som vanligt. Inte bara har han bevittnat några av historiens viktigaste händelser, han har även spelat en nyckelroll i dem. Vi får följa Allans tidigare eskapader och dess otroliga påverkan på historien, hur han bland annat hjälpte till att uppfinna atombomben samt blev god vän med allt från amerikanska presidenter till ryska tyranner…"
 
Recension:
Jag har inte läst boken som baserar filmen så jag kan inte göra några jämförelser mellan dem.  Min genomsnittliga känsla av filmen är att den var okej, varken mer eller mindre. Den kunde bli lite smårolig ibland, men till största delen var den otroligt långsam och tråkig. Filmen växlar mellan tillbakablickar över Allans liv, och nutid, och enligt mig hade filmen blivit mycket bättre om den bara fokuserat på nutiden. Tillbakablickarna var otroligt svaga; utdragna och humorlösa, medan nutiden ändå var hyfsat underhållande och med mycket bättre skådespelari.

Hundraåringen Allan och hans nyfunna vän har råkat begå mord.

Robert Gustafsson sköter rollen som Allan Karlson väldigt bra och det är lätt att glömma att Gustafsson är hälften av sin karaktärs ålder. Han presterar bra både när det kommer till kroppsspråk och röst, och han blir helt enkelt en övertygande karaktär. Även Iwar Wiklander och Mia Skäringer ger väldigt bra insatser och bidrar till humorn.

Vi får följa Allans liv innan ålderdomshemmet.

Allt som allt var filmen okej, men ingenting jag gärna ser om. Den var rätt utdragen och tråkig, trots att den på vissa ställen kunde bli humoristisk. Det finns mycket bättre sätt att spendera 109 minuter, men är du intresserad att följa en bortkommen hundraårings flykt från ålderdomshemmet så passar filmen dig bra.
 

The Forever Song

Fakta:
The Forever Song är den tredje och avslutande delen i Blood of Eden-trilogin av Julie Kagawa. Boken består av 416 sidor och släpptes 15 april 2014. Den är efterföljaren till The Immortal Rules och The Eternity Cure. För att se boktrailern till första boken i trilogin, klicka här.
 
Handling:
"Allison Sekemoto once struggled with the question: human or monster? With the death of her love, Zeke, she has her answer. Monster. Allie will embrace her cold vampire side to hunt down and end Sarren, the psychopathic vampire who murdered Zeke. But the trail is bloody and long, and Sarren has left many surprises for Allie and her companions - her creator Kanin, and her blood brother, Jackal. The trail is leading straight to the one place they must protect at any cost - the last vampire-free zone on Earth, Eden. And Sarren has one final, brutal shock in store for Allie. In a ruined world where no life is sacred and former allies can turn on you in one heartbeat, Allie will face her darkest days. And if she succeeds, her triumph will be short-lived in the face of surviving forever alone?"

Recension:
Som de flesta av er vet är Blood of Eden-trilogin min absoluta favoriserie. Därför måste jag skriva att trots att The Forever Song var fantastisk, så blev jag faktiskt lite besviken. Den väckte inte riktigt samma känslor som tidigare delar, vilket var ett stort minus. Men med det sagt så har jag bara positiva saker att skriva om boken.

The Forever Song är väldigt mörk och blodig. Låt dig inte luras av att omslaget är rosa; detta är en brutal bok om död och överlevnad. Precis som The Immortal Rules och The Eternity Cure är The Forever Song otroligt välskriven. Kagawa beskriver allting på djupet, och är inte rädd att använda detaljer, som de flesta YA-författare är idag. Det bidrar förstås till att Blood of Eden är en serie för äldre tonåringar och vuxna, eftersom det som sagt finns väldetaljerade massaker i böckerna.

Huvudkaraktären, Allie, har utvecklats enormt sedan serien startade och jag känner att Kagawa på ett otroligt verklighetstroget sätt lyckas skildra hur alla påfrestningar har påverkat henne. Även karaktärerna Kanin och Jackal har växt i mina ögon, trots att jag älskat dem ända från början.

Boken är väldigt spännande men den kunde dock bli lite enformig och upprepande ibland. I de tidigare två böckerna hände alltid någonting nytt, men stor del av The Forever Song går ut på att Allie, Kanin och Jackal slåss mot "rabids", vilket kunde bli lite förutsägbart eftersom stridsprocesserna såg rätt likartade ut. Dock kom det en hel del tvister och överraskningar framåt slutet, och trots att slutet inte var lika hjärtekrossande som The Eternity Cure så berörde det verkligen mig.
 
Ärligt talat känns det lite tomt med vetskapen att trilogin är slut, men samtidigt vet jag ju att det inte riktigt är över eftersom första boken kommer att bli till film. Blood of Eden har som sagt varit min favoritserie under några års tid nu, och trots att The Forever Song var den sämsta delen i trilogin höll den fortfarande en riktigt hög standard. Den var helt enkelt ett bra avslut till en fantastisk serie. Jag kommer definitivt att läsa mer av Kagawa, och ser fram emot hennes nya serie; Talon.
 
Genomsnittlig känsla:
 
 
Favoritkaraktär: Kanin.

Rekommenderar till: dig som söker en mörk och spännande bok.
 

Rekommenderar inte till: dig som vill ha en lättsam och glädjande läsning.
 
 
Första meningen: "The outpost gate creaked in the wind, swinging back on its hinges."
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Elysium

Fakta:
Elysium är en film regisserad av Neill Blomkamp. Den är 110 minuter lång och rekommenderas från 15 år. I huvudrollerna får vi se Matt Damon, Jodie Foster, Sharito Copley och Alice Braga. Den släpptes i december 2013. Se trailern här.
 
Handling:
"År 2154 bor de priviligierade rika i en paradistillvaro på rymdstationen Elysium. Nere på den förstörda jorden slåss den övriga mänskligheten för sin överlevnad. Den härskande klassen gör allt för att bevara livsstilen på Elysium och hålla de mindre bemedlade på plats på den överbefolkade planeten under dem. Och Jordens människor ger aldrig upp hoppet om att nå Elysium en dag. Den olycksdrabbade Max hamnar i en situation som tvingar honom att ta ett riskfyllt uppdrag på Elysium, som inte bara kan rädda hans eget liv, utan även skapa större balans mellan de två världarna. Om han lyckas."
 

Recension:
Elysium lyckades bemästra mina förväntningar. Jag tyckte faktiskt att filmen var riktigt bra. Den utspelar sig i en fascinerande postapokalyptisk värld fylld med droider och häftiga sci-fi element så som rymdstationer och exoskelett. Effekterna var väldigt bra gjorda och rent visuellt var filmen vacker; speciellt bilderna på Elysium-stationen. Elysium kändes helt enkelt välarbetad.

 Max försöker beskydda Frey och hennes dotter.
 

Filmen har väldigt mycket action med, och trots att jag ibland kände att det kunde bli lite väl mycket skjutande ibland så höll sig spänningen kompakt genom hela filmen. Jag kände att trots att handlingen inte var säregen så hade filmen många ingredienser i konceptet som gjorde den otroligt intressant att följa. Början av filmen var även rätt humoristsik.

 

 Livet på Elysium är betydligt ljusare än på Jorden.
 

Jag tycker även att skådespelarinsatserna i Elysium var över förväntan. Det syns att Jodie Foster har en naturlig talang, och jag måste nog skriva att karaktären Max var en av Matt Damons bästa prestationer på väldigt länge. Kort och gott så blir jag alltså riktigt nöjd över filmen.

 

 Jodie Foster spelar Delacourt - en av Elysiums ledare.

Det enda som drar ner betyget är som sagt att det ibland blev lite väl mycket action, och att det fanns vissa brister när det kom till trovärdigheten. Men skådespelarna gjorde riktigt bra ifrån sig. Konceptet var fascinerande och den dystopiska världen genomtänkt. Jag tycker helt enkelt att Elysium var en film med inlevelse.

Nytt från Bookmark

För ett litet tag sedan fick jag bokförlaget Bookmark som ny sponsor, och de började med att skicka mig tre böcker skrivna av Sylvia Day (varav jag läser en av dem, Drama, nu). Idag fick jag ännu en bok från dem av Sylvia Day - hennes senaste tillskott; Längta, som är en översättning av Pride and pleasure. Det är den tredje delen i Historical-serien, d.v.s. eftergångaren till böckerna Synda (org. Seven years to sin) och Älska (org. The stranger I married). Den släpptes 17 april 2014.
 
 
Eftersom jag har de tidigare böckerna i serien så lär jag påbörja den inom kort. Av någon anledning har jag fått en himla massa erocita-böcker på sistone, och även om jag uppskattar det så måste jag ju läste lite annat också. Därför hade jag tänkt att läsa två erotica och sedan en annan genre, för att sedan läsa två erotica igen o.s.v, för att beta av de olästa erotica-böckerna jag har här hemma. Just nu har jag sjukt många olästa recensionsexemplar på hög, så jag måste ta mig igenom dem så snart som möjligt, så att ingen blir arg på mig. ;) 

Det regnar köttbullar

Fakta:
Det regnar köttbullar (org. Cloudy with a chance of meatballs) är en animerad film regisserad av Phil Lord och Chris Miller. Filmen är 86 minuter lång och släpptes i maj 2010. Den är barntillåten och rösterna görs av bland annat Bill Hader, Anna Faris, James Caan och Bruce Campbell. Se trailern här.
 
Handling:
"Flint drömmer om att bli vetenskapsman och uppfinner allt från gående TV-apparater till hårväxtmedel och råttfåglar - till hans pappas stora förtret. En dag uppfinner Flint en maskin som kan producera mat av ingenting, bara genom en knapptryckning kan han få en utsökt hamburgare i sin hand. Men som vanligt för Flint är det något som går fel och maskiner flyger iväg genom staden och förstör allt i sin väg tills den försvinner upp bland molnen. Invånarna i staden är rasande på Flint – tills den dagen det börjar regna mat från himlen!"
 
Recension:
Jag är en sådan person som brukar älska att se barnfilmer men tyvärr var Det regnar köttbullar ingen höjdare. Den hade sin charm och kunde bli lite smårolig ibland, speciellt i början då jag faktiskt skrattade några gånger, men trots det unika och roliga konceptet så var filmen fylld med alldeles för många klichéer; både när det kom till handlingens utveckling och dialogerna.

 Flint har uppfunnit en maskin som skapar mat från vatten.

Det som är synd är att filmen verkligen har potential. Men filmen är alldeles för manisk, med scenerna hoppande hit och dit så att tittaren inte hinner uppfatta allt. Det gör också att jag som tittare inte brydde mig särskilt om karaktärerna, att filmen blev rätt enformig samt att den kändes överdriven.
 
Flint har förälskat sig i reporten Sam.

Själva berättelsen hade kunnat vara betydligt kortare, och den kändes utdragen. Jag älskar som sagt konceptet och tror verkligen att filmen hade haft chans att bli riktigt bra och humoristisk, men på grund av alla klichéer och att karaktärerna inte väcker några känslor hos tittaren så blir filmen rätt platt. Den passar bra till barn men de flesta vuxna skulle inte tycka att Det regnar köttbullar är underhållande. Jag håller tummarna för att efterföljaren är bättre.

Månadssammanfattning: April 2014

Den här månaden har varit rätt dålig på både film- och bokfronten, just för att jag har haft väldigt mycket prov att studera till, och såklart studenten att planera för (36 dagar kvar!). Nu är det dock inte mycket i skolan kvar; slutprov i kemi, svenska, matematik och några till. Så förhoppningsvis blir nästa månad mycket bättre.

Om du klickar på titeln så kommer du direkt till recensionen. Allt med ett (R) brevid är recensionsexemplar. Du har väl inte glömt att det finns register för alla böcker, filmer och serier jag recenserat på bloggen, med länkar till alla recensionerna? Kolla in menyn!
 

Recenserade böcker:
The Indigo Spell av Richelle Mead (6,5/10)
För Dig Blottad av Sylvia Day (6/10) (R)
Skuggan av Anna av Rebecca James (6/10) (R)
Järntronen volym 1 av George R. R. Martin (5,5/10) - grafisk (R)
Berättelser om en (inte så) populär partytjej av Rachel Russell (5,5/10) (R)
Uppfylld av Megan Hart (4/10) (R)
Brott och straff av Fjordor Dostojevskij (1/10)
 
Recenserade filmer:
Blue Jasmine (7,5/10)
Hobbit: Smaugs Ödemark (6,5/10)
The Secret Life of Walter Mitty (6,5/10) (R)
Blackfish (6/10) (R)
Mud (6/10) (R)
The Bourne Ultimatum (5,5/10)
The World's End (4/10) (R)
Last Vegas (3,5/10) (R)
Walking with Dinosaurs: the movie (2,5/10) (R)
 
Recenserade tv-serier:
Breaking bad: the final season (8/10) (R)
Dexter säsong 4 (7,5)
Under the dome säsong 1 (7/10) (R)
Supernatural säsong 3 (5/10)
 
Nytt i hyllan (böcker):
För dig blottad - Sylvia Day (R)
För dig sedd - Sylvia Day (R)
För dig nära - Sylvia Day (R)
Prodigy - Marie Lu (R)
Drama - Sylvia Day (R)
Synda - Sylvia Day (R)
Älska - Sylvia Day (R)
Uppfylld - Megan Hart (R)
Fretsad - Megan Hart (R)
Förledd - Megan Hart (R)
Skuggan av Anna - Rebecca James (R)
Berättelser om en (inte så) populär partytjej - Rachel Russell (R)
The Walking Dead volym 1: Tills döden skiljer oss åt - Robert Kirkman, Tony Moore (R)
Ordningen upprätthålls alltid - Pär Thörn (R)
Järntronen volym 1 - George R. R. Martin (R)
Shades of Earth - Beth Revis
Cress - Marissa Meyer
The forever song - Julie Kagawa

Nytt i hyllan (filmer):
Elysium
Blue Jasmine

Hobbit: Smaugs ödemark
Ender's game
Mud
The counselor
Det regnar köttbullar
Det regnar köttbullar 2: det stora matkriget (R)
The world's end (R)
Last Vegas (R)
Blackfish (R)
The secret life of Walter Mitty (R)
Walking with dinosaurs: the movie (R)
 
Nytt i hyllan (serier):
Under the dome säsong 1 (R)
Dexter säsong 4
Downton Abbey säsong 1
Downton Abbey säsong 2
Downton Abbey säsong 3
Winter at Downton Abbey
Downton Abbey: a journe to the highlands
Downton Abbey: the London season (R)
Breaking bad: the final season (R)
Elementary säsong 1 (R)

RSS 2.0