"One boy, one dragon, one fate."

I Eragon serien (eller Arvtagaren som serien egentligen heter) av Christopher Paolini finns det fyra böcker, på både svenska och engelska. Dessa är böckerna:
Eragon (Eragon)
The Eldest (Den äldste)
Brisingr (Brisingr)
Inheritence (Arvtagaren)

"When Eragon finds a polished blue stone in the forest, he thinks it is the lucky discovery of a poor farm boy; perhaps it will buy his family meat for the winter. But when the stone brings a dragon hatchling, Eragon realizes he has stumbled upon a legacy nearly as old as the Empire itself. Overnight his simple life is shattered, and he is thrust into a perilous new world of destiny, magic, and power. With only an ancient sword and the advice of an old storyteller for guidance, Eragon and the fledgling dragon must navigate the dangerous terrain and dark enemies of an Empire ruled by a king whose evil knows no bounds. Can Eragon take up the mantle of the legendary Dragon Riders? The fate of the Empire may rest in his hands...."



Första Eragon boken är riktigt spännande och gör så att man vill läsa mer av serien. Sedan tappar Paolini lite av spänningen i boken efteråt. Den har fortfarande vissa delar som är bra, men jag tycker att större delar av boken är trist. Tredje boken är en blandning mellan de två; den är lam men man vill samtidigt läsa fortsättningen ;) Första boken tror jag att de flesta gillar, men de andra är nog mer personligt om vad man själv gillar. Man kanske gillar när historien handlar mer om sidkaraktärer eller när det inte är kärlek och slag hela tiden. Ibland kan ju det också vara trevligt att läsa om något annat än det som får pulsen igång. Fjärde boken har jag inte läst än, men självklart ska man läsa den avslutande delen då den ändå ligger och skräpar hemma, men den är inte högt prioriterad. Egentligen skulle det bara bli tre böcker men då den sista boken blev så lång delades den upp i två delar. Eragon är värd att läsa och jag tycker att det på många ställen väger upp med fördelar istället för de tråkiga. Väldigt många älskar Paolinis verk! ;) Själv tycker jag bara att det är lite trist i efterföljarna att det handlar mycket om Rorans synvinkel istället för Eragons :P Inte en serie som jag känner att jag gärna läser om flera gånger, men den är unik och det har väl också sin charm. Ettan har jag dock läst några gånger eftersom jag tycker att den är bra.

Första stycket ur Eragon: "Vinden som ylade genom natten bar med sig en vittring som skulle förändra världen. En lång Skugga lyfte huvudet och vädrade i luften. Frånsett från det blodröda håret och de rödbruna ögonen såg han mänsklig ut."

Första stycket ur Den Äldste: "De dödas sånger är de levandes klagan. Så tänkte Eragon medan han kler över en förvriden, nerhuggen urgal och hörde jämmern från kvinnorna som bar bort sina kära från Farthen Dürs blodbestänkta jord. Bakom honom gick Saphira varsamt runt liket. Hennes glittrande blå fjäll var den enda färgklicken i dunklet som fyllde det ihåliga berget."

Första stycket ur Brisingr: "Eragon betraktade det mörka berget där de monster gömde sig som hade mördat hans morbror, Garrow. Han låg på mage bakom en sandig kulle där enstaka grässtrån, taggbuskar och små, rosenknoppsliknande kaktusar fanns utspridda. Torra fjolårsstjälkar stack honom i händera när han makade sig framåt för att få bättre utsikt mot Helgrind, som tornade upp sig över omgivningen likt en svart dolk som stack upp ur jordens inre.

Första stycket ur Arvtagaren: "Draken Saphira röt och soldaten framför henne ryggade undan. 'Med mig!' ropade Eragon. Han lyfte Brisingr över huvudet, höll upp vapnet så att alla kunde se. Det blå svärdet lyste klart och regnbågsskimrande, skarpt markerat mot den vägg av svarta moln som tornade upp sig i väster. 'För Varden!'"

Författare: