"Om jag kunde drömma skulle jag drömma om dig."

Nästan alla har ju hört talas om Twilight serien, men jag hade ändå tänkt att berätta lite om den och ge min åsikt.

För att läsa om filmerna i The Twilight Saga, tryck här.

Twilight serien består av fyra böcker (om man inte räknar med spin off och extra böcker) av Stephanie Meyer. Böckerna är:

Twilight (Om jag kunde drömma)
New Moon (När jag hör din röst)
Eclipse (Ljudet av ditt hjärta)
Breaking Dawn (Så länge vi båda andas)

Dessutom har Meyer gjort en spinoff bok som heter The Short Second Life Of Bree Tanner (Bree Tanners Andra Liv). Det finns även en grafisk berättelse av första boken och illustrerade böcker om filmerna.

"Isabella Swan flyttar till Forks, en liten regning sovstad i Washington. Hon förväntar sig att hennes nya liv ska bli lika långtråkigt som staden själv. Men när hon träffar den gåtfulle och förföriske Edward Cullen tar hennes liv en oväntad och farlig vändning. Edward har länge lyckats hålla sin identitet som vampyr hemlig. Men nu går ingen säker, minst av allt Bella som är den person som Edward håller mest av. Edwards och Bellas förhållande balanserar på knivseggen mellan begär och livsfara."



Jag tycker att Twilight böckerna är bra. Första gången jag läste dem tyckte jag början på första boken var urtrist, men när jag kom in i den kunde jag inte släppa taget om den. Nu när jag läst andra - mycket bättre fantasyböcker, och läser dem igen är inte inte alls lika bra. De är läsvärda, men har man läst Vampire Academy, House of Night, Harry Potter m.m. så kan Twilight verka lite lama. De är mer gulligull. I andra böcker är det mer spänning men ändå romantik. Men om man vill ha mycket romantik så är det rätt bok. Jag tycker i alla fall att man ska läsa dem, de har blivit en del av samhället. Och jag kan förstå varför många är beroende av böckerna - för de är mycket bra och första gången blir man beroende. Filmerna däremot, är inte alls lika bra - tiden går för snabbt, skådespelarna passar inte in och hela grejen blir bara ännu mera gulligull. Man får en helt annan uppfattning om allt i böckerna. 

Första stycket av "Om jag kunde drömma":
"Det här var tiden på dagen då jag som mest önskade att jag kunde sova. High school. Eller var skärselden ett bättre ord? Om det överhuvudtaget fanns något sätt för mig att göra bot för mina synder, borde detta på något sätt bidra till poängräkningen. Tristessen var inte någonting jag vande mig vid - varje dag var mer hopplöst monoton än den föregående."

Sista stycket:
"Jag rörde vid hans ansikte. Edward, sade jag. Jag älskar dig mer än allt annat på jorden tillsammans. Räcker inte det? Jo det räcker, svarade han och log. Det räcker för alltid. Sedan böjde han sig framåt för att än en gång pressa sig kalla läppar mot min hals."

Första stycket av "När jag hör din röst":
"Jag var nittionio komma nio procent säker på att jag drömde. Skälet till att jag var så säker var dels att solen sken på ett sätt den aldrig gjorde i min nya hemstad Forks i Washington, dels att jag stod och tittade på min mormor Marie. Mormor hade varit död i sex år vid det här laget, vilket var ett starkt argument för drömteorin."

Sista stycket:
"Edward kramade mig mjukt. Jag är här. Jag drog ett djupt andetag. Det var sant. Edward var här, med armen om min midja. Jag klarade vad som helst så länge det var sant. Jag rätade på ryggen och gick för att möta mitt öde, med min framtid vid min sida."

Första stycket av "Ljudet av ditt hjärta":
"Bella, jag vet inte varför du skickar Charlie med lappar till Billy som om vi gick i tvåan - om jag ville prata med dig skulle jag ju svara."

Sista stycket:
"Om tystnaden i mitt huvud bestod, skulle jag aldrig återvända. Jag skulle inte bli den första som valde den här formen framför den andra. Om jag sprang tillräckligt långt skulle jag kanske aldrig behöva höra igen... Jag sprang ännu fortare, lät Jacob Black försvinna bakom mig.

Första stycket av "Så länge vi båda andas":
"Ingen stirrar på dig, intalade jag mig. Ingen stirrar på dig. Ingen stirrar på dig. Men eftersom jag inte kunde ljuga övertygande, ens för mig själv, var jag tvungen att dubbelkolla."

Sista stycket:
"Och jag skrattade andlöst när hans passionerade kyss avbröt mina ansträngningar igen. Jäklar, muttrade han och kysste min hals. Vi har gott om tid att jobba på det, påminde jag honom. En hel evighet, mumlade han. Det låter perfekt. Sedan fortsatte vi lycksaligt med denna lilla men perfekta del av våran evighet."

Författare: