"Broken promises is just a start."

Crescendo, även kallad Förlorad Ängel (på svenska då) är skriven av författaren Becca Fitzpatrick. Crecendo är bok nummer två i serien och hittils är tre böcker skrivna, Hush Hush, Crescendo och Silence (Noras Val).

Boken fortsätter där ettan slutar, Nora lever lyckligt med Patch men någonting vill förstöra deras förhållande. Det utvecklas till någonting så ont att Nora inte längre kan lita på sin skyddsängel, hon kan inte lita på någon.

"En svuren ed, en fallen ängel, en förbjuden kärlek. Noras lycka med Patch som skyddsängel blir kortvarig. För hon misstänker snart att han vill henne illa och drar sig därför undan. Patch svarar med att genast börja dejta Marcie, Noras värsta fiende och verkliga plågoande. Det går så långt att Nora inte bara fruktar för sitt eget liv utan också börjar misstänka att Patch ligger bakom mordet på hennes pappa. Kan Nora lita på sin skyddsängel? Är hans hemligheter farligare än hon någonsin kan föreställa sig?"

Mystik ända till slutet, lite lik twilight men mer tempo. mycket bättre än bok 1. Spännande slut!

Som ni vet så var jag kanske inte så jätteförtjust i den första boken, den var bara helt okay. Därför kanske jag inte dirket längtade efter att läsa denna bok, men jag kände ändå att jag ville ha fortsättningen. Och som tur var! Tvåan var enormt bra och mycket mycket spännande! På vissa ställen var den som ettan, lite lam, lite som Twilight, men Crescendo hade högre tempo och det hände saker i varje kapitel! Mystiken höll till slutet då bokens gåta upplöstes i något som liknade en storm för mig. Man kunde inte föreställa sig att det var så den skulle sluta. Och det var ett öppet slut så det blev otroligt spännande. Med skillnad från när jag läste bok ett så ser jag verkligen fram emot att läsa nästa bok; Silence.

Första stycket: "Hagtornsträdets grenar skrapade mot fönsterrutan bakom Harrison Grey, som inte längre kune läsa för allt oväsen utan markerade platsen i boken genom att vika ett av sidans hörn. En häftig vågstorm hade rasat kring gården hela kvällen, ylat och tjutit och fått fönsterluckorna att slå mot fasaden i ett oavbrutet pang! pang! pang!. Enligt kalendern var det visserligen mars, men Harrison visste bättre än at tro att våren var påväg. Med tanke på det här ovädret skulle det inte förvåna honom om landskapet låg fruset och vitt i mogron bitti."

Själv tycker jag inte att första stycken säger så mycket om boken och det låter inte särskillt spännande, men jag lovar att den kommer igång redan på nästa sida!

Författare: