Graceling, även kallad Tankeläsaren, är den första boken i De Utvalda serien av Kristin Cashore. I serien finns tre böcker; Graceling (Tankeläsaren), Fire (Monstrets dotter) och Bitterblue (ej utgiven på svenska). Böckerna är självbärande och man måste alltså inte läsa dem i ordning, men det ger en ökad förståelse.

"Hon var bara åtta år gammal när hon dödade en man första gången. Tio år senare tvingas Katsa fortfarande hota och döda människor åt kungen. För hon ör en av de sju kungadömenas särlingar - född med en särskild gåva som kungen har rätt att utnyttja.
Katsa är slagskämpen som ingen kan besegra. Allt förändrades när hon möter prins Po - han är mystisk, svårslagen i strid och har ögon som ser rakt igenom henne... Han förstår henne som ingen annan, men vad döljer han? En farofylld färd tar sin början och Katsa får uppleva sådant hon inte trodde var möjligt. Bottenlös ondska, trofast vänskap och en kärlek så stark att den skrämmer henne..."

De första hundra sidorna tyckte jag var tråkiga. Jag ansåg att det inte hände någonting och att man inte blev känslomässigt berörd. Men sedan hände någonting. Jag vet inte riktigt vad som gjorde den så fantastiskt bra; men plötsligt berörde den så, hade enormt mycket spänning och högt tempo. Sista halvan av boken läste jag på en sittning. Jag kunde helt enkelt inte släppa taget om den. Den var annurlunda från andra böcker; både om man tar handling och hur den var skriven i beräkning. Cashore beskriver mycket väl och har ett lättsamt sätt att skriva, vilket gör det enkelt att förstå och kunna sätta sig in i vad som händer. Handlingen är i fantasygenrén men är olik andra fantasyböcker. Här finns inte drakar eller sådana monster, utan det känns som om man helt enkelt åkt tillbaka ett par hundra år i tiden och befinner sig på en annan planet som styrs annurlunda. Boken blev till sist fantastisk och jag rekomenderar verkligen den. Den hade spänning ända fram till slutet; romantik, sorg, våld och hopp. Längtar verkligen tills jag kan lägga vantarna på en kopia av andra delen Monstrets Dotter (läser serien på svenska)!

Första stycket: "Totalt mörker rådde här nere i fängelsehålorna, men Katsa hade en karta i huvudet. En som hittils hade visat sig vara korrekt, som Olls kartor brukade vara. Hon drog med handen utmed de kalla väggarna och räknade dörrarna och öppningarna hon passerade. Hon svängde när hon skulle och stannade slutligen framför en öppning som borde leda till en nedåtgående trappa. Där sjönk hon ner på huk och trevade med händerna framför sig. Ett trappsteg, fuktigt och halt av mossa, och ännu ett nedanför. Det här var alltså trappan Oll hade pratat om. Katsa hoppades bara att han och Giddon skulle se den gyttjiga mossan när de kom efter henne med sina facklor,..."

Sista stycket: "'Vet du vad?' sa han. 'Jag önskar att du kunde se den här grottan.' 'Hur ser den ut?' Han tvekade. 'Den är faktigst... vacker.' 'Berätta.' Och Po beskrev för Katsa vad som gömde sig i grottans mörker, och utanför väntade världen på dem."

Författare: