Insurgent är den mycket efterlängtade fortsättningen till Divergent av Veronica Roth. Serien är en trilogi vars sista bok varken har fått titel eller omslag ännu. Den beräknas komma 2013.

 

 

 

 

Divergent serien är verkligen min absoluta favoritdystopiserie, i topp bland alla genrér totalt.

 

Jag älskade verkligen Insurgent och kunde inte släppa taget om den. Spänningen var ständig och tempot högt, och varje kapitel slutade så otroligt spännande vilket gjorde att en fortsatt läsning inte var att diskutera.

 

På vissa ställen var boken otroligt rolig, jag skrattade faktigst rätt ut, vilket låter rätt fånigt, men är sant. Andra delar var otroligt romantiska medan vissa andra var så sorgliga att jag inte kunde hindra tårarna från att falla (och det säger en hel del, har bara gråtit till en annan bok tidigare).

 

Boken hade mer av "olycklig-kärlek"-ingrediensen än Divergent vilket gjorde det hjärtkrossande att läsa många av kapitlerna.

Jag måste ersänna att det var stor skillnad att läsa Insurgent från Divergent eftersom handlingarna var så skilda. I Divergent handlar det 'bara' om hur Tris försöker anpassa sig till Dauntless och att man får läsa om hennes nya liv. I Insurgent har hon redan fått ett nytt liv och får leva med konsekvenserna av sina beslut. Men jag gillade faktigst ändå Divergent bättre, eftersom allting var så nytt för Tris och man fick se henne utvecklas på ett annat sätt. Men jag älskade ändå Insurgent även om serien fick en helt annan vändning från Divergent.

 

Boken var mycket mystisk och hade enormt många överraskningar, bra många fler än i Divergent. De många tvisterna gjorde det måste hjärtkrossande och spännande att läsa.

 

Jag började gilla karaktärer jag förut avskydde och började hata karaktärer jag förut ansåg vara bedårande. Alla fick ett helt nytt perspektiv. Jag ska dock inte erätta på vilket sätt då jag skulle spoila om vem som bytte sida o.s.v.

Men det jag kan skriva om karaktärerna är att jag blir så irriterad på Tris! Jag avskyr de besluten hon gör, även om själva besluten är rätt så gör hon det på fel sätt. Hon anförtror sig inte åt någon och stänger till och med Tobias ute - vilket jag tycker hemskt illa om. Flera gånger i boken när hon hamnade i trubbel på grund av ett val hon gjort så kom Four och satte allt till rätta igen, och sedan gör hon bara om samma sak, fast hon lovat honom att inte göra det. Nej - sådant blir jag irriterad på! Men det förstör förstås inte boken utan det är bara en av de många känslorna som väcks när man läser den.

 

Jag älskar Roths språk - det är enkelt men ändå komplicerat på något sätt. Hon använder helt enkelt avancerade ord men inte så överavancerade att man inte förstår sammanhanget. Och hennes meningsuppbyggnader gör texten flytande och skapar högt tempo.

 

Och jag som tyckte att Divergent slutade spännande! Med jämförelse med Insurgent så .... oj. Slutet på Insurgent var så underbart! Hemskt... vackert... spännande... - mållöst, helt enkelt! Jag måste verkligen förhandsboka den sista delen i serien! Längtar så enormt mycket! Kan officiellt skriva att jag blivit ett fan! Måste ha fortsättningen efter denna underbara bok... men samtidigt är jag lite rädd att få reda på hur allt slutar. För hur kan en serie som denna sluta lyckligt? Vill verkligen inte förlora mina favoritkaraktärer...
Rekomenderar verkligen den här serien till alla. Du kommer inte bara att läsa en underbar bok, utan du kommer även lära dig någonting; både om mänskligheten och dig själv.

Alla känslor boken förmedlar är vad som gör den så fantastisk.
Sorg. Lycka. Skuld. Förtvivlan.
Allt.