De Dödas Strand
De Dödas Strand är det svensköversatta exemplaret av The Dead-Tossed Waves av Carrie Ryan; efterföljaren till De Vassa Tändernas Skog. Boken följer förra huvudpersonens (Marys) dotter Gabrielle. Serien är en trilogi och jag väntar med spänning på att den sista boken; The Dark And The Hollow Places, ska översättas. Boken är publiserad av Styxx Fantasy bokförlag.
"Gabry har haft en trygg uppväxt med sin mor Mary i kuststaden Vista. Men sedan återkomsten är ingen plats längre säker för de oheliga och en ödesdiger natt förändras allt, då Gabry och några av hennes jämnåriga tar sig över stadsmuren och in i den övergivna nöjesparken utanför. Där i mörkret lurar mardrömmen. På bara några minuter är flera av ungdomarna döda och resten blir snart tillfångatagna av stadens milis. Endast två av dem kommer undan: Catcher, som bär på den fruktansvärda smittan, och Gabry, som måste hitta en styrka inom sig som hon inte trodde att hon hade och ge sig ut i det okända för att möta sitt mystiska förflutna."
Jag älskar verkligen världen som Ryan bygger upp. Jag har definitivt tröttnat på vampyrer och varulvar och känner mig helt euforisk nu när jag hittat en bra serie av en bra författare som handlar om en zombieapakolyps!
Ryan beskriver mycket väldetaljerat utan att göra texten tråkig att läsa och målar upp en bild över en hemsk men möjlig framtid. Detta är verkligen en sann dystopi; en mörk och fruktansvärd framtidsversion som mänskligheten väntar.
Genom hela boken finns spänning och dramatik och en gömd jagad-känsla. Tanken på att zombies finns så nära och kämpar för att komma till friska människor blir mycket skrämmande och gjorde att jag var tvungen att fortsätta läsa. Hela tiden intalade jag mig: bara ett kapitel till... bara ett till. Och vips var boken slut och där lämnades jag; längtandes efter mer!
Jag älskar hur Ryan länkar ihop delar från den första boken till handlingen i tvåan, trots att boken egentligen är fristående. Dessutom gillar jag sättet som karaktärerna länkas ihop till varandra. Från att precis ha blivit vänner till att ha ett helt förflutet bakom sig.
Ryan är verkligen en expert på att skapa mystik och pulshöjande spänning: mycket vilket görs från hennes skrivteknik. Ryan är den enda författaren vars bok jag läst som skriver i presens. När man läser en bok i presens är det lättare att flyta in i handlingen, men även lättare att vara omedveten om det som skall ske eftersom berättelsen inte återberättas av någon. Det blir på något sätt mer levande.
Jag vet inte vad mer jag kan skriva utom att jag rekomenderar alla som läser detta att ta sig an De Vassa Tändernas Skog serien. Den är fylld av kärlek, vänskap, sorg, fruktan och spänning. En serie som borde passa alla.
Dock så gillade jag den första boken mer. Den kändes mer gammaldags och på något sätt kändes det som om Mary hade ett mer intressant liv att läsa om: att leva i en by som inte vet om det finns någon annan människa där ute, och som förblindas av Systerskapets regi. Men denna bok hade såklart också en mycket spännande handling och miljö; med deras milis och deras regler.
Dock så gillade jag den första boken mer. Den kändes mer gammaldags och på något sätt kändes det som om Mary hade ett mer intressant liv att läsa om: att leva i en by som inte vet om det finns någon annan människa där ute, och som förblindas av Systerskapets regi. Men denna bok hade såklart också en mycket spännande handling och miljö; med deras milis och deras regler.
Jag längtar enormt mycket tills jag vår tag i en svensk kopia av The Dark And The Hollow Places - som jag har hört ska handla om Annah (myyycket spännande).
Betyg: 7,5
Favoritkaraktär: Elias
Favoritkaraktär: Elias
Karaktär jag gillar minst: Cira
Sidantal: 425
Favoritscen (spoiler): hmm, finns så många... Men vid bron?
Första stycket: "Det berättas att de försökte hålla bergochdalbanan igång till och med efter återkomsten. De sa att den påminde dem om tiden före. När de inte behövde oroa sig för människor som uppstod från de döda, när de inte behövde sätta upp staket och bygga murar och resa barriärer för att skydda sig mot massorna av mudon som hela tiden letade eftr människokött. När de levande inte ständigt var jagade."
Favoritscen (spoiler): hmm, finns så många... Men vid bron?
Första stycket: "Det berättas att de försökte hålla bergochdalbanan igång till och med efter återkomsten. De sa att den påminde dem om tiden före. När de inte behövde oroa sig för människor som uppstod från de döda, när de inte behövde sätta upp staket och bygga murar och resa barriärer för att skydda sig mot massorna av mudon som hela tiden letade eftr människokött. När de levande inte ständigt var jagade."
Sista stycket: "Fast kanske det är dags att vi lär oss att vi inte är tvugna att leva inom de gränser vi har dragit. Kanske vi måste lära oss att överskrida dem. Återkräva något av det som gått förlorat. Och bygga en ny värld."
Författare:
